PFT #2 Friends 4-ever

Transkript

1 Du pratar bara om dig själv... PFT #2 Friends 4-ever

2 PFT #2 Friends 4-ever Ska vi vara vänner istället? Kan vi. Var går gränserna för vänskap? Vänskap är skräphögen där alla outtalade relationer hamnar. Samtidigt är det tydligt vad vänskap inte är. En vän kysste mig, en hand runt min midja, sedan var vi något annat än vänner. Samtidigt är vi vänner tills vi säger att vi inte är det. Känslan av att dig vill jag vara vän med. Och: nu är vi vänner. Samt: nu är vi inte vänner längre. Sällan uttalas något av detta. Vänskap kan vara så vackert. Och göra så ont. Som vi måste jobba för att det över huvud taget ska fungera. Allt talar emot vänskapen. Den lever på undantag. Alla vänner vet hur det känns att bli bortprioriterade för andra typer av relationer. Det finns kompisarmband som man köper i barnaffärer. De ger cancer, det är ftalater i dem. PFT #2 har underrubriken Friends 4-ever. Det är den glättiga refrängen i en melankolisk melodi. Formmässigt har vi fokuserat på de pastelliga sidorna av vänskapen. Texterna blev något helt annat. /Sanna Samuelsson

3 Innehåll: 4 Bild: Elin Björnström Mina gamla klasskamrater Maryam Fanni 5 Sommarkatt Tone Schunnesson 8 12 Bild: Clara Aldén Scum list / Don t trust people who don t have fat friends Sanna Adibzadeh Bild: Edith Hammar Ofria Kvinnor Kira Josefsson Bild: Emma Samuelsson 3 // pft.nu 19 Bild: Emma Samuelsson Skisser för en romantisk vänskap Sanna Samuelsson Bild: Clara Aldén Vi slipar ner varandra Valerie Kyeyune Backström Bild: Clara Aldén Medarbetare 26

4 o o Du o och du och du och den och du Elin Björnström // pft.nu är min bästis o

5 Mina gamla klasskamrater / Yare dabestanie man Översättning: Maryam Fanni Min gamla klasskamrat Du är med mig, vid min sida När pekpinnen viner över våra huvuden Delar du mina suckar, mitt armod Våra namn är ristade på svarta tavlans kropp Våra kroppar ärrade av orättvisans linjal Vår bildnings vida ängar är övervuxna med ogräs Det må vara gott, det må vara ont, dött har människornas hjärtan 5 // pft.nu Mina händer och dina måste tillsammans riva ridåer Vem kan skingra våra plågor om inte jag och du, min gamla skolkamrat Yare dabestanie man (Min gamla klasskamrat) är en iransk låt från en film från 1980, som skildrade ojämlikheterna i klasssamhället under shahen. Senare har den blivit en av de främsta protestsångerna i olika tider och rörelser, inte minst under den gröna vågen 2009.

6 Mina gamla klasskamrater Av: Maryam Fanni Minns ni? Vi var sex sju åtta år vi stod upp i aulan och sjöng Botkyrkasången den gick såhär: Botkyrka Vilken underbar plats du är Vi har kommit från hela världen hit och vi ska bygga en framtid här Vi är gula bruna svarta skära och röda feta smala och normala vi har långt hår och kort hår en del har inget alls men ändå är vi som vi ska vara ALBYS GYLLENE REGLER Vi ville vara roliga så vi skrev: Tänk med hjärnan spara dina biceps Vi tyckte om att rimma så vi skrev: Finns det hopp så finns det liv, men vi vill inte se nån kniv För vi var små och vi hade inte riktigt förstått att de skulle smälla upp våra ord på en offentlig vägg och att prinsessan Victoria skulle komma och ge sin välsignelse och att vi sedan skulle bli vuxna en dag och passera den väggen och känna oss förrådda. Vi var barn men vi var inte blinda, vi var inte dumma, men idag vet vi massa saker som vi inte visste då. Till exempel: Vet ni att det bara var vi i Norra Botkyrka som fick sjunga den sången? I Södra Botkyrka kände barnen inte till den, kanske passade det bättre att sjunga nationalsången där. Minns ni, vi var nio eller kanske tio vi hade ordningsregler i klassrummet vi retar inte varandra vi kommer i tid till lektionerna vi räcker upp handen vi tar av oss kepsar och mössor Nu skulle vi skriva ordningsregler för Alby var tanken Minns ni detta eller minns bara jag? Jag hittar inte på, de orden finns fortfarande i dag uppe på den gula väggen i Alby C precis utanför tunnelbanan. Det blev nyinvigning av Alby torg och vi samlades, några av oss framförde Backstreet Boys Get Down och prinsessan Victoria klippte band och den som var blondast av oss skickades fram för att ge henne blommor, minns ni? Vi hade skrivit Behandla alla stora och små med respekt och Förstör inte Alby det är vår framtid och Alla har rätt att bo i Alby Men reglerna gällde visst inte kommunhuset. Det visste våra föräldrar och det vet vi nu. Vi skrev också Vi ska försöka stoppa våldet och det måste gälla i första hand kommunhuset, det har vi förstått. 6 // pft.nu Klasskamrater Vem ska skingra våra plågor om inte vi tillsammans, med våra egna händer?

7 Okänd // pft.nu

8 Sommarkatt Av: Tone Shunnesson Talar Maxim med mig när jag inte hör, kallar han på mig i sitt sovrumsmörker. Längtar han efter mig, minns han mig, när han är ute och går på nätterna? Kan han stava mitt namn, bokstavera det inuti sin mjuka mun. Letar han efter ord som rimmar på mitt efternamn, funderar han på om jag försöker rimma på hans. När han är mellan andra kvinnors händer talar hans kinder då till deras handflator, undrar hans ansikte vilka män jag älskar, och om jag bara älskar män som ser in i sig själva? Älskar jag bara män som ser in i sig själva? När jag går ut ur deras synfält slutar jag att finnas, blir fri att andas, medan männen går vidare, ser andra män, har tankar om sig själva som jag inte är en del av. Män som söta hundvalpar, glada att se dig men vad tänker de på när du inte är där, slicka mig på handen, nosa mig i skrevet, somna i soffan, vaknar aldrig när jag går. men ändå andas lite, i närheten av någon som koketterar med döden men trots allt inte vågar, kanske ändå hoppas. Närheten till döden öppnar skrymslen i min kropp, mäns dödsönskan så sällsynt att det får dikterna att rinna ut mig som vatten. Varför är han inte död skriver jag på en rad, Varför svarar pappa inte när jag ringer? skriver jag på nästa, Var är pappa? Minns jag vad mina älskare heter? Vad de innehåller? Varför tycker alla att han är en sån idiot, vem ska älska han om inte jag Eller, varför vill mina vänner aldrig prata med mina älskare, han kan inte fokusera när vi knullar, tappar ståndet, jag kan men aldrig han. 8 // pft.nu Jag kan ligga kvar hemma, vrida mig den enda mörka timmen under Stockholms sommarnätter, ta ut täcket ur påslakanet, skitiga lakan, täcka brösten med kudden för att de alltid fryser. Här minns jag alla mina älskare och hur jag brukade ta på mig själv när de inte fick mig att komma. Jag fantiserar ihop Maxim för jag minns ingenting av det han har berättat, jag tänker korkat på hans händer med nedbitna naglar, neurotiska bleka söta kvinnohänder som inte når genom hela kroppen, genom fittan, upp i buken, in i min mun, stryk mig över pannan. Jag behöver inte knulla, jag behöver inte förälska mig, men jag vill att han kommer hit och sover när jag skriver för jag vet att jag skriver bättre när han är här. Mina enorma dikter ska skrivas i skuggan av någon som nästan inte lever Mitt minne av en medelålders sommarkatt från förra året, gamlingens desperation i mörkret när han bad mig respektera att han inte ville. Nu den här söta katten, han rappar över 90-tals hiphop tills jag somnar uttråkad på soffan, han säger oj jag bajsade nog på mig lite, stoppar ner handen innanför de tunna, fladdriga vindbyxorna, tar upp den, luktar på den, skrattar, kan jag göra honom generad? När vi knullar med varandra är det som att älska, han säger att jag är fin, jag är full, glömmer bort hur man gör, han ställer sig upp och tar av sig alla kläder framför mig innan jag tar av mig mina, vi är nakna med varandra innan vi rör varandra,

9 två barn leker bäst, eller katter, söta hundar, han är gammelmodig han har mycket kvinna i sitt element han har röda och blekt gula stenar i sitt kraftfält även i natt, han frågade mig när vi träffades ute Kan du skicka nakenbilder på dig själv till mig och jag säger Nej men du kan få se mig naken i verkligheten och då säger han När då och jag svarar När du vill och nu sitter vi på balkongen och han är trulig när han säger Klä av dig naken, du sa att jag fick se dig när jag ville och jag vill nu, jag undrar om det går att vara rädd för Maxim när han hajar till av styrkan i sin egen röst, går det att inte skrämmas av hur han förlorar sig själv i tanken på sig själv, ett barn som inte förstår kraften i att vara man, jag säger: Du får klä av dig först och han tar av sig alla sina kläder och lägger sig på sängen, han är så lång och stor, han är snygg och ful, frisk men ändå sjuk, han hostar. Vad är det Maxim gör när han förflyttar sig i tiden, hur följer tanken med. Stannar tanken hos ett barn men med en kropp som obönhörligt fortsätter att röra sig över tid, genom år, dagar, födelsedagar, minneslunder att besöka, plötsligt en dag man utan att själv förstå varför. Han ler mot mig, och det är bara korta stunder men ibland är han essensen av sig själv genom allt annat, genom lager av ilska och besvikelse, av att vara sårad och inte längre särskilt ung och misslyckad, av att bara vara sin egen idiot, att själv veta vad han menar men vara för långsam för att någon annan ska orka lyssna. Essensen av mig är någon som somnar när andra pratar Du är snygg, säger jag när han ligger med hela sin tyngd över mig och han svarar med en grimas, sträcker ut tungan och gör ansiktet oigenkännligt va fan gör du så för, så fort man försöker va snäll frågar jag och han svarar med en pojkes röst: pappa., oceanerna av mörker bakom ett barns röst som i mörkret viskar: pappa kan bara vi som lever för våra pappor förstå MAXIM hur kan en sådan liten förväxla sig själv med en stor Var kan det leda, frågar Staffan skeptiskt och jag vill aldrig att någon ska leda mig till något, jag vill fortfarande efter år av hjälp att livet ska ge efter för min egen tyngd, för mina tre meter, mina hundra kilo, att stödet runt omkring mig och min enorma ovilja ska släppa, jag har skitstora fötter aldrig mer vill jag tala bli betraktad bara låta mig sköljas med och bort av meningslösheten. Ingenting är lika effektivt som män när det är dags att ge efter för ensamheten, när jag vill simulera döden söker jag upp mina älskare, bjuder hem dem efter middagstid, mitt jag löses upp av deras ointresse inför andra. Maxim är inte ett misstag i mitt liv, utan jag ett i hans, jag kastar en flaska över rummet mot honom, den träffar hans smalben, han är inte ett misstag i mitt liv men jag i hans, förstår inte män att kvinnor är de verkligt mörka krafterna. Vad pratar ni om, frågar Peter skeptiskt, vad pratar vi om vad finns det att prata om? vi fungerar i en verklighet avskild från verkligheten, nivån mot det yttre tröttar ut mig. 9 // pft.nu

10 När han sätter på musiken med någon som gråter in i micken är det mitt gamla hjärta som gråter, tretusen år av häxkonst rakt nedärvt från kvinnorna på den skånska slätten, häxkonst som vandrat genom mina släktingars smittade blod in i mitt viljelösa liv orkar aldrig mer gå upp att bära tyngden av min egen kropp är uppdrag nog för ett liv. Maxim säger att jag inte ser mig själv, det skulle kunna vara sant, men den här gången har han fel för män får aldrig syn på kvinnor, män ser bara reflektionerna av sig själva i mina grova drag, i min pappas näsa vad ska du straffa mig för hela tiden säger han för jag har växt upp så svarar jag du måste göra dig av med det säger han jag försöker köpa kola av en engelsman på gatan och det kan jag aldrig berätta för mina vänner, men då kan jag inte heller berätta att Maxim hindrar mig. Vad är det i mig själv som jag aldrig visar för de jag älskar, men bara för dom jag blir passionerat förälskad i, vad är min största anledning till fortsatt liv, jo att slippa höra mina vänner tjata, att inte göra dem besvikna, jag vill inte vara död, bara dö, bara dö, bara vara nära döden. Maxim kan aldrig skriva boken om sig själv, men jag kan skriva ner att jag älskar honom och låta det vara sant, eller låta det vara en fantasi, en lögn, ett skämt Maxim kan aldrig bestämma vad min tanke är för det är jag som ligger bakom den säger åt honom att det är sant och han tror på det skrattar så att han blir osäker ljuger, talar sanning, tar tillbaka det lika snabbt dricka på Berns dricka hos Staffan dricka på Söder dricka på balkongen dricka i sängen dricka hos killar dricka hos tjejer dricka på stan dricka hemma dricka och knulla dricka vid vattnet dricka under bron Vill vara barn med dig Maxim. Vill vara tolv år och åka tunnelbana till hockeyn med dig Maxim. Vill vara fem och gömma mig i garderoben med dig Maxim när pappa bråkar utanför. Vill ligga på sängen och tänka på dig, med dig, Maxim. Försöker att inte ljuga, men min fantasi och längtan är så stark att jag tappar bort konturerna av mig själv. Blir Maxim. Klipper ner naglarna. Klär mig i andra mäns t-shirts. Blir inte kvinnan jag tror att han vill ha. Blir istället honom, ser mig i spegeln. Håller om mig själv, tröstar oss i fönstret, tröstar Maxim i spegeln, tröstar mig själv, tröstar minnen av slag över mitt ansikte, tröstar alla gånger någon har sagt att vi är fula och vi inte bara trott på det men gillat det och saknat det när det gått. Tröstar mig själv för att jag gråter under sex, tröstar mig själv för att jag inte har pengar nog att dö, tröstar mig själv för att jag tar hans avbitna naglar och mortlar ner dem med mynta, häller dem i drinkar spetsade med tramadol, dricker hans hudavlagringar som växer ut som nya tänder i min mun, ringer pappa, ber honom slå ut tänderna gjorda av Maxims naglar, spottar ut dem i min hand, saliv, blod och 10 // pft.nu

11 tänder av naglar blir till kristaller, billiga diamanter, jag sätter dem i örat, speglar oss i spegeln, min pappa ringer bara när jag sover, jag förlåter honom allt. köpa tjack köpa tjo slicka i mig två tusen spänn på en kväll sälja dopsmycket för att köpa mer vara skyldig mitt ex 9000 köpte ladd för dom JAG HAR ÅKT I KOLLEKTIVTRAFIKEN bredvid så jävla många män och jag minns inte namnet på alla men de har fingrat mig och ibland har jag njutit, ibland har jag legat avsvimmad bredvid, hur ser jag mig själv i män som bara ser sig själva, hur såg min första kärlek ut: som en idé om vem jag kunde vara som ett löfte en framtid som slutet på mitt liv kan jag vara pappa, kan jag vara Maxim eller hans bror, 11 // pft.nu kan jag vara Maxims ben, kan jag vara hans långa ben med håret nedslitet efter alla mil han har gått i jeans, när han letat efter en väg in, en väg hem, kan han gå in i mig, stanna där, kan Maxim bli mig, kan han förlora sin barndom i minnet av min pappa, kan han förlora sig i min fantasi om honom Maxim blir så jävla kåt han blir så jävla kåt när jag säger hans namn jag längtar in i honom jag känner inte honom han lämnar sängen innan vi har kommit.

12 Clara Ald en // pft.nu

13 Scum list / Don t trust people who don t have fat friends Av: Sanna Adibzadeh Yesterday I found out that a friend of my partner had said that they don t understand how my partner can be with me, since I am so fat and ugly. What you re telling me, is that I am unloveable. That I am unworthy of love and affection, because of the way I look. Because of the shape of my body. You are willing to judge me to a life without love and happiness based on the fact that I have more fat on my body than other people. Let me tell you something very fucking important and you better be fucking listening: if you ever judge me or anyone else based on their looks and try to dictate over whether or not they should be worthy of love, I will make your life so fucking miserable, do you get that? My relationship, which is full of respect, honesty, affection, friendship and love, a relationship I ve had for the past five years, IS NOT FUCKING GOING TO BREAK IT OR MAKE IT ON THE FACT THAT I AM FUCKING FAT. Ok? You will never again tell someone they are not worthy of this kind of relationships because you think they are ugly. If your relationships are so shallow I am deeply sorry for you, you sad fucker. You just made it to the list, welcome. XXXX Heja! XXXX Så JÄVLA BRA skrivet. Heja dig!!! XXXX You rock! XXXX Fuck that. Vilken jävla idiot XXXX!!!!!!!!!!!ÄLSKAR DIG SPÖAR SKITEN UR VEM SOM HELST FÖR DIG!!!!!!!!!!!! XXXX Aaaaaaargh!! XXXX Va är de för fucking idiot!! Alltså så jävla redo!!!!!!!! XXXX va fan?! bra skrivet! XXXX Upp på listen!!! till dig!!! XXXX Vilket riktigt jävla as!!! XXXX han är på min scum-lista också FY FAN vad jag hoppas att han skiter ner sig för all framtid!!!!! XXXX Jag knäcker näsbenet på idioten!!!!! XXXX Du är grym!! XXXX Fy fan vilket förjävla tråkigt liv den personen måste ha!!! Jävla as. DU DÄREMOT ÄR BÄST!! XXXX Sorry-ass fucker på den person! XXXX XXXX Mm, jävla idiot. Sorglig, liten och inskränkt människa. XXXX Du e FIERCE han e beige! Klipp kuken nu! XXXX Olike på denna rövhatt av kaliber och all pepp och styrka till dig som inte tar skit för någonting som inte är värd att ens kommentera luften du andas! XXXX HAN E SCUM-LISTAD FÖR ALLTID! Vi har din rygg hjärtat, en kniv i hans! XXXX Asså. Jag dör 13 // pft.nu

14 Edith Hammar // pft.nu

15 Ofria kvinnor Av: Kira Josefsson If I join in now, in a what s-wrong-withmen session, then I won t go home, I ll feel warm and friendly, all barriers gone. And when we part, there ll be a sudden resentment a rancour because after all, our real loyalties are always to men, and not to women Anna nearly sat down, ready to submerge herself. But she did not. She thought: I want to be done with it all, finished with the men vs. women business, all the complaints and the reproaches and betrayals. Besides, it s dishonest. We ve chosen to live a certain way, knowing the penalties, or if we didn t, we know now, so why whine and complain Doris Lessing, The Golden Notebook De är så ensamma, Anna och Molly i Free Women, berättelsen som tjänar som ramverk i Doris Lessings klassiska bok The Golden Notebook. Var du som Anna och Molly född i början av 1900-talet fanns det inte många modeller att välja på när du skulle forma ditt liv: i tjugoårsåldern gifte du dig och därefter stod familjen i centrum för alla sociala aktiviteter, i synnerhet om du var kvinna. Anna och Molly, konstnärstyper i utkanten av det brittiska kommunistpartiet, började båda på den utstakade vägen, men när Doris Lessing hittar dem i 1960-talets London är de frånskilda med var sitt barn, som de tar hand om på egen hand. Det var inte det typiska valet för två vita medelklasskvinnor, och som Anna indikerar i citatet ovan borde de vara fullt medvetna om konsekvenserna. En sådan är att detta val har blivit vad som definierar dem som personer det faktum att de är fria kvinnor, vilket i sammanhanget egentligen betyder ensamma kvinnor, det vill säga: kvinnor utan män. Det utmärker dem till den grad att folk ofta blandar ihop dem, trots att deras personligheter är så olika, som Anna vid ett annat tillfälle påpekar. Men det hjälps inte: sedan den viktorianska eran, när sex och sexualitet blev det som allt mer kom att definiera en person, har vilken person du ligger med och den relationsstatus som är kopplad till den preferensen, allt med heteronormen i centrum, varit absolut central för hur du uppfattas, accepteras och förväntas ordna ditt liv. Som med alla normer blir personer som inte kan inordna sig i ledet utsatta för våld av olika slag. Men inte ens de som har möjlighet att passa in har en obegränsad frihet. Under stora delar av den närliggande historien har män och kvinnor uppfostrats till att bete sig på radikalt olika sätt och vara intresserade av vitt skilda saker. Det är svårt att komma nära någon som har formats till att bli en helt annan sorts varelse, och äktenskap var därför ofta kvävande affärer, som historikern Lillian Faderman skriver i Surpassing the Love of Men. Speciellt luftfattiga var de för kvinnor, och kanske än mer för medelklasskvinnor som ofta inte förväntades arbeta utanför hemmet. Befrielsen från löntagararbete och därmed det ökända dubbla arbetspasset* var naturligtvis en lyx som arbetarkvinnor inte fick uppleva, men den hade trots det inte sällan katastrofala konsekvenser för kvinnor som i rollen som hemmafruar blev av med alla relationer utanför familjen, någonting som Betty Friedan uppmärksammade på 1960-talet i The Feminine Mystique. Även innan intresset för att undersöka och patalogisera sexualitet blev en samhällsbesatthet var äktenskap och barnafödande en sorts axel kring vilken en kvinnas liv 15 // pft.nu * Läs mer: Arlie Russell Hochschild, The Second Shift: Working Parents and the Revolution at Home

16 orienterades eftersom en kvinna var omyndig livet igenom bestämde hennes relationsstatus vem som hade den juridiska makten över hennes liv: hennes far eller hennes make. Men paradoxalt nog rymdes en sorts frihet i de här relationerna, visar Faderman. Eftersom man såg kvinnor som lägre stående varelser fann man inte heller mycket att frukta i dem så länge de inte direkt utmanade manlig auktoritet eller inkräktade på männens värld genom crossdressing fick de för det mesta hållas, och det skapade stort utrymme för rika, mångfacetterade kvinnliga relationer. Fadermans exempel sträcker sig från till 1800-talet, och visar hur kvinnor närmast förväntades ingå innerliga vänskaper med varandra de gick hand i hand, kysstes, skrev brev som med dagens ögon bara kan läsas som skickade av en fullkomligt betuttad avsändare, och inget av detta var skamligt eller tabu. Under talet kunde kvinnor till och med bo ihop i så kallade Boston-äktenskap utan att skapa skandal. Faderman hävdar att det är oklart hur många av dessa relationer som inbegrep genitalt sex, för att kvinnor hade internaliserat idéer om att kvinnor inte blev kåta, eller, hävdar Faderman på tveksamma grunder, för att kvinnor är mer intresserade av intimitet än sex. Hur det än var kunde de här otvivelaktigt djupa och intima relationerna pågå fullt sanktionerat, och de fungerade ofta som en sorts ventil för personer i kärlekslösa och förfrämligade äktenskap. Annas och Mollys relation i The Golden Notebook är inte av det slaget. Det finns en kil mellan dem, och den kilen stavas hårt skriptad heterosexualitet. De är förvisso inte gifta, men som citatet ovan visar har deras vänskap en yttre gräns, och den går vid äktenskapet: de kan inte prata med varandra om vare sig män eller de äktenskap som män oundvikligen hänger samman med. De skulle nog gärna vilja, förstår vi, ett sådant samtal skulle stärka banden mellan dem. Men vid slutet av konversationen, förutspår hon, skulle bitterheten ta vid. Anna och Molly kallar sig för fria kvinnor, men i själva verket har de bara halvt brutit sig ur buren. Att de är kompisar går inte att förneka. De är i själva verket varandras enda riktiga vänner: de har inga andra kvinnliga vänner och männen de umgås med går efter en middag och ett ligg hem till sina fruar. Äktenskapet, symbolen för den ordnade (hetero- men i många länder i dag också homo-) sexualitetens alla löften, är trots allt ständigt närvarande; må vara att de inte är gifta, men eftersom alla runtomkring dem är det är de fortfarande bundna av äktenskapsinstitutionen. De måste konstant förhålla sig till den. I slutändan ligger deras riktiga lojalitet hos männen, som Anna inser med kall klarsynthet. Därför är de i slutändan oförmögna att prata om det som verkligen angår dem. Och kan man inte prata om det viktigaste ens med den som står en närmast är man ensam. Det är annorlunda år 2014, vi har fler modeller att förhålla oss till när vi formar våra liv. Men likväl är parformen den första, den högst privilegierade för många, och den kommer med mycket bagage och många förväntningar. Du kanske lyckas undvika att falla in i en situation där du känner dig tvungen att klaga på hur din manlige partner jämt glömmer att fälla ner toalettlocket och inte vet hur han ska lyssna på dig, men det går djupare än så. En vän i trettioårsåldern pratar om att skaffa barn eftersom alla hans kompisar gör det: ingen vill följa med på kompisäventyr när de går in i sina stora relationer och han är rädd att han kommer att bli lämnad ensam kvar när allt annat blir prio två. För läsaren av The Golden Notebook gör igenkännandet att det inte går att låta bli att önska, trots att du från början vet att det inte kommer att hända, att Anna och Molly skulle våga sätta varandra först. Bland alla de radikala idéer som dryftas i den här boken skulle denna vara den mest vågade. Det finns en miljon oskrivna regler kring romantiska förhållanden. Träffade du någon 16 // pft.nu

17 i fredags? Hör då av dig på söndagskvällen, inte förr. Det är svårare att veta hur man ska förhålla sig till en ny vän. Den där öppna strukturen går igenom hela relationscykeln i en vänskap, och den är full av potential. Michel Foucault beskriver vänskap* som inte tar hänsyn till den gräns som dragits mellan vän och älskare som ett sätt att kringgå det biopolitiska påbudet om en människas sexualitet som konstituerande för hennes personlighet. Han hävdar att ett lösare förhållande till vad en relation ska vara gör att man kan frånsäga sig de roller som hänger ihop med den regimen, men utan att behöva frånsäga sig intimitet eller kärlek. Ett sådant sätt att handskas med relationer öppnar för en mängd av möjligheter du kan vara vem du vill och flera personer på samma gång, för vänskap är en terräng utan karta, fri för dig att skapa. Vi är kanske friare i dag än vi var på talet eller på Foucaults 1980-tal, men vänskap kommer fortfarande i andra hand när det vankas kärleksrelation med stort R. Detta är just vad som händer Anna och Molly, i en nästan överdrivet symboltung händelseutveckling: Lessing låter deras historia ta slut i ett totalt nederlag. Molly träffar Anna för att berätta att hon ska gifta sig och flytta till välbärgade Hampstead med en man som Molly inte känner till. 17 // pft.nu Det är ett resignerat beslut helt utan glädje. Anna, som är författare med en succéroman bakom sig, berättar att hon ska ge upp skrivandet för ett jobb som äktenskapsrådgivare och lämna det imploderade kommunistpartiet långt bakom sig till förmån för det moderata Labour. De stänger båda dörren för alla utopier. Deras farväl är bokens sista rad, för det här är en berättelse om hopplöshet och krossade potentialer. * I intervjun Friendship as a Way of Life; se även Tom Roachs bok med samma namn)

18 Emma Samuelsson // pft.nu

19 Emma Samuelsson // pft.nu

20 Skisser för en romantisk vänskap Av: Sanna Samuelsson Hur mår du? Är du okej? Hur gick det med det där Behöver du låna pengar? Skydd Grandios vänskap sysslar vi med innan allt börjar. Innan: livet. Romantisk kärlek. Ett yrke. Barn? Allt det där är arbete. Fysiskt, sexuellt, emotionellt. Jag vill stoppa alla mina vänner i en säng och så ska de ligga där i en bunt under täcket för evigt. Jag ska ligga raklång över täcket som en tung lång sten. Vänskap är viktigt eftersom romantisk kärlek är en psykos, en dröm skapad av människor som aldrig upplevt det. Vänskap är min enda koppling till verkligheten. En sval hand mot kinden. Ett fast grepp runt armen. Skärp dig nu. Ändå. Jag ser på mina vänner och de har något skimrande över sig. De kan aldrig göra fel. Eller så gör de fel hela tiden, men jag förlåter dem. De går rakt genom livet, de skär som knivar genom luften. Sen går de hem och krisar. Det är okej, hur mår du, är du okej, behöver du låna pengar? Vad betyder kontinuitet. Att fortsätta umgås efter att man har fyllt 17. Eller 24. Eller Jag kanske är naiv. Men jag vill kämpa för min rätt att vara en vän. Vilka är mina främsta fiender. Parmiddagar. 8 timmars arbetsdag. Bostadsrättslån som måste betalas. Arbete, arbete, arbete. Jag ryser. Jag kanske är naiv. Vi måste ta hand om varandra. Hur gör vi vänskap i den här staden. Det lokala är uteslutet. Vi kan inte bo nära varandra, vi bor utslängda som en näve med grus. Ingen av oss kan välja. Inneboende, andra hand. Vi bor där vi kan. Får. Ibland sammanstrålar vi, bor ihop. Sedan måste vi flytta igen. Romantik Vad har jag lyckats åstadkomma under mina 27 år som människa. En sak: jag har vänner. Vi tar hand om varandra. Vi är ett gäng. Vi bekräftar varandra. Även när vi betett oss dåligt. Presterat dåligt. Fuckat upp. Det var väl inte så farligt. Hallååå. Hej. Den här texten förvirrar mig. Jag har ingen grandios romantik att förhålla mig till. När man skriver om romantisk kärlek, då kan man referera till all skit som sagts genom historien. Man har ett helt lexicon of love att förhålla sig till. Varför har jag inget språk för de viktigaste relationerna i mitt liv. Var är mina ord? Hur vet jag att vänskap inte är samma som romantisk kärlek. Jo, jag vill inte ligga med mina vänner. Vad är det för normativ uppdelning. Jag vet inte, jag vill bara inte. Skisser för en romantisk vänskap. När vi badar. Röker cigg. Jag skulle kunna lyssna i en evighet. Jag hinner aldrig träffa mina vänner. Jag träffar dem nästan varje dag. När jag inte träffar mina vänner jobbar jag. Men egentligen har jag inte tid att jobba. Hallå! Vad gör ni, hur mår ni, ska vi ta ett glas. Jag önskar att ingen av oss behövde jobba. Vi har inte tid. 20 // pft.nu

21 Vänskap är en garanti för säkerhet. Vi tar hand om varandra. Sms:a när du kommer hem. Jag hatar det. När ni säger så. Det är kvävande men också nödvändigt. Kvinnlig vänskap gör att vi kommer hem. Det är ett hot mot manlig suveränitet. Deras frihet att göra vad de vill med oss. En förälders uppmaning till dottern. Håll ihop nu. Tappa inte bort varandra, ta hand om varandra. Det är det enda tillgängliga skyddet. När dottern sedan kommer upp i vuxen ålder förväntas en man ta över den rollen. Han ska beskydda henne. Om det inte är han som utövar våldet. Too bad. Patriarkatets inneboende bugg. När en person är i ett destruktivt förhållande är att skära av det sociala skyddsnätet bland det första partnern gör. Övrig familj, vänner. De som säger, hallå, sådär får han inte göra. Hallå, nu gjorde han så där. Hallå, det är inte ditt fel. Gumman, inget av det här är ditt fel. Hallå, lämna honom. Han är en idiot, han är inte värd dig. Den typen av utsagor som misstänkliggörs av partnern, som intuitivt förstår att vänner och familj är ett hot mot hans oinskränkta makt. Makten som han misstar för kärlek. Grandiosa vänskapsskildringar finns innan romantisk kärlek. Åldern I Foxfire är centrum och periferi omvänt. I mitten Foxfire, gänget med utstötta tjejer. Runt omkring finns Dom. Dom där. Dom andra. Omvärlden, det lilla samhället, mamma och pappa. Äckliga lärare. De som Foxfire krigar mot, saboterar för. De som till slut blir deras bödlar. Den enligt samhället ologiska stolthet som gänget känner är ett uppror. Uppror kan inte få finnas. Dumma tjejer låser man in. I alla fall om de organiserar sig, skapar förbindelser och upprättar sin heder. För de har ingen heder. Får inte ha. Deras sammanhållning är ett brott. Tjejgäng får inte finnas, de måste sprängas när medlemmarna fyller Byxmyndig. Sweet 16. Grus Vänskap är såhär: jag kommer alltid att försvara dig. Fast om du verkligen fuckar upp så kommer jag säga det till dig. Men vänskap är också såhär: Kompisars covers up för deras manliga vänners störda beteende mot tjejer. Men hon är ju kompis med honom så då kan det som den säger inte vara sant? Jag vet våldtäktsmän som kommer undan socialt med lite hjälp från sina vänner. Som aldrig slutar få träffa folk, som fortsätter att bli bjudna. Den fegheten har ingenting med vänskap att göra. De vännerna är inte mina vänner. Jag måste ha en kompisfri vecka. Hitta mig själv igen. Ändå. En vänskap ryms inte i Whatsapp. I tider av gratis sms, av chattar. I ett evigt flow av kommunikation mellan vänner. Hur ofta ses vi? Ibland. Hur ofta hörs vi? Alltid. Jag jobbar så mycket. De jobbar så mkt. Jag blir intensivt sårad när vänner inte öppnar sig för mig. Men hur kan jag adressera den känslan. Var kan jag vända mig med mina krav. Problemet med vänskap är att inga löften är gjorda. Inga handslag. Inga samtal om hur vi ska ha det. Om det inte varit riktigt illa. Det kan det bli ibland. Vissa tar för mycket av mig. Vill komma för nära. Kräver lojalitet som jag inte kan ge. Hur kan jag adressera det utan att stöta bort. Utan att själv försvinna bort. Vänskap är farligt som i en oartikulerad dimma. Som en relation utan ord. Som en relation som förvägras relationsstatus. Min största skräck är att mina vänner ska försvinna. Jag är avundsjuk, girig. Vill vara med, höra allt, gärna varit där också. Jag vill vara en del av deras liv. Det är en känsla som aldrig får plats. Jag lyssnar på John Lennon. I m just a jealous girl Förlåt. 21 // pft.nu