Det är söndag. Utanför kammar vinden talltopparna och snö virvlar runt i luften. Jag och Elin sitter mitt emot varandra och äter frukost i köket.

Transkript

1 ! Det är söndag. Utanför kammar vinden talltopparna och snö virvlar runt i luften. Jag och Elin sitter mitt emot varandra och äter frukost i köket. Hon dricker sitt kaffe och jag mitt te. Hon läser dödsannonserna högt för mig och tiden kryper fram och förbi oss. Nu får du läsa nått säger hon och sträcker fram tidningen mot mig över bordet. Vad vill du höra? frågar jag och tar emot, brer ut den ovanpå brödsmulorna framför mig. Något jag blir glad av. Du får välja något. Jag bläddrar i tidningen och landar på kultursidorna. Ögnar igenom rubriker om den filmen den boken, den och den konserten. Så landar blicken plötsligt på en bild av dig och jag ramlar handlöst flera år tillbaka i tiden. Jag är i Oslo och det är första gången vi ses. Jag är i Berlin och körsbärsblommor regnar från himlen. Jag är i London och du står över mig och baddar min panna med en kall fuktig tröja. Du har skaffat en ny tatuering buffar mig på armen buffar mig på armen buffar mig på armen, jag tittar upp. Hallå Jonna vart tog du vägen? säger Elin och knuffar på mig med handen över bordet. Läs något och jag ser på Elin och sen ner på tidningen och dina tomma ögon. Där på pappret, i svart och vitt. Som om dom tittade på en inre värld istället för den yttre. Läs något nu segis säger Elin och puttar på mig med ena foten under bordet. Men jag ser bara en bild av dig och olika bokstäver, jag vet inte hur jag länkar dom samman, hittar inga ord. Jag tittar på Elin igen och letar efter något att säga men min mun är torr och tom på ord, min hjärna full av bilder på tatuerade armar i strobljus. Okej, jag läser väl då! säger hon och nappar åt sig tidningen. Hon säger ditt bands namn och fortsätter Comeback efter fem års tystnad hon tittar upp Har det redan gått fem år? Känns som att förra plattan kom nyss. Lyssnade du nått på den? Det var innan vi träffades jag skakar på huvudet, eller snarare, min kropp skakar på huvudet, jag går på autopilot, vet inte vart jag ska ta vägen.

2 Jag tror verkligen du skulle gilla deras musik. Du måste lyssna på dom om du inte gjort det. Hon, sångerskan, sjunger helt fantastiskt säger Elin och håller upp bilden av dig, Kei och Amin och pekar upprepade gånger med det nagellacksmålade pekfingret på Keis hårt sminkade ansikte. Mitt huvud nickar. Min mun ler lite grann på ena sidan. Elin lägger ner tidningen på bordet igen och fortsätter läsa om er. Att ni meddelat i en pressrelease igår att ni påbörjat inspelningen av ert tredje studioalbum, ihop med producenten Judith Scott i hennes studio i LA. Elin harklar sig Det var länge oklart om det skulle bli ett tredje album. Bandet tog time-out för fem år sedan efter trummisen Nikis uppmärksammade överdos, i samband med en spelning på Hultsfredsfestivalen i Sverige, och har inte släppt något nytt material sedan dess. Under time-outen har syskonen Kei och Amin rönt stora internationella framgångar, hon med sitt soloprojekt, och han genom att skriva musik till kända artister som Ana Nin och Mikah. I slutet av augusti kommer det nya albumet Dakar och förväntningarna efter förra skivans framgångar är enorma. Elin tystnar. Artikeln är slut. Men där den slutar börjar jag. Någonstans inom mig har jag hela tiden vetat att den här dagen skulle komma. Dagen då du reser dig ur askan, återuppstår. Det har varit tyst så länge, jag tänkte att jag kanske skulle slippa. Att jag kanske skulle komma undan. Men nu stirrar dina tomma trycksvärtaögon på mig från tidningsuppslaget. Ett brunt ett blått har blivit två svarta pixliga hål. Jag söker en blick jag för alltid har förlorat. Kan du skicka mig smöret? frågar Elin och jag vet plötsligt inte om jag vill.! 2

3 Du. Föds på andra sidan jorden och tjugofyra år senare träffar jag dig på en klubb i Oslo. Det är människor överallt kroppar i olika höjd bredd och skal. Som träd. Jag går mellan stammarna valkig bark mot mina händer när jag försöker ta mig fram i skogen. Längst in bland alla träd är baren. Köper en öl och en vatten. Vi är i kulvertar under jorden det är varmt som vid medelhavet. Luften vibrerar Julietta och Sam har just spelat och jag jag har riggat ner demonterat oss. Ska snart turnéleda oss vidare. Men inte än. Först spelar ett annat band. Jag har aldrig sett dom spela men det har viskats pratats skrikits om dom i månader. Står vid disken med händerna mot den tunga träskivan följer reporna med fingertopparna. Tittar på klockan på väggen. Dricker öl dricker vatten medan minutvisaren sakta tar sig framåt över urtavlan. Så landar den stora visaren på sex och den lilla strax efter tolv och snart blir nu. Nu blir kropparna mer högljudda. Där är du säger Julietta och grabbar tag om min arm Dom börjar nu. Med ölflaskan i handen följer jag efter henne genom folkmassan genom skogen. Hennes ljusa hår hennes breda axlar. Så stannar hon strax innan scenen och jag med henne för nu nu är vi samlade alla tre. Jag hittade henne säger Julietta till Sam och Sam nickar. Värst vad du försvann snabbt efter gigget säger hon och jag rycker på axlarna. Ville ha öl säger jag och räcker upp flaskan. Men det finns ju i logen? Kall öl säger jag och Sam boxar mig lätt med knytnäven i överarmen. Ler. Snart börjar dom säger Julietta. DJ:n drar av musiken tystnaden ersätts med applåder. Först strövis några händer här några händer där handflator som slås samman i taktfasta rörelser flera kroppar sen flera sen alla och vi blir en kropp en takt en rörelse. Hela lokalen fylls av applåder. Öl skvätter svett klistrar och plötsligt släcks ljuset på scen allt blir svart sen tänds en två tre spottar över trummor bas sång. Där står dom. Tre människor. Ett band. En sekund ett ögonblick är allt tyst. Publiken bandet alla. Så river en vass röst 3

4 sönder allt. Jag ser dig innan du ser mig. Långt mörkt hår som flyger runt huvudet när du slår med trumstockarna sten mot sten gnistor blir eld och i ljuset av den ser jag. Starka armar täckta i tatueringar svart bläck över huden ditt blod har läckt igenom och skrivit ett epos på din kropp. En hals som är bred stark. Läppar som är välvda. Kinder som reser sig som branta kullar. Ögon som inte ser som vore dom felvända i sina ögonhålor ser en inre värld istället för den yttre. En människa som är en maskin en fågel. Du slår på trummorna äger dom äger ljudet från dom kroppens andetag mot trummorna stockarna mot lädret ljudet fortplantar sig ut i rummet ner i mina lungor och där i mitt bröst märker dom mig med en magnet. Du kallar jag kommer. Från och med nu kommer det alltid att vara så. Du kallar jag kommer. Jag skärper sinnena och ser två varelser till på scen. Närmast mig på scenkanten står en man med svart hår som lockar sig som murgröna. Hans ansikte är en hemlig trädgård och ögonen ser snälla ut. Något förfinat över ansiktet men punk över kroppen. Amin spelar bas och svajar och hoppar samtidigt. Längst fram på scen med en mikrofon mot munnen står en rosa punkdröm vild och karismatisk med kritvit page och sotiga ögon. Det är en peruk ropar Sam Kei har alltid peruker! Du skulle inte känna igen henne utanför scenen. Hon och Amin är syskon men man tror det knappt när man ser dom såhär. Jag nickar ser tillbaka på Kei. I hennes öron pendlar örhängen i form av tunga svarta hjärtan. Dom blänker i strålkastarna. Läpparna är röda en mun som är körsbär ögonfransar svarta täta hon har handskar på sig en klänning i rosa neon. Publiken skriker Kei! Kei! Kei! löser upp gränsen mellan djur och människa skriker som en enda varelse. Kei torkar svett mascara från under ögonen och böjer sig ner mot publiken sjunger med mikrofonen och munnen precis över deras huvuden dom sträcker upp armarna mot henne som sjöstjärnearmar vill ta på henne vill ta på henne Kei!. Kei rister på huvudet så håret far runt sjunger från 4

5 botten av kroppen med all styrka och honung sjunger så vasst och hårt att hon skriker. Bakom sitter du och det är du som styr världen. Hör ditt hjärtas slag dina trummors andetag du kallar på mig. Det är strobljus som blinkar och när jag tittar på dom tatuerade armarna igen är det som fotografier som tas klick svart klick svart klick svart klick. Jag sparar bilderna i det rosa skrynkliga innanför skallbenet bilder jag aldrig kommer glömma. Ett nytt manifest knackas in på insidan av mina ögonlock och i hjärnbarken kroppen brinner kroppen brinner när jag ser på dig. Men så rycker Julietta mig i armen och skriker över musiken att Vi måste dra, kom! och jo så är det vi har ett dj-set på Jane Doe om en halvtimme och det tar säkert trettiofem minuter att köra dit jo vi måste faktiskt dra men jag kan inte mina ben vill inte mina armar mina händer håller fast i scenkanten min blick den söker din din som är i den andra världen i den inre istället för hos mig i den yttre. Jonna kom nu då! ropar Julietta och nu drar hon mig i armen igen nu drar hon hårt i armen och jag kan inget annat göra än att följa efter. Det hugger i mitt bröst för varje steg som ökar avståndet mellan våra kroppar tyngdkraften samarbetar inte vill dra mig bakåt tillbaka till dig men jag kan inte vissa löften vissa plikter står över naturkrafter vissa armar är starkare än andra och jag jag tvingas lämna dig där på scenen. Till och med utanför klubben hör jag dina trummors andetag högt hårt häftigt och jag vet att vi måste ses igen innan mitt bröst slits sönder av magnetiska fält. Men vi åker. Vi åker till Jane Doe och Sam och Julietta börjar förbereda spelarna arrangören är sur att vi är sena och vi säger ursäkta ursäkta förlåt det stod ju halv tre på kontraktet säger hon och ja jo vi instämmer sen kommer hon med öl och vi dricker alla öl arrangören Sam Julietta och jag vem ska köra bilen nån ska köra bilen vi skiter i vem. Vem är hon? frågar jag Julietta. Vem då? Trummisen Hon vänder sitt ansikte sakta mot mitt. Läser det långsamt med sina ögon. Så säger hon dröjande och så tydligt hon bara kan Det är ingen mening 5

6 Jonna. Hon har tjej. Dom har varit ihop sen dom var små men mina öron mina ögon min kropp vi bryr oss inte om det sånt spelar liksom ingen roll när man har en magnet insydd i bröstet Det går inte Jonna säger Julietta med sina blåljusögon fästade på mig. Men jag behöver inte råd jag behöver dig dra med handflatorna över din nakna rygg snusa dig i nacken och låta händerna försvinna bort i ditt långa hår för att aldrig mer komma tillbaka. Jag behöver känna din doft skog. Dina tatueringar svarta. Jag vill följa dom med fingertopparna för jag har bläck i mina fingrar och jag vill skriva saker på din kropp ord som för oss samman jag vill skriva framtiden. Dom kommer hit sen säger Sam över DJ-utrustningen. Om femton minuter. Jag fick just ett mess av Amin. Radarn i kroppen söker igenom dansgolvet men ni är inte här än fast jag känner hur ni närmar er känner er som kittlande prickar på radarn. Så plötsligt. Discolamporna snurrar långsammare ljuskäglorna som fingrar på roterande händer allt ljud stängs av stängs ute jag kollar på Julietta men nej hon gör inget med volymknapparna det blir liksom bara tyst ändå och så händer det. Ni kommer. Först känner jag inte igen Kei. Sam viskar Ser du nu. Omöjlig att känna igen och så är det verkligen. Om inte Sam sagt något och om hon inte varit så slående lik sin bror hade jag aldrig känt igen henne. Ingen peruk inget neon. Framför mig står en person i grå t-shirt och svarta jeans inga smycken inga klackar vanliga tygskor i utnött rött. Hon är längre än jag trott längre än jag än Sam än Julietta. Kei har en likadan näsa som Amin lång smal ögonbrynen bågar av oklarheter över bruna ögon. Hon har något förfinat men ändå skevt över sig håret svart blankt tyglat i en lång fläta som slingrar fram över tröjan. Hon rör sig bestämt som någon som är van att få som hon vill. Kei tittar åt vårt håll och tar riktning. Efter kommer Amin hans rörelser mjuka hans hår som något man vill begrava händerna i. Han är lång han är smal och när han ser oss vinkar han. Sist. Sist kommer du och magneten i 6

7 bröstet slår så det dånar i kroppen. Du är klädd i svart skor byxor munkjacka tröja allt är svart ditt långa mörka hår böljar ner över axlarna som ett mjukt regn du går med axlarna liksom framåt och huvudet lätt nerböjt. Som en svartrockare en bläckfisk förflyttar du dig utan synlig rörelse mot oss flyter fram över golvet. Följer efter dom andra. Så börjar musiken höras igen i högtalarna discolampornas fingrar röra sig och plötsligt står ni precis framför oss en två tre. Kei ger Julietta och Sam en lång kram stäcker fram en naken hand mot mig. Jag tar den försiktigt som vore den farlig jag tar den i min hand och trycker den lätt. Jag är Kei säger hon med mörkare röst än jag förväntar mig. Jonna säger jag och märker hur kroppen darrar handen svår att hålla still. Amin står bredvid. Du står bakom. Amin ler och hans ögon ser snälla ut som bruna dammar i en skog av murgröna. Amin säger han och jag skakar handen han räcker fram. Han kindpussar och kramar Julietta och Sam och du du står kvar bakom dom andra liksom rådvill liksom stum. Du tittar på mig och allting går långsammare igen musiken blir grötig lamporna snurrar nu knappt märkbart. Ur din svarta munkjackeärm kommer så sakta en hand. Senig vit med sönderbitna nagelband på handryggen ett tatuerat svart öga. Den närmar sig som en långsam gren i luften och landar i handen jag sträcker fram. Du sluter sävligt fingrarna om mina och tittar mig i ögonen när du säger ditt namn när du säger Niki. Allt som snurrar i mig stannar kroppens urverk gör halt. En röst som är klarare än vanligt vandrar från mina stämband ut genom munnen och jag hör mig själv säga namnet som är mitt. Du håller kvar handen en kort stund och du har ett brunt och ett blått öga. Julietta tittar på oss som man tittar på en bilolycka. Jag känner hennes blåljusblick mot huden. Kroppen rasslar till och börjar arbeta igen och sakta lika sakta som den växte fram växer din hand tillbaka in i din munkjackeärm. Du lutar huvudet lätt mot dom andra nickar som i hälsning. Julietta tar ett steg fram och håvar in dig i en 7

8 kram. Sam gör samma och säger Vad har hänt med dig? Har du stoppat nån av trumstockarna fel? och alla skrattar alla utom jag för du du ser åt mitt håll du ler och jag jag kan knappt andas. Vet inte vad jag ska ta mig till hur jag ska bete mig sneglar nervöst på Julietta hon ser ut som vanligt men ingenting är vanligt aldrig mer vanligt jag tror jag lyckas le men ditt skratt flyter in under huden som bubblor i vatten sötsaker i blodet hela kroppen kittlas choklad lakrits allt som är gott. "Bra gig innan säger Sam och Amin ler Ni med. Och du, jag har hört att du är något av en turnéledardröm" säger han och vänder sig mot mig mina ord är borta vet inte hur jag hittar dom igen ler ovant nervöst "En bra turnéledare är skillnaden mellan en bra och dålig dag på turné" säger han och håller kvar mig med blicken mitt blod blir varmare varmare lava. Så börjar dom prata om Buffy Vampyrdödaren. Du och jag vi står liksom utanför. Ännu en kropp närmar sig det är en man med sidbena som en motorväg håret ner till öronen det ser ut som att någon slickat det platt kanske kattungar kanske pojkar med något drömskt i blicken eller flickor på spaning efter den tid som flytt något eller någon har slickat hans hår platt och näsan ser ut som om en knuten näve för längesen mött den i mycket hög hastighet den är liksom av böjd på mitten det ser konstigt ut. Hej säger han och sträcker fram sin hand. Florian fortsätter han och jag tar den skakar den försöker minnas hur man beter sig hur man hälsar på folk hur ritualen går till i min stam jag minns inte. Florian är vår turnéledare säger Amin Han är från Tyskland Det är riktigt säger Florian och nickar. Jag kan inte sluta titta på hans hår det är så blankt ser blött ut sprejar han det med vatten eller var har han kattungarna? Jag sneglar mot hans fickor men ingenting rör sig. Sidbenan är som en tysk motorväg delar håret i två. Jag blir nervös vill ha vätska vill ha luft vandrar genom skogen av människor och beställer en två tre fyra fem sex sju öl i baren. Precis när jag börjar fundera på hur jag ska bära alla flaskor kommer en blek hand 8

9 jag just fått röra till undsättning. Det svarta ögat tittar på mig och hugger tag i några flaskhalsar. Du ler men dina läppar släpper inte ut några ord dina läppar en stängd dörr. Tyst backar du bort från mig flaskorna klirrar vasst mot varann. I ditt ansikte ett beslöjat leende. I mitt bröst en magnet. Jag följer efter in i skogen går i dina fotspår som på något mjukt. Tallbarr mossa trampad jord en väg jag vet att jag aldrig kommer återvända från. Natten tar ett djupt andetag ljuskäglorna flämtar till när åskan går i mitt bröst. Jag ser myror vandra över marken deras ben som tunna spröt bär saker långt tyngre än dom själva söker med antennerna söker efter varann hålla ihop hålla ihop. Jag följer dom med blicken dom har ett mål en riktning alla går dom mot dig. Myror dras till sånt som tar dom närmre skyarna. Amin skrattar åt något Sam just sagt hans ansikte öppet glittrigt. Nu står Julietta och pratar med Kei nått om smutsiga dansare. Kei låter fingrarna följa flätan till håret längst ner det efter hårsnodden där det är vilt och otyglat en toffs av mörkt hår mjukt blankt hår hon tar den i sina händer och sveper den över hakan igen igen som en svart solfjäder. Du står själv lite vid sidan av bläddrar genom en hög med skivor. Jag delar ut ölen här varsågod det var så lite så och ställer mig lite bredvid lite bakom dig. Din nacke stelnar och du stannar upp ditt hår ett regn en ridå. Bara ett ögonblick men jag ser. Du stannar upp din nacke stelnar. Jag ställer ner min öl på DJ-bordet bredvid dig. Andas in så mycket luft jag får plats med i lungorna och sen sakta sakta ut. Men ingenting kommer. Jag får inte ur mig ett ord dom står och trängs på tungan. Istället står jag där medan lamporna i taket blinkar som trötta stjärnor och musiken slamrar på. Du rör dig inte. Är stilla som ett avvaktande djur. Din nacke ditt hår framför mina ögon. Tänker på fyrkanter att man ska andas i dom. Men det går inte fyrkanter är vassa och det här är annorlunda för. Du är. Rosor och hallon. Tatuerade armar. Mjuka läppar och torra händer. Du är. Fåglar. Svarta. Flyger över himlen gör den svart svart mellan dom ser jag solen 9

10 blodröd mellan dom ser jag molnen vita mellan dom ser jag himlen ljust blå den är ljust blå men du är. Svarta fåglar. Ser inte längre solen ser inte längre molnen ser inte längre himlen. Och jag saknar det inte ens. Tar några steg framåt mot dig. Står precis bakom. Sakta vänder du ditt ansikte i profil. Jag ser att du ser mig. Sakta vänder du kroppen så du står rakt mot mig med ett stilla leende. Ser in i dina ögon. Ett brunt. Ett blått. Olika. Världen har aldrig känts mer brinnande mer hel. Syre. Jag behöver det inte. Du fyller mig med luft med mening. Jag är. I Oslo. Framför mig står alltings början alltings slut. Jag sträcker fram min hand mot dig. Du tar den. Våra fingrar slingras samman. Din blick gör sig redo att lämna den här världen för nästa den yttre för den inre. Så händer det. När du kysser mig ser jag fåglar. Svarta silhuetter stora små silhuetter flyger över våra huvuden jag ser stjärnor där högt ovanför hur dom tänds en efter en efter en till en helt oändlig natthimmel. Jag känner doften av något. Rosor och jasmin. Jag känner ett mjukt sommarregn mot huden vattendroppar som blir socker ditt socker ditt amerikanska socker dina stora ord du viskar Du stjäl mitt hjärta och sockret smälter mot huden sjunker in i det röda havet som stormar stormar inuti kroppen. Långsamt lättar du dina läppar från mina och regnet strilar glesare nu sockret mindre mindre som vita blomblad egna små planeter och överallt överallt doften av rosor och jasmin. Jag ser in i dina ögon. Ett brunt ett blått. Mina fingrar smeker din torra handrygg den med ögat det svarta. Tecknet. Nu lämnar vi Niki nu lämnar vi och vi kommer. Aldrig. Mer. Tillbaka. Dom vi var finns inte mer. Nu är vi dom här. Dom nya. Nu är det vi och den här kärleken. Nu lämnar vi det andra. Först du jag efter för alltid först du jag efter. Och jag följer med dig. Dit. Till det innersta där lavan rinner. 10