LAG-VM BELGIEN US OPEN SM-REPORTAGE, DAMFRISBEE, GOLF TÄVLINGAR, JUNIORULTIMATE M M

Transkript

1 LAG-VM BELGIEN US OPEN SM-REPORTAGE, DAMFRISBEE, GOLF TÄVLINGAR, JUNIORULTIMATE M M

2 ~ Frisbee Lagan Frisbeeiagan är officiellt organ för Svenska Frisbee Förbundet (SFF) och härtill hörande distrikt och klubbar. Adress: Svenska Frisbeeförbundet Oljekvarnsg. 14 B GÖTEBORG TEL: PG: Redaktör: Anders Linden Ansvarig utgivare: Anders Linden Grafisk utformning: Patric Ljungström Prenumeration: Ingår i licensavgiften som löses via någon lokal klubb. För separat prenumeration kontakta SFF's kansli. Lösnummerpris: 10 kr. Aslkter: Åsikter i signerade artiklar behöver inte vara SFF's officiella. Ansvar: För insänt, icke beställt material ansvaras ej. Annonspriser: Helsida: Halvsida: 1500:- 750:- Kvartssida: 250:- 1/8-sida 150:- Övriga annonspriser, ring redaktionen. Utgivning: 4 nummer per år. Adress frisbeelag_n: Artiklar till Frisbeeiagan sänds till: Frisbeeiagan c/o Anders Unden Ringvägen KUNGSÄNGEN TEL: Foto och teckningar till: Patric Ljungström Lundagatan 41, ö.g STOCKHOLM Deadline: Nummer 4-88: 15 november M SFF är RIksidrott... V förbundets 57:e specialförbund, Tack till: Vega Fotosätteri AB för sponsring av denna för oss frisbeekastare så viktiga tidning. S å har ännu en sommar lagts till handlingarna och med den ett knippe nya svenska framgångar på den internationella scenen. De individuella kastarna fick ju ett välförtjänt genombrott redan förra året, men i år slog de till än värre. Fyra världsmästartitiar kunde räknas in under VM i San Fransisco. Dessutom ett antal andra medaljer av varierande valörer. Här visade man verkligen vad vi i Sverige vetat länge, nämligen att svenskar är nog så skickliga som amerikaner bara allt stämmer och man kan hålla nerverna under kontroll. På lagsidan grumlades glädjen över junior- och gutsguld genom att varken herrar eller damer kom till final i ultimate under VM i Leuven. Att det sedan endast var Sverige som kunde bjuda USA ordentligt motstånd hjälpte liksom inte. Nåja, ett stortgrattis till alla svenska medaljörer i alla fall! Som vanligt har jag lite åsikter om Frisbeelagan att framföra. Att sommaren varit händelserik kan Ni se i detta späckade nummer och att artiklar och bilder börjat flyta in är jättebra, men: En dead-line är inte till för att prickas! När jag återvände från Belgien höll jag på att snava raklång över bunten med material som låg på dörrmattan. Att allting kommer in samtidigt, innebär att Patric och jag får dryga arbetstider utöver jobb och skola. Det tar en väldig tid att renskriva, redigera, sätta, rastrera bilder, montera och småfixa med denna tidning. Vårt arbete skulle underlättas betydligt om Du tog Dig i kragen direkt efter den tävling som det skall skrivas om och inte väntade till sista stund. Vi skulle då kunna jobba mer kontinuerligt och slippa ha femton timmars arbetsdag under ett par, tre veckor... Dessutom vore det jättebra om bidragen kunde komma utan det obligatoriska tjatet. Det är inte bara Dig som jag ringer upp, utan det kanske är tio-tolv artiklar på gång DISC-DRIVEI samtidigt... Men, men, inte för mycket gnäll nu, för det droppar in bidrag och det är vi tacksamma för! En liten ide som jag vill passa på att framföra är dock att det vore kul om inslaget av CJ..nnat än tävlingsreferat ökade. Tänk till! Ar det någon fråga Du vill ha debatterad? Vi skaffar styrelsens, LKs eller andra berördas svar på saken. Dessutom måste poängteras att Lagan är ett informationsorgan som når ut till alla medlemmar. Det är därför viktigt att spelarna får information från förbundshåll i tidningen. Visst är Disc-talk aktuellare, men Frisbeeiagan når direkt ut till en bredare publik! Vad vill egentligen styrelsen m fl ha sagt till medlemmarna? Det här numret är som Ni kanske märker helt annorlunda än de två tidigare vi har gjort. Många bilder! Varför det då? Dels har det som sagt kommit in fler bra bilder från olika håll, men en starkt bidragande, faktor som kommer att betyda mycket i framtiden, är att vi fått tillgång till en mycket bra kamerautrustning. Vi vill gärna rikta ett varmt tack till Per-Arne Sandgren och göteborgsföretaget SIBA för deras arbete med denna fråga! Att pyssla med Lagan är väldigt roligt och lärorikt, men hela tiden är det Dig vi jobbar för. Därför behövs också Din respons på vårt arbete. Kom gärna fram och prata lite på de tävlingar vi är på. Synpunkter, klagomål, förslag till artiklar eller bara lite allmänt snack. Allt är välkommet och bidrar i hög grad till att vi kan göra tidningen till något vi alla kan vara stolta över. Som Ni vet går Lagan ut till många andra än oss aktiva. RF, de olika specialförbunden, många av Sveriges bibliotek och tidningar är några som får höra av oss. Därför är det viktigt att vi jobbar tillsammans för att få in frisbeesporten i dessa personers medvetanden. Dessutom gäller det att få allt att fastna där tillsammans med en positivare bild av sporten än den badstrandsstämpel vi så ofta får dras med! Resten av året har vi ett 'extra -erbjudande" från SFF: Köp 10 discar och få en gratis! Vi har också fått in svarta World Class, form 81 E från WHAM-O's fabrik i USA (alltså ej mexiplast), Dessutom finns de nya längddiscarna Phenix och Stingray, så passa på och beställ innan de tar slut, För vidare information, kontakta SFF, på dess nya adress: Svenska Frisbee Förbundet Oljekvarnsgatan 14 B GOTEBORG 2:

3 T Disc-inlo T LICENSREGLER, LICENSREGLER, LICENSREGLER 1988 års licens kommer att gälla till den 15 januari Ny licens löst efter 1 oktober i år gäller även Förnärvarande 100 kr. För att spelarlicens ska hinna skickas ut måste inbetalning ske senast 10 dagar före tävling. Lagkaptener är ansvariga för att licenser på alla spelare medförs vid tävling. Dessa skall lämnas till arrangören innan tävlingsstart. Förslag: Samla alla licenser (original eller kopia) i en klubbpärm att medtagas vid tävlingar. Böter: Glömd spelarlicens 100 kr/st, dock max 300 kr/ lag. Detta betalas innan tävlingsstart. Vid spel med olicertsierad eller icke spelklar spelare blir det böter med 2000 kr/lag samt diskvalifikation i tävlingen. För spelaren gäller 6 månaders avstängning samt inbetalning av licensavgiften. Ovanstående gäller fr o m 1 januari "Styrelsen för SAMO och LK" IDROITENS EGEN MÄSSA Den november smäller det I Jönköplng_ på Elmlas mässområde anordnas "ldroh 88", IdroHsrörelsens egen mässa som kommer ah bli något alldeles extra. En stor utställning bestående av RFs specialförbund, producenter av idrottsmaterial ro ro kommer att finnas där. Dessutom kom mer Radiosporten att sända "live" från en monter under veckan. Vidare blir det seminarier i långa rader. Bland ämnena där kan nämnas sponsring, IDROTT 88 EImia_2347_'_ lotteriverksamhet, Tv och media samt föreningsutveckling. Naturligtvis blir det också massvis med le vande idrott, både uppvisningar och tävlingar. Bl a får vi se en fotbollslandskamp mellan Sverige och Norges damlag, en U-21 kamp i handboll mellan Sverige och DDR, inne bandy Sverige-Finland samt curling ro m. Nog kan detta vara värt ett besök! Vill du veta mer så kontakta Smålands idrottsförbund, telefonnummer UTBILDNINGsRADET JOBBAR VIDARE EFTERLYSNING: Var finns den tjej eller kille, som har Intresse av ah föra svensk frisbee framåt? Alder eller tidigare erfarenheter saknar betydelse_ Intressen lämpligen sköna skrivarkvällar, minskat uteliv samt möten med likasinnade. Svar till SFFs kansli, signatur "Dålig betalnlng"_ Ja, riktigt så illa är det väl inte, men helt klart är att det behövs nya och fler krafter i Utbildningsrådet. Vi är tyvärr lite und~.r bemannade, vilket gör att jobbet tar tid. Ar det här kanske något för dig? Steg-l-kursen Denna var en av huvudpunkterna under vårt senaste möte i september. Vi har satt upp interna dead lines vad gäller kursmaterial till steg-lan, vilket gör att vi snart ska få se delarna växa fram. Vår målsättning är dock att prestera ett bra material, men då in gen jobbar heltid med detta väljer vi att ligga lågt med färdigdatum. Detta betyder dock inte att våra lokala ut bildningsansvariga behöver sitta overksamma. Man kan exempelvis titta över utbildningsbehovet inom distriktet och lägga ut en intresseanmälan till klubbarna. Pengar till klubben SISU är idrottens eget studieförbund och denna organisation är till för att hjälpa idrottsklubbar med intern utbildning och stärkande av deras organisation. Många frisbeeklubbar har idag en svag organisation och ont om pengar. För att avhjälpa åtminstone det förstnämnda har SISU gett ut ett studiematerial som ger klubbarna möjlighet att gå igenom sin verksamhet. Men pengarna då? J o, om man håller en studiecirkel utgår alltid en viss ersättning från SISU för att täcka materialkostnad och ledararvoden. Om ledaren är där på frivillig basis går dessa pengar istället direkt till klubbens kassakista. Detta material, som alltså är "guld" värt, går att få genom ditt distrikts SISU-kontakt och heter "Avstamp mot framtiden". Adress och SISU-kontakt brukar stå i nästan varje utskick som din klubb får från respektive distriktsförbund och även SFFs kansli kan hänvisa dig rätt. Alltså: kontakta klubbens ledning och kräv att få vara med i "avstampet". Vill man utvecklas i något annat finns det över hundra andra studieplaner att välja bland dessutom. Tills niisla gdng! UtbIldningsrådet -0-

4 Damer med Det Rätta Schwunget Damernas första ultimateläger ge nomfördes sista helgen I maj I strå lande vider och logi. Lägret var öp pet bide för dem som salsar pi landslaget och för dem som Inte tänkt I dessa banor ännu utan bara vilie vidga sina vyer utöver slh klubblag. Lägret var ett rent spelläger med undantag av någon övning. Kanske lite tråkigt, men nödvändigt för att jag - landslagscoachen - skulle hinna se så mycket som möj ligt av spelarna. I ärlighetens namn tycker jag nog att denna form av läger inte är den mest lyckade. Ett öppet läger behövs - jodå - men skall nog inte samtidigt vara ett uttagningsläger till landslaget. På så vis skulle ett öppet läger kunna bli mer pedagogiskt med fler övningar. Utan krusiduller och extravaganser Med facit i handen efter helgen, var står då svensk damultimate idag? Kvaliteten har ökat sista året, både vad det gäller klubbar och spelare. Arets första läger visade betydligt fler tekniskt skickliga spelare än förr. Dessutom finns det en väldigt proffsig inställning till spelet bland de svenska ultimatetjejema. Förvånansvärt proffsigt med tanke på att man inte i sammanhanget kan tala om rutinerade spelare då damultimaten är förhållandesvis ung. Man ser en ständig vilja att förkovra sig, samtidigt som det finns en stor portion ödmjukhet i botten utan krusiduller och extravaganser. Trots 30 graders värme, lördag eftermiddag, tredje passet för dagen och ett kaotiskt spel då huvudet inte hänger med längre är det aldrig tal om att göra avkall på intensiteten. Nä, full gas är det hela tiden. '>ltt ta sig ur ett zonförsvar tillhör svårigheterna i ultimate. Här är en exemplarisk uppställning från årets SM-final." Foto: P. Ljungström Det gäller ah prioritera Nu finns det andra detaljer som kan bli bra mycket bättre. Jag tänker då på den tekniska färdigheten hos spelarna. Att lära sig spela ultimate är enkelt, men bra mycket svärare är det att spela sig förbi en zon eller att slå en forehand i motvind. Vidare bör man betrakta det faktum att våra värsta motståndare, "Amrisarna", för några år framåt nog kommer att vara duktigare med discen än vi. Inget konstigt med det, då de har några års försprång. Mitt recept för detta borde vara att se passträningen som en av de viktigaste ingredienserna i träningen. Då som statisk träning, där Du minst 10 minuter nöter ett och samma kast, t ex det svåra upside-downkastet. Då kan Du på väldigt kort tid hitta "det rätta schwunget" istället för att få det kroniskt fel för alltid. För det andra finns det inget som säger att ''Amrisama'' skall vara fysiskt starkare än vi. Alltså måste vi även satsa hårt på denna bit. Följande bildmässiga ekvation bör därför gälla: Sverige Teknik Fysik USA Teknik Fysik Som synes bör vi kompensera sämre kastteknik med bättre fysik och därmed utjämna skillnaden. För att nå hit krävs en noggrann planering vad gäller försäsongen (uppbyggnad), samt tävlingssäsongen (taktik-teknik). Med tanke på att en sådan planering tar ca 11 av årets 12 månader i anspråk så blir självklart inomhusssäsongen lidande. Inte så att jag tycker att den bör försvinna - inte alls - men det gäller att prioritera. Nu är jag medveten om att jag halkat in på, för svensk ultimate, helt nya ting. Men märk väl att det här är vedertaget i andra idrotter och det sedan decennier. För det tredje så inser ju var och en vad en VM-medalj av ädlaste valör skulle betyda för svensk frisbeesport. Nya förmigor I samklang med det öppna lägret genomfördes ett breddläger för de individuella grenarna. Ett mycket viktigt sådant med tanke på Barbro Långjuths föredrag på lördagskvällen. Detta visade hur skralt det är ställt med kvinnliga utövare av de individuella grenarna. Man får verkligen hoppas att breddlägret födde några nya förmågor. Leif Mikaelsson "Bättre teknik efterlyses 8V damernas förbundskapten. Amerikanska tjejer har det redan'" Foto: Jonas Löt 0-

5 Breddläger gör tjejer Pigga o pa Frisbee Jaha, där sah vii en bli och brände 1180 mot breddlägret I Uppsala och undrade hur det här skulle gå. VI skulle alltså dit och representera Brunna, och det sista vår gulliga tränare sade till oss var: - NI behöver Ju Inte säga vilken klubb ni kommer Ifrån! Vi kom dit vid vilsna och hungriga. Förbundskaptenen gav oss nyckeln till lya 7, som naturligtvis låg längst bort från muggen. Klockan skulle det vara möte. Vi väntade, men mötet kom aldrig. TUfft lördagsprogram Alldeles för tidigt på lördag morgon vaknade vi av att en idiot bankade på fönstret och skrek - FRUKOST!! Mums! tyckte vi. Hungriga som vi var kastade vi oss ur sängen, ut i solskenet och fick reda på att frukosten serverades på andra sidan ån. Helt okay, tyckte vi, var ligger närmaste bro? Vi vet inte hur långt det var, men det tog oss långa 20 minuter att gå dit! (Bygg en bro, bönder!) 8.30 började pass 1. SCF och fristil stod på programmet. Rolle Karlsson började att undervisa oss i MTA. Det blåste upp precis när vi skulle börja, men man ska inte bara skylla på vinden.. Fristilen då... Den gick bättre. SM-90, då kommer vi! Vi fick lära oss att kasta och fånga frisbees i alla möjliga ställningar och snurra dem hit och dit. Under tiden hade våran tränare Lars O. kommit dit. Hurra! Skjuts till lunchen! Sedan började pass 2: Ultimate! I en och en halv timme sprang vi omkring i stekande sol och svettades. Men kul var det. Det var lite svårt att spela med personer som man inte var van att spela med, men det ordnade sig tack vare suverän undervisning av Ann Charlotte Hedlund!. Rusning till duschen var det som gällde sedan. Middag - slurp! Världsmästaren visar Pass 3 - Vi delades upp i två grupper. Ena halvan spelade DDC och den andra kastade längd. Vi började med DDC. Det var verkligen en rolig gren och något man klart skulle kunna satsa på. Sedan var det våran tur att kasta längd. Vi blev undervisade av Stefan Andersson (våridsmästaren, ni vet). - Så här ska ni göra, sade han och ställde sig på en fot. SMACK!, sa det och frisbeen försvann bortom horisonten. Baggis, tyckte alla, greppade två, tre frisbees och kastade genast 200 meter... Sammanlagt! Men vissa kastade i varje fall uppåt 70 meter efter ett antal försök! Under breddlägret i Uppsala fick många tjejer för första gången bekanta sig med de individuella grenarna. Har ser vi hur DOC respektive discathon går till. Foto: DOC - Johan Josjö, discathon - Jonas Löt Klockan började närma sig och då var det dax för ett teori pass i Thnabergsskolans aula. Vi skulle få se på golf och discathontävlingar från USA, men en viss TV lade av! En grabb kom på förslaget att hämta en mera modern TV. Han åkte - men kom aldrig mer tillbaks! Så Barbro Långjuth berättade för oss om de olika individuella grenarna och de olika discarna man använder. På kvällen var det korvgrillning och musik- Mysigt faktiskt. Vi hoppade i säng och somnade helt utmattade efter en hård dag, men väcktes tidigt ur vår skönhetssömn av vår tränare som desperat skrek i sömnen. Lasse, vad drömde du? Het söndag Nästa dag kom alldeles för fort. Vi skulle börja dagen med frukost, men hann aldrig dit...han med körkort bara sov. Pass 4: Golf och discathon vid Domarringens skola. Eftersom vi var sena hade alla de andra redan gått - och vi som inte hittade dit! Vi fick fråga våran våg fram. Vi gick och - gick. När vi hade passerat en våg beklädd med mosade igelkottar fann vi skolan. Vi började med golf. Aldrig har så många discar skådats i träden! Behöver vi säga något mer? Discathon såg lätt ut, men när man väl själv sprang där pionröd i ansiktet av trötthet märkte man att det inte var som man trott var det dax för ett pass ultimate. Efter ungefär 30 tums lyckades ett av lagen göra mål. Hurra! Det var kokhett och det blåste, så ingen var direkt pigg på att spela, och så var det sista passet. Snyft!! Vi vill tacka Uppsala för ett bra genomfört läger och så förstås alla ledare för en suverän undervisning. Vi vill också säga hej till alla tjejer som var där - "HEJ!" Söndag kvåll: Frisbeearm, träningsvärk, 2 kilo lättare och... sång, säng,säng, sova, sova, sova ZZZZZ! Brunnas Framtidshopp Maria, Irina & N elli

6 En vecka i Frisbeens Mecka: US OPEN 1988 Fristilen under US Open var oerhört sevärd. T v är det openklassens vinnartrio Coloradicals som visar upp en ca-ap. T h är det en gammal bekanting, G. Rose som visar att hon fortfarande kan. Foto: Jonas Lö! I vanlig ordning stod Dan Stor utländsk representation Roddlek och WHAM.O för Alltnog, för att nu gå över till själva tävlandet, så bjöds det både på en del världsrekord värdskap och sponsring av och överraskande resultat. FrisbeevärIden tävlingen. Ett faktum som är inte stor, men de bästa kastarnas kunnanb f.. b de är det inget fel på. orgar or ra arrangemang. Glädjande är också att VS Open inte läng- Ett väl genomtänkt tidsprog re är en lekstuga för amerikanerna. Japan, ram, skapliga fält, en under Nya Zeeland, Norge och kanske framför allt Sverige trycker på underifrån. Det svenska b ar go Ifb ana oc h en d u ktl g laget bestod i år av hela nio man, vilket är refunktionärsstab gjorde att al kord i fråga om VS Open-representation. la deltagare trivdes. Att se Förhoppningarna knöts därför också till dan konkurrensen är tuffare en svensk Open-seger. Bästa segerchanserna bedömdes Stefan Andersson ha. Hans kaän på någon annan tävling paeitet i längd och SCF är imponerande. gör Ju Inte saken sämre. Själv trodde jag också på Michael Belaew i Tävlingen var i år utlokaliserad till tre olika platser. Ett stort fält, beläget lite off-side, användes för längd och SCF. Ett litet mindre fält tjänstgjorde som spelplats för DDC, medan golf, discathon, precision och fristil som vanligt avgjordes i La Miradaparken. En park som väl närmast kan beskrivas som en frisbeekastares dröm. En underbart lagd 27 -håls golfbana, en teknisk och kastgynnande discathonslinga och som grädde på moset en liten Frisbee shop. La Mirada är utan tvekan frisbeesportens Mecka. Förutsättningarna för en fin tävling var alltså som vanligt mycket goda. Ett imponerande arbete läggs ner av alla, och arrangörs missarna är verkligen lätträknade. Någon ting som många svenska kastare bör tänka på. Det är lätt att gnälla och klaga men att själv ta tag i ett tävlingsarrangemang och fullfölja detsamma till allas gillande, det kräver faktiskt en hel del. VS Open är ett fint föredöme för envar tävlingsarrangör. nar. Han tog nu en 10:e plats Overall efter följande fina topplaceringar: 2:a i SCF, 8:a i längd, 10:a i discathon och 7:a i DDC. Imponerande!! Den bästa svenska overallplace ringen i openklassen någonsin var därmed ett faktum. Många kända namn I topp Längre upp på overallistan hittar vi bara gamla rutinerade gossar. Notabelt är dock att Scott Zimmerman inte vann. Overallvinnaren hette istället Jim Herrick, vars långa karriär nu krönts med en US Open-seger. Jim är från San Diego, och sin ungdom till trots så har han tränat frisbee sen början av 70-talet. En imponerande jämnhet är Jims signum. Ingen finalplats, men heller ingen riktigt dålig grenplacering. Hans sämsta gren var golfen där han kom 33:a, men i övrigt idel topplaceringar. Fjolårets VM-segrare Peter Bowie från Nya Zeeland visade med en 2:a plats totalt att VM-triumfen inte var någon tillfällighet. Peter tog dessutom hem SCF, och det med en FB 15. Kul att se någon kasta med en annorlunda disc! discathon, men de bästa amerikanernas förmåga att tjäna tid genom skickligt kastande gjorde att Micke fick nöja sig med en 6:e plats. I fråga om kondition och löpsteg har Micke inga övennän, men kastmässigt ligger han en bra bit efter. Trevligt hur som helst att "kungen" nu åter finns med i frisbee-leken. Han är och förblir i alla fall min frisbee-idol. En annan gammal legend som också böriat röra på sig är Jonas Bengtsson. Hans känsla för "gamla discar" är helt outstanding bland svenska spelare. Att se J onas skicka iväg en WO-form med sin forehand gör mig nästan lyrisk. Jonas kunnade och säkerhet gav också utdelning i form aven andraplats i precision. I discathon gick det inte så bra, men revansch skulle han ju komma att få senare på VM... IOverallkampen stod det svenska hoppet till Stefan Andersson, vars svaga punkt är fristilen. I övrigt har Stefan en oerhörd kapa citet, och verkar vara på väg uppåt i alla gre-

7 Överst: Finalparet Mark Horn/Scott Zimmerman gjorde DOC-finalen till en spektakulär upplevelse. Andra plats blev resultatet. Mitten t v: "Crazy John" Brooks i Bud Ught Team gör en avancerad catch. Mitten t h: Tjejfristilen i USA är även den imponerande. G. Rose i aktion tillsammans med Margaret Curtis. Nederst: Nya stjärnskottet Amy Bekken kastar längd. Foto: Jonas Löt 3:a overall kom Snapper Pierson, som verkar bli bättre med åren. "Gubben" är 37 år, med det märks i alla fall inte på discathonbanano 2:a i den grenen är imponerande. Dessutom vann han i vanlig ordning ndcn tillsammans med Ron Vingerelli. Ron har törutom frisbeevärldens längsta armar också ett särdeles fint uppträdande under tävlingarna. Det spelar ingen roll om det går bra eller dåligt, karin är alltid lika glad och positiv. 5:e plats overall blev belöningen i år. Före sig hade han Harvey Brandt på en 4:e plats, vars prestation slår ut det mesta. Under tävlingen var det väl ingen som kunde tro att han hade punkterat en lunga och brutit bäckenet så sent som i julas. Han var då inblandad i en våldsam bilolycka. Nytt längdvärldsrekord Bland övriga fenomenala insatser under veckan kan nämnas Sam Ferrans världsrekord i längd. Hans semifinalresultat på meter (utan att discen fick ett enda lyft) innebar naturligtvis en säker plats i finalen. Att han sedan skulle vinna finalen var det nog ingen som betvivlade, men att segermarginalen till tvåan Frank Aquilera skulle bli hela 20 meter trodde väl ändå ingen. Sam gjorde meter i finalen, även det ett ruggigt resultat. Aven damernas längd final var sevärd, då Chris O'Cleary kastade hela meter. '!Våa blev Wende Coates med meter. Dock blev det ombytta roller i overallkampen. Wende Coates blev där slutsegrare före Amanda Carreiro och med Chris som säker 3:a. Överhuvudtaget imponerades man av damernas frisbeekunnande. Från San Diego kommer många tjejer, så också Amy Bekken, ett nytt ansikte på US Open. Jag blev väldigt imponerad av henne och här tror jag vi har en blivande VS Open-vinnare. Tyvärr deltog inte Barbro Långjuth på årets Open. Hon hade ju två grensegrar från förra årets upplaga att försvara. Nu sparade hon sig till VM och det skulle visa sig vara klokt... Dominerande fristilsteam I herrarnas fristil förstod man på ett tidigt stadium att det skulle stå mellan Coloradicals och Bud Light. Coloradicals har bytt ut Doug Brannigan mot Steve Hubbard. På pappret kanske detta kan verka som en försvagning, men Steves publikfriande stil gör att Coloradicals nu är lite roligare att titta på. Kanske var det också detta som gjorde att "radicals" kunde slå Bud Light. I BL fristilar Joey Hudoklin, världens bäste fristilare, men det räckte som sagt inte. Konkurrensen är stenhård i fristilstoppen. Publikmässigt blev US Open som vanligt en succ';. Den mångtusenhövdade publikskaran fick se prov på högklassig frisbeesport under finaldagen, och publiken liksom vi spelare återvänder säkert till nästa års tävling. Att få uppleva ett US Open går utanpå det mesta. Mats Bengtsson -0-

8 SM-kval 1-88 Värnamo maj En härligt sommarväder möne del tagarna I årets första SM kval. En äkta kalifornienväder som vi tyvärr Inte är så bortskämda med här I Sverige. De som anlände under fre dagen kunde dessutom få uppleva stan "levande", då årets karneval pågick hela dagen. Många passade också på an testa golfbanan som vi hade lagt vid Värnamo sjukhus. En härlig gräsmana som underlag gör banan länspelad och trevlig. Lördag förmiddag bjöd på DDC då vi spe lade allt utom finalen. Alltefter som de olika paren spelat färdigt drog vi oss upp till dis cathonbanan för att klara av försöken. Sista grenen under lördagen var golfförsök. Fred rik Blom hade läst banan bäst och tog led ningen med fina 49 kast, dvs 5 under banans par. Bland damerna delade Rhode Johans son och Barbro Långjuth ledningen med si na 64 kast. På kvällen samlades vi för en mysig grill ning vid Prostsjön i stans utkant. Kanske borde man träffas oftare under liknande om ständigheter för att umgås lite utan att ha tävlingspressen över sig. Söndag förmiddag och golfsemifinal. Pär Bergström tog fram storspelet och gick runt på 8 under par. Thmas Lindell tog sig också till finalen genom att spela de 18 hålen sju kast bättre än i försöken. En härlig DDC final vanns av Lindell och Blom över bröderna Kronfjäll. Många tajta situationer, som de bägge lagen klarade av att lösa, bidrog till att finalen fick högt betyg. Per Fällgren, Brunna, försöker sänka en putt med Thomas Lindell och hela Värnamo sjukhus som AskAdare. Fälle slutade som femma i golfen. Barbro blev som väntat för svår törde övriga i damernas discathonfinal. Med sina 5.50 min hade hon placerat sig bra även i openklassen. Openfinalen vann Dieter Johansson. Efter halva loppet avgjorde han genom ett ryck och kunde sedan lätt bevaka sin led ning. Peter Karlsson, regerande svensk mästare, fick se sig slagen även av Anders Johnsson. I damernas golffinal lyckades Rhode Jo hansson bärga ännu en hemmaseger genom att gå ifrån med hela 5 kast gentemot Bar bro. Bland herrarna vann Pär Bergström ännu en golf tävling. Tävlingen avslutades med sedvanlig prisutdelning där Tomas Lindell kunde mottaga overallpriset, en enda JY}äng före Blom. VärnamoFC Burvall segrade i Kopparberg' Gävleborg-DM Den regerande svenske Junlormäs taren Tomas Burvall frin Bollnäs Frisbee Dlsc Club, tog Inte oväntat ham segern I DM. Den I två år rege rande distriktsmästaren Stefan Berbres från Edsbyn kom på femte plats. Tävlingarna arrangerades av Bollnäs FDC och hölls helgen den 4-5n I strilande försommarregn. Golf: Gustav Nygren från Falun och Göran Holm, Bollnäs tog redan från början kom' mandot i golfen med rundor på par. Nygren vann efter en vass sistarunda - tre under par och banrekord på Bollnäs kuperade 9 hålsbana. SCF: SCF:en genomfördes i en plötsligt uppdy kande och kanske alltför hård vind. Tomas Burvall vann med goda 49.4 m och 10.6 sek. Längd: Längdtävlingen avgjordes i regn och vindstilla. Tomas Burvall och Göran Holm, samt Gustav Nygren och Robert Lindman, Falun tog sig till final. Burvall tog hem se gem i den spännande och halkiga finalen ge nom att i sista kastet blöta iväg discen goda meter. Dlscathon: Efter försök och semifinaler i discathon var fyra personer i final. Gustav Nygren tog genast ledningen före Stefan och Magnus Berbres, Edsbyn, följda av Burvall. Den kne piga banan nära vattnet blev emellertid för svår för Edsbyborna, så Burvall kunde knipa andraplatsen efter segrande Falu Nygren. Burvall/Holm bäst I trick I fristilen stod striden som väntat mellan Bröderna Berbres och BurvalllHolm. Se gem gick med knapp marginal till det sist nämnda paret. DDC: Efter gruppspel och semifinaler stod det rutinerade paret Berbresx2 och uppstickarna BurvalVHolm klara för final. Första set gick till B/H, medan B&B klart tog det and :..!\vl,öcancles,etstod länge och vägde men slut bärga hem årets enda grenseger till Edsbyn. Burvall slutsegrare När sedan sammanräkningen var klar stod Tomas Burvall som segrare med 96 po äng före Gustav Nygren, Falun, 86 p. På de lad 3:e plats kom Göran Holm, Bollnäs, och Magnus Berbres, Edsbyn, med 75 p. Juniorklassen som avgjordes samtidigt vanns av Andreas Fernlund, 63 p, före Fred rik Björk, 61 p. På tredje plats kom Patrik Hansson, 49 p. Samtligs från hemmaklub ben Bollnäs.

9 LAG-VM 1988 Leuven, en medeltida belgisk stad av ungefär Uppsalas storlek, visade sig från sin bästa sida då 75 svenska frisbeekastare anlände en söndagseftermiddag för att checka in till världsmästerskapen i ultimate och guts. Solen sken och rena högsommarvädret mötte dem. Allt verkade upplagt för en peifekt vecka, men hur blev det egentligen. Här följer ett block som redovisar det mesta i tävlingsväg samt en och annan synpunkt om tävlingen som helhet. - -

10 -~:..._ > T v: Den svenska fanan vajade stolt över de svenska lagen på plats i Belgien. Vi hörde till de mest välutrustade med egna massörer, videofilmarem m. T h: Annelie Carlsson får iväg en passning förbi Finlands suverän Janina Koppinen. I:.., "C I: :;., l!! "C I: c( : Dl I: lo.. "iv f jå I: I: lo E o I: ~ :o För att börja som allting mötte oss så fick vi först vänta dryga två timmar på att ta login i besittning. Alla långväga gäster från USA, japan, Canada m m hade inkvarterats på ett campus precis bredvid planerna, medan svenskar, finnar och andra med bussar och bilar bodde utspritt över staden. Att då inte lyckas få fram loginycklarna åt oss dagen innan tävlingstart var ett första oroande teck en. Tyvärr gjorde också det sklida boendet att VM kändes lite splittrat. Man fick ingen riktig kontakt med de andra nationerna. "Tar man på sig att arrangera ett VM med 800 deltagare bör man kunna göra något bra av det. " I spetsen för VM -arrangemanget stod Belgiens Mr Frisbee, Jacques Doetsch. Ni som varit på kontinentala tävlingar har säkert träffat på denne självsäkre och arrogante tomte tidigare, så ni vet vad man egentligen borde väntat sig. Vi svenskar hade väl denna gång lite större förhoppningar. Tar man på sig att arrangera ett VM med cirka 800 deltagare och får ett par års förberedelser på sig bör man kunna göra något bra av det. Visst fanns trivseln där hos spelarna och visst var maten fantastisk. Visst hittade man ljuspunkter som ett VM-disco och en discbytarkväll, men det var ett par viktiga bitar som jacques Klack missade. "Många av matcherna var rena skämten med spelare som halkade omkring i leran." Ett illa genomtänkt spelschema visades också upp och blev föremål för stora diskussioner på det kaptensmöte som den kedjerökande, nonchalante broder jacques höll på söndagskvällen. En spelledig dag (för att folk skulle hämta sig från VM-discot) gjorde också att finalerna för första gången gick på söndagen. Detta innebar att främst vi svenskar inte skulle kunna njuta av VM-banketten ordentligt, trodde vi... "Man får erkänna att det trots allt var en rolig vecka." Denna bankett, ja! Nästan värd ett kapitel för sig. På tidigare VM och EM har lördagkvällen varit en höjdare efter veckans allvar. Gemensam middag och prisutdelning samt en oerhörd fin stämning bland deltagarna brukar prägla kvällen. I år var det för det första bara vanlig "tasjälv-servering" och när vi svenskar senare på kvällen finklädda dök upp på "banketten", visade det sig att det fortfarande var svettig speldräkt som gällde. Nåja, man kanske inte ska gnälla för mycket utan istället erkänna att det trots allt var en fantastiskt rolig vecka. Dessutom kanske vi svenskar har våra små egenheter, krav och förväntningar. Bl a hörde jag en amerikan säga: "Ni svenskar är så många och håller er helt för er själva. Att försöka ta kontakt med er är som att stöta på en tjej som inte är så intresserad av dig. Du får jobba oerhört hårt för framgång.. Totalt av alla deltagare blev det 38 ultimatelag och 13 gutslag som skulle samsas på planerna. När då 40 gutsmatcher och 156 ultimatematcher skulle spelas blev det ett oerhört slitage på de endast fym spelföra planerna som belgarna bistod med. Av dessa visade t o m en upp grus, stenar och kaninhål redan innan turneringen startade! Genom att så regnet kom under senare delen av veckan, var det som en rullgardin. Många av matcherna var rena skämten med spelare som halkade omkring i leran (som ibland nådde dem över anklarna... ) och planmässigt kan VM bara sammanfattas med ett ord:skandal! "En välkommen nykomling var Australien, vilka kom medflaggan itopp." Hur var då de olika grenarna? Ja, för att börja med herrarnas ultimate så är standarden väldigt ojämn. Många av de europeiska lagen verkar stå kvar och stampa på samma fläck. Engagemanget finns ibland, men hur är det egentligen med träning och taktiska kunskaper? Dessutom ser de flesta lag rätt hafsiga ut. En välkommen nykomling var där Australien, vilka kom med gul-gröna landslagsdräkter, flaggan i topp och ett strålande humör. Att man sedan förlorade det mesta gjorde inget. Man var ju bara där för att lära sig, "mate"! De nästan avgudade amerikanerna stötte i år på ett, för dem, oväntat hårt motstånd. De senaste två årens amerikanska mästare från

11 ~ ca E... c 3 Överst är det ett gäng glada juniorvärldsmästare som visar upp landslagsoverallen. Nedan t v kämpar Christian Tingström med en japan om discen. Till höger har vi också ett världsmästarlag i aktion. Fr v är det Thomas Bergström, Stephan Ereståhl, Anders Linden och Thomas Palmer i gutslaget. New York har i princip rensat på hemmaplan under ett och ett halvt år. Bl a har man slagit Windy City, USAs VM-lag 1984 och -86, de senaste sju mötena. I den senaste amerikanska mästerskapsfinalen dessutom med så klara siffror som Nu fick man alltså möta ett samlat svenskt lag, som brann av revanschlusta efter den nesliga förlusten mot Finland. "Man var knappt tio meter från målzonen då finaldrömmen krossades." Sverige är i dagsläget det enda land som kan hota USA och i årets VM-semifinal var det också på håret att man fått jänkarna på fall. Med ledning 16-14, medvindsdef och ett fantastiskt 16-sekunders MTA-kast på utkastet av Niklas Jälevik, vädrade svenskarna morgonluft. USA tog sig ur den knipan, men Sverige hade fortfarande ett mål upp och medvind i often. Man spelade sig också snyggt ur försvararnas zon och var knappa tio meter från målzonen då drömmarna om en finalplats krossades. Motståndarna bröt och kunde vinna med En storstilad uppvisning var det i alla fall och USA var klart skakat efteråt. "Det här håller inte. Nu får vi åka hem och träna hårdare" var en amerikansk röst i mängden. "En enorm pepp hade infunnit sig trots den tidiga morgonen." I semifinalen rådde det inget tvivel om att Sverige var ett lag som var heltänt. En enorm pepp hade infunnit sig trots den tidiga morgonen. Detta hade dock saknats i en del andra matcher både hos herrar och damer. Kanske skulle man ta en kurs hos Anders Karlsson. Denne höll nämligen lågan brinnade veckan igenom hos gutslaget. men fanns också på plats på varenda övrig svenskmatch för att svinga den svenska fanan i spetsen av hejaklacken. Oerhört! De svenska damerna, ja, Här vinner man sin grupp och slipper möta USA i semin. Vägen skulle ligga klar för en VM-final och kanske var det just detta som rörde sig i flickornas huvuden. Holland visade sig vara ett rejält hinder i vägen. En snabb ledning för dem med 6 0 gjorde att svenskorna mis sade finalen. Varför gick det nu så? Ja, kanske var det lite underskattning, eller..? Hade man verkligen kollat upp det holländska laget innan match, eller gick man bara dit och ställde in skorna under semin? Mer om detta i tjejernas egen dagbok. "Det märktes i finalen att Canada skulle slåss till sista blodsdroppen." Ett svenskt ultimatelag lyckades dock bli världsmästare. Våra juniorer tog guldet efter en ruggigt spännande tretimmarsfinal mot Finland. Även där var man lite självsäkra i början, Genom att ha vunnit allt i grundserien och bl a krossat det amerikanska laget, framstod man som klara favoriter i finalen, Bland juniorerna var det också ett USA-lag som fick sig en tankeställare. Man hade klätt av allt motstånd i den egna åldersklassen hemmavid och trodde Sverige var ett riktigt skinngäng. Men ack, vad Bronx High School of Science bedrog sig. Att inte ens komma till final måste ha varit en stor besvikelse och mi.~sräkning för dem. Aven gutslaget tog guld, även om detta kanske var lite mer väntat. Dock har konkur rensen skärpts och det märktes i finalen att Canada skulle slåss till sista blodsdroppen. Tyvärr för dem hade Sverige här ett lag som inte alls hade några problem att hitta peppen, vilket gav resultat. Under hela veckan hade dessutom de svenska spelarna det ganska bra förspänt. Cirka tio personer fanns runt omkring dem och verkade som förbundskaptener, mate riaiare, vattenbärare, massörer, videofilm are ffi m. Detta gjorde att vi andra kunde koncentrera oss på våra uppgifter och ett stort tack skall därför riktas till denna stab som höjde humöret på oss andra! "Överallt pågick kastandet i ett, t ett, i ett... " Efter det hafsarrangemang som belgarna åstadkom var det nästan inte mer än rätt att finalerna blev som de blev. Bägge ultimate finalerna på fotbollsstadion var tämligen händelselösa och ointressanta då USA spelade ut Holland respektive Finland med buller och bång. Trots allt får vi nog summera denna klaga låt med att säga att veckan var ett fantastiskt minne. I sällskap med 800 likasinnade disckastare kan man inte ha det alltför illa. Att alltid gå på universitetsområdet för att mötas av en flygande disc varen speciell känsla, för överallt pågick kastandet i ett, i ett, i ett... Undas

12 Damlandslaget nådde inte ända fram De svenska tjejerna kom till Belgien laddade efter en god uppbyggnad under förbundskapten leif MIkaelssons ledning. Vad skulle nu det räcka till mot Lady Condors från USA? Här är svenskornas egen berättelse: Tengå lägger iväg en passning förbi sin finska bevakerska. I trots fina/missen. Måndag Den första speldagen började med en ganska knaper frukost: vattenfranska och te! Efter denna var det samling i de nya, fina overallerna och jackorna för avfärd till planen. På dagsprogrammet stod värdlandet Belgien. Skulle dessa damer i fördel av hemmaplan kunna rubba oss? Vi hade nog i alla fall lite premiärnerver. Vädret var hyfsat med svag vind och ett lätt duggregn när vi efter en ordentlig uppvärmning besteg planen. Trots allt måste nerverna ha funnits där, för belgiskorna gjorde första målet. Efter det fick dom dock inte mycket att säga till om. Vårt spel flöt bra, men en miss var att vårt sidelineförsvar inte fungerade tillfredsställande. Belgien kom gång efter annan fram på kanten. Ska vi aldrig lära oss? Efter övertygande spel annars blev resultatet svensk seger med hela På kvällen var det dags att göra medeltidsstaden Leuven och besöka några av de många mysiga utecafeer som kantade torget. Helen Aspensjö, SOSFdC Tisdag Iväg till planerna för att se våra pojkar ta sig an de korta, små japanerna. Vi kunde lugnt avvika till vår match sedan grabbarna tagit en säker ledning. De sjalbeklädda kvinnorna från Canadas djupa skogar bjöd till en början på ett ruggigt motstånd, men efter ett par mål tappade de bort sina förfäders jaktinstinkter och vi kunde ro matchen i land talar för sig självt. Maple syrup och folkdans blev belöningen för detta. Thank's Canada! Efter den som vanligt utsökta middagen var det dags att göra sig klar för kvällens drabbningar_ Vi flickor skulle idag till en början ut och busa utan grabbarna och tog cirka tolv varv runt torget innan vi bestämde oss för ett ställe med mycket låg medelålder på de manliga servitörerna... Efter ett tag ropade vi"garcon!", greppade en taxi och hamnade aven slump på jättediscot Manhattan, där det visade sig pågå ett VM-disco. Där sågs mången spelare ta ett och annat vilt danssteg. Med trötta ben och ömmande fötter återvände vi framåt gryningen till vårt läger för att sjunka in i drömmarnas värld. Carnegie Onsdag Efter en välbehövlig sovmorgon samt en bastant och näringsriktig (?) frukost tog Buss-Harry oss till den charmiga staden Bryssel denna spellediga dag. Kulturintresserade, som alla frisbeekastare är, kunde vi från bussfönstret beskåda den okände soldatens grav och även EG-högkvarteret. Sedan kom turen för lämmeltåget av frisbeefolk till stadens omtalade kiss-staty Manneken Pis. En besvikelse faktiskt. Den var ju så liten, statyn alltså... Nu var det dags att shoppa i några timmar, men var låg affärerna?? Våra plånböcker förblev fulla och det enda vi fick se avaffärsområdet var vad vi kunde se genom bussfönstret på hemvägen. Dagen avslutades så med en gutsmatch mellan landslaget och bl a några kaxiga örebroare i ultimatelaget. Gutslaget fick där ta emot många gliringar, men tog till slut hem segern. För tjejernas del blev det också en avancerad minipingisturnering innan det var läggdags för en utmattad skara. Vi hade ju morgondagens matcher att tänka på. Mimmi Lundgren, Asa Tengå,SFMSC

13 Till vänster ser vi Mia Götmars forehand i den leriga förlustmatchen mot Tyskland. T h en stilstudie aven annan Örebrotjej, Carina Burman, uppvaktad av två fransyskor. Nederst: Ett skolexempel på sidelineförsvar. Jenny Malmsted! täcker en fransk tjej på sidlinjen. Torsdag På kvällen var det "trading night" för spe- många decibel (?) och det var förstås denna Frukost på studenthemmet Camillo Tor- lama. Vi gick dit och kollade lite. Efter affä- någons fel att det blåste idag... res efter Sabinas bultningar på dörren. Väl rerna framåt 23-tiden övergick bytandet i en Samling efter att ha bevittnat hur vid spelplanerna började vi med att heja improviserad fristilsuppvisning. Kul! vinden och den finska sisun stormat fram fram grabbarna till en seger mot Västtyskland. Efte.rdetta var det dags för oss att verk- Som avslutning på kvällen blev det att titta. in på kvartershörnet, där grabbarna hade och bäddat för en semifinalrysare, Sverige- USA, i openklassen. Nu hängde det på oss ligen ge Osterrike en omgång. Slutresultat. kvartsfinaler i dartturneringen. Aven vi flickor. Revansch för den snöpliga morgondär: 15-0! slängde några pilar innan vi hittade sängen. förlusten, för EM 1987 och för alla andra år De blågula färgerna försvarades framgångsrikt hela dagen. Juniorerna tog hem två matcher och herrlaget slog Holland i en match full av påkallningar på foul, pick och det ena med det andra. När regnet så började ösa ner var det dags för oss att spela mot Frankrike. Efter en timmes klafsande i leråkern lyckades vi till slut peta in Sjutton lerhögar satte sig i bussen för att åka hem till en välbehövlig dusch., Karin Ingvarsson, Lisa Jalmander, KFK Fredag Det var visst någon som antydde att om och utifall att det skulle blåsa den dag det var dags för oss att möta finskorna, så skulle det förmodligen gynna oss... Denna någon vaknade den här morgonen av att hennes kylskåpspåse, som hängde utanför fönstret, prasslade mer än lovligt som vi åkt på däng. "Vi må gjoere något åt det, ja det må vi!" Drabbningen gick av stapeln på en av de fyra, inför höstsådden upplöjda åkrarna, som med hjälp av idogt trampande av dubbklädda fötter i regn och rusk luckrats upp till oigenkännlighet. Vi var redo att gå in och skörda en seger den här gången. De svenska tjejerna harvade runt med god avkastning som resultat. Vinst med 10-7 utan alltför stora problem. Eftermiddagen kan summeras med ett enda ord: M O T V I N D! Vi spelade (?) mot VästtyskIand på ett numera risplantageliknande fält. Förlorade visst dessutom, ingen måtta på eländet. T o m de alltid lika glada japanerna såg ut att kunna hålla sig för skratt. Nog om detta är väl det enda rätta_.. Dagen avslutades lugnt och stilla och djuren kröp med svansarna mellan benen in i sina avskilda bås på login. Hade man dessutom vetat vad lördagen hade att bjuda, skulle vi nog följt undertecknads dröm och lämnat WO i semifinalen... Mia Götmar, SFMSC Lördag Idag var det dags för pärlorna på 1988 års VM-tävlingar, semifinalerna. Herrarna tog sig an USA, medan damernas motstånd utgjordes av Holland. Samtliga av svenskarna skrek sig på morgonen totalt hesa under ledning av Sture och Anders Karlsson i de vilda försöken att heja fram herrarna till seger mot de 21 spelarna från New York. Trots detta räckte Sverige inte till, men onekligen var detta VMs bästa match. Vår uppladdning tog nu vid i bussen, där vi kollade igenom vår match mot Suomi. Dessutom hade vi genomgång av den svåra konsten att ta sig ur en zon. Klara med detta var det dags för Mia Götmar att leda den utmärkta uppvärmningen. Det kändes trots allt lite konstigt under peppen och när vi klafsade in på den för korta gyttjeplanen, tänkte vi nog inte på att en VM-final stod på spel.

14 Holland tog också snabbt ledningen med hela 6-0! Till vårt försvar kan sägas att holländskorna spelade överraskande bra och ville mycket mer än vi. Mycket tack vare herrarnas hejaklack lyckades vi så småningom sega oss upp till ett enpoängsunderläge, Efter många diskussioner (vänliga sådana) vann holländskorna matchen med 15:13 och bedrövelsen var ett faktum. Varken herr- eller damlaget skulle få spela final. En jätteprestation stod dock våra högt älskade juniorer för, genom att vända ett underläge med till finalseger mot Finland med Detta var en riktig rysare, som gjorde denna nattsvarta lördag endast grå. På kvällen var alla svenskar ute och åt gemensam middag för att sedan fortsätta till den s k VM-banketten. Där kände man sig helt klart mal place! I matsalen var det nämligen shorts, linne eller speldräkt som gällde medan vi svenskar stod där i kjolar och kostymer. För oss fanns bara en utväg och den ledde till jättediscot Manhattan. H ur som helst var det en mysig vecka i Leuven och något nytt lärde vi oss helt så_o kert. nu är det bara att ta nya tag och satsa på nästa VM, för det är bara så att Sverige ska slå USA!!! Helen Ingvarsson, SFe Söndag Trots den oerhört tri$ta gårdagen med mången tår för di svenske, fanns det till denna dag glädje och hopp. På morgonen körde flickorna spelm~.ssigt över Finland i match om tredje pris. Antligen fick vi se det fina spel som tjejerna egentligen behärskar. Det hade liksom aldrig lossnat för dem förrän nu och det var ju så dags då! Med samma spel dagen innan, så hade det varit Holland som fått bita i det sura äpplet, det är då ett som är säkert. Vidare är jag lika objektiv i min bedömning att svenskorna hade bjudit ett betydligt hårdare motstånd mot Lady Condars i finalen, än vad Holland mäktade med. Däremot tror jag trots allt att USA hade dragit det längsta strået vid denna eventuella match. Deras rutin hade definitivt varit avgörande. Lady Condars från Santa Barbara, USA, gjorde processen kort mot holländskorna. Någon enstaka gång tilläts Holland sticka upp under publikens oerhörda jubel, men annars var det Condorerna som stod för det snitsiga spelet. USA blev absolut värdiga mästarinnor i detta kaotiska Belgien-VM arrangerat av "Clownen Jack". Faktum är att man skulle kunna sätta ihop en hel Frisbee Iaga om enbart denne mans fantastiska påhitt. Men vem vill höra om sånt trams, när det är betydligt roligare att läsa om hur gutslaget sopade banan med kanadickerna eller att juniorerna blivit världsmästare. Grattis till gulden, grabbar! När det gäller svensk damultimate är den inne på rätt spår, inget tvivel om det. VMbrons, EM-silver och två NM-guld under är ju totalt sett inte så dåligt. Tänk på att damerna inte spelat mycket mer än fem år, så i sammanhanget finns inga rutinerade spelare. Då är det nog inte så konstigt att spelet ibland knyter sig när det väl gäller. För några år sedan hade vi inte en chans mot Finland. Under de senaste två åren har Sverige vunnit sex av sju möten! Förlusterna i årets VM mot Västtyskiand och Holland var dessutom säkert tillfälliga, så svenskorna kommer nog att få sin efterlängtade revansch redan nästa år. Hur kan jag då vara så säker på min sak? Det är jag, för jag har sett ambitionen, viljan och inte minst revanschbegäret hos det svenska damlaget. Botten är nådd och det kan nu bara bli bättre! Leif Mikaelsson, förbundskapten Aspensjö, fr v: Marie-Louise Leif Mikaelsson L11ndgren, (förbundskapten), Asa Crossner, Helen~~~~~~~;~~~~l~;;~~=~~~:~;i.~ Magnus Nederst fr v: Annelie Carlsson, Burman, Marie-Louise Bengtsson, Mia Götmar, Anne-Marie Usa Jalmander, Erika Hö6g (sjukvdrdare).

15 SVENSKARNA DE ENDA SOM KUNDE UTMANA USA Skogshyddans Stefan Forsgren, en av Sveriges vassaste toppar, täcker ut en japan under grundserien. Nedan: Oldtimern Mikael Johansson passerar enkelt en schweizisk spelare. Det svenska herrlaget kom rustat till tänderna Inför årets VMtävlingar. Nu eller aldrig skulle man besegra USA och I så fall bärga VMguldet. så här var veckan I korthet: Måndag Klockan var det dags för den store Dr David att banka på allas dörrar. Man var lite småtrött efter den långa bussresan, men lyckades till slut hasa sig över sängkanten, dra på sig den nya overallen och masa sig ner till frukosten. Väl nere vid spelfälten var det dags att börja ladda för turneringens första match. MotsIändet där skulle bli Australien. Hur bra var då dessa bumerangkastande grabbar på ultimate? Man oroades lite för att det skulle komma kast man aldrig sett maken till tidigare. Det visade sig dock ganska snart att kängurulaget inte hade mycket att säga till om när matchen väl börjat. The Swedish machine skinnade dem totalt med Nästa motsiändare skulle bli Danmark, ett land man vet lite mer om. Preben & Preben gjorde bra motsländ i början, men räckte tyvärr inte till i år heller i den matchen också. Dags så att åka till förläggningen, vars rum mest kunde liknas vid varsin cell utan galler... Sova ostört fick man i alla fall! Ut på stan för att uggla lite grand och pröva de belgiska specialiteterna innan sängen lockade. Rolle Herber,SIS Christian Tingström, WFC Tisdag Vaknade på Hotell Gulag ganska tidigt och kände oss redan slitna. Gårdagen blev kanske lite senare än planerat. Vi mjukade upp under förmiddagen genom att möta Japan. Ganska enkel vinst med Efter att tjejerna fått vårt stöd var det sedan dags att möte joddelkungarna från Schweiz. Efter diverse experiment från lagledningens sida visade det sig att tidsgränsen hade runnit ut innan vi hann till 15 poäng. Till slut kunde vi i alla fall slå tillbaka alpgänget med klara Kvällens övningar var nästan lika tuffa som dagens. Arrangörerna hade lagt in en speuedig dag under morgondagen och hade därför passat på att hyra ett jättedisco enbart för VM-deltagarna. Detta visade sig vara mycket uppskattat och så gott som samtliga spelare var nog där. Micke Norr letade länge och väl efter något att bita i, men till slut hittade han sin lilla ögonsten... Full fart på aua hela kvällen innan problemet uppenbarade sig. Det visade sig vara så dimmigt i Leuven att det inte blev några vykort skrivna i dag heller! Magnus St~hl, SFC Ake Andreasson, SFC Onsdag Förb... väckarklocka! Ringer för tidigt i dag när det är sovmorgon. Gick ner och gjorde sällskap med de andra över ett par torra ostmackor. Bryssel stod på programmet, där "Dirty Harry" skulle guida oss runt. Efter dessa sevärdheter kunde man trava runt på staden och ha roligt åt aua belgare som inte förstår vad man säger. -@ En del saker köptes under dagen och spe ciellt en person tjatade om att det fanns så billiga skor överallt. Enda inköpet blev i alla fau en Dagens Nyheter för hans del! Eftermiddagen ägnades åt diplomatiska förbindelser med vårt västra grannland, Norge, då Rolle och jag käkade pizza med generalkonsuln Kjell Brandal. Den karin är ju inte klok någonstans. Samling med herr laget på dartpuben innan man lunkade hemåt och sov gott. Lars-Eric Hamstein, KFK

16 Torsdag DUNK-DUNK-DUNK! Väckarväktarna gjorde sitt för att alla skulle inse att detta minsann inte var någon semester. Mjölkspannarna skulle riggas, kon hämtas från mon. Harven måste vasslas och dartpilarna vässas. Ännu en dag med tävlingsiver mötte oss och dra på kryckor om inte personalen nu i slutet av veckan försökte vinna vår gunst. Här dignade borden av fluff-frallor, honing, skosuleost, sylt och fläskpalt. Bussen gick i tid för en gångs skull och alla var glada, tjoiahopp! Men ack det som varar, sa flickan. Vi befann oss plötzlicht i ett unbekvämt underläge med 3-6 mot tyskarna. Bevare oss för morgonmatcher, tänkte väl mången svensk. Uppladdningen gjorde ingen verkan förrän i andra halvlek. Då började maskinen rulla på. Vi bjussade då bara på ett mål och kunde vinna med Efter lunchen var det dags att ta sig an Holland, som hade förlorat en övertidsmatch mot finnarna tidigare. Den hade varit jämn och seg med många bitska påkallningar. Vår match såg ut att gå samma väg. En trög match på en areal som numer påminde om hälsohemmens gyttjestation. För oss var det nog nyttigt med Hollands alla besvikelsefouls, som de påkallade efter missade bomber. Det kokade och fräste vid sidlinjen och alla ville "in å mosa", Den gula maskinen är hård mot de hårda. Efter spiken i kistan, som betydde 15-8 igen, fick vi från motståndarna höra att de inte kunde göra något mot "gudar och magiker". Nu ska vi inte sturska upp oss, men tanken går osökt till våra förfäder, Hagbard läspe och halte å di andre... Nog av detta, sa flickan! Nu skulle pilarna fram och kvarterspuben tagas i besittning. Efter två vilda omgångar återstod åtta kämpar inför morgondagens final. Stämningen var hög, helt utan mjöd, ty i morgon väntade finnpajsarna på andra sidan slagfältet. Några drog hem till bingen, medan andra bevittnade discbytaraftonen. De små gula vännerna målade där hieroglyfer på allas tröjor och italienarna köpte skiten av sig på jänkarnas tillbehör. Efter några fristilares svettande ikapp med discomusiken gick man hemoch sooov. En av klipporna i laget, Anders Boqvist, under matchen mot Västtysk/and. Lasse Hamstein och Rolle Herber drar kortaste strået mot holländarna. Fredag Väl framme vid planerna tittade solen fram efter nattens regn. Det blåste ganska kraftigt, så vi var alla överens om att det här var ett väder som gynnade Sverige. Det var kanske denna falska känsla av säkerhet, plus att zonen inte fungerade som den brukar mot Finland, som gjorde att de kunde dominera i början av matchen. När vi väl kom igång kunde vi plocka upp fyra mål och utjämna till sju lika. I halvtid ledde dock finnarna med 8-7. Efter halvtidsvilan gjorde Finland första målet varpå tiden plötsligt var ute. Tillägg med två mål gjorde att vi nu gick först till Il. Tyvärr lyckades finnarna göra de två mål som krävdes och de vann alltså med I och med detta vann Finland gruppen och vi var mycket besvikna. Nu skulle vi inte heller spela något mer idag. ' För att muntra upp oss körde Harry en extra vända till login så att vi kunde ta en dusch. Vi återvände lagom till dammatchen mot finskorna för att heja fram de våra. Nu hade molnen kommit tillbaka och regnet föll i kylan. Men se, vårt stöd hjälpte, för damerna vann matchen ganska enkelt. Efter detta var vi några som gick in till Leuven för att titta på staden och gå i affärer. Pliktskyldigast var vi dock tillbaka till tjejernas match mot VästtyskIand, vilken tyvärr förlorades. Väl tillbaka på hotellet efter middagen var det taktiksnack inför semin mot USA och när detta var klart var det dags för dagens höjdpunkt, dartfinalen mellan de åtta bästa herrarna. Efter en mycket jämn omgång lyckades Micke Norr avgå med segern, trots att han hade mycket annat tänka på.. _ Jan Persson, CUS Lördag Uppvärmningen inför semifinalen denna "svarta lördag" skedde avsides från alla planer och först två minuter innan match var det ett väl peppat gäng svenskar som dök upp vid planen. Som vanligt fick jag sitta på bänken denna match. Konstigt med tanke på att jag var uttagen som ordinarie till VM och ej var förvarnad om att det skulle bli så här. Om jag vetat det, är det tveksamt om jag ens följt med, då jag bara fick gå in i tre skitmatcher. Nåja, jag är väl inte den ende drabbade, men faktiskt tycker jag att man ska få raka besked om sådana här saker i god tid. Nåväl, som bänknötare gjorde man sitt och lite till för att peppa gubbarna. En del, som Boquist t ex, börjar ju bli lite till åren, så de behöver mycket uppmuntran. Trots en suverän match av grabbarna så räckte det inte till. Vi ledde i princip hela tiden fram till och skulle bara stänka in det avgörande målet, men,men... Förlust med och klart deppigt efteråt. Det är inte roligt att spela så enormt bra och ändå få stryk. Trots allt var det den bästa match som ett europeiskt lag någonsin gjort mot USA. Kollade sedan på våra go'a gutskillar, som lätt vann sin semi mot Norge med 2-0. I den andra semifinalen vann Canadas skinngäng över de mysiga, små japanerna med 2-0. Samtidigt drog Suomi ifrån i den andra ultimatesemin mot England. Då fick det vara med frisbee för ett tag och spagetti avnjöts istället. Tillbaka och såg Sveriges damer förlora mot Holland med Det verkade som om tjejerna inte riktigt insett att matchen börjat, för efter knappt tio minuter låg man under med 6-0! Våra flickor kom dock

17 av sina många, snygga dykningar. (ovan). Danny Eriksson i tredjepris Engl'and. Söndag Så var det dagen efter. Det var med en ganska tom känsla man vaknade på morgonen. Visserligen var Sverige i gutsfinal, men i paradgrenen ultimate skulle.vi bara få en s k bronsmatch. På uppvärmningen innan matchen kändes det att den riktiga gnistan fattades, vilket ju brukar visa sig i försvaret. Surt äpple för SFMSCs försvarskedja att bita i, skulle det visa sig. Matchen började bra för Sverige och 3 1 kunde svenskarna göra sedan britterna helt oprovocerat kastat discen i marken. Planen, förresten, förtjänar återigen ett eget omnämnande. Att inte fler skador inträffade tyder visserligen på en bra grundkondition, men får ändå sättas lika mycket på fru Fortu nas räkning. Den lilla geist Sverige visat i början verkade nu försvinna då segern tydligen skulle bli lättköpt. Trots att man "gav" bort discen tre raka gånger kunde svenskarna gå till halv tidsvila med ledning, 8 6. Detta mycket tack vare Anders Boquist, vilken dominerade matchen med mängder av snygga brytningar. Nästa halvlek inleddes lika olyckligt. Re dan i första anfallet kastade Sverige bort dis cen två gånger. Tack vare nervöst spel av England kunde Sverige ändå rycka åt sig tre måls förspr"ån:g. starkt och plockade upp detta. Tyvärr rackte inte heller dom till och man får nog säga att holländskorna imponerade och har kommit till damtoppen för att stanna. Raskt marscherat! Efteråt var våra tjejer otröstliga, men det svenska herrlaget drog sitt strå till stacken för att avhjälpa detta. Vissa mer än andra... I början av juniorfinalen såg dagens mörka trend ut att hålla i sig. De våra kom snabbt i underläge och hittade inte alls det spel som gjort att man närmast krossat allt motstånd i grundserien. Vid underläge och utan röst efter allt skrikande passade jag på att äta innan bussen gick hem. Efter middagen såg man mellan träden små gula och vita prickar fortfarande irra omkring på gräset. Något var helt klart på gång: Jodå, hinner precis se Sverige utjämna till 21 lika. Slutet blev en verklig thriller med två lika trötta lag och två hesa bänkar. Missarna var frekventa, men kämpaglöden var det inget fel på. Till slut tog alltså Sverige hem spelet och jublet visste inga gränser. Ett stort GRA'I' TIS till juniorernas välförtjänta VM guld! På kvällen var det gemensam svenskrniddag då vi fick reda på att Sture Carlsson skulle avgå som ordförande för förbundet. Tråkigt, men Du är verkligen välkommen tillbaka och tack för allt Du gjort svensk fris bee, Sture! Niklas Jälevik, SFMSC Vid ställningen 10 7 ställde svenskarna upp ett zonförsvar som England lite väl enkelt spelade sig igenom. Deras egen zon lyckades dock betydligt bättre, mest p g a bristen på kyla hos de svenska. Särskilt tän ker jag då på en snabb upside från Botte till Niklas Jälevik, där de tydligt saknade ögon kontakt. Felet ligger nog mycket hos båda, för söker man sig så nära dischållaren ska man vara beredd på en passning! Här kunde också England utjämna till tio lika. När Åke Andreasson sedan gjorde hårt trängd vid sidlinjen efter det att Lars Botvidsson brutit snyggt i anfallszonen, gick luften ur engelsmännen. Man började spela alltmer på chans med klen utdelning och det må sägas att det inte rörde sig om några direkt vilda glädjescener då "matchdisken" in nebar Sverige hade trots allt visat sin tyngd, ty även om matchen var siffermässigt jämn, fick man intrycket av att grabbarna gick på halvfart. Någon riktig nerv infann sig aldrig. Nu åtrerstod två långa transportsträckor. Först den till bussens avfärd och sedan själ va hemfärden. Det kändes inte ens inspirerande att se USA krossa Finland med 21 8 även om denna ultimatefinals inledning var jämn. Finnarna spelade dock alltmer ~ervöst och enkelt för att kunna störa amenkanarna. Sverige hade tidigare avfärdat Cananda med klara 3-1 i guts. En prestaion mest smickrande för kanadickerna, som lyckades ta set av gutsherrarna. Med ett jämnare lag kunde Sverige vinna trots att Canadas försvar stundtals blixtrade till. Om bussfärden hem kan bara sägas att videoruliarna gjorde att t:l1an nästan minns handklappandet genom Österrikes tunnlar som en höjdare. Dock ska jag passa på att tacka chauffören Harry för all hjälp under veckan, även om jag till slut fick hjälpa även honom med massage. De kryptiska gångarna i Sveriges loge ment bidrog annars väsentligt till att lätta min arbetsbörda. Detta tillsammans med de många aktiviteter som bjöds på under veckan. Det är något fel då folk antingen inte hittar till "sjukstugan" eller helt enkelt inte hinner komma. Resultatet blir sedan att man får spela med besvärande krämpor, vilka man annars kanske sluppit. Ett bevingat ord så som slutkläm:"nog om detta, sylt och plättar!" som flickan sade. David Crawford, sjukvårdare Jonsson, (förb. kapten), Niklas Bergqvist, Lars Botvidsson, Peter Olofsson, Boquist, Norr, Lars Svensson, Stefan Forsgren, Christian Tingstrom, Ronald Herber, Ake Andreasson, Paul Eriksson (lagledare)... Nedre raden fr v: Niklas Jälevik, Lars-Eric Hamstein, Magnus Stdhl, Anders Botvldsson, Danny Eriksson, Jan Persson, Peter Bergström, Mikael Johansson, Torbjöm Svensson och Sture Carlsson (ordf. SFF).

18 VM-GULD TILL SVERIGE EFTER RENA VÄGGEN I FINALEN I den dubbeldäckare, som var på väg mot lag VM I Belgien, fanns ett gäng laddade gutskillar, vilka skulle ta upp kampen om VM-guldet. Ett på pappret mycket bra lag stod till förbundskaptenen Peter Lundmarks förfogande. Detta trots att man drabbats av ett avbräck under ett landslagsläger, då en av de bästa kastarna I laget, Patrlc Ljungström, blivit skadad. Dock återstod sju herrar som Inte gick av för hackor, skulle det visa sig. Under söndagskvällen medverkade bl a undertecknad på det kaptensmöte, som den alltid lika nonchalante arrangören Jacques Doetsch stod för. Där förklarades att gutsmatcherna bara skulle spelas bäst av tre set till 15 poäng då hela VM låg under en stark tidspress. Detta är ju också förståeligt om man tar sig an att arrangera ett mästerskap av denna storlek med endast fyra ultimateplaner att tillgå, samt envisas med att ha en spelledig dag för att smälta det VM-disco som fanns inlagt i programmet... Det svenska herrlaget som tog gutsguldet: Överst fr. v. Peter Lundmark, förbundskapten, Anders Linden, Anders Karlsson, Björn Lindahl, Thomas Palmer. Nedre raden fr. v.: Stephan Ereståhl, Staffan Berlin och Thomas Bergström Foto: Mikael Egner Orolig Inledning Inför turneringens första match var det svenska laget lite oroat. Våra första motståndare skulle bli Japan och då de inte deltog i VM 1986, var de förvånansvärt lågt seedade. Det innebar att vi alltså skulle möta ett av favoritlagen utan att ha fått chansen att se dem i någon match. Våra farhågor besannades också. Motståndarna var små och ettriga, jobbade för varandra och hade ett par mycket giftiga kastare. Trots allt lyckades vi ta första set. Under andra set började den morgontrötta publiken att komma och med den kom japanerna verkligen igång. I kanten av spelplanen var tjockt med folk som jublade åt våra direktfångster och japsens kamikazedykningar in i publikhavet. Vi hamnade snabbt i underläge med ett par pinnar och kunde ej hämta upp detta innan setet var över. I sista set kom dock en urladdning vid ställningen 12 lika. En enorm dykning av Thomas Bergström på en retur satte fart på de svenska livsandarna och med hjälp av den högljudda hejaklacken kunde vi vinna med Puh!! En bättre reklam kunde nog inte gutsturneringen ha fått. Långt efter det att vi skakat hand med motståndarna och ställt upp för den obligatoriska fotograferingen hördes applåderna från de begeistrade åskådarna. Farligt ah slarva De närmaste matcherna var mot ett par riktiga skinngäng. Både Belgien och Holland slogs tillbaka med 2-0 i set. Närvi sedan gick in mot de sent anmälda schweizarna trodde vi nog på en liknande match. I en mycket slarvig inledning, som präglades av våra dåliga kast, kunde Schweiz ta ledningen med 11-8 innan Millepeppen tog (~rt. Första set kunde bärgas med Aven det andra setet blev snabbt svenskt. Alpgrabbarna var dock inte alls ofarliga och med lite mer träning och matcher kan de nog bli giftiga om ett par år. Viljan finns i alla fall där. Inofficiell VM flnal Efter utflykt till Bryssel under onsdagen var det dags för en mycket prestigeladdad match. En utmaning från det svenska ultimatelandslaget.gjorde att vi stod öga mot

19 I finalen var det svenska laget mycket jämnt. Staffan Berlin gör en av många direkt/agningar under matchen. Det japanska laget jobbade mycket effektivt på returerna. Tyvärr räckte spelet i övrigt inte längre än till en tredjeplats. Å Foto: Mlcke Norr, T Anders Linden ledningen till att man inte fullkomligt pratade sönder japanerna var förmodligen att publiken då hade lynchat dem. Med 21-19, 21-19varman i alla fall i final. Oj, vad vi längtade efter att få slakta dom skinnen... öga med sådana sluggrar som Botte, Jälevik, Micke Norr, Tobbe S, Boo m fl. En ordentlig publiksamling fanns där också och de kunde se ett råpeppat ultirnatelag ta hem första set med 23-21, efter det att gutsen lett större delen av tiden. Trots många goda försök lyckades inte psykningen hela vägen ut, utan gutslaget kunde till slut vinna med 2-1. Som helhet var det dock en bra genomkörare inför morgondagens match. Annorlunda taktik Dagen efter var det nämligen dags för ytterligare en match som vi varit lite oroliga inför. Motståndet var nu England, vilka spelar på ett helt annat sätt än det vi svenskar är vana vid. Istället för att attackera discen och försöka fånga den direkt, sätter man bara dit handen för att om möjligt få upp en bra retur. Detta skulle ju närmast betraktas som fegspel vid ett SM, men är naturligtvis en fullt tillåten taktik. Trots att vi hela tiden kastade ganska bra, var det en mycket hård match. Vinst med 16-14,15-13 talar sitt tydliga språk. Ujujuj... Efter den bedrövliga ultimateförlusten mot Finland på fredagsmorgonen kom så regnet som salt i såren. Vi skulle nu möta USA på vad som närmast kunde liknas vid en potatisåker. Inte för att amerikanarna var bra i början på veckan, men man hade defini- tivt spelat upp sig med tiden. Då vi inte heller kunde ta mer än två stegs sats i leran, kunde vad som helst hända. Trots vätan greppade di svenske bra och några större sensationer inträffade inte. Vinst med klara 2-0 och en kvart senare började solen skina. Goda grannar I semifinal Turen var nu kommen att möta våra kjaera grannar fra Norge i semi. Det här kunde ju knappast bli någon riktig gutsmatch, då denna gren ju bygger mycket på sådana faktorer som aggresivitet och hat. Något sådant går ju dock inte att känna mot dessa gemytliga guttar. Nåja, med Eirik i spetsen visade man att man inte tänkte ge sig utan motstånd. Trots mycken vilja och många norrmän i publiken kunde man inte stå emot Thomas Palmers högerslägga, Bergströms dykkast, Lindas forehands eller Stygge Staffans greppsäkra nävar. När de övriga i laget också spelade säkert innebar detta en svensk finalplats med 21-14, Efter matchen var det dags att kolla in vilka som skulle utgöra finalmotståndet. Ett gäng flummiga kanadensare höll just under publikens buande på att vinna över de stackars japanerna. Kanadickerna utnyttjade språkförbistringen maximalt och enda an- Händelserik final Klockan tolv på söndagen var fotbollsstadion i Leuven helt tom sånär som på en vilsen arrangör på löparbanan och Mille som laddade upp i mittcirkeln. Det svenska gutslaget började så smått värma upp under coach Lundmarks sakkunniga ledning. Framåt ettsnåret hade också de förhatliga motståndarna dykt upp och en go' liten klack med juniorer och damer, vilka vi peppat upp under veckan, höll liv vid kanten av planen. Flertalet i publiken verkade dock hålla på Canada. Konstigt efter deras uppträdande igår. Med ett stabilt spel tar Sverige hem första set med Trots att kanadensarna bara stoppar upp discen med närmaste kroppsdel (händer, fötter och t o m bröstet!), hinner de inte riktigt fram på returerna. Ereståhl, TP m fl kastar helt enkelt för bra. Motståndarna ger dock inte tappt utan kan efter sin psychopepp vinna andra set med utan att Sverige för den skull spe Jar dåligt. Trots allt känns det som om vi har det psykologiska övertaget och efter halva tredje setet talar Anders "Mille" Karlsson om för coachen att han inte ska spela mer utan nu ska det Ln i mig peppas!! Den levande väggen Detta lyfter oss andra i laget och att höra Milles hesa stämma ringande i öronen gör att "the Swedish Wall" föds i tredje set blir en formidabel uppvisning i det sista. Genom mängder av direkttagningar från samtliga svenskar på linjen verkar kanadensarna närmast frustrerade. De vet helt enkelt inte var de ska sätta discen utan börjar skälla på varandra och påpeka hur de andra i laget ska göra. Segersiffrorna skrivs till hela 21-9 i setet och Sverige har tagit guld i VM!!! Till segerrusiga svenskar och japaners hurrarop greppar Mille den svenska fanan och leder ett ärevarv runt stadion. När man då på upploppet framför huvudläktaren vinkar mot publiken och tar emot de stående ovationerna börjar man fatta vad som hänt: Ole, ole, ole, ole! We are the champs, we are the champs... Lindas

20 Sverige har Vörldens bösta juniorer Både herr och damlaget I ultlmate misslyckades med de mål man san upp Innan VM. Trots dena kan vi nog se framtiden an med gon mod. Vårt svenska Junioriandslag gjorde nämligen rent hus under turneringens gång. så här gick det till: Efter träningsläger i Jönköping och Danmark var det 16 juniorspelare som tillsammans med undertecknad styrde kosan mot Belgien för att spela VM där. Grabbarna hade imponerat under dessa sammankomster och det var med vissa förhoppningar som vi såg veckan an. Redan första dagen stötte vi dock på hårt motstånd. Tidsgränsen rann ut Efter frukost bar det iväg till planerna där två matcher väntade under dagen. Den första gick mot ett lag vi inte visste speciellt mycket om. Holland skulle stå för motståndet där. Matchen gick nog ändå som alla väntade sig. Vi kunde vinna med 15-2 efter stabilt spel. Eftermiddagsmatchen visste vi skulle bli myc\<et hårdare, för då stod Finland på programmet. Vi öppnade väldigt bra och tog ett stadigt grepp från början. Halvlekssiffrorna 8-2 talade sitt tydliga språk och många började slappna av. Detta var mycket farligt, för efter vilan var det finnarna som spelade bäst. De hade minsann inte gett upp och började nu plocka poäng. Vid ställningen 10-8 till oss var tiden ute. Förlängningen innebar dock en skärpning och vi kunde vinna med 12-8 till slut. Kvällen innehöll ett nytt kaptensmöte och tack och lov gick det den här gången både inomhus och bakom låsta dörrar. Den stora frågan var att kanadensarna ville ha en schemaändring med spel alla dagar. Så blev dock inte fallet, vilket nog de flesta svenskar var ganska glada åt. Jörgen Sundberg var en av de åtta som fick förtroendet under sista timmen i finalmatchen mot Finland. Här håller han på att finta bort en engelsman. Klar seger mot USA Tisdagens första match skulle bli en riktig kraftmätare. Vi skulle då möta Bronx High School of Science från USA och det var ingen tvekan om att vi måste spela bra för att slå dem. Under uppladdningen före match var det ett väldigt samlat lag man kunde skåda. Taktiken var klar, så det var bara att gå ut och köra. Vi började återigen väldigt bra, kanske något nervöst, men tog snabbt ett stadigt tag om matchen. Vi fullständigt skåpade ut USA, som nog led aven smula underskattning och helt klart blev tagna på sängen. Vinstsiffrorna skrevs till hela Av bara farten blev det dessutom ytterligare en enkel seger under dagen. Danmark blev tillbakaslaget med 15-1! På kvällen var det fest på discot Manhattan, ett stort och mäktigt ställe som var både mörkt och varmt. Dessutom var det ett väldigt krångligt barsystem med kuponger, men det löste vissa genom att hitta en obemannad bar med gratis flaskor...