KVARTETT Merteuil Ja, ja, ja, Valmont.

Transkript

1 KVARTETT Ja, ja, ja,. Vadan detta plötsliga uppflammande? Jag trodde er lidelse för mig hade slocknat. Och...med så ungdomlig kraft? Vadan denna plötsliga eld? För sent. Ni kan inte tända mitt hjärta på nytt. Inte en gång till. Aldrig mer. Jag säger det inte utan beklagande,. Det fanns ögonblick - en minut är ju en evighet då jag var lycklig i ert sällskap. Jag talar för mig själv. Vad vet jag om era känslor. Om minuter då jag kunde använda er, er skicklighet i att manipulera min fysiologi. Lycka? Tag inte bort er hand. Jag känner inget för er. Det är min hud som minns. Likgiltig för vid vilket djur hand eller klo är fästad. När jag sluter ögonen är ni vacker. Eller puckelryggig om jag så vill. De blindas privilegium. De ser det de vill se. Stenarnas kärlek. Skrämmer jag er? Tårar,? Har ni ett hjärta? Er andedräkt luktar ensamhet. Nej! Dra inte tillbaka ert ömma anbud. Jag köper i vilket fall. Varför skulle jag hata er? Jag älskade er inte. Åh, kropparnas slaveri. Plågan att leva och inte vara Gud. Ja, ja, ja. Ha inte för bråttom,. Det är bra. Ja, ja, ja. Bra spelat eller hur? Jag är helt kall,. Mitt liv. Min död. Min älskade. Ni förkortar en njutning som inte kan delas. -Förstår jag rätt. Spara komplimangen... att ni är förälskad igen, markisinna? För det är jag. Spara komplimangen för ert hjärtas dam - var nu ert hjärta kan befinna sig. Kärlek är tjänstefolkets avdelning. Hur kan ni tro mig om en så vulgär impuls. Den högsta lyckan är djurens lycka. Det roade mig att utnyttja er för det. -Vem är den lyckliga nu - eller olyckliga?

2 -Det är Tourvel. Och er odelbare? Min är Tourvel. Och vem är er? Svartsjuk. Ni,. Vänd er om en gång. Han är en tilldragande man. En dröm, om jag betraktar er,, som verklighet. Ursäkta, men hans fördel över er är ungdomen. I sängen också, om ni vill veta det. Vill ni veta? Jag kunde förvandla er till sten just nu med en älskande Medusas blick. En fruktbar föreställning: våra kärlekars museum. Statyer av våra ruttnande begär. Döda drömmar, kronologiskt eller alfabetiskt ordnade. Fria från köttets tillfälligheter, inte längre utlämnade åt förvandlingens fasor. Vårt minne: rena dimman. Tourvel är en förolämpning. Jag utlämnade inte er åt friheten för att ni skulle bestiga den kossan,. Jag kunde förstå ett intresse för lilla Volanges, min jungfruliga systerdotter. Men Tourvelskan, delad med en make som begravt tänderna i henne, och trogen, är jag rädd. Vad blir kvar åt er? Avskrapet,! Den enda dam i societeten pervers nog att njuta av äktenskapet. En fanatiker med knäna röda av bönpallen och fingrar som vridits svullna inför biktfadern. De händerna griper inte om några genitalier utan kyrkans välsignelse. Vad är ödeläggelsen av ett landskap mot rovet på lustan genom en makes trohet? Ni blir äldre,. Att rida in jungfrun - den lukten,, ta upp det spåret medan det är färskt. Lite ungdom i sängen när spegeln inte tillhandahåller den. Varför lyfta benet vid en fattigbössa? Eller hungrar ni efter äktenskapets nådabröd? Ska vi ge världen ett exempel och gifta oss,? Hur skulle jag våga förolämpa er så inför världen, markisinna? Nådebrödet kunde vara förgiftat. Jag föredrar att välja min egen jakt. Eller vilket träd jag lyfter benet vid, som ni uttrycker det. Men på er har regnet inte fallit på länge. När såg ni er senast i spegeln, själsfrände? Jag önskar jag kunde vara ert moln men mig driver vinden mot nya himlar. Vad gäller konkurrensen: Inte ens i helvetet glömmer ni att domaren föredrog Tourvel framför er. Jag blir er hämnds älskande verktyg. Och väntar en bättre jakt än på er jungfruliga systerdotter. Vad kan hon ha lärt sig i klostret?

3 Hon kommer att springa på min klinga innan jag hunnit dra den. Vad är ett villebråd utan jaktens spänning? Utan ångestsvetten, den kvävda andhämtningen, ögats inåtvända vitor? Resten är ju idisslande. -Era bästa knep kommer att göra er löjlig. -Jag får applådera mig själv. -Tigern som clown. -Låt pöbeln kopulera i hörnen. Deras tid är dyr. -Den kostar oss pengar. -Vår nobla kallelse är att slå ihjäl tiden. -Det finns för mycket av den. Lycklig...den som kunde stanna världens klockor. -Evigheten som permanent erektion. -Tiden är ett hål i skapelsen. -Hela mänskligheten ryms i det. -För pöbeln har kyrkan fyllt hålet med Gud. -Vi vet att det är svart och utan botten. -När pöbeln förstår, täpper de till det med oss. Världens klockor. Har ni svårt,, att få ert bättre jag att stå? Hos er, markisinna, ja. Jag avskyr gamla historier. Kanske ett krig. Ett krig. Ett nyttigt gift mot sönderfallets tristess. Livet går fortare när döendet blir ett skådespel. Världens skönhet skär mindre djupt i hjärtat. -Har vi ett hjärta, markisinna...? / -Medan vi iakttar förstörelsen - -Och paraden av unga arslen -genomskådar vi det - -vid värjspetsars rad, i mynningseldens sken - -konfronteras vi dagligen med vår förgänglighet. med viss bravur.

4 Vad säger spegeln? Tänker ni på döden ibland, markisinna? Det är alltid den andre som tittar ut. Honom söker vi när vi gräver oss fram genom främmande kroppar, bort från oss själva. Må vara att varken den ene eller den andre existerar. Bara detta hål i vår själ, som kraxar efter foder. När kan jag besiktiga er jungfruliga systerdotter? Rädsla skapar filosofer. Välkommen i synden och glöm fattigbössan innan fromlandet övermannar er. Vad har ni lärt utom att manövrera in er lem i ett hål? Samma hål som ni en gång ramlade ut ur. Alltid i illusionen att främmande slemhinnors bifall, lustans skri, gällde er. Medan ni bara är ett slött verktyg...en likgiltig, utbytbar dåre. Råheten i vår konversation tråkar ut mig. Våra roller borde spelas av vilddjur. Ni börjar bli känslosam. Dygd är en smittsam sjukdom. Vår själ - vad är det? En muskel eller ett membran? Vad jag fruktar är kropparnas natt. Fyra dagsresor från Paris, i en dypöl, som tillhör min familj - en kedja av lemmar och sköten trädda på ett tillfälligt namn - förlänat en otvättad anfader av en stinkande kung - där lever något mittemellan människa och boskap. Blotta tanken på dess lukt driver svetten ur mina porer. Ibland drömmer jag att det stiger ut ur mina speglar, utan ansikte, på sina fötter av dynga. Men händer och fötter ser jag tydligt, hovar av dynga, händer som klor - som river sidenet från mina lår när det kastar sig över mig. Kanske är dess våldsamhet nyckeln som låser upp mitt hjärta. Gå! Jungfrun i morgon på Operan. Till Operan! Jungfrun i morgon på Operan. (som ) Jag lägger mitt hjärta för era fötter, madame Tourvel. Bli inte rädd, min själs älskade. Jag medger att jag var en annan innan era ögons blixtar träffade mig. hjärtekrossaren. Jag krossar de stoltaste kvinnohjärtan.

5 Vilken smuts jag har vadat genom. Vilken förställning. Vilket fördärv. Jag var en avgrund, madame. Vill ni se ner i den från era dygders höjder? Jag ser att ni rodnar. Varifrån kommer denna röda färg på era kinder, som ni utmålar mina synder med? Jag trodde äktenskapets sakrament bepansrat er mot frestelsens jordiska våldsamhet. Blod. Det grymma ödet att inte vara den förste... etcetera Var inte rädd. Jag respekterar det heliga band som binder er vid er make. Och om han inte längre fann vägen till er säng vore jag den förste att hjälpa honom. Det är ingen jordisk lidelse som driver mig. En dryck i öknen. Köttet har sin egen ande. Ni tillhör en annan. Men kanske har er kropp en eller annan ingång som inte faller under äktenskapets domvärjo. Är det inte hädelse att reservera denna mun för intag av föda? Kan denna tunga bara sätta stavelser i rörelse? Och denna praktfulla bakdels gyllene hålighet... Vilket slöseri! Ni hädar Gud när ni lämnar era gåvor åt tidens tand och gravens ömma fauna. Våra kroppars bågar måste spela tills tystnad får strängarna att brista. (som Tourvel) -Frukta en kränkt makas vrede... (som ) -Fruktan? (som Tourvel), ni verkar så bekymrad över min själs välfärd. (som ) -Fruktan? (som Tourvel) Jag kommer inte att försumma att meddela min make - att himlen utsett honom till förvaltare av alla mina öppningar. (som ) Vad behöver jag frukta? Jag längtar ju er vrede, madame. (som Tourvel) Inte utan att nämna den osjälviska källan till min uppenbarelse. (som ) Jag längtar er vrede. Som öknen regnet, den blinde blixten som spränger hans ögons natt. (som Tourvel) -Ni är ett helgon,. (som ) -Varje slag en smekning. -Spelar ni något spel med mig? (som ) -Varje rispa av era naglar en skänk från ovan. (som Tourvel) Masken faller?

6 (som ) Till exempel, blotta dessa bröst vars skönhet dräktens pansar ändå inte döljer. -Spill mitt blod om det - om det tillfredsställer er vrede. Men håna inte mina finaste känslor. -Må blixten träffa mig - om jag så mycket som lyfter min blick eller min hand - må den i så fall ruttna... (som Tourvel) -Må blixten träffa er! (som ) -Bara ni - drottning, ni borde inte härma ett monster som. Ni kan stoppa mina tårars flod. (som Tourvel) Och ta bort handen - den luktar skämd. (som ) -Ni är avskyvärd. (som Tourvel) -Jag? (som ) Lilla Volanges. -Hon förföljer mig... Kyrkan, salongen, teatern - knappt har hon sett mig förrän hon stöter sin jungfruliga bak mot mitt svaga kött. Ett ondskans käril, ett skärt verktyg för helvetet, ett hot från intigheten. I kväll, på Operan, skall jag visa mig för jungfrun. Sänd mig inte obeväpnad ut i striden. Tre själar är i elden... Jag frågar mig om... Bytet har makt över jägaren. Operans fasor är ljuvliga. Låt mig mäta mina ringa krafter mot er nakna skönhet, drottning. -Jag undrar om ni kan motstå de där brösten. -Mina ringa krafter - -Jag ser er vackla. -mot er nakna skönhet. -Här har vi prövningen. Jag är kvinna. -Jag håller upp er heliga bild framför mina ögon mot flickbröstens spjutspetsar. -Kan ni se på en kvinna utan att vara man? Det kan jag, mylady. I mig rörs inte en muskel, darrar inte en nerv. Jag försmår er med lätt hjärta. Gläd er med mig. Tårar, drottning. / Tårar, glädjetårar.

7 Ni har alla skäl att vara stolt över att bli så djupt försmådd. -Jag täcker mig, älskade. -Betäck er, älskade. Ett okyskt luftdrag kunde drabba er, kyligt som en makes hand. Jag tror jag skulle kunna vänja mig vid att vara kvinna, markisinna. Jag önskar jag kunde det. Tårar, glädjetårar. Ni är en ängel. Jag är ren själ. Tårar. Och nu? Ska vi spela vidare? Spela. Spelar vi? Dyrkade jungfru, er oskuld får mig att glömma mitt kön - och förvandlar mig till er tant som rekommenderat er så varmt till mig. Inte någon uppbygglig tanke. Jag skulle ledas ihjäl i hennes sorgliga skepnad. Jag känner varje fläck på er själ. Resten tiger jag om. Men den här olyckan mellan mina ben - bed med mig att den inte reser sig mot min dygd. Bara lustan lyfter bindeln från kärleken och avslöjar köttets råhet, gravarnas likgiltiga näring. Om ni vore ful... Ett skelett kan inte råka illa ut utom att vinden leker med knotorna. (Är jag bra, markisinna?) Bara tanken på att en klumpig novis, en brunstig dräng - skulle bryta det sigill, varmed naturen bevarar ert jungfrusköte, krossar mitt hjärta. Jag skulle hellre själv falla i synd än utstå en sån orättfärdighet. (som Volanges) Vad söker den faderliga handen, monsieur på de kroppsdelar som moder abbedissan förbjudit mig att vidröra? -Vilken fader? (som Volanges) -Ni är mycket... Nyckeln är i min hand. Det himmelska verktyget, det flammande svärdet. (som Volanges) -Ni är mycket observant... -Mitt svärd - läxan måste läras innan systerdottern blir tant. På knä, synderska.

8 (som Volanges) -Herre... -Jag känner drömmarna i er sömn. Frukta inte för er oskuld. Guds hus har många boningar. Öppna bara dessa förbluffande läppar så utgjuter Herrens duva sin Helige Ande. (som Volanges) -Ni är mycket uppmärksam, min herre. -Nej! Man må icke spotta ut Guds välsignelse. Den som ger skall vara givet. Den som faller omkull skall uppresas. Er hand, madame. -Detta är uppståndelsen. (som Volanges) -Jag är er mycket förbunden. Om ni vill veta var Gud bor så lita på skälvningarna i era lår. Smärtan är kort. Och glädjen evig. (som Volanges) Jag ska notera alla hans boningar. Paradiset har tre ingångar. Rum finns i den minsta hydda. (som Volanges) Ni är mycket uppmärksam, herre. Jag är er förbunden för att ni så inträngande visat mig var Gud bor. Hans gäster är välkomna så länge det finns ork att ta emot dem. / Kärleken är stark som döden. Jag hör världens klockor hugga in på min försvarslösa skönhet. Blotta tanken på att denna härliga kropp ska besegras av tidens härjningar. Jag vill vara jordemor åt den död som är vår gemensamma framtid. Jag vill lägga mina händer kring er hals. Jag vill befria ert blod från ådrornas fängelse, era inälvor ur kroppens tvång - era ben ur köttets stryptag. Jag vill befria er inre ängel. Världens klockor hugger in på er försvarslösa skönhet. Jag vill ge ängeln, som bor i er, fri - i stjärnornas ensamhet. Systerdotterns förintelse. Förintelse. För att få ett slut på historien,, ska vi förtära varandra - innan ni helt förlorar er smak? -Jag beklagar, men jag har redan ätit. -Den eviga makan...

9 Madame Tourvel har fallit. -Ni är ett fnask,. -Jag väntar på mitt straff. -Förtjänar inte min kärlek till fnasket ett straff? -Jag är skit, drottning. -Skit. För att få ett slut på historien... -Ska vi sluka varann, markisinna? -Sluka varann,. -Jag är skit. -Hora. - Skit för skit. Låt oss bedja. -Jag vill att ni spottar på mig. -Låt oss bedja att helvetet inte skiljer oss åt. Och nu,. Kvinnooffret. (som Tourvel) Jag har lagt mig för era fötter,, på det att ni ej ska snava mer. Ni har döpt mig i rännstenens parfym. Ur äktenskapets himmel störtade jag mig i era begärs avgrund för att rädda jungfrun. Jag ger mig själv döden om ni inte står emot det onda som väller fram ur mig. Ni är min mördare,. (som ) Är jag? En stor ära, madame. Ni är inte för kall för helvetet om jag får döma efter våra sänglekar. Tillåter ni mig att betrakta ert sista skådespel, min drottning, med skräck och medlidande? Speglar! Så att ni kan dö i pluralis. (som Tourvel) min sista föreställning: Hur man blir av med denna ondskefulla kropp. Jag ska öppna mina ådror som en oläst bok. Ni ska lära er läsa den efter mig. Jag ska söka en väg till hjärtat genom mitt kött. Som ni inte har hittat,, eftersom ni är en man. -Mina bröst är tomma och bara -Intet växer i er. -Dig. En kvinna har många kroppar. Om ni bara kunde föda. Jag beklagar att den erfarenheten nekas er, att den trädgården förblir förbjuden.

10 -Jag älskade er... inte. -Älskade er.... -Inte funnen. -Men intet som ni kan ha sått, växer i mig. Jag är ett monster... Och jag, jag vill... bli ett. Ni är en man. En man. Nej. -Jag ska gå genom er sömn, gröna... -bröst -av gift -tomma bröst. -Jag ska dansa för er, kvävd av snaran... -Nej! -Ingen annan tanke. -Jag kommer att veta att ni står bakom mig - med ingen annan tanke än hur ni ska tränga in i mig och jag kommer att vilja det. Det är bra att vara kvinna och inte en segrare. Jag önskar att jag kunde se er dö... Ni önskar ni kunde se mig dö som jag ser... Som ni ser mig nu. Kunde se er dö Jag hoppas min föreställning inte tråkade ut er. Det hade varit oförlåtligt.