epo TEMA KAMP 2011 det var inte meningen ARBETARNAS FÖRSTA MAJ POSITIV - MITT UPP I SKITEN DÖDLIG STRID - BOKSTAVLIGEN! A TILL Ö MOT ALLA ODDS

Transkript

1 epo r TEMA KAMP 2011 det var inte meningen POSITIV - MITT UPP I SKITEN DÖDLIG STRID - BOKSTAVLIGEN! A TILL Ö MOT ALLA ODDS ARBETARNAS FÖRSTA MAJ jakobsbergs folkhögskola 10/11

2 Kampen har börjat Svetten har runnit, tangenter har lossnat och hjärnorna har för länge sedan kopplats ur. Magasinet som du håller i din hand har inte gjorts med en klackspark. Men tiden på Jakobsbergs folkhögskola är snart slut och över varje huvud blinkar ett frågetecken. Efter skolavslutningen blir vi redaktionssekreterare bostadslösa. Den enda lösningen är att flytta hem till föräldrarna igen. Att återvända till sitt tonårsrum och obligatorisk familjemiddag kl är en utväg som inte lockar. Kommer vi att få jobb i våra hemkommuner eller kommer sommaren spenderas i arbetsförmedlingens mörka korridorer? Det finns inget val. Vi måste klara av detta. Våra huvuden glöder och världen står i lågor. Från avrättningen av Usama Bin Ladin och kärnkraftsolyckan i Fukushima till psykosskandaler i Big Brother-Sverige. Vi befinner oss i ett mellanläge, en tid då den förslappade vardagen är på väg mot sitt slut och barrikadernas portar åter är på väg att öppnas. Vissa dagar är det en kamp att ta sig upp ur sängen och gå ut genom dörren. Andra dagar är man beredd att offra sitt liv för det man tror på. I varje människa finns en strävan efter förbättring. Allt från att få sina fönsterväxter att grönska till att göra den perfekta kuppen mot ett ohållbart system. Det behövs någonting att fokusera kraften på, för att känna att livet är värt att leva. Men det viktiga är inte att flämtande ta sig över mållinjen, utan att våga ge sig ut och springa. Och det är där vi befinner oss. På startsträckan. Vi har under arbetet med magasinet mött en mängd människor som alla har sina egna duster att utföra. Ni kommer att få läsa om personliga strider mot sjukdomar, arbetslöshet och utbrändhet. Hur ser livet ut för en person med diagnosen MS? Vilka reaktioner får en kvinna som konverterar från kristendom till islam? Vi guidar er genom samurajfilmer och diskuterar fightingspel. Vi lyfter upp problemen på en högre nivå och följer med på demonstration mot Sverigedemokraterna, samt höjer fanorna i första maj-tåget. Vi dedikerar följande sidor till alla som tror på sin egen styrka. Men även till de som någon gång har tvivlat på sin förmåga att förändra. Kampen börjar inte i morgon. Den pågår nu, inom oss. Varje sekund. MARIA KÄLLSNER REDAKTIONSSEKRETERARE SONJA ANSHELM REDAKTIONSSEKRETERARE Ansvarig utgivare: Holger Nilén Textcoach: Torbjörn Berggren Datacoach: Bengt Jönsson REDAKTIONEN Max Grundström Reporter/Layoutchef Tove Larsson Reporter/Layout Helena Banazadeh Reporter/Layout Sara Niklasson Reporter/Layout Lucas norberg reporter Rebecca mårtensson Reporter

3 innehåll A TILL Ö MOT ALLA ODDS - DEL KAMP JAG DRÖMMER JU FAN på KINESISKA TILLBAKA FRÅN KRASCHLANDNINGEN DET VAR INTE MENINGEN ATT VÅGA STANNA KVAR ALDRIG MER ARBETSLÖS VÄLJER LIVET VARJE MORGON FOTOREPORTAGE - SÅ NÄRA A TILL Ö MOT ALLA ODDS - DEL 2 SEX på TEATERSCENEN ARBETARNAS FÖRSTA MAJ POSITIV - MITT UPP I SKITEN KORANEN ÄR HENNES VÄGVISARE FACEBOOK UTLÖSTE MASSDEMONSTRATION lykkes KÄNSLIGHET MOT DUNKLA TRUMMOR DÖDLIG STRID - BOKSTAVLIGEN! KATANAKÄRLEK IDA EKENBERG PETER LETOWSKI HELENA BANAZADEH MARTINA CEDERQVIST TOVE LARSSON SARA NIKLASSON REBECCA MÅRTENSSON LINNEA ALMLÖF LUCAS NORBERG IDA EKENBERG MARIA KÄLLSNER SONJA ANSHELM VANJA ABRAHAMSSON SOFIA SÖDERBORG DAVID SLÄTTMAN MARTINA CEDERQVIST MAX GRUNDSTRÖM LUCAS NORBERG Sofia söderborg Reporter LinnEa almlöf Reporter vanja abrahamsson Reporter peter letowski Reporter martina cederqvist Reporter David Slättman Reporter ida ekenberg Reporter

4 4 A till Ö mot alla odds Del 1 Text Ida Ekenberg Det har alltid funnits personer som på ett eller annat sätt har förändrat världen. Vare sig det är fiktivt eller verklighet. Här är ett lexikon från A till Ö med karaktärer som betytt något i vår historia. Aung San Suu Kyi: Burmesisk kvinnlig politiker som kämpar för demokrati i militärdiktaturen. Har sedan 1989 suttit i husarrest, dömts till straffarbete och fängelse flera gånger om. I november förra året tog den styrande militärjuntan sitt lilla förnuft till fånga och släppte Aung San Suu Kyi fri. U2 har tillägnat låten Walk On till henne. Barack obama: Första afroamerikanska presidenten i USA. Vann valet för demokraterna år 2009 och är en milstolpe i kampen mot slaveriet som präglar stor del av amerikas historia. Men även en käftssmäll mot rasismen i världen. Christofer Columbus: Då jorden fortfarande var platt seglade Columbus mot horisonten med risk för att falla ner för kanten. Två upptäckter gjordes den resan. 1: Jorden är inte platt och 2: Kontinenten Amerika hittades. Dalai Lama: Är inte en person utan en upplyst person som avstått inträde i Nirvana för att stanna på jorden och kämpa för fred och mänskligheten. Den nuvarande Dalai Lama (Tenzin Gyatso) tilldelades Nobels fredspris Einstein Albert: En av 1900-talets mest framträdande personer. Förknippas främst med den banbrytande relativitetsteorin. Under hela sin skolgång fick Einstein höra det blir aldrig någonting av dig. Han fick Nobelpriset i fysik år Skrattar bäst som skrattar sist. Florence Nightingale: Grundare av det moderna sjuksköterskeyrket. Mest känd för sin insats i Krimkriget, där hon sänkte dödligheten på militärsjukhusen från femtio till två procent. När Storbritannien vann kriget blev hon nationell hjälte och fortsatte att verka för en reformerad sjukvård. Foto: kommer inte att komma om vi väntar på att någon annan person eller någon annan tid«citat: Barack Obama Ghandi Mahatma: Andlig ledare och politiker i Indien. Var förgrundsfigur i befrielsekampen från det Brittiska Imperiet. Ghandi propagerade och var pionjär för statygraha, en filosofi som handlar om sanning och motstånd mot det onda genom aktivt ickevåldsmotstånd. Herkules: Person inom den grekiska mytologin. Han utförde tolv stordåd. Bland annat dödade han de nemiska lejonet som var en avkomma till monstrena Tyfon och Ehidna, som sägs vara modern till alla monster. Isaac Newton: Uppfinnare och vetenskapsman från England. Kom på den slutgiltiga formeln för tyngdlagen, och uppfann teleskopet. Jeanne d Arc: Bondflicka från Lorraine som klädde ut sig till man och kämpade för Frankrike under hundraårskriget på 1400-talet. Hon hade en ledande roll och befriade bland annat Orleans från engelska ockupanter. Blev helgonförklarad och ses som en av Frankrikes största frihetskämpar. Kalle Anka: Killen som alltid har problem. Är det någon som för kamp i vardagen så är det denna tecknade seriefigur från 1934, då inget går hans väg. Luther King Martin: Människorättskämpe. Organiserade bland annat en marsch i Washington 1963, som samlade personer som krävde lika rättigheter för svarta och vita. Det var även vid detta tillfälle han framförde I have a dream -talet. Moder Teresa: Ägnade 45 år av sitt liv åt att hjälpa fattiga och sjuka i Indien. Grundade Missionaries of charity som är en katolsk nunneorder som går i Moder Theresas fotspår och hjälper utsatta i Indien och andra länder. Moder Theresa mottog 1979 Nobels Fredspris och år 2003 blev hon helgonförklarad. Magasin Repo 2011

5 3-Kamp Text Peter Letowski Foto Max Grundström Jag utför tre utmaningar som testar mina förmågor, fysiskt och mentalt. Tiden jag har på mig är 24 timmar per utmaning. Till min trekamp har jag valt följande uppdrag. Styrkeprov: göra 1000 armhävningar Blind: inte kunna se något på ett helt dygn. Minne: memorera och sedan recitera en text ur Hamlet. Mina uppdrag graderas på en skala från 1 5 i kategorierna: svårighetsgrad, sexighet (hur sexig jag känner mig under uppdraget) och psykpoäng. Med psykpoäng menar jag den negativa mentala påverkan jag upplever. #1 Styrkeprov den första utmaningen av tre är styrkeprovet. Om jag klarar av att göra 1000 armhävningar vet jag inte ännu. Men jag vill ha ett mål högt nog att pressa mina gränser till det yttersta. En proper armhävning genomförs på följande vis: armarna ungefär axelbrett isär, rak rygg, näsan ska nästan röra vid golvet, endast tårna i marken, inga knän. Start: 11 april kl: 16:30 Slut: 11 april kl: 23:47 jag sparkar undan väskan, ett par kalsonger och några tidningar för att skapa lite rum för min armhävningsstation. Klockan är 14:30 och jag har inte gjort en enda armhävning ännu. Jag äter en banan och tittar på träningsscenen ur Rocky 2 för att motivera mig själv. Jag tittar på hela filmen och fördröjer experimentet med 1 timme och 54 minuter.okej. Fokuserar i några minuter. Dags att börja. Första 100. Det här kommer aldrig gå! Jag måste tänka taktiskt annars blir jag för fort trött. 25 åt gången vila i 10 min, håller inte i längden. 17: st - Det börjar kännas i bröstkorgen. 25 åt gången är för många, jag gör färre. 17: st - Mina taktiska planer har redan gått åt skogen. Varierar mellan 10 och 30 armhävningar åt gången. 17: st - Nu börjar de psykologiska aspekterna komma fram. Min armhävningsstation är en zon jag nu föraktar. Andas tungt. Armarna svider. Men 300! Jag har toppat mig själv i armhävningsväg. Aldrig har jag klarat av så många på ett dygn. Jag har gjort mer armhävningar idag än på hela året. Dock sänker sig ett något gråaktigt moln över mitt sinne när jag inser att jag bara kommit en tredjedel av vägen. 18:11- Nu inser jag att starten kanske var för hård. Lite ivrig att bli klar i tid var jag i början och nu är jag trött. 18: st - Jag är hungrig 18:24 - Unnar mig en längre vilopaus och går till affären. Köper bananer, yoghurt och chips. Efter en handfull bananer kommer energin tillbaka. 19: st 19: st - Mina axlar värker. Jag orkar inte skriva så mycket. Jag vill bara få det gjort. 19: st - Jag brände ut mig själv för fort. De resterande armhävningarna kommer vara en plåga. Jag gör inte mer än 20 utan att falla ihop. 20: st - Halvvägs, mer än någon annanstans har jag ont i axlarna. Mina vilopauser är irreguljära, det känns som om jag gör det här på instinkt nu. När jag känner att jag kan göra fler så gör jag det. 20: st - Gör jag 100 i timmen är det bra. 20: st Nu inser jag att jag måste göra alla mina 1000 idag, innan jag lägger mig. Med träningsvärken imorgon kommer jag inte kunna göra en enda. 21:31 - Jag har sträckt mitt vänstra knä. 21: st 22: st - Min motorik är försämrad. Känner mig seg, trött, svettig, varm. Jag gick in i dörrkarmen. Ser jag suddigt eller börjar jag bli hypokondrisk? 23: st Jag börjar tänka hur många det är kvar istället för hur många jag gjort. Jag känner mig febrig. 23: st. Slutspurt. Jag ger allt jag har. 23: st armhävningar. Det värker i magmusklerna. Svårighetsgrad 5 Psykpoäng 2 Sexighet 3 Vad är det viktigaste jag lärt mig? Jag får sällan chansen att pressa min kropp, eller mig själv så mycket, jag kan prestera mer än jag oftast tror. Jag har inte lärt mig något nytt, men det var värt upplevelsen. Det kändes bra efteråt. Övriga tankar. Träningsvärken varade i tre dygn. Jag hade ont i rygg, magmuskler, axlar, armar, bröstkorg och vänster knä som jag på något konstigt vis sträckte Magasin Repo

6 6 jag har förberett en ögonbindel av en tygpåse. Den fungerar. Jag ser ingenting, men får lyxen att se om det är ljust eller mörkt bakom bindeln. Dagen innan förbereder jag mitt rum. Tandborste, rakhyvel, deodorant och tandkräm ligger i rad, organiserade på min hylla så att jag kan hitta dem lättare. Även kläderna ligger i kategorier. Kalsonger och strumpor i fina högar. Start 15 april kl: 9:00 Slut 16 april kl: 9:00 (en klocka ringer) Klockan är 08:45. Jag vaknar, tar på mig bindeln och kläderna som jag lagt på en stol dagen innan. Jag väntar på min internatkamrat Ida som hjälper mig att gå ner för trappan och vidare till klassrummet. Det här går så länge jag har en assistent. Lektionen består av textsamtal. Jag lyssnar på vad de andra har att säga. Att inte se påverkar mitt tal, jag är väldigt tystlåten större delen av dagen vilket påpekas några gånger. Kanske för att jag känner mig sårbar. Tänk om någon häller salt i mitt te, eller massor av ketchup på min tallrik? Det är dags för kafferast, jag är förvirrad då vi ska sätta oss vid bordet i matsalen. I mitt huvud har jag orienterat mig till ett annat bord än där jag egentligen sitter. Jag är desorienterad och det känns läskigt. Efter skolan följer ett äventyr i staden. På den långa stadspromenaden som varar i flera timmar, följd av en lugn kväll i parken, upplever jag följande saker: Rädslor: Jag är hela tiden rädd att jag ska falla ner för ett stup eller gå in i en stolpe. En återkommande rädsla av att förlora synen för alltid skrämmer mig lite. Som mest rädd är jag när en salongsberusad David leder mig genom perrongen. Han försvinner i några minuter och jag står ensam. Hemska tankar dyker upp direkt. Tänkt om någon hugger mig med en kniv? Tänk om en medelålders kvinna får för sig att smyga fram och pussa mig? Visuellt: Att ha bindel för ögonen är inte lika sexigt som jag trodde. Under dagen skapas en fiktiv bild av omgivningen i mitt huvud. När jag senare besöker den platsen jag var på ser allting mindre ut, och inte alls som jag föreställt mig. De jag pratade med kändes större och längre än vad de egentligen är. Promenad: Tack vare mina assistenter Ida, David och Martina var det inga problem med att promenera. Dock blev trottoarkanterna fort mina fiender och jag upplever aldrig att jag går rakt utan hela tiden i diagonaler och vinklar. Det känns som om bilarna är någon centimeter från att köra på mig när vi går på trottoarer och övergångställen. Hygien: Att duscha är enkelt, schampot står förberett från dagen innan, likaså handduken. När jag hittar handfat och toalettpapper är toalettbesök ingen match. Jag passar på att raka mig, vilket även det går bra. Det tog längre tid än vanligt men blir lent och fint. Hörsel: Det sinnet som blir mest skärpt är hörseln, men inte på det sätt jag trodde. Till en början känner jag inte av någon skillnad, men efter ungefär 12 timmar händer något. Jag hör inte bättre, utan allting på en och samma gång. Min hörsel kan inte fokuseras på en sak. När jag vanligtvis diskuterar med någon annan lägger jag sällan märke till något annat ljud. Nu hör jag allt som sker runt omkring: trafiken, fåglarna, andra konversationer och fotsteg mot olika ytor. Mat: Saker smakade inte nödvändigtvis bättre, utan mer. Allt smakade mer skarpt och jag kunde skilja smakerna åt, salt blev saltare, citroner blev surare. Svårighetsgrad 4 Psykpoäng 3 Sexighet 1 Vad är det viktigaste jag lärt mig? Att inte vara elak och kaxig, någon kan fälla mig med krokben. Övriga tankar. Dagen efter uppskattade jag inte min syn mer, kanske den första timmen. Jag blev nästan van vid att känna efter var tandborsten var, konstigt nog kände jag en saknad efter min bindel. Det kändes som om jag tappat en armband jag alltid haft på mig när jag tog av den. #2 Blind Magasin Repo 2011

7 #3 Minne idag ska jag memorera en scen ur Shakespeares Hamlet. Scenen A room in the castle där Hamlet tömmer sitt hjärta och frågar sig själv ifall det egentligen är värt att leva. Till slut kommer han fram till att det ändå är värt besväret. Den första meningen sammanfattar egentligen allt han har att säga. Start: 28 april kl: 17:25 Slut: 29 april kl: 00:15 jag började med att leva mig in i Hamlets karaktär genom att titta på klipp ur filmen Hamlet (1996) där Kenneth Branagh är huvudrollsinnehavaren. När jag lärt mig de första tre raderna ställde jag mig på en stol mitt i rummet och härmade hans mimik. För att underlätta det hela, delade jag upp texten som visat bredvid. Jag lärde mig en del tills jag kunde den, sedan tog jag nästa. Något som direkt visade på att det kommer vara svårare än jag trodde var att minnet bedrog mig. Till skillnad från styrketräningen kunde jag inte pusta ut och sedan köra igen. Efter cirka två timmars övning både via läsning och videoklipp började jag förlora föregående stycken. Jag behövde ta långa pauser och vila huvudet med zombiespel. Även om jag kände mig någorlunda säker med det engelska språket, slog jag upp ord för att förstå sammanhanget. Men efter översättningen kunde det bli konstigt. Som i följande mening: When he himself might his quietus make with a bare bodkin? När han själv kan avsluta det med en naken hårnål? jag föreställde mig flera rum i ett slott (inspirerat av filmen) där jag, som Hamlet vandrade från rum till rum. Varje dörr jag gick igenom var ett nytt stycke. Detta hjälpte mig att komma ihåg var jag var i texten. Efter cirka sju timmar, följda av sömn lyckades jag läsa upp texten felfritt på morgonen. HAMLET Act 3 scene 1 A room in the castle To be, or not to be: that is the question: Whether tis nobler in the mind to suffer The slings and arrows of outrageous fortune, Or to take arms against a sea of troubles, And by opposing end them? To die: to sleep; No more; and by a sleep to say we end The heart-ache and the thousand natural shocks That flesh is heir to, tis a consummation Devoutly to be wish d. To die, to sleep; To sleep: perchance to dream: ay, there s the rub; For in that sleep of death what dreams may come When we have shuffled off this mortal coil, Must give us pause: there s the respect That makes calamity of so long life; For who would bear the whips and scorns of time, The oppressor s wrong, the proud man s contumely, The pangs of despised love, the law s delay, The insolence of office and the spurns That patient merit of the unworthy takes, When he himself might his quietus make With a bare bodkin? who would fardels bear, To grunt and sweat under a weary life, But that the dread of something after death, The undiscover d country from whose bourn No traveller returns, puzzles the will And makes us rather bear those ills we have Than fly to others that we know not of? Thus conscience does make cowards of us all; And thus the native hue of resolution Is sicklied o er with the pale cast of thought, And enterprises of great pith and moment With this regard their currents turn awry, And lose the name of action.--soft you now! The fair Ophelia! Nymph, in thy orisons Be all my sins remember d. Svårighetsgrad 3 Psykpoäng 1 Sexighet 5 Vad är det viktigaste jag lärt mig? Tjejer tänder på Shakespeare. Övriga tankar. Hoppas någon, någon gång frågar mig om jag kan den tredje aktens första scen i Hamlet för då kan jag säga ja Magasin Repo

8 8 JAG DRÖMMER FAN PÅ KINESISKA! But most of all my struggle with my language Mon combat contre mon cerveau Krönika Helena Banazadeh Jag är svensk-iranier och saknar språk. Efter snart 20 år i Sverige har jag inte funnit mitt språk. Jag kan svenska, men inte på samma nivå som mina klasskamrater. Jag talar persiska som en treåring (mina småkusiner i Iran retar alltid mig för mina konstiga formuleringar) och engelskan är 90 procent korrekt; jag talar flytande men stavar som en nybörjare. Under åren har jag samlat på mig språken italienska, arabiska och flytande sarkasm. Men vilket är mitt språk? Det sägs att det språk du drömmer på är ditt språk. Jag drömmer fan på kinesiska! I drömmarna kan jag ha hamnat i ett scenario där orden som kommer ur mig är på ett språk som jag inte kan (språket varierar varje gång). Men jag förstår ändå vad jag säger. I mina drömmar är jag en mångtalare utan språk. en kompis berättar under en konversation om språk hur hans föräldrar försökt påverka hans svenska. Mina föräldrar ville alltid att jag skulle umgås med svenskarna i min klass, säger han. För de ville att jag skulle lära mig bättre svenska. Det känner både jag och vår gemensamma kompis som sitter vid samma bord igen. Jag tror alla invandrarföräldrar känner det samma. Mina föräldrar strävade också efter att jag skulle umgås mer med svenskar hellre än invandrare. Rädslan att deras barn inte kommer att klara skolan på grund av språket förstår jag. Språket är en kamp som varje person borde experimentera med och utforska på egen hand. Självklart kan man söka hjälp men det viktigaste är att låta det flöda på. Ibland låter det fel, men till slut kommer det att bli rätt. Det gör inget om meningenbörjar på svenska och slutar på turkiska och däremellan ett spanskt ord. Språket är vårt πάλη μου ενάντια στην πλάτη μου La mia lotta contro la morte sätt att exponera oss själva på. att vara språklös skapar ett identitetsproblem. Att leva i ett hus där två språk kolliderar gör inte saken bättre och självförtroendet sjunker. Min pappa skriker ofta att jag inte ska blanda språken och att man ska tala ett språk åt gången. Vid flera tillfällen har jag och mamma missuppfattat varandra och många pinsamma stunder vid matbordet har uppstått. När familjevännerna är samlade hemma hos oss startar alltid en hetsig konversation om varierande saker. Varje gång jag försöker delta blir det katastrof och självförtroendet sjunker ännu en gång. jag kom till Sverige och den lilla staden Borås som treåring. Jag var den enda invandraren i min klass. Av Trandaredskolans 300 elever var det totalt fem elever som härstammade från en annan kultur. Jag talade flytande svenska som en elvaåring borde göra men flytten till Stockholm blev en kulturchock. En rejäl chock. På tunnelbanan såg jag många olika människor från olika kulturer. Min hjärna noterade unga flickor med slöja, färgglada afrikanska kläder, italienska handrörelser och colombiansk folkmusik med träflöjt, ukulele och maracas. Jag kommer än idag ihåg deras indoamerikanska kläder av mocka och fjädrar vid Medborgarplatsen. Och framför allt, det så kallade blattespråket. Jag hörde det på pendeln, på bussen, i skolan, på Ica Maxi. Ja jag hörde det överallt. Det var så tilldragande och nytt. Nya ord som jag först fann underliga blev efter några veckor i skolan en vana. skolan hade huvudrollen i chocken. Jag förflyttades från den helsvensk skola till en mångkulturell skola. Jag hamnade alltid i svenska som andraspråk-gruppen oavsett vilken årskurs där jag ansågs vara för duktig och klasskamraterna tittade snett på en och småretades. 我 对 我 的 肺 里 的 斗 争 یگدنز یارب نم هزرابم Detta är min kamp Samtidigt som jag inte var tillräckligt kunnig för vanliga svenska klassen. Jag klassificerades som blatte och med min omgivning accepterade jag det. människans intelligens värderas av vad som kommer ur våra munnar. Har du något smart att säga, säg det då. Har du något dumt att säga, säg det också. Det är inte det vi menar som värderas utan de orden som vi använder. Exempel 1: Vad god kakan är. Exempel 2: Yani, cuk gött kaka e, yao. Exempel 3: Detta bakverk är gudalikt gott. Vilka av dessa tre exempel anser du är smartast? Alla dessa tre exempel kan faktiskt användas av en och samma person. För det jag har märkt är att mångtalare som jag, använder oss av olika typer av språk beroende på vem vi pratar med. Ettan använder vi oss av när vi pratar med våra föräldrar, tvåan med våra vänner och den tredje exempelvis på en arbetsintervju. Hjärnan är en märklig apparat som omedvetet och medvetet växlar till den typen av språk som passar personen framför oss. Vi pratar på olika sätt så ofta att vi blir tvungna att tänka och planera dagar i förväg innan vi öppnar munnen. jag härstammar från ett land, är född i ett annat och uppvuxen i ett tredje. Jag har stött på flera olika länder under min uppväxt och är lika fascinerad av varje. Under min 22 år har jag samlat på mig många olika ord och uttryck, detta har medfört att jag har skapat mitt unika språk. Det är inte som alla andras och jag kallar den helenska, mitt personliga språk. PS. När jag skrev denna krönika tipsade klasskamraterna mig att jag skulle använda mig utav helenska. Jag tänker inte plåga er med detta och valde att avstå från det. DS. Magasin Repo 2011

9 9 TILLBAKA FRÅN KRASCHLANDNINGEN Isabel var konstant trött men ändå uppe i varv. Blixtrande huvudvärk, minnesförlust och yrsel var några av stressymptomen som kröp fram när hon var på väg att bli utbränd. Ett halvår senare är hon tillbaka på sitt jobb på heltid och hon berättar om vägen dit. Text & foto Martina Cederqvist den 19 oktober 2010 är Isabel Bonett på väg till arbetet efter ett möte med sin terapeut. Hon har på senaste tiden haft flera stressymptom och tvångstankar. Hennes kille lyssnar uppmärksamt på andra sidan luren när hon optimistiskt berättar om terapeutbesöket. Hon går i snabb takt och i samma stund som hon tar sig igenom spärrarna på T-Centralen är det som att någon slår till henne. Det svartnar för ögonen, benen blir svaga och hon hyperventilerar. Förvirrad tar hon sig ut på Plattan där hon viker sig dubbelt. Folket runt om henne rusar förbi. Tårarna strömmar nedför kinderna och någonstans i ångestens dimma hör hon sin pojkväns oroliga röst Vad är det som händer?. Men hon har fullt upp med att få kontroll över sin andning. Hon lägger sig på en bänk och är helt borta.» Kroppen började balla ur «för ett år sedan flyttade Isabel som 22-åring till Stockholm från Göteborg för att söka till en konstskola. Men på grund av stress och prestationsångest kom hennes ansökan aldrig iväg och hon tog istället jobb på tunnelbanan som servicevärd. Där fick hon en gemenskap och kände sig delaktig. På jobbet var hon en stjärna som jobbade över och höll sig väl med alla. Men när hon kom hem till lägenheten ensam om kvällarna kröp känslan av tomhet fram och hon dämpade sin ångest bland annat med mat. Till slut blev det roliga på jobbet allt mer ansträngande och hon började få allvarliga stressymptom. Kroppen började balla ur, säger Isabel. Hon kände konstant trötthet men var samtidigt uppe i varv, fick huvudvärk, förlorade balansen och tappade minnet. På jobbet blev hon fumlig, irriterad och spänd. Hon fick remiss från sin läkare till en kognitiv beteendeterapeut på Karolinska sjukhuset och efter det första mötet samma dag då hon var på väg till jobbet small det till. Hon hade gått in i väggen Magasin Repo

10 10» Jag behöver inte vara ett offer utan kan vara en del av livet «veckorna som följde låg hon utslagen hos sin mamma i Dalarna och kunde knappt gå. Mamma var ett stort stöd och förstod mig då hon varit med om en liknande upplevelse. Jag förflyttade mig som mest från soffan till bilen. Isabel blev sjukskriven två veckor i taget. Tanken på tunnelbanor och T- Centralen triggade ångestkänslor och hon höll sig långt därifrån. Nu orkade hon inte göra de mest enkla saker som att prata i telefon, laga mat eller duscha. efter en månads kraschlandning gick Isabel med i ett tolvstegsprogram. Hon gick på gruppmöten och började tillämpa principerna i programmet. Stegarbetet, verktygen och stödet hon fick hjälpte henne att avlägsna ångest och missbruk. Hon hittade en styrka i sig själv som handlade om mer än prestation. Det första steget handlar om att erkänna sitt problem. Jag accepterade var jag befann mig i livet, att jag kraschat och bränt ut mig. Den acceptansen tog mig vidare. redan i december började Isabel att jobba halvtid men på helt andra villkor. Hon upplevde att hon fick stort stöd från medarbetare och chefer och att de bemötte hennes nya behov. Hon höll sig borta från T-Centralen och fick istället jobba mot Mörby och Ropsten där arbetsmiljön var betydligt lugnare. idag ser hon ut över Sergels torg från Kulturhuset med lugn i blicken. Hon gick upp klockan fyra i morse och har jobbat till Isabel har precis ätit sitt mellanmål: en avokado och en sockerfri korv och tar en klunk av sitt gröna te. Jag har inte råd att stressa idag och rutiner med mat och sömn är livsviktigt. Jag kan inte ta det nog lugnt och behöver hela tiden vara närvarande i stunden. Det kräver en totalförändring av livsstilen för att skapa balans. Hon ser frisk och levnadsglad ut och hennes mörka drag avslöjar att hon har sydamerikanskt blod i sig. Hennes pappa är colombian och mamman är svensk. Det har hänt så mycket och det mesta av det har varit positivt. Jag har blivit tvungen att vara mer försiktig med mig själv och har utvecklats personligt. Men jag har ändå haft för lite tid för återhämtning och är absolut inte helt tillbaka. i februari gick Isabel upp till att jobba heltid. Även om jag fick bra stöd från både min läkare och Försäkringskassan så märktes det att de hade press från regeringen att försöka få mig att jobba så fort som möjligt. Dessutom började det bli svårt ekonomiskt med 80 procent av lönen där OB inte var inräknat. det är tre veckor sedan Isabel fick sin senaste panikångestattack. Det händer fortfarande när hon pressar sig själv för hårt. Jag jobbar mentalt dagligen med att rabbla lugnande och förlåtande ramsor för mig själv. Allt är som det ska och Ta det lugnt. i början av utbrändheten fick hon säga nej till allt. Nu börjar hon bryta rädslor och lära sig sina gränser. Jag behöver inte vara ett offer utan kan vara en del av livet. Jag älskar att dansa och i helgen var jag ute och klubbade till tidig morgon. Det var lite som ett experiment. Ångesten var nära att bryta ut av trängseln och den höga musiken. Men jag valde att lita på att detta kan vara en positiv situation och att jag har förmågan att skapa lugn i det. Namn: Isabel Bonett Ålder: 23 Bor: Hornstull, Stockholm Yrke: Servicevärd för tunnelbanan Familj: Pojkvän. Mamma, pappa och sex äldre syskon Fritid: Måla, musik och dansa Tolvstegsprogrammet är utformat efter Anonyma Alkoholister och leds av medlemmarna själva med hjälp av tolv steg och tolv traditioner. I Sverige finns tio aktiva grupper för olika slags missbruk. Mer info här: 12step.org FAKTA UTBRÄNDHET Ca svenskar sjukskrivs varje år på grund av utbrändhet. Utmattningssyndrom uppstår ofta som reaktion på långvarig stress. Vi klarar oftast av stress om vi bara får tillräcklig tid för återhämtning. Om denna balans mellan stress och återhämtning under en längre tid inte fungerar börjar kroppen sända ut signaler om att stressnivån är för hög. Med tiden kommer du att bli tröttare och risken är stor för fysisk och psykisk utmattning. Vanliga symtom kan vara: Påtaglig kroppslig svaghet eller utmattning som inte går att vila upp sig ifrån Svåra koncentrationsproblem och minnesstörningar Sömnproblem Problem med att tänka klart Humörsvängningar eller nedstämdhet Bröstsmärtor Yrsel Mag- och tarmproblem Hjärtklappning Ljudkänslighet Läs mer om hur du kan förebygga utbrändhet på vardguiden.se Magasin Repo 2011