BILAGA FRÅGOR TILL RÅDET. Fråga nr 11 från Per-Arne Arvidsson (H-0091/03)

Transkript

1 BILAGA FRÅGOR TILL RÅDET Fråga nr 11 från Per-Arne Arvidsson (H-0091/03) Angående: Förtroendet för GUSP Avsikten med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är att EU genom ett enigt och kraftfullt uppträdande på den internationella arenan skall bidra till fred och säkerhet i Europa och i vår omvärld. Medlemsstaternas agerande i Irakkonflikten har varit det motsatta, har följt nationella intressen och skadat EU:s utrikespolitiska trovärdighet och GUSP. Tyvärr har ordförandeskapet bidragit till splittringen genom att ensidigt ta ställning för den fransk-tyska linjen. Det är ordförandeskapets uppgift att försöka finna kompromisser och gemensamma lösningar som kan bidra till ett enat EU-uppträdande i olika frågor. Det danska ordförandeskapet visade en stor kompetens på detta område. Osämjan i Irakkonflikten har inte minst bidragit till minskat förtroende för EU i anslutarländerna. Vilka initiativ avser det grekiska ordförandeskapet att ta för att en liknande situation inom utrikespolitiken i framtiden skall undvikas? Ordförandeskapet har gjort stora ansträngningar för att EU skall ha en enig ståndpunkt under Irakkrisen, eftersom det liksom frågeställaren anser att enighet ger styrka att göra sin röst hörd på den internationella scenen. Därför antog rådet konkreta slutsatser om Irak vid sitt möte 27 januari. För att sända ett klart budskap till de irakiska myndigheterna togs en kontakt den 4 februari på basis av dessa slutsatser, som även stöddes av de 13 kandidatländerna. Ordförandeskapet tog sedan initiativ till ett extraordinärt möte med Europeiska rådet den 17 februari som ledde till en gemensam förklaring som följande dag fick stöd av kandidatländerna. I dessa förklaringar har EU nått en överenskommelse om de centrala frågorna i krisen: Saddam Hussein skall avrusta vad gäller massförstörelsevapen. FN skall vara centralt i dessa ansträngningar. Inspektionerna skall få en möjlighet att genomföras, men de skall inte fortsätta på obestämd tid om inte Irak samarbetar. Krig är inte oundvikligt. Våld skall endast användas som en sista utväg. Frågan ligger nu hos säkerhetsrådet. Ordförandeskapet kommer att fortsätta sina ansträngningar att nå en gemensam linje i denna och andra frågor. Angående: Medlemsstaternas folkmängd Fråga nr 12 från Francesco Enrico Speroni (H-0096/03) I de protokoll som har bifogats till Nicefördraget används uttrycket unionens hela befolkning, vilket inte ges någon närmare definition. Avser man härmed alla de som är bosatta i unionen och som har unionsmedborgarskap, eller avser man alla de som är bosatta i unionen, inklusive de som saknar unionsmedborgarskap? Är det möjligt att göra andra tolkningar av det ovannämnda uttrycket? Hur betraktas vid beräkning av unionens hela befolkning de unionsmedborgare som är bosatta utanför unionen? För att man skall kunna fastställa beslutsförhet på 62 procent är det viktigt att känna till hur de enskilda medlemsstaternas folkmängd beräknas. Kan en medlemsstats folkmängd definieras på något av följande sätt? a) Alla de som är bosatta i den berörda medlemsstaten, oberoende av deras medborgarskap; b) Alla de som är bosatta i den berörda medlemsstaten och som har medborgarskap i den berörda medlemsstaten eller i en annan medlemsstat; c) Endast

2 de av den berörda medlemsstatens medborgare som är bosatta i denna medlemsstat; d) Endast de av den berörda medlemsstatens medborgare som är bosatta i denna medlemsstat eller i en annan medlemsstat; e) Alla medborgare i den berörda medlemsstaten, oavsett var de är bosatta; f) Annan definition. Rådet informerar ledamoten om att man ännu inte har diskuterat dessa specifika aspekter, men att dessa frågor liksom effekten av dem kommer att undersökas i god tid före den 1 november Fråga nr 13 från Anna Karamanou (H-0100/03) Angående: Beskyllningar mot EUROPOL om ekonomiska oegentligheter Revisionsrätten anklagar i en färsk men ännu inte offentliggjord rapport EUROPOL - vars uppgift ju är att bekämpa organiserad brottslighet - för ekonomiska oegentligheter och bristande öppenhet vad organets budget och finanser beträffar. I rapporten koncentreras kritiken mot ett belopp på euro som gäller EUROPOLs före detta vicedirektör David Valls-Russells löneinkomster under 18 månader, lön som utbetalades till honom trots avsaknad av rättslig grund, eftersom han avgått på grund av en ekonomisk skandal vid sitt direktorat. Vidare talas det i rapporten om olaglig finansiering av installation och användning av telefoner och fax i tjänstemäns privata bostäder. Vilka åtgärder ämnar rådet vidta, dels för att utreda denna allvarliga fråga och dels för att skapa förutsättningar för att EUROPOL faktiskt skall tjäna det syfte för vilket det grundats och alltså fungera på grundval av de principer om öppenhet, ansvar och redovisningsskyldighet som styr EU:s samtliga institutioner och organ? Den rapport från Europols gemensamma revisionsrätt som Europaparlamentets ledamot hänvisar till utgör en del av förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet enligt artikel 36 i Europolkonventionen. Rådet har inte intagit någon ståndpunkt avseende en möjlig ansvarsfrihet för Europols direktör för år Så snart rådet har avgjort denna fråga kommer vidare information att tillställas Europaparlamentet. Angående: Mänskliga rättigheter i Iran Fråga nr 14 från Ulla Margrethe Sandbæk (H-0101/03) Av den iranske utrikesminister Kamal Kharaszis tal inför utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik framgick det att förbättringar i anslutning till de mänskliga rättigheterna i Iran är något som helt och hållet faller utanför den iranska regeringens behörighetsområde. Då detta är fallet, vilket innehåll har då den så kallade konstruktiva dialog som förs mellan EU och den iranska regeringen? Kan rådet vänligen tala om för oss hur länge det kommer att acceptera både stening av kvinnor och avrättningar, utan att avbryta samarbetet med den iranska regeringen? Vad beträffar det tal man hänvisar till i frågan så finns det en bestämmelse som säger att rådet inte får kommentera tal som hålls av politiker. Rådet hyser för sin del inga tvivel om att den iranska regeringen är medveten om sitt behörighetsområde och sitt ansvar på området för mänskliga rättigheter. Det är i själva verket av just denna anledning som den iranska regeringen engagerar sig inte enbart i en dialog med Europeiska unionen och med en antal andra länder som t.ex. Australien, om frågor kring mänskliga rättigheter, utan även i ett samarbete med Förenta nationerna och dess olika

3 mekanismer inom området för mänskliga rättigheter, vilka övervakar hur stater efterlever internationell människorättslagstiftning. Under alla omständigheter känner rådet inte till några delar av utrikesminister Kharaszis tal till Europaparlamentet som skulle kunna ha givit upphov till detta missförstånd. Den konstruktiva karaktären hos Europeiska unionens människorättsdialog med Iran behöver inte ifrågasättas. Huvudinnehållet i dialogen består i diskussionen av samtliga frågor som är av intresse för Europeiska unionen avseende människorättssituationen i Iran, samt i utforskningen av hur Europeiska unionen kan bistå eller stödja framsteg som leder till förbättringar i alla dessa frågor. Europeiska unionen har från början insett att man, för att göra dialogen så konstruktiv som möjligt och för att gynna diskussionen i Iran för förändring inom landet på alla nivåer, måste involvera inte bara alla relevanta delar av den iranska regeringen - rättsväsendet såväl som parlamentet och utrikesministeriet utan även det civila iranska samhället, akademiker, icke-statliga organisationer och den islamiska kommissionen för mänskliga rättigheter. Därför valde Europeiska unionen att organisera den första sessionen av människorättsdialogen mellan Europeiska unionen och Iran den 16 och 17 december 2002 som en rundabordskonferens med deltagare från samtliga ovan nämnda sektorer av den iranska regeringen och det iranska samhället. Detta följdes sedan av separata regeringssamtal som involverade det iranska rättsväsendet, parlamentet och utrikesministeriet. Livfullheten och öppenheten i diskussionen även inom den iranska delegationen sågs av Europeiska unionen som ett tecken på att detta tillvägagångssätt är det rätta, och Europeiska unionen tänker hålla fast vid denna modell under överskådlig framtid. Europeiska unionen tog upp frågan om dödsstraff med den iranska regeringen under sitt undersökningsuppdrag i Teheran i september/oktober 2002, såväl som under den första sessionen av människorättsdialogen i december. Rådet noterar att man inte har mottagit några bestyrkta bevis på något fall där en människa stenats till döds i Iran sedan inledandet av människorättsdialogen mellan Europeiska unionen och Iran i oktober förra året. Europeiska unionen kommer att fortsätta att sätta press på den iranska regeringen i denna fråga tills situationen har förbättrats, vilket Europeiska unionen också gör vad gäller alla andra länder med vilka man för en politisk dialog och vilka fortfarande tillämpar dödsstraff. Fråga nr 15 från Maurizio Turco (H-0102/03) Angående: Det grekiska ordförandeskapets prioriteringar och effektiviteten i de internationella fördragen om narkotika I dokumentet Det grekiska ordförandeskapets prioriteringar 2003 står det: Effektiviteten i befintliga internationella fördrag om kontroll av narkotikatillverkning och narkotikahandel bör ses över. Det första tillfället att behandla denna fråga blir vid FN:s narkotikakommissions möte i Wien den 8 17 april i år. Vad tänker rådet föreslå inför översynen av fördragen? Avser rådet att föreslå att ett möte äger rum för att diskutera översynen av de internationella fördragen, eller tänker rådet redan inför mötet i april framföra förslag om en sådan översyn? Hur långt har rådet kommit i sitt arbete? Fråga nr 16 från Benedetto Della Vedova (H-0104/03) Angående: Klassificering av cannabis inom internationell rätt FN-konventionen om narkotika från 1961 klassificerar cannabis i förteckning I tillsammans med de allra farligaste narkotiska preparaten så som heroin, och i förteckning IV, som innehåller narkotiska preparat från förteckning I, vilka anses ha ett begränsat terapeutiskt värde och ytterst skadliga egenskaper. I FN-konventionen från 1988 betraktas huvudbeståndsdelen i cannabis, THC, endast som ett psykotropiskt ämne. Logiken i denna klassificering kan följaktligen starkt ifrågasättas: faktum är att en växt som innehåller 3 procent av huvudbeståndsdelen THC behandlas strängare än 100 procent rent THC. Anser rådet att klassificeringen av cannabis i förteckning I tillsammans med heroin är riktig och att cannabis är lika farligt som heroin? Är klassificeringen av cannabis i förteckning IV riktig? Anser rådet att cannabis inte har något medicinskt värde och att cannabis skall behandlas strängare än dess huvudbeståndsdel? Ämnar rådet diskutera och lämna ett ändringsförslag till medlemsstaterna i syfte att få till stånd en omklassificering av cannabis i FN-konventionerna?

4 Fråga nr 17 från Gianfranco Dell'Alba (H-0106/03) Angående: Narkotikabekämpning, internationella konventioner och dödsstraff I FN:s konventioner om narkotika från 1961, 1971 och 1988 förbjuds och olagliggörs en rad narkotikarelaterade verksamheter (odling, produktion, export, import, konsumtion, försäljning m.m.). Många länder har till följd av dessa konventioner infört dödsstraff för dessa brott. Dessa länder är bland andra Kina, Malaysia, Vietnam, Singapore, Kuwait, Iran, Thailand, Filippinerna och Indonesien. Anser inte rådet att man, i enlighet med Europeiska unionens internationella hållning avseende dödsstraff, brådskande måste se över dessa konventioner i syfte att förbjuda dödsstraffet för narkotikarelaterade brott? Om ja, avser rådet att ta upp problemet och lägga fram ett förslag om ändring via EU:s medlemsstater, som alla skrivit på konventionerna, i samband med FN:s kommande sammanträde om narkotika, som kommer att äga rum i april 2003 i Wien? Gemensamt svar Förberedelserna inför det 46:e sammanträdet i Förenta nationernas narkotikakommission har inletts i behöriga rådsorgan i Bryssel och Wien. Sammanträdet, som kommer att hållas från den 8 till den 17 april 2003, innefattar en ministerdel den april 2003 under vilken man kommer att diskutera svårigheter som uppstått vad gäller uppnåendet av de mål som fastställts i den politiska förklaring som antogs av generalförsamlingen vid dess 20:e särskilda sammanträde i juni Under förberedelserna inför ordförandeskapets förklaringar vid det ordinarie sammanträdet såväl som vid ministerdelen kommer vederbörlig hänsyn att tas till riktlinjerna i meddelandet om halvtidsöversynen av Europeiska unionens handlingsplan för narkotikabekämpning. I detta meddelande sägs att ökad uppmärksamhet bör ägnas åt det växande hot som produktionen och konsumtionen av syntetiska droger utgör. I Europeiska unionens förberedande arbete har hittills ingen diskussion hållits beträffande problem så som de frågor som Europaparlamentets ledamot tar upp, dvs. ändring av konventionen, klassificering av cannabis inom internationell rätt och dödsstraff. Fråga nr 18 från José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra (H-0112/03) Angående: Avskaffande av allmänna preferenssystemet för vissa sektorer i Centralamerika och Andinska gemenskapen genom användning av moduleringsinstrumentet Anser rådet att avskaffandet av preferenssystemet (genom att EU antar förslag till rådets förordning (KOM/2003/0045 slutlig) om tillämpning av artikel 12 i förordning (EG) 2501/ ) för levande växter, blommor, frukt och grönsaker från Colombia genom att använda moduleringsinstrumentet kommer att hjälpa ett land med omkring 26 miljoner fattiga, ca dödsfall p.g.a. våld om året och omkring 10 kidnappningar om dagen i landets kamp mot narkotikaframställning och narkotikahandel? Anser inte rådet att denna åtgärd kan äventyra de bräckliga framsteg på det sociala och ekonomiska området samt på miljöområdet som Costa Rica gjort i en sektor som ger arbete till kvinnliga familjeförsörjare och invandrare från Nicaragua och som är koncentrerad till missgynnade regioner i landet, där naturkatastrofer ofta inträffar? Anser inte rådet att tillämpningen av moduleringsinstrumentet för de länder som omfattas av det allmänna preferenssystemet (narkotikabekämpning), kan snedvrida målsättningarna bakom skapandet av denna handelsordning som sannolikt är den mest lyckade av dem som EU har antagit med avseende på utvecklingsländerna och som är av avgörande betydelse för de andinska och centralamerikanska länderna nu då de befinner sig i en regional kris? Tror rådet att situationen i dessa länder kommer förbättras under de månader som förordningens ikraftträdande har skjutits upp? Anser inte rådet att detta kan tolkas som en negativ signal till dessa länder nu då toppmötet i Madrid har ställt frihandel för Centralamerika och för Andinska gemenskapen i utsikt? Vilka reaktioner har rådet fått från de länder som omfattas av preferenssystemet? 1 EGT L , s.1.

5 Den 13 februari 2003 mottog rådet det förslag från kommissionen till rådets förordning som ledamoten hänvisar till och man är för närvarande i färd med att granska det. Rådet har för avsikt att fatta ett beslut beträffande detta före den 14 maj, i linje med den tidtabell som fastställts genom det föreskrivande förfarandet. Sektoriell utfasning är ett kännetecken för Europeiska unionens ordning med allmänna tullförmåner. Sådan utfasning är avsedd att ge förmåner åt länder som inte är i stånd att klara av internationell konkurrens utan ett förmånstillträde till marknaden beslutade rådet att denna av principiella skäl också bör gälla de särskilda ordningarna för bekämpning av narkotikaproduktion och narkotikasmuggling, liksom den redan tillämpas generellt för ordningen med allmänna förmåner. Europeiska unionen är fortfarande förpliktad till de åtaganden som ingåtts beträffande en eventuell framtida överenskommelse, inklusive ett frihandelsavtal som träffats under toppmötet mellan Europeiska unionen, Latinamerika och Västindien. Europeiska unionen har informerats om en del latinamerikanska länders ståndpunkt beträffande den föreslagna tillämpningen av utfasningssystemet inom ordningen med allmänna förmåner. Fråga nr 19 från Antonios Trakatellis (H-0117/03) Angående: Rådets försening med att utfärda en gemensam ståndpunkt angående direktivet om handel med utsläppsrätter för växthusgaser Kan rådet förklara varför det, efter den politiska överenskommelse som nåddes den 11 december 2002, dröjer med att utfärda den gemensamma ståndpunkten i anslutning till förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om att inrätta ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom EU samt ändringen av rådets direktiv 96/61/EG 1? När kommer ståndpunkten att meddelas parlamentet och varför har detta ärende inte getts prioritet i det grekiska ordförandeskapets program? Jag skulle när det gäller denna fråga vilja försäkra ledamoten om att rådet är starkt engagerat i att främja genomförandet av Kyotoprotokollet, vilket naturligtvis även inbegriper införandet av åtgärder som kan hjälpa Europeiska unionen att uppnå sina mål. En av dessa åtgärder är det föreslagna systemet med handel med utsläppsrätter för växthusgaser. Texten i den gemensamma ståndpunkten är under granskning för att färdigställas i tekniskt och språkligt avseende och avsikten är att den formellt skall sändas till Europaparlamentet så snart som möjligt. Den gemensamma ståndpunkten förväntas vara redo att vidarebefordras till Europaparlamentet i slutet av mars. Angående: Minskning av utsläpp av växthusgaser Fråga nr 20 från Bill Newton Dunn (H-0895/02) Vilka framsteg har rådet gjort när det gäller att minska energiförbrukningen i sina egna byggnader, i syfte att föregå med gott exempel för resten av unionen? 1 EGT L 257, , s. 26.

6 När det gäller denna fråga vill jag försäkra ledamoten om att rådet är starkt engagerat i att främja genomförandet av Kyotoprotokollet och intresserar sig också för energiförbrukningen. Jag skulle i detta avseende vilja hänvisa till antagandet av det senaste direktivet om byggnaders energiprestanda (Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG av den 16 december 2002). Det grundläggande målet som ligger bakom detta direktiv är att främja förbättringar av byggnaders energiprestanda inom Europeiska unionen. Effektiv energianvändning i byggnader främjas även genom det så kallade SAVE-direktivet (93/76/EEG). Vidare godkände rådet i sina slutsatser av den 30 maj och av den 5 december 2000 kommissionens handlingsplan för effektiv energianvändning och efterfrågade särskilda åtgärder inom byggsektorn. Rådet erkände dessutom betydelsen av effektiv energianvändning i sina slutsatser av den 10 oktober 2000 om gemensamma och samordnade strategier och åtgärder inom Europeiska unionen för att minska utsläpp av växthusgaser, och har på så vis bidragit till uppnåendet av målen i det europeiska klimatförändringsprogrammet (ECCP). Vad beträffar policyn för de egna byggnaderna har rådstjänsterna redan under flera år tagit initiativ för att minska energiförbrukningen. När det gäller dessa byggnader handlar det i huvudsak om försök till energibesparingar genom: automatisk eller fjärrstyrd släckning av belysningen i lokalerna; utbyte av gammal belysningsapparatur mot ny och mer avancerad sådan; förbättring av apparater för värmeproduktion och värmereglering, samt förbättring av luftkonditioneringen. För en ny byggnad på projektstadiet avser man även att förutom den teknik som innebär störst besparingar vad gäller energiförbrukningen också installera ett kraftvärmeverk (kombinerad el- och värmeproduktion). Inom transportområdet har rådet vidtagit följande initiativ: man har nyligen inlett ett anbudsförfarande i syfte att utse en rådgivare som skall delta i upprättandet och genomförandet av en plan avseende verksamhetens transporter; i förbindelse med detta har antalet parkeringsplatser för dessa byggnader minskat i storleksordningen 10 procent och samtidigt har antalet platser som är reserverade för cyklar ökat. Angående: Situationen i Västsahara Fråga nr 21 från Yasmine Boudjenah (H-0894/02) Den 29 december 1998 antog rådets ordförandeskap ett uttalande om Västsahara. Sedan dess har läget varit blockerat framför allt på grund av den marockanska regeringens förhalningstaktik i syfte att förhindra att den planerade folkomröstningen hålls. Det faktum att man inte finner någon korrekt lösning på denna konflikt påverkar emellertid stabiliteten i hela Maghrebregionen. Har rådet för avsikt att vidta kraftfulla åtgärder, till exempel genom att anta ett nytt uttalande, för att fredsprocessen skall kunna återupptas och utmynna i en korrekt genomförd, fri och opartisk folkomröstning om självständighet för Västsaharas folk (som rådet förelade sig redan i december 1998)? Rådet följer uppmärksamt diskussionerna inom Förenta nationernas säkerhetsråd och stöder fullt ut de ansträngningar som görs av Förenta nationernas generalsekreterares personliga sändebud, James Baker, i sökandet efter en hållbar lösning som innebär en fullständig respekt för de mänskliga rättigheterna och demokratin. Förenta nationerna har visat sin vilja att omstrukturera de ansträngningar som behövs för en lösning på problemet och Baker begav sig åter till regionen i januari. Under tiden uppskattar Förenta nationerna att åtgärder av humanitär karaktär, även med syfte att återupprätta förtroendet mellan parterna, bör vidtas utan dröjsmål. I december förra året underströk Förenta nationerna sålunda på nytt för de berörda parterna nödvändigheten av att så snart som möjligt frige alla marockanska krigsfångar som fortfarande hålls fängslade i Tindouf-lägret under verkligt svåra fysiska och psykiska förhållanden.

7 Rådet avser inte att i det nuvarande läget anta en ståndpunkt av den typ som ledamoten föreslår i denna fråga. Fråga nr 22 från Josu Ortuondo Larrea (H-0897/02) Angående: Mötet i rådet (jordbruk och fiske) i Bryssel den 16 december 2002 Mellan den 16 och 19 december 2002 sammanträdde EU-medlemsstaternas jordbruks- och fiskeministrar i Bryssel. Tre autonoma regioner i Spanien med lagstiftningsbefogenheter för jordbruks- och fiskefrågor, nämligen Andalusien, Galicien och Baskien, hade flera veckor tidigare bett Spaniens ständiga representation i EU, inte om att få delta vid sammanträdet, utan endast om att få tillträde till det pressrum där man ger direkt information till medierna om hur förhandlingarna mellan företrädarna för de olika regeringarna fortskrider. Rådet är säkert medvetet om hur viktiga de beslut som skulle tas vid ministermötet anses vara. Men den spanska regeringen gav ett negativt svar på regionernas förfrågan. Jag frågar nu därför rådets ordförandeskap om det kan informera mig om det var några företrädare för inomstatliga enheter, såsom delstater, regionala regeringar, konstitutionella regioner, autonoma regeringar etc. som deltog inom medlemsstaternas respektive delegationer, och, om så var fallet, vilken eller vilka medlemsstater det handlar om. Jag vill också veta om det funnits flera tillfällen då dessa regionala företrädare deltagit vid rådets ministermöten, vilket politikområde det än handlat om. Tycker inte rådet att det är motsägelsefullt att den spanska statens konstitution anger att det finns autonoma enheter i landet, men att centralregeringen sedan inte tillåter dessa enheter att försvara sina konstitutionella rättigheter då gemenskapsbesluten fattas, och att de inte ens kan få direktinformation om de beslut som berör dem? Under det möte i rådet (jordbruk och fiske) den december 2002 som ledamoten hänvisar till utgjordes den belgiska delegationen av Belgiens jordbruksminister såväl som av jordbruksministrarna från de vallonska och flamländska regeringarna. Allmänt sett har det i själva verket vid flera tillfällen inträffat att dessa medlemsstater under möten i rådet, där man behandlat lagstiftningsärenden som i en del medlemsstater ligger inom de regionala myndigheternas behörighet, inkluderat företrädare från dessa senare i sin delegation. Vi vill rikta ledamotens uppmärksamhet mot artikel 203 i EG-fördraget, i vilken fastställs att rådet skall utgöras av en företrädare från varje medlemsstat på ministernivå med befogenhet att involvera regeringen i medlemsstaten, vilket återges i bilaga I till rådets arbetsordning genom den bestämmelse som fastställer att det åligger varje medlemsstat att själv besluta om sin representation i rådet. Fråga nr 24 från Ole Krarup (H-0899/02) Angående: José Maria Sison/Förteckning över misstänkta terrorister Professor José Maria Sison som verkar i Holland, Filippinerna, USA och andra delar av världen står inte anklagad för någon kriminell gärning. Kan rådet redogöra för bakgrunden till att han upptagits på förteckningen över misstänkta terrorister? Fråga nr 25 från Jonas Sjöstedt (H-0900/02) Angående: Filippinska organisationer och EU:s terroristlista

8 Den högsta domstolen i Nederländerna, De Raad van State, har utfärdat ett domslut enligt vilket professor José Maria Sison är en politisk flykting i enlighet med artikel 1 A i flyktingkonventionen. Förenta Nationernas flyktingkommissionär och Amnesty International har också bekräftat detta. Hur kan rådet - med Förenta Staternas president Bushs ord som enda grund - hävda att José Maria Sison är terrorist? Fråga nr 26 från Herman Schmid (H-0903/02) Angående: Filippinsk organisation och EUs terrorlista Nya folkets armé måste lyftas från EUs terroristlista. Är det inte sant att rådet godkänt överrenskommelsen (comprehensive agreement) om respekt för de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt som slutits mellan den filippinska regeringen och den filippinska nationella demokratiska fronten (National Democratic Front of the Philippines)? Från nr 27 från Marianne Eriksson (H-0001/03) Angående: New People's Army och förteckningen över terrorister Har rådet beaktat att filippinska National Democratic Front har för avsikt att ansluta sig till Genevekonventionen och dess första tilläggsprotokoll, som bland annat New People s Army (nya folkarmén) undertecknat och deponerat hos det schweiziska federala rådet och Röda korsets internationella kommitté i juli 1996? Hur kan en organisation som New People s Army kallas för terroristorganisation då den ansluter sig till Genevekonventionen och dess första tilläggsprotokoll? Gemensamt svar Jag tillåter mig att ge ett svar på de fyra frågor som ställts om filippinska organisationer och EU:s lista på terrorister. Rådet har inte diskuterat någon överenskommelse om respekt för mänskliga rättigheter och internationell humanitär lagstiftning som skulle ha förhandlats fram mellan Filippinernas regering och Filippinernas nationella demokratiska front (NDFP). Ej heller har det diskuterat NDFP:s förklaring att man ämnar följa Genèvekonventionen och protokoll 1. Vad beträffar ledaren för Nya folkarmén, Jose Maria Sison, så beslöt rådet den 28 oktober 2002 att föra upp honom på EU:s lista, vilket grundades på en detaljerad och djupgående granskning av tillgänglig information helt i enlighet med föreskrifterna i den gemensamma ståndpunkten 2001/931/GUSP, artikel 1.4 av den 27 december Rådet vill också påminna frågeställarna om att det inte är nödvändigt att en person åtalas för brott för att kunna föras upp på listan. Kriterierna för listan är precis de som föreskrivs i den gemensamma ståndpunkten, artikel 1.4 enligt ovan. Rådet vill också klargöra att Sison aldrig har fått status som politisk flykting så som föreskrivs i FN:s konvention om flyktingstatus artikel 1A. En begäran från Sison om sådan status i Nederländerna avslogs i domstolen med motiveringen att det fanns starka skäl att misstänka att Sison hade begått brott i Filippinerna enligt flyktingkonventionen artikel 1F. Detta beslut har bekräftats av alla överklagningsinstanser i Nederländerna. Ändå har, så vitt rådet känner till, Sison inte utvisats till Filippinerna, trots att han inte har officiell status. Fråga nr 28 från Lennart Sacrédeus (H-0901/02) Angående: Köpenhamnskriterierna och ockupation av en blivande medlemsstat

9 I ljuset av att Turkiet sedan 1974 ockuperar 37 procent av Republiken Cypern vill jag fråga rådet om det finner att detta är förenligt med Köpenhamnskriterierna om mänskliga rättigheter, demokrati och marknadsekonomi? Är det möjligt för ett land som Turkiet att inleda medlemskapsförhandlingar med unionen vid fortsatt ockupation av en framtida medlemsstat som Cypern? EU har flera gånger bekräftat sin ståndpunkt gällande Cypern. Rådet vill uppmana er att bekanta er med Europeiska rådets slutsatser, där EU:s ståndpunkt upprepats med jämna mellanrum. Framför allt understryker rådet slutsatserna från Europeiska rådets möte i december i Köpenhamn, där unionen uppmuntrar Turkiet att energiskt gå vidare med sin reformprocess. Om Europeiska rådet i december 2004 beslutar, på basis av kommissionens rapport och rekommendation, att Turkiet uppfyller de politiska Köpenhamnkriterierna, kommer EU att inleda anslutningsförhandlingar med Turkiet så snart som möjligt. Det är klart att EU förväntar sig att Turkiet skall samarbeta på ett konstruktivt sätt för att en lösning skall nås. Enligt det gällande anslutningspartnerskapet kräver man att Turkiet kraftigt stöder FN:s ansträngningar att finna en helhetslösning. I fjol lade FN fram en plan för en helhetslösning på det cypriotiska problemet. Planen utgör grunden för de nuvarande förhandlingarna mellan de båda cypriotiska parterna. Rådet understryker att det beslutades i Köpenhamn att Cypern kommer att bli en ny EU-medlemsstat så snart anslutningsförhandlingarna avslutats med landet. I punkterna i ordförandeskapets slutsatser erinrar unionen om sin beredvillighet att anpassa villkoren för en uppgörelse i enlighet med de principer som EU grundas på. Den nya turkiska regeringen har upprepade gånger påpekat att den stöder förhandlingarna utgående från FN:s plan, även om man ännu inte har sett några omfattande och konstruktiva initiativ från turkarnas sida. EU hoppas nå fram till en snabb lösning med Turkiets stöd, förhoppningsvis redan i mars, i enlighet med FN:s nya tidtabell och i tid för att ett enat Cypern skall kunna underteckna anslutningsfördraget den 16 april Fråga nr 29 från Brian Crowley (H-0904/02) Angående: Turismstrategi och det grekiska ordförandeskapet Med tanke på den viktiga roll turistsektorn spelar i samtliga medlemsstaters ekonomier, i synnerhet i mindre gynnade områden, och med tanke på den förestående utvidgningen av Europeiska unionen, kommer det grekiska ordförandeskapet att meddela huruvida det har för avsikt att främja en turismstrategi för dagens och framtidens Europeiska union? Ledamoten kommer att märka att det efter rådets antagande den 21 maj 2002 av resolutionen om den europeiska turismens framtid är det grekiska ordförandeskapets avsikt att se till att ordentliga framsteg äger rum även i fortsättningen enligt en gemenskapsstrategi avseende framtiden för den europeiska turismen. Ordförandeskapet kommer inom denna ram att betona följande aspekter: utvecklingen av nödvändiga mekanismer för inlemmande av turismintressen i gemenskapsstrategier och särskilt sådana med anknytning till: transport; konsumentskydd; sysselsättning; den europeiska turismens betydelse för konkurrensen och för utvecklingen av den europeiska ekonomin; den hållbara utvecklingen av turismen efter utarbetandet och genomförandet av en Agenda 21 för turism. Ordförandeskapet medger dessutom att det finns ett behov av: en dialog mellan den offentliga sektorn och Europas turismindustri, huvudsakligen inom ramen för det årliga europeiska forumet; främjande av samarbetsnätverk, särskilt vid interregionalt eller gränsöverskridande samarbete med gemenskapsstöd;

10 en förstärkning av ansträngningarna för att underlätta tillgången för personer med särskilda behov till turistmål och turistaktiviteter, särskilt med tanke på att 2003 är internationella handikappåret. Alla dessa aspekter borde garantera en bra grund för utvecklingen av turismindustrin i en framtida utvidgad union. Fråga nr 30 från Liam Hyland (H-0906/02) Angående: Europeisk handlingsplan för ekologiskt producerade livsmedel Rådets (jordbruk och fiske) möte i Bryssel i december 2002 skulle behandla ett arbetsdokument från kommissionen om möjligheterna till en europeisk handlingsplan för ekologiskt producerade livsmedel och ekologiska lantbruk och även genomföra en debatt om riktlinjerna på området. Kommer rådet under det grekiska ordförandeskapet att meddela resultatet av denna debatt och vilka planer det har att driva frågan vidare? Vid sitt möte i december 2002 noterade rådet (jordbruk och fiske) kommissionens framläggande av ett arbetsdokument i vilket man analyserar möjligheterna för en europeisk handlingsplan för ekologiskt producerade livsmedel och ekologiska lantbruk. Rådet genomförde en politisk debatt kring detta ämne och koncentrerade sin uppmärksamhet till nyckelfrågor som framkommit i analysen i syfte att belysa möjliga inslag i den europeiska handlingsplanen. Frågor rörande den framtida europeiska handlingsplanen hade redan tidigare granskats av den särskilda jordbrukskommittén såväl som av rådet själv under mötet i september 2002 när kommissionen redogjorde för det rådande läget inom denna sektor. Rådet noterade den tidtabell som kommissionen föreslagit och som inleds med en djupgående rådfrågning av medlemsstater och berörda parter mot bakgrund av dess arbetsdokument och ett tidigare frågeformulär, och följs av information till rådet om framstegen för pågående arbete i mitten av 2003, och av förslag till lämpliga åtgärder före utgången av I ljuset av det breda stöd som uttryckts av delegationerna till projektet med en framtida europeisk handlingsplan så kommer rådet under det grekiska ordförandeskapet att nära följa arbetets framskridande och sörja för att experter tillfrågas när så behövs, alltmedan man ser fram emot att kommissionens rapport om det rådande läget skall läggas fram i mitten av Angående: Öpolitik Fråga nr 31 från Seán Ó Neachtain (H-0908/02) Grekland har 227 bebodda öar, och förekomsten av öar är ett utmärkande drag för landet. Med tanke på att även Irland har status som öekonomi och med tanke på att det finns flera andra ösamhällen, har det grekiska ordförandeskapet några planer på att främja en mer aktiv öpolitik på EU-nivå under de kommande sex månaderna? Rådet fäster stor vikt vid framtiden för politiken för ekonomisk och social sammanhållning och kommer under det grekiska ordförandeskapet att med intresse granska den andra delrapport om sammanhållning som kommissionen lagt fram. Inom denna ram kommer ordförandeskapet att främja dialogen om framtiden för sammanhållningspolitiken efter utvidgningen och om åtgärder för att bistå områden med särskilda strukturella svårigheter, som t.ex. öar. Man har inte någon avsikt att under perioden främja en mer aktiv öpolitik som sådan, men denna fråga kommer att finnas på rådets dagordning när kommissionen lagt fram sina förslag till den nya regionalpolitiken från Rådet följer på nära håll och med stort intresse det arbete som utförs av kommissionen på detta område, särskilt eftersom en studie av öregionerna håller på att avslutas. Denna studie kommer att bidra till en vittomspännande diskussion som kommer att utgöra en hjälp för kommissionen vid förberedelserna av den tredje sammanhållningsrapporten om ekonomisk

11 politik och socialpolitik (i slutet av 2003). Denna rapport kommer så småningom att utgöra ett bidrag till utarbetandet av förslag till de nya förordningarna. Fråga nr 32 från Gerard Collins (H-0002/03) Angående: Utnämning av en specialföreträdare för EU till Nepal 2003 Som svar på min tidigare fråga (H-0808/02 1 ) om att utnämna en specialföreträdare för EU till Nepal, konstaterade rådet att frågan behandlats men inte fullföljts. Rådet påpekade också att arbetsgruppen för Asien den 5 december diskuterat den politiska utvecklingen i Nepal, inbegripet eventualiteten för ökad internationell inblandning i konflikten. Har rådet för avsikt att under det grekiska ordförandeskapet fullfölja möjligheten att utse en specialföreträdare för EU till Nepal för att medla mellan den nepalesiska regeringen och maoisterna och kan det ytterligare ange vad rådet för närvarande anser om ökad internationell inblandning för att försöka finna ett sätt att lösa konflikten? Rådets oro över den försämrade situationen avseende säkerheten och brotten mot de mänskliga rättigheterna och mot människorättslagstiftningen i Nepal ökar. I sin förklaring som offentliggjordes den 18 december 2002 betonade Europeiska unionen behovet av en bestämd dagordning för reform och utveckling som understryker det absolut nödvändiga behovet av att hantera fattigdom, utslagning, diskriminering och dålig samhällsstyrning, inklusive korruption, som de bakomliggande orsakerna till konflikten. Europeiska unionen anser inte att några betydande reformer kan genomföras i frånvaron av rättssäkerhet och i en atmosfär av straffrihet och rädsla. Europeiska unionen fördömde i detta sammanhang också utan förbehåll den pågående upproriskheten och de ökande våldshandlingarna och uppmanade maoisterna att omedelbart upphöra med det systematiska dödandet, samt trakasserierna och förstörelsen. Europeiska unionen är beredd att bidra till internationella ansträngningar för att stabilisera situationen vad gäller säkerheten, till att lösa krisen, främja förtroendebyggande åtgärder, bistå för att man skall uppnå en fredlig lösning på konflikten, och till att stödja en varaktig lösning. I nuläget behandlar rådet dock inte frågan om en specialföreträdare för Europeiska unionen till Nepal. Fråga nr 33 från Niall Andrews (H-0004/03) Angående: EU:s ståndpunkt inför det 46:e sammanträdet i FN:s narkotikakommission i april 2003 Ordförandeskapet känner säkert till halvtidsutvärderingen av EU:s handlingsplan för narkotikabekämpning ( ) som publicerades av kommissionen den 4 november I denna uttryckte kommissionen sin oro över de fortsatt höga nivåerna vad gäller narkotikamissbruk, narkotikahandel och de skador som samhället lider på grund av narkotikarelaterad brottslighet, hälsoproblem och social utslagning. Med anledning av slutsatserna och förslagen i kommissionens utvärdering och de åsikter som kom till uttryck vid justitie- och inrikesministrarnas möte i Danmark i september förra året, där farorna med syntetiska droger betonades, är min fråga följande: Kan det grekiska ordförandeskapet redogöra för vilka insatser som för närvarande görs för att utarbeta en EU-ståndpunkt inför det 46:e sammanträdet i FN:s narkotikakommission som skall hållas i april 2003? Förberedelserna inför det 46:e sammanträdet i Förenta nationernas narkotikakommission har inletts i behöriga rådsorgan i Bryssel och Wien men befinner sig fortfarande endast på en inledande nivå. Sammanträdet, som skall hållas från den 8 till den 17 april 2003, innefattar en ministerdel den april 2003 vid vilket man kommer att diskutera svårigheter som 1 Skriftligt svar av den

12 uppstått vad gäller uppnåendet av de mål som fastställts i den politiska förklaring som antogs av generalförsamlingen vid dess 20:e särskilda sammanträde i juni Under förberedelserna inför ordförandeskapets förklaringar vid det ordinarie sammanträdet såväl som under ministerdelen kommer vederbörlig hänsyn att tas till riktlinjerna i meddelandet om halvtidsöversynen av Europeiska unionens handlingsplan för narkotikabekämpning. I detta meddelande rapporteras att ökad uppmärksamhet bör ägnas åt det växande hot som produktionen och konsumtionen av syntetiska droger utgör. Vad beträffar den ministeriella delen av det 46:e sammanträdet i Förenta nationernas narkotikakommission, så innefattar utkastet till yttrandeförslag särskilda punkter om konsumtion och smuggling av syntetiska droger såväl som om prekursorer. Vad beträffar det ordinarie sammanträdet så kan särskilda steg som tagits inom ramen för den horisontella arbetsgruppen för narkotika leda till en gemensam ståndpunkt från Europeiska unionens sida beträffande syntetiska droger, med hänsyn tagen till utkasten till rekommendationer från det grekiska ordförandeskapet om "tidigt ingripande för att förhindra narkotikaberoende och därmed förbundna risker och kriminalitet bland unga människor som använder droger". Rekommendationerna grundar sig på vetenskapliga rön som visar att användning av syntetiska droger medför betydande risker för både den fysiska och psykiska hälsan. Särskild uppmärksamhet ägnas unga människor som befinner sig på ett tidigt stadium när det gäller användning och experimenterande med droger, samt sporadiskt bruk, rekreationsbruk och bruk som styrs av omständigheterna. Det grekiska ordförandeskapet har för avsikt att organisera ett särskilt möte inom Europeiska unionen om profilanalys av prekursorer med deltagande av experter (rättsmedicinska forskare) från medlemsstater, vilket kommer att hållas inom ramen för den horisontella narkotikagruppen (förmodligen i mars). När det gäller uppföljningen av halvtidsöversynen av Europeiska unionens handlingsplan för narkotika ( ) så avser det grekiska ordförandeskapet att i samarbete med kommissionen fastställa specifika mål för att genomföra de aktiviteter som är kopplade till syntetiska droger. Angående: Införande av arbetsmiljöfrågor i läroplanerna Fråga nr 34 från James (Jim) Fitzsimons (H-0006/03) Kommissionen har slagit fast, och jag delar denna uppfattning, att det är särskilt viktigt att skapa en verklig förebyggandekultur inom arbetsmiljöområdet. Med detta avses bland annat behovet av att låta arbetsmiljöfrågor ingå i läroplanerna redan under de första skolåren och därefter genom hela skoltiden. Delar det grekiska ordförandeskapet denna åsikt, och om så är fallet, hur planerar det grekiska ordförandeskapet att tillsammans med övriga medlemsstater främja den önskade förebyggandekulturen, framför allt med avseende på läroplaner och skoltillvaron som sådan? Rådet vill tacka ledamoten för hans fråga och hänvisa honom till artikel i fördraget. I denna anges att gemenskapen skall bidra till utvecklingen av en utbildning av god kvalitet genom att främja samarbetet mellan medlemsstaterna och genom att vid behov stödja och komplettera deras insatser, samtidigt som gemenskapen fullt ut skall respektera medlemsstaternas ansvar för undervisningens innehåll och utbildningssystemens organisation samt medlemsstaternas kulturella och språkliga mångfald. Rådet fastslog i sin resolution av den 3 juni 2002 om en ny gemenskapsstrategi om hälsa och säkerhet i arbetet ( ) 1, att den europeiska sociala modellen grundas på en välfungerande ekonomi, på en hög nivå att socialt skydd och utbildning, och på social dialog, vilket inbegriper en förbättring av kvaliteten på sysselsättningen med särskild hänvisning till hälsa och säkerhet i arbetet. Man noterade också att för att ingjuta en kultur som är inriktad på förebyggande och påverkan är det nödvändigt att främja en förebyggandekultur ända från de första utbildningsnivåerna. Rådet uppmanade därför medlemsstaterna att ingjuta en verklig förebyggandekultur genom att bland annat inkludera grundläggande principer för förebyggande åtgärder i läroplaner och i kommande utbildningssystem. 1 EGT C 161, , s. 1-4.

13 I samma resolution noterade rådet vidare behovet av att främja inbegripandet av hälsa och säkerhet i arbetet i övrig gemenskapspolitik, och att det i detta sammanhang kommer att bli nödvändigt att utveckla ett tillvägagångssätt som är samordnat med annan politik som ligger i linje med skyddsmålen och grundas på förebyggande åtgärder, huvudsakligen inom områden som utbildningspolitiken. Angående: Krav för offentliga tjänster Fråga nr 35 från Herman Vermeer (H-0009/03) Kan kommissionen informera om exakt hur långt förhandlingarna i rådet har kommit angående kommissionens förslag till förordning om medlemsstaternas åtgärder i samband med krav för offentliga tjänster och tilldelningen av kontrakt inom den offentliga sektorn avseende passagerartransporter med tåg, på väg och inre vattenvägar? Rådet informerar ledamoten om att rådet under det svenska ordförandeskapet under första halvåret 2001 detaljgranskade kommissionens ursprungliga förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om medlemsstaternas åtgärder i samband med krav för offentliga tjänster och tilldelningen av kontrakt inom den offentliga sektorn avseende passagerartransporter med tåg, på väg och inre vattenvägar. Granskningen återupptogs under det spanska ordförandeskapet under första halvåret 2002, efter att kommissionens ändrade förslag lagts fram. Detta arbete kunde dock inte avslutas. Vad beträffar den framtida behandlingen av förslaget så understryker rådet att när granskningen av den föreslagna förordningen kommer igång igen kommer man att behöva ta sig an ett antal nyckelfrågor där delegationernas åsikter fortfarande går isär. Angående: Falska eurosedlar i cirkulation Fråga nr 36 från Ioannis Marinos (H-0013/03) Enligt artiklar i grekisk press har man särskilt under de senaste fem månaderna i vartenda handelsföretag, litet som stort, fått in falska eurosedlar. Detta gäller framför allt valörerna 10, 20, 50 och 100 euro. Enligt uppgift har man även nyligen funnit falska femeurosedlar. Under december 2002 konfiskerades falska sedlar i Grekland, vilket är hälften av alla konfiskerade sedlar under hela föregående år. Noteras bör även att de grekiska företagen tvingas skaffa sig särskilda pennor och särskild optisk utrustning för att känna igen falska sedlar, vilket innebär en extrakostnad för dem. Men denna metod är dock inte tillförlitlig, eftersom apparaterna blir lurade av äkta men slitna sedlar, vilket leder till stora problem för innehavaren. När man i Grekland konstaterar att en sedel är falsk tas innehavaren genast till polisstationen och en brottsprocess tar vid, även om han eller hon har försökt betala med sedeln i god tro. Vilka direkta åtgärder tänker rådet i samarbete med ECB vidta för att i grunden ta itu med detta problem som har sitt upphov i förfalskningscentra inom och utom EU? Först och främst bör erinras om att det i enlighet med de behörigheter som fastställs i fördraget, i synnerhet i artikel 106 och i artikel 16 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, inte åligger rådet utan Europeiska centralbanken att fastställa grunddragen i utformningen, vilket inbegriper de nödvändiga kännemärkena för skydd mot förfalskning hos de sedlar som ges ut av Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna. När nu detta är sagt bör understrykas att enligt den senaste rapporten från kommissionen om den praktiska erfarenheten efter ett år av cirkulation av eurosedlar och euromynt (dok. KOM(2002) 747 slutlig), så har förfalskning av eurosedlar och euromynt sedan de introducerades den 1 januari 2002 ägt rum i en betydligt mindre skala än man tidigare upplevt vad gäller nationella sedlar och mynt. Enligt relevant statistik från Europeiska centralbanken upptäcktes endast falska eurosedlar under de första sex månaderna 2002, vilket endast utgör + 7 procent av det totala antalet falska nationella sedlar som upptäcktes under samma period 2001.

14 Vidare måste detta antal om upptäckta falska eurosedlar (av vilka 65 procent än eurosedlar i valören 50) jämföras med det totala antalet eurosedlar i omlopp, vilket uppgår till 59 miljoner. Som bekräftas av ovan nämnda rapport från kommissionen beror detta till synes tillfredsställande förhållande på de sofistikerade kännetecken som fungerar som säkerhet och skyddar eurosedlarna och euromynten mot förfalskning. De kännemärken till skydd mot förfalskning som kännetecknar eurosedlar som tillhandahålls av Europeiska centralbanken förefaller sålunda ha visat sig vara tillfredsställande. Fråga nr 37 från Marco Cappato (H-0022/03) Angående: Brott mot grundläggande fri- och rättigheter när det gäller sexuell läggning i Egypten Enligt nyhetsbyrån AFP arresterade den egyptiska polisen den 9 januari 2003 en trettioårig man efter att ha chattat med denne på en Internetsida som mannen skapat för att söka eventuella partner. Under en hemlig operation då polisen utgav sig för att vara en potentiell homosexuell älskare chattade man med mannen på nätet och kom överens om att mötas. På platsen för mötet anhölls mannen. Den 22 december arresterades på samma sätt en annan egyptisk medborgare, en homosexuell tandläkare, som skapat en liknande webbsida. Dessutom kommer de egyptier som en kväll i maj 2001 samlats till en fest ombord på en båt på Nilen och som anklagas för homosexuella handlingar att förhöras vid en ny rättegång den 25 januari. Vilka åtgärder har rådet vidtagit eller ämnar rådet vidta när det gäller de upprepade och allvarliga brotten mot medborgarnas grundläggande rättigheter i fråga om sexuell läggning i Egypten? Har rådet framfört EU:s invändningar mot dessa nya arresteringar till de egyptiska myndigheterna? Följer rådet förhören under Queen Boataffären? Rådet har följt och fortsätter att uppmärksamt följa Queen Boat -affären och i synnerhet den förnyade prövningen vad gäller det femtiotal personer som ställts inför rätta i detta ärende. Europeiska unionen anser att undertecknandet av anslutningsavtalet med Egypten medfört en ny dimension i förbindelserna med detta land, vilken möjliggör en dialog kring just de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Sålunda har beskickningscheferna på plats som ingår i en trojkaformation inlett en dialog med de egyptiska myndigheterna och uttryckt sin oro i synnerhet gällande de frågor som är knutna till homosexualitet, vilka man betonat innebär ett ifrågasättande av universella och internationellt erkända värden. Man har från Egyptens sida svarat att homosexualitet inte är förbjudet enligt egyptisk lagstiftning, utan att det är den offentliga prostitutionen och provokationen, inklusive användningen av Internet, som lett fram till arresteringarna i Queen Boat -affären. Rådet kommer att fortsätta att vara uppmärksam i frågan och att försvara de värden och principer som utgör grunden för Europeiska unionen. Fråga nr 38 från Arlene McCarthy (H-0025/03) Angående: Rättsligt samarbete inom EU i skilsmässo- och föräldraansvarsfrågor Kan rådet lägga fram uppdaterade uppgifter om de framsteg som åstadkommits inom rådet när det gäller förslaget till rådets förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar? Håller det nuvarande ordförandeskapet med om att denna förordning endast kan bli verkningsfull om medlemsstaterna förbinder sig att genomföra den?

15 Rådet informerar ledamoten om att en grundlig undersökning genomförs avseende det förslag som kommissionen lagt fram den 6 maj 2002 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 och om ändring av förordning (EG) nr 44/2001 vad avser mål om underhållsskyldighet. Detta förslag lades fram som en följd av å ena sidan de diskussioner som ägt rum med anledning av det initiativ som Frankrike lade fram den 3 juli 2000 och som syftar till att avveckla verkställigheten för den del av beslutet om föräldraansvar som omfattas av förordning 1347/2000 som rör besöksrätten, och å andra sidan av kommissionens första förslag som lades fram den 7 september Rådet lyckades under sitt möte den 28 och 29 november 2002 nå fram till en överenskommelse beträffande en av de svåraste punkterna i detta förslag, nämligen den som rör bortförande av barn. Denna lösning som har lett fram till en allmän riktlinje föreskriver bland annat ett system för hur man skall veta om domstolarna i den medlemsstat som utgör hemvist för det berörda barnet har kvar sina behörigheter vid en förändring av barnets hemvist eller ett olagligt kvarhållande av ett barn, såväl som vilka förhållanden som skall kontrolleras när ett eventuellt beslut om kvarhållande av barnet har lämnats i den medlemsstat där barnet befinner sig till följd av en förändring av barnets hemvist eller ett olagligt kvarhållande. I detta syfte föreskrivs ett särskilt förfarande för samarbete mellan behöriga myndigheter i medlemsstaterna just när ett beslut om kvarhållande har fattats av en domstol i den medlemsstat där barnet befinner sig till följd av en förändring av barnets hemvist eller ett olagligt kvarhållande. Dessutom föreskrivs en hänvisning till Haagkonventionen av 1980 vad beträffar förfarandena för återvändandet av ett barn som fått sin hemvist ändrad eller blivit olagligt kvarhållet och särskilda bestämmelser för att öka effektiviteten hos tidigare nämnda konvention på gemenskapsnivå. Slutligen kommer det slutgiltiga beslut som fattas av en domstol i den medlemsstat där det berörda barnet har sin hemvist att kunna godkännas och verkställas i en annan medlemsstat utan att det krävs någon förklaring som beviljar det verkställighet och utan att det kommer att finnas möjlighet att motsätta sig dess godkännande om beslutet har bestyrkts i ursprungsmedlemsstaten. Rådet förväntar sig att väsentliga framsteg skall komma att ske under 2003, så att ett antagande av denna förordning skall bli möjligt under innevarande år. Det grekiska ordförandeskapet har inom rådets behöriga kommitté inlett en diskussion om tillämpningsområde och om definitionerna i förordningen, såväl som om samarbetet mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter, och avser att under sin period möjliggöra en politisk överenskommelse beträffande hela förslaget. Angående: Den katolska kyrkan av östlig rit Fråga nr 39 från John Joseph McCartin (H-0032/03) Är rådets sittande ordförande medveten om den religiösa diskrimineringen av den katolska kyrkan av östlig rit i Rumänien och om de rumänska myndigheternas oförmåga att skydda dess egendom och rätten att utöva denna religion? Rådet fäster den största vikt vid kandidatländernas respekt för mänskliga rättigheter, inklusive religionsfrihet. När det gäller Rumänien noterar rådet att kommissionen i sin allmänna rapport för 2002 om Rumäniens framsteg mot ett medlemskap, som offentliggjordes i oktober 2002, kommit fram till att Rumänien allmänt sett även fortsättningsvis uppfyller de politiska Köpenhamnskriterierna och har gjort framsteg sedan 1997 och stärkt och fördjupat stabiliteten hos sina institutioner genom att garantera demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och respekt för skyddet av minoriteter. Kommissionens resultat fick stöd vid Europeiska rådet i Bryssel den oktober Vad beträffar den fråga som Europaparlamentets ledamot tar upp så fastställs i den allmänna rapporten att religionsfrihet i Rumänien garanteras av konstitutionen och iakttas i praktiken. Kyrkors egendom är dock en speciell fråga. I detta avseende konstateras i rapporten att I juli 2002 antog Europaparlamentet lagstiftning som tydliggjorde processen för återlämnande av egendom som konfiskerats från kyrkor. Denna lagstiftning innebär en utvidgning av den tidigare lagens

16 räckvidd i flera viktiga avseenden. Det är dock endast kyrkoegendom som omfattas och för närvarande finns ingen lagstiftningsram som täcker återställande av befintliga kyrkor. Detta är en särskilt viktigt fråga för den grekisk-katolska kyrkan som fick mycket egendom konfiskerad av den kommunistiska regimen men ännu inte fått någon upprättelse på rättslig väg. Regeringen har förpliktat sig att tillhandahålla särskild lagstiftning i denna fråga, men fördröjningar i skapandet av en sådan lagstiftning har inneburit att det inte skett några verkliga framsteg. Ordförandeskapet vill försäkra ledamoten om att Europeiska unionen kommer att fortsätta att övervaka situationen i Rumänien inom ramen för föranslutningsstrategin och kommer om behov skulle uppstå att diskutera frågan med Rumänien, i synnerhet inom de organ som upprättats genom Europaavtalet som t.ex. associeringsrådet och associeringskommittén. Fråga nr 41 från Richard Howitt (H-0041/03) Angående: Biståndsministrarnas deltagande i rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) Då biståndsministrarna möttes i rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 10 december uppstod det förvirring om när de nationella biståndsministrarna skulle närvara och delta i diskussionen. Kan ordförandelandet inför mötena den 18 mars och den 19 maj bekräfta vilka frågor som förväntas behandlas som biståndsfrågor? Kan ordförandeskapet bekräfta vilka åtgärder som kommer att vidtas för att klargöra för biståndsministrarna när de skall vara närvarande och kan det fastställa vilka kriterier som kommer att användas för att bestämma vilka frågor som kommer att tas upp på föredragningslistan för biståndsfrågor? De beslut som antogs av Europeiska rådet i Sevilla i juni svarade mot Europeiska unionens behov att anpassa sina strukturer för beslutsfattande inför den kommande utvidgningen. Stats- och regeringscheferna beslutade att antalet rådsformationer skulle minskas och att alla frågor med anknytning till Europeiska unionens externa åtgärder skulle införlivas i det nya rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser). Detta beslut syftar till att tillgodose målet att stärka sammanhanget mellan komponenterna i Europeiska unionens externa politik, och samtidigt till att undvika risken för att splittra politikområden, som t.ex. sådana som rör utvecklingssamarbete. Införlivandet av utvecklingen i detta utvidgade politiska forum bör ses som fördelaktigt för utvecklingspolitiken. Genom att införliva utveckling i denna nya struktur betonar rådet den betydelsefulla roll utveckling spelar som en del av Europeiska unionens externa politik. Rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) representerar också en viktig ansträngning för att stärka Europeiska unionens kapacitet att svara på utvecklingsbehov på ett mer sammanhängande sätt. Rådets grekiska ordförandeskap fäster stor vikt vid ett fullständigt genomförande av besluten från Sevilla som en fortsättning på vad som redan gjorts efter Sevilla, dvs. en koncentration av de punkter på dagordningen som handlar om utvecklingssamarbete till ett eller två möten i rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser). Ordförandeskapet har planerat en orienteringsdebatt för att undersöka möjligheter att ytterligare förbättra effektiviteten hos Europeiska unionens externa åtgärder. Under bland annat mötet den 19 och 20 maj 2003 planerar man att diskutera utvecklingsfrågor, så som obundet bistånd som ett sätt att öka effektiviteten hos det samma, införlivande av migrationsfrågor i Europeiska unionens yttre förbindelser med tredje länder och deltagandet av icke-statliga aktörer i Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik. Ordförandeskapet, som ansvarar för organisationen av rådets arbete, kommer att vidta nödvändiga praktiska åtgärder för att låta medlemsstater under bästa möjliga och mer lämpliga förhållanden besluta om sin delegations sammansättning, vilket inbegriper möjligheten att inbjuda utvecklingsministrar att i detta avseende fullt ut delta i diskussionerna. Som fastställs i artikel 3 i rådets arbetsordning kommer också förslag till dagordningar för mötena i rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) att upprättas av ordförandeskapet minst fjorton dagar före dessa möten. Ordförandeskapets prioriteringar är välkända i Europaparlamentet och rådet vad gäller alla aspekter, inklusive utvecklingspolitik. Fråga nr 42 från Bill Miller (H-0042/03)

17 Angående: Anklagelser om våldtäkt i Grekland Anser rådet att en EU-medborgare kan tillförsäkras en rättvis rättegång i en annan medlemsstat om den åtalade inte får ta del av handlingar som rör fallet på sitt eget språk? Rådet har oavsett vilka åtgärder det antar ett ansvar att garantera deras förenlighet med internationella människorättsstandarder, inbegripet standarder som rör rättvisa rättegångar. Rådet har i flera akter nyligen inom området för rättsligt samarbete i straffrättsliga och civilrättsliga frågor sett till att förhandlingsdokument kommer att upprättas eller översättas till ett språk som mottagaren förstår. Det är dock inte upp till rådet att uttala sig om hur enskilda förhandlingar sköts i medlemsstaterna. Fråga nr 43 från Proinsias De Rossa (H-0043/03) Angående: Förordning om avskaffande av tull på vapenimport Varför antogs den av kommissionen år 1988 föreslagna förordningen om avskaffande av tull på vapenimporter 1 utan överläggning av EKOFIN-rådet den 21 januari 2003, då den hade diskuterats av rådet, och vilka delar av det ursprungliga förslagets har ändrats och varför? Den förordning som avskaffar tull på import av vissa vapen och viss militär utrustning antogs formellt av rådet den 21 januari 2003 efter att en politisk överenskommelse nåtts i ständiga representanternas kommitté i december. Som Europaparlamentets ledamot påpekar så lades kommissionens förslag fram redan 1988, men det var inte förrän under andra hälften av förra året som ansträngningar under det danska ordförandeskapet gjordes för att nå fram till ett framgångsrikt avslut i denna fråga. Vad beträffar de delar som ändrats i förhållande till det ursprungliga förslaget så riktas ledamotens uppmärksamhet särskilt mot de produkter som omfattas av förordningen. I förslaget från 1988 föreskrevs att upphävande av tullar skulle beviljas för produkter som fanns på en åttasiffrig CN-kodförteckning. Denna lista omformades till en fyrsiffrig CN-kodförteckning och samtidigt förklarades noggrant av vilken nationell myndighet varorna skulle importeras, samt att de måste användas av de militära styrkorna i en medlemsstat eller å dessas vägnar. Alla dessa ändringar har införts för att i högsta möjliga grad klargöra vilka produkter som kan komma i fråga och under vilka förhållanden de omfattas av förordningen. Angående: Barcelonaprocessen Fråga nr 44 från Rodi Kratsa-Tsagaropoulou (H-0053/03) Bland sina prioriteringar har det grekiska ordförandeskapet angivit främjandet av Europa-Medelhavspartnerskapet. Vilka konkreta åtgärder tänker rådet vidta för att stärka och främja denna process? Har rådet för avsikt att ta några initiativ när det gäller den nyinrättade mekanismen för investeringar och samverkan runt Medelhavet? På vilket sätt tänker rådet stärka denna mekanism som en lämplig struktur för att öka investeringarna i Medelhavsområdet? 1 EGT C 265, , s. 9.

18 Har rådet med anledning av de stora förseningarna vid genomförandet av det första regionala programmet för kvinnors deltagande i det ekonomiska och sociala livet och den ekonomiska och sociala utvecklingen (som det belgiska ordförandeskapet tog beslut om 2001) för avsikt att ta några konkreta initiativ för att främja detta? 1. Europa-Medelhavspartnerskapet har visat sin flexibilitet och gjort det möjligt för sina deltagare att inleda en öppen dialog i alla frågor av gemenskapsintresse. Det grekiska ordförandeskapet har givit uttryck för sin avsikt att ge särskild prioritet åt genomförandet av åtgärdsplanen från Valencia. Denna plan antogs av Europa-Medelhavskonferensen för utrikesministrar som hölls i Valencia den april 2002 och tillät en förnyad ömsesidig förpliktelse med syftet att ge ökat djup åt Europa-Medelhavspartnerskapet. Den handlingsplan som antogs under konferensen gav politisk kraft åt processen och syftade till att lämna ett avsevärt bidrag till strävan mot målen i Barcelonaförklaringen genom att förstärka partnerskapets känsla av samägande. När det gäller dialogen om kulturer antogs ett handlingsprogram och man kom överens om principen om skapandet av en Europa-Medelhavsstiftelse. Dessutom kommer det regionala samarbetsprogrammet på det rättsliga området, när det gäller narkotikabekämpning, organiserad brottslighet och terrorism, såväl som samarbete vad gäller hanteringen av frågor som har att göra med den sociala integrationen av migranter, migration och förflyttningar av personer som antogs i Valencia, att genomföras under innevarande år. 2. Vad beträffar ekonomiskt bistånd så startade den nya Europa-Medelhavsfaciliteten för investering och partnerskap (vilken upprättades inom Europeiska investeringsbanken för att främja infrastruktur och investeringar inom den privata sektorn) i Barcelona den 18 oktober 2002 och inledde då sin verksamhet. Införlivandet av ett dotterföretag som har Europeiska investeringsbanken som majoritetsägare och är engagerat i Medelhavets partnerländer kommer att övervägas ett år efter upprättandet av faciliteten. 3. Under det grekiska ordförandeskapet kommer en halvtidskonferens för utrikesministrarna i Europeiska unionen och Medelhavsområdet som hålls på Kreta den maj 2003 att utgöra ett tillfälle att bedöma de framsteg som gjorts vad gäller genomförandet av åtgärdsplanen från Valencia och att innebära en ny drivkraft för partnerskapets arbete inför den utvärdering som planeras för ministermötet i Neapel i december Under denna konferens kommer även de åtta tillträdande staterna, vilka ännu inte är medlemmar av Barcelonaprocessen, att närvara, och konferensen kommer att utgöra ett tillfälle för politiska diskussioner om hur Europa-Medelhavspartnerskapet kommer att förstärkas till följd av utvidgningen. Den tredje ministerkonferensen om energi, vilken kommer att hållas den maj i Athen, kommer att innebära fastställandet av en ram för en ny Europa-Medelhavshandlingsplan för energi. Det grekiska ordförandeskapet kommer dessutom att underlätta upprättandet av en parlamentarisk Europa-Medelhavsförsamling. 4. På bilateral nivå har betydande framsteg skett vad gäller Medelhavspartnernas förbindelser med Europeiska unionen. Den 1 mars, dvs. under det grekiska ordförandeskapet 2002, kommer interimsavtalet mellan gemenskapen och Libanon att träda i kraft. Två förhandlingar kommer att hållas med Syrien. Ett associeringsråd hölls med Marocko den 24 februari, och ett ministermöte med Egypten såväl som ett trojkamöte med Algeriet planeras till juni. Detta representerar en betydelsefull utveckling med tanke på uppfyllandet av målen i Barcelonaförklaringen, såväl som förstärkandet av samarbetet mellan de södra delarna inom Medelhavsregionen. 5. Vad beträffar förbättringen av möjligheterna för kvinnor i det ekonomiska livet så innefattas det relevanta programmet i den lista över program som skall föras fram under perioden under det regionala samarbetet inom ramen för Meda. Enligt information från kommissionens EuropeAid kommer det regionala program som skall inrikta sig på kvinnors tillgång till och deltagande på arbetsmarknaden såväl som främjandet av kvinnors roll i affärslivet, att inledas under Kommissionen har angivit att de nödvändiga förfarandena för val av rådgivare som skall ansvara för programmet kommer att slutföras under första halvan av Fråga nr 45 från John Walls Cushnahan (H-0057/03) Angående: Varumärkesförfalskade varor från anslutningsländerna Det har nyligen rapporterats att kommissionen har föreslagit nya lagar för att ta itu med problemet med den växande mängden varumärkesförfalskade varor som olagligen strömmar in i EU. EU-medborgarna hälsa och säkerhet äventyras särskilt av varumärkesförfalskade mediciner, bildelar och toalettartiklar. Det är ett känt faktum att merparten av dessa varumärkesförfalskade produkter tillverkas i östra Europa, bland annat i vissa anslutningsländer. Mot denna bakgrund, vilka åtgärder tänker rådet vidta för att förhindra att potentiellt farliga varumärkesförfalskade varor införs från dessa

19 anslutningsländer, och vilka åtgärder kommer att vidtas gentemot anslutningsländer som inte ser till att genomföra nödvändiga åtgärder? Rådet understryker att redan under föranslutningsperioden har Europeiska unionen inom ramen för de organ som upprättas genom Europaavtalen med kandidatländerna och mot bakgrund av de bestämmelser som föreskrivs i dessa avtal, konsekvent tagit upp frågan om skyddet av immateriella, industriella och kommersiella rättigheter med kandidatländerna. I och med medlemskap i Europeiska unionen tar tillträdande länder på sig alla förpliktelser som härrör från fördragen. Som underströks av Europeiska rådet i Köpenhamn så kommer övervakning fram till anslutningen av de åtaganden som tas att ge de tillträdande staterna ytterligare vägledning i deras ansträngningar för att ikläda sig det ansvar som följer med ett medlemskap, och även förse nuvarande medlemsstater med en nödvändig försäkran. Rådet kommer att fortsätta att följa dessa frågor på nära håll, i synnerhet på basis av de övervakningsrapporter som kommissionen kommer att lägga fram. Om en ny medlemsstat inte lever upp till sina förpliktelser, exempelvis avseende kampen mot förfalskning, är de överträdelseförfaranden som föreskrivs i fördragen tillämpliga. För att man snabbt skall kunna agera om det sker någon oförutsedd utveckling under de första åren efter anslutning har dessutom skyddsklausuler som möjliggör åtgärder för hantering av en sådan utveckling på ett snabbt och effektivt sätt införlivats i fördraget och i anslutningsakten. Två specifika skyddsklausuler berör funktionen av den inre marknaden, inklusive all sektorspolitik som rör verksamheter med effekt över nationsgränserna och området för rättsliga och inrikes frågor. Skyddsklausulerna kommer att göra det möjligt för Europeiska unionen att anta lämpliga åtgärder för att kunna hantera fall där nya medlemsstater inte genomför sina åtaganden, och syftar till att garantera funktionen av den inre marknaden och området för rättsliga och inrikes frågor, vilket är i alla medlemsstaters intresse, nuvarande såväl som kommande. Detta är verkligen frågor som är av särskilt intresse för Europeiska unionens medborgare, eftersom de berör områden så som livsmedelssäkerhet, säkra läkemedelsprodukter, och människosmuggling. Fråga nr 46 från Efstratios Korakas (H-0060/03) Angående: Handikappåret inleddes med beväpnade polisstyrkor Kommittén för samordning av de handikappades kamp anordnade söndagen den 26 januari en protestmarsch mot den grekiska regeringens och EU:s hälso- och sjukvårdspolitik. De handikappade krävde enhetlig, offentlig, kostnadsbefriad och högkvalitativ hälso- och sjukvård, allmän sjukförsäkring, offentliga strukturer för stöd till allvarligt handikappade, arbete till de handikappade som kan arbeta och offentlig särbehandling. Det var meningen att protestmarschen skulle passera utanför det palats där det grekiska ordförandeskapet samma dag officiellt invigde det europeiska handikappåret, men detta visade sig omöjligt eftersom beväpnade polisstyrkor på uppdrag av den grekiska regeringen hindrade marschdeltagarna att komma fram. Har rådet för avsikt att vidta några åtgärder för att uppfylla de handikappades krav? Och var de mångdubbelt större polisstyrkornas oacceptabla behandling av de handikappade demonstranterna och förhindrandet av en helt fredlig marsch, en del av en mer allmän inställning till hur man skall hantera demonstrationer, särskilt under ett lands ordförandeskap? Rådet erinrar ledamoten om att det enligt fördraget åligger varje medlemsstat att garantera upprätthållandet av den allmänna ordningen på dess territorium. Rådet har följaktligen inte behörighet att svara på frågan. Dessutom försäkrar rådet ledamoten om att ingen global strategi av den typ som ledamoten avser har satts in mot nämnda demonstrationer. Rådet erinrar i detta avseende om att rådets beslut som utropar år 2003 till Europeiska handikappåret särskilt syftar till att främja tillämpningen av principer för icke-diskriminering och för integration av handikappade. Rådet anser att detta europeiska år kan tjäna som katalysator för att medvetandegöra allmänheten och förbättra samhällets förståelse beträffande handikappade människors rättigheter, behov och deras förmåga.

20 Fråga nr 47 från Camilo Nogueira Román (H-0061/03) Angående: Konflikten mellan kommissionen och rådet om vilka politiska åtgärder och lagstiftningsåtgärder som skall vidtas med hänsyn till havstransporter av oljeprodukter och andra farliga produkter Kommissionen vill tillämpa Erika-lagstiftningen i sin ursprungliga form, vari fastställs strängare regler för att säkra sjösäkerheten i gemenskapens farvatten, och därtill skärpa de bestämmelser som parlamentet och rådet redan har antagit. I detta sammanhang vill vissa medlemmar i kommissionen att en särskild EU-politik införs som liknar den som Förenta staterna införde efter Exxon Valdez-olyckan i Alaska Som framgår av de överenskommelser som ingicks vid rådets möte (transport), där även den spanska premiärministern José Maria Aznar deltog, förkastar dock rådet denna ståndpunkt. Rådet föredrar att behålla EU:s bestämmelser i denna fråga inom ramen för IMO:s regelverk. Härigenom får vissa länder med intressen inom sjöfartssektorn det lättare att försvara den nuvarande ordning där oljebolagen, och det diffusa konglomerat av grupper och maffior som verkar inom den internationella sjöfarten, ges en dominerande ställning. Är rådet medvetet om att det råder inbördes stridande uppfattningar i medlemsstaterna och i kommissionen i denna fråga, och att detta hämmar genomförandet av en sträng och effektiv sjösäkerhetslagstiftning, något som fått akut och påträngande aktualitet genom Prestigekatastrofen utanför Galiciens kust? Vilka åtgärder tänker rådet vidta för att lösa denna politiska konflikt? Rådet erinrar ledamoten om att man redan under plenarsessionen i december 2002 i Strasbourg såväl som under genomgången av aktuella frågor haft tillfälle att upprätta en utvärdering och en sammanställning över sin ståndpunkt och sina avsikter när det gäller havstransporter av farliga produkter. Rådet vill än en gång betona innehållet i ordförandeskapets slutsatser på denna punkt under Europeiska rådet i Köpenhamn den december 2002, såväl som i rådets slutsatser i december Rådet bekräftar vad man redan har sagt och inbjuder ledamoten att vända sig direkt till kommissionen när det gäller vilka ståndpunkter denna avser att försvara i frågan. Rådet granskar för närvarande kommissionens förslag om påskyndad utfasning av oljetankfartyg med enkelskrov och ett förbud för oljetankfartyg med enkelskrov som fraktar tung olja att anlöpa medlemsstaternas hamnar. Kommissionen lade fram förslaget den 27 december 2002 som svar på nämnda slutsatser från rådet. Rådet bedömer att det är viktigt att det finns internationella åtgärder som motsvarar sjöfartssektorns internationella karaktär och som syftar till att på global nivå garantera högsta möjliga sjösäkerhetsnivåer, samt skyddet av miljön. Rådet fäster därför stor vikt vid antagandet även på internationell nivå, genom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO), av bestämmelser som förstärker sjösäkerheten,. I detta syfte uppmanade rådet i sina slutsatser som svar på Prestigeolyckan också medlemsstater och kommissionen att göra alla ansträngningar för att få bort äldre oljetankfartyg med enkelskrov som används för transporter av tung olja genom en ändring av Marpolkonventionen, och uttryckte sitt stöd för utvecklingen inom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) av en flaggstatskod och ett tvingande granskningssystem för att se till att flaggstater respekterar sina åtaganden. Angående: Europeiska partistadgan Fråga nr 48 från Hans-Peter Martin (H-0062/03) Inom den närmaste framtiden kommer man att lägga fram en europeisk partistadga. För partifinansieringen har man reserverat sju miljoner euro per kalenderår. Anser rådet att beloppet är skälig? Tror rådet att beloppet kommer att utökas efter det att stadgan antagits? Hur kommer rådet att förhindra godtyckliga ökningar som de europeiska skattebetalarna skulle vara tvungna att betala?