f i l t e r f i l t e r

Transkript

1 reportage 71 dagar När Hamid Rahimi släpptes ut ur fängelset tidigare i år ville han bli hederlig. Men efter att ha levt som kriminell i nästan tre decennier hade han oddsen emot sig. Text: Johan Persson Foto: Nicke johansson 108 aug/sep 2011 filter filter aug/sep

2 Hamid Rahimi Född: 16 mars 1970 i Teheran, Iran. Bor: Tvårumslägenhet i Kortedala i Göteborg. från lägenheten på Linnégatan i Göteborg såg Hamid Rahimi ett snötäckt Slottsskogen. Tolv minuter därifrån med spårvagn bodde hans två döttrar och inom promenadavstånd fanns hela centrala Göteborgs restauranger och butiker. Läget var idealiskt. Under de senaste fem åren hade han knappt träffat sina döttrar. Den yngsta trodde att han hade bott i Norge och arbetat som kock. Nu ville han ta igen för alla svikna löften och all förlorad tid. Nu skulle han bli en bra pappa. Den privata hyresvärden tog honom vidare i den rymliga tvårummaren, som verkade ha allt Hamid Rahimi önskade. Han kände sig upprymd på ett nästintill barnsligt vis. Värden, en man i 65-årsåldern, sade att han kände igen Hamid, en 41-årig svenskiranier i pikétröja, beiga cargobyxor och sportiga sneakers. Hamid blev fundersam och svarade att det gjorde han nog inte alls.»nähä«, sade värden,»så du har inte bott i Göteborg de senaste åren, eller vad menar du?näe, det kan man säga«, svarade Hamid kryptiskt.»jag har bott i Göteborg till och från.«hamid tänkte snabbt. Han kände sig»90 procent säker«på att hyreskontraktet snart var hans och kom fram till att det var lika bra att vara helt och hållet ärlig inför sin kommande hyresvärd. Han fortsatte: Övrigt: Har påbörjat en entreprenörsutbildning för 110 att lära sig»hederligt företagande«. aug/sep 2011 filter filter aug/sep

3 »Jag har bland annat bott i Kumla och Tidaholm de senaste fem åren.«värden nickade åt Hamids utläggning, utan att undra någonting ytterligare. Hamid fortsatte ändå.»jag har avtjänat ett fängelsestraff för narkotikabrott och mordbrand.«hyresvärden såg länge på Hamid. Han log.»menar du det?«hamid förklarade att så dessvärre var fallet, och berättade att han föregående dag hade blivit frigiven efter fem år bakom lås och bom.»men jag är färdig med det livet.«hyresvärden fortsatte att se frågande på Hamid. Sedan förklarade han att han inte ville ha med honom att göra. Värden visste nog att Hamid snart skulle ställa till med problem, och då skulle han bli tvungen att skaffa en ny hyresgäst.»tack och hej«, sade han. Hamid insåg att det inte var någon idé att protestera. Det fanns skäl att tro som hyresvärden. Brottsförebyggande rådet har d etaljerad statistik om återfall bland kriminella. Deras siffror talar med smärtsam ty dlighet emot Hamid: 87 procent av alla som har suttit inne begår nya brott inom tre år. Hamid var dessutom brott polisanmäldes i Sverige man, m ellan 25 och 44 år gammal, hade begått sina första brott som ung och sedan dess dömts flera gånger för n arkotikaeller till greppsbrott. Därmed ingick han i den grupp av nymuckade som är mest benägna till återfall. Enligt en avhandling i k riminologi vid Stocksholms universitet tar det bara 71 dagar innan någon som Hamid misstänks för ett nytt brott. När han lämnade lägenheten på Linnégatan i Göteborg utan bostad återstod 70 av dem. Från början var förutsättningarna goda. Hamid Rahimi växte upp i en övre medelklassfamilj i Irans huvudstad Teheran. På andra sidan Persiska viken växte oljeländerna så det knakade och Hamids pappa, som var betongingenjör, såg en möjlighet att tjäna stora pengar. Han flyttade runt mellan Kuwait, Bahrain och Qatar för att bygga broar. 1978, när Hamid var åtta år, var familjen på besök hos pappan i Doha i Qatar. De bodde på ett flott hotell och på gatorna utanför minns Hamid hur de enormt rika shejkerna körde omkring i de allra senaste modellerna från amerikanska Dodge och Chevrolet. Efter den iranska revolutionen och hizbollahs efterföljande trakasserier flyttade familjen till Sverige och villa området Svartbäcken i centrala Uppsala. När Hamid var elva år började han i Brantingskolan och tack vare sina nyfikna svenska klasskompisar lärde han sig svenska på bara tre månader. Han var duktig i skolan, men hans föräldrar hade svårare att anpassa sig och hitta kvalificerade jobb. När Hamid gick i åttan flyttade familjen till miljonprogramsförorten Gottsunda, där Hamid storögt betraktade de tonåriga killgängen som krossade rutor, snodde cyklar, snattade och rökte hasch. Han, som inte var bortskämd av sina föräldrar, avundades deras nya cyklar. Det dröjde inte länge innan han blev en i gänget. Som 16-åring började Hamid göra affärer med den typen av stöldgods som var lätt att hålla gömd för sin pappa: guld, halsband, klockor och armband. Tre iranska guldsmeder köpte smyckena som hans vänner hade stulit. De snabba pengarna spelade han bort eller spenderade lika fort på exklusiva kläder. Eftersom Hamid jobbade på en grekisk krog tre kvällar i veckan undrade ingen i familjen varifrån han fick sina nya fina kläder. Hemma var han»tyst som en mus«och visade stor respekt för sin pappa. Plötsligt en dag knackade polisen på hemma hos familjen Rahimi. En elektronik butik i Enköping hade haft inbrott och Hamid hade lovat tjuvarna att sälja sakerna vidare. När polisen klev in hittade de två hockeytrunkar fulla av kameror i familjen Rahimis källare. Hamid släpptes efter förhör, men när hans pappa hämtade sin minderårige son på polisstationen var han vansinnig. Hamid sade, precis som han hade sagt till polisen, att trunken tillhörde två bekanta som hävdade att de blivit utslängda hemifrån och behövde ställa sina grejer någonstans. Fadern trodde honom och bad sin son om ursäkt. När allt kom omkring varför skulle hans skötsamme son, med bra betyg och kvällsjobb, bryta mot lagen? Trygg i förvissningen att varken pappan eller polisen kunde komma åt honom fortsatte Hamid med guldaffärerna. Två dagar efter sin 18-årsdag i mars 1988 tog han körkort. För att belöna sig själv köpte han en svart Alfa Romeo GTV, en kronors James Bondbil utformad av den italienska bilproducentens racingavdelning. På helgerna stegade Hamid förbi köerna på Uppsalas nattklubbar, som en småstadens Tony Montana från Brian De Palmas Scarface. Men han hade en bit kvar till drömmen: att leva som shejkerna på Arabiska halvön. Dit skulle han varken nå genom att arbeta på grekisk restaurang eller att sälja guld. När han en dag fick frågan om han var intresserad av att agera mellanled inom vapenhandeln tvekade han aldrig. Snart sålde han vapen från Östeuropa och forna Jugoslavien till ungdomar, vapensamlare, auktionshandlare, jägare, kriminella Han kunde köpa en väska med fem revolvrar, ett eller två automatvapen och»några granater«för kronor och sälja den för Som 21-åring hade han nästan fyra miljoner undangömda i kontanter. Samtidigt började Uppsalapolisen få upp ögonen för honom. Många av hans vänner åkte in och ut ur fängelset. Han var rädd att han stod på tur att bli»nergolad«och flyttade 1992 till Stockholm. I huvudstaden ägnade han sig snart åt omfattande penningtvätt åt kända krögare, företagare, porrklubbsägare... Om en illegal pokerklubbsägare bad Hamid att tvätta 1,2 miljoner köpte han ett vinstkvitto på Solvalla, värt kronor för kronor. För resten köpte han en båt som han sålde lite billigare mot kvitto. Pengarna hade blivit vita och för besväret fick Hamid kronor. Två år efter att han flyttat till Stockholm blev han stoppad av en polisbil på gatan personer dömdes till fängelse i Sverige I hans BMW-sportbil fanns mängder av stulna guldsmycken. Han erkände häleri och dömdes till sitt första fängelsestraff: sex månader på Norrtäljeanstalten. I fängelset brevväxlade han med sin syster som flyttat till Jönköping. Hon föreslog att Hamid skulle flytta dit eftersom hon trodde att det skulle bli lättare för honom att starta ett nytt, hederligt liv där. När han släppts ut fick han jobb på en krog i Jönköping som han snart tog över. Han träffade också en tre år yngre kvinna som studerade ekonomi på stadens Högskola. Men det hederliga livet i 90-talets Jönköping var långtråkigt. Hamid hade färre vänner och mindre pengar. En dag ringde han upp några gamla bekanta från förr som satte honom i kontakt med andra kriminella i Jönköping. När hans flickvän i samma veva berättade att hon var gravid nämnde han inget om sitt återfall. De gifte sig, och medan han ägnade nätterna åt att kränga droger, vapen, stulen konst, båtar och färdiga rånplaner trodde hon att han slet på sin restaurang. För de nya pengarna köpte han en villa i den välbärgade stadsdelen Hovslätt. Han inredde med ett franskimporterat handfat för kronor och ett biljardbord för I källaren lät han bygga en bastu för drygt kronor och fyllde en cigarrlåda i teak till brädden med dyra kubanska cigarrer trots att han helst rökte cigaretter. 112 aug/sep 2011 filter filter aug/sep

4 71 dagar dröjer det i snitt från muck till ny brottsmisstanke. Ena veckan bjöd Hamid och hans fru familjevänner på middagar. Andra veckan kunde Hamid slitas in i en skåpbil av fyra ryssar. Han hade sålt 27 Rolex- och Breitlingklockor till dem, stulna från en urmakare i Västerås av ett gäng jugoslaver. Klockorna visade sig vara förfalskade och ryssarna tryckte en revolver mot hans huvud och krävde pengarna tillbaka. Hamid sade att pengarna var slut och att de borde ha kollat noggrannare innan de betalade. Ett skott sköts tätt intill Hamid, men han stod på sig. Till slut spöade ryssarna upp honom och skjutsade hem honom igen. Fem år efter att de hade träffats tog Hamids fru examen och blev erbjuden ett jobb på en revisionsfirma i Göteborg. Ännu en gång tänkte Hamid att han skulle lägga kriminaliteten bakom sig, men det var svårt att bara släppa alla kontakter och livet fortsatte precis som tidigare. Han fixade ett jobb som kock på Åby travbana, där han tillbringade sina dagar. Men sina pengar tjänade han på att smuggla vapen och droger. En bra vapenaffär kunde ge kronor rakt ner i fickan. Problemet var att Hamid ville kunna sätta sprätt på pengarna utan att hans hustru och folk i familjens närhet undrade varifrån de kom. Han behövde en täckmantel. För en miljon kronor köpte han en restaurang på Södra Hamngatan, där Leif Mannerström och Christer Svantesson en gång i tiden drivit krogen Johanna. Efter att ha renoverat lokalerna för 1,2 miljoner öppnade han nattklubben Huset. Livet såg ut att leka. Utöver»affärerna«taxerade han kronor vitt, körde den senaste Audi A8-modellen och bodde i ett fyramiljonersradhus i södra Göteborg med en hustru som tjänade lika bra som han själv. På helgerna red dottern på sin egen häst. I själva verket var drömmen på väg att spricka. En dag fick Hamid påhälsning av ett känt MC-gäng som hade fått nys om hans fasadrestaurang och ville ha pengar. Han gav dem kalla handen. Nattklubben lockade inte heller lika mycket folk som han hade önskat, och månadshyran på kronor blev allt mer betungande. När han hamnade i en tvist med fastighetsägaren på grund av en vatten skada som ingen av dem ville ta ansvar för lade han ut nattklubben till försäljning hos en mäklare, utan framgång. Strax därefter fick han istället veta att han skulle bli uppsagd av fastighetsägaren vid årsskiftet. Pengarna han investerat var helt enkelt kastade i sjön. Den 25 augusti 2005 grep polisen i Malmö en tysk knarkkurir på väg till Göteborg med 4,5 kilo opium under baksätet. Bland tyskens tillhörigheter hittades ett gammalt växlingskvitto på kronor från Forex i Göteborg och ett visitkort till nattklubben Huset. När polisen kollade upp restaurangägaren upptäckte de att Hamid tillsammans med en vän, tre dagar före gripandet, hade växlat kronor till euro exakt den summa som 4,5 kilo opium var värt, enligt polisens beräkningar. En vecka senare greps Hamids vän, som då var»rödögd«och»sluddrade«av opium rökning. Han sade till polisen att han var förtidspensionär efter en bilolycka och att pengarna var sparad ersättning från flera års svartjobb som städare hos Hamid. För pengarna planerade han att köpa en affärslokal. Vännen släpptes av polisen, och minns hur han hälsade på Hamid en månad senare, natten till den 20 september Precis som de ofta gjort tidigare satte de sig i bilen och rökte opium för att lugna sina nerver. När vännen skulle ta bilen hem bad Hamid om att bli skjutsad till restaurangen, varpå han slängde in två svarta sopsäckar i baksätet. Vid Södra Hamngatan tittade Hamid på sin vän och sade att han strax skulle komma tillbaka. När han återvände till bilen dröp han av svett och bad vännen skynda därifrån. Under bilfärden på E6:an slet han av sig skor och byxor och slängde ut dem genom bilrutan vid Åbromotet i Mölndal innan vännen, som utan att fråga förstod vad Hamid hade gjort, körde honom hem. Vid åttatiden på morgonen därpå möttes Hamid av en hord journalister utanför sin nattklubb. Den klassiska restaurangadressen hade gått upp i lågor under natten. Redan dagen därpå anhölls Hamid för ARBETARE. Hamid har fått nytta av sitt förgångna, han sköter numera lunch serveringen på föreningen Kris.»Jag hade alltid kneg vid sidan av kriminaliteten: som kock eller dörrvakt i krogbranschen. Det är på sådana ställen som affärer görs.«storrökare.»jag har rökt smuggel cigaretter i hela mitt liv. I dag håller jag mig ifrån det. Jag tror att det är total hederlighet 114 som gäller, om jag vill lyckas.«aug/sep 2011 filter filter aug/sep

5 ÖVNINGSKÖRNING. När Hamid Rahimi blev villkorligt frigiven fick han sitt körkort indraget och behöver nu ta det på nytt.»det känns lite grann som ett dubbelt straff.«grov mordbrand, grov narkotikasmuggling och medhjälp till narkotikabrott. Han nekade till allt och hävdade att branden var anlagd av ett kriminellt gäng från Växjö. I februari 2006 dömdes han till åtta års fängelse. Trots att hon förts bakom ljuset under tio års tid stod Hamids hustru kvar vid hans sida när han åkte till anstalten i Kumla. Hon kände skuld i det som skett eftersom hon inte hade läst signalerna bättre. Under ett av hennes första besök på anstalten blev hon med barn. När Hamid flyttades till Tidaholm efter ett år var de föräldrar till en andra gemensam dotter. Hamid led av att se att dottern vid ena besöket hade fått tänder och vid ett annat lärt sig att gå. Det var så plågsamt att han bad dem att sluta hälsa på. Men besök fick han ändå föreningen Kris, Kriminellas revansch i samhället, ville hjälpa andra som satt på anstalt att lämna det k riminella livet. Till en början fnös Hamid åt dem, fortsatte att spela poker och tuggade belåtet på bullarna de bjöd på, men när de en gång dök upp med en av hans»gamla affärsbekanta«den siste han trott skulle bli hederlig började han lyssna. När familjen inte längre fick besöka honom tröttnade hustrun på livet med en frånvarande make och familjefar. Utan hans inkomster tvingades hon dessutom sälja radhuset och dotterns häst. Snart tog hon ut skilsmässa. Hamid bröt ihop. Utan familjen hade han ingenting. Det var som om det plötsligt slog honom att han hade tillbringat sina bästa år i fängelse på familjens bekostnad. En dag, efter att han flyttats till öppen anstalt i Kolmården, åkte han in till Kris i Norrköping. Han funderade på vad han skulle göra när han kom ut. Satsa allt på kriminaliteten, bli den»störste bankrånaren«? Det skulle han inte klara. Dessutom kändes det livet inte längre lika lockande. Flera av hans gamla vänner hade råkat illa ut: en kusin dog av en överdos, två gamla vänner sköts till döds, tre var spårlöst försvunna, några gömde sig utomlands och en fick aids. Tillbaka på anstalten föreslog Hamid att han kanske kunde få praktisera hos Kris. När Hamid muckade den 22 januari i år var det sina döttrar han tänkte på. Ute ur fängelset kämpar Hamid för att leva hederligt. Efter att han nekats hyreskontraktet på Linnégatan ordnade föreningen Skyddsvärnet ett tillfälligt boende åt honom i en enkel tvåa i miljonprogramsförorten Kortedala. Eftersom han saknade inkomst för att betala hyran fixade Kris Göteborgsordförande Martin Johansson ett jobb åt honom som lunchkock på Kris i Haga. Precis som alla andra villkorligt frigivna i Göteborg som suttit inne mer än två år har Hamid fått körkortet indraget. Han tillbringar därför mycket tid med att sitta på spårvagnen han åker mellan tvåan i Kortedala, Kris kök i Haga och döttrarna i Frölunda och drömma om att ha en bil. Allra helst skulle han vilja ha Audis nya A7 Sportbackmodell för en halv miljon kronor. Sedan han kom ut har hans femåriga dotter också tjatat om att de två ska åka på semester tillsammans. Han har längtat så mycket efter att få vara mer med sina döttrar att han har lovat att de ska åka bil till Danmark under sommaren. Nu måste han bara fixa körkort och hålla sig i skinnet. Det dröjer 96% av de som lagförts för minst tio brott de senaste fem åren återfaller inom tre år. bara 14 dagar innan Hamid utsätts för sin första riktiga frestelse. I väntan på att få träffa sina döttrar hemma hos exfrun på kvällen hoppar han av spårvagnen i Gamlestan och går in på en pizzeria. När han sitter och väntar på maten kommer en man som Hamid vagt känner igen fram och frågar om han får slå sig ned. Hamid nickar. Mannen, en gammal»affärsbekant«, berättar att han hört att Hamid nyligen muckat. Han gratulerar honom innan han framför sitt egentliga ärende. Är du intresserad av att börja handla med vapen igen? PERSPEKTIV. Vid halkkörningen på Hisingen var Hamid omgiven av»en massa gymnasieelever«som skulle göra detsamma.»sådant får en att fundera: varför 116 blev det 2011 så filter här?«aug/sep filter aug/sep

6 Hamid inser varför mannen vänder sig till just honom. Inte många i Göteborg vet lika väl som Hamid hur man tjänar mycket och snabba pengar på en väska med vapen. Mannen vet också att Hamid nu hankar sig fram på bara lite över existensminimum. Hamid tänker på radhuset och dotterns häst som exfrun tvingades sälja när han satt inne. Kanske skulle han kunna fixa pengarna för att köpa henne en ny häst? Han ser mannen i ögonen och drabbas i samma sekund av samvetskval. Jag är inte intresserad, säger Hamid kort. Mannen på andra sidan bordet ser länge på honom innan han reser sig upp. Okej. Men om du ångrar dig så är det bara att höra av dig. Hamid nickar. Det är den 18 februari och Hamid har varit frigiven i 27 dagar. Lukten av stekt mat hänger tjock i luften i föreningen Kris matsal i Haga. Det är tre timmar kvar av arbetsdagen, men det allra mesta tycks redan vara gjort: en långsmal kille ligger framför en TV-apparat som visar en dokumentärfilm personer lagfördes för brott mot narkotikastrafflagen situationen är betydligt mindre fartfylld än hans tidigare liv. De flesta av hans föregångare har inte klarat av tristessen, utan har saknat och valt att återgå till den mer spänningsfyllda och fria kriminella vardag som de är vana vid. Faktum är att Hamid hör till den grupp som har svårast att låta bli frestelsen att återfalla. Av de brott som lagförs varje år resulterar omkring tio procent i fängelsestraff. Men de som liksom Hamid hamnar i fängelse bedöms ligga bakom nästan 90 procent av alla brott. 2006, samma år som Hamid åkte in, dömdes personer till fängelse. Enligt Lena Roxell, docent i kriminologi och fängelseforskare vid Stockholms universitet, är en orsak till återfallen att den vanekriminelles vardag oftast är likadan före som efter fängelsestraffet. Har man varit kriminell i hela sitt liv är det svårt att veta vad man annars ska ta sig till särskilt om man vant sig vid ett liv med mycket pengar och spänning. Den här gruppen har med andra ord kriminaliteten, om inte som yrke, så i alla fall som livsstil. Hamid gäspar, går bort till köket och fyller på sin kaffekopp. Han tittar bort mot sina kollegor vid TV:n. De har inte rört sig ur fläcken trots att det snart gått en halvtimma sedan lunchrasten tog slut. Det är så här dagarna kommer att se ut för Hamid den närmaste tiden om han vill leva det där hederliga livet. Just i dag önskar han bara att klockan vore tre och en halv timme mer och att arbetsdagen vore slut. När det gått 44 dagar sedan frigivningen och spårvagnen åker i genom Brunnsparken lutar sig om lejon och någon meter från honom Hamid över mig och pekar. slö surfar en annan på internet. Längst Där låg min restaurang. in i matsalen tittar Hamid ut på det snöblandade Nästan sex år har gått sedan restau regnet genom fönstret. rangen brann ned. Ett hål i fastighets Under förmiddagen har han stekt längan är allt som finns kvar. En skylt falukorv, ägg och potatis åt ett tjugotal förklarar att ett fastighetsbolag»bygger ett lunchgäster. nytt butiks- och bostadshus«. Precis som varje dag sedan han fick Jag brukar undvika att åka den här kockjobbet har hans mamma ringt och bett vägen, förklarar Hamid. Det känns konstigt, honom ringa upp från lokalens fasta telefon minnen gör sig påminda. så att hon ska veta var han håller hus. Det blir tyst en stund innan Hamid INBROMSNING.»I nästan 25 Förhoppningsvis ska matlagandet berättar att han saknar de minnena allt år flydde jag från mig själv på Kris hålla honom borta från trubbel. mindre. och mitt leverne m ellan olika Problemet är bara att den nuvarande Mina barn behöver mig, har jag insett, städer i S verige. Nu har jag bestämt mig, jag vill stanna 118 aug/sep 2011 filter där filter mina aug/sep döttrar 2011 lever.«119

7 säger han. Den insikten och deras vilja att jag ska lyckas ger mig bättre chans än någonsin att klara det här. Utan dem hade det varit svårare Löser det sig bara med körkort och att jag får ett eget boende ska det nog gå bra för mig. Hoppas det i alla fall. Han känner sig ensam. Någon gång ibland följer han med någon arbetskamrat till Ikea eller på något annat ärende. Annars tillbringar han den mesta tiden för sig själv. Efter jobbet läser han läxor med sina barn eller gungar den yngsta dottern i lekparken. Häromdagen var han i kustsamhället Åsa med sina döttrar och hälsade på en gammal vän. Så långt ut på glesbygden, nästan 20 kilometer från närmaste polisstation i Kungsbacka, passade Hamid på att köra bil. Han prövade en runda på småvägarna och konstaterade att han körde lika bra som innan han blev av med körkortet. För en vecka sedan klarade han sin halkkörning på Hisingen. Vad blir det för bil den här gången då? frågar jag. En ny Audi A7? Hamid skakar på huvudet. Nä, svarar han. Det blir ingen bil. Det är för dyrt. Efter att vi hoppat av spårvagnen i Kortedala går vi upp till Hamids lägenhet. Han ursäktar stöket. Lägenheten är full av omaka möbler som står på nästan lika många olika persiska mattor. Han förklarar att han har blivit mindre noggrann med hur det ser ut runt honom under den tid som har gått sedan han frigavs. Han trycker ner en kaffekapsel i bryggaren och berättar att han härom dagen fick veta att en bekants son dött av en överdos. Det fick mig att tänka. Jag undrar hur många som har dött av drogerna som jag har sålt. Han berättar att han aldrig tänkt på det viset förut. Länge liknade han drogdistributionen vid vilket jobb som helst fast med bättre betalt och med mer spänning. Inte fan bryr sig en godishandlare om hans kunder får hål i tänderna. Jag tänkte inte på om någon eventuellt skulle bli drabbad. Bakom skinnfåtöljen i vardagsrummet 10% av de k riminella står för 90% av brotten. hänger en karta över Iran. Hamid pekar på dess sydöstra del, där hans släkt har sitt ursprung. På andra sidan Persiska viken sticker Arabiska halvön fram. Jag frågar om han fortfarande drömmer om att flytta dit. Jag vill fortfarande flytta till Persiska viken någon gång, svarar han. Kanske om 15 år. När jag vet att barnen är tillräckligt stora för att klara sig själva. Han fortsätter: Man måste inte leva som en shejk. Jag skulle kunna leva ganska gott på ganska lite sparpengar i södra Iran. På väggen bredvid kartan hänger ett fotografi av Hamids bortgångne far. Pappa hade skämts om han hade vetat hur jag levt och vad jag gjort. Egentligen var vi ganska lika. Han strävade hårt efter att bli något och att tjäna pengar. Som jag gjorde, fast på ett annat sätt. Han ville att familjen skulle ha det bra. Det vill jag också numera. Det är betydligt viktigare än hur mycket pengar jag har och hur respekterad jag är. En dag ringer Hamids gamla arbetsgivare på restaurangen på Åby travbana och säger att hans kockjobb fortfarande väntar på honom. Det skulle ge betydligt bättre betalt än jobbet på Kris. Och det skulle garanterat inte vara lika långtråkigt. Istället för att vara omgiven av andra uttråkade exkriminella skulle han få återse flera av sina gamla bekanta, vars liv är betydligt mer spännande. Samtidigt inser Hamid att om han ska försöka leva hederligt så kan han inte jobba på en travbana omgiven av alla gamla kriminella ansikten. Han skulle trilla dit omedelbart och tackar vänligt men bestämt nej. På den 72:a dagen efter frisläppningen slår jag mig ner i en fåtölj hemma hos Hamid. Han tänder en cigarett och lägger upp benen på bordet. Jag gratulerar honom till att han klarat de 71 första dagarna, som det enligt VÄNSKAP. Sedan skilsmässan och frigivningen har Hamid och exfrun blivit nära vänner och ses ofta tillsammans med döttrarna. Han är välkommen hem till 120 dem i Frölunda i stort sett när han vill. aug/sep 2011 filter filter aug/sep

8 56 månader är den genomsnittliga utdömda strafftiden för grovt narkotikabrott. statistiken skulle ta innan han var misstänkt för ett nytt brott. Han ler stort och stolt, innan han blir allvarlig igen. Det är så klart kul, svarar han. Men det är en lång väg kvar, jag är fortfarande villkorligt frigiven. Och kriminalitet är som alkoholism. Man blir aldrig riktigt kvitt det, men man kan vara nykter alkoholist och man kan vara hederlig kriminell. När jag några dagar tidigare talade med kriminologen Lena Roxell bekräftade hon att liknelsen med alkoholism är relevant. I båda fallen är insikt och en egen vilja till förändring nödvändiga för att det överhuvudtaget ska bli aktuellt att bryta sina livsmönster. I den mest långtgående studien av kriminella personer, Shared Beginnings, Divergent Lives Delinquent Boys to Age 70, har de amerikanska forskarna John H Laub och Robert J Sampson följt upp över 400 kriminellt belastade personer efter att de först dömdes. Forskarnas slutsats är att äktenskap, familj och nära relationer var det som oftast fick brottslingarna att byta till rätt sida av lagen. Hamid tar ett bloss. De flesta andra kommer ut till samma värld som de en gång lämnade. Då blir det ofta att bo hos gamla polare. Det är som upplagt för att begå nya brott med dem. Jag har haft väldig tur som har nått hit, säger han. Det är inte många som får de chanser som jag har fått. Trots allt jag har gjort har min familj stöttat mig, och jag gavs ett jobb och någonstans att bo. Vi avbryts av att Hamids telefon ringer. En gäll flickröst hörs genom rummet: Mamma har köpt en ny telefon, säger hans sexåriga dotter. Hamid undrar vad hon gjort under dagen innan de avslutar samtalet och han lovar att han ska ringa senare under kvällen. Efter att han har lagt på luren blir han frånvarande en liten stund. Det är det här jag lever för i dag, säger han. Att få höra min dotter berätta att min före detta fru köpt en ny mobiltelefon. Eller att den äldsta ringer och berättar att hon fått högsta betyg på ett matteprov. Säga godnatt till dem. Att finnas till för dem. Innan jag åkte in var jag en passiv pappa som var ute om nätterna och sov på dagarna. När de väl ringde mig var jag upptagen med jobb, med alkohol i kroppen. Hamid går i väg till skrivbordet och hämtar ett kuvert. Han räcker mig sin lönespecifikation: kronor före skatt. Det är inte mycket, säger han. Det tjänade jag på några timmar förr. Men jag har råd till den mat jag behöver. Jag har tak över huvudet, jag har ett jobb och två underbara döttrar. Jag lever. Vad mer kan man önska? Han fortsätter: För första gången i mitt liv har jag tid att läsa eller lyssna på musik på väg till jobbet, på spårvagnen. Och jag slipper parkeringsböterna. För några år sedan levde jag för att var störst och bäst. Att ha de dyraste jeansen från Dolce & Gabbana. Jag har svikit mina barn och mitt leverne har skadat dem. Det kan jag aldrig åtgärda, men jag kan lindra det genom att vara den bästa pappan jag kan vara. Hamid blir tyst en stund. Det här är ett nytt liv för mig, säger han. Ett enkelt liv. Ett bra liv. Synd bara att det kom så sent. Den 1 juni går Hamid ut från Vägverkets skrivsal i Mölndal. Han har precis fått veta att han klarade uppkörningen för körkortet utan anmärkningar. Han är så glad att han nästan inte kan hålla tillbaka tårarna. Han tar upp sin mobiltelefon och ringer sin yngsta dotter. Han säger: Pappa har tagit körkort. Du vill väl fortfarande att vi åker till Köpenhamn tillsammans? Johan Persson är frilansjournalist. Läs mer om honom på sidan 14. Nicke Johansson är frilansfotograf. Honom kan du också läsa om på sidan 14. Onsdag 31 augusti Brottsförebyggande rådet, Brå, ger ut årsboken Kriminalstatistik år Ett nytt sätt att arbeta. Magisk och revolutionerande. ÖSTRA HAMNGATAN KUNGSGATAN 122 aug/sep 2011 filter