Urbana Samtal Barn i innerstaden

Transkript

1 Urbana Samtal Barn i innerstaden Minnesanteckningar skrivna av Therese Karlsson, Tekniksprånget-praktikant på tekniska kontoret Medverkande: Barn från Djäknebergets förskola. Ulla Brobäck, Svenska kyrkan. Vicki Skure-Eriksson (C). Maria Kesselring (S). Amanda Agestav (KD). Urban Pettersson, samordnare Förebyggarcentrum. Frida Nordlundh, landskapsarkitekt. Marina Aghasyan, Samhällsorientering och Vägledning. Samtalsledare: Linnea Viklund, Tyck om din innerstad. Samtalet börjar tillsammans med barn från Djäknebergets förskola. Barnen berättar om hur de har varit med och arbetat med projektet. De har promenerat runt i innerstaden och funderat på vad som de tycker borde förändras. De har även testat att byggt sin egna lilla stad på förskolan efter hur barnen tycker att en stad ska se ut. Barnen berättar vad de tyckte på sin rundvandring i staden. Det borde finnas en lekplats i innerstaden och ryggstöd på alla bänkar skulle vara bra för de äldre. De tycker också att Svartån borde bli renare, då kan den även byta namn till Renån. Kyrkan är bra och fin så den ska få vara kvar och på Djäkneberget ska barn leka. Barnen får frågan om vad de tycker är kul att göra när de är i innerstaden och vad det finns för roliga saker? Barnen svarar att lekplatser är roliga, det är bra med affärer för det är bra att det finns mat och vatten. Även skolor är bra att det finns och så berättar ett av barnen att det är kul att cykla och äta glass. Nästa fråga till barnen är vart de tycker det borde finnas lekplatser och vad de tycker om de lekplatser som finns idag? Lekplatsen vid ån tycker barnen inte passar för lite äldre barn, den borde bli större och passa fler åldrar. Poesiparken är däremot bra. De vuxna berättar att en ny lekplats ska byggas och den ska passa för även lite större barn. De vuxna undrar vad barn tycker om rådjuren i centrum? Rådjuren är bra, de är roliga att klättra på men barnen såg på sin promenad i innerstaden att öronen på flera rådjur har förstörts och det tycker de är tråkigt, man ska ta hand om saker. Ett av barnen lägger även till att toaletter är bra. Nästa fråga är vad barnen tycker om djäknebergets lekplats?

2 Klätterställningen är bra, speciellt bollen i klätterställningen är extra rolig. Vad för saker skulle passa för större barn i lekplatser? Det borde finnas en rutschkana, en riktigt lång tycker barnen. Finns det något som är dåligt eller farligt i staden? Barnen tror att bollen i klätterställningen på djäkneberget kan vara farlig för små barn. De vita strecken på vägarna borde vara vitare tycker de också. De vuxna håller helt med och berättar att de har fått pengar till att fixa det problemet så nästa år kommer de vita strecken bli vita igen. Alla tackar barnen från Djäknebergets förskola för deras hjälp! Samtalet fortsätter nu mellan de vuxna inne i paviljongen. Linnea Viklund som är samtalsledare startar med att fråga vad som fungerar bra i innerstaden när det kommer till barn? Ulla Brobäck vill att innerstaden ska bli mer barnfokuserad. Idag är det för mycket betong och hårt, hon vill ha det mjukare, rundare och att man ska tänka mindre effektivitet. Barnen gillar rådjuren i centrum för de går att klättra på och man borde tänka mer så när man gör andra saker också. Amanda Agestav håller med, Västerås är en ingenjörsstad, det är bra för det är lätt att ta sig fram och saker fungerar, men man borde tänka mer på hur barnen ser staden. Maria Kesselring, tycker att de konstverk som inte var avsedda för lek, men senare har använts till det av många barn, borde göras barnvänligare, rengöras och göras säkrare, så att man ska kunna klättra och leka på saker och konstverk i innerstaden. En orosfaktor i staden tycker hon är att många bilar kör för fort. Vicki Skure-Eriksson tycker att man ska lyfta fram barnkonst, barnen ska få göra ett avtryck på innerstaden. Vissa tunnlar skulle kunna utsmyckas med barnens konstverk. Hon påpekar också att det är viktigt att alla barn ska ha möjlighet till lek, oavsett rörelseförmåga. Urban Pettersson håller med barnet från tidigare i samtalet om att toaletter är bra och att även där ska man tänka på barnen. Att det finns toaletter till hands och att de är tillgängliga för alla. Vicki Skure-Eriksson tar upp ett exempel från Eskilstuna där de i innerstaden har målat rosa fotspår på gatan som leder från stationen till en lekplats. De är en bra idé som man borde ta inspiration av för att kunna göra staden roligare för barn och kunna enkelt visa vart lekplatser finns. Maria Kesselring undrar om funktionen för att se lekplatser på Västerås hemsida finns kvar. Det gör den, får hon till svar och det tycker hon är en bra funktion att ha och att man borde sprida den mer bland barn och barnfamiljer.

3 Ulla Brobäck tar upp samtalet om konst igen och berättar att de i domkyrkan finns en konstutställning där barn får leka och använda sin kreativitet. Mer sådant borde finnas i staden. Vad i innerstaden är mindre bra för barn? Maria Kesselring tycker att området längs Svartån, enda från city bort till Vallby friluftsmuseum, är dålig. Det är ofta mörkt och känns otryggt, man går inte gärna där med barn. Det finns mycket man skulle kunna förbättra där. Urban Pettersson tycker att det finns många platser i innerstaden som skulle kunna öppnas mer för barn, till exempel slottet, stadshuset med mera. Barn kan lära sig och tycka det är spännande även av vardagsmiljöer så därför borde man göra så barnen känner sig hemma där och kan upptäcka dessa platser. Hur kan innerstaden göras barnvänligare? Övergångsställen borde göras tydligare, det finns olika syn på om det höjer eller sänker säkerheten med övergångsställen men de borde ändå göras tydligare. Västerås ska vara en stad för alla, rullstolar ska kunna komma in överallt. Ett barns självbild kan förstöras av att behöva känna sig annorlunda och alltid behöva åka in bakvägar med mera. Till exempel man inte sitta och äta på McDonalds här i Västerås på grund av att man inte kan komma upp på övervåningen med en rullstol. De måste bli bättre, alla ska kunna komma in överallt. Man jobbar i kommunen med något som heter Universell design, det betyder att det ska vara en tillgänglig miljö i det offentliga rummet. Vicki Skure-Eriksson tycker att barnens synpunkt på att alla bänkar ska ha ryggstöd var jättebra, det är logiskt men glöms väldigt lätt bort så det är bra att de säger till och påminner om det. När man tar beslut så ska man se över barnens syn på saken innan beslutet fattas, att det följs borde man se över. Gruppen undrar t ex om det gjordes när man skapade programmet till kulturnatten? I kommunen finns en checklista för att man inte ska missa detta men självklart kan man bli bättre. Linnea Viklund frågar Frida Nordlundh om hon kan berätta lite om hur man involverar barn i arbetet med parker och lakplatser. Frida Nordlundh berättar om att man låter allmänheten vara med och rösta och säga vad de tycker, då får man med vad alla tycker, från barn till äldre. Urban Pettersson undrar om man skulle kunna få med barn i arbetsgrupper när man gör projekt, det skulle vara spännande att se. Vicki Skure-Eriksson påminner att även äldre barn är barn, ända tills de är 18 år. Det finns mycket idéer i den här gruppen och man borde använda sig av dem. Många tonåringar som spelar spel och bygger, de skulle säkert kunna hjälpa till mycket och kanske också lära tjänstemännen nya saker. Ulla Brobäck berättar om att hon varit med i ett projekt när man bjudit in ungdomar som spelar Minecraft. Spelarna visade hur de byggde i spelet och skapade en stad, det var häftigt och vart hur

4 bra som helst. Det är ett instrument som är okänt för många vuxna och till och med lite läskigt, men det är samtidigt intressant och helt makalöst. Linnea Viklund undrar om panelen har några minnen att dela med sig av. Örebro har en imponerande stadspark, där finns allt. Hon berättar att hon ofta åker tillbaka dit. Amanda Agestav berättar om när hon var i Stockholm och hade med sig en 4-åring och en 8-åring, de gjorde alla möjliga grejer som att besöka Skansen, Gröna Lund med mera. Efteråt frågade de vad som hade varit roligast, varpå 4-åringen svarar åka tunnelbana. Det säger lite om hur barn upplever saker. Urban Pettersson tycker att man ska tänka hela familjen. Han berättar om hur torget i hans barndom var ett myller av folk, som barn var det ett spännande äventyr. Man ska få alla att känna sig hemma och sätta barnen först. Marina Aghasyan tar upp idén med rosa fotspår igen och uppmuntrar det som ett sätt att enklare kunna visa nyanlända som inte kan språket och som inte hittar i staden var roliga saker finns. De kan hjälpa och göra de enkelt att hitta till närmaste lekplats eller park som kan vara svårt annars. Hon berättar även att den lilla lekplatsen som finns i punkt är jättebra, den är liten men barnen tycker den är lika kul ändå. De finns knappt några platser alls för barn i och bland affärer. Barn tycker inte att det är roligt att följa med till affärer om de inte kan få leka eller underhålla sig, det borde finnas mer små lekhörnor bland butikerna. Maria Kesselring tycker också att man ska kunna ta del av all information oavsett om man har någon funktionsnedsättning eller om man inte kan språket. Även osynliga funktionsnedsättningar måste man tänka på, så som neuropsykiska funktionsnedsättningar. Till exempel att tänka på färger som används i staden, avstånd med mera. Det finns få ljudsignaler, något som borde förbättras. Hon vi vill ha ett levande city där mäniskor trivs, speciellt barn. Vill barnen vara här, då kommer föräldrarna Ulla Brobäck säger att asylsökande barn är också västeråsare, oavsett om de får vara kvar eller inte. Det ska få en bild av att de är välkomna när de kommer, inte bara att man säger det, det ska vara tydligt. Barn är bättre på att möta nytt än vad vuxna är, det kan man lära sig av. I Erikslund har de mycket för barn men i innerstaden finns också en stor öppenhet för barnfamiljer. Det borde göras mer småsaker i staden som ger energi och låt barnen vara del i det. Små spontana saker som man kan göra i staden med familjen är jättebra, att kunna åka skridskor tillsammans. Man borde kolla på Umeå som varit kulturhuvudstad och försöka skapa fler musikscener. Det är en bra fritidsaktivitet för unga och håller staden levande på kvällen. Hur är det med samverkan för barn i innerstaden? Frida Nordlundh nämner att det finns få idrottsföreningar i centrum. Det finns skateparken som byggts utav kommunen men där finns ingen förening. Där jobbar man med ungdomar för att skapa en bra miljö. Till exempel var det med unga skatare och hjälpte till när man började planera

5 skateparken men de tog så lång tid så de hann bli vuxna under tiden. Lögarängen är också en plats som går att utveckla för alla. Maria Kesselring föreslår att man borde har mer kontakt med föreningar och SISU för att kunna jobba på detta. Marina Aghasyan berättar om att det finns många kulturella föreningar i Västerås där barn sysslar med folkdans, konst och mycket mer. Hon tycker man borde arrangera möjligheter för dessa föreningar att få visa upp sig, så att människor kan få se och ta del av vad som finns i staden. Kanske som en kulturvecka. Vicki Skure-Eriksson tycker att isbanan ligger bra nära migrationsverket och att man borde använda den mer även när det inte är is. Belysning är i innerstaden är också något som är viktigt, på många platser är det mörkt och buskigt, belysning kan öka tryggheten. Amanda Agestav tackar för samtalet och välkomnar fler frågor och synpunkter även i fortsättningen. Samtalet avslutas