Strategi för formellt skydd av skog i Gotlands län

Transkript

1 Strategi för formellt skydd av skog i Gotlands län Beslutad av Länsstyrelsen i Gotlands län den 20 december

2 2

3 Uppdraget...6 Sammanfattning Inledning Länsstyrelsens syn på ett hållbart samhälle Länsstyrelsens samlade uppdrag Syfte Strategiska övervägande i strategiarbetet Behov av formellt skydd Syfte med formellt skydd Skogen en dynamisk process Miljömålet Levande skogar Den svenska modellen för naturvård Ett gediget bakgrundsarbete inför strategin Strategins inriktning och avgränsning Grunddokument Samverkan i planering av formellt skydd I dialog med markägaren Skogsbolag och andra större skogsägare Myndighetssamverkan Kommuner och stiftelser Gröna skogsbruksplaner Prioriterade skogstyper och övriga skogstyper på Gotland Olika skogstypsdefinitioner Skogstyper i den nationella strategin Skogstyper i Gotlands regionala strategi Skogstyper i de gotländska miljömålen Beskrivning av ansvarsmiljöer och övriga skyddsvärda skogstyper på Gotland Ansvarsmiljöer Övriga skogstyper Regionalt underrepresenterade skogstyper Sammanställning av prioriterade skogstyper

4 6. Värdetrakter Vad är en värdetrakt? Värdetrakter på Gotland Hällmarkstallskog på norra Gotland Alm-askskog Kalkbarrskog med tall och gran Tydligt betespräglad äldre barrskog Barrblandskog Barrsumpskog med tall och gran Arealmål för Gotland Ett nationellt förslag till nya länsvisa arealmål Varför behövs det nya länsvisa arealmål? Hur har de nya länsvisa arealmålen beräknats? Länsstyrelsen syn på de nya föreslagna arealmålen Fördelning av arealmål på olika skyddsinstrument Det långsiktiga skyddsbehovet Urval av områden för formellt skydd Utgångspunkter Skogsbiologiska bevarandevärden Bevarandevärden i andra miljömål, kulturmiljövård och andra samhällsintressen Praktiska prioriteringar Sammanvägning av bevarandevärden Urval av områden på Gotland planer, mål och arbetssätt Urval av områden för formellt skydd på Gotland Kartläggning av areal oskyddad skog med höga naturvärden Kriterier för prioritering Mål för det formella skyddet Arbetssätt och information till allmänheten

5 9.4.1 Information till markägare och allmänheten Frivillig avsättning istället för formellt skydd Samarbete mellan Länsstyrelsen, markägare och allmänheten Dialog med den skogliga sektorn Akut hotbild mot prioriterat område Fastigheter med hög andel nyckelbiotop Dialog mellan Länsstyrelsen och markägare med stor areal värdekärnor Val av lämplig bevarandeform Naturreservat Biotopskyddsområde Naturvårdsavtal Frivilliga avsättningar Kombinationer av olika bevarandeformer Uppföljning och utvärdering Årlig uppföljning Ett levande dokument Konsekvensanalyser Ekologisk konsekvensbedömning Skogsbruket Samhällsekonomiska och statsfinansiella kostnader Virkesproduktion Skogsägarna Bioenergi från skogen Kalkindustrin Byggnation på landsbygden Turism och rekreation

6 Uppdraget Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har i sina regleringsbrev fått ett gemensamt uppdrag att ta fram en fördjupad strategi för arbetet med områdesskydd (se nedan). Denna nationella strategi skall utgöra en grund för de länsvisa/regionala strategier som landets länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser förväntas ta fram enligt hemställan om medverkan i regeringsuppdrag daterad De länsvisa/regionala strategierna fastställs av länsstyrelserna och skogsvårdsstyrelserna i samråd med Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen. Enligt regleringsbrevet för budgetåret 2006 avseende Länsstyrelserna ska Länsstyrelserna inom ramen för verksamhetsgrenen Miljömålsarbete genomföra den nationella strategin för formellt skydd av skog. Länsstyrelserna skall också särskilt redovisa hur arbetet fortlöper med fastställande av länsvisa strategier med utgångspunkt i den nationella strategin för formellt skydd av skog. Regeringsuppdraget Uppdraget enligt Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens regleringsbrev: Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen ska tillsammans ta fram en gemensam fördjupad strategi för arbetet med områdesskydd (naturreservat och biotopskyddsområden) och naturvårdsavtal för särskilt värdefulla naturområden på skogsmark. En kostnadseffektiv måluppfyllelse av miljökvalitetsmålet Levande skogar, delmål 1, Långsiktigt skydd av skogsmark, skall utgöra utgångspunkt för uppdraget. Strategin ska bl.a. belysa frågor som geografisk fördelning inom landet (län/regioner) och fördelning på olika skogsnaturtyper. Naturtypsindelningen bör i huvuddrag vara densamma som avses användas i basinventeringen av skyddade områden. Vidare gäller att områdesskydd och naturvårdsavtal på skogsmark ska ses i ett landskapssammanhang. Det innebär att beröringspunkter med kompletterande bevarandeinsatser i skogslandskapet, t.ex. frivilliga avsättningar inom ramen för ekologisk landskapsplanering, gröna skogsbruksplaner och kommunala naturvårdsinsatser, bör uppmärksammas. Arbetet skall utföras efter samråd med och underlag från länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser. Uppdraget har givits gemensamt till Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen i form av liktydiga skrivningar i respektive regleringsbrev och ska redovisas till regeringen senast den 1 juni Naturvårdsverket, dnr , Skogsstyrelsen, dnr 194/ Arbetsprocess Arbetet med den gotländska strategin har bedrivits av flera arbetsgrupper på Länsstyrelsen. Sammansättningen av arbetsgrupperna har varierat under arbetets gång, varvid biologisk kompetens mot slutet av arbetsprocessen i tilltagande omfattning kompletterades med social och ekonomisk kompetens. Fabian Mebus har fungerat som projektledare för strategin och författat och sammanställt merparten av texten. Utöver arbetsgrupperna har ett stort antal personer på Länsstyrelsen bidragit med idéer och texter. Arbetet har skett i dialog med Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen. En remissversion av strategin publicerades och skickades ut den 17 augusti Länsstyrelsen hade i slutet av oktober tagit emot ett 20-tal remissvar. Ett flertal möten, enskilda och sektorsövergripande, har hållits med representanter från skogsnäringen, kalkindustrin, kommunen 6

7 och andra närings- och intresseföreningar. Många av de värdefulla synpunkter som lämnats till Länsstyrelsen både i skrift och ord har tagits hänsyn till under arbetsprocessen och fått uttryck i strategin. Anmärkningsvärt är att hela arbetsprocessen, såväl på Länsstyrelsen som hos nästan alla remissinstanser, har varit kraftigt mansdominerad vilket innebär att detta dokument inte fullt ut återspeglar både mäns och kvinnors åsikter i frågan. 7

8 Sammanfattning Inledning Detta dokument redovisar en strategi för det formella skyddet av värdefull skogsmark på Gotland t.o.m. år Strategin preciserar genomförandeprocessen av miljökvalitetsmålet Levande Skogar, delmål 1. Delmål 1 behandlar långsiktigt skydd av skogsmark, medan delmål 2 och 3 berör skogens ekologiska processer och dess kulturmiljövärden. Med formellt skydd avses bildande av nationalpark, naturreservat, kulturreservat, biotopskyddsområde och skydd genom naturvårdsavtal. Denna strategi bör ses som Gotlands motsvarighet till det nationella strategidokumentet Strategi för formellt skydd av skog. Strategin skall också ses som en del av Länsstyrelsens samlade uppdrag och som en del av myndighetens arbete med de skogspolitiska målsättningarna. Den föreliggande strategin behandlar endast den ena målsättningen inom skogspolitiken, miljömålet. Den andra skogspolitiska målsättningen, produktionsmålet, behandlas i en separat strategi. En av Länsstyrelsens viktigaste uppgifter är att, tillsammans med andra myndigheter, göra avvägningar mellan olika, sinsemellan kolliderande samhällsintressen. Länsstyrelsens ska genom dessa avvägningar bidra till en hållbar utveckling genom att vid samtliga beslut beakta de ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenserna i ett längre tidsperspektiv. Exempel på strategiska övervägande i strategin är t.ex. kolliderande intressen mellan formellt skydd av skogsmark för biologisk mångfald och skogs- och kalkindustrins behov av råvaror. Gotland har med avseende på ägarstrukturen och arealen gammal skog mycket speciella förutsättningar för att hejda förlust av biologisk mångfald jämfört med södra Sverige i övrigt. Läget för biologisk mångfald, d.v.s. för arter, livsmiljöer och ekologiska processer, i den gotländska skogen bedöms vara mycket kritiskt. Den svenska modellen för naturvård bygger på en kombination av formellt skydd, frivillig avsättning och generell hänsyn. Modellen förutsätter att alla dess tre ben fungerar var för sig och samtidigt kompletterar varandra på bästa sätt. Formellt skydd är en mycket viktig del i arbetet med att hejda förlust av biologisk mångfald. Merparten av den skog på Gotland som i dag anses vara skyddsvärd har brukats av människan i mer eller mindre hög grad. Fortsatt naturvårdsinriktad skötsel för att bevara specialiserade arter kommer att vara nödvändig i framtiden. Andra skogar har utvecklats fritt under lång tid och kan med fördel lämnas orörda. Gemensam för alla skogar är dock att de befinner sig i ett tillstånd av ständig förändring. Inriktning Strategins inriktning är att med ledning av tillgängliga biologiska kunskaper och kunskaper om värdekärnors belägenhet på Gotland åstadkomma ett kostnadseffektivt skydd för de mest skyddsvärda skogarna. En övergripande strävan är att de oskyddade värdekärnorna antingen avsätts frivilligt eller skyddas formellt. Strategin pekar nödvändigheten av en öppen dialog och samverkan med berörda medborgare. Målet för formellt skydd ska uppnås med inskränkningar som inte är mer ingripande än vad som krävs för att uppnå det preciserade syftet. Det formella skyddet för bevarande av biologisk mångfald i skogslandskapet ska samordnas med bevarandeåtgärder som omfattar trädmiljöer i odlings- och kulturlandskapet och med friluftslivets och kulturmiljövårdens 8

9 intressen liksom med andra samhällsintressen. Urval av områden för formellt skydd baseras på en värdebaserad ansats som tar hänsyn till lokala, regionala, nationella och internationella perspektiv. Avgränsning Utöver biologiska bevarandeaspekter tar strategin hänsyn till många andra samhällsintressen samt gör nödvändiga anpassningar till regionala förutsättningar. Länsstyrelsen följer dock den nationella strategins avgränsning, vilket bl.a. innebär att skötsel av skyddade områden och tätortsnära skogar utreds i annan ordning. Arealmålet räknas fr.o.m. 1999, och strategin behandlar endast det kortsiktiga skyddsbehovet enligt Miljövårdsberedningens utredning Skydd av skogsmark (SOU 1991:98). Strategin tar hänsyn till konsekvenser för skogsbruket, kalkindustrin, boende, turism, rekreation och bioenergi (se under konsekvensanalyser). Specifika strategier för dessa ämnesområden utreds dock i annan ordning. Samverkan mellan myndigheter och markägare Länsstyrelsens ambition är att på ett smidigt sätt samarbeta med markägare i samband med bildande av områdesskydd. Målet är alltid att nå en överenskommelse. Länsstyrelsens arbete ska präglas av öppenhet, vänligt och korrekt bemötande, respekt och god service. I detta arbetssätt ingår bl.a. att all tillgänglig information tillhandahålls, att markägarens intressen tas upp i ett tidigt skede av processen och att maximala svarstider ges. Inskränkningar för allmänheten och markägare ska inte vara mer ingripande än vad som är nödvändigt för att uppnå skyddssyftet. Tre större markägarkategorier som har en viktig roll i bevarande och förvaltning av skyddsvärd skogsmark på Gotland är Svenska kyrkan, Fortifikationsverket och kalkbolagen. Skyddsvärda skogstyper För att kunna följa upp miljömålet Levande Skogar på regional och nationell nivå krävs en enhetlig skogstypsdefinition. Skogstyper i den gotländska strategin följer indelningen i den nationella strategin, dock med vissa nödvändiga regionala anpassningar. Strategin preciserar vilka skogstyper som prioriteras i det formella skyddet. Skogstypsindelningen som ligger till grund för uppföljning av arealmålen förklaras. Olika skogstypers naturvärden beskrivs och sätts i ett nationellt och internationellt sammanhang. Skogstyper som Gotland har ett speciellt ansvar för är kalkbarrskog med tall och gran, äldre betespräglad barrskog, hällmarkstallskog och alm- och askskogar (lövängen). Övriga skyddsvärda skogstyper är barrsumpskog med tall och gran, barrblandskog, sandbarrskog och hassellundar. Värdetrakter Modern naturvårdsbiologisk forskning visar på att större sammanhängande värdefulla naturområden och förtätningar av skyddade områden är en mycket viktigt del av ett effektivt artbevarandearbete. Arbete med så kallade värdetrakter ingår därför i strategiarbetet. Med värdetrakt avses ett landskapsavsnitt med särskilt höga ekologiska bevarandevärden. Värdetrakter för de sex skogstyperna med högst arealandel på Gotland har avgränsats. Att ett område ingår i en värdetrakt innebär inte automatiskt att det prioriteras för skydd. Avgränsning av värdetrakter bör snarare ses som ett arbetsinstrument för att kunna tydliggöra var på Gotland det finns speciella förtätningar av en viss värdefull skogstyp. 9

10 Arealmål för Gotland I den nationella strategin för formellt skydd av skog har nya länsvisa arealmål tagits fram. För Gotlands del har detta resulterat i en höjning från 5500 till 6800 hektar jämfört med det regionala miljömål som beslutades Nya beräkningar av länsvisa arealmål ansågs vara nödvändiga för att skapa ett för hela landet enhetligt arbetssätt. Det nya länsvisa arealmålsförslaget har utarbetats på ett systematiskt sätt och baseras på förekomsten av areal oskyddad värdefull skogsmark, på Sveriges internationella ansvar för ädellövskogar och på förväntade frivilliga avsättningar. Länsstyrelsen ser ingen anledning att ifrågasätta riktigheten i de nationella beräkningarna för nya arealmål. Länsstyrelsen bedömer dessutom att en höjning av arealmålet endast får marginella effekter för skogsbruket och den förväntade framtida virkestillgången. Det kommer dock vara svårt att uppnå det tidigare överenskomna arealmålet fram till 2010, vilket gör att Länsstyrelsen anser det rimligast att hålla fast vid arealmålet på 5500 hektar fram till Därefter planerar Länsstyrelsen en utvärdering i samband med målperiodens utgång och kommer då att ta ny ställning till ett högre arealmål. Prioriteringsmodell för områdesurval Strategin tillämpar en nationell prioriteringsmodell för områdesurval i tre steg: 1. områdena grupperas utifrån deras sammanvägda skogsbiologiska bevarandevärden, 2. områdena rangordnas inom respektive grupp utifrån bevarandevärden i andra miljökvalitetsmål, kulturmiljövård och andra samhällsintressen, 3. de praktiska prioriteringarna vägs in. Skogsbiologiska bevarandevärden indelas i tre typer: Den första typen beskriver ett områdes naturvärde på beståndsnivå, den andra beskriver dess ekologiska funktionalitet och den tredje typen beaktar internationellt eller på annat sätt särskilt prioriterade skogstyper för formellt skydd. De tre typerna av skogsbiologiska bevarandevärden värderas lika tungt vid sammanvägning och prioritering. Praktiska prioriteringar används för att förhindra att naturvärdena försämras i områden som är prioriterade för formellt skydd inom delmål 1 och för att vid behov prioritera fastigheter med hög andel nyckelbiotop. Urval av områden för formellt skydd av skog En kartläggning av skog med höga naturvärden som t.o.m. år 2004 saknar formellt skydd har genomförts. Kartläggningen visar att det finns ca hektar produktiv skogsmark av sådan kvalitet att den kan komma i fråga för formellt skydd. Inklusive den areal som redan skyddats under perioden uppgår arealen produktiv skyddsvärd skogsmark för hela målperioden ( ) till ca hektar. Ur den kartlagda mängden skogsmark har Länsstyrelsen gjort ett preliminärt urval av områden som ska prioriteras för skydd fram till Med skydd menas här naturreservat, biotopskyddsområde och naturvårdsavtal. Målet för perioden är hektar. Praktiska prioriteringsgrunder kommer i hög grad att styra det slutgiltiga urvalet av områden fram till

11 Arbetssätt Inskränkningar för allmänheten och markägaren ska inte vara mer omfattande än vad skydd och utvecklande av naturvärdena motiverar. Tillgänglighetsfrågor och sociala värden ingår som en viktig del i Länsstyrelsens arbete med områdesskydd. Länsstyrelsen eftersträvar tydliga rutiner för samarbete med markägare med stora arealer skyddsvärd skog, för prioriterade skyddsvärda områden som hotas av annan verksamhet och för fastigheter med stor andel nyckelbiotop. Länsstyrelsen planerar årliga arbetsmöten med den skogliga sektorn på Gotland för att diskutera skyddsarbetet och ta tillvara branschens synpunkter och erfarenheter gällande Länsstyrelsens arbete med områdesskydd. Även prioriteringsmodellen kommer att regelbundet diskuteras med den skogliga sektorn. I flera områden med skyddsvärd natur kolliderar motstående intressen mellan naturvård och kalkindustri. Kunskapssammanställningen Markanvändning på norra Gotland ger ett bättre beslutsunderlag men tillåter inga generella ställningstaganden från Länsstyrelsen. Beslut fattas i varje enskilt fall. Uppföljning och utvärdering De gotländska arealmålen i strategin är uppbyggda med utgångspunkt från befintligt kunskapsunderlag t.o.m Länsstyrelsen bevakar omvärldsförändringar, utveckling i det gotländska samhället och nya forskningsresultat. Kunskaper och förutsättningar för bl.a. områdesskyddet förändras kontinuerligt. Föreliggande strategi bör därför ses som ett levande dokument som kan komma att behöva anpassas till ändrade förutsättningar. Uppföljning av arealmålet sker årligen och en mer omfattande utvärdering och översyn av strategin inklusive arealmålet sker i slutet av målperioden (2010). Konsekvensanalyser Den areal som enligt strategin kan bli föremål för formell avsättning under perioden har en begränsad betydelse för skogsindustrins råvaruförsörjning. Tillgång på skogsråvara bedöms vara god åtminstone under den närmaste 30-årsperioden. Den begränsande faktorn för sågindustrin på Gotland är skogsägarnas vilja att avverka och bruka skogen. Enligt en enkät som Länsstyrelsen gjort påverkas skogsägarnas vilja att bruka skogen endast marginellt av Länsstyrelsens arbete med formellt skydd. Andra faktorer, t.ex. lönsamheten, verkar ha större betydelse. Länsstyrelsen tolkning av enkätsvaren är, att det formella skyddet för merparten av de tillfrågade (ca 70 %) inte har en stor ekonomisk betydelse. Merparten av skogsägarna (ca 80 %) är generellt sett nöjda med Länsstyrelsens arbete med områdesskydd. En utredning om markanvändning på norra Gotland som under 2006 tagits fram av Länsstyrelsen tillsammans med Gotlands kommun och Naturvårdsverket förväntas ge ett bättre underlagsmaterial för att kunna göra avvägningar mellan kalkindustrins och naturvårdens motstående intressen. Länsstyrelsen bedömer att skyddade områden kan bidra till regional utveckling och tillväxt. 11

12 1. Inledning Sammanfattning Länsstyrelsen skall bidra till en hållbar utveckling genom att vid samtliga beslut beakta de ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenserna i ett längre tidsperspektiv. Om ett geografiskt område kan omfattas av flera motstående riksintressen ankommer det på Länsstyrelsen att, tillsammans med andra myndigheter, göra en bedömning av de olika intressenas inbördes relationer. Strategiska övervägande i strategin berör, utöver formellt skydd, även skogs- och kalkindustrins behov av råvaror, utvecklingsmöjligheter för natur- och kulturturism, skogens sociala värden och möjligheterna att uppnå de regionala miljömålen. I likhet med förhållandena i övriga Sverige är läget för biologisk mångfald i den gotländska skogen mycket kritiskt, även om de gotländska förutsättningarna i många avseenden är annorlunda än på fastlandet. Formellt skydd är en mycket viktig del i arbetet med att hejda förlust av biologisk mångfald. Många skyddade skogar kräver skötsel för att bevara specialiserade arter, andra skogar kan med fördel lämnas orörda. Gemensam för alla skogar är dock att de bifinner sig i ett tillstånd av ständig förändring. Strategin grunder sig på miljömålet Levande skogar, delmål 1, som behandlar långsiktigt skydd av skogsmark. Delmål 2 och 3, skogens ekologiska processer och dess kulturmiljövärden behandlas inte. Den svenska modellen för naturvård bygger på en kombination av formellt skydd, frivillig avsättning och generell hänsyn. Strategin har föregåtts av ett intensivt bakgrundsarbete med bl.a. omfattande kunskapssammanställningar. Den gotländska strategin följer i sin utformning de nationella rekommendationerna och utgör en regional motsvarighet till det nationella strategidokumentet. Detta dokument redovisar en strategi för det formella skyddet av värdefull skogsmark på Gotland t o m år Med formellt skydd avses bildande av nationalpark, naturreservat, kulturreservat, biotopskyddsområde och skydd genom naturvårdsavtal. Denna strategi bör ses som Gotlands motsvarighet till det nationella strategidokumentet Strategi för formellt skydd av skog (se bilaga 1). För att svara mot kraven på enhetlighet mellan olika län har utformningen av det gotländska dokumentet följt de nationella rekommendationerna. Huvudrubrikerna är i stort sett samma som i den nationella strategin. Även många andra textdelar har övertagits från det nationella dokumentet i den mån de var relevanta för gotländska förhållanden. Strategin koncentrerar sig på det formella skyddets genomförande medan bilagorna även omfattar bakgrundsbeskrivningar och fakta. 1.1 Länsstyrelsens syn på ett hållbart samhälle Hållbar utveckling är ett centralt begrepp inom den nationella politiken. Rent konkret handlar det om att vi skall sträva mot ett samhälle där vi värnar om våra ekonomiska, miljömässiga och sociala resurser. Det skall ske på ett sådant sätt att vi kan tillfredställa dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter. Det innebär att Länsstyrelsen skall bidra till en hållbar 12

13 utveckling genom att vid samtliga beslut beakta de ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenserna i ett längre tidsperspektiv. Vår verksamhet spänner över många olika uppgifter men kan sammanfattas i två kärnområden utifrån vår verksamhetsidé: De gotländska värdena och Den gotländska arbetsmarknaden. De gotländska värdena grundar sig på vår natur och den kultur som vi omger oss med samt medborgaren i länet. För att uppnå en god balans måste även den gotländska arbetsmarknaden fungera väl. Genom att arbeta för de gotländska värdena och en väl fungerande arbetsmarknad bidrar vi till att de övergripande målen i den nationella politiken uppnås samtidigt som vi arbetar för att Gotland skall upplevas som en attraktiv plats att leva, bo och arbeta på. På så sätt hoppas vi kunna bidra till att det finns plats för både människor, företag och organisationer som vill verka på Gotland idag och i framtiden. 1.2 Länsstyrelsens samlade uppdrag Den nationella strategin för formellt skydd av skogsmark tar sin utgångspunkt i vetenskapliga ekologiska och naturvårdsbiologiska principer. Länsstyrelsen har dock ett ansvar för att nationella mål även inom andra områden beaktas i det samlade arbetet. Det innebär att länsstyrelsen har ett bredare ansvar och måste ta flera hänsyn än vad en sektorsmyndighet såsom Skogsstyrelsen eller Naturvårdsverket vanligtvis gör. Denna strategi skall ses som en del av Länsstyrelsens samlade uppdrag och vara en del av skogspolitikens uppdrag med två jämlika mål, produktionsmålet och miljömålet. Det föreliggande förslaget behandlar den andra delen av skogspolitikens uppdrag. En separat strategi för produktionsmålet har utarbetats av Länsstyrelsen under Länsstyrelsen försöker i möjligaste mån att i samtliga uppdrag och beslut beskriva effekter och eventuella målkonflikter, samt bedöma konsekvenserna av ett beslut. Detta görs inte bara som i gällande fall avseende den ekologiska dimensionen, utan även för de två övriga dimensionerna inom begreppet hållbar utveckling: den ekonomiska och den sociala dimensionen. Länsstyrelsen har att avväga omfattningen av behovet av formellt skydd mot andra aspekter, t.ex. skogsindustrins behov av råvaror, kalkindustrins förutsättningar och bedömningar av skogens sociala värden och hur dessa kan utnyttjas på bästa sätt. För Gotlands del kan det innebära att ett geografiskt område kan omfattas av flera motstående riksintressen, t.ex. riksintresse för naturvård resp. riksintresse för kalkbrytning eller vindkraft. Det ankommer på Länsstyrelsen att tillsammans med andra myndigheter göra en avvägning mellan de olika intressena. Denna situation kan innebära Länsstyrelsen tar sig an en uppgift med ett bredare perspektiv och därmed gör andra bedömningar än vad en sektorsmyndighet gör. Länsstyrelsen kommer därför även i framtiden att analysera arbetet med områdesskyddet på Gotland ur olika perspektiv vilket kan innebära vissa justeringar av de mål och prioriteringar som angivits i detta dokument. Strategin riktar sig till Gotlands kommun, markägarorganisationer, skogsbrukets aktörer, ideella organisationer samt andra berörda. Strategin har fastställts av Länsstyrelsen i samråd med Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen. Strategin förväntas sammantaget minska behovet av objektrelaterat samråd mellan berörda myndigheter. 13

14 1.3 Syfte Syftet med strategin är att: precisera genomförandeprocessen för delmål 1 i Levande skogar, Långsiktigt skydd av skogsmark, tydliggöra Länsstyrelsens förhållningssätt till frivilliga avsättningar inom ramen för Levande skogar, ange prioriteringar och mål för skydd av olika skogstyper/objekttyper, tydliggöra de olika bevarandeinstrumentens roller och samverkan i arbetet med bevarande av biologiskt värdefulla skogar, uppmärksamma möjligheten till samverkan mellan ekologiska och andra värden såsom kulturmiljövärden och rekreation, rationalisera det praktiska samarbetet mellan ansvariga myndigheter på central och regional nivå, underlätta resultatredovisning, uppföljning, utvärdering och samråd med remissinstanser. 1.4 Strategiska övervägande i strategiarbetet Arbetet med att ta fram en strategi för formellt skydd av skogsmark är en del av Länsstyrelsens samlade uppdrag. Strategin måste därför föregås av övervägande inom en mängd av olika områden. I nuvarande form tar strategin inte bara hänsyn till behov av formellt skydd utan även till andra aspekter relaterade till näringslivets behov som t.ex. skogsindustrins behov av råvaror, kalkindustrins expansionsbehov och utvecklingsmöjligheter för natur och kulturturism. Hänsyn har även tagits till skogens möjligheter att medverka till att uppnå de regionala miljömålen, bl.a. genom en utvecklad energiproduktion. I förarbetet till strategin har även övervägande om skogens sociala värden gjorts. Förslagen i strategin grundar sig inte bara på förbättrad tillgänglighet för rekreation utan även på skogen som en grund för identitet och plattform för ett aktivt landsbygdsföretagande. När skogsmark tas ur produktion för naturvårdsändamål innebär detta alltid att det skogliga produktionsunderlaget minskar, vilket i större eller mindre utsträckning har effekter på hela skogsbruket. Länsstyrelsen har under 2006 arbetat fram en strategi för produktionsskogsbruket som syftar till att bättre utnyttja den produktionskapacitet som finns i den gotländska skogen, både avseende timmer- och massavedsproduktion men också för energiproduktion. Dessutom har Länsstyrelsen tillsammans med Gotlands kommun och Naturvårdsverket tagit fram ett kunskapsunderlag i projektet Markanvändning Norra Gotland. Avsikten är att bättre kunna bedöma konsekvenserna av en ökning av bl.a. kalkindustrins råvarubehov. 1.5 Behov av formellt skydd Sverige har inom ramen för olika internationella konventioner åtagit sig att bevara den biologiska mångfalden inom landets gränser. Biologisk mångfald omfattar utöver arter även livsmiljöer och processer. Trots ökade naturvårdsinsatser och det s.k målet att signifikant minska förlusten av biologisk mångfald, har förlust av arter och livsmiljöer hittills inte kunnat hejdas. Enligt en ny 14

15 rapport från Skogsstyrelsen (Angelstam 2005) är läget för biologisk mångfald i Sverige fortfarande mycket bekymmersamt. Gotland skiljer sig i många avseende från resten av Sverige. Den speciella ägarstrukturen med mycket hög andel privatägda skogsfastigheter, relativt stor areal gammal skog och viss fortsatt gammaldags skogskötsel, som bl.a. yttrar sig i en stor areal betad skog, anförs ofta som skäl till att biologisk mångfald i skogslandskapet på Gotland inte är hotad i lika stor omfattning som i resten av Sverige. Förutsättningar för att åtminstone på kort sikt säkra överlevnaden av arter och livsmiljöer på Gotland bedöms vara mera gynnsamma än på många håll i södra Sverige där skogspolitikens miljömål kräver omfattande återskapande av livsmiljöer. Trots detta är läget för biologisk mångfald i många skogliga biotoper på Gotland mycket kritiskt. Det mesta pekar på att flera arter som förr var mer allmänt spridda i gotländska skogar inte kommer att finnas kvar på lång sikt (20-30 år). Det finns kritiska tröskelvärden för hur stor minskning av olika livsmiljöer som arterna tål utan att dö ut (Angelstam 2001 och 2005). Utbredning på Gotland av alm-askskogar (f.d. lövängar), barrsumpskogar och barrblandskogar på bördig mark har minskat i så stor omfattning att deras kritiska tröskelvärden är passerade. Att det ändå ofta finns relativt många arter kvar i dessa miljöer betecknas som att biotoperna är övermättade på arter eller att det föreligger utdöendeskuld, vilket beror på att arterna kan reagera trögt på minskade mängd livsmiljöer. Den kraftiga fragmenteringen av det gotländska landskapet bidrar till ett framtida artutdöende genom att den försvårar förflyttning mellan biotoperna och därmed återkolonisering. Nästan all skog på Gotland har brukats i olika avseenden. Den traditionella, gotländska brukningsmetoden innebär skogsbete och plockhuggning av ved och virke med häst och släde. Även dimensionshuggning har förekommit. Skillnaden mot dagens skogsbruk är att skogarna förr aldrig helt kalavverkades, markbereddes och planterades med ett enda trädslag. Det skonsamma traditionella brukningssättet skapade en kontinuitet som var gynnsam för många arter, vilket gjorde att skogsbruk och artbevarande inte konkurrerade med varandra. Tvärtom är det idag allmänt erkänt att många i dag sällsynta arter är direkt beroende av ett extensivt brukande med bete och plockhuggning. Av ekonomiska skäl är dock idag ytterst få gotländska skogsägare intresserade av att bedriva ett äldre skogsbruk. De två vanligaste scenarier är istället att skogen antigen slutavverkas eller att den mer eller mindre lämnas orörd och växer igen. Upphörd hävd och föryngringsavverkning utgör det största hotet mot biologisk mångfald i gotländska skogar. Arealen skog som aldrig utsatts för ett intensivt, modernt skogsbruk minskar stadigt samtidigt som ingen ny skog växer fram som skulle kunna utnyttjas av de mest krävande arterna. Det kan inte förväntas att förlust av biologisk mångfald kan hejdas enbart genom frivilliga avsättningar och generell hänsyn. Formellt skydd är en mycket viktig del för att bevara den biologiska mångfalden i gotländska skogar (se avsnitt 1.3 nedan). Läs mer om Gotlands olika skogstyper och dess biologi på i avsnitt 5 och om hotbilder i avsnitt i bilaga 3. 15

16 1.6 Syfte med formellt skydd Formellt skydd i form av naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal syftar idag först och främst till att bevara och utveckla biologisk mångfald. Det formella skyddet ska också ses som en kompensation till skogsägare för sådana naturvårdsavsättningar som går utöver vad skogsägaren kan förväntas finansiera själv. Inskränkningar för markägaren och allmänheten i varje enskilt fall ska dock inte vara mer omfattande än vad bevarande av naturvärden i området kräver. I normalfallet är det därför tillåtet att bedriva jakt, bär- och svampplockning m.m. i naturreservat. Det formella skyddets betydelse för människan har fått ökad uppmärksamhet under senare år och Länsstyrelsen arbetar nu aktivt med utvecklande av sociala värden i skyddade områden. Medborgarnas möjligheter att nyttja skyddad natur för bl.a. upplevelse och rekreation är en viktig del av syftet med områdesskydd på Gotland. Tillgänglighetsfrågor är därför prioriterade i Länsstyrelsens arbete. 1.7 Skogen en dynamisk process Merparten av den skog på Gotland som anses vara skyddsvärd i dag har brukats av människan i mer eller mindre hög grad. Många av dessa skogar har dock inte påverkats i större omfattning på kanske flera decennier och därför gått över i ett naturskogsliknande tillstånd. I vissa biotoptyper bedöms denna naturskogsliknande dynamik vara gynnsam och önskvärd för den biologiska mångfalden. Barrsumpskogar och bördiga barrblandskogar på sandig mark är exempel på skogstyper där arterna generellt gynnas av orördhet. Orördhet innebär inte att skogen står stilla utan att den utvecklas i sin egen takt död ved bildas och bryts ned, stormfällen skapar gläntor där nya träd så småningom växer upp o.s.v. Det finns även områden som förr varit mycket starkt präglade av människan, t.ex. vissa igenväxta lövängar där igenväxningen har gått så långt att man utifrån en samlad biologisk bedömning i dag förespråkar fortsatt fri utveckling. Eftersom erfarenhet av fri utveckling i skogsmark på Gotland inte är särskilt långvarig, måste utvecklingen i de områden som lämnas orörda följas upp kontinuerligt för att säkerställa att livsmiljön förändras i den riktning som är önskvärd för de arter och processer som ska gynnas av skyddet. En mycket stor del av de områden som har skyddats och som kommer att skyddas i framtiden kräver dock viss skötsel. Länsstyrelsen har de senaste åren fått relativt stora anslag för att planera och genomföra skötselåtgärder i främst naturreservat. Skötseln kan variera mycket från fall till fall och innebära bl.a. röjning, glänthuggning, frihuggning av gamla träd och stängsling för bete. Länsstyrelsens kommer även i fortsättningen arbeta intensivt med skötselfrågor i skyddade områden och kommer att i större omfattning involvera markägare i detta arbete. Inriktningen på skötselåtgärderna revideras allteftersom ny kunskap tillkommer och förutsättningar i bestånden förändras. Läs mer om skötsel av skyddade områden i avsnitt Miljömålet Levande skogar Strävan mot ett hållbart samhälle är en grundförutsättning i statens politik. Den ekologiska dimensionen i hållbar utveckling tydliggörs i de av riksdagen beslutade Svenska miljökvalitetsmålen som har sin regionala motsvarighet i de av Länsstyrelsens styrelse beslutade gotländska miljökvalitetsmålen. På Gotland består ca 40 % av landarealen av skogsmark, och miljökvalitetsmålet Levande skogar behandlar specifikt skog. Det långsiktiga målet lyder: Skogens och skogsmarkens värde för 16

17 biologisk produktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet ska nås inom en generation. Till miljökvalitetsmålet finns flera delmål som ska nås på kortare tid. Delmål 1 berör Långsiktigt skydd av skogsmark och anger att ytterligare ha skyddsvärd skogsmark på Gotland skall undantas från produktion till år Målet utgår från situationen Av ha ska ha utgöras av naturreservat, biotopskyddsområden och områden med naturvårdsavtal, medan skogsägarna själva förväntas avsätta ytterligare ha som frivilliga avsättningar. De regionala arealmålen har i ett nationellt perspektiv analyserats och justerats. För Gotlands del har detta resulterat i en höjning av den delen av arealmålet som skall uppnås genom formellt skydd. Föreliggande strategi avser därmed arbetet med att uppnå ca ha skydd (se vidare avsnitt 7 om arealmål). Fram till 2010 ligger dock miljömålet Levande Skogar med sitt arealmål på hektar fast. 1.9 Den svenska modellen för naturvård Det skogliga naturvårdsarbetet i Sverige följer ett nationellt väl etablerat koncept som även i internationella sammanhang kallas för den svenska modellen. Till skillnad från andra länder där man satsar på relativt stora arealer områdesskydd och bedriver ett närmast plantageliknande skogsbruk på resterande mark, har man i Sverige valt en modell som bygger på (1) formellt skydd, (2) frivillig avsättning och (3) generell hänsyn. Modellen har valts utifrån de svenska förutsättningarna med relativt långa omloppstider och många privata markägare och fungerar endast om alla dess tre ben fungerar var för sig och samtidigt kompletterar varandra på bästa sätt. Detta innebär också att ett av modellens tre ben inte utan vidare kan ersätta ett annat. Formellt skydd Det formella skyddet i form av nationalparken, naturreservat, biotopskyddsområden och områden som omfattas av naturvårdsavtal är en mycket viktigt beståndsdel av den svenska modellen. Formaliteten i skyddet garanterar en långsiktighet som inte kan förutsättas i frivilliga avsättningar och generell hänsyn. Det formella skyddet kompletteras också med ett statligt anslag som innebär att de naturvärden som skyddet avser att säkra kan dokumenteras, följas upp och skötas samtidigt som föreskrifter ser till att naturvärdena inte spolieras. Formellt skydd kan inrättas på stora sammanhängande ytor samt på marker med stora ekonomiska värden där markägarna själva inte kan förväntas finansiera avsättningen. Det formella skyddet kan genom riktat urval av områden också understödja landskapsekologisk planering och säkerställa att de mest skyddsvärda områdena skyddas samtidigt som de naturtyper som Sverige har ett speciellt ansvar för också bevaras. Frivillig avsättning Den frivilliga avsättningen är i det svenska naturvårdsarbetet minst lika viktig som det formella skyddet. Med frivillig avsättning avses ett område sammanhängande produktiv skogsmark på minst 0,5 hektar där skogsbruk och andra åtgärder som kan skada områdets natur- och kulturvärden inte får utföras. Impediment eller andra ägoslag än skog omfattas inte. 17

18 I samband med bl.a. miljömålsarbetet har olika försök gjorts att beskriva och definiera frivillig avsättning med avseende på långsiktighet och kvalitet. Den frivilliga avsättningen innebär dock per definition alltid en viss osäkerhet just p.g.a. att den är frivillig och därmed inte kan övervakas eller styras till vissa områden. Det är av flera anledningar mycket svårt att beskriva läge, innehåll, kvalitet och långsiktighet i den frivilliga avsättningen. Den är till skillnad från det formella skyddet helt och hållet knuten till och beroende av fastighetsägaren och hans eller hennes beslut och kan därmed upphöra eller ändras vid t.ex. fastighetsförsäljningar eller andra omständigheter som påverkar fastighetsägaren. Generellt sett berör frivilliga avsättningar av förklarliga skäl framförallt marker som av en eller annan anledning inte representerar stora ekonomiska värden eller är ointressanta för t.ex. virkesproduktion. Olika analyser pekar också tydligt på att virkesförråd och ståndortsindex i de frivilliga avsättningarna är lägre än genomsnittet i produktionsskogen (bl.a. Åberg 2005). På Gotland är medelboniteten i frivilliga avsättningar ca 2,95 m3ks/ha/år och det genomsnittliga virkesförrådet ca 90 skogskubikmeter, vilket kan jämföras med ca 3,6 m3ks/ha/år respektive ca 125 skogskubikmeter i barrskogsproducerande bestånd och slutavverkningsskogar. Markägarnas motivation för att frivilligt avsätta produktiv skogsmark kan variera mycket. Idag förväntas skogsägarna i Sverige överlag frivilligt avsätta 5 % av sin skogsmarksareal, vilket också återspeglas i bl.a. gröna skogsbruksplaner. Generell hänsyn Generell hänsyn innebär att skogsägarna i samband med slutavverkning tar olika natur- och kulturvårdshänsyn. I vanliga fall betyder detta att ett visst antal gamla träd, skyddszoner kring våtmarker och vattendrag, död ved och andra för den biologiska mångfalden viktiga strukturer och element sparas på ett hygge. Ibland innebär det också att död ved nyskapas i form av t.ex. högstubbar. Generell hänsyn resulterar oftast i mindre sammanhängande ytor (storleksordning 0,1 till maximalt 0,5 hektar) som dock sammanlagda kan uppnå en ansenlig areal. Den generella hänsynen är ett mycket viktig komplement till formella och frivilliga avsättningar. Ett exempel på en artgrupp som är starkt beroende av den generella hänsynen är sol- och värmeälskande insekter som klarar sig bra på högstubbar och torrträd på hyggen. Många arter är dock mer stationära och kräver mer stabila förhållanden. Dessa arter kan sällan fångas upp av generell hänsyn utan är beroende av större områdesskydd. En allmän bedömning är att de formella och frivilliga avsättningarna i det svenska skogsbruket skulle behöva vara betydligt mer omfattande om det inte togs ett generellt naturvårdshänsyn vid slutavverkningar Ett gediget bakgrundsarbete inför strategin Strategiarbetet har föregåtts av ett intensivt bakgrundsarbete. Nya kunskapssammanställningar, både nationella och regionala, har gett en klarare bild över det gotländska nuläget ur såväl ett nationellt som internationellt perspektiv. Viktigt kunskapsunderlag har sammanställts för att bättre kunna bedöma områdesskyddets nödvändiga omfattning och ekonomiska och sociala konsekvenser. Som exempel på nationella kunskapssammanställningar kan nämnas Naturvårdsverkets rapporter Naturvårdsbiologisk forskning och Frekvensanalys av skyddsvärd natur. 18

19 Viktiga analyser som gjorts på Länsstyrelsen är bl.a. geografisk avgränsning av värdetrakter av vissa skogstyper, analyser av vilka skogstyper som ingår i skyddsvärda och redan skyddade områden, en omfattande analys av virkestillgången på Gotland och utnyttjande av den gotländska skogsråvaran, enkätundersökning av skogsägare på vilka marker det inrättats olika former av områdesskydd samt ett antal konsekvensanalyser (se avsnitt 12 konsekvensanalyser). Den gotländska strategin stödjer sig även på ett antal övergripande nationella dokument, bl.a. miljöbalkens bestämmelser om områdesskydd, förordningen om områdesskydd, rutinerna för arbete med naturvårdsavtal, riksdagens miljömål, det europeiska samarbetet i Natura 2000 samt de riktlinjer om områdesskydd som anges i regeringens skrivelse En samlad naturvårdspolitik. 19

20 2. Strategins inriktning och avgränsning Sammanfattning Strategins inriktning är att med ledning av tillgängliga biologiska kunskaper och kunskaper om värdekärnors belägenhet på Gotland åstadkomma ett kostnadseffektivt formellt skydd för de mest skyddsvärda skogarna. Strategin pekar på nödvändighet av öppen dialog och samverkan med berörda medborgare och en värdebaserad, biologisk ansats för urval av områden för formellt skydd. Skötsel av skyddade områden och tätortsnära skogar utreds i annan ordning. Länsstyrelsen har dock planer att prova nya skötselmetoder, t.ex. mer produktionsinriktad skötsel av skogsbestånd i delar av naturreservat som idag saknar höga naturvärden. Arealmålet räknas fr.o.m Strategin behandlar endast det kortsiktiga skyddsbehovet enligt Miljövårdsberedningens utredning Skydd av skogsmark (SOU 1991:98). Strategin tar hänsyn till konsekvenser för skogsbruket, kalkindustrin, boende, turismen, rekreation och bioenergi. Strategier för dessa ämnesområden utreds dock i annan ordning. Miljökvalitetsmålet Levande skogar syftar till att upprätthålla ekosystemens funktion, bevara den i våra skogar naturligt förekommande biologiska mångfalden och värna om skogens sociala och kulturhistoriska värden. Delmål 1, Långsiktigt skydd av skogsmark, anger arealmål för och inriktning av det statliga och frivilliga skyddet inom ramen för detta syfte. De statliga insatserna i delmålet skall i första hand ägnas åt långsiktigt bevarande av de mest skyddsvärda skogarna och den biologiska mångfalden. Värnandet av friluftslivets intressen och skogens kulturmiljöer skall i möjligaste mån samordnas med skyddet av den biologiska mångfalden. Den regionala strategi som beskrivs i denna rapport syftar till att nå en kostnadseffektiv måluppfyllelse av delmålet Långsiktigt skydd av skogsmark på Gotland. I betänkandet till miljömålen anges att målet räknas fr.o.m och innebär att skogar med höga naturvärden ska bevaras. Angivna skyddsnivåer förutsätter att generell hänsyn tas på all övrig skogsmark. Strategin preciserar i första hand ett ändamålsenligt formellt skydd för skogsbiologiska värdekärnor även om andra motiv för skyddet finns. Regeringens skrivelse En samlad naturvårdspolitik framhåller att det exempelvis är viktigt att vid sidan av värden för naturvård och friluftsliv även veta vilka kulturvärden som finns i ett visst område när områdesskydd övervägs. En helhetssyn på landskapet som inkluderar både natur och människa gäller som utgångspunkt för naturvårdspolitiken. Möjligheten till kostnadseffektiva lösningar för skydd och förvaltning av andra bevarandevärden, t.ex. friluftsliv och kulturmiljöer, skall därför beaktas. Strategin avser dock inte att precisera behov som utreds i annan ordning, t ex behov av formellt skydd för vattenmiljöer, myrar och kulturhistoriskt intressanta miljöer eller behov av skydd för områden för friluftsliv och rekreation. 2.1 Inriktning Strategins inriktning är att med ledning av tillgängliga biologiska kunskaper och kunskaper om värdekärnors belägenhet på Gotland åstadkomma ett kostnadseffektivt formellt skydd för de mest skyddsvärda skogarna. Strategins huvudinriktning är att prioritera bevarandeåtgärder för befintliga skogsbiologiska värdekärnor. Bevarandet av värdekärnor är mer effektivt än att de avverkas och att ett mer kostsamt, tidskrävande och osäkert återskapande av värdefulla områden måste göras. Strategin gäller det arbete med formellt skydd som återstår för att uppfylla delmål 1. En övergripande strävan är att de oskyddade värdekärnorna avsätts 20

21 frivilligt eller skyddas formellt inom delmål 1. Prioriteringar inom det formella skyddet är inriktade på så sätt att de ger bra förutsättningar för att övriga värdekärnor kan bevaras genom frivilliga avsättningar. Viktiga beståndsdelar i strategin är att: Utöva dialog och samverkan Lyfta fram att det för ett framgångsrikt arbete med formellt skydd är viktigt att det sker i en anda av öppenhet och dialog med berörda medborgare. En serviceinriktad dialog bedöms som en viktig del i det fortsatta arbetet med formellt skydd av skogsmark. Eftersträva lösningar som innebär att målet för formellt skydd kan uppnås med inskränkningar som inte är mer ingripande än vad som krävs för att uppnå ett preciserat syfte. Beakta markägarnas frivilliga avsättningar och se markägarna som samarbetspartners i det gemensamma arbetet att bevara och utveckla skogslandskapets biologiska mångfald. Formellt skydd och frivilliga avsättningar bör komplettera varandra så att hela delmål 1 fylls med skog med så höga naturvärden som möjligt. Använda landskapet som en arena för samverkan där samordnade bevarandeåtgärder som omfattar olika trädmiljöer i både skogs-, odlings- och kulturlandskap genomförs för att åstadkomma en funktionell måluppfyllelse för delmål 1 Levande skogar. Samordna skyddet av värdefulla skogsområden med friluftslivets, kulturmiljövårdens och andra samhällsintressen. Tillämpa praktiska prioriteringsgrunder vid sidan av de biologiska. Aspekter av betydelse är bland annat hotbilden mot enskilda områden, skötselbehov och markägares önskan om ekonomiska lösningar. Lyfta fram en värdebaserad ansats Fokusera på ett värdebaserat bevarandearbete och behovet av formellt skydd för skogsbiologiska värdekärnor. För naturreservat gäller principer för indelning och avgränsning enligt Naturvårdsverkets Rapport 5295, vilket innebär att marker som i dag inte kan betraktas som värdekärnor i viss omfattning kan ingå. Bevara områden med mycket höga naturvärden på beståndsnivå och prioritera bevarandeåtgärder för skogsbiologiska värdekärnor före utvecklingsmarker. Hantera bevarandevärden i olika skalnivåer där såväl det internationella, nationella, regionala som det lokala perspektivet beaktas. Lyfta fram landskapsperspektivet vilket bland annat innebär att områden som genom storlek, kvalitet, belägenhet mm har bäst förutsättningar att bibehålla sina naturvärden prioriteras för skydd. En utgångspunkt är att prioritera bevarandeåtgärder i landskapsavsnitt med särskilt höga ekologiska bevarandevärden, s.k. värdetrakter. Precisera formellt skydd i delmål 1 Ta fram nya arealmål på länsnivå. Differentiera arealmål på skogstyp och på respektive skyddsinstrument utifrån deras särart. Tillämpa en på nationell nivå utvecklad prioriteringsmodell för områdesskydd. 21

22 2.2 Avgränsning Detta dokument har utarbetats till följd av ett regeringsuppdrag till Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen (se sidan 5). Sveriges länsstyrelser skall utarbeta länsvisa strategier som baseras på det nationella dokumentet. Inriktningen av strategin innebär fokusering på formellt skydd av skogsbiologiska värdekärnor. Behov av formellt skydd som utreds i annan ordning tas upp i mer generella termer. Detta innebär inte att angränsande ämnen ska åsidosättas. Med anledning av att Gotland i många avseende har från övriga Sverige skilda förutsättningar för skydd av skog, har Länsstyrelsen valt att komplettera strategidokumentet med bl.a. ett antal fördjupade konsekvensanalyser samt försökt att göra nödvändiga anpassningar till regionala förutsättningar. Länsstyrelsen följer dock den nationella strategins avgränsning i den bemärkning att t.ex. skötsel av skyddade områden samt frivilliga avsättningar och generell hänsyn inte utreds i detalj. I det följande redovisas strategins avgränsning i förhållande till vissa ämnesområden. Skötsel av skyddade områden Enligt generationsmålet i Levande skogar skall skötselkrävande skogar med höga natur- och kulturmiljövärden vårdas så att värdena bevaras och förstärks. Behov och prioriteringar i skötseln av skyddade områden utreds i särskild ordning och ryms inte inom ramen för detta dokument. På Gotland är skötselbehovet i många skyddade skogar mycket omfattande, särskilt i lövskogsmiljöer och betespräglade skogar. Länsstyrelsen på Gotland har under de senaste åren betalt ut belopp i storleksordning 10 miljoner kronor per år för skötselåtgärder i naturreservat. Med skötselåtgärder avses här bl.a. röjning, gallring, frihuggning av träd, stängsling och bete. Länsstyrelsens bedömning är att skötseln av de skyddade områdena även framöver kommer att vara ett prioriterat arbetsområde. Stor vikt kommer att läggas på tillgänglighet och sociala värden. Länsstyrelsen kommer även att i hög grad engagera markägare i skötselarbetet och prova på nya skötselmetoder. Ett exempel på detta är försök att använda mer produktionsinriktade metoder på ytor i naturreservat som idag saknar höga naturvärden, t.ex. röjnings- och gallringsskogar. Exempel på nationella dokument som bedöms vara tillämpbara för naturvårdsbiologisk skötsel av skyddade områden anges nedan: Skötsel av nyckelbiotoper (Skogsstyrelsen 1999). Principer för skötsel av nyckelbiotoper är i allmänhet tillämpbara på formellt skyddade skogsområden. Värna Vårda Visa, Ett program för bättre förvaltning och nyttjande av naturskyddade områden (Naturvårdsverket 2004). Programmet anger inriktning och övergripande prioriteringar för skötsel och förvaltning av naturreservat och nationalparker. Åtgärdsprogram för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet (Naturvårdsverket 2004). Programmet fastställer bevarandemål och anger prioriterad skötsel av olika trädmiljöer. Historiska kartor för att bedöma markhistoriken. Historiska kartor finns till stor del numera tillgängliga över Internet. Kulturmiljövården är angelägen om att markhistoriska underlag används i arbetet med formellt skydd för att fastställa i vad mån ett biologiskt kulturarv förekommer och hur det bör skötas. 22