Sotenäs Biodlareförening HÖSTen Torsdagar i jämna veckor träffas vi kl i Tossene Bygdegård

Transkript

1 B I S U R R E T! Sotenäs Biodlareförening HÖSTen 2012 Bankgiro Torsdagar i jämna veckor träffas vi kl i Tossene Bygdegård Kallelse till årsmöte Härmed kallas samtliga medlemmar i Sotenäs Biodlarförening till årsmöte i Tossene Bygdegård den 15 november kl Sedvanliga årsmötesförhandlingar kommer att hållas. Medlem som önskar ta upp ärende på årsmötet ombedes att till styrelsen snarast inlämna detta för eventuell beredning. Kh

2 Kalendarium hösten 2012 våren 2013 Honungsbedömning Arbetsafton Årsmöte Sotenäs BF Vaxinlämning i Håby Lucia Nybörjarkurs prel. Årsmöte i distriktet Tematräff med föredrag Vår-Surret oktober 01 november 15 november november 13 december 15 januari 09 februari 07 mars 01 april På väg till Lurö

3 Hej alla biodlarvänner och alla andra med för den delen. I år är det 20-årsjubileum för undertecknad som biodlare. Det märkliga är att jag fortfarande betraktar mig som nybörjare. Visserligen går åren fort, framför allt på äldre dagar, men jag tror det beror på helt andra saker. Det ena bi-året är inte det andra likt mycket beroende på väder och vind. Men kanske mest att bina väldigt ofta inte följer det som står i beskrivet i litteraturen. Kanske inte så märkligt då nya vetenskapliga rön ständigt redovisas. T.ex. har man vid studier av den mänskliga arvsmassan konstaterat att så kallade skräp-dna inte alls är skräp. I en tidigare studie kom man fram till att människan har ca gener i sin arvsmassa men upp till 98 procent antogs vara utan funktion. Därav namnet skräp-dna. Nu visar det sig snarare vara tvärt om med den saken. Man konstaterar i det s.k. Encode-projektet att ca 80 procent av DNA har en funktion i minst en biokemisk process. Förmodligen är det så att alla våra DNA har en funktion på ett eller annat sätt, märkligt vore det väl annars. Evolutionen brukar kunna göra sig av med sådant som inte är till någon nytta, framför allt när det kommer till energihushållning. När det gäller bina så finns det säkert mycket än att upptäcka, upptäckter som ställer gamla sanningar på ända. De problem som biodlingen dras med kan i mångt och mycket härledas till biodlaren själv. Bin har i långa tider flyttats runt i världen och ursprungliga raser har blandats upp med främmande raser med andra egenskaper. Biets genom torde i dag vara en cocktail av gener av diverse ursprung. Till detta kan läggas den medvetna aveln för att få fram bra bruksbi där man fokuserar på ett antal egenskaper som favoriseras. Man kan i detta fall misstänka att man omedvetet undertrycker för biet viktiga egenskaper som evolutionen försett det med. Det torde vara en omöjlig uppgift att ta genvägar till den perfekta organism som evolutionen genom naturligt urval kan åstadkomma. Den gångna sommaren gick nog inte till historien som en av de bästa. Visserligen kan man se det ur olika synvinklar beroende på hur man påverkas av vädret. Turisten och biodlaren behöver inte nödvändigtvis ha samma uppfattning vad som är bra eller dåligt väder men som Radio Väst uttryckte det; Det har varit en skitsommar. Blandningen av sol och regn har i varje fall inte varit så dåligt för biodlingen. Min egen honungsskörd ökade med 30 procent jämfört med året innan och då har inte sommaren varit så dålig i alla fall. Sämre gick det med drottningbytena då flera av ungdrottningarna inte kunde flyga ut på friarstråt i rättan tid. Kjell

4 Biresa till Lurö den 2 juni Biresan gick den här gången till Lurö skärgård söder om Värmlandsnäs. Uddevallanejden stod för upplägget och målet var NordBi:s parningsstation på Lurö. Antalet deltagare begränsades av hur många passagerare de båda Luröbåtarna kunde forsla över från Ekenäs. Så vid 10-tiden möttes ett 40-tal glada resenärer av den tillika glade Ingvar Arvidsson på Ekenäs brygga och snart nog kunde hela sällskapet njuta av sjöturen ut till Lurö. Märkligt nog hade vädret bestämt sig för att ta skurlov och vi fick en härlig dag i skog och mark med Ingvar som mycket kunnig ciceron. Inget undgick Ingvars skarpa blick från mossor och lavar till den trestammiga granen. Parningsstationen startades 1984 som ett led i bevarandet av det ursprungliga nordiska biet. En av initiativtagaren var Gunnar Johansson och strax skyndade Ingvar och andra till för att få fart på arbetet. Med stöd från SBR och WWF startades 1990 ett projekt i akt och mening att rädda det utrotningshotade nordiska biet, där Ingvar utsågs att leda arbetet bildades Föreningen NordBi med uppgift att verka för projektets genomförande. Den stora stötestenen för projektet var att hitta tillräckligt rent material från det nordiska biet då det vid den här tiden näppeligen återstod något rasrent material. Vid en stor och genomgripande inventering hittade man fickor av någorlunda rasrena bin och från dessa fragment kunde man sedan arbeta vidare utifrån. Man beräknar att det i dag finns ca samhällen med rent nordiska bin. Man är alltså på god väg att säkerställa rasens existens men det är en skör grund att stå på och målsättningen är åtminstone samhällen för att ingen omedelbar fara skulle föreligga. Ingvar Arvidsson är en av eldsjälarna i projektet men det finns fler utspridda över landet. T.ex. jobbar Erik Heedman i Luleå, Alf Andersson i Sveg samt Per Ideström i Ulricehamn med Projekt NordBi. Per är dessutom ordförande för Föreningen NordBi. Projektet röner också intresse från våra grannländer i väster, öster och söder där ett utbyte sker kontinuerligt. Bästa sättet för oss biodlare att stödja NordBi är att bli medlemmar genom att betala in 100,00 på Pg Glöm inte att ange namn och adress på talongen. Kjell

5 Överst: Ingvar med några av Lurö:s drönarsamhällen i bakgrunden Underst: Ingvar visar på några av naturens under

6 Bigårdsbesök i Bärfendal Ulla och Erland stod värdar för Sotenäs Bf:s årliga hemma hos i bigården besök. I en lummig skogsbacke klättrade stuga med bredband i kapp med bikupor, terrasser, blommor och blad i en skön blandning. En egen brygga nere vid sjön fulländade idyllen. Erland och Ulla visste att berätta om bygden så bigårdsbesöket kom mer på undantag, men vad gör väl det för alla var mer intresserade av de målande berättelserna. Från parkeringen ledde en snitslad bana med en poängpromenad som uppmjukning. Sedan följde en liten bakgrund till hur man hamnade i just den här backen. Cirklarna blev allt vidare med traktens geografi och det lokala persongalleriet. Bävern i sjön fick också ett hedersamt omnämnande. Kaffepausen i trappan uppskattades men jag tror att luckan mellan regnskurarna uppskattades än mer. Vi tackar Ulla och Erland för att vi fick komma på en utomordentligt trevlig visit. Kjell På besök hos Ulla och Erland

7 Bohus-Malmön Som vanligt, kan man nog säga, badade Malmöns sönderslagna klippor i en underbar sensommarsol. Det är faktiskt ytterst sällsynt att den traditionsenliga grillaftonen på Bohus-Malmön har behövt ställas in. Almqvistarna fick fart på spelet också den här gången men en solist anslöt sig och det hela växte till en trio. Så riktigt som vanligt avlöpte inte kvällen fast mycket trevligt ändå. Sköna toner, ljumma vindar i en härlig eftermiddagssol och inte en badgäst så långt ögat kunde se. Korv med bröd, senap och ketchup trots inte en enda MacDonalds på milsvida avstånd, kan det bli så mycket bättre att vara biodlare? Mer spännande blev dock uppbrottet mot fast mark, då en av våra bilar vägrade vakna till liv trots ihärdiga försök att få motorn att spinna igång. Bogsering hjälpte inte ett dyft utan motor med alla tillbehör var fullkomligt livlösa. Än mer spännande blev det när rattlåsen plötsligt vaknade till liv och låste ratten mitt under bogsering. Färjeskeppare får nog vara med om det mesta så jag tror inte han ens lyfte på ögonbrynen när vi närmade oss upplyft bom med andan i halsen och hjärtat på övervarv. Karl-Erik är en mycket hjälpsam person och rusade i förväg för att hämta första hjälpen i form av startkablar. Så när vi lyckats överlista rattlåsen och kände fast mark under hjulen igen kunde vi skicka över lite ström till den stackars kraftlösa motorn. Och nu hände under med färsk ström i systemet, motorn gick igång på alla fyra och har gjort så sedan dess. Slutet gott, allting gott. Snipp snapp snut, snart är biåret slut. Grillafton 2012

8 Träff med Christina Andersson, Lysekils kommun Sotenäs BF fick den 23 augusti besök av Christina Andersson och Fredrik Christiansson. Christina är miljö- och hälsoskyddsinspektör i Lysekils och Munkedals kommuner samt miljösamordnare i Lysekils kommun. Fredrik är nytillträdd ordförande i Miljönämnden. Träffen hade samlat främst biodlare från Sotenäs BF men också folk från grannföreningarna hade hittat hit. Efter en kort introduktion gjordes ett besök i föreningens bigård där både Christina och Fredrik lyssnade intresserat till beskrivningarna över vad som sker i en bikupa. Därefter återsamlades hela gruppen i bygdegården där en omfattande beskrivning över de problem som svensk biodling står inför i samband med odling av genmodifierade grödor, främst sådana ej avsedda för konsumtion. Som ett talande exempel på GMO-regelverkets hänsynslöshet mot svensk biodling redogjordes för fallet Lina Norrsell i Degeberga. Lina hade utan vetskap fått odlingar med GMO inpå knutarna på några av sina bigårdar, trots förfrågningar hos Jordbruksverket. Därmed fanns för Lina inga möjligheter att vidta åtgärder i förebyggande syfte. Enligt nuvarande regelverk ansvarar biodlaren fullt ut för sina produkter varmed myndigheter och utsättare av GMO har skyflat över ansvaret på tredje man. Diskussionen fortsatte med hur man kulle kunna möta GMOlle i grind, vad som går att göra framförallt på det lokala planet. Både Christina och Fredrik sköt in frågor med jämna mellanrum för att få en bättre bild av situationen. Förhoppningsvis fick de en hel del information som blir viktig att ta med till det fortsatta arbetet med dokumentet Övergripande lokala miljömål för Lysekils kommun. Det hela avrundades med en djupare förklaring av vad GMO är, hur det används och den starka kopplingen mellan forskning och kemiföretag. Kjell Christina Andesson fördjupar sig i binas värld

9 Biodlare förr och nu. För många år sedan, i mitten av 80-talet, var jag hos en äldre biodlare här i kommunen. Denne farbror hade en fem sex stycken samhällen i sin trädgård. Eftersom jag då var nybörjare tyckte jag att det var roligt att prata bin med honom och eventuell få lite mer kunskap. Jag frågade var han köpte sina bidrottningar, vilken ras han hade mm. Han tittade mycket undrande på mig och sade att han minsann inte hade köpt några drottningar. Det behövs inte, sade han, för bina svärmade och då fick han förnyat drottningarna i kuporna. Han berättade stolt att han exakt visste vilken kupa som hade svärmat och då satte han ett häftstift på den kupan. På det sättet höll han reda på att kupor med häftstift hade nya drottningar. Varför inte byta drottningar och få snällare och svärmtrögare bin, föreslog jag. Nej, nej, nej, sade han. Bina hade hans far och farfar alltid haft och de var acklimatiserade här. På frågan hur många svärmar han fick av varje samhälle blev svaret att ett bra samhälle kunde ge fyra svärmar, men att det alltid var några svärmar som satte sig högt uppe i träden och sedan flög iväg. På mitt förslag att efter första svärmen gå in i samhället och riva alla viseceller utom en blev han alldeles förskräckt och sade att bina skulle man störa så lite som möjligt. Dessutom är de arga fortsatte han. Han satte bara på en skattlåda, ibland två, men tittade aldrig i yngelrummet förutom på hösten då han tog honungen. För mig som bara hållit på i nio år som biodlare och med boken Biodlingens Grunder av Åke Hansson i färskt minne, var detta ett helt annat sätt att bedriva biodling på än vad som det står i böckerna hur man skall göra. Efter att ha sagt adjö till honom gick jag därifrån och grunnade för mig själv en stund. Bättre en svärm i kupan än tio stycken i trädtopparna. Johnny Almqvist

10 Honung, ingen bisak. Trots att honung har samlats in och konsumerats av människan sedan urminnes tider, har man inte till fullo knäckt alla i honungen inneboende hemligheter. Man har dock sedan länge konstaterat att honung inte bara är sött och gott utan har också läkande krafter på olika typer av sår, redan de gamla egyptierna använde honung till läkning av sår för fyra tusen år sedan. Med andra ord har honung antibakteriella egenskaper och är ett alternativ till antibiotika. Detta har nyligen kunnat förklaras av forskare i Cardiff i Storbritannien som fann att ett 80-tal olika bakterier snabbt kunde slås ut med hjälp av honung. Däribland den streptokock som orsakar öppna och svårläkta sår. Man fann även att honung var verksam mot halsfluss, blodförgiftning och barnsängsfeber. Försöken visade att redan efter två timmars behandling med honung var 85 % av bakterierna utslagna. En förklaring till att honung är en överlägsen behandlingsmetod är att bakterierna försvarar sig med en hinna, en s.k. biofilm, som medicinen har svårt att tränga igenom. Mot honung har den inget sådant försvar och, vad bättre är, det verkar inte som resistens utvecklas mot honung. I biodlingskretsar har man inte kunnat undgå att höra om Alejandra och Tobias forskningsresultat där man fann naturligt förekommande snälla bakterier hos biet som fungerar som ett slags immunförsvar i bisamhället. En del av dessa lakto- och bifidobakterier hamnar i honungen men försvinner tyvärr i den mogna honungen då sockerhalten blir för hög. Det är alltså den nyslungade honungen som är absolut nyttigast och mest läkande och var och en kan förstå vad som händer om honungen inte behandlas på rätt sätt. T.ex. fördärvar en pastörisering honungen mer än den gör nytta. Pastöriseringen sker vid 72 grader under tre sekunder för att sedan snabbt kylas ner igen, men det är redan för sent då har de snälla bakterierna redan dött. Manukahonung från Nya Zeland har tillskrivits extra värdefulla läkande egenskaper trots att den i moget tillstånd inte innehåller levande bakterier. Nu har forskarna kunnat påvisa att ljunghonung är minst lika bra som manukahonungen. Så nu är det dags att sluta svära över den trilska ljunghonungen när det blir dags att slunga ur den. Det är rena dunder- och mirakelmedicinen vi hanterar och det är dags att värdera upp den rejält. De flesta i Ryssland är biodlare. Är inte det bra reklam för honung så gott som något? Det står allt mer klart att vi måste försvara vår unika naturprodukt med alla medel. Hålla den fri från giftiga substanser och hantera den med varsamhet. Honung verkar vara det enda som biter på meticillinresistenta gula stafylokocker. De verkar heller inte kunna utveckla resistens mot honung. Einstein visste inte hur rätt han hade när han sa att försvinner bina försvinner mänskligheten. Kjell

11 Uddevallanejden på besök Torsdagen den 20 september kom en grupp biodlare från Uddevallanejden på besök i Tossene med Ingemar Abrahamsson i spetsen. Uddevallafolket hade tagit initiativet till detta trevliga besök och vi blev så många att långbordet fick tas fram i stora salen. Jag räknade till totalt ett trettiotal personer som med kaffe och doppa lät sig väl smaka. Ingemar Emanuelsson berättade lite om Sotenäs historia medan Ann- Charlotte gjorde en kort resumé på GMO-fronten. Själv presenterade jag vårt styrelsefolk och så här i efterhand kan jag konstatera att jag är inne på min fjärde ordförande. Annika i Uddevallanejden är en av de nya i SBR:s styrelse och hon berättade lite om arbetet där. Magnus Samuelsson berättade lite om det som händer i distriktet samt nämner att han avgår som distriktsordförande vid nästa årsmöte. Vi tycker det är synd då vi haft en bra ordförande men, som Magnus säger, han vill ägna sig åt biodling. Vid summeringen vid kvällens slut kunde man enas om att detta inte borde vara en engångsföreteelse utan en regelbundet återkommande punkt på dagordningen. Som avslutning samlades man hemma hos Ingemar Emanuelsson och beundrade hans fina slungrum, där Urban demonstrerade slunglinjen med Sjölies, automatisk slunga och karusellseparatorn i full aktion. Kjell Två biföreningar möts Foto Ingemar Nielsen

12 Monsantos samvete Snarar det är brist på samvete när man läser i nyheter och rapporter om de indiska bönderna och de problem de brottas med. Det är inte bara problem med att få Monsantos fröer att växa och ge utlovade skördar utan den ekonomiska ruin som blir följden. För att klars sig ur skuldfällan ser många sig ingen annan utväg än att begå självmord. Enligt studier som genomförts beräknar man att en kvarts miljon indiska bönder har begått självmord under de senaste sexton åren. Under 2009 registrerades självmord bland bönderna och man får en tankeställare om man betänker att det blir två självmord i timman. Men detta är inte nog, de efterlevande kastas ut i ett än värre armod då skulden till Monsanto ärvs vidare vilket innebär att en redan utsatt grupp sätts i ett livslångt skuldförhållande. Passande nog är det Monsanto som förser bönderna med lämpligt insektsmedel att använd vid självmorden. Självmorden ökade markant när Monsanto 2002 introducerade sin Btbomull. En 38-årig änka säger de köpte 100 gram Bt-bomullsfrön men det blev missväxt två gånger och vi blev ruinerade. Min man blev deprimerad och en dag gick han ut i bomullsfältet och drack insektsgift. Sextio procent av Indiens befolkning är beroende av jordbruk, direkt eller indirekt. Ett jordbruk som tidigare var traditionellt och långvarigt hållbart. I stället introduceras grödor som inte passar för klimatet och ger små skördar. Bt-bomullen till exempel behöver betydligt mer regn och om detta nämns inget vid introduktionen. Risken är uppenbar att detta påverkar Indiens framtid och förmåga att producera livsmedel. Landets stabilitet kan äventyras och även kanske den framtida utvecklingen. Många bönder lyssnade till Monsantos beskrivning i positiva ordalag av sina GMO-hybrider med stora utsikter att förbättra lönsamheten. Därför valde många bönder att överge de traditionella grödorna och försöka odla s.k. cash crops, främst BT-bomull. Klart är att krafttag från regeringens sida behövs för att komma tillrätta med problemet och få stopp på självmorden. Trots en allt snabbare tillväxt i den Indiska ekonomin är de flesta fattiga och en korrupt styrande elit gör inte saken mer lätthanterlig. Här behövs framför allt utbildning av bönderna i alternativa grödor och odlingsformer för att uppnå ett över tid hållbart jordbruk. Kjell

13 Telefonförsäljning Telefonförsäljning är ett märkligt fenomen där ett call center ringer upp presumtiva kunder. Flickorna som ringer skall på inga villkor förväxlas med callgirls vilket är ett helt annat fenomen. Ofta är det gratis BH:ar och callsonger som erbjuds via koppartråden. Vad flickorna, eller pojkarna med för den delen, inte talar om är att ett abonnemang ingår med en callsong i månaden eller så. Dessa abonnemang lär bli ytterst svåra att krångla sig ur när man väl sagt ja till gratis callsonger som i längden blir ganska dyra. Det finns också en inbyggd funktion i systemet så att försäljarna alltid ringer när det är som mest olämpligt. Högst upp på stegen eller callsongerna på knäna är populärt. Skulle man då sitta på dass och råka säga ja när man är färdig så kommer en paket callsonger med ett brev på posten per omgående. I detta fall är man laglös då försäljaren spelat in det lilla jaet. Nu säger ju vän av ordning att man kan ansluta sig till Nix registret. Det är ju lovvärt att det finns en möjlighet att slippa eländet med telefonterrorn Men vad som händer med Nixen är att man sållar bort alla ärliga och trevliga försäljare medan de fula fiskarna blir kvar. De skiter ju fullkomligt i vem man lurar av sina pengarna. De seriösa i branschen har kommit överens om att låta mobilen vara i fred men det torde vara en tidsfråga innan de oseriösa har flyttat över till mobilerna. Då blir saken fullständigt kaotisk för redan nu ringer alla kompisar och släkt när det är som mest olämpligt. Hur många möten har man inte suttit på då hela registret av ringsignaler har passerat. Särskilt olustigt är de fall där äldre drabbas av oseriösa och oförskämda telefonförsäljare. Utan att förstå riktigt vad som händer har de ingått ett avtal för något som de absolut inte behöver. Försöker de hävda att köp inte har genomförts hamnar saken genast i en ytterst prekär situation med fogden som motståndare på andra sidan skranket. Problemet med telefonförsäljning är att det är rättsligt bindande att ingå ett avtal på det här sättet. Som privatperson har man dock 14 dagars ångerrätt. Men behöver vi verkligen köpa något på det här sättet? Framför allt när vi svårligen kan läsa det finstilta. Det bästa rådet som man kan ge är att aldrig, det vill säga aldrig, säga ja någonstans i samtalet. I stället klargör vänligt men bestämt att du aldrig ingår några avtal via telefon. Punkt slut. Näst bästa rådet är att säga upp telefonabonnemanget så självdör fenomenet. Telespar/Rifus är ett exempel på företag som skiter i Nix-registret och gärna drabbar äldre, helst med demens. På konsumentverkets hemsida kan man hitta råd hur man gör före, under och efter ett oönskat telefoninköp. Kjell

14 Lustiga sidan Norrlandsbonden ringer sin son i Stockholm några dagar före julafton. - Jag vill int förstör helga för dä, men ja måst tal om att din mamma och jag ske skiljäs, 45 års olycka få räck! - Vad pratar du om pappa? skriker sonen i luren. - Vi stå int ut me varann längre och ja ork int prat mer om dä. Ring söstra din i Malmö och tala om de för na. Panikslagen ringer sonen till systern, som exploderar i telefonen: - Aldrig i livet att de skall skiljas, säger hon. Jag tar hand om det här! Hon ringer omgående pappan och säger bestämt: - Ni ska inte skiljas! Gör ingenting förrän vi kommer! Pappan lägger på luren och vänder sig till frun med orden: - Dä ä fixat. De kömm hem te jul, och betala resa själv! Två kompisar var på bilsemester i Louisiana. När de närmade sig staden Natchitoches blev de oense om hur namnet uttalades. De diskuterade fram och tillbaka tills de stannade för lunch. När de beställde frågar de blondinen bakom disken: - Innan vi beställer kan du avgöra en tvist vi har? Var snäll och uttala var vi är väldigt långsamt? Blondinen lutar sig fram över disken och säger: - Burrrrrr, Gerrrrrr, Kiiiing Nu har det framkommit att kvinnor med riktigt breda rumpor lever längre. Men männen som vågar säga det till dem förkortar sitt liv avsevärt. Anders kom hem till sina farföräldrar och fann sin farfar sittandes i gungstolen på verandan helt naken från midjan och neråt. - Men farfar!? Vad gör du? utropade Anders chockat. Den gamle mannen tittade trött mot horisonten utan att ta notis om sitt barnbarn. - Farfar? Varför sitter du här på verandan utan några byxor på dig? frågade Anders igen. Den gamle mannen tittade nu sakta upp på honom och svarade: - Förra veckan satt jag här utan skjorta och då blev jag stel i nacken. Det här är din farmors påhitt Saxat lite här och var..

15 Sotenäs biodlareförening Styrelsen Ordf Urban Andersson Lärkvägen Lysekil jurban.andersson@telia.com Kassör Kjell Hermansson Rörvall Brastad kjell@sotenasbiodlarna.se mzeekjell@spray.se Sekre- Ann-Charlotte Berntsson terare Tveten Fjällbacka ann-charlotte@sotenasbiodlarna.se Ledamot Anders Backman Tveten Fjällbacka Ledamot Inger Dahlberg Skårve Brastad inger.dahlberg.i@gmail.com Suppleant Ragnhild Eneling Fåglekärr Kryddhagen Dingle Ragnhild.e@telia.com Eskil Lekting Banken Askum Hunnebostrand Övriga funktionärer Revisorer Bertil Johansson Långevik Kungshamn Gunnar Andersson Henriksberg Hunnebostrand Suppleant Agne Olausson Kyrkby Skummedal Lysekil agne@olausson.eu

16 Valb. Ingemar Emanuelsson Ödstofts Gård Hunnebostrand Lars Adriansson Sandhålevägen Fiskebäckskil lars.adriansson@telia.com Ombud Urban Andersson Distriktet Ann-Charlotte Berntsson Kjell Hermansson Utbildning Ingemar Emanuelsson Material Karl-Erik Hermansson & Håle Kungshamn Bigård barbro.marzelius-alm@telia.com Ingemar Emanuelsson Lennart Brorsson Tuntorp Brastad Honungsb. Urban Andersson Lennart Brorsson Elisabeth Zetterlund Ragnhild Eneling Hemsida Ingemar Nielsen Sörkila Lysekil ingemar.nielsen@telia.com ingemar.n@sotenasbiodlarna.se Bitonen Ingemar Almqvist Lysekilsvägen Brastad Johnny Almqvist Uteby Brastad johnnyfelix@live.com

17 Täppan hösten 2012 Så har det blivit höst i täppan. Nog minns vi sommaren som den regnigaste på länge men det har ju varit fina dagar också. Förutom all blomsterprakt får jag nu skörda frukt och bär av olika slag. Eftersom täppan är en normal villaträdgård blir det inte så många sorter som får plats men här finns ett mullbärsträd som gett mycket frukt. Det finns svarta och vita mullbär men det är det svarta som odlas för bärens skull. Det vita är för odling av silkesmask. Jag har, från frön, dragit upp träd från både vita och svarta bär men då får man ha tålamod. Bäst är att köpa från en riktig plantskola, inte från varuhusens trädgårdsavdelningar, de vet inte vad de säljer. Det vetenskapliga namnet på det svarta mullbäret är Morus nigra Björnbär är en annan växt som gett otroligt stor skörd. Det finns taggfria buskar med långa rankor som bör spaljeras. I min täppa klättrar de upp efter husets södergavel. För smakens skull skall bären skördas strax innan de faller av. På hösten klipper man av de rankor som burit frukt, så att de nya som skall bära frukt nästa år, kan utvecklas. Är det kalla lägen kan de nya böjas mot marken och skyddas mot frosten. Körsbären gav dålig skörd i år. Vill man inte ha höga träd finns buskkörsbär t.ex. Kirsa som är en korsning framtagen i Sverige Vinbär bör finnas i varje trädgård. De holländska vita och röda är en fröjd inte bara för gommen utan även för ögat. Av svarta vinbär kan nämnas Öjebyn eller Storklas som är något senare. När det gäller beskärning så håll de röda och vita luftiga genom att klippa bort gamla grenar ända nere vid marken vart annat eller vart tredje år. På svarta kan man klippa bort en tredjedel varje år. Gröna vinbär är ganska ovanliga. Det är en mutation av svarta och är känd sedan första hälften av 1800-talet. Krusbär finns röda, gula, gröna och klipps som svarta vinbär. Det finns också olika korsningar mellan vinbär och krusbär som säljs under namn som krusvinbär. Hallon är lättodlade men arbetskrävande då de skall bindas upp och passas så att de inte breder ut sig för mycket. De skott som burit frukt klipps bort på hösten. Det finns också gula och röda hösthallon som brukar ge stora goda frukter. Även dessa skott klipps bort efter skörd. Havtorn har först på senare tid blivit känd av allmänheten trots att den var bland de första växterna som bredde ut sig efter att inlandsisen smälte. Busken är enkönad så det fordras han- och honplantor. En hanplanta t.ex. Romeo till var åttonde honplanta t.ex. Julia. Minikiwi är en lättodlad slingerväxt som ger krusbärsstora frukter. Sorten Annikki är självfertil. Av övriga sorter måste man ha han- och honplantor. Har man plats så bör man ha en fläder som ger så god saft. Normalt används blommorna men även bären kan användas. De ger en röd saft. Ett talesätt är: Där inte flädern kan växa kan ingen människa bo. Den äkta flädern heter Sambucus nigra och får inte förväxlas med Sambucus racemosa som är giftig. Av udda sorters bär kan nämnas Gojbär. Frön finns hos bl.a. Impecta. Numera finns flera sorters vindruvor som kan odlas på friland. Plantskolorna ger råd. Jag har en på friland och en i hobbyväxthuset. De har stor växtkraft och måste beskäras. Sist ett varningens ord: Alla bär kan inte ätas om man vill behålla livet. I täppan står en belladonna med stora svarta, glänsande bär. De ser goda ut men är giftiga. Kurt Jimmefors

18 Baksidan med bismak Bröd med hasselnötter och honung Det här brödet tar lite tid att baka med sammanlagt 2,5 timmes jäsning och en del jobb med att hacka hasselnötter, men det är det värt! Brödet blir saftigt och får en mycket god smak av hasselnötterna. Man kan välja att baka ut brödet i en långform, vilket ger väldigt snygga bröd. Men de kan lika gärna bakas ut till två bröd och gräddas på bakplåtspapper. Bröd med hasselnötter och honung 2 bröd 1/2 pkt jäst 5 dl fingervarmt vatten 1/2 dl rapsolja 0,5 dl flytande honung 100 g hasselnötter 2 tsk salt 2 dl grahamsmjöl dl vetemjöl 1. Smula jästen. Tillsätt lite av vattnet och rör så att jästen löser sig. 2. Hacka hasselnötterna grovt. Tillsätt resten av vattnet, rapsolja, honung, hasselnötter, salt, grahamsmjöl och det mesta av vetemjölet. Arbeta ihop till en deg. Låt jäsa 2 timmar under bakduk. 3. Ta upp degen på bakbordet och forma till två limpor. Lägg dem i långformar eller på bakplåtspapper. Låt sedan bröden jäsa under bakduk i 30 minuter. 4. Pensla bröden med kallt vatten och grädda sedan i ca minuter i 225 grader. Njut dem med smör och ett par skivor god ost på! Innan gräddning Färdiggräddat Uppskuret och redo för att avnjutas