Vinterproblem inom transporter och energi

Transkript

1 Vinterproblem inom transporter och energi SEKO Inledning SEKO organiserar produktionspersonal inom transport- och energisektorerna vilka i hög grad kommer i kontakt med de omfattande problem som dessa sektorer idag brottas med. Problemen accentueras under vinterhalvåret, och de gångna två månaderna har utgjort en provkarta på brister i hur verksamheterna förmår att lösa sina uppgifter. De yttre förhållandena har varit långt ifrån extrema och utvecklingen utgör därför en illustration till hur bristfälligt hela systemet idag fungerar. Förbundet, som organiserar närmare medlemmar inom de berörda branscherna, vill på detta sätt delta i diskussionen och förhoppningsvis kunna utöva ett positivt inflytande kring hur de problem skall angripas som mycket tydligt exponerats under vintern, men som förbundet hävdar är av mer djupgående karaktär än endast vinterproblem Vår utgångspunkt är givetvis medlemsperspektivet i allra första hand. Våra medlemmar lider många gånger av att konstatera hur bristande personalresurser och bristande underhåll, dåligt fungerande samordning mellan olika aktörer och dåligt genomförda upphandlingar innebär att de i kontakten med en frustrerad allmänhet inte kan leverera det som förväntas och inte heller har möjlighet att själva påverka hur systemet fungerar. Bristande ledningsfunktioner i företagen försvårar ibland situationen. Personalen slits hårt, och sjukskrivningarna bara fortsätter att öka. Övertiden är många gånger oacceptabelt hög. Vi har också i den rådande situationen ibland mött en hårdnande attityd från arbetsgivarsidan gentemot personalen. Den andra sidan av samma mynt är givetvis hur allmänheten påverkas av dessa missförhållanden, och även de ekonomiska förluster som också blir följden. Problembeskrivning Konsekvenserna torde vara väl kända. Inom spårtrafiken mängder av inställda tåg och förseningar. Dessa drabbar resenärerna dessutom på ett ur deras synvinkel fullständigt oplanerat sätt. Problemen har varit särskilt svåra i Stockholmsregionen och Bergslagen, men är inte begränsade till dessa regioner. Speciellt Stockholm har ju också en spridningseffekt på trafiken i övriga delar av landet. Inom vägtrafiken har inte snöröjning fungerat på ett tillfredsställande sätt, och där har ju också sedan en längre tid vägunderhållet rent generellt släpat efter. Inom energisektorn fungerar inte felavhjälpningen vid avbrott på ett rimligt sätt. Avbrotten inträffar också oftare.

2 Närmare om problemens karaktär och orsaker Spårtrafiken Efterfrågan på järnvägstransporter har ökat. Resurserna i form av tillräcklig bankapacitet, fungerande underhåll av infrastrukturen liksom investeringar i och underhåll av den rullande materielen har inte hängt med. Resurserna i form av produktionspersonal har skurits ned såväl hos banhållare som hos operatörer och inom underhållet av rullande materiel. Hela systemet har blivit mycket sårbart, och de problem som inträffade när vintern slog till var i själva verket tämligen förutsebara. Banverket Banverket har inte klarat av sin uppgift att se till att infrastrukturen för spårtrafiken fungerar tillfredsställande. Detta är delvis beroende av otillräckliga anslag från statsmakterna. När det gäller ex vis Stockholmsregionen så är bankapaciteten otillräcklig, vilket kan innebära en konflikt mellan att köra tågen och att genomföra underhåll. Det finns dock även andra problem. Beställar-utförarsystemet har inneburit att andelen produktionspersonal jämfört med administrativ personal har minskat. Banverket Produktion har anpassat personalstyrkan till förväntade säkra intäkter och reducerat personalstyrkan, och lagerhållningen har reducerats till ett minimum för att inte binda kapital. Vid upphandlingar måste givetvis säkras att tillräckliga resurser och kompetens kan stå till förfogande, vilket inte alltid skett. Bland annat anlitas visstidsanställda som har svårt att hinna lära sig det nödvändiga bl a säkra arbetsmetoder i trafikerade spår. Banverket har ett sektorsansvar där givetvis en tung del ligger i att se till att en fungerande järnvägsinfrastruktur kan tillhandahållas. Det kan möjligen ifrågasättas om sektorsansvaret behöver ytterligare inskärpas och förtydligas. Den sittande järnvägsutredningen som skall se över hela järnvägssektorns organisering bör kunna se detta som en viktig del i sitt uppdrag. Motivet till att införa dagens system har varit att pressa kostnader. Inte heller detta har kunnat påvisas om hela organisationens kostnader tas i beaktande. Lägg därtill att utvecklingen har inneburit en minskande andel förebyggande underhåll till förmån för mer akuta ingripanden. All erfarenhet visar att en sådan utveckling bäddar för framtida ökade kostnader, och att i slutänden snålheten bedrar visheten. Systemet har i praktiken inte kunnat leverera en fullgod produkt i form av underhåll av järnvägens infrastruktur. Man har inte klarat av att upphandla de nödvändiga resurserna på ett tillfredsställande sätt för att tillhandahålla ett fungerande underhåll, allraminst under svåra klimatförhållanden. Tillgängligheten till nödvändiga resurser är sämre än den varit tidigare då Banverket hade en större egen personalresurs att tillgå, vilket kraftigt drabbat trafiken. Jour och beredskap för felavhjälpning räcker idag inte till för de behov som uppkommer. En annan viktig fråga gäller prioriteringen av olika insatser. Dialogen med operatörerna och inflytandet från dessa fungerar idag mycket dåligt. Det bör vara Banverkets uppgift att se till att få till stånd en kraftig skärpning i denna fråga som ju inte är beroende av några nya politiska beslut.

3 Att de olika ovannämnda problemen visar sig mycket tydligt under svåra väderförhållanden borde inte förvåna någon. Det som kan konstateras är dock hur omfattande problemen varit utan att man för den skull kan tala om extrema väderförhållanden. Som facklig organisation är vi djupt oroade över utvecklingen av såväl sjukskrivningar som antalet rehabiliteringsfall. Andelen stressrelaterade sjukdomar är mycket hög för produktionspersonalen inom denna typ av arbete. Medlemmarna upplever ofta att de inte får utföra det som behövs för att säkerställa järnvägen utan endast det som beställs och som oftast är akuta fel. Deras erfarenhet och kompetens tas inte tillvara. Stressfaktorn i dessa situationer är otroligt hög. Till ovanstående måste tilläggas att den turbulenta situationen inom Banverket också inneburit en kompetensflykt från verksamheten. Detta har skett på ett okontrollerat sätt som inneburit än större svårigheter att klara verksamheten och för personalen att få drägliga arbetsförhållanden. En klassisk ond cirkel således. I botten finns givetvis säkerhetsfrågor. Den svenska järnvägen har hittills haft en hög säkerhet. Det finns dock gott om negativa erfarenheter från andra länder (ex Storbritannien) på hur även säkerheten kan komma att hotas om inte full kontroll återtas över underhållsfrågorna. Upphandling av trafik Upphandling av trafik från länshuvudmän liksom Rikstrafiken har ofta inneburit att kostnadsjakten har tagit överhanden över kvalitetstänkandet. Detta har inneburit sådana personalminskningar att det inte kunnat undgå att få negativa effekter för trafiken. Det har lett till att operatörerna har minskat sin produktionspersonal och också underlåtit att satsa tillräckligt på investeringar i rullande materiel och inte minst ett kvalitativt fungerande förebyggande underhåll. Leverantörer av underhåll drar då också ned på sina resurser vilket innebär att beredskapen är helt otillräcklig när ex vis svåra vinterförhållanden inträffar. Underhållet släpar efter, vilket innebär att operatörerna får brist på rullande materiel med inställda tåg som följd. Bristerna när det gäller hur upphandlingar genomförs har sedan länge kritiserats av förbundet. Vi har kunnat konstatera hur detta drabbar vår personal. Färre antal människor skall genomföra samma eller mer omfattande verksamhet, vilket sliter på personalen. Arbetstidsscheman försämras och övertiden ökar. Ett fungerande arbetsmiljöarbete inom verksamheten blir också lidande när hela organisationen arbetar under stress. Frågor om kompetensutveckling hamnar också längre ned på prioriteringslistan. Operatörerna Ovanstående beskrivningar när det gäller banunderhåll och upphandling är en naturlig bakgrund till en genomgång av operatörernas roll och problem. Kostnadsjakten och den bristande lönsamheten har inneburit en alltför stor kortsiktighet i agerandet. Även hos operatörerna ex vis SJ har andelen produktionspersonal minskat i förhållande till administrativ personal. Upphandlingen av underhåll har inneburit en

4 kvalitetssänkning som innebär att marginalerna blivit mycket små. Detta avsätter tydliga spår i situationer med svåra väderförhållanden. För de som ofta åker tåg så är vagnbristen och den dåliga kvalitén en realitet, vilket inneburit såväl inställda tåg som alltför korta tåg, där människor tvingas stå i vagnarna längre sträckor. Brist på lok är också något som ges som förklaring i högtalare allt emellanåt när avgångar ställts in. Det är inte svårt att föreställa sig hur personalen ombord kan drabbas i mötet med en frustrerad allmänhet. Stressfaktorn på ömse håll kan emellanåt ta sig uttryck som inte kan betecknas som normalt i umgänget. Det allmänna intrycket är samtidigt att en förvånande tålmodighet visas från de flesta resenärer och personalen gör oftast ett utomordentligt gott jobb under svåra omständigheter, och visar ofta en lojalitet och generositet mot resenärerna. Samtidigt har förbundet uppfattningen att det under senare tid kunnat förmärkas en hårdnande attityd gentemot personalen som trots allt försöker lösa sina uppgifter efter bästa förmåga. Attityden från arbetsgivarna innebär att aspekter som personalens berättigade anspråk på en god arbetsmiljö, och ett fungerande arbetsmiljöarbete prioriteras ned. Kraven om ökat övertidsuttag, svårigheter att få ut inarbetad tid är också exempel på negativa konsekvenser för personalen. Vägbranschen Förbundet konstaterar att vägunderhållet, liksom insatserna när det gäller snöröjning inte fungerar på ett så bra sätt som en gång varit fallet. Anledningen till detta är minskade resurser såväl kvalitativt som kvantitativt. Inom Vägverket har antalet vägarbetare minskat från att 1992 ha varit 3500 till dagens En allvarlig fråga i sammanhanget är trafiksäkerheten. Det har funnits en s.k. 0-vision i Sverige under ett antal år. Tendensen vad gäller olyckor har tyvärr inte visat att en sådan vision är på väg att kunna uppnås. De brister som finns i vägunderhållet är otvivelaktigt en del av orsaken till att så är fallet. Det beställar-utförarsystem som idag tillämpas har i praktiken inneburit att en allt större andel av de som utför vägunderhåll består av entreprenörer som använder i sin tur underentreprenörer bestående nästan enbart åkare och tillfälligt anställda för att genomföra underhållet. Många gånger har vi kunnat konstatera att de upphandlingar som skett från Vägverket uppvisat sådana brister att en fullgod produkt inte levererats. Det förekommer att hela kedjor av entreprenörer och underentreprenörer blir involverade i att lösa underhållet i slutänden, vilket definitivt inte alltid gett ett fullgott resultat. Helhetsbilden när det gäller Vägverket är, att beställarenheten inom Vägverket vuxit mycket kraftigt i relation till de som idag är ute och jobbar på vägen, en utveckling som förbundet reagerar starkt emot. Den utveckling som varit har otvivelaktigt inneburit att generellt sett kompetensen hos de som arbetar ute på vägen har minskat. Grunden till de neddragningar som skett ligger i en kostnadsjakt i spåren av det beställarutförarsystem som idag gäller. Tyvärr måste konstateras att de neddragningar och kostnadsbesparingar som skett inom produktionen har mer än väl motsvarats av en ökning av antalet

5 anställda inom beställarfunktionen och någon effektiviseringsvinst totalt sett kan inte förbundet finna. Kvalitén på upphandlingar lämnar mycket övrigt att önska. Exempel finns på hur brister i både underhåll och snöröjning kunnat härleds till felaktiga kravspecifikationer från beställarens sida. Generellt finns en tendens att kostnadsjakt tagit över kvalitetstänkande när det gäller upphandling på samma sätt som inom andra sektorer. Det som är en samlad effekt av ovan sagda är, att kompetensen hos de som arbetar ute på vägen har minskat. Jämförelsen är uppenbar med när Vägverket hade egen personal som till allt väsentligt skötte uppgiften. De kostnadsreduceringar som gjorts inom vägunderhållet vägs upp av fördyringen inom beställarfunktionen och på kuppen har ett sämre vägunderhåll blivit resultatet, en enligt förbundet sorglig utveckling. Ett starkt krav från förbundet är att en större del av anslagen återigen måste ut på vägarna istället för att gå till en allt dyrare beställare- och kontrollorganisation. Energisektorn Inom energisektorn har en 30-procentig neddragning skett inom yrkeskategorin elmontörer. Förhållandet administrativ personal och fältpersonal har under en sjuårsperiod förändrats från till När störningar inträffar finns inte egen personal i tillräcklig omfattning att tillgå. Upphandling av motsvarande resurser fungerar uppenbarligen mycket otillfredsställande. Felavhjälpningen tillfredsställer definitivt inte allmänhetens krav. Den otillräckligt dimensionerade personalen utsätts samtidigt för både ökad stress och sämre arbetsvillkor. Nätinvesteringarna har minskat efter avregleringen. Investeringar i kablar och överliggande nätutrustning, ställverk och transformatorer har också minskat. Det kommer att ta minst 60 år att med dagens takt byta från friledning till avbrottssäker kabel. Uppdelningen i beställare- och utförarenheter har starkt försvårat en nödvändig långtidsplanering. Elnätsbolagen hinner inte med att beställa. Att tillföra mer pengar riskerar alltid också att bli verkningslöst pga bristen på personella resurser. Produktionskapaciteten har minskats så att vi löper allvarlig risk att inte elen räcker om temperaturen sjunker under 10 grader i Skåne under vardagar. Sammantaget har kostnadsjakten inom branschen lett till att kvalité, tillgänglighet och stabila priser inte är prioriterade inom energibranschens företag. Branschgemensamma slutsatser Många av de ovan beskrivna problemen kan på ett eller annat sätt relateras till själva systemet som råder efter de genomförda avregleringarna. Långsiktigheten hos företagen och insatserna för ett kvalitativt och förebyggande underhåll har prioriterats ned till förmån för en kortsiktig kostnadsjakt. Minskningen av egen kompetent produktionspersonal är ett gemensamt drag i berörda branscher. Den

6 upphandling av resurser som förmodas täcka motsvarande behov har sammantaget inte fungerat på ett sådant sätt att kvalitén i verksamheten kunnat upprätthållas. Investeringar och underhåll av materiel släpar efter vilket gör verksamheterna alltmer sårbara för störningar. Förbundets slutsats är att politikerna idag måste ta dessa utvecklingstendenser på största allvar, och låta genomföra en grundlig utredning om möjligheterna att vrida utvecklingen till en situation där återigen kvalité och tillgänglighet liksom långsiktigheten i företagens agerande kan återtas. Förbundet menar inte att allt var frid och fröjd före avregleringen heller. Vi ställer inte krav om en återgång till det gamla systemet. Vad vi däremot kräver är att politikerna tar bort alla skygglappar och inser att det finns djupgående problem i dessa branscher. Dessa problem kräver en grundlig analys, och bör kunna leda till att systemet i en eller annan form blir föremål för en revidering och omreglering. Förbundets utgångspunkt är självfallet personalens berättigade krav på en god arbetsmiljö. Den samlade bilden av den utveckling som skisserats är att utvecklingen har inneburit att dessa frågor kommit i kläm. Antalet sjukskrivningar och rehabfall talar sitt tydliga språk, och det finns många gånger en frustration hos personalen som försöker lösa sina uppgifter i svåra situationer. Upphandlingar som genomförts har många gånger satt kostnadsjakten före de kvalitativa aspekterna på ett sätt som förbundet finner oacceptabelt. Det är också angeläget att kompetensen hos produktionspersonalen tillvaratas på ett bättre sätt än som många gånger är fallet idag. Inflytandet i samband med upphandlingar från berörd personal måste också säkras på ett bättre sätt än som normalt sker idag. Några krav som SEKO uppställt i vårt strategiprogram om upphandlingsfrågor: Tillgodose arbetsmiljö- och andra miljöaspekter i samband med upphandling Tillgodose anställdas behov av anställningstrygghet Tillgodose anställdas behov av kompetensutveckling Tillgodose aspekter om säkerhet, service och kvalitet i samband med upphandling Tillgodose finansiering av långsiktiga investeringsbehov i verksamheten