Medelhavsområdets regionalisering

Transkript

1 NATIONALEKONOMISKA INSTITUTIONEN Uppsala Universitet Uppsats Fortsättningskurs D Författare: Daniel Grythberg Handledare: Tomas Guvå Vårterminen 2005 Medelhavsområdets regionalisering Handel och investeringar enligt nav-och-ekerteorin

2 Sammandrag Sedan 1990-talet har antalet regionala handelsavtal ökat kraftigt och världshandeln präglas inte av den globala frihandel som WTO eftersträvar, utan snarare av handelssammanslutningar med en stor aktör i centrum. Genom den så kallade Barcelonaprocessen har EU, ett av de största naven i världshandeln, knutit bilaterala avtal med sina grannländer kring Medelhavet och på så sätt gett upphov till ett struktur som kallas hub-and-spoke, nav-ocheker. I denna uppsats utreds detta begrepp och de effekter som strukturen har på handel och flödet av utländska direktinvesteringar. Vi ser tecken på att dessa flöden har ökat för Marocko och Tunisien under de senaste åren och finner det troligt att effekterna blir ännu större i övriga Medelhavsländer. Nyckelord Hub-and-spoke, nav-och-eker, Barcelonaprocessen, utländska direktinvesteringar (FDI), regionalisering, frihandelsavtal 2

3 Förkortningar ASEAN BAFTA CEFTA CIS EFTA Association of South East Asian Nations: Brunei, Darussalam, Cambodia, Indonesien, Laos, Malaysia Myanmar (Burma), Filippinerna, Singapore, Thailand och Vietnam Baltic Free Trade Area Central European Free Trade Area: Bulgarien, Kroatien och Rumänien (tidigare även Polen, Slovakien, Tjeckien och Ungern) Commonwealth of Independent States: Azerbaijan, Armenien, Vitryssland, Georgien, Moldavien, Kazakhstan, Ukraina, Uzbekistan, Tajikistan och Kirgizistan. European Free Trade Association: Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz Europeiska Unionen EU EU15 EU:s 15 medlemsländer före 2004 FDI Foreign Direct Investment (utländska direktinvesteringar) FN Förenta Nationerna GATT General Agreement on Tariffs and Trade MERCOSUR The Southern Common Market: Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay MFN Most Favoured Nation NAFTA North American Free Trade Agreement UNCTAD United Nations Conference on Trade and Development WTO World Trade Organization 3

4 Innehållsförteckning 1. INLEDNING HANDELSTEORI HANDELSALSTRING OCH HANDELSOMFÖRDELNING MODERN HANDELSTEORI NAV-OCH-EKER-STRUKTUREN Nav-eker-strukturens kostnader UTLÄNDSKA DIREKTINVESTERINGAR Utländska direktinvesteringar i ett nav-eker-system VÄRLDSHANDELNS REGIONALISERING EUROPAS HANDELSREGIONALISERING Barcelonaprocessen EU:s handel med Marocko och Tunisien Utländska direktinvesteringar i Marocko och Tunisien SLUTSATSER SLUTORD KÄLLFÖRTECKNING BILAGA BILAGA BILAGA

5 1. Inledning Under de senaste två decennierna har världen gått från ett kallt krig mellan två supermakter till en värld där gränserna allt mer suddas ut. Europa har gått från järnridåer och inbördeskrig till en kontinent inte längre uppdelad i öst och väst talet präglas av ett allt större samförstånd inför faktumet att vi alla delar samma resurser och att den totala globala välfärden skulle vara större om alla kunde samarbeta med varandra. Globaliseringsdebatten har tagit steget från parlamenten ut på gatorna och väcker heta känslor världen över. Fri och rättvis handel är slagord använda av inte bara organisationer som FN och WTO, utan också av aktivister och rockstjärnor. Få ekonomiska och politiska fenomen väcker idag så stort engagemang bland världens medborgare och stora förändringar sker dagligen mitt framför näsan på oss. Ekonomisk teori visade tidigt att länder tjänar på att producera varor där de besitter komparativa fördelar för att sedan byta med varandra. Med tiden har dock handelshinder som tullar och kvoter begränsat genomslagskraften för länders komparativa fördelar då länderna varit måna om att skydda sin inhemska produktion mot billigare utländska produkter. Dessa handelshinder har under de senaste åren varit väldigt omdiskuterade och det finns idag en allt större consensus i världssamfundet att de bör avskaffas. WTO driver idag frågan om en multilateral handelsliberalisering, vilket skulle ge de komparativa fördelarna kraft att maximera den globala välfärd som tullar tidigare reducerat. Denna process går dock något trögt och med tiden har andra fenomen blivit allt tydligare. Många länder har valt att avskaffa handelshinder sinsemellan genom att ingå regionala frihandelsavtal och i vissa fall har även tullunioner och monetära unioner uppstått. På samma gång som dessa avtal har för avsikt att förbättra välfärden och förutsättningarna för tillväxt i de ingående länderna, stänger de ut övriga länder från samarbetet som då får sämre villkor i sina handelsrelationer. Effekterna av denna regionalisering är i dagsläget något oklara och bland annat WTO ägnar stor kraft åt att undersöka hur dessa påverkar den multilaterala handelsliberaliseringen. Regionaliseringen har idag gett upphov till ett komplext mönster av frihandelsområden och handelsavtal. De stora aktörerna, allra främst EU och USA, är delaktiga i en stor mängd bilaterala handelsavtal med sin omgivning, men de berörda länderna har ofta inte några avtal sinsemellan. Detta ger upphov till en struktur som kan liknas vid ett nav där dessa bilaterala avtal bildar ekrar till navet. EU är ett av världshandelns största handelsnav och knyter ständigt 5

6 tills sig fler ekerländer genom nya handelsavtal. Detta fenomen blev särskilt påtagligt då EU 1995 formulerade den så kallade Barcelonaprocessen, genom vilken tio Medelhavsländer i Afrika och Mellanöstern knöts till unionen genom bilaterala avtal. Målet är att till år 2010 ha bildat världens största frihandelsområde, men tills detta är fullbordat kvarstår dock en navoch-ekerstruktur. Hur ser då detta komplexa nätverk ut och vilka effekter har nav-ochekerstrukturen på handel, produktion och flöden av utländska direktinvesteringar? Vad skiljer dessa effekter från de som skulle uppstå i ett frihandelsområde? På vilket sätt påverkas Medelhavsländerna 1 av Barcelonaprocessen? Syftet med denna uppsats är att redogöra för EU:s regionala handelsavtal ur ett nav-ekerperspektiv samt undersöka och diskutera kring de effekter som denna struktur har på flödet av utländska direktinvesteringar till Medelhavsregionen. I min analys av EU:s regionala handelsavtal använder jag mig av nav-och-ekermodellen som växte fram i början av 1990-talet som ett resultat av Mexicos handelsförhandlingar med NAFTA. Modellen har efter detta använts för att analysera den ökade komplexiteten i världshandelns handelssammanslutningar. Jag begränsar mig i denna uppsats till att undersöka de handelsavtal EU har med länderna kring Medelhavet samt med Ryssland och Ukraina. Komplexiteten i mönstret gör det nämligen mycket svårt att få med hela världens, eller för den delen alla EU:s, regionala handelsavtal inom ramen för en D-uppsats. Dock är EU, tillsammans med USA, världens viktigaste handelsnav och ett område där det de senaste åren skett stora förändringar. Fokus i denna uppsats ligger inte i att analysera vilka exakta effekter strukturen de facto fört med sig, utan snarare i att teoretiskt belysa de för- och nackdelar som denna struktur kan medföra. Jag kommer dock att exemplifiera och förtydliga problematiken genom att undersöka förändringar i utländska direktinvesteringar för Marocko och Tunisien, de två första länderna att ansluta sig till Barcelonaprocessen. Uppsatsen är indelad i tre större delar. Inledningsvis presenteras den traditionella neoklassiska handelsteorin och grundläggande begrepp som handelsalstring och handelsomfördelning. I detta teoriavsnitt presenteras även den moderna handelsteorin med ett särskilt fokus på navoch-ekerteorin och vilka effekter denna struktur har på bland annat välfärd och utländska direktinvesteringar. I det följande empiriavsnittet redogörs för nav-och-ekerstrukturens 1 I denna uppsats används begreppet Medelhavsländerna som samlingsnamn för samtliga länder som angränsar till Medelhavet och som ej är medlemmar i EU. 6

7 utseende före kandidatländernas fullvärdiga medlemskap i unionen 2004 men även för den rådande struktur som Barcelonaprocessen gett upphov till. Förändringar i utländska direktinvesterar studeras här för de båda utvalda länderna, Marocko och Tunisien. I den sista delen av uppsatsen sammanfattas problematiken kring nav-och-ekerstrukturen och styrks av exempel från de båda utvalda länderna. 7

8 2. Handelsteori Ända tills Adam Smith lade grunderna till teorin om internationell handel i slutet av talet härskade merkantilismen i Europa. Länder försökte under denna tid maximera de guldreserver de förfogade över genom att begränsa import genom skatter och förbud medan exporten främjades genom subventioner. Adam Smith, och många ekonomer efter honom, menade dock att detta tankesätt inte maximerade välfärden. Han jämförde istället länder med hushåll och menade att varje land skall producera varor där de besitter en absolut fördel för att sedan byta med varandra och på så sätt uppnå en högre välfärd. Kort därefter byggde David Ricardo vidare på dessa teorier och konstaterade att varje land skall producera den vara där de besitter en komparativ fördel. De har då en lägre alternativkostnad i produktionen av denna vara relativt andra länder och alla inblandade parter vinner på att inleda handel. 2 I början av 1900-talet utvidgades teorin om internationell handel, då svensken Eli Heckscher lade grunden till teorin om faktorproportioner som senare utvecklades av Bertil Ohlin. Teorin menar att ett land exporterar de varor som kräver mycket av den faktor landet har rik tillgång till, till exempel arbetskraft eller kapital, men importerar de varor som kräver mycket av en knapp tillgång Handelsalstring och handelsomfördelning Handel mellan länder har länge varit föremål för tullar, importkvoter och andra handelsbegränsande åtgärder. Ur ett välfärdsperspektiv är handel utan tullar och andra handelshinder att föredra och inom vissa regioner har därför dessa avskaffats. På sina håll har även regionala handelsavtal ingåtts och frihandelsområden bildats. Inom ett frihandelsområde har alla tullar mellan medlemsländerna avskaffats men kvarstår gentemot länder utanför samarbetet. En tullunion innebär i stort sett samma sak men här tillämpar länderna gemensamma tullar gentemot omvärlden, vilket är fallet med EU 4. På detta sätt kombineras frihandel med protektionism. Länderna handlar fritt sinsemellan på samma gång som de skyddar sin industri från utomstående parter. 5 Detta ger upphov till de förändringar i handelsmönstret som introducerades av Viner på 1950-talet och som han kallade trade creation och trade diversion, handelsalstring och handelsomfördelning. En handelsomfördelning uppstår då ett land styr om sin import från ett relativt billigare utomstående land till ett tullfritt partnerland, som en följd 2 Pugel (2000), s Ibid, s 56 4 EU har gått flera steg ytterligare och bildat en gemensam marknad och slutligen en ekonomisk union 5 Balassa (1965), s 2 8

9 av frihandelsavtalet. På samma gång ökas däremot importen som en följd av det billigare priset, vilket ger upphov till en handelsalstring. 6 Figur 1. Handelsalstring och Handelsomfördelning a) Handelsalstring dominerar Ger välfärdsvinster b) Handelsomfördelning dominerar Ger välfärdsförluster Pris Pris P 0 Pris med tull P 0 Pris med tull P 1 P 2 a b tull Pris inom frihandelsområde Pris utanför frihandelsområde P 1 P 2 a b tull Pris inom frihandelsområde Pris utanför frihandelsområde importförändring Importerad kvantitet importförändring Importerad kvantitet Källa: Pugel (2000), s 217 I en förenklad modell av Viners teori, som åskådliggörs i figur 1 ovan, görs antagandet att alla utbudskurvor är helt elastiska. 7 I utgångsläget läggs samma tullsats till varorna oavsett ursprungsland. Landets konsumenter handlar då till P 0, det vill säga P 2 + tull, från det billigaste landet utanför frihandelsområdet. När de sedan inleder frihandel med ett land eller en union tas handelshindren bort gentemot dessa länder men kvarstår gentemot länder utanför. Varorna i partnerlandet kostar nu därför endast P 1 och landet väljer därför att importera hela sin konsumtion från sitt partnerland. Här sker då en handelsalstring, motsvarande ytan b, som en följd av den konsumtionsökning som prisfallet ger upphov till. Däremot drar landet på sig extra kostnader eftersom de skulle kunna handla den ursprungliga kvantiteten till pris P 2 från utomstående länder om dessa varor inte hade varit tullbelagda. Denna förlust, som motsvaras av ytan a, kallas handelsomfördelning. Totalt dominerar dock handelsalstring och välfärdsvinsten motsvaras av ytan b a. Ibland kan dock handelsomfördelning dominera, vilket är fallet i figur 1b och välfärden förändras även här med ytan b a, vilket i detta fall leder till en förlust. 8 6 Viner (1950), s 43 7 Lipsey (1957), s 20 8 Pugel (2000), s 217 9

10 I denna modell antas länder vara så små att världsmarknadspriset inte påverkas. I en något modifierad modell kan man anta att den integrerade regionen är stor nog att påverka världsmarknadspriset vilket resulterar i att handelsomfördelningens negativa effekter slår hårdare på omvärlden på grund av förvärrade terms-of-trade. Minskningen i regionens importefterfrågan kommer även att sänka importpriserna och därmed även omvärldens inkomster. Denna effekt anses vara särskilt allvarlig för råvaruberoende u-länder som står utanför regionala avtal och anses vara en av de stora anledningarna till att dessa länder söker sig till avtal med mer utvecklade länder Modern handelsteori Innan den så kallade moderna handelsteorin slog igenom på 1970-talet härskade den traditionella neoklassiska teorin där regional integration inte ansågs vara någon prioritet i världssamfundet. Istället var både akademiker och politiker världen över eniga om att fokus bör ligga på en multilateral handelsliberalisering där man ansåg att de största välfärdsvinsterna fanns att hämta. 10 Ett undantag var den europeiska integrationen som inte hade ekonomiska incitament som främsta grund, utan snarare politiska och fredsbevarande. 11 Det finns dock en avgörande skillnad mellan den neoklassiska och den moderna handelsteorin som har bidragit till den ökade regionaliseringen. Enligt den neoklassiska teorin jämnas faktorpriser successivt ut mellan länder som handlar med varandra, vilket minskar de ledande ländernas konkurrensfördelar. Den moderna handelsteorin ger dock inga sådana löften, utan menar istället att de ledande länderna kan befästa sina konkurrensfördelar ytterligare genom stordriftsfördelar och klustereffekter. Företag i små länder har små marknader och drabbas därför av höga genomsnittskostnader som resultat av låga produktionsvolymer kombinerat med höga fasta kostnader för till exempel forskning och utveckling. Företag i större länder kan däremot utnyttja stordriftsfördelar och sänka sina genomsnittskostnader genom en stor produktion. Dessa tankar bygger på antagandet om att företagen har en så kallad tilltagande skalavkastning, det vill säga att produktionen mer än fördubblas när produktionsinsatserna fördubblas. Detta har satt fart på tankarna kring regional integration eftersom företag i små länder då kan få tillgång till större marknader och på sätt öka sin konkurrenskraft genom att i större utsträckning utnyttja stordriftsfördelar Gustavsson (2004), s Ibid, s Frankel (1998), s Gustavsson (2004), s

11 Den kraftiga ökningen i antalet regionala handelsavtal är också en effekt av dominoteorin. 13 Handelsomfördelande effekter förändrar ett lands förutsättningar för handel och förändrar därmed även dess incitament att ansluta sig till ett regionalt samarbete. Ett lands agerande beror i stor utsträckning på hur dess omgivning beter sig och när allt fler länder ansluter sig till ett frihandelsområde kan kostnaderna att stå utanför helt enkelt bli för höga. Inte bara den ekonomiska kostnaden antas vara omfattande utan även den politiska och ju fler länder som ansluter sig desto fler ställer sig i kö. Den ökade regionaliseringen och den uppsjö av bilaterala avtal som knutits under de senaste årtiondena är ett direkt resultat av dominoteorin och har gett upphov till ett vanligt förekommande mönster som kallas hub-and-spoke, eller nav-och-eker Nav-och-eker-strukturen Begreppet hub-and-spoke, nav-och-eker, nämns för första gången i Wonnacott (1990) där Mexicos frihandelsförhandlingar med USA analyseras. Frågan var huruvida Mexico skulle ansluta sig till det frihandelsområde som USA och Kanada utgjorde sedan 1989, eller om de skulle förhandla till sig ett snabbare och enklare bilateralt avtal med USA. I det senare fallet skulle alltså USA ha frihandel med både Canada och Mexico, men dessa länder skulle ha kvar handelshinder sinsemellan. Detta skulle ge upphov till överlappande bilaterala frihandelsavtal där USA bildade ett nav med de båda övriga länderna som ekrar till detta nav. Beslutet ledde till bildandet av frihandelsområdet NAFTA och 1994 sökte sig även Chile till samarbetet och samma frågeställning uppstod på nytt. Skulle de erbjudas fullvärdigt medlemskap i NAFTA, eller skulle ett bilateralt avtal med USA förhandlas fram? 15 Grunden i nav-eker-strukturen är det mönster som uppstår då ett nav, land A i figur 2 nedan, bestående av antingen ett frihandelsområde eller en enskild ekonomi, knyter bilaterala avtal med olika länder som på så sätt bildar ekrar till navet. Ekerländerna, land B och C, har inget frihandelsavtal sinsemellan vilket innebär att navet har fullt tillträde till båda dessa marknader, medan ekrarna endast har fri tillgång till navets marknad. 16 På grund av detta kommer en stor procentuell andel av den genom frihandeln genererade inkomsten att tillfalla navet på ekrarnas bekostnad. Eftersom ekrarna till skillnad från navet saknar fritt tillträde till övriga ekermarknader, har navet diskriminerande konkurrensfördelar och i många fall sker 13 Se bland annat Baldwin (1993, 1997) och Baldwin och Wyplosz (2003) 14 Gustavsson (2004), s Wonnacott (1995), s Wonnacott (1995), s

12 därför en handelsomfördelning från ekerländerna till navet. 17 För ekrarna är därför ett frihandelsområde att föredra framför en nav-och-ekerstruktur medan preferenserna för navet, som får en större andel av en mindre summa, är något oklara. 18 Länder som hamnar helt utanför nav-och-ekerstrukturen utsätts för ännu mer kännbar diskriminering eftersom de inte har de fördelar som ekerländerna får genom deras fria tillträde till navet. Även här sker ofta en handelsomfördelning där ekerlandet gynnas på bekostnad av det utomstående landet. 19 Eftersom det i ett nav-eker-system kvarstår handelshinder mellan de inblandade parterna kommer förutsättningar för tillväxt att vara lägre än i ett frihandelsområde. Vidare är konkurrensen i regionen och förutsättningarna för utnyttjandet av stordriftsfördelar och komparativa fördelar lägre i ett nav-och-ekersystem än i ett frihandelsområde. 20 Figur 2. Wenndiagram över nav-och-ekerstrukturen Land B Land X Land C Land A Land D Land E Land F Källa: Egen bearbetning av Enders, A och R.J Wonnacott (1995), s 260 Några av regioners ekerländer i figur 2 utgör själva ett frihandelsområde och bildar då en så kallad gruppeker, som fallet är med Land D, E och F. På samma sätt som om de hade varit enkla ekrar åtnjuter de frihandel med navet, men får på samma gång även åtnjuta frihandel med länderna inom sitt eget lilla frihandelsområde. Handelsstörande hinder är eliminerade mellan ekerländerna och effektiviteten och den sammantagna potentialen för tillväxt är därför större för varje enskilt land i en gruppeker och är därför att föredra framför ett system bestående av enskilda ekrar. Ju större en gruppeker växer sig, desto större fördelar för de 17 Gustavsson (2004), s Wonnacott (1995), s Gustavsson (2004), s Wonnacott (1995), s

13 ingående länderna, men desto värre är det för länder som står utanför eftersom de ingående länderna föredrar att handla med varandra än med utomstående parter. 21 När samarbetet utvidgas och navet knyter fler bilaterala avtal ökar konkurrensen ytterligare eftersom navet nu har ännu fler frihandelspartners att välja mellan och handelsomfördelningen kan bli än mer uppenbar. Här kan dock två olika effekter inträffa beroende på om avtalen är så kallade substitut- eller komplementavtal. Säg att Land B har ett bilateralt frihandelsavtal med navet som sedan knyter ett likadant avtal med Land X, vilket följaktligen ger upphov till en nav-eker-struktur. Om varorna som land B exporterar inte finns tillgängliga i navet eller land X och om en ökad handel mellan de båda sistnämnda länderna ökar efterfrågan på dessa varor från land B, kallas avtalet mellan navet och land X för komplementavtal. Om däremot varorna som land B producerar är substitut till varor som produceras inom navet eller land X och om avtalet leder till en minskad handel med land B, är det ett substitutavtal. Denna handelsomfördelning kan dock ha en positiv effekt, stick i stäv med vad Viner hävdade. Om den ökade handeln mellan navet och land X leder till en inkomstökning och av detta en förhöjd efterfrågan på varor från land B, kan avtalet i själva verket vara ett komplementavtal trots att land B producerar substitut Nav-eker-strukturens kostnader Ett komplext nav-eker-system kan ge upphov till höga kostnader som uppstår när företag, ekonomer och jurister ska komma fram till ett optimalt mönster i denna labyrint av bilaterala avtal. I vissa fall slösas även resurser på att undersöka huruvida transportkostnaderna för att skeppa varor genom navet vid eker-ekerhandel, en så kallad trade deflection, understiger tullbesparingarna. Varorna exporteras först tullfritt till navet för att sedan vidaretransporteras tullfritt till det aktuella landet. 23 När ett nav-ekersystem bildas uppstår också en osäkerhet inför vilka länder som kan tänkas ansluta i senare skede. Företag försöker då påverka kommande avtalsförhandlingar att inkludera länder som skulle gynna dem och på så sätt uppstår rent-seeking-waste. Företag kan också förlägga stora resurser på att försöka hindra andra företag att inta marknaden för att på så sätt uppnå en monopolställning. Om de ingående bilaterala avtalen skiljer sig åt, med avseende på till exempel överenskomna tullnivåer, ökar 21 Enders (1995), s Kowalczyk (1991), s 15. Se även Gehrels (1956) och Lipsey (1957) 23 Wonnacott (1995), s

14 incitamenten för detta ytterligare. Företag behöver då spendera stora resurser på att finna det optimala handelsmönstret och den optimala platsen för produktion. 24 En annan kostnad, eller snarare välfärdsförlust, relaterad till nav-och-ekerstrukturen uppstår i de fall ett nav utnyttjar sin relativt starkare handelsposition i bilaterala förhandlingar. Ett ekerland kan vara tvunget att acceptera sämre villkor än vid inträde i ett frihandelsområde, där liberaliseringar i regel är mer långt gångna än i bilaterala avtal. Detta skulle minska välfärden för både navet och ekern. Vid förhandlingar finns även risken att ekerländer erbjuds så pass dåliga villkor att de helt enkelt söker sig till andra frihandelsområden och nav. På detta sätt kan det bildas flera konkurrerande grupperingar vilket kan skada handeln i regionen. Ekerlandet kanske också knyter till sig intilliggande länder och bildar på sätt ett eget nav, vilket reducerar det först nämnda navet till ekerstatus i dessa länder och minskar regionens tillväxtmöjligheter. 25 På grund av de nackdelar som en nav-och-ekerstruktur för med sig för ekerländerna jämfört med ett frihandelsområde, kan det framstå som märkligt att den ändå växer fram. Det finns dock flera tänkbara förklaringar till detta. Ibland framstår en handelssammanslutning helt enkelt som rimlig och inblandade parter är inte riktigt på det klara med att det ger upphov till en nav-och-ekerstruktur. Många länder har heller inget annat val än att acceptera ekerstatus i förhandlingar med ett mäktigt nav. Den största anledningen är dock att länder medvetet går med på detta eftersom det är ett steg på vägen mot bildandet av ett frihandelsområde Utländska direktinvesteringar I den tidiga teoretiska och empiriska litteraturen kring utländska direktinvesteringar, foreign direct investment (FDI), anses dessa vara ett substitut för handel när företag vill agera på utländska marknader. Om ett land har höga tullar är det mer lönsamt för utomstående att etablera en filial i landet än att exportera varor till landet. Dessa höga tullar främjar då importsubstituerande FDI och vid en handelsliberalisering skulle incitamenten för FDI minska, eftersom export blir relativt billigare och kostnaden för att genom investeringar inrätta filialer i de berörda länderna blir relativt dyrare. Det har dock på senare tid framkommit att det finns skillnader i flöden av FDI beroende på om handelsliberaliseringen är 24 Wonnacott (1995), s Wonnacott (1995), s Wonnacott (1995), s

15 global eller regional. Skälet är att investeringar från länder i regionen skulle påverkas annorlunda vid en regionalisering jämfört med investeringar från utomstående aktörer. Inomregional FDI antas som tidigare nämnts minska vid en handelsliberalisering. Dock kan resultatet bli det omvända om liberaliseringen ger upphov till en handelsalstring. I detta fall kan det vara nödvändigt att förändra det regionala produktionsmönstret genom att flytta produktion och investeringar från ett land till ett annat inom regionen. Ett exempel på detta skulle kunna vara att ett kapitalintensivt land förlägger arbetskraftsintensiv produktion till ett låglöneland. Den möjliga effekten på förändringar i FDI som en handelsalstring kan ge upphov till benämns av Kindleberger (1966) investeringsomfördelning (investment diversion). 27 Om man ser till utomregional FDI kan dessa antas öka, även om empiriska resultat gett något olika resultat. För det första har marknaden vuxit sig större och företag som tidigare ansåg att marknaden i det enskilda landet var för liten får nu tänka om. FDI antas också öka om regionens yttre handelshinder ökar som ett resultat av regionaliseringen. En regionalisering ger ofta upphov till en handelsomfördelning från ett utomstående land till ett land inom regionen. När de utomregionala länderna genom detta tappar en exportmarknad ökar incitamenten för direktinvesteringar och Kindleberger menar att denna handelsomfördelning kan ge upphov till en så kallad investeringsalstring (investment creation). Vidare så innehåller många regionala handelsavtal överenskommelser om avregleringar av marknader och moderniseringar av institutioner. Ibland ändras regler kring FDI som gör att inhemska investerare inte behandlas förmånligare än utländska, vilket torde öka FDI i landet. Detta är särskilt viktigt i den så kallade nord-syd-integrationen, det vill säga mellan i-land och u-land, då pålitligheten och stabiliteten i u-ländernas finansiella och politiska institutioner stärks. Det finns däremot mycket som tyder på att investeringarna inte kommer att vara jämt fördelade mellan länderna i regionen. Dels kommer investeringsflödet i större utsträckning att reflektera de olika komparativa fördelar som finns i regionen, det vill säga investeringar blir högre där produktionen har lägst alternativkostnad. Dels kommer även länder som har bäst lokalisering i regionen, det vill säga bäst tillgång till de olika marknaderna, att gynnas. Detta är särskilt tydligt i en nav-och-ekerstruktur Blomström (1997), s Blomström (1997), s 6 och s 11 15

16 2.4.1 Utländska direktinvesteringar i ett nav-eker-system På grund av att det i en nav-och-ekerstruktur fortfarande kvarstår handelshinder mellan ekerländerna kommer potentialen för inkomst, sparande och tillväxt i regionen att vara lägre än i ett frihandelsområde. På grund av detta kan man även förvänta sig lägre investeringar, vilket ytterligare hämmar regionens tillväxt. Strukturen kommer också att ge upphov till en snedfördelning av investeringarna. Visserligen är incitamenten för investeringar i ett ekerland större än utan något avtal alls, men på grund av navets handelsfördelar kommer företag finna det mer attraktivt att investera och etablera sig där. Navet är det enda land i regionen där de får fri tillgång till alla marknader. Med andra ord skulle navet få en större del av investeringarna i ett nav-och-ekersystem än i ett frihandelsområde. Dock är det osäkert huruvida den faktiska investeringssumman är större. 29 I skalintensiva industrier och i industrier där agglomerering utgör en viktig faktor kan ekerländerna hamna på efterkälken. På grund av ekrarnas sämre marknadstillträde och investeringsklimat kommer sådana industrier att vara mer trögstartade än motsvarande i navet trots att ekerlandet mycket väl kan vara den billigaste produktionsplatsen. Detta resulterar i en lägre kollektiv inkomst i hela området och kan även leda till en permanent skada för ekerländerna. Även om nav-och-ekerstrukturen omvandlas till ett frihandelsområde finns risken att skalintensiva och agglomererade industrier redan rotat sig i navet och flyttkostnaderna skulle helt enkelt inte uppvägas av möjligheter till billigare produktion i ekerlandet. Av detta kan konstateras att en nav-och-ekerstruktur kan lämna kvar permanenta skador för ett ekerland även om området så småningom omvandlas till ett frihandelsområde. 30 Osäkerhet kring framtida handelsliberaliseringar kan också skada incitamenten för investeringar. Europeiska företag kan till exempel stå mellan två olika beslut beroende på framtida förväntningar. Antingen kan de välja att investera i en fabrik i till exempel en före detta Sovjetstat, annan än Ryssland, för produktion av färdiga produkter som sedan direktexporteras till EU. För att detta ska ske tullfritt förutsätter det dock en framtida handelsliberalisering. Om detta inte är ett troligt scenario väljer troligen företaget att investera i en fabrik som endast tillverkar komponenter. Dessa transporteras sedan tullfritt till Ryssland 29 Wonnacott (1995), s Wonnacott (1995), s

17 eftersom länderna har ett ömsesidigt frihandelsavtal och monteras där för tullfri export till EU. 31 Det kan dock finnas fördelar för ekerländerna ur investeringssynpunkt. Utöver de stordriftsfördelar och möjligheten att i större utsträckning utnyttja konkurrensfördelar kan vinsterna ibland även härledas till en ökad produktivitet i ekerlandet. Med sitt nya marknadstillträde till navet kan landet framstå som mer attraktivt i utländska investerares ögon än tidigare med ökade investeringsflöden och mer avancerad teknik som följd. Denna produktivitetsökning kan i sin tur leda till en inkomstökning som kan resultera i så kallade spillover-effekter på omgivningen. När en ekers ekonomi och importefterfrågan växer, kommer även andra ekrar att få utrymme för en exportökning, om än i något mindre utsträckning än navet på grund av existerande handelshinder. På detta sätt kan alltså en eker både vinna och förlora när navet knyter ytterligare ekrar till sig beroende på vilken effekt som dominerar. Nya ekrar ökar konkurrensen i handeln med navet men kan uppvägas av den ökning i importefterfrågan som tillväxten i konkurrerande eker-länder kan generera. Även navet kommer att uppleva denna positiva spillover-effekt. 32 De flesta studier visar att regional integration förbättrar förutsättningarna och attraktionen av FDI. Storleken på de utländska investeringarna beror på hur pass omfattande liberaliseringarna är i det aktuella regionala frihandelsavtalet. Liberaliseringarnas genomslagskraft tros också skilja sig från land till land, beroende på en rad faktorer. Till att börja med så kommer länder som tidigare haft en oskyddad och effektiv inhemsk marknad att känna av de största ökningarna i FDI vid regionalisering, både från länder inom och utanför regionen. Detta beror på att länder med låga handelshinder med stor sannolikhet inte varit föremål för importsubstituerande FDI, som riskerar att omfördelas vid bildandet av ett regionalt frihandelsavtal. Länder som tidigare haft en skyddad produktion genom höga tullar, kan däremot drabbas av en sådan investeringsomfördelning. Vidare kommer länder som tidigare haft starka geografiska eller historiska band med sina partners i det nya regionala samarbetet att känna av mindre förändringar än länder med begränsad tidigare kontakt Enders (1995), s Wonnacott (1995), s Blomström (1997), s 14 17

18 3. Världshandelns regionalisering Efter andra världskriget fanns en önskan i världssamfundet att jämte de internationella ekonomiska samarbetsorganisationerna, Världsbanken och Internationella Valutafonden, skapa en organisation för samarbete inom handel. Innan diskussionerna om strukturen av denna organisation var klara enades 23 av länderna om en reducering av tullar. Med andra världskrigets protektionistiska tankesätt färskt i minnet ville de så snabbt som möjligt liberalisera världshandeln. Detta resulterade 1948 i General Agreement on Tariffs and Trade (GATT) som påverkade inte mindre än tullar och 1/5 av världshandeln. Sedan dess har GATT utvecklats genom åtta handelsrundor där den senaste, den så kallade Uruguayrundan , ledde till grundandet av WTO Den nu pågående Doharundan förhandlar bland annat om tjänstehandel och jordbruksfrågor och har som övergripande mål att förbättra förutsättningarna för u-länderna. 35 WTO har med sina medlemsländer som uppgift att liberalisera och sätta upp regler för världshandeln. Organisationen övervakar och administrerar handelsavtal och löser de tvister som kan uppstå länder emellan. Idag ingår inte bara varor, utan även tjänster och immateriella rättigheter. Utöver liberalisering av handeln ser WTO till att inga länder diskrimineras, enligt den så kallade mest-gynnade-nations principen (MFN). Denna princip innebär att alla WTO-länder skall behandlas lika, det vill säga att den handelsfördel som det mest gynnade landet tilldelas även skall tilldelas alla övriga länder inom WTO. Länder tillåts heller inte subventionera sin inhemska industri på ett sätt som drabbar utomstående parter. Handelsliberaliseringen yttrar sig till stor del genom en sänkning av tullar och eliminering av kvoter och är ofta ett resultat av att länder ingår regionala frihandelsavtal. 37 Under 90-talet fullkomligt exploderade antalet regionala handelsavtal vilket åskådliggörs i bilaga 1. De flesta av de över 250 avtal som WTO har registrerat har redan trätt i kraft och innan 2005 är slut kommer antalet att röra sig uppemot 300. Av WTO:s 148 medlemsländer är det endast Macao, Mongoliet och Taiwan som inte tagit del i något regionalt avtal. 38 Regionaliseringen anses ha fått sin stora genomslagskraft vid den fördjupning av EU- 34 WTO, Understanding the WTO ( ) 35 WTO, Understanding the WTO The Doha Agenda ( ) 36 Sedan den 13 oktober WTO, Understanding the WTO ( ) 38 WTO, Regional Trade Agreements ( ) 18

19 samarbetet som undertecknandet av Maastrichtfördraget 1992 innebar, men även av bildandet av NAFTA På samma gång som regionaliseringen förbättrar förutsättningarna för regional tillväxt finns det dock en stor osäkerhet inför dess effekter på den multilaterala handelsliberalisering som WTO driver. 39 WTO har därför tillsatt en kommitté för att undersöka dessa effekter. 40 Det finns några olika mönster som framkommer särskilt tydligt i världshandelns regionalisering. Först och främst har integrationen bland de rika länderna inneburit en fördjupning av avtalen. EU är ett bra exempel på en långt gången fördjupning, där man gått från frihandelsavtal till tullunion och en gemensam marknad. U-länderna, å andra sidan, har fokuserat på att knyta avtal med de största aktörerna i världshandeln, det vill säga EU och USA, något som skapat en nav-och-ekerstruktur av regionalt samarbete. U-länderna har inte, likt i-länderna, fördjupat samarbetet inom sin region, men däremot har det framgått att de breddat samarbetet sinsemellan till att spänna över flera produkter och flera områden. 41 I takt med att antalet regionala handelsavtal har ökat har komplexiteten i nav-och-ekerstrukturen blivit allt mer tydlig. Med tiden har det även blivit vanligt att länder ingår i mer än ett regionalt handelsavtal, vilket bidragit till komplexiteten. Två stora handelsnav framstår som dominanta, nämligen EU och USA, men även frihandelsområden som ASEAN och MERCOSUR bildar nav i sina respektive regioner. 42 Ur ett globalt perspektiv gör komplexiteten det mycket betydelsefullt att relationerna mellan naven är goda. Frostiga handelsrelationer mellan EU och USA, som förekommit i bland annat stålindustrin, kan ge stora negativa effekter på den globala ekonomins tillväxttakt Europas handelsregionalisering Den klyfta mellan Öst- och Västeuropa som kalla kriget gav upphov till håller nu successivt håller på att slutas. Forna öststater är idag medlemmar i EU och flera andra har knutit regionala samarbetsavtal med unionen och ser ett medlemskap som ett långsiktigt mål. I flera fall utgjorde dock länder i ovan nämnda regioner till en början ekrar till EU-navet knöt EU enskilda handelssavtal med de baltiska staterna och några år senare bildades ett baltiskt trilateralt samarbete, Baltic Free-Trade Area (BAFTA). I och med detta utgjorde dessa länder 39 Frankel (1998), s WTO, Regional Trade Agreements ( ) 41 Gustavsson (2004), s Gustavsson (2004), s Gustavsson (2004), s

20 en gruppeker ända fram till EU-inträdet Samma sak gäller Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien som idag är fullvärdiga medlemmar i EU. Tillsammans utgjorde dessa länder frihandelsområdet Central European Free-Trade Area (CEFTA), en gruppeker till navet EU knöts även avtal med Ryssland och Ukraina som genom sitt gemensamma frihandelsavtal bildade en gruppeker. På grund av den stora sammanslutning av forna Sovjetrepubliker som tillsammans bildar Commonwealth of Independent States (CIS) uppstod dock ett komplext mönster bestående av två nav, nämligen EU och Ryssland/Ukraina. Utöver att Ryssland och Ukraina är ekrar till EU, utgör de på samma gång nav till övriga stater i CIS. Samtidigt är EU en eker till detta östligare nav. Som om inte detta var nog består navet EU i själva verket av ett överlappande nav bestående av EU och EFTA. 44 EFTA, som består av Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz, har frihandelsavtal med de flesta av EU:s parnterländer men dock ej med Ryssland. 45 I figur 3 återges den komplicerade nav-ochekerstruktur som EU:s regionala handelsavtal gett upphov till. Diagrammet återger läget som det såg ut innan länderna i BAFTA och CEFTA blev fullvärdiga EU-medlemmar, samt innan Bulgarien och Rumänien blev medlemmar i CEFTA. Figur 3 Nav-och-ekerstrukturen för navet EU och dess ekrar i öst, BAFTA CEFTA Bulgarien EFTA EU Rumänien Ryssland /Ukraina Övriga CIS Källa: Egen bearbetning av Enders, A och R.J. Wonnacott (1995), s Enders (1995), s The EFTA Secretariat, ( ) 20

21 3.1.1 Barcelonaprocessen Under det senaste decenniet har det komplexa nav-och-eker systemet utvecklats ytterligare då EU knutit handelsavtal med sina grannar på andra sidan Medelhavet. Medelhavsländerna utgör en mycket liten del av EU:s handel, endast cirka två procent av unionens import och cirka tre procent av dess export har sitt ursprung i dessa länder. EU är dock, med undantag för Jordanien, deras främsta handelspartner. Några av de bakomliggande faktorerna till detta är närheten till EU, skillnaden i komparativa fördelar samt det faktum att några av länderna var kolonier till bland annat Frankrike ända in på 1950-talet. 46 Redan under 1970-talet ingick EU samarbetsavtal med några av länderna kring Medelhavet, däribland Algeriet och Syrien. Dessa innebar fri tillgång till EU:s marknad för fabriksvaror och fördelaktigare villkor för jordbruksprodukter formulerade dock EU en fördjupad Medelhavsstrategi, den så kallade Barcelonaprocessen, för att skapa förutsättningar för fred, stabilitet och välfärd i regionen. Avtalen syftar till att utveckla en säkerhetspolitisk dialog, ett ekonomiskt och finansiellt samarbete samt ett kulturellt och socialt samarbete. 47 Målet med det ekonomiska samarbetet är att till år 2010 skapa The Euro-Mediterranean Free Trade Area, världens största frihandelsområde. EU har de senaste åren knutit bilaterala avtal med 10 av sina sydliga grannländer, nämligen Algeriet 48, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Marocko, Palestinska myndigheten, Syrien, Tunisien och Turkiet, se bilaga 2. Sedan 1 maj 2004, då Cypern och Malta blev fullvärdiga EU-medlemmar, omfattar Barcelonaprocessen 35 stater. 49 I samarbetet deltar även Libyen, dock som observatör eftersom landet ännu inte uppfyller EU:s villkor. 50 En mängd bilaterala avtal förekommer i regionen och utöver dessa har Egypten, Jordanien, Marocko och Tunisien sedan 2001 förhandlat fram ett frihandelsavtal som kommer att träda i kraft 1 januari I Wenndiagrammet I figur 4 nedan återges den komplexa nav-och-eker struktur som dessa regionala frihandelsavtal har gett upphov till. Avtal som EU och några av dessa länder har med länder utanför regionen tas ej med i figuren. 46 European Network of Agricultural and Rural Policy Research Institutes (2004) Mediterranean Association Agreements and European Security, Policy Brief No Kommerskollegium (2002), s 5 48 Avtalen med Algeriet och Syrien är i slutsteget av förhandlingarna (maj 2005) 49 EU s 25 medlemsländer och 10 Medelhavsländer. Ej medräknat: Bulgarien (medlem 2007), Rumänien (medlem 2007), Kroatien (inträde ej fastställt, fortfarande i förhandling) 50 EU:s Medelhavssamarbete (Barcelonaprocessen), ( ) 51 Europa Trade Issues Morocco ( ) 21

22 Figur 4. Wenndiagram för nav-och-ekerstrukturen för EU och dess angränsande ekrar 2005 Tunisien Egypten * * * * Jordanien Marocko EU Ryssland Ukraina * Palestina CIS Libanon * * Syrien * Turkiet Israel * * Algeriet Egen bearbetning av källor: Europa Trade Issues, ( ) Zarrouk, J och F Zallio (2000) Integrating Free Trade Agreements, Arab Monetary Fund, Abu Dhabi I avtalen, Euro-Mediterranean Association Agreements, är det överenskommet att alla tullar och kvoter successivt skall elimineras på tillverkningsvaror och att handelshinder successivt liberaliseras på jordbruksprodukter och för tjänstehandel. EU uppmuntrar även sina samarbetspartners att knyta frihandelsavtal sinsemellan, vilket är det enda sättet att omvandla den nu rådande nav-och-ekerstrukturen till ett frihandelsområde. En annan viktig del i avtalen är den så kallade ursprungskumulationen. 52 För att ett land skall kunna tillämpa importregleringar och antidumpningsåtgärder, men även för handelsstatistiska skäl, måste varor märkas med ett ursprungsland (dock förbjudet inom EU på grund av den gemensamma marknaden). Om en vara framställs i eller innehåller material från flera länder får den sitt ursprung i det land där den största bearbetningen sker enligt en mängd olika regler. Sedan Uruguayrundan pågår dock en internationell harmonisering och förenkling av dessa regler och på sina håll har även regler om ursprungskumulation införts. Genom denna förenklade kumulation kan flera produktionssteg som tidigare ansetts som otillräckliga läggas ihop och varan kan då få ett visst ursprungsland som ger en förmånligare, alternativt helt tullfri, behandling. För att sammanfatta det hela kan man säga att ju mer liberala kumulationsregler, desto högre grad av ekonomisk integration är möjlig att uppnå. I Medelhavsavtalen påtar sig 52 Europa Trade Issues Euromed ( ) 22

23 därför Medelhavsländerna att på sikt införa Pan-Euro-Mediterranean system of cumulation of origin. 53 Som ett led i Barcelonaprocessen ger EU också ett så kallat Medelhavsbistånd (MEDA) till sina partnerländer, bland annat för att ge dem möjlighet till nödvändiga ekonomiska reformer och för att förbättra möjligheterna till regionalt samarbete. Avregleringar och privatiseringar är centrala områden för att länderna skall lyckas öka sin tillväxt och här ligger Medelhavsländerna långt efter omvärlden. Avregleringar är särskilt viktiga när det gäller servicesektorn och regler kring utländska direktinvesteringar. MEDA-avtalen kan vara väldigt värdefulla i denna process då de kan hjälpa till att stärka institutionernas trovärdighet i de berörda länderna. 54 För perioden har det totalt anslagits 5,3 miljarder euro till MEDA och under 2004 uppgick MEDA till 844 miljoner euro EU:s handel med Marocko och Tunisien Medelhavsländerna har alla en betydligt lägre lönenivå än de europeiska länderna och har därför komparativa fördelar i arbetskraftsintensiv produktion som textil, kläder och jordbruksprodukter. EU:s tre största handelspartners i regionen är Algeriet, Marocko och Tunisien och en mycket stor del av dessa länders export går till EU. Handeln med Medelhavsländerna utgör dock endast en liten del av EU:s handel och siffrorna nedan kan jämföras med USA, EU:s största handelspartner, där export och import uppgick till 226 respektive 157,2 miljarder euro under I tabell 1 och figur 5 nedan presenteras data över Marockos och Tunisiens handel med EU. Tunisien ingick det första Euro-Medavtalet 1998 tätt följt av Marocko två år senare. 57 På grund av den politiska instabilitet som råder i Algeriet sedan många år tas landet ej med i denna uppsats. Dels påverkar den instabila situationen i landet med stor sannolikhet handel och flödet av FDI och dels är landets deltagande i Barcelonaprocessen ej färdigförhandlat. Handel med Algeriet kretsar dock i stor utsträckning kring olja och landet utgör unionens sjätte största importkälla inom detta område Kommerskollegium Handelspolitiskt ABC, ( ) 54 Hoekman (1996), s Meda, ( ) 56 Europa Trade USA, ( ) 57 Europa Trade Issues Euromed ( ) 58 Europa Trade Algeria ( ) 23

24 Tabell 1. Handelsindikatorer för Marocko och Tunisien (2004) Handel med EU mdr euro Import från EU (% av total import) Export till EU (% av total export) Tre viktigaste exportvarorna (% av total export) Marocko Tunisien 15,3 14,3 58, ,2 72,4 Teko 39 Jordbruk 22 Maskinell 16 Utrustning Avtal sedan WTO-medlem Ja Ja Källa: Europa Trade Issues ( ) Teko 42 Maskinell 17 utrustning Energi 9 Figur 5. Marockos och Tunisiens handel med EU i mdr euro Marocko Tunisien Import Export Bytesbalans Import Export Bytesbalans Källa: European Commission (2005) Båda länderna är starkt beroende av export av teko och maskinell utrustning och de har båda ett mindre underskott i bytesbalansen med EU. Vi kan se en stadig ökning i de båda ländernas export till EU under 90-talet men med en viss tendens till stagnation sedan millenieskiftet. Även importen från EU har ökat sedan 1994 för att sedan plana ut och i Tunisiens fall även minskat något mot slutet av perioden. De höga tullar som länder i denna region länge haft skall nu minskas och slutligen avskaffas helt som ett led i Barcelonaprocessen. Som nämnts tidigare känner i regel länder med låga 24

25 tullar störst effekt av inflödet av FDI efter en handelsliberalisering. I tabell 2 nedan redovisas tullsatser för regionens länder, förutom Palestina och Algeriet som ej är medlemmar i WTO. Vi kan konstatera att ländernas tullar är betydligt högre än EU:s och att Tunisien ligger i topp vad gäller tullar på samtliga varor. Marockos tullar på jordbruksvaror ligger kring genomsnittet, men är näst högst på övriga varor. Tabell 2. Genomsnittliga importtullsatser för Medelhavsländerna och EU15, 2003 (% av varuvärdet) EU15 Egypten Israel Jordanien Libanon Marocko Tunisien Turkiet Jordbruk 5,8 95, ,7 14,7 54,5 116,0 60,2 Övriga varor 3,9 28,3 9,2 15,2 4,0 39,2 40,6 17,5 Källa: WSDB Home, ( ) När länderna nu successivt förhandlar fram frihandel med EU går de miste om tullintäkter, vilket är den stora nackdelen i processen. I vissa fall är dessa intäkter omfattande, då importen från EU utgör en stor del av den totala importen. Den välfärdsförlust som staten i Medelhavsländerna drabbas av som en följd av ett eventuellt bortfall i tullintäkter tillfaller dock konsumenterna i form av en välfärdsvinst. Man skulle också kunna anta att lägre importtullar skulle kunna leda till en importökning som håller uppe dessa intäkter trots lägre tullnivåer. Denna situation skulle på samma gång gynna exportörer i EU som då kan öka sin export Utländska direktinvesteringar i Marocko och Tunisien I de nya fördjupade avtalen med Medelhavsländerna är som tidigare nämnts inte handeln den enda viktiga ingrediensen. EU vill också uppmuntra till och hjälpa till vid genomförandet av strukturella reformer för att förstärka länderna finansiella institutioner och förbättra investeringsklimatet. Ländernas regeringar har sedan mitten av 90-talet arbetat hårt med detta genom att reformera lagar kring investeringar och privatisera statliga företag. I Tunisien har regeringen även uppmuntrat europeiska tillverkare att etablera sig i landet genom att slopa inkomstskatten under de första tio åren och sedan halvera den därefter. 60 Som tidigare nämnts kan man undersöka en regionaliserings effekter genom att bland annat studera de flöden av FDI som strömmar in i landet. Om ett land knyter ett bilateralt 59 Hoekman (1996), s Unctad, Foreign Direct Investments Statistics,

26 handelsavtal med en stor och mäktig aktör, som till exempel EU, kan utländska investerare finna landet mer attraktivt att investera i på grund av dess nya tillgång till en större marknad. Som tidigare nämnts beror också storleken på FDI på hur höga tullnivåer landet haft tidigare, eftersom de ofta fungerar som ett substitut för export, bland annat genom etablering av filialer. I figur 6 nedan redovisas FDI för Tunisien och Marocko, EU:s största handelspartners i området bortsett från Algeriet. I dessa siffror ingår MEDA. Figur 6. FDI i Marocko och Tunisien ( ), miljoner dollar Marocko Tunisien Källa: Unctad, Foreign Direct Investment Statistics, ( ) FDI har för Marockos del legat på en stabil nivå under 70- och 80-talet för att sedan öka i början av 90-talet. Sedan 1997 har de årliga direktinvesteringarna varierat kraftigt mellan cirka 500 och 1000 miljoner dollar. Den stora toppen år 2002 utgörs till största delen av en mycket stor investering som Frankrike gjorde inom kommunikationssektorn. Även flödena till Tunisien har ökat successivt och även här med stora variationer från år till år. Sedan 1996 ligger dock de årliga investeringarna på i genomsnitt 600 miljoner dollar. I båda länderna har investeringarna i stor utsträckning hamnat inom arbetskraftsintensiv produktion såsom teko och skor. 61 Etableringen av transatlantiska företags filialer har ökat för båda länderna under de senaste decennierna. I Tunisien har antalet ökat med strax över tio procent årligen sedan 1980 och uppgick år 2003 till 2616 stycken. I Marocko finns cirka en tiondel så många filialer och här 61 Unctad, Foreign Direct Investments Statistics ( ) 26