NORDISK FORNTID. av Carl-Henrik Larsson

Transkript

1 NORDISK FORNTID ur ett annorlunda perspektiv På detta norska häftesomslag från 2002 (Facit nr H 123) kan man se två dockfigurer i ett vikingaskepp. Frimärkena i häftet har ingenting med vikingar att göra utan är utgivna på temat sagofigurer. En långlivad och felaktig uppfattning om vikingarna är att de skulle haft horn på sina hjälmar. Detta påfund har sin direkta bakgrund i nationalromantiken och den tyska operascenen under sent 1800-tal, där vikingen framställdes som en blond nordisk hjälte, och hornen var ett sätt att ytterligare lyfta fram manligheten. Bevisligen (se häftet Nationalmuseum i Köpenhamn 200 år) så bar man hjälmar med horn under bronsåldern. Men de var inte till för krig utan för religiöst ändamål. av Carl-Henrik Larsson Rätt monterad kan en frimärkssamling på området nordisk forntid fungera som en intressant och spännande sammanfattning av denna epok som varade i över år. Vi skall se närmare på några spännande delar av den här perioden ur ett annorlunda perspektiv till vår hjälp har vi nämligen häftesomslag och stämplar inte frimärken! N ordisk forntid på fri mär - ken är inget jätteområde. Totalt har de nordi - ska postverken genom åren gett ut cirka trehundra frimärken med forntidsmotiv. Därtill finns det naturligtvis massvis med intressanta stämplar, ma x i mi - kort och, min senaste upptäckt, fina häftesomslag! Efter en genomgång i en väl sorterad och mycket trevlig frimärksaffär i Växjö, kom jag fram till att det finns 22 häftesomslag med koppling till nordisk forntid. Trots att jag har samlat frimärken i många år, så har det aldrig slagit mig, vilket är konstigt med tanke på att man dagligen ser häften, att omslagen som oftast är 34 NORDISK FILATELI Oktober 2008

2 Denna stämpel utgiven till Post-expo i Göte borg 1981 föreställer en stenåldersgrav, en s.k. dös. Stenåldersmänniskorna, precis som människor under senare perioder, lät ofta uppföra sina gravar längs dåtidens vägar. Kör man genom fornlämningstäta landskap, som t.ex. Skåne och har detta i åtanke, så kan man konstatera att de nutida vägsträckningarna inte kan vara så olika mot hur de var under forntiden, eftersom man med jämna mellanrum passerar en forntida gravhög. snyggt designade, skulle kunna utgöra ett så fint komplement i en frimärkssamling. Troligtvis beror detta på att man som frimärkssamlare är mer intresserad av vad som finns i häftena. Inte heller är det vanligt att man i frimärks - pressen ser häftesomslag i illustrativt syfte. Vikten av att avgränsa sitt samlarområde De flesta frimärkssamlare har valt att avgränsa sitt samlar - område. Dels för att göra det mer lättöverskådligt, och dels för att inte drunkna under den aldrig sinande strömmen av ny utgåvor. Själv har jag valt att avgränsa mig till de nordiska länderna. Jag är naturligtvis medveten om att även utomnordiska länder ger ut frimärken som hör till mitt område, och då främst föreställande vikingar och vikingaskepp, men personligen skulle jag tycka det vore lite märkligt att slänga in märken från allehanda bananrepubliker, där en viking aldrig har satt sin fot. Dessutom utgörs min samling till ganska stor del av graverade frimärken av hög klass. En liten del av det väldiga hällristningsområdet Alta i norska Finnmark kan beskådas på detta vackra häftesomslag från Norge, utgivet Ingen kan med säkerhet säga vilket syfte hällristningarna egentligen ha - de, men troligtvis fyllde de en mycket viktig religiös funktion i dåtidens samhälle. De nordiska postverken har uppmärksammat hällristningar på ett antal frimärksutgåvor. En klassiker i sammanhanget är naturligtvis den svenska serien Häll rist ning - ar, utgiven (Facit nr ). Hade jag enbart samlat på vikingar hade jag säkerligen fått ompröva min avgränsning för att inte få ett för litet samlarområde. I rättvisans namn måste det dock nämnas att vikingarna under sina resor besökte län der och platser utanför Norden, som också har gett ut fri - märken med vikingar, som exempelvis de engelska kanal - öarna. Men den stora skillnaden var att nordborna på dessa platser efter ett par generationer hade assimilerats med lokalbefolkningen och blivit en del av det nya samhället. Så skedde inte på Island eller Grön land, där de behöll sin iden titet. Den spännande stenåldern Stenåldern är den längsta perioden under nordisk forntid. Den sträckte sig från det att människan vandrade in i Dan - mark cirka f.kr, tills att man började använda brons cirka 1800 f.kr. Stenåldern är trots detta den period som är minst representerad på nor di - ska fri mär ken. Endast ett tjugotal har getts ut på området. Det finns två frimärken med stenåldersmotiv som jag sär - skilt skulle vilja nämna. En favorit är det som föreställer gånggriften vid Luttra i Väs - tergötland, och som gavs ut av Sverige 1978 (Facit nr 1048). Zlatko Jakus gravyr är helt för träfflig och bör ses i lupp! En annan favorit på området är det danska frimärket från 1992 (Facit nr 1048) före - ställande en flintdolk från den yngre stenåldern. Arne Kühl - mann står för gravyren till frimärket, som så tydligt visar den hantverksskicklighet som fanns i Norden under stenåldern. Jag har flera gånger i verkligheten betraktat dolken på Nationalmuseum i Köpen - hamn en riktig guldgruva för den historieintresserade och blivit lika gripen varje gång. Som illustration till stenåldern har jag i denna artikel valt en fin stämpel från Postexpo i Göteborg från Pre - cis som det tidigare nämnda svenska frimärket från 1978, avbildar den en grav från sten - åldern, fast på stämpeln är det en så kallad dös, och ingen gång - grift. Till skillnad från gånggriften, i vilken man begravde hela ätter, så var dösen en enmansgrav bestående av upp - rätta stenblock, och över dessa NORDISK FILATELI Oktober

3 Till Nationalmuseums 200-årsjubileum i Köpenhamn 2007 gav danska postverket ut detta fina häfte. På omslaget är de två brons åldershjälmarna funna vid Frede - riks sund avbildade. Man kan också se två ceremoniyxor i brons. Samtliga av fynden är offergåvor till gudarna och oftast nedlades offergåvorna i par. Hjälmarna med sin utsökta utsmyckning och långa horn är inget nordiskt hantverk, utan kommer troligtvis från södra Europa. Alltså ett bevis på den långväga handel som förekom redan under bronsåldern. ett tak bestående av en väldig sten. Det fanns också ett tredje begravningssätt, vanligt förekommande i skärgårdstrakter, nämligen hällkistan. Tillsam mans så utgör dessa grav monument som kan skå - das lite var stans i vårt kulturlandskap, ett bevis för att sten - åldersmänni skorna behärskade hävstångs principen. Utan denna kännedom vore det omöj - ligt att få de väldiga stentaken på plats. De kunde nämligen väga flera ton. Fina hjälmar ett bevis för långväga handel Bronsåldern är den period som kom efter stenåldern (cirka f.kr.) och den är också representerad på dubbelt så många frimärken. Vad som är så intressant med bronsåldern är att perioden egentligen bör ses som en förlängning av sten - åldern. Fler talet människor ha - de inte råd med den nya metallen brons, den var de besuttnas metall, så de fortsatte använda stenverktyg. Bronset kom utifrån, främst från de brittiska öarna. Men det var inte bara brons som strömmade in i Norden, det var också nya föreställningar om liv och död, vilket inte minst märktes på hur gravkulturen förändrades. Plöts ligt började man bränna de döda och begrava dem i stora rösen. Att offra fina föremål till gudarnas ära blev på modet. Na - turligtvis var detta inget för vanligt folk. Men de som hade råd lät offra mycket och ofta, och det var bokstavligen att kasta yxan i sjön. I de danska torvmossarna har man nämligen vid torvbryt - ning gjort många fina fynd från brons åldern. Fyra sådana intressanta mossfynd finns avbildade på ett danskt häftes - om slag utgivet 2007 till Na tio - nalmuseums 200-års jubileum i Köpen hamn (Facit nr HBL ). De två hjälmarna som är ett ypperligt hantverk hittades tillsammans i en mosse vid Fre - de rikssund på norra Själland Hjälmarna är med sina långa böjda horn med stor sannolikhet tillverkade i södra Europa, och utgör ännu ett bevis på den långsträckta handel som förekom redan under brons ål - dern. De båda yxorna är så kallade ceremoniyxor, och de var troligen tillverkade för att frambäras vid de religiösa riter som bronsåldersmänniskorna höll. Oftast var denna typ av yxor nämligen värdelösa till något annat ändamål, eftersom innanmätet bestod av en lerkärna som man sedan täckt med en tunn bronslegering. Hällristningar ett sätt att ära gudarna? Yxor och människor med behornade hjälmar är för övrigt inget ovanligt motiv på de vackra hällristningar som finns att se runt om i Norden. Flertalet hällristningar tillkom under bronsåldern, men dess syfte är höljt i dunkel. Kanske var det ett sätt att ära gudarna, men det är det ingen som med säker - het kan säga. Intressant är att männi skor redan under stenåldern började göra hällristningar och då främst med enklare djurmotiv. Efterhand utvecklades dessa ristningar till att omfatta både människor, vapen och båtar. På ett norskt frimärkshäfte utgivet 1996 (Facit nr H92) är motivet hämtat från hällristningsområdet Alta i norska Finn mark, och de tidigaste ristningarna gjordes redan under stenåldern. Altaristning ar na, som utgörs av flera tusen figurer, tillhör de förnämsta av sitt slag i hela världen och är väl värda att lyftas fram. Då järnet kom till Norden Redan under slutet av bronsåldern började järnföremål dyka upp i Norden. Det var Hettiter - na, boende i nuvarande Tur - kiet och norra Syrien, som hade kommit på den briljanta idén att hetta upp järnmalm och därigenom få fram smidbart järn. Det dröjde inte länge förrän upptäckten spred sig ut i Europa. Den tidiga järnåldern (500 f.kr 550 e.kr) präglades främst av Romarrikets uppgång och fall, och även människorna i Norden fick genom handel del av Roms väldiga rikedomar. Detta märks inte minst på de fantastiska guldfynd i form av väldiga halskragar och smyck- 36 NORDISK FILATELI Oktober 2008

4 Omslaget till detta svenska häfte från 1975 visar tydligt på den vackra ornamentik som människorna under vendeltiden ( e.kr.) prydde allt från vapen till smycken med. Ett svärd från vendeltiden var mer ett praktfullt konstverk än ett funktionellt vapen. Under efterföljande period, som var vikingatiden, ställde man det funktionella framför det konstnärliga. Vikingarna ville ha svärd att kriga och döda med, inte att titta på och använda som skrytobjekt. en, som hittats runt om i Nor - den från denna tid. Svenska posten gav 1995 ut två frimärken (Facit nr ) i serien Forntida skatter som visar två sådana guldfynd. Totalt har de nordiska postverken gett ut åtta frimärken med motiv från den äldre järn - åldern. Fynd som slog världen med häpnad I slutet av 1800-talet lät den kände arkeologen Hjalmar Stol - pe kartlägga och gräva ut 14 stycken båtgravar i närheten av Vendels kyrka i Uppland. De fynd han gjorde slog världen med häpnad. Vendelfyn - den räknades som så betydande att perioden e.kr. i svensk historieforskning där - efter fick namnet vendeltid. Några av fynden, bland annat en mycket välbevarad hjälm med utsökta dekorationer, finns avbildade i häftet Vendeltid som gavs ut av Sve rige 1975 (Facit nr , HA 23). Det mest typiska för perioden, vilket man också kan se på häftets framsida, är den snirkliga ornamentik oftast föreställande djur, som kom att pryda det mesta från vapen till smycken. I min samling har jag 13 fri - märken från denna period. Den uppmärksammade vikingatiden Det första dokumenterade vikingaanfallet skedde år 793 mot det engelska klostret Lin - disfarne, och det följdes snart av fler. Vikingatiden är den sista perioden under nordisk forn - tid, och när den slutar på talet träder vi in i medeltiden. Vikingatiden är den period in om nordisk forntid som är den mest uppmärksam - ma de på nordiska frimärken. Det är en mycket intressant pe - riod i vår historia, men förhållande vis kort om man jämför med de övriga tidsperioderna. För att göra denna slagsida i min samling mindre märk bar, har jag plockat ut de märken som har med fornnordisk mytologi och Nordens krist - nan de att göra, och tilldelat dem en egen kategori i samlingen. På så vis blir också frimärkssamlingen mer strukturerad. Vikingarna, som både var krigare, handelsmän och bönder, expanderade i tre riktningar. De seglade nordväst mot de nordatlantiska öarna, sydväst mot Normandie och de brittiska öarna samt mot öst in i Ryssland, och via de ryska floderna kom de till Konstanti n opel, dagens Istanbul. Två viktiga nordiska handelscentra under vikingatiden var danska Hedeby (i närheten Detta fina och intressanta objekt gavs ut av Historiska museet i Stockholm i samband med att frimärket före - ställande det vackra Lovöspännet gavs ut Man kan också se att samtliga inblandade i framställningen av frimärket, inklusive gravören Majvor Franzén, har signerat objektet. Den uppmärksamme och historieintresserade kan dock se att det finns en anakronism när det gäller frimärket och stämpeln. Frimärket föreställer det vackra Lovö spännet från 600-talet e.kr (vendeltid) medan stämpeln föreställer en stenålderskam hittad i Gullrum på Gotland. NORDISK FILATELI Oktober

5 På detta svenska häftesomslag från 1973 kan man se ett så kallat Birkamynt som den kände arkeo logen Hjalmar Stolpe fann under sina utgrävningar av Birka i slutet av 1800-talet. Hjal mar Stolpe och hans medarbetare fann en mängd liknande mynt som detta under utgrävningarna, och under lång tid ansåg man att mynten var slagna på Birka. Idag tyder dock det mesta på att mynten tillverkades i danska Hedeby, men ingen kan egentligen vara riktigt säker. av nuvarande tyska Schles wig) samt Birka beläget på Björ kö i Mälaren. Intressant mynt funnet på Birka Den tidigare nämnde arkeologen Hjalmar Stolpe fann under de första utgrävningarna av Birka i slutet av 1800-talet en mängd intressanta mynt. Des - sa har varit föremål för en viss diskussion, eftersom många ar - keologer har menat att de var myntade på Birka. Därför gick de länge under namnet Birka - mynt. I danska Hedeby har man emellertid funnit liknande mynt vilka räknas som Nordens äldsta som bevisligen är tillverkade på plats, och därför har även de så kallade Birkamynten troligtvis tillverkats i Hedeby, men detta är dock inte helt klarlagt. Vad som är säkert är att samtliga mynt är efterhärmningar av samtida mynt från handels - platsen Dorestad i nuvarande Nederländerna. På ett svenskt häfte utgivet 1973 (Facit nr H 268 ) kan man på omslaget se ett av de så kallade Birka mynten som Hjal - mar Stolpe fann vid utgrävningen av Birka. Detta myn t är för övrigt en mycket bra källa till hur ett vikingaskepp kun - de se ut. Top of the world of stamps Slutligen vill jag tacka samtliga nordiska postverk för de mycket fina utgåvorna som ingår i det nu avslutade projektet Top of the world of stamps på temat nordisk mytologi. Denna satsning som har spänt över fyra år (sammanlagt tre utgåvor) har tillfört min samling många fina frimärken! Provtryck från fyra tryckpressar! P å Post & Tele Museum i Köpenhamn (bilden), kan man till årets slut se olika provtryck från fyra genera - tioner stål trycks pressar. Här finns därför frimärken som inte finns någon annanstans! De första danska ståltrycks - frimärkena gavs ut den 1 juli 1933, och det är alltså 75-års - jubileum i år. 38 NORDISK FILATELI Oktober 2008