Bokföringsbrott vid försenad eller utebliven årsredovisning i aktiebolag. Aktuella rättsfrågor ARF 2016:4 Ersätter ARF 2014:5

Transkript

1 Bokföringsbrott vid försenad eller utebliven årsredovisning i aktiebolag Aktuella rättsfrågor ARF 2016:4 Ersätter ARF 2014:5 April 2016

2 Innehåll 1 Inledning Tidpunkt för brottets fullbordan alternativt när börjar preskriptionstiden löpa vid försenad årsredovisning Praxis vad gäller bokföringsbrott vid försenad eller utebliven årsredovisning i aktiebolag. Normalbrott eller ringa brott? Ringa bokföringsbrott lagtext och förarbeten Praxis från HD Praxis från hovrätterna efter 1 juni Slutsatser om gränsdragningen mellan normalbrott och ringa brott Något om bedömning av huvudsaksrekvisitet vid avsaknad av årsredovisning En särskild åtalsprövningsregel för ringa bokföringsbrott Frågor kring den särskilda åtalsprövningen vid förhandling i domstol Påföljd Företagsbot Dubbelprövningsförbudet... 9

3 Datum Sida (9) Dnr EBM A-2016/ Inledning Denna aktuella rättsfrågor (ARF) utgör en uppdatering av tidigare ARF 2014:5, Ringa bokföringsbrottet och den särskilda åtalsprövningsregeln. Uppdateringen bygger på de vid domsgranskningen genomgångna hovrättsdomarna för tiden 2015 till och med mars 2016 där bokföringsbrott vid försenad eller utebliven årsredovisning i aktiebolag prövats. Innehållet har utvidgats till att omfatta flera områden. I vissa fall har slutsatser som kan dras av praxis angetts vid de olika avsnitten. 2 Tidpunkt för brottets fullbordan alternativt när börjar preskriptionstiden löpa vid försenad årsredovisning Till bokföringsskyldigheten för bl.a. aktiebolag hör att avsluta den löpande bokföringen med en årsredovisning samt att upprätta och offentliggöra den enligt bestämmelserna i årsredovisningslagen, se 6 kap. 1-2 bokföringslagen. Underlåtenhet att inom föreskriven tid upprätta årsredovisning kan således utgöra bokföringsbrott (NJA 2004 s. 618). En årsredovisning anses upprättad då den undertecknas av bolagets styrelseledamöter. I NJA 2009 s. 3, som gällde frågan om en revisor genom att avge en s.k. ren revisionsberättelse kunde medverka till bokföringsbrott avseende årsredovisningen för det granskade räkenskapsåret, slog HD fast att bokföringsbrottet är såväl fullbordat som avslutat när årsredovisningen upprättats och föreligger för revisorn i ett sådant skick att denne i överensstämmelse med god revisionssed kan lämna sin revisionsberättelse. Målet diskuteras i en promemoria, RättsPM 2009:2. I promemorian dras slutsatsen att bokföringsbrott, som består i underlåtenhet att upprätta årsredovisning, fullbordas senast vid utgången av fristen enligt årsredovisningslagen, dvs. sex veckor före ordinarie bolagsstämma. Även preskriptionsfristen börjar löpa den dagen. Enligt promemorian saknar framläggandet av årsredovisningen på ordinarie bolagsstämma senast vid utgången av fristen enligt aktiebolagslagen, dvs. inom sex månader från räkenskapsårets utgång, relevans för frågan om ansvar för bokföringsbrott. I ett hovrättsavgörande från senare tid, Hovrätten över Skåne och Blekinge, (B ) har dock en annan ståndpunkt intagits. För att undvika oklarheter kring fullbordanstidpunkten bör gärningsbeskrivningen, i de vanligt förekommande fall där både fristen enligt årsredovisningslagen och enligt aktiebolagslagen passerats och där preskription inte är aktuellt, därför utformas på ett sådant sätt att brottstiden omfattar också tiden för den senare fristens utgång. 1 1 I något enstaka fall där det föreligger risk för preskription kan det få praktisk betydelse om preskription börjar löpa från fristen enligt årsredovisningslagen eller enligt aktiebolagslagen. I de fallen måste frågan om preskription ägnas särskild uppmärksamhet.

4 3 (9) 3 Praxis vad gäller bokföringsbrott vid försenad eller utebliven årsredovisning i aktiebolag. Normalbrott eller ringa brott? 3.1 Ringa bokföringsbrott lagtext och förarbeten Det framgår inte av lagtexten vilka omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om ett bokföringsbrott ska anses ringa. I tidigare förarbeten uttalades att till ringa brott skulle hänföras sådana fall som var synnerligen ömmande. I förarbetena till den åtalsprövningsregel som infördes för ringa bokföringsbrott den 1 juni 2013 anges något om de fall som är tänkta att omfattas av regeln. Det nämns särskilt att den som blivit endast kortvarigt försenad med att upprätta årsredovisning eller årsbokslut kommer normalt sett inte att drabbas av en straffrättslig sanktion, prop. 2012/13 s. 37. Av detta kan dras slutsatsen att kortvariga förseningar med upprättande av årsredovisning i ett aktiebolag utgör ett ringa brott där den särskilda åtalsprövningsregeln blir tillämplig. 3.2 Praxis från HD I NJA 2004 s 618 ansåg HD att ett bokföringsbrott var av normalgraden där i ett aktiebolag upprättande av årsredovisningar försenats för två räkenskapsår med tre respektive fyra månader trots att rörelsen haft en relativt blygsam omfattning. I domskälen angav HD bl.a. följande när det gäller frågan om brotten var ringa. Det är visserligen att beakta att rörelsen hade relativt blygsam omfattning, att förseningen första gången berodde på en missuppfattning samt att förseningarna inte var längre än tre respektive fyra månader. Å andra sidan måste också beaktas att årsredovisningen är en viktig del av bokföringen, särskilt i ett fall som detta där rörelsen var nystartad och dessutom snart fick ekonomiska svårigheter. Till detta kommer att förseningen upprepades. Vid en samlad bedömning är brotten inte att anse som ringa. I NJA 2007 s 451, gjorde HD följande mer allmänna uttalande om bokföringsbrottet och i vilka fall det kan anses ringa. Bestämmelserna om bokföringsbrott har en central roll i arbetet med att motverka ekonomisk brottslighet och andra oegentligheter i näringsverksamhet. Att bokföringsskyldigheten fullgörs på ett riktigt sätt är viktigt för en rad olika intressegrupper i samhället. Bokföringen är dessutom många gånger en förutsättning för att kunna utreda om brott har begåtts. (Se prop. 2004/05:69 s. 16.) Det finns därför skäl för att se allvarligt på bokföringsbrott och att ställa starka krav för att ett sådant brott skall bedömas som ringa. Om någon bokföring inte alls förekommit bör utrymmet för att betrakta brottet som ringa vara synnerligen begränsat och i det fall brottet dessutom begåtts i ett aktiebolag torde det enbart under mycket speciella omständigheter kunna rubriceras som ringa. (Jfr Dahlqvist och Elofsson, Bokföringsbrott och bokföringslagen, 2 uppl., SOU 1996:30 s. 128 och Ds 2005:57 s. 108.) I domen ansåg HD inte att ett bokföringsbrott var ringa i ett aktiebolag där ingen löpande bokföring skett och ingen årsredovisning upprättats. I bolaget hade enbart en filmoption om kr som intäkt, som tagits upp i deklaration varvid en skatteskuld uppkom. I bolaget fanns även ett telefonabonnemang. HD anförde i skälen att även om antalet transaktioner som skulle bokförts varit mycket begränsat har det inte varit helt obetydligt. Inte heller omsättningen var helt obetydlig, låt vara att även den varit blygsam. Vid en samlad bedömning av omständigheterna och

5 4 (9) med särskilt beaktande av intresset att verksamheten i ett aktiebolag bedrivs på ett korrekt sätt ansåg HD att den brottslighet som tilltalad gjort sig skyldig till inte kunde bedömas som ringa. 3.3 Praxis från hovrätterna efter 1 juni Bokföringsbrott av normalgraden Av de 31 hovrättsdomar som utgjort underlag för uppdateringen av denna ARF har i 25 domar bokföringsbrottet bedömts vara av normalgraden. Några av domarna från hovrätten visar att redan vid en kortare försening med upprättande av en årsredovisning avseende ett räkenskapsår kan bokföringsbrottet bedömas vara av normalgraden. Exempel på detta är en dom från Hovrätten över Skåne och Blekinge, (B202-14), där förseningen var omkring fyra månader i ett bolag med förhållandevis stor omsättning och flera anställda. I en annan dom, Svea hovrätt, (B ), var förseningen omkring fem månader i ett bolag av ringa omfattning och med ingen anställd. Då förseningen avser flera räkenskapsår bedöms vanligen bokföringsbrottet vara av normalgraden. I de fall årsredovisning inte upprättats har det vanligen ansetts medföra att bokföringsbrottet ska bedömas som ett brott av normalgraden. I en dom, Svea hovrätt (B ), hade årsredovisning inte upprättats för ett räkenskapsår. Årsomsättningen var kronor och omfattningen av bokföringen 5 10 verifikat. Hovrätten angav att då det var ett aktiebolag och årsredovisning överhuvudtaget inte upprättats var brottet inte att anse som ringa trots att verksamheten varit av begränsad omfattning. Liknande bedömningar har även gjorts i följande domar, Hovrätten för övre Norrland (B ), och Hovrätten för nedre Norrland (B ). Det finns dock även fall där årsredovisning inte upprättats som bedömts som ringa bokföringsbrott. Ringa bokföringsbrott Av de 31 hovrättsdomar som legat till grund för uppdateringen av denna ARF har i fem domar bokföringsbrottet bedömts som ringa. Gemensamt för de flesta av domarna är att det inte förekommit någon verksamhet i bolagen eller i vart fall en mycket begränsad sådan. Det har varit fråga om både förseningar med upprättande av årsredovisningar och att årsredovisningar inte upprättats. Det går inte i praxis att se någon klar linje när i dessa fall bokföringsbrottet ska bedömas som ringa eller av normalgraden. 3.4 Slutsatser om gränsdragningen mellan normalbrott och ringa brott Lagstiftningen anger inte i vilka fall ett bokföringsbrott kan vara ringa. Tidigare förarbetsuttalanden ger inte heller någon närmare ledning då det enbart uttalas att till ringa brott hänförs sådana fall som är synnerligen ömmande. I förarbetena till den åtalsprövningsregel som 2 De vid domsgranskningen kända hovrättsdomarna fram till och med mars 2016 har beaktats vid uppdateringen av denna ARF. Urvalet har tagit sin utgångspunkt i vad som, trots den begränsade praxisen, kan antas spegla domstolarnas syn på typiska fall av bokföringsbrott vid försenad eller utebliven årsredovisning i aktiebolag.

6 5 (9) infördes för ringa bokföringsbrott den 1 juni 2013 går det dock att finna viss ledning. Det nämns där särskilt att den som blivit endast kortvarigt försenad med att upprätta årsredovisning eller årsbokslut kommer normalt sett inte att drabbas av en straffrättslig sanktion. Av detta kan dras slutsatsen att kortvariga förseningar med inlämnade av årsredovisning utgör ett ringa brott där den särskilda åtalsprövningsregeln blir tillämplig, se om detta under den särskilda åtalsprövningen. Praxis är oklar i vilka fall bokföringsbrott är ett normalbrott eller ett ringa brott i de fall då vid försenad eller utebliven årsredovisning bolaget inte haft någon verksamhet eller en mycket begränsad sådan. Vad som angetts i NJA 2007 s. 451 kan vara en utgångspunkt vid bedömningen i dessa fall. HD angav i rättsfallet att om någon bokföring inte alls förekommit bör utrymmet för att betrakta brottet som ringa vara synnerligen begränsat och i det fall att brottet dessutom begåtts i ett aktiebolag torde det enbart under mycket speciella omständigheter kunna rubriceras som ringa. 4. Något om bedömning av huvudsaksrekvisitet vid avsaknad av årsredovisning I NJA 2004 s. 618 angavs att ett aktiebolags ekonomiska resultat och ställning inte i huvudsak kan bedömas utan en årsredovisning. Denna slutsats motiverades i rättsfallet enligt följande. I årsredovisningen skall ingå en balansräkning och en resultaträkning. Balansräkningen skall i sammandrag redovisa företagets samtliga tillgångar, avsättningar och skulder samt eget kapital på balansdagen. Ställda panter och ansvarsförbindelser skall tas upp inom linjen. Resultaträkningen skall i sammandrag redovisa företagets samtliga intäkter och kostnader under räkenskapsåret. (2 kap. 1 samt 3 kap. 1 och 2 årsredovisningslagen.) Balansräkningen och resultaträkningen har således till syfte att visa rörelsens ekonomiska ställning respektive resultat och de utgör för detta ändamål nödvändiga delar av bokföringen. Att den löpande bokföringen i vissa fall kan ge upplysningar som kan användas för att bedöma rörelsens ställning eller resultat innebär inte att årsredovisningen kan undvaras. Det kan t.ex. anmärkas att i årsredovisningen hänsyn skall tas till vissa förhållanden som blir kända först efter räkenskapsårets utgång, (2 kap. 4 första stycket 3 b, årsredovisningslagen.) Ytterligare bör anmärkas att en årsredovisning skall omfatta en förvaltningsberättelse, i vilken det bl.a. skall lämnas upplysningar om sådana förhållanden som inte skall redovisas i balansräkningen, resultaträkningen eller noterna men som är viktiga för bedömningen av företagets ställning och resultat samt sådana händelser av väsentlig betydelse för företaget som har inträffat under räkenskapsåret eller efter dess slut. (6 kap. 1 årsredovisningslagen) Det får således anses att rörelsens ekonomiska resultat och ställning i ett aktiebolag inte kan i huvudsak bedömas utan årsredovisningen. Av hänsyn till de olika intressenter som är beroende av årsredovisningen måste också krävas att den verkligen föreligger inom den föreskrivna tiden. Mot denna bakgrund kan dras slutsatsen att avsaknad av årsredovisning i ett aktiebolag normalt medför att huvudsaksrekvisitet är uppfyllt. 5. En särskild åtalsprövningsregel för ringa bokföringsbrott Den 1 juni 2013 infördes en åtalsprövningsregel för ringa bokföringsbrott enligt vilken åtal endast får väckas om det är av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt. Åtal som väckts före den

7 6 (9) 1 juni 2013 påverkas inte av lagändringen. Syftet med ändringen är att göra den straffrättsliga regleringen av försenade årsredovisningar och årsbokslut mindre sträng. I förarbetena anges att med en åtalsprövningsregel för bokföringsbrott som är ringa kommer de lindrigaste överträdelserna inte att leda till åtal. Det nämns även att den som blivit endast kortvarigt försenad med att upprätta årsredovisning eller årsbokslut normalt sett inte kommer att drabbas av en straffrättslig sanktion. Här anges i vilka fall åtal kan vara påkallat ur allmän synpunkt. Därefter så anges något om hur den särskilda åtalsprövningsregeln kan tillämpas enbart utifrån en bedömning av förseningens längd med att ge in årsredovisningen. När åtal kan vara påkallat ur allmän synpunkt Enligt åtalsprövningsregeln får bokföringsbrott som är ringa enbart åtalas av åklagare om det är av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt. Utformningen av den särskilda åtalsprövningsregeln innebär en stark presumtion mot åtal, se prop. 2002/03:54 s. 14 f. Åtal bör som huvudregel anses vara av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt vid upprepade gärningar som var och en inte uppfyller förutsättningarna för att åtalas som brott av normalgraden. En sådan situation kan vara om årsredovisningen eller årsbokslutet för flera olika bolag som företräds av samma person eller personer under ett och samma år upprättats för sent, men där respektive försening inte är sådan att brotten är att bedöma som brott av normalgraden. En annan situation är upprepade förseningar. Har det företag som personen företräder tidigare upprättat årsredovisningen eller årsbokslutet för sent och förseningen inte lett till åtal mot den personen, ska detta beaktas om en försening inträffar på nytt. 3 Vid prövningen bör även beaktas omsättningen, antal transaktioner, om verksamheten varit nystartad, om den haft ekonomiska svårigheter samt associationsform. Förutsättningar att väcka åtal föreligger alltså som regel vid mer eller mindre systematiska eller upprepade brister i den allmänna laglydnaden och efterlevnaden av de krav som ställs på den som bedriver bokföringsskyldig verksamhet. Bedömningen av åtalsprövningsregeln enbart utifrån förseningens längd Vid en bedömning enbart utifrån förseningens längd; 1. Om förseningen understiger tre månader bör bokföringsbrottet bedömas som ringa och normalt föreligger här en presumtion för att inte väcka åtal Om förseningen överstiger tre månader men inte fem månader får en bedömning ske av om bokföringsbrottet är ringa eller av normalgraden främst utifrån sådant som omsättningen och antal transaktioner. Bedöms bokföringsbrottet som ringa får 3 Dessa exempel på särskilda skäl lämnas i författningskommentaren till prop. 2012/13:61. 4 Denna bedömning påverkas inte av om aktiebolaget lämnat en försenad årsredovisning och därefter, under tidsperioden, gått i konkurs.

8 7 (9) åtalsprövningen avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet enligt vad som anges ovan. 3. Om förseningen överstiger fem månader är brottet normalt att bedöma som bokföringsbrott av normalgraden Har någon bokföring inte alls förekommit 6 bör utrymmet att bedöma brottet som ringa vara synnerligen begränsat och då brottet begåtts i ett aktiebolag torde det endast under mycket speciella omständigheter brottet kunna bedömas som ringa, NJA 2007 s Frågor kring den särskilda åtalsprövningen vid förhandling i domstol Ringa bokföringsbrott får åtalas endast om åtal är särskilt påkallat från allmän synpunkt. När beslut fattas i Cåbra om att åtal väcks för ringa bokföringsbrott framgår av beslutsrutinen den särskilda åtalsprövning som då sker. Åtalet i sig anses också innefatta att åklagaren vid åtalsprövningen funnit att särskilda skäl föreligger, se NJA 1994 s Det är åklagaren som alltså gör denna åtalsprövning och dennes beslut kan inte överprövas av domstol. Om ett åtal väcks enbart för bokföringsbrott av normalgraden och domstolen finner att det åtalade bokföringsbrottet är ringa ska domstolen genom materiell processledning reda ut åklagarens inställning. Skulle det då framkomma att åklagaren inte skulle ha funnit skäl att åtala gärningen, bedömd som ringa brott, ska åtalet ogillas utan prövning i sak, se NJA 1992 s. 150 och NJA 1981 s Om åklagaren under en förhandling anger sin inställning i frågan bör en notering ske om detta i Cåbra. 7. Påföljd Den normala påföljden vid bokföringsbrott av normalgraden som enbart består i försenade eller uteblivna årsredovisningar i aktiebolag är villkorlig dom och dagsböter 7. När det gäller antalet dagsböter som den villkorliga domen ska förenas med är det svårt att se någon konsekvent linje i de domar som granskats. Ett exempel på detta är att vid genomgång av domarna har det inte gått att mer än i ett fall se att antalet dagsböter påverkats av om bokföringsbrottet begåtts med uppsåt eller av oaktsamhet. De två tidigare relaterade domarna från HD kan i vart fall utgöra en utgångspunkt vid bedömningen av vilket antal dagsböter som en villkorlig dom i nu aktuella fall ska förenas med. I NJA 2004 s. 618 hade upprättandet av årsredovisningar försenats med tre respektive fyra månader i ett aktiebolag av blygsam omfattning. HD dömde till villkorlig dom och 40 dagsböter. I NJA 5 Har Bolagsverket inte fått in årsredovisning inom elva månader från räkenskapsårets utgång ska beslut fattas om tvångslikvidation. 6 Det är oftast då vid anmälningstillfället fråga om en prognos men i vissa fall där bokföring överhuvudtaget inte upprättats är förutsättningar för att en årsredovisning kommer att upprättas mycket små. 7 Här bortses från fall där påföljdsvalet påverkas av försvårande omständigheter eller återfall i brott.

9 8 (9) 2007 s. 451 hade ingen löpande bokförings skett och ingen årsredovisning upprättats i ett aktiebolag av mycket blygsam omfattning. HD dömde till villkorlig dom och 50 dagsböter, det framgår dock inte av domen om brotten begåtts med uppsåt eller av oaktsamhet. I de 31 domar från hovrätterna som granskats har då bokföringsbrottet bedömts vara av normalgraden och villkorlig dom och dagsböter utdömts, antalet dagsböter varierat mellan 30 och 180. Har årsredovisningen försenats och/eller inte upprättats för något eller några räkenskapsår har antalet vanligen varit 40 eller 50 dagsböter. I ett fall har vid försening med upprättandet av årsredovisning under tre räkenskapsår den villkorliga domen förenats med 60 dagsböter. I några domar, där årsredovisningen försenats eller inte upprättats under fyra och upp till fem räkenskapsår, har antalet varierat från 80 och upp till 180 dagsböter. Det är svårt att se någon genomgående konsekvent linje i domarna när det gäller vilket antal dagsböter som en villkorlig dom förenas med vid bokföringsbrott av normalgraden som bestått i försenade eller inte upprättade årsredovisningar i aktiebolag. Det som synes klarlagt är att vid en uppdelning utifrån hur allvarligt brottet är så kan en nedre grupp urskiljas där vid försenade eller inte upprättade årsredovisningar för något eller några räkenskapsår det utdöms villkorlig dom som förenas med 40 eller 50 dagsböter. I ARF 2008:1 8, Bokföringsbrott och strafföreläggande, så har för de bokföringsbrott som hör hemma i den nedre halvan av det område där villkorlig dom kan föreläggas, angetts att en tumregel kan i dessa fall vara att den villkorliga domen förenas med 40 dagsböter. En slutsats är därför att i fall av försenade eller inte upprättade årsredovisningar för något eller några räkenskapsår bör normalt den villkorliga domen förenas med 40 dagsböter. I de fall bokföringsbrottet bedömts som ringa har normalt 50 dagsböter utdömts. 8. Företagsbot I underrättspraxis finns exempel på att företagsbot ålagts aktiebolag då grunden för boten var bokföringsbrott bestående i försenade årsredovisningar i aktiebolag. Exempel på detta är en dom från Malmö tingsrätt, (B ), som dömde för bokföringsbrott bestående i två försenade årsredovisningar. Företagsbot ålades bolaget med kr. I Göteborgs tingsrätts dom, (B ), fördes enbart talan om företagsbot, grunden för talan var dock bokföringsbrott, två försenade årsredovisningar, som godkänts i ett strafföreläggande. Företagsbot ålades med kr. I en dom från hovrätten för övre Norrland, (B ), ändrade hovrätten tingsrättens dom och bedömde bokföringsbrottet som ringa samt ändade även den av tingsrätten utdömda företagsboten och angav att då brottet bedömdes som ringa fanns inte skäl att ålägga företagsbot. 8 En uppdatering är planerad för ARF 2008:1. Uppdateringen ska bygga på den granskning som ska ske av domar och strafföreläggande för 2015.

10 9 (9) Mot bakgrund av den begränsade praxis som föreligger kan inte något sägas om när företagsbot kan utdömas i dessa fall. 9. Dubbelprövningsförbudet Svea hovrätt prövade i en dom, (B ), ett yrkande om att åtalet skulle avvisas då det skulle strida mot dubbelprövningsförbudet att lagföra tilltalad för bokföringsbrott efter det han ålagts disciplinär påföljd av Advokatsamfundet för att inte avgett årsredovisning i tid. Tingsrätten angav i domskälen att det förfarande i vilket disciplinära förseelser prövas av Samfundets disciplinnämnd inte kan anses ha brottmålskaraktär i den mening som avses i artikel 4 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll. Inte heller är åtgärderna erinran och varning så betydande att de kan anses som en brottspåföljd. Det strider således inte mot förbudet mot dubbla straffrättsliga förfaranden att lagföra tilltalad för bokföringsbrott efter det han ålagts disciplinär påföljd för att inte ha avgett årsredovisning i tid. Hovrätten delade tingsrättens bedömning om att åtalet inte skulle avvisas på den angivna grunden. Göta hovrätt lämnade i ett beslut, (B ), yrkandet om avvisning utan bifall i ett mål där åtal väckts för bokföringsbrott avseende försenade årsredovisningar i ett aktiebolag som också ålagts förseningsavgifter från Bolagsverket avseende de i åtalet angivna försenade årsredovisningarna. Hovrätten angav i beslutet att straffrättsligt ansvar för bokföringsbrott kan inträda för den som underlåter att inom föreskriven tid, senast sex månader efter räkenskapsårets utgång, avsluta den löpande bokföringen med årsredovisning. Reglerna om förseningsavgifter innebär att ett aktiebolag ska betala en förseningsavgift om bestyrkta kopior av årsredovisning och revisionsberättelse inte har kommit in till Bolagsverket inom sju månader från räkenskapsårets utgång. De konkreta fakta som ligger till grund för bokföringsbrottet kan därför i detta fall inte anses oupplösligt förbundna till tid och rum med de fakta som lagts till grund för förseningsavgifterna. Hovrätten menade att det inte var fråga om samma brott (gärning) i den bemärkelse som anges av HD. Göta hovrätt fastställde i en dom (B ) tingsrätten beslut att ogilla ett yrkande om avvisning för att aktiebolaget ålagts att betala förseningsavgifter till Bolagsverket. Tingsrätten konstaterade att något förfarande avseende personligt betalningsansvar inte inletts och därför skulle åtalet inte avvisas.