Kommunala arbetsmarknadsverket Arbetsgruppspromemoria 1 (14)

Transkript

1 Kommunala arbetsmarknadsverket Arbetsgruppspromemoria 1 (14) Tillhandahållande av brådskande socialservice och anslutande anställningsfrågor m.m. 1 Lagstiftningen Enligt 13 i socialvårdslagen hör det till den kommunala socialvårdens uppgifter att bland annat tillhandahålla de sociala tjänster för invånarna som anges i 17 med det innehåll och i den omfattning som i varje särskilt fall föreskrivs. Socialservicen omfattar bland annat socialarbete 1, barn- och ungdomsvård, specialomsorger om utvecklingsstörda och service i anslutning till missbrukarvård. Enligt 10 2 mom. i socialvårdslagen ska varje kommun i sitt klientarbete ha till sitt förfogande tjänster vilka tillhandahålls av en tjänsteinnehavare som har yrkesmässig behörighet som socialarbetare 2. Kommunen avgör själv för vilka klientrelaterade uppgifter i socialarbetet och i vilka situationer tjänsteinnehavaren med denna behörighet används 3. Enligt 12 2 mom. i socialvårdslagen (37/1999) kan dock endast en person som arbetar under tjänsteansvar och som har yrkesmässig behörighet som socialarbetare, dvs. i praktiken en socialarbetare i tjänsteförhållande, besluta om vård oberoende av (klientens) egen vilja 4. Genom bestämmelsen eftersträvas ett bättre rättsskydd för dem som blir föremål för sådana åtgärder genom att den som beslutar om åtgärden har yrkesmässig förmåga att bedöma behovet av att tillgripa åtgärden. Med vård oberoende av egen vilja avses åtgärder som vidtas mot personens uttryckliga vilja eller oberoende av den i situationer då personens ståndpunkt inte kan utredas. Sådana åtgärder är till exempel omhändertagande enligt barnskyddslagen, beslut om vård enligt lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda och beslut om vård enligt lagen om missbrukarvård 5. I handlingarna om lagberedningen av ändringen av 12 i socialvårdslagen har dessutom konstaterats att viktiga tjänster som ska tillhandahållas av tjänsteinnehavare med behörighet som socialarbetare är till exempel också utredningar av barnets bästa och ärenden som gäller talan i 10 3 mom. i 1 Se 18 i socialvårdslagen. Med socialarbete avses sådan ledning, rådgivning och utredning av sociala problem som hand-has av yrkesutbildad personal inom socialvården samt andra stödåtgärder som upprätthåller och främjar individens och familjens trygghet och förmåga att komma tillrätta samt samfunds funktionsduglighet. 2 Se 3 och 14 i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (272/2005) samt 3 i statsrå-dets förordning om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (608/2005). 3 Se regeringens proposition 137/1999 om ändring av socialvårdslagen. 4 Se 12 2 mom. i socialvårdslagen. En tjänsteinnehavare som avses i 10 2 mom. och som det i 6 1 mom. angivna organet har förordnat att sköta uppgiften har rätt att enligt de av organet fastställda grunderna och dess allmänna anvisningar på organets vägnar i brådskande fall besluta om vård oberoende av egen vilja och att i dessa fall själv eller genom ombud föra organets talan. 5 Se 18 i barnskyddslagen. Om barn av skäl som nämns i 16 befinner sig i omedelbar fara eller annars är i behov av brådskande omhändertagande och vård utom hemmet, kan barnet enligt bestämmelsen omhändertas av socialnämnden utan att beslutet underställs länsrätten (förvaltningsdomstolen) för fastställelse. Se även 32 i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda, 10 i lagen om missbrukarvård och 8 i mentalvårdslagen.

2 KT Arbetsgruppspromemoria 2 (14) barnskyddslagen samt beredning av omhändertagande, utlåtanden till rätten m.fl. ärenden som avses i 3 6 i barnskyddsförordningen. I 10 2 mom. i socialvårdslagen förutsätts det inte att de tjänster som personen med behörighet som socialarbetare tillhandahåller är tillgängliga dygnet runt. Kommunen är dock skyldig att ombesörja att brådskande åtgärder som är oberoende av klientens vilja (bland annat brådskande omhändertaganden) sköts oberoende av tidpunkten på dygnet eller av veckodag, dvs. också utanför den normala verksamheten under dagtid. På vilket sätt kommunen tillgodoser servicebehovet bestämmer den själv. Genom den ändring av socialvårdslagen som trädde i kraft preciserades hur den sociala servicen ska organiseras i brådskande fall. Enligt 40 a i socialvårdslagen ska i brådskande fall behovet av socialservice bedömas utan dröjsmål. Kommunerna kan självfallet inom ramen för efterfrågan av servicen och för resurserna anordna också annan än brådskande socialservice utanför normal dagtid. Dessa arrangemang behandlas dock inte i detta PM. I social- och hälsovårdsministeriets handbok 2005:8 Brådskande socialtjänster. Organisering av socialjour presenteras lagstiftningen i anslutning till brådskande socialservice. 2 Begreppet brådskande socialservice i detta PM Med brådskande socialservice avses i detta PM i första hand anordnande av vård/omsorg oberoende av klientens vilja, som på grund av sakens natur inte kan skjutas upp utan att detta åsamkar en betydande fara för personen i fråga eller för andras hälsa eller säkerhet, och som alltså på grund av servicebehovets natur absolut måste tillgodoses också utanför den normala verksamheten dagtid. Även i till exempel frågor i anslutning till barnskydd och bevakning av barnets intressen, i samband med familjevåld och akuta situationer för klienter med drogproblem och mentala problem kan det uppstå situationer som kräver omedelbara åtgärder av liknande slag av socialvården. 6 Enligt 3 i barnskyddsförordningen ska en socialarbetare som handhar barnskyddsuppgifter i samarbete med en annan arbetstagare som är förtrogen med vården av barn bereda ärenden som gäller omhändertagande av barn och placering av barn i vård utom hemmet. Om ärendets brådskande natur så kräver eller om samarbetet av särskilda skäl är uppenbart onödigt kan socialarbetaren bereda ärendet ensam

3 KT Arbetsgruppspromemoria 3 (14) 3 Läget i kommunerna Inrättandet av nödcentralerna 7 och det utökade myndighetssamarbetet kan eventuellt ha ökat efterfrågan på socialvårdstjänster, särskilt socialarbete, till exempel på kvällar och veckoslut. Då är det ändå inte alltid fråga om sådan brådskande socialservice som avses i detta PM. För brådskande socialservice har också använts till exempel benämningarna socialjour eller krisjour. Användningen av ordet jour är i detta sammanhang ändå att betrakta som vilseledande eftersom man enligt gängse terminologi avser med jour beredskap enligt arbetstidslagen. Inom de sociala tjänsterna har jourbenämningen ändå använts uttryckligen för brådskande tjänster under normal dagtid, samtidigt som brådskande tjänster också utanför dagtid ofta har organiserats på annat sätt än genom beredskap inom personalen. Krisjour m.fl. liknande ord har främst använts för stödverksamhet som grundar sig på frivilligverksamhet med tanke på storolyckor m.m. Av denna orsak har man i PM:et gått in för att rekommendera att benämningen brådskande socialservice används för de tjänster inom socialvården som tillhandahålls utanför normal dagtid och som avses i första stycket i denna punkt. I och med den allt större efterfrågan på brådskande socialservice har kommunerna börjat tillhandahålla dessa och andra sociala tjänster också utanför normal dagtid, på veckoslut och större helger. Det är främst i stora städer som detta är en regelbunden verksamhetsform. Största delen av de finländska kommunerna har organiserat socialjour som sig bör enligt en utredning om anordnande av socialjour hösten 2006 vid social- och hälsovårdsministeriet. Enligt utredningen har man i kommunerna klara och tydliga system för kontakterna med de sociala myndigheterna utanför normala öppethållningstider, på kvällar, nätter och veckoslut. I social- och hälsovårdsministeriets handbok 2006:64 Sosiaalipäivystyksen kehittäminen (sammandrag på svenska: Utvecklande av socialjour) beskrivs klientprocesserna inom socialjouren och utveckling av verksamheten. Det presenteras också olika synvinklar på problemen vid organiseringen av verksamheten. 7 Lagen om nödcentraler (157/2000) tillämpas på organiseringen av räddnings-, polis- och social- och hälsovårdsväsendet och på nödcentralerna samt på meddelanden som gäller nödsituationer, om inte något annat bestäms om behandlingen av meddelandena någon annanstans i lag (med vissa undantag). Nödcentralerna har i uppgift att bland annat ta emot nödmeddelanden samt vara sambandscentral för räddnings-, polis- och social- och hälsovårdsväsendet och stödja och bistå de enheter som sköter dessa myndighetsuppgifter. I motiveringen till lagen sägs det att "De meddelanden som kommer till nödcentralerna gäller i första hand nödsituationer som förutsätter brandkårens hjälp, till exempel eldsvådor och andra olyckor, brott som förutsätter polisingripande och andra situationer som förutsätter brådskande åtgärder från polisens sida samt brådskande åtgärder från social- och hälsovårdsväsendets sida, t.ex. olycksfall och sjukdomsattacker eller jourfall inom socialvården." I nödcentrallagen anges ingen skyldighet att anordna till exempel "socialjour" dygnet runt för brådskande fall.

4 KT Arbetsgruppspromemoria 4 (14) 4 Olika sätt och möjligheter att anordna brådskande socialservice 4.1 Allmänna utgångspunkter På vilket sätt tillgången på brådskande socialservice tryggas för dygnets alla tider och veckans alla dagar och hur tjänsterna ordnas beror på servicebehovet dvs. efterfrågan, på hur regelbundet och återkommande behovet är, på behovets art och på personaltillgången. När den brådskande socialservicen planeras måste man beakta att det i den ofta ingår myndighetsuppgifter som endast kan utföras av tjänsteinnehavare och som dessutom kräver yrkeskompetens för socialarbetare eller andra yrkesutbildade. När arbetstidsarrangemangen i anslutning till tillhandahållandet av servicen planeras för personalen bör man självfallet beakta bland annat arbetstidslagen och gällande kollektivavtal. Tryggandet av tillgången på brådskande socialservice förutsätter i allmänhet regionalt eller områdesbaserat samarbete mellan kommunerna eller samarbete mellan kommunerna och olika myndigheter, eftersom behovet av brådskande socialservice ofta är sporadiskt särskilt i mindre kommunala enheter där det med tanke på den tillgängliga personalen i praktiken inte är möjligt att skapa fungerande arbets- och beredskapssystem. Det finns skäl att följa upp servicebehovet och omorganisera servicen efter behov. Också den tekniska utvecklingen bör följas upp för att kunna utnyttjas vid organiseringen av servicen. Brådskande socialservice utanför normal dagtid kan organiseras som samarbete i området till exempel enligt följande: Varje kommun förbinder sig att i tur och ordning ansvara för att brådskande socialservice finns tillgänglig inom hela området. Som ovan, men servicen koncentreras helt eller delvis (t.ex. veckosluten och/eller nätterna) till ett verksamhetsställe, där en tjänsteinnehavare från den kommun som står i tur att vara ansvarig är anträffbar direkt eller indirekt. Den kan till exempel ordnas med ett centraliserat telefonnummer (t.ex. till någon vårdinrättning med verksamhet dygnet runt), från vilket samtalen styrs eller kopplas automatiskt till exempelvis den socialarbetare e.d. som är i beredskap. Om servicebehovet är mycket stort kan också ett centraliserat fysiskt verksamhetsställe komma i fråga med en socialarbetare i nattskift. En kommun förbinder sig att tillhandahålla brådskande socialservice för hela samarbetsområdet helt eller delvis (t.ex. veckoslut) och de övriga kommunerna köper behövlig service av denna kommun. Servicen ordnas så att den helt eller delvis förmedlas av nödcentralen eller som en verksamhet vid nödcentralen (t.ex. på motsvarande sätt som den centraliserade servicen ovan).

5 KT Arbetsgruppspromemoria 5 (14) 4.2 Arbetstidsarrangemang för personalen 4.3 Beredskapssystem för personalen När tjänsterna ordnas i samarbete mellan kommunerna eller i samarbete mellan kommuner och övriga myndigheter eller som köpta tjänster måste parterna ha ett klart och tydligt avtal så att de tjänsteinnehavare som utför uppgifterna har entydiga befogenheter att verka i hela området 8. Brådskande socialservice kan i allmänhet inte köpas av den privata sektorn eftersom det oftast också är fråga om myndighetsuppgifter som endast kan skötas av tjänsteinnehavare 9. Tjänsterna kan ordnas till exempel så att personalens ordinarie arbetstider sprids ut på varje arbetsdag eller genom att man vid behov ordnar arbetstiderna i flera skift så att en större del av dygnet eller vid behov hela dygnet täcks (till exempel genom 2 eller 3 skift). Tjänsteinnehavarna/arbetstagarna är självfallet skyldiga att under sitt ordinarie arbetsskift också utföra alla sina övriga tjänsteåligganden/arbetsuppgifter än bara dessa brådskande uppgifter. Dessa arrangemang förutsätter att det finns flera personer med den behövliga kompetensen (i allmänhet socialarbetare m.fl. i tjänsteförhållande) till förfogande, antingen så att de är anställda hos den egna kommunen eller så att flera kommuner har ingått ett samarbetsavtal om tillhandahållande av brådskande socialservice för hela området. I det senare fallet planeras arbetsskiften för socialarbetarna m.fl. i hela området på det sätt som servicebehovet i området kräver. Under vissa förutsättningar kan detta arbete utföras också i form av mertids- eller övertidsarbete, som också kan vara inplanerat på förhand i arbetsskiftsförteckningen. Om servicebehovet inte kräver att personalen är på arbetsplatsen i ett ordinarie arbetsskift, men man av erfarenhet vet att behovet av brådskande socialservice under vissa bestämda tider också utanför normal dagtid är relativt regelbundet och återkommande, kan en del av dygnet och/eller en del av veckoslutet/söckenhelgerna eller hela veckoslutet skötas genom fri beredskap (se närmare punkt 5.6 om beredskap för tjänsteinnehavare/arbetstagare utanför den anställdes ordinarie arbetstid). Möjligheterna att skapa beredskapssystem i små enheter är dock begränsade och arrangemangen förutsätter i allmänhet samarbete mellan flera kommuner till exempel så att varje kommunal socialarbetare m.fl. inom ett samarbetsområde är i beredskap i tur och ordning. 8 Se fotnot 4. 9 Se 1 kap. 2 3 mom. och 6 kap. 44 i kommunallagen, 5 2 mom. i socialvårdslagen och 4 i lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården.

6 KT Arbetsgruppspromemoria 6 (14) 5 Frågor som gäller personalens anställningsvillkor 5.1 Samarbetsförfarande Innan en kommun genomför sådana ändringar i serviceverksamheten som väsentligt påverkar till exempel personalens ställning inom socialväsendet eller genomför väsentliga ändringar i personalens arbetsuppgifter eller i arrangemangen av arbetena och arbetslokaliteterna, ska parterna föra förhandlingar om grunderna och alternativen för och verkningarna av åtgärderna i enlighet med det allmänna avtalet om samarbetsförfarande eller enligt ett lokalt samarbetsavtal. (se 3 och 4 i allmänna avtalet) 10. Ett beredskapssystem som ska byggas upp i syfte att trygga tillgången på bland annat brådskande socialservice som sig bör ska behandlas genom samarbetsförfarande. Samarbetsförfarandet begränsar inte arbetsgivarens rätt att arrangera arbetena och funktionerna på det sätt som servicebehovet kräver, även om samförstånd inte uppnås i förhandlingarna. 5.2 Iakttagande av arbetstidslagen och AKTA och skyldigheten att utarbeta arbetsskiftsförteckning Planeringen och organiseringen av arbetena, arbetstiderna och platsen där arbetena ska utföras m.m. hör till de frågor som arbetsgivaren bestämmer om enligt sin arbetslednings- och övervakningsrätt. Vid planeringen av arbetstiderna bör arbetsgivaren självfallet beakta bland annat arbetstidslagen och de riksomfattande kollektivavtalen. Till exempel socialarbetare är i regel underställda arbetstidslagen (605/1996) och därför ska arbetstidslagens ovillkorliga bestämmelser tillämpas på dem, som till exempel bestämmelserna om skyldigheten att utföra övertidsarbete och om maximiantalet övertidstimmar (se 2 i arbetstidskapitlet i AKTA). I regel finns de arbetstidsbestämmelser som ska tillämpas dock i AKTA. Enligt 30 i arbetstidskapitlet i AKTA ska arbetsgivaren för de arbeten som omfattas av arbetstidslagen på förhand utarbeta en arbetsskiftsförteckning där det framgår när den anställdes ordinarie arbetstid börjar och slutar och när de dagliga vilotiderna infaller. Det finns också skäl att i arbetsskiftsförteckningen anteckna eventuell beredskap för att man så bland annat ska kunna kontrollera bundenheten till arbetet (t.ex. belastningsfaktorer, rättvis och ändamålsenlig arbetsfördelning) och hur lediga dagar beviljats och tagits ut. Om den ordinarie arbetstiden följer genomsnittstid förutsätts det också ett utjämningssystem för arbetstiden (ofta i samma dokument). Närmare bestämmelser om utjämningssystemet och arbetsskiftsförteckningen med hörandeförfarande finns i 29 och 30 i arbetstidskapitlet i AKTA. 10 Ikraftträdelsedatum för lagen om samarbete mellan kommunala arbetsgivare och arbetstagare (se KT:s cirkulär 7/2007).

7 KT Arbetsgruppspromemoria 7 (14) 5.3 Ordinarie arbetstid för socialarbetare Med stöd av 2 1 punkten i arbetstidslagen står socialdirektören eller en tjänsteinnehavare i motsvarande ställning utanför tillämpningsområdet för denna lag. Dessutom kan en sådan socialarbetare som arbetar på fältet i väsentlig grad och som själv beslutar om arrangemangen kring fältarbetet ställas utanför tillämpningen av arbetstidslagen med stöd av 2 3 punkten i denna lag. Som arbetstid räknas enligt 4 mom. 1 i arbetstidskapitlet i AKTA den tid som används för arbete och den tid under vilken tjänsteinnehavaren eller arbetstagaren är skyldig att stå till arbetsgivarens förfogande på arbetsplatsen. Därigenom kan till exempel en socialarbetare inte åläggas att vara i beredskap på sin arbetsplats eller på något annat verksamhetsställe som kan anses vara arbetsplats, utan då är det fråga om ett arbetsskift som i sin helhet räknas som arbetstid och inte beredskap (se även punkt 5.6 nedan). Den ordinarie arbetstiden bestäms för socialarbetare och deras chefer som är underställda kommunens socialnämnd (dock inte vid sjukhus, hälsocentraler, mentalvårdsbyråer eller vård- och omsorgsinrättningar) efter det system med byråarbetstid som avses i 8 i arbetstidskapitlet i AKTA. Den ordinarie arbetstiden är högst 9 timmar per dygn och högst 36 timmar och 15 minuter i veckan. Den ordinarie arbetstiden per vecka kan även ordnas så att den i genomsnitt är 36 timmar och 15 minuter under en period av högst sex veckor. Övriga socialarbetares ordinarie arbetstid är i enlighet med 10 i arbetstidskapitlet i AKTA 37 timmar i veckan eller 37 timmar i veckan i snitt under en period av högst sex veckor. I fråga om dessa socialarbetare är också periodarbete som avses i 9 i arbetstidskapitlet i AKTA möjligt att tillämpa på sjukhus, hälsocentraler och omsorgsinrättningar. Huruvida periodarbetstid eller 37 timmars arbetstid tillämpas på en socialarbetare vid en sådan inrättning beslutar arbetsgivaren. Om arbetsgivaren med stöd av AKTA och arbetstidslagen kan välja mellan flera arbetstidssystem (t.ex. periodarbetstid eller allmän arbetstid), bestämmer arbetsgivaren vilket arbetstidssystem som är ändamålsenligast med tanke på verksamheten och tjänsteåliggandena/arbetsuppgifterna. Det valda arbetstidssystemet ska tillämpas i oförändrad form. Bestämmelserna om periodarbetstid kan endast tillämpas på arbeten och verksamhetsenheter som nämns i 7 i arbetstidslagen, dvs. på sjukhus, vård- och omsorgsinrättningar, hälsocentraler m.m. Den ordinarie arbetstiden i periodarbete uppgår under en treveckorsperiod till 114,25 timmar eller under en tvåveckorsperiod till 76,5 timmar. Den ordinarie arbetstiden kan ordnas också så att den under två på varandra följande 2 eller 3 veckors perioder eller tre på varandra följande 2 veckors perioder i genomsnitt är den ovan nämnda. I periodarbete har inte fastställts någon ordinarie arbetstid per dygn eller vecka, utan endast den ordinarie arbetstiden för perioden (se

8 KT Arbetsgruppspromemoria 8 (14) dock t.ex. punkt nedan om maximilängden på arbetsskift). Med avvikelse från vad som sägs ovan är den ordinarie arbetstiden för socialarbetare som arbetar inom missbrukarvården m.m. allmän arbetstid enligt 7 i arbetstidskapitlet i AKTA eller då det gäller vård- eller omsorgsinrättningar, också periodarbetstid. Den ordinarie arbetstiden inom allmän arbetstid är högst 9 timmar per dygn och högst 38 timmar 15 minuter i veckan. Den ordinarie arbetstiden per vecka kan även ordnas så att den i genomsnitt är 38 timmar 15 minuter under en period av högst 6 veckor. 5.4 Skyldighet att utföra mertids- och övertidsarbete Övertidsarbete Arbetena ska i första hand planeras så att de kan utföras under ordinarie arbetstid och så att det bara undantagsvis finns behov av övertid. Att låta en anställd som lyder under arbetstidslagen utföra övertidsarbete förutsätter särskilt samtycke av den anställde i enlighet med 18 i arbetstidslagen (kan ges för en gång eller för en kort period för en särskilt angiven uppgift). Enligt lagen kan en tjänsteinnehavare emellertid inte vägra utföra övertidsarbete som är nödvändigt på grund av arbetets art och av synnerligen tvingande skäl. För det mesta är det fråga om sådant arbete vid brådskande socialservice. För arbetstagare finns det inte någon motsvarande undantagsbestämmelse. För övertidsarbete krävs det med andra ord alltid samtycke av en arbetstagare. En ovillkorlig bestämmelse om maximiantalet övertidstimmar finns i 19 i arbetstidslagen. I det maximala antalet timmar som anges i lagen räknas endast sådant övertidsarbete som avses i lagen (i snitt över 40 timmar arbetad tid/vecka), även om övertidsersättningar enligt det riksomfattande tjänste- och arbetskollektivavtalet betalas redan för en kortare arbetstid Mertidsarbete Mertidsarbete förutsätter tjänsteinnehavarens eller arbetstagarens samtycke i enlighet med 18 i arbetstidslagen. Samtycke till mertidsarbete kan ges på förhand till exempel i arbetsavtalet eller, när det gäller tjänsteinnehavare, på en särskild blankett (till exempel på meddelandet om att tjänsteförhållandet inleds eller på ett tjänsteförordnande). Tjänsteinnehavaren bekräftar samtycket genom sin underteckning (bestående samtycke, jfr skillnaden till övertidsarbete). Liksom när det gäller övertidsarbete kan en tjänsteinnehavare inte vägra delta i mertidsarbete som är nödvändigt på grund av arbetets art och av synnerligen tvingande skäl. Även om en en anställd när anställningsförhållandet inleds har förbundit sig att utföra mertidsarbete, har han eller hon rätt att av grundad personlig anledning vägra utföra mertidsarbete under dagar som enligt arbetsskiftsförteckningen är lediga dagar. Vid nyanställning är det bäst att för undvikande av oklarheter informera den anställde om vilken skyldighet till eventuellt mertidsarbete han eller hon har och att få en skriftlig förbindelse till detta.

9 KT Arbetsgruppspromemoria 9 (14) Nödarbete I 18 i arbetstidskapitlet i AKTA finns också en bestämmelse om sådant nödarbete som avses i 21 i arbetstidslagen. Arbetsgivaren kan låta sådant nödarbete utföras då något oförutsett ger upphov till fara för liv och hälsa och arbetet inte kan uppskjutas. Det är inte fråga om nödarbete om arbetsgivaren låter arbete utföras under ordinarie arbetstid även om förutsättningarna för nödarbete i övrigt uppfylls. Nödarbete räknas inte in i det maximala antalet timmar övertidsarbete som avses i arbetstidslagen. En anställd kan inte vägra utföra nödarbete. Det är också möjligt att avvika från bestämmelserna om till exempel ledighet per vecka och om nattarbete. 5.5 Ersättning för obekväm arbetstid samt för mertids-, övertids- och nödarbete 5.6 Beredskap Definition av beredskap För arbetstid som fullgjorts under s.k. obekväm arbetstid ges, oberoende av om det gäller ordinarie arbetstid eller mertids- eller övertidsarbete, arbetstidsersättningar enligt i arbetstidskapitlet i AKTA. Bestämmelser om ersättning för mertids- och övertidsarbete finns i i arbetstidskapitlet i AKTA och bestämmelsen om ersättning för nödarbete i 18. De avvikande bestämmelserna om arbetstidsersättningar för tjänstinnehavare i ledande eller självständig ställning finns i i arbetstidskapitlet i AKTA. Vid bedömningen av om en tjänsteinnehavare eller arbetstagare ska anses vara i ledande ställning beaktas särskilt personens ställning i organisationen. En tjänsteinnehavare eller arbetstagare kan anses vara i självständig ställning om uppgifterna är av sådant slag att användningen av arbetstiden inte kan övervakas tillräckligt noggrant eller det inte är ändamålsenligt att övervaka den noga. Sådana tjänsteinnehavare eller arbetstagare är i allmänhet till exempel personer i chefsställning och personer som till exempel arbetar delvis vid ett verk, delvis utanför det (i fältarbete). Om en tjänsteinnehavare eller arbetstagare i ledande eller självständig ställning lyder under arbetstidslagen tillämpas på honom eller henne också de bestämmelser i arbetstidslagen som anges i 2 mom. 1 i arbetstidskapitlet i AKTA (dvs. de lagbestämmelser som det inte finns särskilda bestämmelser om i AKTA). Med beredskap enligt 5 i arbetstidskapitlet i AKTA avses att en anställd är skyldig att vara anträffbar så att han eller hon vid behov kan inkallas till arbete. Beredskap bör antecknas på förhand i arbetsskiftsförteckningen även om beredskap också kan grunda sig på en särskild skriftlig beordran av chefen.

10 KT Arbetsgruppspromemoria 10 (14) Beredskapsskyldighet Beredskapens form och bundenhet Om en anställd har förordnats att vara på arbetsplatsen eller på ett annat arbetsställe som ska anses som arbetsplats (till exempel en annan kommuns socialverk eller en polisinrättning), är det inte fråga om beredskap utan ett normalt arbetsskift 11 som räknas till ordinarie arbetstid. Enligt 5 i arbetstidslagen ska beredskapen avtalas mellan arbetsgivaren och tjänsteinnehavaren eller arbetstagaren. Liksom när det gäller mertidseller övertidsarbete får en tjänsteinnehavare däremot inte vägra beredskapstjänstgöring som är nödvändig på grund av arbetets art och av synnerligen tvingande skäl. När det gäller arbetstagare grundar sig beredskapstjänstgöring i allmänhet på en punkt i arbetsavtalet enligt vilken arbetstagaren förbinder sig att åta sig beredskap. Tjänsteinnehavarnas beredskapsskyldighet grundar sig däremot antingen på ett avtal eller, om det gäller beredskap som tjänsteinnehavaren enligt lagen inte får vägra att fullgöra, också på arbetsgivarens ensidiga beslut. Beredskap som ingår i tjänsteutövningsskyldighet, dvs. i tjänsteåligganden, har också kunnat fastslås redan i till exempel platsannonsen och tjänsteförordnandet. Också i det fallet finns det skäl för arbetsgivaren att försäkra sig om att tjänsteinnehavaren när han eller hon har tagit emot tjänsten, har förstått att beredskapsskyldighet ingår i tjänsteutövningsskyldigheten och godkänner detta. Naturligtvis kan arbetsgivaren alltid avtala med tjänsteinnehavaren eller arbetstagaren om en tillfällig, enstaka beredskapstjänstgöring eller beredskap under en viss tidsperiod eller i en viss situation. Vid nyanställning är det bäst att arbetsgivaren gör det klart för den anställde vilken skyldighet till beredskap som ingår i tjänsten/uppgiften och får ett skriftligt samtycke (se punkt Mertidsarbete). Arbetsgivaren avgör utifrån servicebehovet och verksamheten och även med beaktande av tillgänglig arbetskraft beredskapsformen och bundenheten samt hur kontakten ska tas och inom vilken tid den anställde ska infinna sig på arbetsplatsen. 11 Observera dock att om arbetsgivaren har gett den anställde möjlighet till fri beredskap som den anställde av personliga skäl kan välja att tillbringa på arbetsplatsen eller på något annat av arbetsgivaren anvisat ställe eller någon annanstans, och den anställde sedan vistas på sin arbetsplats under den fria beredskapen, är det fortfarande fråga om fri beredskap och inte tid som i sin helhet räknas som arbetstid. En sådan situation kan uppkomma till exempel då den anställde bor så långt borta från arbetsstället att beredskap de facto annars inte vore möjlig. Även om arbetsgivaren inte i regel kan bestämma var den anställde ska vara bosatt, kan boningsorten ändå inte vara avgörande för den beredskap som verksamheten förutsätter eller formen av den e.d., utan den anställde ska oberoende av boningsort kunna sköta sina tjänsteåligganden eller arbetsuppgifter som sådan beredskapstjänstgöring vilken den anställde har förbundit sig till eller enligt lagen är skyldig att sköta.

11 KT Arbetsgruppspromemoria 11 (14) Ersättningar för beredskap När bundenheten till beredskap årligen slås fast på det lokala planet gäller det att vara informerad om utvecklingen inom teknologi och telekommunikation. Nya kommunikations- och larmsystem ger möjlighet till vistelse på olika ställen under beredskapen. Huvudsaken är att den anställde kan påbörja arbetet tillräckligt snabbt. Med tanke på dagens teknik och även med hänsyn till karaktären hos den brådskande socialservicen är till exempel bostadsberedskap en onödig bunden form av beredskap. När personalens beredskap organiseras bör man bland annat beakta 5 i arbetstidslagen enligt vilken den anställdes möjligheter att disponera sin fritid inte oskäligt får försvåras av hur länge och hur ofta han eller hon står i beredskap. Dessutom bör man sträva efter att ledigheten per vecka tryggas (se punkt 5.8.2). I allmänhet utgår beredskapsplaneringen från en så jämn fördelning av beredskapen som möjligt mellan de anställda som har beredskapstjänstgöring. När en ny verksamhet planeras, till exempel beredskap i samband med organiseringen av brådskande socialservice, och det inte tidigare har ingått beredskap i personalens uppgifter, finns det skäl att utöver olika funktionella alternativ även kartlägga personalens kapacitet att delta i beredskapen (se även punkt 5.1 om samarbetsförfarande). Beredskap ska om möjligt i första hand ordnas med utgångspunkt i de personer som har anmält sig villiga att delta i systemet, om man på så sätt kan nå den behövliga kapaciteten med beaktande av bland annat den utbildning och den övriga kompetens 12 som förutsätts av den personal som deltar i beredskapen och med beaktande av att arbetsbundenheten för dem som deltar i beredskapen inte får bli oskälig. I annat fall bör arbetsgivaren beordra ett nödvändigt antal tjänsteinnehavare som har ovan nämnda utbildning till lagstadgad beredskap. Bland annat bundenhets- och beredskapsgraden för den anställde påverkar storleken på ersättningen för fri beredskap (se AKTA arbetstidskapitlet 5 mom. 3 och 23 mom. 1). Beredskapstiden räknas inte in i arbetstiden. Beredskapstiden upphör när den anställde börjar arbeta efter att ha blivit inkallad och fortsätter när arbetet upphör, om det fortfarande finns beordrad beredskapstid kvar. Beredskapsersättning betalas också till dem som är i ledande eller självständig ställning enligt 23 och som beordrats sköta beredskap för brådskande socialservice. 12 Innan beredskap införs är det motiverat att kartlägga de anställdas kapacitet att utföra nya uppgifter samt försäkra sig om att de har den kompetens som krävs för de plötsliga och akuta krissituationer för klienterna som ofta inträffar under beredskap för brådskande socialservice. Utöver att de anställda bör behärska substansen inom socialsektorn krävs det också kompetens i dessa situationer att t.ex. snabbt och självständigt fatta ett klart beslut och välja tillämpliga sätt att agera samt gott omdöme och god känsla för vad situationen kräver. Kompetens är förmåga att i olika situationer i det praktiska arbetet tillämpa de kunskaper och färdigheter som förvärvats i utbildningen och arbetslivet och att av dessa erfarenheter tillägna sig ny, användbar kunskap.

12 KT Arbetsgruppspromemoria 12 (14) 5.7 Utryckningsbetonat arbete Tid som använts för resor från beredskapen till arbetsplatsen och tvärtom räknas inte in i arbetstiden 13. Kostnaderna för resan till eller från arbetsplatsen ersätts. Den tid som under beredskapen åtgått till att utföra arbetet räknas in i arbetstiden, och för denna tid ges inte beredskapsersättning. Eftersom beredskap i allmänhet planeras in utöver den ordinarie arbetstiden utgör det arbete som utförts under beredskap i allmänhet mertids- eller övertidsarbete, för vilket ersättningar enligt AKTA ges. Dessutom kan tid i arbete bli ersättningsgill i form av ersättningar för s.k. obekväm arbetstid. För eventuellt mertids- och övertidsarbete under beredskapstid behövs inte den anställdes särskilda samtycke. Om arbetsgivaren kallar en anställd till arbete under hans eller hennes lediga tid och han eller hon inte har ålagts beredskapstjänstgöring eller informerats om detta arbete 5 timmar i förväg, har den anställde under vissa förutsättningar som anges i 24 i arbetstidskapitlet i AKTA rätt till utryckningspenning utöver övriga arbetstidsersättningar. Också resekostnader på grund av det utryckningsbetonade arbetet ersätts. 5.8 Vissa omständigheter som påverkar planeringen av arbetstiderna Dygnsvila och den maximala längden på ett sammanhängande skift Ledighet per vecka Enligt 29 1 mom. i arbetstidslagen ska en tjänsteinnehavare eller arbetstagare ges en minst 11 timmar lång dygnsvila (i periodarbete enligt arbetstidslagen 9 timmar) under 24 timmar räknat från arbetsskiftets början. Dygnsvilan begränsar alltså maximilängden på ett sammanhängande arbetsskift till i praktiken 13 timmar (i periodarbete 15 timmar, se även bestämmelsen om längden på ett arbetsskift i periodarbete i 12 mom. 2 i arbetstidskapitlet i AKTA). Bestämmelserna om beviljande av dygnsvila kan frångås under de förutsättningar som anges i 29 i lagen. Bestämmelsen om dygnsvila tillämpas inte på arbete som utförs under beredskap (beredskap utgör inte ett arbetsskift). Enligt 26 i arbetstidskapitlet i AKTA ska arbetstiden ordnas så att de anställda en gång i veckan får en minst 35 timmar lång oavbruten ledighet som i mån av möjlighet förläggs i anslutning till söndagen. Ledigheten per vecka kan också ordnas så att den uppgår till 35 timmar i genomsnitt under en 14- dygnsperiod. Ledigheten bör dock uppgå till minst 24 timmar i veckan. 13 Se närmare om restider och hur de räknas in i arbetstiden i vissa fall i 4 mom. 2 i arbetstidskapitlet i AKTA.

13 KT Arbetsgruppspromemoria 13 (14) Beredskap under en anställds veckoledighet förutsätter enligt 5 mom. 2 i arbetstidskapitlet i AKTA hans eller hennes samtycke. För att kunna trygga veckoledigheten bör arbetsgivaren undvika att beordra en och samma person beredskap under till exempel ett helt veckoslut. Om en anställd som lyder under arbetstidslagen blir kallad till arbetet under sin veckoledighet i fall som avses i 26 mom. 4 i arbetstidskapitlet i AKTA, ges en ersättning för förlorad veckoledighet enligt 26 i arbetstidskapitlet i AKTA till den del veckoledigheten gått förlorad (ex. 24 timmars ledighet planerad, arbete under den tiden 3 timmar, ersättning för 3 timmar). Se även möjligheten att avvika från veckoledigheten enligt 26 i arbetstidskapitlet i AKTA och i arbetstidslagen. Parterna kan också avtala lokalt om ledigheten per vecka och ersättning av den Möjlighet att låta utföra nattarbete Enligt 26 1 mom. i arbetstidslagen är arbete som utförs mellan klockan 23 och klockan 6 nattarbete. Nattarbete får enligt 26 1 mom. i arbetstidslagen utföras i sådant periodarbete som avses i 9 i arbetstidslagen (AKTA 7) och i treskiftsarbete. Dessutom får nattarbete utföras fram till kl. 1 i tvåskiftsarbete inom ramen för systemet med allmän arbetstid enligt AKTA 7. I periodarbete tillåts högst 7 på varandra följande nattskift (27 3 mom. i arbetstidslagen). Periodarbete kommer i praktiken i fråga främst i socialvårdsinrättningar etc. Två- eller treskiftsarbete kräver stora enheter. Oberoende av det arbetstidssystem som används kan nattarbete beordras enligt 31 i arbetstidskapitlet i AKTA om skötseln av lagstadgade uppgifter förutsätter att arbetet utförs mellan kl. 23 och kl. 6. Detta gäller till exempel brådskande socialservice. I andra fall (arbetstidssystemet till exempel byråarbete eller allmän arbetstid och det gäller inte ovan nämnda lagstadgade uppgifter) kan man anhålla om dispens för nattarbete hos dispenssektionen vid arbetarskyddsdistriktets arbetarskyddsnämnd. Bestämmelser om nattersättningar finns i 20 i arbetstidskapitlet i AKTA. Nattersättning betalas också till dem som har en ledande eller självständig ställning enligt 23 i arbetstidskapitlet i AKTA och som under beredskap för brådskande socialservice utför avtalsenligt nattarbete.

14 KT Arbetsgruppspromemoria 14 (14) 5.9 Avvikelser från arbetstidsbestämmelserna Enligt 13 i det kommunala huvudavtalet kan man genom lokalt avtal göra avsteg från gällande riksomfattande kollektivavtal om det är motiverat av lokala särförhållanden. När det gäller arbetstider, arbetstidsarrangemang och arbetstidsersättningar kan man i praktiken avtala annorlunda om allt annat än den genomsnittliga längden på den ordinarie arbetstiden på årsnivå som föreskrivs i AKTA (se 4 i allmänna delen i AKTA). Dessutom kan arbetsgivaren och den anställde enligt 3 i arbetstidskapitlet i AKTA sinsemellan komma överens om en ordinarie arbetstid som avviker från de allmänna arbetstider som fastställts i AKTA. Om ett avvikande arbetstidsarrangemang gäller minst fem tjänsteinnehavare och/eller arbetstagare ska arbetsgivaren komma överens om saken med respektive förtroendeman eller avtalsorganisation. Genom detta förfarande kan man till exempel komma överens om en längre utjämningsperiod för arbetstiden än den som anges i AKTA, om den ordinarie dygnsarbetstiden eller om längden på ett sammanhängande arbetsskift.