Kulturmiljöutredning inför planerad kraftledningsdragning Ekhyddan Nybro, Oskarshamn kommun, Kalmar län. Delsträcka vid Ekhyddan

Transkript

1 Kulturmiljöutredning inför planerad kraftledningsdragning Ekhyddan Nybro, Oskarshamn kommun, Kalmar län Delsträcka vid Ekhyddan Rapport Knaton AB September 2015

2 Omslagsbild: Arbetsområdet i kraftledningsgatan är på många ställen beväxt med en kraftig vegetation av lövsly. Centralt finns en fossil åker belägen i en fuktig dalsänka. Text och foto: Korrektur:, KNATON AB., Kalmar läns Museum. Samtliga kartor i rapporten har tillhandahållits av Svenska Kraftnät AB. Sverigekartan. Utredningsområdet är markerat med blå asterisk.

3 Innehållsförteckning Sammanfattning 4 Uppdraget 4 Utredningsområdet 4 Metod 5 Landskap och kulturmiljö 5 Landskap och bebyggelse 5 Fornlämningsbild 7 Förutsättningar 8 Kulturmiljövårdens riksintressen och andra värderade miljöer 8 Kulturmiljölagen 8 Fältinventeringen 9 Fornlämningar och andra lämningar i utredningsområdet 9 Antikvarisk bedömning 11 Administrativa uppgifter 12 Referenser 13 Bilaga 1 Fornlämningstabell 14 Bilaga 2 Foto 15

4 Sammanfattning På uppdrag av Svenska Kraftnät AB har en kulturhistorisk utredning genomförts av (KNATON AB), inför en planerad kraftledning mellan Ekhyddan i Oskarshamns kommun och Nybro. I utredningsområdet eller i dess omedelbara närhet finns inga identifierade komplexa kulturmiljöer med höga värden. I området finns sju fornlämningar i form av gravar och en husgrund, som utgör enskilt liggande punktobjekt. Fornlämningarna har skydd enligt Kulturmiljölagen. De två övriga kulturhistoriska lämningarna och den fossila åkermark som finns i området omfattas av hänsyn enligt Skogsvårdslagen. Den fossila åkermarken och lägenhetsbebyggelsen Stensberg ) utgörs av ytobjekt. Få av lämningarna i området berörs av stolpplaceringarna, som i något fall kan komma att behöva justeras. Arbetsvägarna bör kunna justeras så att de i görligaste mån undviker lämningarna i området. Länsstyrelsen Kalmar är beslutande i den vidare hanteringen av ärendet. Uppdraget, KNATON AB har som underkonsult till Ecocom genomfört en kulturmiljöutredning på uppdrag av Svenska Kraftnät AB, inför en planerad kraftledningsdragning mellan Ekhyddan Nybro. Fältarbetet utfördes under tre dagar i augusti. Inför arbetet har samråd skett mellan Svenska Kraftnät AB ), KNATON AB ) och Länsstyrelsen Kalmar ( ). Utredningsområdet Utredningsområdet är beläget två mil nordöst om Oskarshamn i Kalmar län och ligger åtta kilometer sydöst om Misterhults kyrka i östra delen av Misterhults socken. Föreliggande arbete omfattar en två kilometer lång korridor (0,4 km 2 ) i och kring en befintlig kraftledningsgata mellan Simpevarp och Laxemar och utgör endast en delsträcka av den planerade kraftledningen mellan Ekhyddan och Nybro 4

5 Terrängkartan. Utredningsområdet är markerat med blå begränsningslinje. Metod Utredningen omfattar en översiktlig studie av historiska kartor, en fältinventering, samt en kulturhistorisk värdering/antikvarisk bedömning av i området förekommande forn- och kulturlämningar. Källor som legat till grund för bedömningen av området utgörs bl.a. av Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (Fornsök) och Lantmäteriets olika kartarkiv (genom ArkivSök). Fältinventeringen utfördes under tre dagar i augusti genom okulär besiktning. Påträffade fornlämningar dokumenterades med Riksantikvarieämbetets FältGIS och registrerades sedan i FMIS. En bedömning gjordes även av potentiella lägen för fornlämningar som inte är synliga ovan mark, i denna rapport kallade utredningsobjekt. Bedömningen grundas på fornlämningsbilden i området samt topografiska, geologiska och hydrologiska förutsättningar. Landskap och kulturmiljö Flera moderna utredningar avseende landskap, kulturmiljö och arkeologi har gjorts i samband med SKB:s planering inför slutförvar och inkapslingsanläggning Vid kärnnkraftverket i Simpevarpsområdet. Dessa utredningar har översiktligt sammanfattats i en rapport från år 2008 av, Riksantikvarieämbetet. I detta arbete refereras endast till uppgifter från denna sammanfattande rapport och inte till de ursprungliga källorna. 5

6 Landskap och bebyggelse Landskapet kring utredningsområdet har beskrivits enligt följande i ovan nämnda rapport: Området kring Laxemar och Simpevarp ligger i en naturgeografisk region som sträcker sig i ett smalt band längs Sveriges östkust, från Figeholm strax söder om Simpevarp till Forsmark i Uppland. Denna region präglas av ett sprickdalslandskap med hällmarkstallskog, kala skär och steniga stränder. Mot inlandet tar bergkullterrängen vid med ett ökande inslag av barrskog och myrar. Inom analysområdet är det just skogarna och de många sprickdalarna som dominerar och därmed starkt präglar huvuddelen av analysområdet. Skärgården i den östra delen rymmer desto mer öppenhet och utgör därmed en kontrast till det mer slutna skogsområdet. Mellan skog och öppet hav finns en inre skärgård med flacka skogsbevuxna öar. Karaktärsskillnaderna i området är avhängiga avståndet till havet. Det som håller området samman är hällmarksterrängen. Landskapet i denna kustzon har indelats i fem landskapstyper varav två berörs av de befintliga och planerade kraftledningarna industrilandskap och skogslandskap med uppodlade dalgångar. Industrilandskapet beskrivs enligt följande: Kärnkraftsindustrin har byggts upp under de senaste årtiondena och är ett av få moderna inslag i landskapet. Hela miljön står i skarp kontrast till omgivningen genom anläggningens skala och där natur- och kulturmiljön helt underordnats anläggningen. Simpevarps bys odlingslandskap har i allt väsentligt försvunnit och det som är kvar av bybebyggelsen ligger som en ö i industrilandskapet. Genom topografin och bevarandet av ursprunglig mark och vegetation är ändå den storskaliga anläggningens dominans begränsad till ett förhållandevis snävt område. Kraftledningarna med sina röjda gator gör att industriområdet läcker ut från halvön. Men det är främst från havssidan som kärnkraftsanläggningen syns på långt håll. Sammantaget är ändå industrilandskapets påverkan på kulturmiljön inom analysområdet förhållandevis begränsad. Skogslandskapet med uppodlade dalgångar beskrivs enligt följande: Huvuddelen av analysområdet utgörs av ett ganska enhetligt skogslandskap med lågvuxen tallskog och kala berghällar som ofta är täckta av gråa lavmattor. På många håll finns storblockig morän och våtmarker som gör området svårforcerat och olämpligt för odling och bebyggelse. Istället har de smala sprickdalarna odlats upp och bildar tydliga landskapsrum med plana och långsmala åkrar, inramade av tallskog. Andra landmärken och utblickspunkter saknas i princip och rummen upplevs därför som trängre. De odlade dalgångarna är därför viktiga för orienteringen i det annars likformiga skogslandskapet. Genom skogslandskapet löper även ålderdomliga och terränganpassade vägar. De tangerar eller går tvärs över dalgångarna, aldrig utmed dalgångar vilket i andra landskapstyper är det vanligaste. Både dagens och den historiska bybebyggelsen finner vi dels i en gränszon mellan skog och kust, dels i uppodlade enklaver i skogen. Torpplatserna ligger till största delen i skogen, intill små brukade, i dag ofta övergivna, odlingsmarker. Genom att en 6

7 stor del av torpen har försvunnit saknas bebyggelsemässiga landmärken. Stora delar av området ger i dag en känsla av ödslighet. Torplämningar, vägar och förfallna trägärdesgårdar påminner om att skogslandskapet en gång varit befolkat och brukat. Bebyggelsen ligger i relativt glesa bystrukturer. Mangårdsbyggnader vittnar om att ett visst välstånd funnits tidigare, trots det karga landskapet. Flera fastigheter är tyvärr övergivna eller används som fritidsbostäder i dag, vilket ger en viss förstämning i området. Landskapet är mycket särpräglat. De små uppodlade åkermarkerna i de trånga sprickdalarna, i det i övrigt karga landskapet, ger en inblick i hur högt värdet var hos den lilla jordbruksmark, som kunde brukas. Nyttjandet av landskapet under det senaste århundradet kan fortfarande upplevas tack vare bystrukturer och brukandet av åkermarken. Flera av vägarna som går genom området är ålderdomliga och samspelar föredömligt med landskapet. Utredningsområdet utgörs i sin helhet idag av skogsmark, saknar bebyggelse och upptas till stora delar av en befintlig kraftledningsgata. Landskapet är småkuperat och ligger på nivåer mellan 5-20 meter över havet. De högre partierna i områdets östra delar utgörs främst av moränhöjder med inslag av berg i dagen, medan inslaget av hällmarker är större i de västra delarna. Dalsänkorna mellan höjderna utgörs ofta av fuktigare mark som är kraftigt beväxt med lövsly, förutom några små myrar. De små åkrar som funnits i området är koncentrerade till dalsänkorna och är idag beväxta med lövsly i varierande omfattning. Fornlämningsbild Fornlämningsbilden i denna del av Småland domineras helt av lämningar representerande bronsålder och äldre järnålder, det vill säga tiden 1500 år före Kristus till Kristi födelse. Majoriteten utgörs av gravar som rösen och stensättningar. Hällristningar förekommer lokalt rikligt. Förhållandevis få boplatser är kända från denna tid vilket sannolikt beror på en brist i dagens kunskapsunderlag. Historisk tid representeras främst av husgrunder efter bebyggelse som etablerades under talen. Clas Ternström beskriver mer utvecklat fornlämningsbilden enligt följande: De nära stenbyggda gravar som finns i Misterhult socken speglar en befolkning som fanns här under perioden 1100 f Kr till Kristi födelse, det vill säga bronsålder och äldre järnålder. Dessa människor levde sannolikt i hög grad av maritimt inriktad jakt och fångst med inslag av boskapsskötsel. Gravarna i Misterhult kan vara allt från stora, ett par meter höga och anslående landskapselement till nära nog osynliga små stensamlingar. Trots mängden gravar är de ändå inga påtagliga inslag. Skälet till det är att de flesta ligger i skogsmark och sällan utmed vägstråken. När många av gravarna i Misterhult byggdes så skedde det i nära anslutning till öppet vatten eller våtmarker. Landhöjningen har gjort att denna koppling mellan gravplats och vattenspeglar inte längre är lika tydlig. De odlade dalgångarna och öppna låglänta marker representerar i dag de gamla vattenytorna 7

8 som uppenbarligen hade betydelse för rösebyggarna. Utmed kusten finns också en del gravar som antagligen byggts av fiskare och sjöfarare som tillfälligt vistats i skärgården. Det finns fynd som är så pass unga som från ungefär 1100 e Kr, det vill säga från tidig medeltid..den bebyggelse och det odlingslandskap som i dag präglar det annars skogsdominerade kustområdet etablerades under medeltid, sannolikt redan runt tal. Många av de tidigast omnämnda byarna ligger nära kusten och visar de maritima näringarnas betydelse. De byar som finns i dag och som finns på äldre kartor från och 1800-tal var under 1500-tal, och sannolikt även dessförinnan, enstaka gårdar. Från den tiden finns inga hus kvar. Byarnas byggnader är som äldst från 1800-talet men bebyggelseplatserna är åtskilligt äldre, en del kanske rentav från talen. Maritima näringar och boskapshållning samt litet åkerbruk var grunden i böndernas försörjning. Detta mångsyssleri återspeglas i en del hushåll än i dag där försörjningen baseras på deltidsjordbruk och anställning på annat håll. I en del fall kanske jordbruket mer blivit en livsstil där man genom att hävda markerna medverkat till att kulturlandskapet behållit sina kvaliteter.. Med befolkningstillväxten under och 1800-talen krävdes nya bosättningar. Bönderna upplät små markstycken i skogen för torpare och backstugusittare. Genom dessa befolkades samma områden som var bebodda under bronsålder. De flesta av dessa egendomslösa människors boplatser är i dag övergivna, men en del finns kvar och brukas än i dag, ofta som sommarstugor. De mindre vägarna inom analysområdet kom antagligen till under medeltid. De äldsta kartorna, framförallt de från 1700-talet, visar att det är samma vägar som vi än i dag färdas på. Karaktäristiskt för dessa ålderdomliga vägar är att de slingrar sig fram och undviker terränghinder. Vägarna band samman byar och gårdar med brukningsmarker och fungerade som länkar till omvärlden. Förutsättningar Kulturmiljövårdens riksintressen och andra värderade miljöer Kulturmiljövårdens riksintressen är områden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av sina kulturvärden. De ska så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada kulturmiljön. Bestämmelser om detta finns i Miljöbalkens 3 kap 6. Närmsta riksintresseområde för kulturmiljö (K65 Stensjö) ligger drygt en mil från utredningsområdet och beskrivs därför inte närmare. Även andra värderade kulturmiljöer ligger på ett sådant avstånd att de inte berörs av de planerade åtgärderna. Kulturmiljölagen (KML) Skydd av fornlämningar regleras i Kulturmiljölagen (1988:950) 2 kap. Sammanfattningsvis innebär detta att fornlämningar är lagskyddade och att 8

9 Länsstyrelsen är beslutande i frågor som rör fornlämningar. Förutom ytan som själva fornlämningen omfattar så tillkommer ett så kallat fornlämningsområde, ett område så stort som behövs för att bevara fornlämningen och ge den ett tillräckligt utrymme med hänsyn till dess art och betydelse. Beträffande fornlämningarnas antikvariska status så innebär beteckningen Fornlämning lagskydd enligt KML, medan lämningar med antikvarisk status som övrig kulturhistorisk lämning ska omfattas av hänsyn enligt Skogsvårdslagen. Bevakningsobjekt avser om lämningens status inte kan avgöras genom en okulär besiktning utan måste utredas vidare. Även om lämningar inte omfattas av lagskydd enligt KML så rekommenderas ofta att hänsyn tas till dem vid exploatering. Länsstyrelsen är beslutande i ärenden som omfattas av 2 kap KML. Fältinventeringen Fältinventeringen utfördes under tre dagar i augusti. Områdets nordöstligaste delar inventerades inte då det ligger inom skyddsområdet för kärnkraftverket och är stängslat. Detta bedöms inte att påverka utredningsresultatet då området varit utsatt för markarbeten och är klassat som industrimark. Fornlämningar och andra lämningar i utredningsområdet Totalt finns 10 lämningar i utredningsområdet som är registrerade i FMIS, varav sex påträffades vid fältinventeringen. Lämningstyperna speglar väl fornlämningsbilden i Misterhults kustnära delar sju av dom utgörs av gravar och tre av husgrunder från historisk tid. Åtta av lämningarna har antikvarisk status som fornlämning och omfattas av 2 kap KML medan två har status som övrig kulturhistorisk lämning och omfattas av hänsyn enligt skogsvårdslagen. Lämningarna presenteras i bilaga 1. Med utgångspunkt från ekonomiska kartan från år 1942 besöktes ett 10-tal områden som då utgjordes av åkermark. Samtliga dessa områden utgörs idag av skogsmark. Dessa så kallade fossila åkrar har inte registrerats i FMIS, beroende på att de redan är karterade, samt att de är av en typ som enligt Riksantikvarieämbetets praxis inte registreras i FMIS. Åkrarna är belägna i dalgångar (ofta fuktiga) och samtliga åkerytor är helt stenröjda och utdikade. Kring kanterna förekommer partier med utröjda stenar och i undantagsfall enstaka kallmurade röjningsrösen och stenmurar. Även om några av dessa fossila åkrar är belagda i en historisk karta från 1700-talet, och troligen har ännu äldre anor, så speglar deras utformning främst hur åkermarken såg ut under 1900-talets första hälft. Inga separata beskrivningar har därför gjorts för dessa områden. De fossila åkrarna presenteras endast på karta med ovanstående samlingsbeskrivning och omfattas av hänsyn enligt skogsvårdslagen. 9

10 Ingen bebyggelse finns idag i utredningsområdet. De lämningar efter bebyggelse som återfinns idag utgörs av en källargrund som legat i anslutning till åkermark (Misterhult 2082) samt en källargrund i Åbyhagen (Misterhult 2090), som har ett troligt samband med en övergiven bytomt under Åby och lägenhetsbebyggelsen Stensberg Inga platser iakttogs som bedömdes som utredningsobjekt, det vill säga kunna hysa lämningar som boplatser och gravar som inte syns ovan markytan. Fastighetskartan (utan fastighetsindelning). Fornlämningar som är registrerade i FMIS är markerade med rött och numrerade enligt FMIS. Utbredningen av åkermark enligt 1942 års ekonomiska karta är markerad med gul begränsningslinje. Blå punkter med svart begränsningslinje symboliserar olika typer av stolpplaceringar för kraftledningen. 10

11 Antikvarisk bedömning I utredningsområdet eller i dess omedelbara närhet finns inga identifierade komplexa kulturmiljöer med höga värden. I området finns sju fornlämningar i form av gravar och en husgrund, som utgör enskilt liggande punktobjekt. Fornlämningarna har skydd enligt kulturmiljölagen. De två övriga kulturhistoriska lämningarna och den fossila åkermark som finns i området omfattas av hänsyn enligt Skogsvårdslagen. Den fossila åkermarken och lägenhetsbebyggelsen Stensberg ( utgörs av ytobjekt. Få av lämningarna i området berörs av stolpplaceringarna, som i något fall kan komma att behöva justeras. Arbetsvägarna bör kunna justeras så att de i görligaste mån undviker lämningarna i området. Bedömningen görs att de planerade arbetena kan göras utan att skada befintliga fornlämningar eller andra lämningar i området. Lämpliga åtgärder inför kommande arbeten med kraftledningen är att markera enskilda punktobjekt med snitslar och att visa hänsyn genom att markera arbetsvägarna med snitslar så att de så långt som möjligt undviker ytobjekten. Vid slyröjning bör arbetsdirektiven vara att sly och annat avverkat material inte får läggas på lämningar som registrerats i FMIS. Vidare arkeologiska insatser i området bedöms i detta skede kunna inskränkas till markering av fornlämningar och lämpliga arbetsvägar, givetvis i samråd med Svenska Kraftnät AB och Länsstyrelsen Kalmar. Länsstyrelsen Kalmar är beslutande i den vidare hanteringen av ärendet. 11

12 Administrativa uppgifter Fastighet: Socken: Landskap: Misterhult Småland Kommun: Oskarshamn Län: Läge: Fornlämningar: Undersökare: Kyrkbyn Mörbylånga Kalmar Ekonomiska kartan: RT90, Ortofoto Sweref: 63f 6j SÖ Misterhult 448:1 m.fl KNATON AB KNATON utförare: Undersökningsområde: 0,4 km 2 Beställare: Svenska Kraftnät AB. Knaton AB underkonsult till Ecocom 12

13 Referenser Rapporter/Litteratur Kulturmiljöutredning fas 2. Området Simpevarp/Laxemar. Oskarshamns kommun i Kalmar län., Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Öst. Juli 2008 Lantmäterimyndigheternas arkiv 08-mis-134. Karta över Åby från mis-218. Karta över Lilla Laxemar från år Lantmäteristyrelsens kartarkiv G63-52:1. Karta över Stora Laxemar från år G63-66:1 karta över Simpevarp från år 1803 G63-95:2. Karta över Åby och Stora Laxemar från år Rikets allmänna kartarkiv Ekonomiska kartan 6G 2 3j och 6H 3a från år

14

15 Bilaga 2 Karaktärsfornlämningar i utredningsområdet med omnejd: Bebyggelselämningar och gravar. Ovan en husgrund med spisröse efter en lägenhetsbebyggelse som etablerats under 1800-talets senare del (Misterhult 1239:1). Undre bilden visar en stensättning som delvis är överslyad (Misterhult 2092). 15