DIGITAL. delaktighet. En rapport om hur bibliotek och studieförbund samarbetar Skriftserie 2012:3

Transkript

1 DIGITAL delaktighet En rapport om hur bibliotek och studieförbund samarbetar Skriftserie 2012:3

2 Kultur i Väst skriftserie nr Producerad av Kultur i Väst Citera oss gärna och ange då källan. Lyssna på denna skrift på kulturivast.se/media-och-publikationer Författare: Helena Fernandez. Redaktionsgrupp: Kerstin Wockatz, Örjan Hellström, Kerstin Strömberg och författaren. Fotograf: Anges vid respektive foto. Grafisk form: Kerstin Strömberg. Tryck: Cela Grafiska AB ISBN:

3 Digidel Skriftserie 2012:3 Kultur i Väst Vi bygger vidare på all kunskap som finns. Kultur i Väst Alla kan dra nytta av samarbete. Västra Götalands Bildningsförbund Vem har makten över sladdarna? Ola Larsmo Vi anser att det handlar om demokrati. Falköping Han började titta på traktorer och blev fast. Studieförbundet Vuxenskolan, Falköping De jublar! Medborgarskolan, Falköping Helt nödvändigt att lära sig källkritik. Studieförbundet Vuxenskolan Väst Utvecklingen är tveeggad. David Karlsson All utbildning bygger på en lärare som kan förstå saker ur olika synvinklar. Tanum viktig-mässan och ABF. Härryda Ett socialt sammanhang är viktigt för många när de skall lära sig något. Kortedala, Göteborg Det finns goda skäl att förhålla sig kritisk. Rasmus Fleischer Lästips och webbtips...62 Kontakt

4 Digidel 2013 en nationell kampanj för ökad digital delaktighet i Sverige. Målet är att få ytterligare minst svenskar att börja använda internet innan utgången av år Kampanjen vill även bidra till att de som redan är på nätet blir än bättre på att ta tillvara möjligheterna som internet erbjuder för att underlätta vardagssysslor, vara delaktig i samhällsutvecklingen, få en bättre vård och omsorg, större möjlighet till arbete och en bättre utbildning. Bakom kampanjen står ett nätverk av organisationer som vill samverka för att minska den digitala klyftan. Deltagarna representerar länsbiblioteken, Folkbildningsförbundet, Folkbildningsrådet, Svensk biblioteksförening, UR, studieförbunden, RIO, lärcentraorganisationen Nitus, Talboks- och punktskriftsbiblioteket, Kungliga Biblioteket samt.se (Stiftelsen för Internetinfrastruktur). Kampanjen och nätverket är öppet för alla som kan bidra, såväl organisationer som enskilda. Kampanjen inleddes med ett upprop för digital delaktighet som undertecknades den 3 december 2010.

5 Vi bygger vidare på all kunskap som finns. Kultur i Väst Digital delaktighet i Västra Götaland är ett projekt som Kultur i Väst driver i samarbete med Västra Götalands Bildningsförbund ( sedan september Målet är att med hjälp av bibliotek och studieförbund i samverkan ge personer insikt i den digitala världen genom kostnadsfri dator/internetintroduktion. 44 av regionens totalt 49 kommuner deltar i projektet som stöds av.se-stiftelsen. Bakom Digital delaktighet i Västra Götaland står Kerstin Wockatz och Örjan Hellström, båda konsulenter på Kultur i Väst. Örjans område är IT, Kerstins är kultur och lärande. Sara Sivre, Kultur i Väst, var projektledare till och med augusti Dessa tre utgjorde tillsammans med Marita Graad Jansson från Västra Götalands Bildningsförbund projektets styrgrupp. Projektet inleddes den 1 september 2011 och avslutas den 31 december Många bibliotek i Västra Götaland ligger långt framme när det gäller internetundervisning, säger Kerstin. För andra är startsträckan längre. Kerstin och Örjan berättar om hur olika målgrupper stått i fokus för internetundervisningen under åren, och om hur personalens kompetens, inte minst den pedagogiska, har utvecklats. Också formerna för internetundervisningen har varierat. I slutet av 90-talet genomfördes olika projekt inom de dåvarande länsbibliotekens ramar, med inriktning på vuxenstuderande och personer med läsfunktionsnedsättningar. Som en följd av de satsningarna utvecklades nya specialkunskaper bland personalen. Deras nya arbetstitlar blev studiebibliotekarie, IT-bibliotekarie och läs-och skrivtekniker. Förhållandena skiljer sig åt runtom i Västra Götaland. På större bibliotek finns det tillgång till personal med olika typer av specialkompetens. I mindre kommuners bibliotek måste en liten personalgrupp ofta sköta allt samtidigt. Där begränsas undervisning om bibliotekets digitala hjälpmedel inte sällan till visningar av Skriftserie 2012:3 Kultur i Väst 5

6 Skriftserie 2012:3 Kultur i Väst hur man använder bibliotekets katalog eller olika DAISY-verktyg. Skillnaderna är stora beroende på var man bor. Vad säger lagen? Bibliotekslagen 1996: 1596 fastslår att Folkbiblioteken skall verka för att databaserad information görs tillgänglig för alla medborgare. Bibliotekslagen pekar också ut målgrupper som folkbiblioteken ska prioritera: funktionshindrade samt invandrare och andra minoriteter bl a genom att erbjuda litteratur på andra språk än svenska och i former särskilt anpassade till dessa gruppers behov. barn och ungdomar genom att erbjuda böcker, informationsteknik och andra medier anpassade till deras behov för att främja språkutveckling och stimulera till läsning. Vid tiden för Digideluppropet, 2010, fanns det en önskan bland dem som jobbar med de här frågorna att utveckla arbetet med digital delaktighet. Vi fick propåer från flera bibliotek om att satsa på området. Arbetet för att minska den digitala klyftan hade pågått länge, men många tyckte att de arbetade i sina egna spår, säger Kerstin. Enkät och ansökan En enkät till biblioteken i regionen, med svar från 36 av 49 kommuner, visade att omkring hälften av kommunerna bedrev grundläggande IKT-undervisning, men det fanns stora skillnader i omfattning, för många handlade det bara om enstaka tillfällen. Kultur i Väst och Västra Götalands Bildningsförbund ansökte gemensamt om bidrag från.se-stiftelsen för korta, gratis handson-kurser. För studieförbundens del skulle samarbetet ge fördelen att få kontakt med motiverade kursdeltagare och biblioteken skulle uppfylla bibliotekslagens krav på att ge alla medborgare tillgång till databaserad information. Vi ville i vårt projekt bygga vidare på den kompetens och den erfarenhet som finns i vår region. Vi sökte stöd från.se för att kunna ge stimulansbidrag så att minst 40 av regionens 49 kommuner skulle erbjuda medborgarna introduktionskurser, säger Örjan. 6

7 Med utgångspunkt i de olika kommunernas befolkningsunderlag ställde projektets styrgrupp upp ett mål för varje kommun att nå. Från 25 personer i de minsta till 1700 i storstaden Göteborg. Man sökte också pengar till en demonstrationsdator med olika hjälpmedelsprogram. Runtom i kommunerna kunde man sedan med hjälp av den visa att även personer med olika former av läsfunktionsnedsättningar skulle kunna delta i kurserna. Under projekttiden anordnade Kultur i Väst tre heldagskonferenser i Göteborg. De vände sig till personal från bibliotek och studieförbund och var också öppna för politiker i kommunerna och regionen. Den första konferensen hade inspiration och praktiska tips som tema, den andra handlade om demokrati och digital delaktighet och den tredje ställde frågan om hur bibliotek och studieförbund i framtiden bäst ska samverka för att öka den digitala delaktigheten. Skriftserie 2012:3 Kultur i Väst Mentorer för utveckling Ett mål med projektet var kompetensöverföring mellan kommunerna. Det har varit mentorernas uppgift, säger Kerstin. Med mentor menar vi i vårt projekt en person som bidrar med sina erfarenheter och arbetsmetoder till den personal som ska införa en ny verksamhet i det konkreta arbetet. Örjan understryker att mentorerna var ett viktigt inslag i projektet. Alla deltagande kommuner erbjöds stöd av dem. Varje mentor fick 4 5 fadderkommuner. Syftet var att utjämna skillnader mellan kommunerna och att snabbt komma igång med projektet. Vi ville också att den nya rollen skulle leda till kompetensutveckling för mentorerna själva. Kerstin berättar om hur rekryteringen gick till. Vi skickade en förfrågan till samtliga kommunbibliotek och till Västra Götalands Bildningsförbunds kontaktpersoner. Visste de någon som vill åta sig mentorskapet? Vi sökte tio personer som skulle ha egen pedagogisk erfarenhet av grundläggande dator/ internetkurser för en bred målgrupp. De skulle också ha intresse av att föra sin kunskap och sina erfarenheter vidare och vilja fung- 7

8 Skriftserie 2012:3 Kultur i Väst era som stöd för bibliotekspersonal som själva skulle börja lära ut grundläggande datorkunskaper. Mentorn skulle ansvara för en inledande workshop med lokal personal och sedan löpande ge rådgivning under året, sammanlagt 50 timmar per mentor. Elva personer svarade och samtliga blev antagna. Åtta av dem var bibliotekarier, en var läs- och skrivtekniker och två kom från ett studieförbund. Tre var män, åtta kvinnor. Kunskapsöverföringen från mentorerna har fungerat bra på många håll, med kontinuerliga träffar, medan andra bibliotek har haft svårare att komma igång. Det har i hög grad med mottagarnas villkor att göra, säger Kerstin. Vi vet att det finns bibliotek i regionen som har skurit ner så mycket att de knappt kan hålla öppet. Resultat och diskussion Kerstin och Örjan listar några punkter som projektet hittills har lyckats med: Att få igång aktiviteter i många kommuner som hittills inte erbjudit introduktionskurser på bibliotek, och därigenom bidragit till en jämnare biblioteksservice i regionen Samarbetet mellan studieförbund och bibliotek har intensifierats Mentorerna har utvecklats genom nya pedagogiska utmaningar Många är intresserade av att veta mer om vilka tekniska hjälpmedel det finns för att öka tillgängligheten för en målgrupp med funktionsnedsättningar. 8 Örjan och Kerstin lyfter fram en del bieffekter som projektet medfört, och också nya insikter. Projektet har en professionaliseringsaspekt. Den här verksamheten på biblioteken har blivit synliggjord, och det är värdefullt, säger Kerstin. Detta är något som pågår, som många sysslar med, och som enligt lagen måste göras. Foto: Fredrik Swedemyr

9

10 Foto: Kerstin Wockatz Båda konsulenterna visste sedan tidigare att det när man arbetar med digital delaktighet hela tiden uppkommer frågor om makt och demokrati. Ja, till exempel, vem har tillgång till tekniken? Vem är det som twittrar? Det handlar om positioner och status som det alltid har gjort. Den digitala utvecklingen leder inte automatiskt till mer demokrati, säger Kerstin. De ser att en del saker fått för lite uppmärksamhet under projekttiden. Något som vi borde ha tagit upp mer med de olika biblioteken är vilka andra tänkbara samverkansparter det finns, säger Örjan. Hur ser kontakterna ut med föreningsliv, sociala verksamheter, religiösa samfund etc? Vi skulle behövt fördjupa diskussionerna om hur man skulle kunna nå ut mer till olika målgrupper som står utanför den digitala gemenskapen. När de planerade projektet bestämde de att tidigare gjorda erfarenheter skulle utnyttjas och att redan paketerat kursmaterial skulle återanvändas och vidareutvecklats. Ett exempel på att det också har fungerat så kommer från Alingsås bibliotek. Där hade bibliotekarien Jan Andrée som sedan länge har arbetat med digital undervisning tidigt framställt ett kursmaterial för att användas lokalt. Detta har länge varit en in- 10

11 spirationskälla för många bibliotek i landet och har under projekttiden setts över och uppdaterats. Sådant kan vara en sporre. Om man jobbar lokalt kan det man gör ändå få en bredare användning, säger Örjan. Ett par lärdomar för oss i Kultur i Väst är att vara tydligare med vad mentorskap innebär, speciellt för adepter/mottagare och deras chefer. Och vi har också lärt oss att ett projekt av den här typen behöver en längre startsträcka, säger Kerstin. Både hon och Örjan ser både nackdelar och fördelar med att arbeta i projekt. Risken är att de samarbetskanaler och den kompetens som byggts upp försvinner när projekttiden är ute, säger Örjan. Å andra sidan kan man i ett projekt få syn på saker som man kanske inte skulle ha upptäckt annars. Sammanhang verbaliseras och blir tydliga. Frågan om digital delaktighet är kontinuerlig. Man blir aldrig färdig, konstaterar de. Det handlar om att minska tröskeln för nya användare. Vi verkar för att biblioteken ska höja sin kapacitet på det här området. Arbetet är långsiktigt, säger Kerstin. En del av resultaten kommer inte att märkas förrän efter projekttiden. 11

12 Skriftserie 2012:3 Kultur i Väst Foto: Bo Ljungkvist Marita Graad Jansson Alla kan dra nytta av samarbete. Västra Götalands Bildningsförbund Under arbetet med Digidel, har jag fått upp ögonen för att det är så många som står utanför. Vid starten handlade det om 1,5 miljoner vuxna personer i Sverige, säger Marita Graad Jansson, biträdande bildningskonsulent, Västra Götalands Bildningsförbund (VGB). Omfattningen överraskade mig. Förutom att så många fått tillfälle att skaffa sig grundläggande kunskaper, lyfter hon fram en viktig effekt av Digidel. Att studieförbunden och biblioteken hittat nya former för samarbete. De har samverkat sedan länge, men nu har kontakterna intensifierats. Digidel har fått ihop de båda folkbildningsorganisationerna. Marita ger en bild av hur funktionerna har delats upp. Ofta har det gått till så att biblioteken har haft en kort introduktion till datorer och internet. Efteråt har de sagt till deltagarna: Nu har ni blivit vana, nu kan ni gå vidare. Den som då har tänkt: Ja, det stämmer, nu vågar jag trycka på knapparna, har fångats upp av studieförbunden. Lokalt samarbete Marita är övertygad om att det samarbete som vuxit fram kommer att fortsätta lokalt. Man har insett att alla kan dra nytta av att samverka. Det är något som man kommer på när man träffas och gör saker ihop. 12

13 Lokaler och information är ett par exempel på sådant som man kan samarbeta omkring. Det har öppnats nya kanaler mellan studieförbund och bibliotek. Allt har inte gått friktionsfritt. Marita berättar att det särskilt i början förekom en del gnissel. Det har funnits irritation både mellan olika studieförbund och mellan studieförbund och bibliotek, men det var mest barnsjukdomar, säger hon. Biblioteken tänkte på ett sätt och studieförbunden på ett annat. Vi från ledningsgruppen borde ha informerat mer om olika organisationers skilda villkor. På lokal nivå är ofta konkurrensen en realitet eftersom olika studieförbund kämpar om samma invånare. Det är inte konstigare än att Ica och Konsum konkurrerar. Men i hög grad har vi kommit över de problemen. Information är det mest verkningsfulla. I princip är hela föreningslivet i Sverige knutet till olika studieförbund. När det gäller föreningsfrågor måste medlemmarna i olika föreningar hålla sig till sitt studieförbund, men studiecirklar som inte är kopplade till studieförbundens medlemmar utan riktar sig mer till allmänheten, som till exempel cirklar i språk, hantverk eller datakunskap, behöver man förstås inte redovisa sin föreningstillhörighet för att få gå och i det fallet kan studieförbunden komma i konkurrenssituation. Skriftserie 2012:3 Kultur i Väst Paraplyorganisation VGB är en paraplyorganisation för folkbildningen. Vår uppgift är att främja och vara en resurs för våra medlemmar och andra aktörer inom folkbildningen. 10 regionala studieförbund och 20 folkhögskolor ingår, Kultur i Väst är medlemsorganisation, plus SISU Idrottsutbildarna. VGB har två delegationer, en för studieförbunden och en för folkhögskolorna. De tio studieförbunden är: ABF, Studieförbundet Vuxenskolan, Medborgarskolan, Sensus, Studiefrämjandet, Studieförbundet Bilda, NBV, Ibn Rushd, Kulturens bildningsverksamhet och Folkuniversitetet. Styrgruppsarbetet för Digidel har fungerat jättebra och det har varit mycket roligt för oss på VGB att vara med. Min allvar- 13

14 Foto: Fredrik Swedemyr Skriftserie 2012:3 Kultur i Väst ligaste kritik är att projekttiden har varit för kort. Den borde egentligen förlängas med ytterligare minst ett år. Startsträckan var lång. Först måste studieförbunden och biblioteken runtom i regionen informeras och deras verksamhetsprogram för vår och höst var ofta redan tryckta. Eftersom det var så trögt att komma igång borde vi hålla på hela 2013 också, framför allt med tanke på dem som ännu inte vågat sig till biblioteken. Det är mycket kvar att göra! När kan man då säga att målet är uppnått? Enligt Marita har frågan om när man är digitalt delaktig lika många svar som personer som jobbar med detta. Jag tycker att man är delaktig om man har tillgång till en dator som man kan använda när man vill. Du behöver inte ha en egen, det räcker att du har tillgång till en som du när du vill kan använda till att betala räkningar, kolla vädret och läsa nyheter. 14

15 Men riktigt alla vill inte. Det finns människor, även yngre, som har bestämt sig för att de inte vill ha någon dator, som inte vill använda datorer. Dem måste man låta vara. Det är självvalt, men jag ömmar för dem som inte vågar ta steget. De som inte vågar erkänna det, men som tänker: Nu kan alla andra så mycket att jag inte vågar visa att jag inte vet något alls om detta. De finns i alla åldrar, men det är vanligast bland personer över 70 år. Men visst finns det undantag. Marita berättar om en man, cirka 40, i ett litet samhälle någonstans i Västergötland. Han gick flera vänder till biblioteket, utan att våga gå fram och fråga. Efter mycket om och men kom han till slut med på en cirkel. Idag går han en cirkel i photoshop. Han är ofta ute med sin kamera. Jag tänker ibland att om det här projektet bara har hjälpt honom, så är det värt det. Den mannen hade en mycket hög tröskel, han behövde en stege för att komma in till biblioteket och anmäla sig till en cirkel. Han har ett bra jobb, men han jobbar inte med datorer. Inte ännu men han har kanske fått en större delaktighet och nya möjligheter. Skriftserie 2012:3 Kultur i Väst Att lära människor att våga Marita har en tydlig framtidsvision: Hon hoppas att alla som vill blir digitalt delaktiga inom tio år. Och hon undrar hur det ska det gå till om inte just genom folkbildningen som når ut till många. Här ser hon en stor uppgift för studieförbunden. Hon tror att många kommer att tänka: Jag kanske vill lära mig ännu mer. Någon kanske hoppar på en folkhögskola, någon börjar fota, en annan gör hemsidor eller reklamblad. Det handlar om att bygga upp självförtroendet, att få någon att känna: Det här det kan faktiskt jag. Folkbildningen med sin pedagogik som bygger på att se varje individ, dela och ge och utbyta erfarenheter, kan innebära att man får en spark i rumpan i rätt riktning. Så växer du som människa. Studieförbunden är bra på att lära människor att våga. 15

16 Skriftserie 2012:3 Kultur i Väst Vem har makten över sladdarna? Ola Larsmo Var ska man lägga ribban, räcker det att kunna googla och maila? Eller när blir man egentligen digitalt delaktig? När man tycker att det är roligt att sitta vid datorn. Ola Larsmo är författare och ordförande i Svenska PEN. För att använda internet krävs en viss språklig kompetens. Man behöver kunna skriva, stava och uttrycka sig tillräckligt väl. Den som har svårigheter med detta kan inte använda internet. I debatten brukar man tala om att ett av de viktigaste sätten att bekämpa segregation är genom större språklig kompetens då borde det till exempel vara extra viktigt att nå de invandrarkvinnor som kanske inte fått särskilt mycket skolutbildning i sina forna hemländer. Och det är då särskilt viktigt på IT-området, föreställer jag mig. Det är Olas bestämda uppfattning att det därför måste skapas jämlika villkor för människor i ett samhälle och att det är statens och det offentligas uppgift att stå för kostnaderna. Han beskriver det som en grundläggande politisk fråga. Skolan har ett stort ansvar för att varje elev får lära sig att tänka källkritiskt. Det gäller all information och inte minst när man använder internet. Vem säger vad till vem och i vilket syfte? De frågorna är centrala. På sin hemsida, publicerar Ola ett stort antal artiklar som han skrivit under åren. En av dem har titeln Geijer och bloggarna och medförfattare är Lars Ilshammar, också han historiker. Artikeln publicerades redan 2006 i Tekniska muséets årsbok Daedalus. Också här är betydelsen av kritiskt tänkande i fokus. Habermas menar att även om utvecklingen av medierna och informationstekniken främst ökar utbudet av kommersiell underhållning, så ökar samtidigt även människors förmåga till kritiskt tänkande när de utsätts för många olika åsikter och argument. Det är inte minst genom de nya medierna som nya sociala 16

17 Foto: Caroline Andersson, Bonnier Ola Larsmo Skriftserie 2012:3 Kultur i Väst rörelser, t ex de kring World Social Forum, har lyckats få upp sina frågor på dagordningen. På liknande sätt ser Habermas hur IT-utvecklingen och internet kan fungera som nya instrument för manipulation och propaganda, samtidigt som de skapar möjligheter för små aktivistgrupper att göra sig hörda. I interaktiva diskussionsfora på nätet kan nya oberoende eller alternativa offentligheter uppstå, där medborgarna formar ett kollektivt medvetande om samhället utom räckhåll för både stat och marknad. Det är betydligt mer sammansatta tankar än att kalla något för web 2.0. För att låna begrepp av Habermas skulle man snarare få tala om en Öffentlichkeit 2.0. Eller 3.0. Att många fortfarande inte är digitalt delaktiga i Sverige kan man enligt Ola inte skylla på tekniken. Internet består av sladdar och lådor. Vem har makten över sladdarna och hur skapar man tillgång? Det är inte teknikens fel att t ex gruppen äldre personer utan datorvana hamnar utanför viktiga samhällsfunktioner som att beställa biljetter, söka bostad eller sköta bankärenden. Det handlar istället om att man har för bråttom att göra besparingar genom ny teknik och inte tar allas behov på allvar. Sådant beror aldrig på tekniken, utan förklaringen finns alltid i mänsklig dumhet och inkompetens, säger han. Ändå får tekniken ofta skulden. Ofta uppfattar man ny teknik som hinder, men det är enligt Ola nästan aldrig fallet. Nu är parabolantenner på väg bort, men under en period sa 17

18 Skriftserie 2012:3 Kultur i Väst man att där det fanns många paraboler på fasaderna i segregerade förorter, där blev de en kvinnofälla som hindrade invandrarkvinnor från att finna sin plats i det nya samhället. De satt framför TV-apparaterna och tittade på sina hemländers program istället för att ta sig ut i det svenska samhället. Parabolantennerna var ett hinder för integration, sades det. Men det stämde inte. De som tog till sig informationen och skaffade sig paraboler visade sig ofta vara de som också visade intresse för svenska medier och hängde med i utvecklingen. De kom inte utanför eller efter. Människans digitala rättigheter PEN är en opolitisk organisation och har konsultativ status vid Förenta Nationernas Kommission för de Mänskliga Rättigheterna och vid UNESCO. Den 14 september 2012 skickade Svenska PEN ut ett pressmeddelande där man kunde läsa att Pen International vid sitt årsmöte i Sydkorea formulerat en deklaration om människans digitala rättigheter. Vid PEN Internationals årskongress hade 86 centra från hela världen samlats i Gyeongju, Sydkorea. Under den fem dagar långa kongressen utarbetades en historisk Deklaration om människans digitala rättigheter, som uppmanar både stater och företag att värna om individens rätt att inte övervakas när han eller hon utnyttjar sin yttrandefrihet på nätet. Digitala rättigheter kan betraktas som direkt kopplade till de mänskliga rättigheterna eftersom anknytningen till såväl yttrandefrihet som rätt till utbildning är stark, säger Ola. PEN International är en stor och viktig organisation och uttalanden därifrån får ett visst genomslag. En deklaration som denna brukar ta skruv. Det är en lång väg att gå, men det är en marsch som förr eller senare leder ut till FNs praktiska arbete. Ola slår fast att demokrati och teknik hör ihop. Genom historien har ny teknik ofta givit upphov till stora samhällsförändringar. En förutsättning för Franska revolutionen var att tryckpressarna tagits i bruk och det var möjligt att sprida nyheter och pamfletter. Det finns ett samband mellan demokratins framväxt och teknikutveckling. En upplyst medborgare hör till demokratins 18

19 grundvalar. Mer teknik ger mer frihet. Vad har då den gamle skalden Erik Gustaf Geijer i en artikel om internet att göra? Så här får Ilshammar och Larsmo Geijers ord att framstå som helt moderna (ur Geijer och bloggarna, 2006): Det kan vara frestande att mynta en sentens: att internet helt enkelt är en del av Upplysningen. Läs nedanstående stycke från 1843, av den vid den tidpunkten rysligt liberale filsofen och historikern Erik Gustaf Geijer: tänk internet, tänk webb och se hur mycket som stämmer och hur mycket som inte stämmer: Lägger man härtill att med upplysningens tillväxt, hvilken är detsamma som intelligensens växande andel i arbetet, människorna i afseende på tillfredsställande af sina behof blifva allt mer beroende af hvarandra, så har man en nödvändighet för ögonen af en i sanning förskräckande karaktär. Och likväl är denna nödvändighet ingen annan än intelligensens egen inneborna lag! Fram går denna lag, som förer människorna allt närmare till hvarandra, fram går den oupphörligt, i tvedräkt om ej i endräkt, i hat om ej i kärlek, i ondo om ej i godo, källa till elände eller sällhet, civilisationens välsignelse eller förbannelse allt efter som hvar och en till densamma förhåller sig. I Sverige är den digitala delaktigheten jämförelsevis hög. Ola ser det som ett bevis för att vi varit bra på att föra ut kunskaperna. Bibliotek och bildningsförbund är grunden i den klassiska svenska bildningsstrukturen. Men det finns hinder för mer permanenta kunskapssatsningar. Att satsningar som Digidel görs i projektform är ett exempel på modern dumhet. Projekt är tidsbegränsade. Politiker är skiträdda för långsiktighet. När projektet tar slut uppstår problem med kontinuiteten och det utgör på sikt ett hinder för att uppnå målen. En verksamhet som fungerar bra bör permanentas. Varför lägga ner? Skriftserie 2012:3 Kultur i Väst Ola Larsmo Författare och debattör, ordförande i svenska PEN. Han skriver romaner, noveller och essäer. 19

20 20

21 Foto: Helena Fernandez Vi anser att det handlar om demokrati. Falköping Det är ofta fullt på de publika datorerna i Falköpings bibliotek. Där sitter folk och letar bostäder, skickar mail, bokar biljetter eller söker svar på frågor om allt mellan himmel och jord. Men alla köar inte framför datorerna, för alla vet inte hur man gör. Vi blev eld och lågor när vi fick erbjudandet om att delta i Digidel. Jag minns att vi svarade ja på förfrågan den sista augusti 2011, och sedan satte vi igång med detsamma, berättar Britt Lööf, bibliotekschef på Falköpings bibliotek. Där har man ägnat sig åt IT- frågorna ganska länge. Den första publika PC:n installerades Sedan dess har vi jobbat mycket med det här. Vi anser att det handlar om demokrati. Det uppstår hela tiden nya frågor och det var fantastiskt att få det stöd som en nationell kampanj innebär, säger Britt. Katarina Norén har varit med ända sedan de första datorerna kom till biblioteket. Genom åren har hon tagit emot många nya grupper och förklarat hur en dator fungerar och vad internet är. Sedan 2006 har vi erbjudit enskilda personer möjligheten att helt kostnadsfritt boka en bibliotekarie som i lugn och ro kan hjälpa till med att söka information i bibliotekskataloger, i databaser och på internet. Man kan få hjälp en timme åt gången. Andra resurser på Falköpings bibliotek är till exempel en IT-värd, som är en datorvan person, icke bibliotekarie, som varit anställd bara för att ta hand om och visa ovana datoranvändare hur de ska bära sig åt. Vi har också ett IT-galleri, ett rum där vi samlat våra publika datorer som man kan boka för en timmes användning. Sedan länge har vi också senior-surf en dag i veckan, säger Katarina. I Falköping har så gott som all bibliotekspersonal arbetat med prova på-kurserna. Maria Sjöholm har varit kontaktperson för Digidel och i samarbete med Britt, Katarina och Magnus Rosén ansvarat för planeringen, marknadsföringen med mera. Skriftserie 2012:3 Kultur i Väst 21

22 Skriftserie 2012:3 Kultur i Väst Jag har även varit mentor för biblioteken i Skara, Götene, Tidaholm och Herrljunga, säger Maria. Biblioteken där samarbetade redan förut i olika sammanhang. Mentorernas uppgift var att stödja biblioteken i att starta egna kurser om IT och sedan fungera som bollplank under projektets gång. Mentorsstöd har utnyttjats i olika hög grad. Överlag behövdes stöd i början och sedan klarade de flesta sig bra själva. Under projekttidens gång följde Maria biblioteken genom mail, enkäter och en träff på Falköpings bibliotek. Jag tycker att det viktigaste uppdraget är att skapa trygghet, att visa att det inte är farligt att använda datorer och internet. Biblioteket är en trygg plats. Här hör det till att man kan ställa alla möjliga frågor. Därför passar det så bra att lära ut dataanvändning här, säger hon. Katarina har samma uppfattning. Biblioteken har alltid varit en utbildningsplats. Idag är mycket information bara tillgänglig på internet, säger Maria. Det är farligt att så många stängs ute. Målet är att alla ska våga, vilja och kunna ta del av internet, säger hon, och anknyter därmed till Digidelkampanjens motto: Digital delaktighet är ett krav för en väl fungerade demokrati Alla invånare i Sverige ska ha möjlighet att vara digitalt delaktiga Kunskap om hur man gör är viktig för digital delaktighet Användbarhet och tillgänglighet för alla är viktiga faktorer för digital delaktighet Många kan hjälpa många att bli digitalt delaktiga Digital delaktighet är en angelägenhet för alla i samhället Bibliotekspersonalen i Falköping tyckte att det fanns olika delar i Digidelprojektet som gjorde erbjudandet om att delta lockande. Det blev ett slags nytändning. Mentorskapet och samarbetet med andra bibliotek var intressanta inslag, säger Katarina. Och så innebar det också en chans att lära sig lite mer. De har kommit fram till att små grupper med 4 till 5 deltagare 22