En trygg plats att tro och leva. Ekumeniska ansvarsveckan Andaktsmaterial

Transkript

1 En trygg plats att tro och leva Ekumeniska ansvarsveckan Andaktsmaterial

2 Ekumeniska ansvarsveckan är de fi nländska kyrkornas och samfundens kampanj för mänskliga rättigheter. Ansvarsveckan hålls oktober Genom Ansvarveckan vill vi uppmuntra människor att tänka och handla så att rättvisa och rättfärdighet kan utbredas i världen. Ansvarsveckan är en del av Ekumeniska Rådets arbete: Innehåll 1 Inledning. En trygg plats att tro och leva 2 Bibelstudium. Från förföljare till förföljd 3 Andakter för Ansvarsveckans dagar - Respekt - Medlidande - Tro - Hopp - Glädje - Omsorg - Oro - Lidande 4 er

3 En trygg plats att tro och leva Ekumeniska ansvarsveckans tema för 2012 är En trygg plats att tro och leva. Temat uttrycker både en förhoppning och ett löfte. Förhoppningen är att alla människor på vår jord ska få uppleva att den plats de bor är trygg, en plats där de fritt kan bekänna och utöva sin tro utan att bli trakasserade eller förföljda. Löftet finns i de bibliska texter som påminner oss om Guds vilja och intentioner för sitt folk, att alla ska få leva i fred med varandra i tillit till en treenig Gud som skapar, försonar och ger liv. Guds vilja för människorna var, och är, att de ska leva i harmoni med Gud, skapelsen och varandra. Bilden av trädgården Eden, där det råder fred och jämvikt, är ett uttryck för detta, inte bara som bilden av ett förlorat paradis, utan som en bild av det hopp Gud lagt ner i våra hjärtan. Många bibliska texter handlar om ett kommande fredsrike, där ingen är hungrig, förtryckt eller utfryst. Med jämna mellanrum finner vi i Bibeln texter som beskriver goda tider i Israels folks historia och texter som uppmanar folket att följa Guds bud och ta sig an de utsatta och lidande. I 1 Kung 4 beskrivs kung Salomos tid som en tid av fred och trygghet där alla satt var och en trygg under sin vinstock och sitt fikonträd. I 4 Mos 35 uppmanar Herren folket: När ni går över Jordan och kommer in i Kanaan skall ni välja ut städer som skall vara era asylstäder. Dit skall en dråpare kunna fly om han har dödat en människa utan uppsåt. Budet att upprätta asylstäder eller fristäder i Israel har av den globala fristadsrörelsen ofta använts som en motivering för kyrkor och församlingar att ta hand om asylsökande och ta sig an deras sak. Flyktingskap i sig är inte ett brott, asylrätt är en mänsklig rättighet. Både kyrkor och lokala församlingar behövs därför som stöd för asylsökande flyktingar och för att främja sådana lagar och praxis som ännu bättre beaktar de asylsökandes rättigheter. Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud. Denna text i 3 Mos 19:33 ingår i ett större sammanhang av påbud och sammanfattas i konstaterandet Jag är Herren, er Gud. Förordningarna och påbuden grundar sig i gudsrelationen, tilliten till Gud som vill ge sitt folk en framtid och ett hopp. Uppmaningen påminner också om det förtryck folket blivit befriat ur och en varning att inte själva bli som de förtryckande egyptierna. Jim Wallis, ledare för den amerikanska Sojourners rörelsen, kallar detta den levitiska

4 immigrationspolicyn (från Leviticus, det latinska namnet för Tredje Mosebok). En av de klassiska texter som motiverar kristna att arbeta för de marginaliserade hittar vi i Matt 25:35.36 där Jesus själv identifierar sig med de mest utsatta. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig. Jesus hade själv levt som flykting i Egypten sina första år och ger ett ansikte åt alla dem som genom historien fram till våra dagar upplevt förföljelse och flytkingskap. I Hebreerbrevet 13:2 uppmanas vi att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det. Ordet som används för gästfrihet är filoxenia som är ett starkare ord än det som vanligen används och betyder kärlek till främlingen. Kristna uppmanas alltså till filoxeni, att älska främlingen, och att motarbeta xenofobi, en sjuklig rädsla för främlingar. Dessa och andra texter motiverar kyrkan och varje kristen att arbeta för mänskliga rättigheter som religions- och övertygelsefrihet. Gud själv uppmanar oss till detta. Kyrkans trovärdighet ligger i hur vi tar hand om dem som förföljs och är på flykt. Kyrkan och enskilda kristna kan samarbeta med andra aktörer. För en kristen ligger motiveringen för mänskorättsarbetet dock först och främst i kyrkans uppdrag att vara ett annorlunda folk (praktik) och i den kristna människosynen (övertygelse). Gud har skapat människan till sin avbild, Jesus Kristus har dött och uppstått till liv och hopp för varje människa, den heliga Anden leder, hjälper och inspirerar kyrkan och varje kristen att utföra det goda verket och förkunna de goda nyheterna. FN:s mänskorättsdeklaration från 1948 föregicks av bland andra Magna Charta 1215, engelska Bill of Rights 689, USA:s rättighetsförklaring 1789 och franska deklarationen om människans och medborgarens rättigheter Texterna bär spår av en kristen etik och människosyn och har blivit universellt omfattade och klassiska referenspunkter när det gäller utvecklingen av uppfattningen om de mänskliga rättigheterna. Jan Edström, pastor

5 Från förföljare till förföljd När Jesus talar med sina lärjungar gör han klart för dem att livet i hans efterföljelse inte kommer att bli enkelt. Det handlar om att representera ett rike som är främmande för människor här i världen. Kulturkrockar är oundvikliga. Att vara Herren Jesus trogen medför förföljelse. Aposteln Paulus skriver av egen erfarenhet: Så kommer också alla som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas (2 Tim 3:12). Mycket är inte känt om Paulus liv innan han framträdde i Jerusalem kort efter Jesu död. Han härstammade från staden Tarsus i Mindre Asien. Man har antagit att han föddes några år efter Jesus. Paulus fick en judisk uppfostran i sitt hem. Hans far var tydligen romersk medborgare, eftersom Paulus kunde vädja till att han har haft den ställningen ända från födelsen (Apg. 22:25-29; 16:37). Medborgarskapet gjorde att man inte kunde behandlas hur som helst, man kunde inte gisslas utan rättegång och blev man dömd till döden fick man inte bli korsfäst utan avrättningen skulle ske med svärd. Som en ung man kom Paulus till Jerusalem där han studerade under den kända judiska läraren Gamaliel. Han blev sträng i sin tolkning av judendomen och han räknade sig som farisé (Fil. 3:5-6). När den första kristendomsförföljelsen började med Stefanus avrättning (Apg. 7) hade det gått bara två, tre år sedan Jesu uppståndelse. Paulus deltog ivrigt i försöken att utrota den kristna församlingen (Apg. 8:1-4). Hans iver drev honom att söka upp kristna också på främmande orter. På väg till Damaskus fick han ett möte med Jesus själv och det medförde en helomsvängning i hans liv (Apg. 9:1-19). Herren uppenbarade för Ananias att han skulle gå och ta hand om Paulus och föra in honom i den kristna gemenskapen. Herren sade till honom jag skall själv visa honom hur mycket han måste lida för mitt namns skull (v.16). När Paulus ca 25 år senare återger det som hände på Damaskusvägen berättar han att han av Herren fick uppdraget att vittna om vad han själv hade sett och hört (Apg 22:14-15). Det visade sig att det uppdraget innebar ett hot mot religiösa uppfattningar och system men också mot statsmaktens anspråk på medborgarna. Motståndets orsaker En genomläsning av Apostlagärningarna med tanke på Paulus missionsresor mellan åren 46 och 55/57 visar på orsaker till motståndet mot honom: - makthavares rädsla för förlorat inflytande (13:8)

6 - oro för ekonomisk förlust (16:19; 19:24-27) - avund bland judarna på grund av publikframgång (13:45; 17:5) - folkmassan uppviglades (14:19) - anklagelser om lagbrott (18:13-) I andra brevet till Korintierna presenterar Paulus sin meritlista när det gäller lidanden. Det är viktigt att minnas att den listan omfattar endast tiden fram till ca 57, och att det som hände efter kapitel 20 i Apostlagärningarni inte finns med där, t.ex. fängelsevistelsen i Caesarea och Rom, inte heller skeppsbrottet på vägen till Rom. Jag har arbetat mer, suttit i fängelse mer, fått hugg och slag i överflöd och ofta svävat i livsfara. Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio gisselslag, så när som på ett, tre gånger har jag blivit piskad med spö, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn låg jag i det djupa vattnet. Jag har ofta varit på resor, utstått faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder, allt under arbete och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta utan mat, frusen och naken. Förutom allt detta har jag den dagliga uppgiften, omsorgen om alla församlingarna (2 Kor 11:23-28). Den gamla aposteln skriver i sitt sista brev (2 Tim) att han har blivit övergiven av alla i Asien och att han när han ställdes inför rätta inte hade någon av sina vänner med sig (1:15; 4:16). Uppmaningen att inte skämmas för fången Paulus är helt motiverat (2 Tim 1:8). Käre Herre Jesus Kristus. Gör du oss medvetna om de svårigheter som många av våra trossyskon idag genomgår. Ge oss också öppna sinnen så att vi frimodigt ställer oss på deras sida i kampen och på olika sätt hjälper dem. Förstärk den samhörighet som finns i din kropp så att de förföljdas lidande skulle vara också vårt. Gör oss uthålliga i förbön för dem. Amen. Stig-Olof Fernström

7 1:a dagen: RESPEKT Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning. Rom 12:10 Hur enkelt är det inte att låta vår egen begränsade utgångspunkt utgöra en måttstock för hur vi betraktar andra. Därför behöver vi varandra som medmänniskor, som medkristna. När vi möts och lär känna varandra får vi möjlighet att lägga bort våra fördomar. Att mötas för bön, samtal och dialog betyder inte nödvändigtvis att vi börjar tycka likadant. Däremot kan det få betyda att vi tar den andre på större allvar och oss själva litet mindre allvarligt. Vi frestas ofta tro att vårt sätt att vara kyrka och leva som kristna är normerande för resten av världen. Att kyrkan har en stark positition i samhället, eller att kristna traditioner omfattas av en majoritet av folket. Men så är det inte. Det är vi som är undantaget. I resten av världen är de flesta kristna i minoritet, inte särskilt inflytelserika, inte särskilt rika eller högt utbildade. Deras kyrkor är sällan påkostade men ofta sprängfyllda av människor som ber till och lovsjunger samma Gud som vi. De förtjänar vår respekt och de behöver våra förböner. Och vi behöver deras vittnesbörd. Så att vi inte glömmer vad det är att vara kyrka och gemenskap. Gud, tack för att vi fritt får tro på dig och be till dig. Idag vill vi be om ökad respekt för andras tro och övertygelse. Hjälp oss att möta varandra med respekt och själva förvänta oss detsamma. Vi ber för dem som förföljs för sin tro och sin övertygelse. Ge dem kraft och mod, ge deras anhöriga hopp och tröst. Vi ber för dem som trakasserar och förföljer dem som tror och tänker annorlunda. Upplys deras hjärtan och sinnen så att de ser att vi alla är människor skapade av dig till frihet och ansvar. Amen.

8 2:a dagen: MEDLIDANDE Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. 1 Kor 12:26 Att tänka på kyrkan som Kristi kropp är en bild som är lika gammal som den är genialisk. Om en kroppsdel har ont är det svårt för resten av kroppen att slappna av och vara tillfreds. Uppmärksamheten koncentreras till det onda stället tills smärtan lindras och helandet sker. Ibland kan smärtan bli till en molande värk som kroppen nästan vänjer sig vid. Man börjar tycka att det hör till att det ska göra litet ont, tvekar att uppsöka läkare och lever med smärtan istället. Ibland verkar kyrkan, kroppen, ha alltför lätt att vänja sig vid smärta. Det hör liksom till att ha litet ont, att vara splittrad, inte känna någon intensiv smärta trots att många kroppsdelar inte mår bra. Vi behöver bli mer uppmärksamma på smärtan i kyrkan, Kristi kropp. När en del lider, lider vi alla med den. Idag är kroppen medveten om att många av dess delar lider. Många kroppsdelar, våra systrar och bröder, lider och förföljs för sin tro och sin övertygelse. De tror på samma Gud som vi, lovsjunger samma Kristus och leds av samma Ande, som vi. Om det inte gör ont i resten av kroppen, då är vi verkligen illa däran. Herre Jesus Kristus, tack för att vi får vara en del av din kropp, din kyrka i världen. Tack för att du har kallat oss att vara ett, att visa omsorg och medlidande med varandra. Låt det göra så ont i oss att vi inte kan värja oss för smärtan när våra systrar och bröder förföljs och dödas för sin tro på dig. Låt vårt medlidande vara rotat i dig så att vi kan få en ny relation med varandra. Hjälp oss att inte göra åtskillnad mellan vår relation till dig och vår relation till dem som bekänner sin tro på dig med risk för att mista sitt liv. Låt smärtan och medlidande bli till handlingar som helar och stärker din kropp. Amen.

9 3:e dagen: TRO Låt oss orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp, ty han som gav oss löftena är trofast. Heb 10:23 Tron har många dimensioner. Tro som övertygelse och insikt, tron som tillit och förtröstan, tron som trofasthet, tron som kärlekens handlingar. Tron är ingen privatsak. Trots det känner sig en del människor nästan kränkta man frågar om deras tro. Att bekänna sin tro är att bekänna färg, ett vittnesbörd som ingår i ett större sammanhang, kyrkan. Ingen behöver tro ensam, tro är gemenskap. Därför bekänner vi vår tro tillsammans. Många som bekänner sin tro får betala ett högt pris för sin övertygelse. Vi tycker att de är modiga som vågar stå upp för sin tro trots de oerhörda riskerna. Men de som låter sig ledas av tron upplever inte sig själva som modiga. De går rakt igenom prövningarnas hav och när de kommit fram ser de hur svår vägen varit. Då tackar de Gud. Ty han har fört dem genom trångmål och klyftor och över branter och bråddjup utan att de visste om det (Isak Syriern). Gud har gett dem trons mod som hjälper dem att övervinna rädsla och hot. Gud, tack för trons gåva. Tack för tron som befriar och ger tröst och mod. Hjälp oss att inte förminska tron till en privat angelägenhet. Låt istället vår tro rotas i dig, växa i kyrkans gemenskap och blomma ut till ett vittnesbörd för att världen ska tro. Vi ber om trons mod: till oss som lever här och till våra syskon som ofta tvingas utstå lidande för sin tros skull. Ge oss alla mod att tro när vi frestas ge upp. Ge oss trons glädje när missmodet hotar. Ge oss trons kraft att handla när du kallar oss. Amen.

10 4:e dagen: HOPP Vi har ett fast hopp när det gäller er; vi vet att liksom ni delar lidandena med oss, delar ni också trösten. 2 Kor 1:7 Det är hoppet som bär mig. Så kan man sammanfatta den kristna erfarenheten i en enda mening. Hoppet är mer än en from förhoppning om att det vi önskar ska slå in. Hoppet är grundat i tron på Guds löften och omsorg. Hoppet står aldrig ensamt. Det är alltid förenat med tron och kärleken. Den som hoppas är inte ensam, vi är många. Den som hoppas ger inte upp, det kristna hoppet är ett aktivt hopp. Litet som tullindrivaren Sackaios hopp, han som på Jesu uppmaning hoppade ner ur trädet när han ville möta Jesus och lära känna honom. Hoppet om ett annat liv blev verklighet för Sackaios. Han fick lägga om kursen och börja leva sitt liv för andra. Kyrkan är ett hoppets tecken i och för världen. Församlingen är en hoppets gemenskap som redan nu lever som om alla Guds löften redan har gått i uppfyllelse. Så är det tänkt. Guds löften talar om fredsriket, om den stora festmåltiden, om en tid när sjukdom, död, sorg och förtvivlan inte längre hotar oss. Gud kallar oss att leva som om allt detta redan vore verklighet. Låt oss sluta drömma om en rättvisare värld utan våld, förföljelse och förtryckt. Låt oss leva som om detta redan vore verklighet. Då kan det också bli det. Tack Gud för att du genom Jesus Kristus kallat oss till ett levande hopp. Tack att vi får vara en del av en levande kropp, din kyrka. Låt hoppet om fred och rättvisa, försoning och gemenskap genomsyra våra sinnen och motivera våra handlingar. Tack för hoppet om en evig gemenskap med dig och alla dem som gett upp sina liv för att de valt att följa dig, till lärjungaskap och martyrskap. Tack för att du är vår framtid och vårt hopp. Amen.

11 5:e dagen: GLÄDJE Gud är min räddning, jag är trygg och utan fruktan. Min kraft och mitt värn är Herren, han räddade mig. Jublande skall ni ösa vatten ur räddningens källor. Jes. 12:2-3 Glädjen är alltings ursprung. I glädje skapade Gud världen och såg att det var gott. I glädje skapar Gud människorna, mannen och kvinnan, till sin avbild. Vi känner vibrationerna från uppståndelsens glädje när stenen rullas bort framför Kristi grav: Han är inte här, han är uppstånden. Vi anar en glädjefylld förväntan när lärjungarna väntar på Hjälparen som ska komma. Vi känner vinddraget från pingstdagen när Anden har kommit och uppfyller allt och alla. Denna glädje är kyrkans urkraft. Glädjen har också lett till missförstånd och konflikt. Alltsedan lärjungarna på pingstdagen beskylldes för att vara druckna har Jesu efterföljare ofta råkat illa ut, speciellt i relation till staten, den politiska makten eller majoritetsbefolkningen. När kyrkan utsätts för förföljelse och hot upphör inte glädjen. Men den blandas upp med sorg och förtvivlan. Motsatsen till glädje är inte lidande eller förtryck. Motsatsen till glädje är hopplöshet. Den som förlorar hoppet förlorar också glädjen. Därför håller vi tillsammans med alla förföljda fast vid det hopp som Jesus erbjuder oss. Där jag är där ska ni också vara. Alltid. Tack Gud för glädjen att få finnas till i din kärlek. Tack att glädjen inte försvinner när motgångar möter oss. Låt glädjen få vara en livsbärande kraft i vårt liv. Låt oss glädjas över din skapelse, glädjas över din frälsning, glädjas över framtiden och hoppet som finns i dina händer. Låt ingenting få ta bort glädjen ur våra liv, varken förföljelse eller våld, varken människors hot eller farliga omständigheter. Tack för att du alltid är hos oss och leder oss med din Ande. Tack för att det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång. Amen.

12 6:e dagen: OMSORG Bär varandras bördor så uppfyller ni Kristi lag. Gal 6:2 Gud stiftar inte lagar för att bötfälla oss om vi inte följer dem. Istället ger han oss sin Son Jesus Kristus som en bild på hur vi kan få leva. Herren Jesus har gett oss kärleksbudet som allt annat grundar sig på. Jesus talar om sig som vägen, sanningen och livet. Han är vägen, kärlekens väg. Han är sanningen, kärlekens sanning. Han är livet, ett liv i kärlek och omsorg. Det är i Jesus Kristus som hans efterföljare, kyrkan, har sin rot och grund (Kol 2:6-7). Ju närmare vi lever Kristus, desto närmare kommer vi varandra. Ju närmare vi kommer varandra, desto djupare blir vi rotade i Kristus. Kärlek är att öva sig i att bära varandras bördor. Det är inte ett alternativ bland många, det är Kristi lag för var och en som tror. Bördor kan vara olika tunga. De kan behöva bäras längre eller kortare sträckor. Bördan blir lättare när vi bär den tillsammans. Bärandet börjar med att vi ser och lyssnar på varandra. Hur kan jag hjälpa dig att bära? Kan du hjälpa mig? Gud, ge oss vilja och kraft att bära varandras bördor. Tack för att du bär bördan tillsammans med oss. Hjälp oss att visa omsorg mot dem som behöver vårt stöd, hjälp oss att lyssna till dem vars börda blir för tung. Visa oss på olika sätt vi kan hjälpa våra systrar och bröder som har det svårt. Visa oss hur vi tillsammans kan bära deras ångest och förtvivlan, men också dela deras glädje och förväntan. Tack för att din kärlek kan visa på nya vägar till vandra. Tack för att din Ande leder oss rätt. Amen.

13 7:e dagen: ORO Känn ingen oro, tro på Gud, tro också på mig. Joh 14:1 Känn ingen oro och tappa inte modet, uppmanar Jesus sina efterföljare (Joh 14:27b). Var inte rädda, är uppmaningen som genomsyrar hela det långa avskedstalet (Joh 15-17). Lärjungarna hade lätt för att oroa sig och bekymra sig. Vem av oss ska få sitta på sin högra sida i det kommande kungariket, undrade de och började gräla. Hur ska vi kunna ge mat åt alla människorna? frågade de när folk blev allt hungrigare runtomkring dem. De blev rädda i stormen, de trodde deras mästare var en vålnad när han kom till dem gående på vattnet. De oroade sig för att Jesus skulle bli störda av barnen och visade bort dem. De flydde skräckslagna när soldaterna kom för att föra bort Jesus. Känn ingen oro, uppmanar Jesus sina lärjungar. Tro på Gud, tro också på mig. Ett av de omisskännliga tecknen på att Jesus dog och uppstod från de döda är lärjungarnas förvandling. Från att ha varit oroliga och bekymrade, blev de frimodiga och orädda. De tvivlade inte längre. De var beredda att offra liv och bekvämlighet för vittnesbördet om sin Herre och Frälsare. För de visste att det var sant och sanningen hade rotat sig i deras liv. Vad som än hände kunde ingen ta ifrån dem livet och gemenskapen med Jesus Kristus, han som är Vägen, Sanningen och Livet. Herre Jesus, jag ber: När oron hotar ta glädjen ifrån mig, ge mig hoppet på nytt. När rädslan gör mig handlingsförlamad, påminn mig om att du går med mig. När mina tankar upptas av sådant jag inte kan påverka eller förändra, visa mig på sådant som kan förändras genom din kraft. Jag ber för dem som oroas för att deras liv och säkerhet är hotade för att de bekänner sin tro på dig och vill följa dig. Befria dem från oro och rädsla, ge dem mod att leva som dina lärjungar. Hjälp mig och oss alla att finna sätt att berätta för dem att vi ber för dem, att vi tänker på dem, att de är våra systrar och bröder, att vi alla är förenade genom Jesu Kristi kärlek, att vår framtid är i Guds hand. Amen

14 8:e dagen: LIDANDE I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen. Joh 16:33b Jesus förskönar inte, istället går han rakt på sak med sina lärjungar: Det blir inte lätt om ni vill följa mig, ni kommer att lida och möta svårigheter här i världen, men var inte oroliga, jag har besegrat världen. Här är inte tal om materiella fördelar, makt och inflytande, framgångar och ett lätt liv. Lärjungarna börjar förstå att det liv som Jesus kallar dem till inte går att förena med världens värderingar. De har sett det när Jesus gång på gång tar avstånd från makt och inte använder sig av de möjligheter som berömmelsen skulle kunna ge honom. Istället bjuder han dem till ett bord som dukas med ett bröd som bryts och en blodröd dryck, till en måltid som erbjuder förlåtelse, gemenskap, en framtid och ett hopp. Ni kommer att sörja, men er sorg skall vändas i gläjde (Joh 16:20b). Sorg och glädje, lidande och tröst, svaghet och kraft är paradoxerna som Jesu efterföljare får lära sig att leva med. Sorgen är inte bara sorg när Gud erbjuder tröst. Lidande är inte bara lidande när Jesus är med. Svaghet är inte bara svaghet när den helige Andes kraft är verksam. Ensamhet förbyts i gemenskap när vi inser att vi inte är ensamma, vi är en del av kyrkan, Guds folk. Vi är Jesus lärjungar. Om vi förenas i lidandet, förenas vi också i hoppet, om vi förenas i sorgen, förenas vi också i glädjen. Gud, jag förstår inte varför så många måste lida och ha det svårt. Jag önskar ibland att livet vore lättare, att jag inte varje dag skulle behöva känna att jag bär världens lidande på mina egna axlar. Du har ju en gång för alla tagit allt lidande, allt synd och död med dig i graven och segrat över ondska och död. Hjälp mig att leva i den tron. Jag ber för alla som lider för att de bekänner ditt namn. För dem som mist sina anhöriga i förföljelser. För dem som hotas av våld, för dem som sitter i fängelse, för dem som tvingats fly, för dem som känner att de inte orkar längre. Herre förbarma dig, herre förbarma dig, herre förbarma dig. Trösta dem, ge dem kraft, mod och hopp. För Jesu Kristi skull. Amen. Andakter: pastor Jan Edström

15 er Beskydda oss mot dem som hatar oss utan skäl. Ge sämja och fred åt oss och åt alla som bor på jorden, liksom du gav det åt våra fäder när de fromt åkallade dig i tro och sanning. - Ur Klemens bön (Stora bönboken) O Gud, vi är ett med dig. Du har gjort oss till ett med dig. Du har lärt oss att om vi öppna mot varandra, tar du din boning i oss. Hjälp oss att inse att det inte finns någon förståelse där man förkastar varandra. - Thomas Merton, ur Stora bönboken Gode herde, du sanna bröd, Jesus dig förbarma. Led oss du, beskydda oss, låt oss se det goda i de levandes land. Du som vet och allt förmår, som leder oss dödliga här: Gör oss till dina bordsgäster där, till dina heliga medborgares medarvingar och vänner. - Thomas av Aquino I din gränslösa barmhärtighet vill du att vi skall lära känna dig. Du har skapat himlen och jorden, du, den Högste, råder över allt som är. Du är den sanne, den ende Guden; det finns ingen annan gud över dig. Ireneus av Lyon, ca (Stora bönboken) Ingen skall mer behöva sörja över sin fattigdom, himmelriket står öppet för alla; ingen skall mer behöva gråta över sina synder, förlåtelseljuset har stigit upp från graven; ingen skall mer behöva frukta döden, Herrens död har gjort oss fria. Kristus har uppstått och döden är besegrad. - Hippolytos, ur Stora bönboken Ande, salighetens ljus, gläd vårt hjärta med ditt rus, bli dess tysta jubelskri. Utan dig är allting dött, åldrat, kraftlöst, tomt och trött under tidens tyranni. - Ur medeltidshymnen Kom Guds egen andedräkt (Veni Sancte Spiritus), övers. Anders Piltz

16 Visa oss Jesus. Led oss till honom. Lär oss att känna och att älska honom, så att också vi själva i sanning blir älskande och kan bli till en källa av levande vatten mitt i en törstande värld. - Benedict XVI, ur avslutningen till encyklikan Deus Caritas Est, Gud är kärleken Gjut ditt mod i rädda bröst, bo i oss och var vår tröst, bli vår värme, bli vårt stöd, vilan när vår nöd blir lång, frihet mitt i livets tvång, svalka mitt i smärtans glöd. - Ur medeltidshymnen Kom Guds egen andedräkt (Veni Sancte Spiritus), övers. Anders Piltz Tag då emot, som ett tecken på min bot, de lidanden som jag nu skall undergå. Låt den eld som nu väntar för att bränna min kropp befria mig från de eviga elden, som förtär både kropp och själ. Tack, Herre Jesus Kristus! - Afra av Augsburg (martyr ca 302), ur Stora bönboken Gör Herre, vägen jämn för oss alla, efter vars och ens behov, sa att vi kan nå det goda. Var de resandes följeslagare och hjälp, de sjukas läkare, du som botar själ och kropp. Tänk Herre på alla som reser, på alla sjuka, betryckta och fångna och på deras välfärd. Tänk Herre på alla dem som bär gåvor och gör väl i dina heliga kyrkor och som tar sig an de fattiga, och sänd till oss alla din barmhärtighets gåvor. - Johannes Chrysostomos liturgi. Finlands ortodoxa kyrka Gud, kom till min räddning, Herre, skynda till min hjälp - Ur Tidegärden Gör Herre, vägen jämn för oss alla, efter vars och ens behov, så att vi kan nå det goda. Var de resandes följeslagare och hjälp, de sjukas läkare, du som botar själ och kropp. Tänk Herre på alla som reser, på alla sjuka betryckta och fångna och på deras välfärd. Tänk Herre på alla dem som bär gåvor och gör väl i dina heliga kyurkor och som tar sig and de fattiga, och sänd till oss alla din barmhärtighets gåvor. - Johannes Chrysostomos liturgi. Finlands ortodox kyrka. 2012