Teknis. för Utbildning. - Nelson Mandela. Education is the most powerful weapon which we can use to change the world

Transkript

1 Teknis för Utbildning Education is the most powerful weapon which we can use to change the world - Nelson Mandela

2 Varför ska vi bry oss? Sanden har blivit brännande het under det starka solskenet. Dina fötter svider när du går. Bara 4 km kvar. I handen bär du på de sista pappersbitarna du har kvar. Du och dina tre bästa vänner brukar turas om att med en penna under lektionerna. Din mage kurrar, det fanns ingenting att äta i morse när du gick hemifrån. Du vet att i skolan så kommer det inte finnas någonting att äta eller dricka. Du fortsätter ändå att gå. Du vet att det inte finns en chans för dig om du inte fortsätter och går till skolan. Du klamrar sig fast vid chansen till ett bättre liv och en bra utbildning som om det vore ditt sista hopp. Du kollar Facebook lite snabbt innan du måste gå iväg till skolan. I morse åt du yoghurt och en macka med ost till frukost. Du vet att du kommer klara dig gott och väl fram till lunch. Fast det kanske blir äcklig skollunch? Du tänker att du i alla fall ska smaka. Det går ju alltid att slänga det som blir över liksom. Du håller nästan på att glömma din ipad innan du springer ut genom dörren för att hinna med bussen. Egentligen så är du missnöjd med ipaden. Den bara krånglar hela tiden. Hur kan lärarna förväntat sig att du skulle kunna lära dig något om du inte har en fungerande ipad? Båda dessa historier är olika människors verklighet. Hur har vi lyckats skapa en värld där orättvisan är så stor? Att bo i en annan världsdel kan på vissa sätt vara som att bo på en annan planet. Och varför tänker vi här i Sverige så sällan på hur lyckligt lottade vi är? Detta är anledningen till att du just nu håller i den här skoltidningen. Vi vill att du tänker efter. Vi vill att du får en lite bättre inblick i hur lyckligt lottad du är att befinna dig på Rudbecksskolan i Sverige, med tillgång till gratis utbildning. Vi vill att du tar den här informationen som du får och gör någonting med den. Det behöver inte vara något stort, du behöver inte förändra världen. Men du kan i alla fall tänka över vad du kan göra för att dra ditt strå till stacken. För att förändra saker till det bättre måste vi alla hjälpas åt. Pascaline Rinaldo SAA13 1

3 Tanzania information Tanzania är ett medelstort land som ligger i östra Afrika. Landet har en stor industri och exporterar bl.a. kaffe, te, bomull, och tobak, men det är ändå ett fattigt land där de flesta invånarna lever på jordbruk. Landets fattighet bidrar till att barnen får en sämre skolgång om de ens får en utbildning, då det är dåligt med material och lärare till många ämnen. Det är helt gratis att gå i lågstadiet, men man behöver fortfarande betala för skoluniform, material och avgifter för prov, och efter det så får man betala en terminsavgift. Många fattiga familjer har inte råd att skicka sina barn till skolan, dels för att de inte har pengarna men också för att de behöver arbetskraften för att överleva. Alla barn får gå till skolan men de barn som bor i en stad har lättare att ta sig dit, de som bor på landsbygden kan behöva gå upp till 10 km för att komma till skolan. Lisa Öberg 2

4 Jag vill inte vara en Stureplanare Igår när jag satt med min Macbook Pro och slökollade på Facebook såg jag ett klipp som en av mina vänner delat. Det var en YouTube video där en man hade genomfört ett socialt experiment där han låtsades vara tiggare, både på Stureplan och i Rinkeby. Han upptäckte att det knappt var någon som skänkte honom en slant eller ens uppmärksammande honom på Stureplan, samtidigt som i Rinkeby var det fler som gav än som inte gjorde det. Jag blev väldigt förvånad över hur extremt mycket mer givmilda de lite fattigare invånarna i Rinkeby var än de superrika som hänger på StureP. Hur kommer det sig att de som har ett sånt extremt överflöd ändå har så svårt att skänka en peng till någon som behöver det? Och varför är det så att de som knappt har råd med hyran utan att tveka plockar fram plånboken om det är någon mindre lyckligt lockad som behöver det? Men sen börjar jag fundera. Det är så lätt för mig att sitta och bli arg på de där jävla snobbarna på Stureplan, men hur duktig är jag själv egentligen på att ge? Mina tankar vandrar direkt ner till Nzega i Tanzania, där jag spenderade 10 dagar den här sommaren tillsammans med en liten biståndsorganisation. En av de saker som jag reagerade väldigt starkt på var hur otroligt mycket gladare och givmilda mina Tanzanska vänner är jämfört med oss här i Sverige. Även om de knappt hade mat nog att mätta sina egna munnar så var de alltid så snabba med att erbjuda oss den finaste maten de hade. Skulle jag ha gjort samma sak? Skulle jag bjuda mina vänner på middag även om det innebar att det inte skulle finnas så mycket att äta under de kommande dagarna? Förmodligen inte. Ändå har jag så oerhört mycket. Det är lätt att glömma bort att i det globala perspektivet så är vi alla här i Sverige skyldiga till att vara Stureplanare, med vår oändliga tillgång till mat och rent vatten. Vi är så snabba till att klaga på minsta småsak. Åh nej, våra ipads som vi fick gratis av skolan krånglar lite. Gud vad jobbigt livet är helt plötsligt. Jämför det med de elever som jag träffade nere i Nzega som inte ens hade tillgång till papper och penna, men som ändå gick till skolan varje dag och försökte suga i sig varenda droppe av kunskap de kunde hitta. Jag tror verkligen att ju mer man har, desto olyckligare blir man. Självklart blir man inte heller lycklig av att inte ha något alls, men från det jag har sett och upplevt så blir man mindre fokuserad på sig själv, och tänker mer på andra när man inte lever i ett överflöd. Just nu lever vi i en värld där de fattigaste 40% av världsbefolkningen har 5% av de pengar som finns i cirkulation idag. De rikaste 20% äger tre fjärdedelar av alla pengar. 80% av världsbefolkningen lever på under 10 USD per dag (ungefär 65kr). Vi i Sverige är, tillsammans med andra rika länder ansvariga för den orättvisa fördelningen som sker idag. Vi är snobbarna på Stureplan. Det är dags att vi alla, inklusive jag själv, vaknar upp ur vår lilla egotrippade bubbla och försöker göra något åt de orättvisor som finns i dagens samhälle. Vi måste bli mer som Rinkebyborna. Så nästa gång jag ser någon på stan som ber om en slant, så ska jag gladeligen ge. Jag ska se till att varje dag påminna mig själv att jag inte vill vara en del av Stureplan. Jag vill vara en medmänniska istället. Pascaline Rinaldo SAA13 3

5 Barnhem i Tanzania med grundare från Lindesberg Frida Karlsson från Lindesberg startade organisationen Simbas footprints 2010 och har tillsammans med en kvinna från Schweiz öppnat ett barnhem i Tanzania. Stadsskogsskolan i Lindesberg hjälper till att samla in pengar, kläder och leksaker till barnhemmet och är mycket insatta i Fridas projekt. Simbas footprints heter den organisation som arbetar med stödjande verksamheter till utsatta barn och ungdomar i staden Moshi i Tanzania. En av grundarna till denna ideella organisation är Frida Karlsson från Lindesberg. Efter att Frida Karlsson jobbat som socialarbetare i Tanzania 2010 väcktes många tankar i Sverige och framförallt i Lindesberg där hon är i från. Fler började skänka pengar, kläder och leksaker. Stadsboskolan i Lindesberg, som Frida själv gick på när hon var yngre har börjat engagera sig och samlar varje år in pengar för att hjälpa Fridas organisation beslutade sig Frida Karlsson tillsammans med Sybille Good från Schweiz att öppna ett barnhem i Tanzania. Frida och Sybille träffades 2010 under deras första vistelse i Afrika. De båda delade samma passion för barn och deras utveckling och tyckte ett barnhem var ett bra projekt att börja med. De har nu ett färdigt barnhem med sju barn, två anställda förutom de två själva som arbetar med administrativa uppgifter för organisationen och dagliga aktiviteter på barnhemmet. Utöver det arbetar de heltid med insamling för att få organisationen att gå runt och fortsätta växa. De har just nu ganska få barn, just för att fokusera sig på att just de får en trygg, stabil och förtoendegivande familjemiljö. Fem av barnen går i grundskola som har utbildning på engelska eftersom det är det ledande språket. De två andra går i en skola för barn med särskilda behov. De får då möjlighet till en rättvis utbildning där fokus ligger på deras styrkor och förmågor. Linnea Larsson 4

6 Könsskillnader och diskriminering I Sverige är det självklart att både killar och tjejer ska gå i skolan och få samma chans till utbildning, men i många andra länder i världen är det verkligen inte det. Det är till och med ytterst ovanligt. I länder som Indien och Kina prioriteras pojkars utbildning framför flickors därför att pojkar anses mer värda. Det är de som i framtiden ska bli de som försörjer familjen och deras utbildning är då mer prioriterad. I stora delar av världen är utbildning över huvudtaget väldigt ovanligt, det är dyrt och det är många familjer som inte har råd att sätta barnen i skolan. Men hos de som har möjlighet att göra det prioriteras pojkar framför flickor, därför att flickor ändå ska giftas bort och efter det inte kunna bidra med något till deras barndomsfamilj, det anses då onödigt att lägga pengar och tid på flickor. Det är pojkarna som får möjlighet att utvecklas för det är deras framtid som betyder något. Döttrar får ofta stå tillbaka för sina bröder och denna grova diskriminering med att flickors liv och framtid är mindre värd att utbilda och utveckla leder till att familjer helst vill få söner. I Kina och Indien är tester som avgör könet på fostret innan det är fött väldig vanligt, för att föräldrar ska få möjlighet att välja abort om det visar sig vara en flicka. Detta har lett till att det finns mellan miljoner för få kvinnor i Sydasien, Nordafrika, Mellanöstern och Kina jämfört med vad det borde finnas enligt demografisk statistik, om de hade följt naturens gång. Av de barn som får chans till att gå i skolan beräknas ändå 150 miljoner av dem hoppa av innan de fullföljt grundskolan, majoriteten av dessa är flickor. Traditioner och kulturella värderingar gör det svårt att stoppa och förhindra diskrimineringen av flickor, därför att beteendet är så djupt rotat att det har blivit det som anses normalt. Unicef barnbyar jobbar med att alla barn ska få rätt till utbildning och försök till förändring av kvinnoperspektivet genomsyrar alla deras arbeten, det är från dem faktan bakom denna artikel kommer. Undersökningar visar att få investeringar gynnar ett lands utveckling lika mycket som att satsa på kvinnors utbildning, det har sociala fördelar och ger ökade ekonomiska vinster. Det är en säkrare miljö för flickor att vara i skolan, det ger ett stort inflytande på hälsoläget då flickor får mer kunskap om sjukdomar, tonårsgraviditeter minskar och familjeplaneringen bli bättre. Även risken för sexuella övergrepp minskar och högre utbildning har direkt effekt på ökningen av kvinnors löner då möjligheten till bättre jobb ökar. I Sverige är inte diskrimineringen av kvinnor på samma nivå som i andra länder, det hotar inte kvinnors liv och det finns inte ett underskott av kvinnor. Tekniskt sett har kvinnor och män i Sverige lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Men är det så lika i praktiken? Genomsyrar de gamla tankesätten om kvinnors värde som lever kvar i Indien även Sverige? En del kan tycka att Sverige är jämställt eftersom det enligt lag är det, medan andra anser att normerna säger något annat. För att visa jämförelsen mellan olika typer av diskriminering visas nedan en krönika ur en ung tonårstjejs perspektiv på hur flickor växer upp här i Sverige, vilka oskrivna regler jag och andra tjejer förväntas följa och hur en bemöts när en inte vill följa dem. Hur kampen mot diskrimineringen, i många fall kallad feminism, ifrågasätts i ett sådant hög utbildat land som Sverige. 5

7 Jag lärde mig redan som liten att aldrig gå själv sent på natten, att alltid hålla ihop med mina vänner. Jag lärde mig att om en pojke jagade mig på rasten gillade han mig. Jag lärde mig att inte ha för urringat dom dagar jag skulle göra en redovisning, så jag skulle bli tagen på allvar. Jag lärde mig att när en kille var högljudd på lektionerna så var han tuff, om en tjej gjorde detsamma var hon jobbig. Jag lärde mig att sex var mellan en man och en kvinna. Jag lärde mig att jag skulle vara noga med vem jag hade sex med, så jag inte skulle ångra mig. Jag lärde mig att antalet sexpartners för mina killkompisar, ju fler desto bättre, gjorde dem till kungar. Jag lärde mig att det aldrig var något snack om killen ångrade sig eller inte. Jag lärde mig att om tjej hade samma antal sexpartners, och inte ångrade en enda, riskerade hon att bli kallad slampa. Jag lärde mig att ta vara på dom goda killarna, för det fanns inte så många. Jag lärde mig att jag kunde bli vad jag ville, trots att jag var tjej. Jag lärde mig att jag kunde få samma lön i framtiden som män, om jag kämpade. Jag lärde mig att jag vara stark, för det var inte alla som var. Jag lärde mig att det var många saker som människor ville stå upp för, men inte gjorde. Jag lärde mig att det fanns många oskrivna regler, speciellt när det gällde unga tjejer. Jag lärde mig även att jag inte ville följa dom reglerna. Jag vill inte bli intvingad i en roll som jag själv inte valt. Jag vill inte anpassa mig efter fördomar och jag vill verkligen inte anpassa mig efter de strukturer i samhället som delar upp och diskriminerar människor efter kön, etnicitet, ursprung eller sexuell läggning. Jag vill inte att det ska vara något märkvärdigt att vara stark som tjej, jag vill att det ska vara något självklart. Jag vill inte att det ska vara en prestige att lyckas inom ett mansdominerat yrke, för jag vill inte att det ska finnas några sådana. Jag vill inte att det ska vara vanligare för killar att vara svin än snälla, för att de inte vill framstå som bögar. Jag vill inte att någon läggning ska anses sämre än någon annan. Jag vill inte att någon typ av människa ska anses fulare eller mindre värd. Jag vill stå upp för mig och alla andra, själv välja vad jag vill göra och hur jag ska göra det. Jag vill inte att det ska spela någon roll om jag har kostym eller kort kjol, om jag utbildar mig till stylist eller snickare. Jag vill inte att det ska finnas fördomar och regler för hur jag borde bete mig. Jag vill ha mitt eget val. För idag är det inte så. Genustänk, jämställdhet, könsneutralitet och feminism som för mig är så självklart är för en del helt främmande. Oförståelse och i frågesättning är vanligare än acceptans och intresse, och frågan om jag seriöst är feminist vanligast av allt. När svaret är ja krävs det också nästan jämt en förklaring, jag som står upp för jämställdhet och lika värde gentemot ALLA blir tvingad att förklara mig och argumentera om varför. Jag behöver argumentera om varför jag står upp för mänskliga rättigheter. För det är tydligen lite konstigt att vara 17 år, intresserad av kläder, killar och fester och samtidigt vara medveten om diskrimineringen i vårt samhälle och vara feminist. Det är tydligen till och med mer ifrågasättande än om jag skulle vara rasist. Den som säger att feminism är något extremt och inte behövs blundar för verkligheten. För om det var sant skulle det inte ifrågasättas. Det skulle heller inte kallas feminism utan mänsklighet. Det skulle inte vara något konstigt. Överallt i vårt samhälle finns bevisen för att människor lever på olika villkor. Självklart har jämställdheten ökat och de flesta tycker idag att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, möjligheter och 6

8 skyldigheter. Men problemet är att det inte alltid varit så, normerna för vad som är kvinnligt respektive manligt är så djupt rotade i våra tankesätt och i hur vi agerar, att vi oftast inte ens tänker på det. Det är på grund av den okunskapen och trångsyntheten hos de personer som fortfarande tror att feminister hatar män och vars enda intresse är att göra kvinnan till den dominerande parten, som jag så stolt kan svara ja på frågan om jag seriöst är feminist. Därför att jag hoppas att efter tillräckligt många svar och mer kunskap kommer generationen efter mig att som unga lära sig att det inte spelar någon roll vad de identifierar sig som, samhället och livets förutsättningar ÄR lika för alla och att frågan istället kommer att lyda är du seriöst inte feminist? Matilda F. Gustavson 7

9 Livet som volontär i Tanzania Rebecca Svensson,vårdlärare på Rudbecksskolan, åkte som volontär till Tanzania. Här berättar hon om vad hon gjorde där nere. Rebecka Svensson, som är vårdlärare på Rudbecksskolan, valde för några år sedan att åka ner till Tanzania för att hjälpa dom fattiga. Hon åkte ner som volontär direkt efter gymnasiet och var där nere i 15 månader. Volontärerna sökte jobb via kyrkan, men man kan även söka via en hemsida om man vill jobba där. När hon var där nere så lärde hon sig en hel del om människorna där nere. Hon berättar att människorna var mycket gladare och hade mer sammanhållning än vad vi har här. Det som var annorlunda där nere var att det var ingen stress, inga tider att passa. Var barnet sjukt så kunde mamman vara hemma och passa det och sen komma senare till jobbet. Synen på döden där nere var naturlig och den ingick i livet. Man såg ju folk dö hela tiden. Människorna var jättefattiga och sjuka. Hon kände sig behövd. Hon fick ofta köra mammorna till sjukhuset för att sedan hjälpa till när de födde barn. I Tanzania åt hon oftast ris, bönor, majsgröt, kyckling eller get. Dom ville alltid bjuda på det finaste dom hade pga att dom var så tacksamma för att hon var där nere och ville hjälpa dom. Hon var i 15 olika byar och hjälpte till. Om man skulle duscha var man tvungen att gå en lång bit. Om det inte fanns varmvatten så fick man koka upp det. Dom hade inte riktiga toaletter. I byarna var det som ett utedass. Men på landet var det bara ett hål i marken. Skulle dom gå och kissa på kvällen fick dom ropa på en nattvakt, mest för att vilda hundar kunde attackera dom. Hon utbildade sig till sjuksköterska i Sverige. Sedan åkte hon ner igen och stannade i två år till. Då träffade hon sittlivs kärlek och åkte hem till Sverige och gifte sig. Dom åkte sedan ner tillsammans och stannade ett år. Då kom hon tillbaka till Sverige höggravid. Det som är annorlunda där nere nu än förr är att dom har lärt upp varandra så dom kan ta hand om varandra. Nu klarar dom sig själva och volontärerna behövs inte på samma sätt. Gule Aro och Madeleine Streijffert 8

10 Togo På Vivallaskolan brukar dom ha en insamling en eller två gånger per år. Då får eleverna vara lediga en hel dag och samla in pengar som dom sedan ger till lärarna som sedan skickar pengarna ner till Afrika. Dom brukar även ha en insamling där folk skänker kläder, skor och skolmaterial eftersom dom behöver mycket av det där nere. Pengarna och sakerna de skänkte åkte ner till en vänskola i Togo. Det var inget tvång att göra detta, bara för dom som hade möjligheten att göra det och dom som ville. Övriga elever, speciellt dom yngre, brukar rita teckningar och skicka ner till barnen i Togo. Under den här tiden som dom har skänkt pengar så är det till en ideell förening och då går pengarna till en skola i Togo som heter Paseorsc. När dom åkte ner dit med eleverna så sökte dom pengar från olika stipendier och på så sätt fick dom resan betald. Skolan betalade ingenting utan allt kom från stipendier. Medlemmarna från Örebro driver den ideella föreningen Tamtam som ligger i Togo. Pelle som jobbade som lärare på Vivallaskolan var ordförande i föreningen i många år. Gule Aro och Madeleine Streijffert 9

11 UNICEF Sverige har skänkt drygt 565 miljoner, bara i år Barn över hela världen lever med hemska levnadsvillkor och många barn kan inte gå i skolan. 656 miljoner kronor skänktes till UNICEF Sverige under år Pengarna går till bättre behövande runt om i världen. UNICEF samlar in stora mängder pengar som går till utsatta områden i världen. Under år 2013 samlades 656 miljoner kronor in till UNICEF Sverige, 565 miljoner kronor (89%) gick till fältarbete, 20 miljoner till programarbetet i Sverige och 71 miljoner kronor gick till administration(1%) och insamling (10%). I länder med sämre levnadsstandard har barn svårt att gå i skolan. Det kostar pengar som de inte har, skolorna ligger långt bort, det finns ingen kollektivtrafik de kan åka med, unga flickor blir bortgifta tidigt och det finns varken lärare eller vatten. UNICEF vill minska dessa problem och långsiktigt få bort dem helt. Skolan kan ge skydd åt elever och ge dem en utbildning som senare ger dem ett bättre liv. Pengarna skänks till olika länder i världen, det finns en del som är öronmärkta och av de olika beloppen som delats ut har de största gått till utbildning. 5,8 miljoner gick till utbildning i Nepal och 8,4 miljoner till Bangladesh till utbildning och motverkan till barnarbete. UNICEF är en hjälporganisation som tar del i arbetet för mänskliga rättigheter i hela världen. De har nationalkommittéer i flera av de stora länderna i världen vilket ger dem stort inflytade i de ledande ländernas beslut. Fanny Bleckur 10

12 Utbildning i Nordkorea Nordkorea har inte alltid varit ett diktatoriskt land. Då måste man gå tillbaka till kalla kriget där korea i slutet delade sig ifrån södra delen. Nordkorea har alltid varit påverkade av kommunism och en diktatorisk ledare. Fortfarande idag är Nordkorea strängt styrda av en diktator. Det Nordkorea har gjort är att de har blockat andra länder, från att invånarna ska veta sanningen om världen. Det är inte det enda. De lär sig inte om de stora händelserna som har hänt runt omkring i världen och det är inte allt. Det låter lite konstigt, man går ju till skolan för att veta sanningen om de rätta händelserna, annars är det ingen anledning att gå i skolan. Hur vet vi det? Jo, det var en amerikansk reporter som visades i tv. Han besökte en skola i Nordkorea och han ställde en fråga till en av studenterna och frågan lät så här. -Vem är Michael Jackson? Studenten svarade: - Är det er ledare? Nordkorea har ett välorganiserat utbildningssystem. Det obligatoriska är ett förskoleår för 6-åringar, sedan 4-årig primärskola, och efter det 6-årig sekundärskola. Man läser lika många ämnen som i resten av världen. I Nordkorea läser man i primärskolan också om den store ledarens barndom och i sekundärskolan om den store ledarens revolutionära historia. Flickor och pojkar undervisas i skilda klasser, utom i detta ämne. Det finns ett universitet för lärare och ett ekonomiskt universitet för viktiga politiska funktionärer. Praktiskt arbete i jordbruk och industri spelar en viktig roll i undervisningen. I Nordkorea så blir man blockad från världen eftersom, Kim Jong Un tror att om man lämnar Nordkorea för att besöka ett annat land, så tror han inte att de kommer tillbaks till Nordkorea. Anledningen till det är att Nordkorea är ett diktatoriskt land och om folket i Nordkorea visste hur det var i de andra länderna då skulle dem inte ha stannat kvar och för att toppa allt så får man inte någon frihet. Alla lärare är utländska. En student blev intervjuad av en amerikansk reporter. Han ställde frågan.vem är Michael Jackson. Han hade ingen aning om vem han var. Nordkorea är en diktatur som sägs vara den hårdaste i världen. Det har även nämnts till världens sämsta när det gäller pressfrihet. Folket i Nordkorea är starkt påverkade av propoganda, som undervisas under hela dagen. I hemmet, Utomhus, skolan, i jobbet, osv. Speciellt hos barnen som blir ganska påverkade av falsk propoganda. Det här spelar en stor roll hos små barn för att regeringen ändrar sättet hur barn tänker, när de är små. De har inte rätt att lära sig rätta saker när det gäller jättemånga saker. Propaganda pågår inte bara i skolorna, det pågår hela tiden i Nordkorea. Kommer ni ihåg VM som spelades för fyra år sedan. Det var Brazilien mot Tyskland, i Nord- Korea så ändrade de hela händelsen och visade det på TV. Enligt Nordkorea så spelade inte Tyskland finalen utan Nordkorea och de vann hela VM. Det där är ett tydligt exempel på hur propaganda kan påverka folk på ett starkt sätt. Då får barnet en annan syn på landet. När de får med det. Så kommer det fortsätta till den nästkommande generationen. Hur är det i andra länder? Hur är det i Tanzania jämfört med Nordkorea? Elever i Tanzania är mer frivilliga och mer engagerade i skolan jämfört med Nordkorea. Å andra sidan, eleverna i Nordkorea är engagerade på ett annat sätt, där allt de lär sig är för landets framtid. Utbildningen i Tanzania är mindre utsatt för propaganda än Nord Korea och anledningen till det är att det är ett mer demokratiskt land än Nordkorea. Hakeem Sami och Abel Fessaha 11

13 Sluta klaga Sverige! Skolan i Sverige baktalas i media varje dag; PISA-siffrorna sjunker, lärare har låga högskoleprovspoäng och frånvaron ökar bland elever. Twitter, Facebook och bloggar fylls med kommentarer om hur de hatar skolan och ord som utförligt och nyanserat som finns i kunskapskraven - men är svenska skolan verkligen lika hemsk som folk uttrycker? Nej, svenska skolan är långt ifrån dålig om man ser det i perspektiv till andra länders utbildningssituationer. Sverige är ett av få länder som erbjuder en bred utbildning som är gratis och obligatorisk i både grundskolan och gymnasiet. Våra lärare är kompetenta och villiga, trots att de inte får den lön som de förtjänar. Jag satt i korridoren till gymnasiet som jag går i och hörde några tjejer klaga på deras mentor som enligt dem är för lite sjuk, de ville alltså hellre ha en lärare som oftare var borta så de kunde få mer ledigt. Eller tänk att strunta i skolan helt! Det vore asnice!, säger en av tjejerna medan hennes kompisar nickar. Det här gjorde mig riktigt förbannad, speciellt då vi redan får en hel del serverat i skolan; gratis lunch, läromedel och busskort är bara några få exempel som vi i Sverige är unika med att ha. Vi har lärare som sliter och går in i väggen för att motivera otacksamma elever som skyller allting på en tidigare utbildningsminister med glugg mellan tänderna när de egentligen bara behöver skaffa en ny attityd. I Tanzania, ett land mycket olikt Sverige, har eleverna långt ifrån samma möjligheter. De får gå drygt 50km till skolan, dubbelt så långt som min busstur (betald av skolan sedan 5 år tillbaka) och klagar inte över sina hinder, medan svenska elever vill att deras lärare ska få feber. Jag säger inte att svenska skolan är perfekt, vi har fortfarande mycket vi behöver förbättra. Sverige ligger långt ner på PISA-mätningarna, på en plats som är pinsamt långt ner, lärare får inte den lön som de förtjänar utan går i stället in i väggen för att de jobbar övertid och betygskriterierna är svåra att förstå sig på. Det här är saker som politiker försöker förbättra och jag tänker lita på dem, även om de misslyckats tidigare. För det är det jag menar; vi måste se skolan på ett mer optimistiskt sätt. Vi får sluta tänka nu måste vi sluta vara sämst och i stället tänka nu är det dags för oss att bli bäst!. Jag tror verkligen att det kommer motivera oss elever mer. Det är dags för Sverige att förstå att vi har så mycket mer än många andra länder och lägga ner vår dryga attityd och visa lite tacksamhet. Vi har det för bra för att klaga. Ellen Johansson 12

14 Hård press i den kinesiska skolan driver elever till självmord Statistik visar att cirka kineser begår självmord varje år och över två miljoner gör självmordsförsök. Detta är den femte vanligaste dödsorsaken i Kina och begås oftast av kineser mellan år vilken kopplas till studerade. Kina och Asien överlag har väldigt högpresterande elever. Pressen kommer oftast hemifrån och från konkurrensen emot andra elever och detta för att hitta ett välbetalt jobb. Eftersom lagen i Kina endast tillåter ett barn per familj, skapar det höga krav på barnen. Traditionellt ska barnen hjälpa till att försörja sina föräldrar när dom blir gamla. För att ett barn ska kunna försörja flera personer i familjen krävs ett välbetalt jobb. Utav höga krav framkallas stress. Om du värderar dig själv utifrån det du presterar, eller tror att andra gör det, kallas det för en prestationsbaserad självkänsla, och det är det dom flesta eleverna i Kina har och om man misslyckas med att prestera är självbilden noll. Vilket kan leda till ångest och många självmord. Deras skolsystem liknar ytligt sett vårt, 9 år i grundskola och skolor som motsvarar gymnasium, högskola och universitet. Men där slutar i princip likheterna. Man studerar 8 timmar utanför skolan per dag medan man i Sverige genomsnitt studerar en halv till en timme. Redan på dagis har man sina första lektioner och får sina första läxor. Man i realiteten har man ingen fri tid eller lek. Då man måste plugga för att konkurrera. Deras sätt att studera är inte heller så likt vårt. Västvärlden uppmuntrar till fritt skapande och kritiskt tänkande medan i Kina ska man lära sig färdiga texter och teorier utantill Trots att det byggts nya skolor är konkurrensen stenhård att komma in ändå med dom begränsande platserna. Föräldrarnas förväntningar vilar tungt på barnens axlar. Högskoleprovet i Kina görs under två dagar. Dom kinesiska studenterna måste prestera på topp under två dagars högskoleprov, där det inte bara avgörs hur många poäng man får utan också vilket universitet man är kvalificerad till. På detta sätt avgörs hela framtiden för många under dessa dagar. Juni månad kallas ofta för svarta juni då paniken och nervositeten för elever, föräldrar och lärare infinner sig för provdagarna. Det är inte bara jobbigt att förbereda sig inför proven utan väntan på resultaten är outhärdlig. Och det är ofta när resultaten kommit som många självmord rapporteras. Resultatet av hela det skolsystemet blir visserligen disciplinerade yrkesmänniskor men priset är alldeles för högt för individen. Det är bevisligen skadligt med mycket stress under lång tid eftersom det kan skapa psykisk ohälsa för människor. Och vi vet är att psykisk ohälsa kan leda till självmord. Madeleine Ekelöf-Lejon 13

15 Skribenter Vi som skrivit den här tidingen är en individuella valet klass, med inriktning på skrivande. En av oss åkte i somras iväg till Tanzania, tillsammans med en liten biståndsorganisation som heter AiDucatius. Hon blev väldigt berörd av hur olika förutsättningarna kan vara för ungdomar vår ålder bara för att de är födda i en annan världsdel. Det engagemanget smittade av sig och hela klassen beslutade att skriva en tidning i syfte att utbilda Rudbecksskolans elever om vikten av en bra utbildning. Stort tack till vår lärare Inger Lindvall! 14