I detta nummer: INTERPERSONAS NYHETSBREV 1/ Bokrecension: Fem frågor om ledarskap till Sirkka Hämäläinen. Allting började med coachning

Transkript

1 N E W S L E T T E R I detta nummer: Fem frågor om ledarskap till Sirkka Hämäläinen Ekon.dr Sirkka Hämäläinen, numera styrelseproffs och tidigare chefdirektör för Finlands Bank och direktionsmedlem i Europeiska Centralbanken framlägger sina synpunkter på ledarskap. (s. 2) Allting började med coachning Liisa Viima, ekonomidirektör i Lafarge Roofings finländska verksamhet, deltog för något år sedan i Interpersonas individuella coachningsprogram. (s. 3) Eero Lehtinens sammandrag av Global Challenge-kappseglingen Team SAIC La Jollas finländske skeppare Eero Lehtinen redogör för sina erfarenheter och konklusioner från världsomseglingen. (s. 5) Kolumn om effektivt ledarskap Mats Kockberg fungerade som Eero Lehtinens och Team SAIC La Jollas coach i Global Challenge. (s. 10) Kolumn om vissa grundläggande faktorer i karriärplanering Hur säkerställer du ditt marknadsvärde i den hårdnande konkurrensen? Nina Henricson tar i sin kolumn upp vissa basfrågor i karriärplaneringen. (s. 11) Bokrecension: Försäljningsteamens och försäljarnas prestationer har under den senaste tiden i ökande grad kommit i focus. I Tarja Rummukainens bok ges svar på frågan varför vissa säljare klarar sig bättre än andra. (s. 12) INTERPERSONAS NYHETSBREV 1/ Bokrecension: Personer i kreativa yrken utvecklar nya modeller för arbete och verksamhet. Dessa saker behandlas i Richard Floridas bok The Rise of the Creative Class. (s. 13) Företagsledarna tror på bättre tider Enligt den av Interpersona utförda enkäten är de stora finländska företagens vd:ars syn på den kommande ekonomiska utvecklingen optimistiska. (s. 14) Bankdirektörer: fortsatt boom på bostadsmarknaden Enligt Interpersonas undersökning förväntar sig vd: arna för de största andelsbankerna att efterfrågan på bostadskrediter bibehålls på nuvarande nivå eller t.o.m. ökar. (s. 15) Sauli Niinistö är företagsledarnas favoritkandidat Enligt galluparna leder president Tarja Halonen klart, men enligt den enkät som Interpersona gjorde under senhösten är Sauli Niinistö de vd:arnas solklara favorit. (s. 16) Färska Interpersonareferenser (s. 17) Nyhetsbrevets beställningar och Interpersonas kontaktuppgifter (s. 17)

2 Fem frågor om ledarskap till SIRKKA HÄMÄLÄINEN I framtiden kommer betydelsen av att delegera oundvikligen att betonas i ledarskapet och då går utmaningen ut på att göra varje arbetstagare till en slags självständig företagare. Det konstaterar ekonomie doktor Sirkka Hämäläinen i intervjuserien Fem frågor om ledarskap i Interpersonas nyhetsbrev. Sirkka Hämäläinen är före detta verkställande direktör för Finlands bank och har varit en av direktionens ledamöter vid Europeiska centralbanken. Nuförtiden är hon verksam som styrelseproffs. Vilka är de viktigaste kännetecknen på ett bra ledarskap? En bra chef är ärlig, balanserad och har ett sunt självförtroende. De här egenskaperna ger chefen förmåga att lyssna, höra och uppskatta sina kolleger och kunder, mod att fatta även svåra beslut och kurage att delegera. Med egenskaperna ovan bygger en bra chef med början i miljön och tillsammans med sitt arbetssamfund en vision och en strategi för sitt företag eller sin organisation, motiverar medlemmarna i samfundet att verkställa dem, ger dem makt och ansvar att genomföra dem och är aktivt och positivt intresserad av arbetssamfundets arbete och resultat. En bra chef har förmåga att ge empatisk och konstruktiv kritik och klarar av att fatta även svåra beslut på ett rättvist och konsekvent sätt. Vilka är de värsta egenskaperna i ett dåligt ledarskap? Brist på klarhet, ärlighet och konsekvens i ledarskapet är mardrömslikt för organisationen och försämrar märkbart arbetseffektiviteten. Med obeslutsamhet, misstänksamhet och oförmåga att ta ansvar förorsakar en dålig chef orimlig stress, låg motivation och dåliga resultat. Den viktigaste ledarskapserfarenheten under er egen karriär? Då jag blev verkställande direktör för Finlands bank mitt i en ovanligt djup kris 1992 blev jag tvungen att granska mitt eget ledarskap verkligt kritiskt. Den ekonomiska depressionen och bankkrisen gjorde det penningpolitiska beslutsfattandet speciellt utmanande. Samtidigt stod den interna organisationen vid Finlands bank inför en avsevärd förnyelse av strukturering, motivering och effektivering, delvis på grund av bankkrisen men framförallt med tanke på det förestående EU- och EMU-medlemskapet. Det var en utmanande, intressant, lärorik och givande period. Det gav mig nyttig erfarenhet för att bygga och leda en ny internationell institution, Europeiska centralbanken även om mina direkta möjligheter att påverka där, som en av direktionens sex ledamöter, var annorlunda än som verkställande direktör för Finlands bank. Har ni förebilder för ledarskapet? Jag vill inte nämna någon speciell förebild, på grund av två orsaker. För det första har jag aldrig träffat en perfekt chef och jag tror inte heller att någon kan vara perfekt det är någonting som varje chef måste kunna erkänna även för sin egen del. För det andra vill jag inte utvärdera mer avlägsna ledare, till exempel politiska ledare eller fältherrar, utifrån historieskrivningen som styrs av så många motiv och värderingar som inte nödvändigtvis motsvarar mina egna. De viktigaste utmaningarna för framtidens ledarskap? Redan i dag men än tydligare i framtiden förutsätter den globala, snabbt skiftande omvärlden en sådan flexibilitet, reaktionsförmåga och kreativitet av alla organisationer att betydelsen av att delegera oundvikligen kommer att betonas i ledarskapet. Utmaningen går ut på att göra varje arbetstagare till en slags självständig företagare. I den här situationen är det verkligt utmanande att klarlägga de gemensamma målsättningarna, verksamhetssätten och värderingarna samt att upprätthålla en hög etik och moral. Kärnan i ledarskapet kommer att vara att motivera och engagera arbetstagarna-företagarna samt att se till en kontinuerlig skolning. 2

3 Coachingprogrammet gav impulsen Hela personalen utvecklade verksamheten och förbättrade företagets resultat Liisa Viima, ekonomichef för Lafarge Roofings finska bolag, deltog för tre år sedan i ett halvt års personligt coachingprogram med Mats Kockberg. Lafarge Roofing är den ledande leverantören av takmaterial för lutande tak i Norden. Programmet gav henne den slutliga impulsen att starta ett omfattande utvecklingsprogram av affärsverksamheten som berörde hela företagets personal och det gav resultat! Visionen var att verkställa ett strategiprogram som täcker hela organisationen. Utmaningen var att få alla företagets team totalt ca 50 personer med i projektet för att fundera på vilket sätt vi kunde göra saker och ting på ett annat och bättre sätt. Mottagandet visade sig vara bättre än väntat och vi kunde genast märka att de flesta arbetstagare är intresserade av att utveckla hela företaget, det egna teamet och det egna arbetet, berättar Liisa. Ett tema under mina coachingdiskussioner med Mats var att ännu mer än förut rikta min egen verksamhet mot att utveckla verksamheten och inte enbart mot att sköta rutinärenden. Det var konkreta och klara råd och jag blev inspirerad. En god grund för utvecklingsarbetet var kvalitetssystemet som tagits i bruk i företaget för flera år sedan, med dess verktyg och styrelsens öppna kommunikation bl.a. när det kommer till att berätta om resultatet. Alla visste var vi stod i ekonomiskt avseende och kunde konstatera att vi inte hade någon speciell orsak att hurra. Stora förändringar i bakgrunden Som första åtgärd genomfördes en personalenkät. Informationen som den gav visade bl.a. att ledarskapet var i behov av justeringar och att informeringen inte fungerade på ett tillfredsställande sätt. I bakgrunden låg även de stora förändringarna som skett i företaget. Organisationen hade förnyats, fabriker hade stängts och en ny modern produktionsanläggning hade byggts i Orimattila. Utgångspunkten var nu att förbättra resultatet med hjälp av processarbete. Som ett viktigt verktyg för detta valde vi att öka tillfredsställelsen och trivsamheten med arbetet. En utomstående konsult anställdes för att leda hela processen och vi gav två viktiga principer för arbetet: hela projektet bygger på företagets strategi och vi Liisa Viima, ekonomichef för Lafarge Roofings finska bolag, har genomfört ett omfattande utvecklingsprogram av affärsverksamheten. Impulsen till detta fick hon av Interpersonas coachingprogram. beslöt oss för att ge hela projektet tillräckligt mycket tid. På några veckor fås inga underverk till stånd, säger Liisa. Vi lade ner mycket möda på att ta isär strategin. Vad betyder det här begreppet för företaget? Och vad betyder det då i vårt team eller i vars och ens arbete? Att tala klarspråk hjälpte människorna att förstå vad det sist och slutligen var frågan om. I början av år 2003 började det egentliga utvecklingsarbetet. Först höll cheferna ett tiotal sessioner där de gick genom alla sektorer av företagets affärsverksamhet bit för bit. Den här processen, som verkställdes under ledning av konsulten, var ett viktigt verktyg eftersom det gav cheferna en bra överblick över Lafarge Roofing. SWOT-analysen som genomfördes i den sista sessionen identifierade å sin sida de centrala flaskhalsarna och outnyttjade möjligheter. 3

4 Intensivsessioner Under vårens lopp informerades personalen om resultaten och efter sommarens försäljningstoppar startades intensivsessionerna. Under ett knappt år (december 2003 oktober 2004) ordnade vi sammanlagt tre tillställningar för hela personalen och däremellan utvecklade vi frågorna i fem arbetsgrupper. Varje team hade sitt eget tema och sin egen ledare (någon av cheferna): 1. kvalitetsfrågor 2. utveckling av service- och installationsproduktionen 3. effektivering av försäljning och marknadsföring 4. personalärenden I (formulering av gemensamma spelregler) 5. personalärenden II (utarbetning av en bema ningsplan beaktande variationerna i arbetsmängd) Varje team hade en konkret utvecklingsuppgift och meningen med hela utvecklingsarbetet var att behandla ärenden på ett handgripligt sätt. Så här blev personerna entusiastiska och villiga att göra sin egen insats. Jag hade huvudansvaret för hela projektet och en viktig deluppgift av detta var att informera personalen om hur saker och ting framskred. På detta sätt visste hela företaget var vi stod och det ökade för sin del motivationen i varje team. För ett år sedan utvärderade vi sedan resultaten av hela utvecklingsarbetet. Vi hade till en stor del fixat problemen och trivsamheten med arbetet hade förbättrats avsevärt. Detta kom även till synes i företagets ekonomiska nyckeltal. På tre år har resultatet förbättrats med ett par miljoner euro. Processen visade tydligt att den egna organisationen brett kan kopplas till affärsverksamhetens utvecklingsarbete, bara klara ramar och verksamhetsmodeller utarbetas för detta. Men att märka möjligheterna till utveckling och besluta sig för att starta är det allra viktigaste. För mig skedde detta med hjälp av ett lyckat coachingprogram, konstaterar Liisa Viima. 4

5 Eero Lehtinens slutresumé av Global Challenge: Det här projektet har lärt mig mer än någon arbetserfarenhet förut Eero Lehtinen, den finska skepparen som deltog i världsomseglingen Global Challenge , belyser i den här rapporten hela kappseglingen såväl helhetsbetonat som analytiskt specificerat. Under hela kappseglingen fungerade Interpersonas Mats Kockberg som rådgivare och coach för besättningen på SAIC La Jolla och Eero Lehtinen i utmaningar gällande ledarskap och förbättring av laganda. Johtamiseen ja tiimihengen kehittämiseen liittyvät asiat olivat tärkeitä Team SAIC La Jollan osallistuessa Global Challengeen. Kuvassa koko miehistö. Statistik: Portsmouth - Buenos Aires - Wellington - Sydney - Kapstaden - Boston - La Rochelle - Portsmouth SAIC La Jolla seglade sjömil, den kortaste distansen bland 12 båtlag. I SAIC La Jollas besättning seglade förutom skepparen 15 medlemmar av grundbesättningen, varav fyra kvinnor, 14 seglade hela vägen. I Boston var en tvungen att dra sig ur leken på grund av ryggbesvär, men han reste ändå på egen bekostnad till de återstående hamnarna för att vara en del av teamet ända till slutet! Därtill seglade 11 leggers, varav 5 var kvinnor. Från och med Kapstaden hade vi samma två leggers, eftersom de inte ville lämna båten förrän kappseglingen var över! Den äldsta medlemmen i SAIC La Jollas besättning är 55 år gammal, den yngsta 23. Så här började allt För min egen del var det i hög grad en slump att jag gav mig in på hela kappseglingen och det slutliga beslutet var också svårt. Själv var jag egentligen inte särdeles entusiastisk över hela grejen, men i brist på bättre var en familjefar tvungen att ta tillfället i akt. Här är det dock skäl att betona att hungern och ivern växte i och med att projektet framskred och nu skulle jag inte byta ut erfarenheten för allt smör i Småland. Mål och förväntningar Då vi slutligen fått segelbåtarna sjösatta i slutet av april var det dags att börja lära känna besättningen och göra upp en plan för att bygga upp lagandan och sätta upp gemensamma mål. I ett tidigt skede beslöt jag mig för att det viktigaste målet skulle vara en happy crew, genom att tjura skulle vi inte klara det här spelet med äran i behåll. Med i den här planen fick jag Interpersona och Mats Kockberg, som lovade stå för mina egna kommunikationskostnader samt fungera som min personliga coach och mäta stämningen bland besättningen före tävlingen och efter varje etapp. Efter veckosluten vi tillbringade tillsammans med besättningen och gemensamma diskussioner satte vi som mål att segla genom hela kappseglingen med samma grundbesättning, säkert och genom att ha roligt, med en slutplacering bland de tre bästa och minst en etappseger som resultatmål. Strategin och hur den verkställdes Jag hade själv stannat för en strategi vars syfte var att i början satsa allt på att betona säkerheten och stärka självförtroendet och lagandan och lägga i en högre växel under kappseglingens gång. Jag meddelade min besättning att vi först måste klara oss som en helskinnad och enad besättning till Wellington, därefter börjar tävlan om poängen och segern skulle avgöras på de tre sista etapperna. Jag var övertygad om att de två tuffa etapperna på Southern Ocean skulle kräva sin tribut av besättningarna och segelbåtarna och poängterade poängens svårighetskoefficient på de här etap- Maailmanympäripurjehduksen ulkoiset olosuhteet olivat haastavat. 5

6 Tuulettomuus eli purjehtijakielellä pläkä koetteli välillä hermoja. perna. Då varje etapp var värd lika mycket tyckte jag det var klokast att spara båten och besättningen i Söderhavets stormar och speciellt satsa på etapperna efter Kapstaden, där poängen skulle kunna plockas med mindre uppoffringar. Skador skulle allvarligt bryta ned lagets moral och vi hade inte råd att förlora segel, då nya enbart gavs tillsammans med stränga straffpoäng. En faktor i vår strategi som jag starkt betonade var att segla en kortare rutt än de andra, vår ledande tanke att vara konservativa. Efteråt kan man konstatera att strategin var alldeles riktig. Båtlaget som vann båda etapperna på Söderhavet nådde inte upp bland de tre bästa i slutresultaten. Svåra skador förstörde kappseglingen för tre båtlag. Protester och straff försämrade resultatet för tre andra båtlag. Då vi kommit till Kapstaden hade många båtar sina segel i eländigt skick. På varje etapp var SAIC La Jolla bland de tre som seglat den kortaste sträckan och i hela kappseglingen samlades det färre sjömil i vår loggbok än i någon annans. På kappseglingens tuffaste etapp (Sydney - Kapstaden) seglade vi den kortaste sträckan med den lägsta medelhastigheten och det gav oss den för den etappen tillfredsställande femte platsen. På de tre sista etapperna ledde vi kappseglingen den överlägset längsta tiden, men på grund av många faktorer och till en viss del även dålig tur lyckades vi trots allt inte nå högre än till fjärde plats på en enda av dessa etapper. Vår bästa placering blev andra plats på tredje etappen (Wellington - Sydney), halvvägs ledde vi fyra etapper (1, 5, 6 och 7). 30 timmar före kappseglingen tog slut, då vi ännu ledde sista etappen, höll vi fortfarande fast vid andra plats i hela tävlingen, men då vi föll ner till fjärde plats i den sista nattens nyckfulla vindar hamnade vi till slut på den svidande femte platsen. Skillnaderna i poäng och tid var skrattretande små i toppen. Överraskningar Bland de största överraskningarna var den otroliga öppningsetappen som den yngsta skepparen i kappseglingen och båtlaget Barclays seglade, att de vann den samt framförallt deras slutspurt, som lyfte den ytterst sympatiske Stuart Jackson med besättning från förhandsspekulationernas slutända till andra plats i hela kappseglingen. För mig var kappseglingens nivå och de små skillnaderna på varje etapp personligen en överraskning. Väderleksförhållandena var oförutsägbara och i många delar av världen lyste de s.k. rådande förhållandena med sin frånvaro. Challenge 72-segelbåtarnas goda seglingsegenskaper trots den majestätiska vikten (tom båt 43 ton) var absolut en positiv överraskning. Jag förväntade mig också mer problem med interna kontroverser bland besättningen. Tydligen gav mina egna förberedelser, Interpersonas inträde och det att jag satt mig in i saken redan från de första metrarna önskat resultat och så slapp jag undan den delen ganska enkelt. Besvikelser och prövningar 18-henkinen miehistö koostui eri-ikäisistä miehistä ja naisista monesta eri maasta Naturligtvis var slutresultatet en stor besvikelse. Vi hade garanterat förutsättningar till bättre, t.o.m. till att vinna kappseglingen. Speciellt svidande erfarenheter var att förlora ledningen i ekvatorns nyckfulla vindar på den första etappen samt att förlora ledningen i slutändan av de tre sista etapperna. Kappseglingens sista dag kändes motbjudande. Den sista natten hade vi förlorat vår ledning i ett lokalt vindhål och de tre båtarna i topp som seglat förbi oss en knapp sjömil från oss var inom synhåll fram till målet. Då vi väntade på den ståtliga eskorteringen till Gunwharf hamn var jag tvungen att samla alla 6

7 mina krafter för att lyckas säga ens några uppmuntrande ord. Besättningen lyssnade i tysthet, vi tog en sup ur konjaksflaskan vi hittade i navigatörens väska och beslöt oss för att möta våra supporters, familj och vänner som ett glatt och positivt lag. Och det gjorde vi. Bland de tuffaste prövningarna var utan tvivel att vara åtskild från familjen. Till sjöss gick tiden bättre, tävlingen och seglingen gav mig ständigt något att fundera på och det blev inte så mycket tid till att sakna. På land var det svårare, speciellt då besättningsmedlemmarnas familjer och vänner anlände till hamnarna i stora skaror. Att sköta om vår båtläkare, som insjuknade på den andra etappen, i hård sjögång mitt på Southern Ocean var även en präktig övning. Jämfört med att sköta om en levande människa är det sen också ganska lätt att i klassrum ge sprutor åt apelsiner och gummiarmar. Det krävdes ganska många försök och onödiga hål i stackars Karens arm innan vi lyckades börja med den intravenösa antibiotikabehandlingen, då doktor (Menge-)Lehtinen kom igång på allvar. Slutresultatet var förutom en patient som påminde om en dalmatiner lyckligtvis även en tillfrisknad patient och så, enbart ett par dagar efter att vi anlänt till Wellington, framträdde Karen igen på sitt vanliga sätt som första dirigent i segelsällskapets bar... Mitt eget insjuknande (operationen som jag gick genom före kappseglingen bet inte mot mitt gamla problem) på den fjärde etappen var en verkligt tuff prövning, omständigheterna kunde inte ha varit värre och att vara konvalescent i nästan tre veckor i Söderhavets stormar var inte den mest smickrande erfarenheten. Å andra sidan hade även denna kamp sin positiva sida besättningen var tvungen att klara sig på däck på egen hand och en mer effektiv lagträning än denna får man söka efter! Höjdpunkter Eero Lehtinen oli saamansa miehistöpalautteen mukaan erinomai sen arvostettu kippari. För min egen del var ankomsten till Kapstaden i april den absoluta höjdpunkten. Mina barns rop i Kapstadens mörknande kväll medan det upplysta Taffelberget gav feststämning då vi närmade oss mållinjen för den fjärde etappen var en oförglömlig upplevelse. Då jag till slut hade alla tre i mina armar och Tonya bredvid mig var jag garanterat världens lyckligaste man. Andra höjdpunkter var utan vidare ankomsten till Sydney och vår andra plats efter en tuff kamp. Avfärden från Kapstaden var förutom vemodig även högst oförglömlig, vi ledde fleeten i den tilltagande vinden förbi Robben Island och en fantastisk tre veckors spinnakersegling hade börjat. Vi behöll tätplatser hela tiden och atmosfären på segelbåten var fantastisk. Även stoppen i Wellington var oförglömlig. De alltid så vänliga Kiwierna gjorde allt precis rätt, vi blev underbart väl omhändertagna och jag fick livslånga vänner av mitt värdpar (frivilliga från den lokala segelklubben som inhyste mig i sitt hem). Kenneth Peränen anlände med flyg från Finland tillsammans med sin son Jope och hans flickvän Susa och vi spenderade ett par underbara veckor med att resa runt den södra ön. Nya Zeeland är ett storslaget land, även om det ligger lite långt borta... Global Challenge-kilpapurjehduksessa purjehditaan maapallon ympäri vääränsuuntaisesti eli länteen. Vad jag lärde mig Det här projektet har lärt mig mer än någon arbetserfarenhet förut i mitt liv. Det har utvecklat mina kunskaper om mänskliga relationer, lärt mig ledarskap, projektplanering, seglingsteknik, navigation, meteorologi, olika kulturer och framförallt har jag lärt mig enormt mycket nytt om mig själv. Jag tror och hoppas att jag efter det här lättare kan gradera saker i angelägenhetsgrad i mitt eget liv, att jag kan värdesätta de saker som verkligen är unika och viktiga. Jag känner mig själv bättre, jag känner mina gränser och kan dela på ansvaret innan jag krossas under trycket. Människokännedom kommer säkert att vara till nytta ännu flera gånger i olika sammanhang. 7

8 Mänskliga relationer Det kanske mest värdefulla som den här erfarenheten har gett är de talrika mänskliga relationerna. Min egen besättning, mina skepparkolleger, de tekniska stödgrupperna, vissa av sponsorerna som varit med och våra vänliga och hjälpsamma stödgrupper som vi mött under färden kommer säkert att synas och höras i mitt liv på många sätt ännu. Före kappseglingen började sade jag åt min besättning att jag vill ha ett julkort av så många som möjligt av dem fortfarande fem år efter kappseglingen, och att döma av den aktuella textmeddelande-, e-post- och telefontrafiken är chanserna goda. I Sydamerika, Nya Zeeland, Australien, USA, Irland, Holland och England hittar jag när som helst nyttiga och vänliga kontakter. Jag skulle tro att ett rimligt antal besökare kommer att anmäla sig även i Kapstaden inom de närmaste åren. fint och ett fint tecken på vårt värdefulla samarbete var dräkterna som vi skickade på service från Nya Zeeland. De returnerades till Sydney i tid innan den andra långa och tuffa etappen på Söderhavets vågor. Fiskars och Gerbers knivar, saxar, slidknivar, ficklampor och multiverktyg gjorde våra liv lättare på många vis och gjorde våra medtävlare gröna av avund. Vi var tvungna att ta såväl Suuntos dräkter som Fiskars/Gerbers produkter ombord utöver all utrustning vi fått av kappseglingens arrangör, men vi tvekade eller ångrade oss inte en sekund ett hårt arbete kräver ordentliga verktyg! Yhteistyön täytyy miehistön keskuudessa toimia kitkattomasti Miehistön jäsenille maailmanympäripurjehdukseen osallistuminen oli ainutlaatuinen seikkailu ja kokemus mutta kisa opetti myös monia tärkeitä asioita vastaisuuden varalle... 8 Bakgrundskrafter Att det här projektet verkställdes har till hög grad hängt förutom på min egen insats på så många bakgrundsfigurer, bland vilka en höjer sig över alla andra. Min fru Tonya var den som övertygade mig att ge mig in i hela projektet. Hon var också den som alltid har haft ett beslutsamt och positivt grepp om dagens stök och bök, jag fick aldrig ett kyligt mottagande då jag ringde från världen; då jag klagade över saknaden såg hon alltid den positiva sidan av saken och uppmuntrade mig att kämpa vidare. Alex, Edu och Hanna har även de varit tappert med i projektet, de berättade alltid ivrigt dagens händelser i telefon och i Kapstaden var de stolta med och hjälpte med segelbåtens underhållsarbete. Av de andra stödgrupperna kunde jag skriva en lista som skulle fylla en hel tidning, men på Finlands sida har utan vidare Interpersonas Mats Kockberg samt Suunto spelat en avsevärd roll. Suuntos torrdräkter fungerade lysande Stämningen efteråt och vad jag skulle göra annorlunda... Under den sista gemensamma besättningsmiddagen i Portsmouth kunde jag känna att målet med en happy crew hade förverkligats förträffligt. Även då vi flyttade segelbåtarna till hemmahamnen i Southampton gav vi upphov till höjda ögonbryn på de andra båtarna då vi seglade i väg från Portsmouth med en full segelbåt (till de andra segelbåtarna sökte de besättning för att förflytta båtarna längs med kajen, eftersom största delen av besättningarna försvann redan i Portsmouth) och vi hissade segel som enda segelbåt och njöt än en gång av en fart på över tio knop i en ordentlig sidvind genom Solent. Slutligen var jag tvungen att lämna segelbåten innan jag fick de sista medlemmarna av besättningen att lyfta sina väskor i hamn, annars skulle jag ha försenat mig från flyget till Helsingfors, på väg till sexornas VM i Sandhamn. Kramandet och gråtandet fortsatte hela den sista natten genom, det verkade vara verkligt tufft att återgå till vardagen.

9 Vad skulle jag då göra annorlunda, om jag fick chansen till det (lyckligtvis får skepparna inte numera delta i den här tävlingen mer än en gång)? Troligen nästan inget alls, den andra gången skulle det kanske vara lättare att segla snabbare redan på de första etapperna, men vår konservativa strategi verkade nog fungera rätt bra. Möjligen skulle en aning modigare val av rutt ha gett bättre resultat på vissa etapper, men här är det frågan om berömd efterklokhet. En sponsor med lite mer entusiasm för projektet skulle även ha varit på sin plats, sista gången hörde jag av dem i Boston! Det är bra att ha en effektiv koordinator och lagets alltiallo på land i valet av denna person borde jag ovillkorligen ha fått påverka. Nu följde oss runt jorden en person vars närvaro inte var oss till någon nämnvärd nytta eller glädje. Att betala för väderleksrapporter var rätt onödigt då vi inte fick någon utomstående hjälp under kappseglingen. Den nytta vi fick av långsiktiga statistiker och en prognos för några dagar efter starten var så gott som obefintlig. Dessa pengar skulle det ha lönat sig att använda på några ordentliga besättningsfester eller ett par extra nätter i ett trevligt hotell! Eero Lehtinen Kapstaden, november

10 Kolumn: Ett effektivt ledarskap förutsätter engagemang År 2005 var givande på många sätt. Vid Interpersona skötte vi över 50 intressanta och utmanande uppdrag. Varje uppdrag var olikartad och förutsatte att vi satt oss in i såväl observerade problem som outnyttjade möjligheter. I varje projekt var målet att uppnå konkreta resultat och utifrån den feedback vi samlat in anser våra kunder också att vårt arbete har gett dem mervärde. Det här sporrar oss till ännu bättre prestationer i fortsättningen! Vid sidan av kunduppdragen satsade vi förra året som sponsorer på coachning av Team SAIC La Jollas skeppare Eero Lehtinen och segelbåtens 18-manna besättning i världsomseglingen Global Challenge Ledarskapet var en central framgångsfaktor i den tio månader långa tuffa kappseglingen och att förbättra lagandan hörde till nyckelområdena i ledarskapet. I dessa frågor ställde vi före och under tävlingen vår expertis och know-how till Eeros och lagets förfogande. Sponsoreringen bestod sålunda av konsult- och rådgivningstjänster. Resultaten var verkligt uppmuntrande fastän SAIC La Jollas slutliga placering (5/12) inte helt motsvarade skepparens förväntningar. Val av taktik för seglingen är mycket viktiga i den här sortens kamper och här blev det inte alltid fullträff. Men sett ur ledarskapets och lagandans synvinkel gick allt utmärkt. Detta bevisar såväl båtens hela besättning som skepparna på de medtävlande båtarna i sina kommentarer. Även Eero Lehtinen har välförtjänt konstaterat att han lyckats i sin ledarskapsroll. Då jag själv som Eeros coach utvärderade hans verksamhet och framgång som chef för ett team som representerar många olika nationaliteter, yrken, kulturer, kön, åldersgrupper och värderingar, i fysiskt mycket svåra förhållanden som präglades av ett starkt konkurrensklimat, kan jag lyfta fram tre alldeles centrala framgångsfaktorer i hans verksamhet. Insikt. Eero Lehtinen insåg redan i början att ett lyckat genomdrivande av kappseglingen kräver ett effektivt ledarskap. Man föds inte till ledare, man tar ledarskapet. Ledarskapet är ett sätt för varje människa att påverka. Ledarskap är synligt i all mänsklig interaktion, i alla situationer och alla relationer. Antingen leder du eller så följer du. För den som inte inser detta är det svårt att bli en bra ledare. Systematiskt inte slumpmässigt. Ledarskapet förutsätter en noggrann planering, ett driftigt genomförande och en omsorgsfull uppföljning. Ledarskapet är inte alltid lätt men du kan förbereda dig och planera och öva dig inför svåra situationer. Förutse vad som komma skall har redan i evighet varit ett motto för trafikfostran, och samma fras kan även tillämpas på ledarskap. Eero insåg det här ända från början. Uthållighet. En bra chef vänder inte kappan efter vinden utan skapar trygghet och motivation genom att visa vart vi är på väg. Eero trodde på sin sak och ledarskapsaspekterna stod högst på hans arbetslista, varje dag. Att var ledare för besättningen och förbättra teamets prestationsförmåga är inget projekt utan en del av de vardagliga aktiviteterna. Detta gäller lika väl på en stor segelbåt som i en normal arbetsgemenskap. Projektet Team SAIC La Jolla var en intressant erfarenhet för oss rådgivare vid Interpersona som jobbar med olika dimensioner av ledarskap. Vi tror att vi lyckades hjälpa såväl skepparen som hela besättningen till en god placering och en unik erfarenhet. Det som är säkert är att projektet även lärde oss coacher mycket sådant som vi kan förmedla vidare till våra kunder på ett sätt som gagnar dem. Med önskan om ett gott påbörjat år! Mats Kockberg rådgivare åt företagsledningen INTERPERSONAs VD 10

11 Kolumn: Karriärplanering: Är din verktygsback i skick? Kraven på arbetsmarknaden blir allt tuffare. Det krävs såväl god utbildning, gedigna språkkunskaper som en för uppdraget lämplig personprofil när det gäller snart sagt varje tillsättning. Då det är dags att byta jobb måste man själv veta vilken kompetens man besitter och vad man vill få ut av jobbet samtidigt som man bör vara på det klara med vad arbetsgivarna egentligen är ute efter. Den arbetssökande kan emellertid inte med säkerhet veta hurudan profil arbetsgivaren har föreställt sig då man skissat på befattningsbeskrivngar och dylikt. Vill man ha en grundlig erfarenhet, en ung person med utvecklingspotential eller är någon annan egenskap, såsom exempelvis personligheten, avgörande när tjänsten besätts? Men egentligen är det inte mödan värt att spekulera alltför mycket kring detta eftersom man har svårt att med säkerhet veta vilken sanningen är? Det går inte att så där bara ändra på ens egen kompetens, bakgrund eller personlighet antingen matchar de profilen eller så gör det de inte... Vad kan man då göra för att ansökan och intervjun leder till ett arbetsavtal? Interpersona har under det senaste året utfört flera rekryteringsuppdrag och jag har i samband med dessa fast uppmärksamhet vid ett par saker som ofta glöms bort av den som söker jobb. När man skriver ansökan med CV lönar det sig att vara ärlig onödigt skryt kan slå tillbaka om det t.ex. under en intervju framgår att utmärkta kunskaper i engelska innebär att man nätt och jämnt kan prestera en skranglig mening på språket. Eller tvärtom: att man underskattar en egenskap som är viktig för arbetsgivaren vilket medför att man faller ur leken. Ärlighet varar längst men det gör också tydligheten. Man bör också läsa platsannonsen omsorgsfullt och fundera på: vilka egenskaper värdesätter man egentligen högst? hur skall jag bäst få fram att jag besitter de önskade egenskaperna? vilka egenskaper är egentligen sökkriterier och vilka ett plus skolningen är oftast ett sökriterium medan ex. språkkunskap kan vara ett bonus passar jobbet på riktigt in i min karriärplan? motsvarar ansökan och CV:n det som efterfrågas i annonsen och liknar dokumenten mig och min person? hur du skall du få med all relevant information samtidigt som du håller texterna tillräckligt korta? Några verkligt grundläggande uppgifter såsom ålder och familjeförhållanden utelämnas ibland vilket alltid väcker frågetecken vad kännetecknar egentligen den potentiella arbetsplatsen? Bekanta dig med exempelvis webbsidorna senast när du förbereder dig för arbetsintervjun Under intervjun skall man framför allt vara sig själv. Det lönar sig inte att vara inställsam och försöka framst såsom man tror att arbetsgivaren önskar. Påtagna roller och falskt agerande märks s.g.s. alltid och framkallar alltid negativa känslor. Det lönar sig också att fundera över vad man skall fråga av intervjuaren och inte bara på hur man skall svara på de frågor man får. Jag har ibland intervjuat personer som varit mycket blyga och som därigenom inte får ut sin sanna personlighet. Jag kan finna att sökanden är kompetent och erfaren men det är svårt att rekommendera henne/honom eftersom kontaktskapningsförmågan är dålig. Jag hävdar fortsättningsvis att det är till fördel att vara sig själv under intervjun men om blygseln eller känsligheten är så stor att det försvårar etableringen av en kontakt är det nog dags att ägna sig åt personlig utveckling på denna punkt... En grundläggande sanning är också att det i karriärplaneringen inte är fast bara på hurudan du är minst lika viktigt är hur de andra sökande ter sig. Det kan hända att du kompetens- och erfarenhetsmässigt är den bästa kandidaten men att jobbet ändå går till någon annan vars sociala kompetens kanske är av toppklass eller vars fritidssysselsättningar stöder arbetet. När man planerar sin karriär är det inte lönt att vara beräknande utan i stället lista sina styrkor och vara sig själv. Sist och slutligen avgörs valet av vad du egentigen konkret kan erbjuda arbetsgivaren? Det är då och så ditt värde på arbetsmarknaden mäts. NINA HENRICSON PROJEKTCHEF, INTERPERSONA 11

12 Bokrecension: Toppsäljarens profil Utgångsläget är minst sagt läckert: vad är det som skiljer en toppförsäljare från medelmåttan; vad gör han/hon annorlunda och därför ett bättre resultat än alla andra? Läs boken och påverka själv din inkomstnivå (förutsatt att du har ett provisionsbaserat avtal)! När boken dessutom är rätt tunn (134 sidor) och språket inte är för svårt för någon vuxen (som förstår finska...) kan man väl rekommendera denna bok åt vem som helst? Boken är uppbyggd kapitelvis på en teori- och en casedel. 80 toppförsäljare har intervjuats och deras input kan klart identifieras i verket som helhet. Den viktigaste egenskapen hos alla är utan tvekan den rätta attityden och inställningen till säljarbetet per se. Utan dessa har man i längden väldigt svårt att prestera toppresultat. Egenskaperna är totalt 8 till antalet, men enligt skribenten kunde endast ett fåtal av de intervjuade sägas behärska alla delområden tillfredsställande. Sensmoralen är alltså: alla kan sälja bättre genom en finslipning av den egna prestationen och ingen är perfekt. Försäljningsarbetet definieras som rätt enkelt och straight forward, men visst finns det gropar som en oskicklig (eller arrogant) person lätt faller i. I det hänseendet tjänar boken ett syfte: ett antal eventuellt nyfunna ahaupplevelser kan vara ett tillräckligt starkt motiv att köpa boken. Ett teorem är följaktligen att man inte skall krångla till konceptet, utan göra det hela enligt den bekanta KISS-principen. Ändå saknar jag vissa ur säljprestationssynvinkel viktiga dimensioner i denna bok. Dessa dimensioner kan ha en stor betydelse för hur man lyckas nå sina mål, men av någon orsak nämns de inte ens i förbifarten. Och hur skall man själv eller ens chef veta vilka svagheter man själv har? Men å andera sidan: för det ändamålet finns det ju auditerings- och coachingprogram... John Bergman Skribenten är säljcoach hos INTERPERSONA Tarja Rummukainen: Huippumyyjien ominaisuudet & tositarinoita (Toppsäljarens egenskaper & sanna berättelser). Yrityskija

13 Bokrecension: Den kreativa klassens frammarsch Richard Florida är en amerikansk ekonomisk geograf som har funderat på nya arbets- och aktivitetsmodeller för människor som jobbar i kreativa yrken. Även om Floridas centrala teser handlar om kreativa människors och experters regionala placering behandlar han även utförligt den nya ekonomiska motorn den kreativa klassen och utmaningarna med att leda den. Richard Floridas The Rise of the Creative Class publicerades år 2002 och i år har Talentum gett ut en finsk översättning Luovan luokan esiinmarssi. Florida närmar sig sitt ämne från ett mycket bredare perspektiv än ekonomisk geografi han funderar på den kreativa klassens ekonomiska betydelse, på att leda och motivera den kreativa klassen samt på den kreativa klassens livsstil. Till den kreativa klassen räknar han ganska brett de som arbetar med kreativa jobb till exempel designers, arkitekter, programmerare, de som jobbar inom reklambranschen och konsulter. I Floridas värld delas den kreativa klassen i två grupper: den superkreativa klassen och den kreativa klassen; till den superkreativa hör bl.a. de som är chefer för kreativa anställda. Kreativitet ses också så här brett definierat som en förutsättning för att jobba i många yrken och som en central motor i de västliga ekonomierna. Speciellt stor uppmärksamhet bland kringpratet väckte Floridas observation där han tillsammans med sina forskarkolleger konstaterade att de på samma geografiska områden finns starka koncentrationer av representanter för den kreativa klassen och gaybefolkningen. Standardförklaringen till det här var naturligtvis att de individer som hör till den kreativa klassen uppskattar tolerans, öppenhet och mångsidighet i sin boende- och arbetsmiljö. I själva boken behandlas det här sambandet mellan indexen ganska lite, men desto mer går Florida in på hur den kreativa klassen placerat sig på vissa områden. Den bild av den närmaste framtiden som Florida målar upp är trovärdig. Sådana områden som har en mångsidig dragningskraft kommer även i framtiden att vara framgångsrika områden. De som jobbar i kreativa yrken kan inte ledas på traditionella sätt eller med traditionella system därför lyckas man t.ex. inte få kreativa personer att flytta till tråkiga områden, inte ens med hjälp av en hög lön. Vilka områden är då attraktiva och framgångsrika? På amerikanskt sätt definierar Florida dem med tre T:n, alltså Teknologi, Talang och Tolerans. Teknologisk framgång förutsätter en ordentlig innovationsmiljö, men även ett ekonomiskt nätverk som stödjer de teknologiska innovationerna. Det är nödvändigt att samla ihop en mångsidig grupp av talanger och deras superkreativa representanter eftersom kreativa individer och samfund attraherar andra kreativa individer och samfund. Tolerans, det vill säga vidsynthet, mångsidighet och frisinne, är å sin sida en faktor enligt vilken den kreativa klassen väljer sitt bostadsområde dess manifestationer är till exempel ett mångsidigt kulturutbud, en mångsidig stadsmiljö och ett liberalt debattklimat. Den finländska läsaren undrar också hur många sådana dynamiska centra för den kreativa klassen som ryms i Finland samt om ens en omfattande regionalpolitisk satsning kan ändra vissa små stadscentra till internationellt attraktiva, mångsidiga arbets- och boendemiljöer. Floridas bok är en förtjänstfull och trevlig heltäckande framställning som för att vara en amerikansk bok håller sig väl till saken och grundar sig på mångsidiga forskningsrön men ändå är välskriven. Florida har gått genom en avsevärt omfattande litteratur (företagsledning och sociologi) då han funderat på den kreativa klassens väsen, men tyvärr har han endast använt sig av angloamerikanska källor. Floridas material baserar sig som sagt på Förenta staterna, där det i verkligheten finns många likvärdiga konkurrerande ekonomiska regioner som kan tävla om arbetskraften i den kreativa klassen och där den starka interna migrationen är naturlig för personer i kreativa yrken. Den finska översättningen som Talentum gav ut år 2005, tre år efter originalutgåvan, ger förhoppningsvis den här boken en bredare läsekrets även i Finland. Förutom för företags- och organisationsledningar utgör den angelägen läsning för planerare och beslutsfattare på regional och kommunal nivå. Ari-Matti Auvinen ama@hci.fi skribenten är senior partner i HCI Productions Oy Richard Florida: The Rise of the Creative Class (på engelska även tillgänglig som pocketbok ISBN ) Richard Florida: Luovan luokan esiinmarssi ja miten se muuttaa työtä, vapaa-aikaa ja yhteiskuntaa (Talentum 2005, ISBN ) 13

14 PROGNOS FORUM HÖST 2005 Verkställande direktörerna i de största finländska bolagen är nu klart mera optimistiska när det gäller den kommande ekonomiska utvecklingen än för ett halvt år sedan. Framtidstron har ökat både gällande den finländska ekonomin som helhet och när det egna företagets situation. Också de sysselsättningspolitiska utsikterna ter sig positiva: andelens chefer som anger att man anställer ny personal är större än andelen som meddelar om personalreduktioner. Management konsultbolaget Interpersona har sedan 1993 utfört denna konjunkturenkät för tidningen Forum för ekonomi och teknik. Syftet med enkäten är att få reda hur de verkställande direktörerna för de 500 största finska bolagen ser på de ekonomiska trenderna under de följande sex månaderna. Enkäten skickas via post. Av de tillfrågade svarade denna gång 20 %. För tilläggsinformation, vänligen kontakta Mats Kockberg på numret: (0) Tänk på den allmänna ekonomiska situationen i Finland. Tror ni att läget under de sex följande månaderna kommer att: Hösten 2005 Våren 2005 Förbättras 23 % 13 % Försämras 14 % 14 % Bibehålls på 63 % 73 % nuvarande nivå Vet inte 0 % 0 % 2. Hur skulle ni beskriva läget för ert eget företag under de kommande sex månaderna? Tror ni faktureringen: Hösten 2005 Våren 2005 Ökar 60 % 50 % Minskar 10 % 10 % Bibehålls på 30 % 40 % nuvarande nivå Vet inte 0 % 0 % 3. Tänk på antalet anställda vid ert företag. Tror ni att personalstyrkan under de sex följande månaderna kommer att: Hösten 2005 Våren 2005 Öka 35 % 35 % Minska 25 % 19 % Bibehållas på 40 % 46 % nuvarande nivå Vet inte 0 % 0 % Tänk på ert företags allmänna politik just nu. Anser ni att den kan kallas för: Hösten 2005 Våren 2005 Offensiv 53 % 60 % Defensiv 11 % 19% Avvaktande 36 % 21 % Vet inte 0 % 0 %

15 Bankdirektörer: Bostadsboomen fortsätter Hösten 2005 Två gånger om året frågar Interpersona ledarna för de 50 största andelsbankerna om deras åsikter gällande utvecklingsutsikterna inom finansvärlden för det följande halvåret. Undersökningen publiceras i Andelsbankscentralens tidning Andelsbanknytt. Förfrågningen är intressant eftersom målgruppen har en speciellt nära kontakt med marknaden bankens kundkrets består som bekant av både företag och privatpersoner. Ledaren för en stor regionbank har näsa för marknaden! Under de senaste månaderna har diskussionens vågor gått höga kring frågan om vi löper risken att råka ut för ett prisras på bostadsmarknaden som en följd av den snabbt accelererande kreditgivningen och stigande prisnivån. Andelsbankdirektörerna förväntar sig emellertid inte något dylikt tvärtom tror man att efterfrågan på bostadslån förblir stark. Var femte av de största bankernas vd:ar tror att efterfrågan ökar. Här följer ett sammandrag av resultaten (i parentesen resultaten från Februari 2005): Fråga 1: Hur bedömer Ni att efterfrågan på konsumtionskrediter utvecklas inom Ert bankområde under de följande sex månaderna? Efterfrågan: - ökar 41 % (43 %) - minskar 0 % ( 0 %) - förblir oförändrad 59 % (57 %) Fråga 2: Hur bedömer Ni att efterfrågan på bostadskrediter utvecklas inom Ert bankområde under de följande sex månaderna? Efterfrågan: - ökar 20 % ( 3 %) - minskar 13 % (22 %) - förblir oförändrad 67 % (75 %) Fråga 3: Hur bedömer Ni att bostadsproduktionen utvecklas inom Ert bankområde under de följande sex månaderna? Bostadsproduktionen: - ökar 33 % (19 %) - minskar 5 % ( 8 %) - förblir oförändrad 62 % (73 %) Fråga 4: Hur bedömer Ni att efterfrågan på fondandelar och försäkringsplaceringar utvecklas inom Ert bankområde under de följande sex månaderna? Efterfrågan: - ökar 77 % (70 %) - minskar 0 % ( 3 %) - förblir oförändrad 23 % (27 %) Fråga 5: Hur bedömer Ni att räntenivån utvecklas under de följande sex månaderna? Räntenivån: - stiger 23% ( 3 %) - sjunker 3 % ( 0 %) - förblir oförändrad 74 % (94 %) - vet ej 0 % ( 3 %) Fråga 6: Hur bedömer Ni att HEX-indexet utvecklas under de följande sex månaderna? HEX-indexet: - stiger 54 % (43 %) - sjunker 3 % ( 19%) - förblir oförändrad 38 % (38 %) - vet ej 5 % ( 0 %) 15

16 Näringslivstoppen har det klart för sig: Niinistö är företagsledarnas favoritpresident Galluparna duggar tätt när knappt två månader återstår till presidentvalet. Tarja Halonen har hittills solklart toppat samtliga opinionsundersökningar i vilka finska folket fått säga sitt. Men när VD-arna vid de största finländska företagen tillfrågas om vem de tänker rösta på i presidentvalet i januari är bilden en helt annan: Sauli Niinistö stöds av hela 75 procent av de svarande och slår samtliga motståndare med flera hästlängder. Detta är slutsatsen av den undersökning som Forum lät ledarskapskonsultbolaget Interpersona utföra bland VD-arna i de 500 största finländska företagen i månadsskiftet oktober-november. Företagsledarna tillfrågades om vem de tänker rösta på i presidentvalet i januari? Drygt 20 procent av målgruppen svarade. Samlingspartisten Sauli Niinistö seglar upp som de större bolagens direktörers favoritkandidat för presidentposten. Han får stöd av hela 75 procent av de svarande. Med detta höga understöd utklassar han såväl den sittande socialdemokratiska presidenten Tarja Halonen (10 procent) som centerns kandidat, statsminister Matti Vanhanen (8 procent). Bland de mindre partiernas kandidater klarar sig Sfp:s Henrik Lax (6 procent) bäst och ligger nära Vanhanen. Kristdemokraternas Bjarne Kallis får en procent medan gröna förbundets Heidi Hautala och sannfinländarnas Timo Soini kammar hem noll procent i denna mätning. Detta frågades: Vem tänker Ni rösta på i presidentvalet i januari? Företagsledarnas svar: Sauli Niinistö 75 % Tarja Halonen 10 % Matti Vanhanen 8 % Henrik Lax 6 % Bjarne Kallis 1 % Heidi Hautala 0 % Timo Soini 0 % När rösterna efter presidentvalets första omgång räknas kommer inte VD-arna i de största finländska bolagen numerärt att avgöra utgången eller ens påverka procentsatserna. Men företagsledarna är viktiga opinionsbildare och genom att så klart markera sina preferenser har denna målgrupp förvisso gjort ett inlägg i presidentvalsdebatten. Mats Kockberg/Interpersona 16

17 N E W S L E T T E R Färska Interpersona-referenser 17 Att beställa Newsletter: Interpersonas Newsletter utkommer som elektronisk version 4-6 gånger i året. Nyhetsbrevet kan beställas avgiftsfritt från adressen interpersona@interpersona. fi På samma adress kan även adressförändringar och avbeställningar göras. Newsletter utkommer på finska, svenska och engelska. Kom ihåg att meddela vilken version beställningen gäller! Kontaktuppgifter: Ta gärna kontakt om ni vill ha ytterligare information om våra tjänster, eller ifall ni vill föra ett konfidentiellt samtal om möjliga utvecklingsbehov ni noterat vid ert företag: Oy Interpersona Ab Nylandsgatan17 B HELSINGFORS telefon fax e-post: fornamn.efternamn@interpersona.fi