Karlstads Hembygdsblad

Transkript

1 Karlstads Hembygdsblad ÅRGÅNG 19 NUMMER 4 Pris 20 kronor, utan kostnad för medlem NOVEMBER 2012 Glass och pannkakor, hoppas man här skall bli en obligatorisk rätt på borden i skolornas bespisningslokaler. Dagen före jullovet 1962 serverades 8000 portioner i Karlstad. Närmast kameran ser vi fr.v. Royne Olsson, Jan- Olov Brandenberg, Jan Elestedt och Urban Karlsson njuta av den härliga skollunchen på Hagaborgsskolan. Nu, 50 år senare har skolan rivits och en ny håller på att byggas på samma plats. Foto: VF arkiv Nils Almgren

2 SIDA 2 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 19 NUMMER 4 Program 2012 Julmarknaden Välkomna till årets julmarknad i Mariebergsskogen Lördagen den 8/12 och söndagen den 9/12 kl båda dagarna Entré Vuxna 20:- barn under 15 år gratis Foto:Peter Bäcker VF-Bild Klaraborgsträffarna. Tisdagen den 4/12 kl Ulla Wennerlund kåserar under rubriken textilier Glöm inte att våra stadsdelsböcker är en mycket uppskattad och välkommen julklapp! Du hittar dem hos bokhandlarna och Karlstads hembygdsförening PS. För att underlätta våra kontakter skulle vi behöva ha din E-postadress. Maila den gärna till kansliet@karlstadshembygd.se Spara sidan. Nästa nummer i februari 2013

3 ÅRGÅNG 19 NUMMER 4 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 3 Ordföranden har ordet Det lackar mot jul och i affärerna har tomtarna smugit fram sedan länge något som kanske förstör den riktigt genuina julstämningen vi upplevde i barndomen. Men vi lever i en ny tid och det är givetvis bara att acceptera. Vi går också in i slutspurten av vårt verksamhetsår som liksom tidigare präglats av ett utomordentligt och intresserat arbete från våra medlemmar vilket givetvis är en förutsättning för att vi skall kunna hålla programverksamheten och föreningen igång på nuvarande nivå. Ett stort tack till alla som ställt upp i arbetet. Efter ett glädjande välbesökt höstmöte återstår nu endast en Klaraborgsträff och vår traditionella julmarknad av höstens program. Tyvärr kunde vi inte i år ordna med kyrkkaffe i Gammelgården i samband med adventsgudstjänst i Acksjöns kapell. Våra program kunde inte samordnas. Vi återkommer till våren. Jag har nämnt det tidigare. Om någon har något alster att tillföra försäljningen på julmarknaden är vi mycket tacksamma. Nybakat bröd är alltid populärt. Välkommen till julmarknaden i Mariebergsskogen den 8-9 dec. (Se föregående programsida). Om vi inte syns eller hörs av vill jag önska alla medlemmar En GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR! Carl-Göran Tollesby Till sist Vid Järntorget möter Kal sin gode vän Ossborn som har en stor reva i ansiktet Kal - Haru vare sjuk, Ossborn? Ossborn - Nää hurså? Kal - Du verkar ju ha repat dej. Krönika I natt får jag en timma åter, den har varit försvunnen sedan i våras och det ska bli trevligt att träffas igen. I somras var vi och hälsade på Karlstads Koloniträdgårdsförening på Kroppkärr som i år fyller 100 år. Den 1 oktober 1912 skrevs kontrakt med Karlstads kommun om mark på Sundsta där numera SÄG gymnasiet ligger. Åren 1954 och 1958 flyttades de 96 stugorna till sin nuvarande plats. Jag kommer ihåg kolonifesterna på Sundsta som anordnades varje sommar med musik och dans. Vi hade släktingar som hade stuga och blev kanske särskilt inbjudna. Vatten detta självklara goda som kommer när vi öppnar kranen var inte en självklarhet förr i tiden. På Kulturarvsdagen 2012 på Värmlands Museum blev vi bjudna på två intressanta föredrag av Göran Engström och Jan Wilhelmsson som berättade i ord och bild om Karlstads vattenförsörjning förr, nu och i framtiden. Det var både skrämmande och intressant. I foajén visades äldre och nyare bilder ur Värmlands Museums arkiv. Nu är hösten här och snart kommer den första snön och jag undrar hur vintern kommer att bli. En grön vinter kanske eller en snörik vinter. Vi får se. Snart är det första advent och sedan rinner tiden iväg, den 21 december är det vintersolståndet och sedan kommer ljuset. Vi håller ut. Nästa år fyller Karlstads Hembygdsförening 20 år och det ska naturligtvis firas. Vi får se vad styrelsen hittar på för vi ställer alla upp i firandet. Eller hur? Monica Gustafsson.

4 SIDA 4 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 19 NUMMER 4 Det lackar mot jul! Det känns förunderligt att skriva just de orden en höstdag i oktober, när luften är så härligt klar, vinden så stilla och blommor i krukor utanför mitt fönster fortfarande blommar i ljuv rosa färg. Men verkligheten är ju den att det inte är så långt kvar, innan den där röda lackstången som kanske är kvar från förra julen skall letas fram eller en ny inköpas. Den där stunden när det röda lacket hålls ovanför en tänd ljuslåga och smälter alldeles lagom för att sedan snabbt hamna på det vackra julklappspappret, visst är det något alldeles speciellt med den stunden. Doften av lack sprider sig i rummet där inslagningen av julklappar pågår, och det finns ingen tejprulle så långt ögat når. Det känns högtidligt när den röda lackstången kommer till användning igen. Den känslan handlar inte om den stora mängden julklappar, utan bara om att nu slås gåvor in på ett annat sätt än annars under året. Vi behöver få uppleva att det högtidliga finns som bryter av mot allt det, som alla andra dagar rymmer under året. Det var en gång då Gud öppnade dörren och lät sin son födas in i vår så mänskliga värld med ljus och mörker, med samförstånd och konflikter, med fred och krig, med kärlek och hat. Åter och åter skall det berättas hur ett barn som föddes i Betlehem skulle komma att växa upp och bli mänsklighetens befriare. I den mörka natten fann ljuset sin väg att bryta in och änglasången ljöd över jorden. Ännu ljuder den änglasången. Ännu firar vi jul, ännu läser vi den gamla bibeltexten om österländska stjärntydare som fann en stjärna att följa ända fram till det lilla barnet. Där vid krubban räckte de fram sina gåvor av guld, rökelse och myrra för att hylla detta nyfödda barn. De gåvorna var de första julklapparna, det fanns inget rött lack på dem, men de var givna med kärlek och glädje. Julgåvorna vi ger, också de ges med kärlek och glädje, dess antal eller innehåll har ingen avgörande betydelse, inte heller om den röda lackstången har använts eller inte. Julgåvorna vi ger till varandra är ytterst en påminnelse om den gåva som vi får ta emot och som kommer till oss i ett litet barn. Lyss till änglasångens ord: Gud är kommen till vår jord! En innerligt god och fridfull jul tillönskas av Margaretha Lothigius, präst i Vikenkyrkan Bilden från fjolårets levande Julkrubba i Mariebergsskogen. Foto: Lennart Fernqvist

5 ÅRGÅNG 19 NUMMER 4 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 5 Klarälven När jag gick i fjärde klass fick jag en Poesibok som alla flickor i klassen hade och som det skulle skrivas i. Tyvärr har jag den inte kvar men kommer ihåg att min slöjdlärarinna skrev in en så fin dikt om Klarälven. Så en dag för många år sedan läste jag i en tidning följande: På 30-talet skrev tidningslegenden Olle Lunkan Lundkvist en hyllning till Klarälven. Den kom till när staden fyllde 350 år Visst måste vi älska vår älv och särskilt nu när den är så stark och hög. Monica Gustafsson Satt du en kväll invid Klarans strand trött efter vardagens tunga, nådde dig kanske en ton ibland. Klarälven själv hördes sjunga, älven som minnen har tusenfalt, sett allt, vet allt. Klarälven sjunger, hur fordomstid Tingvalla föddes ur sanden, sjunger om staden som växte vid, sjunger om pesten och branden, älven som strömmar där lika kallt, sett allt, vet allt. Lyss skall du höra, hur Klarans älv sjunger om skiftande öden. Klarälven sjunger om sången själv, sjunger om livet och döden, älven som aldrig en stund gjort halt, sett allt, vet allt. Foto: Okänd

6 SIDA 6 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 19 NUMMER 4 JENNY BECKER- Grand Old Lady Vår Fru JENNY BECKER, som förestår kappavdelningen, är en av Sveriges fem skickligaste kappförsäljerskor. Genom en säljpristävling anordnad av Konfektions-Industri- Föreningen höstsäsongen 1969, under mottot ÖNSKEKAPPAN2 framkom detta resultat. Fru Becker belönas nu med en Rom-resa av denna förening. Vänd Er med förtroende till Fru Becker och få ett gott råd Ni alla damer som funderar på att köpa en ny kappa, complé eller en praktisk poplinkappa. Fru Becker har erkänt god smak, säker blick och säljer till kundens stora belåtenhet. Välkommen till vår kappavdelning. EKELÖF & SVENSSON Vi sitter vid ett vackert dukat kaffebord hemma hos Jenny Becker 99, när hon visar oss annonsen från Ekelöf & Svensson där hon arbetade i 48 år och vi ber henne berätta sin historia, om hur det hela började. Jag växte upp på Hagaborg och gick två år på Norra Skolan och fyra på Tingvallaskolan och jag fick tidigt jobb som springflicka på Zernells kappaffär som låg på Västra Torggatan, berättar hon. Min pappa arbetade som pressare på konfektionsfabriken Bergson & Söner och där började Mannekänggruppen hos Ekelöf & Svenssons från oktober 1959 är fr v. Mabel Jansson Åström, Gunborg Mortensen, Kristina Lundgren, Tora Strömvall, Birgit Börjesson, Jenny Becker och Linnéa Birath.

7 ÅRGÅNG 19 NUMMER 4 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 7 jag också när jag var 15 år. Det var på byxavdelningen och där var det löpande bandet som gällde. Senare blev jag chef för avdelningen åkte Jenny till Stockholm där goda vänner presenterade henne för en ung man, Herman Becker, som efter en trevlig kväll tillsammans följde henne hem i taxi. Det var där hon förstod, att det var han som skulle bli hennes tillkommande. De gifte sig 1937 och efter en tid i Stockholm, där Jenny arbetade på Södra Varuhuset, återvände de till Karlstad där Herman öppnade Beckers frisör- och raksalong i Haga, efter att först varit anställd på Stadshotellets frisersalong. År 1947 rekommenderades Jenny av en bekant till jobbet som expedit på Ekelöf & Svenssons kappavdelning. Hon fick det och blev kvar i företaget i 48 år! På Jennys lott som föreståndare för avdelningen ingick ansvar för budgetering i samband med inköp av kläder. Det blev många resor till Stockholm, Danmark och Tyskland, ibland tillsammans med dåvarande ägaren Kerstin Welin Lind. - Var det inte svårt att bestämma vilka plagg Du skulle köpa med dig hem till Karlstaddamerna? undrar vi. - Det kände jag! svarar Jenny direkt. - Men det här med mannekängandet då, hur var det? frågar vi. - Ofta var det modeuppvisningar en gång i veckan. Ibland i modehusets lokaler (Ekelöf & Svensson var på den tiden inte bara en affär, det var ett modehus med egen ateljé, red. anm.) men ofta på Stadshotellet eller Grand Hotell, berättar Jenny och fortsätter mannekängerna restes in från Stockholm men min väninna Birgit Börjesson och jag gick också på catwalken många gånger. Det har blivit många kunder genom åren som Jenny Becker expedierat och gett goda råd inför valet av ny kappa. En av dem är Fröken Kerstin Welin Lind tillsammans med Jenny Becker i slutet av 40-talet inför en av de många mannekänguppvisningarna. Zarah Leander som ville ha ett glas champagne innan hon började prova men som också gav sig tid att ge Jenny sin autograf. En annan celeber kund kom i slutet av 1950-talet med tåg tillsammans med några av sina många fosterbarn till Karlstad. Det var Josephine Baker som ville se om här fanns något som passade henne. Jenny blev kvar på varuhuset tills hon fyllt 80 år och hon minns tiden med glädje.det var roligt och intressant, säger hon med många härliga möten med trevliga och intressanta människor. När kaffet tagit slut i de vackra kopparna och vi smakat på alla hembakade kakor berättar Jenny, att hon varje dag promenerar med rollatorn utefter Klarälven vid stenbron, där Jenny är bosatt sedan Ibland går färden till city. Där finns två damkonfektionsaffärer som hon brukar besöka. - Men, säger hon, det finns inte mycket där som jag skulle vilja sätta på mig. Så vi enas om att det nog var bättre på Ekelöf & Svenssons dagar. Text: Birgitta Rosén och Margareta Widstrand Bilder: VF arkiv Nils Almgren och Lennart Fernqvist

8 SIDA 8 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 19 NUMMER 4 KOPPARSLAGARE i KARLSTAD under ÄLDRE TIDER Ett litet blad i Kammararkivet berättar att år 1585 fanns det bland stadens tio rådmän bl a Nils Koperslare (kopperslagare). Hertig Carl hade året innan utfärdat Privilegiebrev för Caristads hantverkare, vilket gjorde livet som yrkesmän lättare för dem. År 1736 finns en notering om att det fanns följande fyra verksamma kopparslagare i Carlstad. Dessa var Petter Ranck (under Stockholms skrå), Olof Nyberg, (under Jönköpings skrå), Henrik Giefwert (under Stockholms skrå) och Johan Boman (under Stockholms skrå). Uppgifterna om skråtillhörighet är intressant, eftersom det tyder på att något skrå i Carlstad fortfarande ej bildats vid denna tid. Ett skrå bildas normalt när tre mästare inom samma yrke är verksamma i en stad. Kopparslagaremästare och rådman Paul Lidback ( ) finns även beskriven i äldre litteratur, bl a som mycket förmögen och ägare bl a till Stora Våxnäs och ett tegelbruk vid Kanikenäset. Vidare finns kopparslagareålderman, riksdagsman och rådman 1797 Johan Christian Zander ( ) beskriven i ett flertal sammanhang. Vad vi vet är att ett skråsigill finns upprättat och bevarat i Värmlands Museum med inventarienr Kåparslagare Ämbets Sigill i Carlsta. En store kanna hållen av ett tillbakablickande lejon. Däröver årtalet Eftersom kopparslagarna ej vid något tillfälle haft att rätta sig efter något statligt påbud om att signera eller stämpla sina tillverkade föremål är det mycket vanskligt att idag identifiera äldre koppar till någon speciell kopparslagare. Den äldste, mig veterligt, som har stämplat kopparföremål gjorda i Karlstad är kopparslagaremästare Anders Tinglöf ( ). Han var född i Kristinehamn och kom till Karlstad Gift med Sara Christina f Scharff. Paret slog sig ner på tomt nr 213, som låg vid Hammarviksgatan (nuvarande 15- huset på Drottninggatan). När Tinglöf fått burskap som mästare köpte de 1826 gården nr 42 vid Lilla Herrgårdsgatan (nuvarande Herrgårdsgatan 8). Här arbetade Anders Tinglöf som kopparslagare fram till sin död Sara Christina drev verksamheten vidare med gesäller och lärlingar fram till 1860, då hon sade upp burskapet. Både Anders Tinglöf och efter hans död hans maka använde sig av stämpeln ATL. Kopparslagaremästaren Carl Fredrik Lidberg ( ) född i Grava. Blev gesäll i Kristinehamn Uppvisade 1831 som mästerstycke i Karlstad en thekanna. Var enligt Karlstads Fabriks- och Hantverksförenings notering kopparslagareämbetets förste ålderman. Detta strider emellertid mot uppgifter om att Zander redan tidigare skulle ha varit ämbetets ålderman. Av Lidberg finns identifierade föremål bevarade. Han stämplade CFL. Kopparslagaremästare Johan Gustaf Berglin, ägde gården nr 24 och 25, avled Hans maka Anna Stina Berglin drev rörelsen vidare till 1850, då hon synes ha avflyttat. Några identifierade föremål är såvitt bekant ej påträffade. Kopparslagaremästare Anders Petter Hammar, född 1812 i Vänersborg. Kopparslagaregesäll i Åmål Tillstånd 1844 att bosätta sig i Karlstad efter att ha presenterat godkänt mästarstycke. Avflyttade 1855 till Filipstad. Efter Hammar finns identifierade föremål. Han stämplade PH inom ring. Normalt har hans arbeten brukat hänföras till Åmål, men frågan är emellertid om inte en betydande del av hans verksamhet borde tillräknas Karlstad. Kopparslagaremästare Johan Petter Dahlgren ( ) var född i Jönköping. Gesällbrevet utfärdades i samma stad år Mästarprovet godkändes i Karlstad år 1849, varpå burskap beviljades. Avled i Karlstad Några identifierade föremål är såvitt känt ej påträffade. Kopparslagaremästare Anders Larsson ( ), född i Nyed.

9 ÅRGÅNG 19 NUMMER 4 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 9 Lärde yrket hos kopparslagareänkan Sara Tinglöf. Gesällbrevet utfärdades av kopparslagareämbetet i Karlstad år Mästerstycket en thekittel godkändes av Fabriks- och Hantverksföreningen år 1860, varefter burskap beviljades. Bebyggde efter branden 1865 tomten nr 8, där han arbetade tills han dog Några identifierade föremål är såvitt bekant ej påträffade. Kopparslagaremästare Bengt Gustaf Andersson hade sin verkstad på tomten nr 144 i Karlstad under åren Kopparslagaremästare Måns Persson Bandelin, född i Reslöv, Skåne år Lärde kopparslageriyrket i Landskrona , varefter han praktiserade på ett 20-tal platser inom landet. Etablerade egen verkstad i Strömsund, Jämtland år Flyttade sedan till Karlstad, där han utövat yrket från Verksam inom Karlstads Hantverks- & Fabriksförening på ett flertal poster. Ett flertal arbeten av Bandelin finns identifierade. Som framgår av ovanstående förteckning över av inom Karlstad verksamma kopparslagare har framförallt identifieringen av utförda föremål varit och är oerhört svår, eftersom några statliga tvingande pålagor om stämpling ej utfärdats. De arkiv, som finns idag är behäftade med påtagliga brister som förekomsten av skråhandlingar, mästarbrev och hur eventuell stämpling av utfärda arbeten såg ut. Min vädjan till alla de som läser denna lilla redogörelse är följande. Har någon av er kännedom om något föremål som har en stämpel eller någon form av proveniens, som kan knytas till någon av ovanstående kopparslagare. Om så är fallet så vore jag innerligt tacksam att ur föremålshistorisk synvinkel ta del av de tankar ni har. Text:Arne Söderberg Bild: Lennart Fernqvist Charlottenberg den 1. april 1943, Gamle hederliga broder Oskar. Det gjorde ont i min kropp, när jag blev tvingad ut skriva inkallelseorder på dig, men jag hoppas du förstår, att jag intet kunde göra åt saken. Varenda man här på staben, har snart gjort sina dagar, och som min och din tjänstgöring som frivilliga inte väger mycket, var du den, som denna gång åkte dit. Jag fick Karl Hilmer att i alla fall inte taga dig mer än på två månader. Att du inte sänt tillbaka uniformen kanske gjorde en del, men det hade nog inte spelat någon roll i detta fall ändå. Jag är i alla fall glad, att det var du, som trillade dit, hur djäkligt det än låter. Som vanligt kommer vi säkert att trivas ihop och skola nog försöka göra det bästa av tillvaron häruppe. Så roligt som det var 1941 och 42 blir det ju aldrig mer, men man vet ju aldrig, vad som väntar en. Torrt och bedrövligt på alla de vis är det Annas Farfar nu för tiden, och värre blir det väl. Hoppas du fått din hemortslön och att familjebidraget blev ordnat för dig. Man får ju sällan eller aldrig höra från dig nu för tiden, så man vet ju ingenting om du lever eller slutat att andas. Hur som helst är du välkommen och var inte förbannad på mig. Jag reser antagligen hem på Permiss på lördag kväll eller med tåget som är i staden vid 5-draget. Stannar till på måndag morgon kl och hoppas då få sällskap med dig. Framför mina hälsningar till gumman din och säg henne, att dessa två månader snart kilar i väg. Förresten har vi ju vår permission, som du vet. Brevet och bilden har vi fått låna av Oskars barnbarn Anna Karlsson för publicering i Bladet

10 SIDA 10 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 19 NUMMER 4 Klaragrabbarnas filmförening Forward Åke Hermansson tillsammans med sina skådespelare. Övre raden från vänster, Per Spångberg, Jonas Frostmark, Håkan Köhler, nedanför: Lars Holmström, Christer Eriksson, Åke Hermansson, Tomas Hermansson och Anders Löfberg. Foto: Rolf Gleisner På 1950-talet var vi ett gäng grabbar i Klara som började göra egna filmer. Vi var i tidig tonårsålder. Åke lånade sin fars 8 mm filmkamera och skrev manus, filmade och klippte. Vi hade stora framgångar och vann en hel del priser. Den första filmen hette Desperadon och den tävlade i svenska mästerskapet i amatörfilmning. Där kom vi på tredje plats och blev uttagna att representera Sverige i Nordiska Mästerskapet som gick i Oslo med filmen Desperadon. I Universitetsaulan vid Karl Johan var det stor gala och prisutdelning. Filmen erhöll en bronsplakett och pris för bäst klippta film. Åke fick som 16- åring ta emot priset av dåvarande kronprins Olav. Sedan fortsatte vi filmandet under resten av 1950-talet och nådde ännu större framgångar både nationellt och internationellt. I början av 90-talet träffades det gamla Forward-gänget under gemytliga former i Löfbergs Kaffeskrapa för nostalgi och filmförevisning av Forwards hela produktion. Valet av Löfbergs höghus var ganska naturligt då Anders Löfberg, VD för kaffebolaget var med i det gäng som spelade in film på 50-talet. Det blev en fantastisk kväll som slutade med att vi beslöt att ta upp filmandet igen. Under ledning av Åke som nu var en erfaren TV fotograf och dessutom hade eget produktionsbolag har vi spelat in 6 svenska långfilmer. Åke har skrivit samtliga manus, fotat och klippt. Han har med stor hjälp av Margit Eklund, Karlstads mest kände revyartist genom tiderna också hållit i regin. I den allra första filmen, Snökjejsmannen åker jag omkring på en speedwaymotorcykel av märket GM. Jag hade köpt cykeln i ett anfall av abstinens. Inte för att jag någonsin kört speedway utan just för att det aldrig blev av i min ungdom. Som ung var mitt intresse för speedway enormt. Jag såg i stort sett varenda tävling som Karlstads lag Solkatterna körde. Idolen var naturligtvis Pelle Hollander, en friskus och galenpanna tillika en enorm talang. Jag glömmer aldrig när jag på Tingvalla isstadion 1954 såg Pelle braka av isen i full karriär i den första böjen. Rakt in i korvkiosken så korvar och buljong stänkte ut över snön. När sen Pelle kravlade sig upp oskadd utbröt ett jubel och applåder vars make nog aldrig hörts i en isracingtävling. Pelle hade två lägen i de tävlingar han körde. Antingen vann han eller så åkte han ambulans. Vid ett tillfälle så körde han ikull med färd till akuten som följd. Efter någon timma kommer Pelle tillbaka från lasarettet med fladdrande gasbindor och kör de sista heaten. Det är klart att publiken tog en sån man till sitt hjärta. Vid det numera nedlagda infanteriregementet I 2 i Karlstad såg jag en tidig vinterdag hur Pelle körde sin isracer tvärs över det lilla Sandbäckstjärnet på nattgammal is. Isen sjönk bakom cykeln där den vrålade fram och man trodde knappt sina ögon. Det var aldrig några mellanlägen med Pelle Hollander. Allt eller inget! I Filmen Snökjejsmannen finns ett avsnitt där jag iförd stövlar, byxor gjorda av säckväv samt blytunga snökedjor draperade över axlar och huvud kör speedwaycykeln uppför en backe. Mc:n är dessutom försedd med en dödskalleflagga som vajar stolt i fartvinden. Året är 1992 och platsen heter Brattfallet 18 km norr om Ekshärad i Värmland. När jag varmkör och provkör GM racern uppför backen med ett rejält metanolmoln och stark doft av vegetabilisk bränd olja möter jag en familj. Det är far och mor samt två barn iförda lederhosen dvs. läderbrallor. Mannen skriker på tyska, fritt översatt, Va ända innerst ini helvete var detta, när jag dånar förbi. På toppen av backen bromsar jag ned med gummistövlarna hårt nedsatta i gruset. Jag vänder cykeln och kör snabbt ned. Familjen står tätt tillsammans i högra diket och de är helt vettskrämda. Metanolmolnet omsluter dem och jag hör svagt deras hostande. När jag fått stopp på cykeln nere i backen kommer de springande och rusar förbi mig. De försvinner av på en skogsstig och sen ser jag och inspelningsteamet dem aldrig mer. Det blev nog inte helt lätt att förklara för alla som ville höra på vad de upplevt i de värmländska skogarna! Håkan Köhler

11 ÅRGÅNG 19 NUMMER 4 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 11 Smaka på Värmland Var ni också till Mariebergsskogen och smakade på Värmland? På två halva dagar kom det ungefär besökare och alla utställare var väldigt, väldigt nöjda enligt projektledaren Per Brunström (äppleexpert på Hushållningssällskapet). Jag kommer ihåg förra året, efter en promenad från Gruvlyckan, och marknaden hade varit öppen i två timmar var allt slutsålt. Det kom besökare och alla utställare blev överrumplade. Två dagar öppethållande var en bra lösning och jag räknade ut att på fredagen skulle det bli pensionärsdag och jag hade rätt. Många bekanta att hälsa på och prata med. Vi köpte en påse potatis från Grava där sorten heter Erika (vår dotters namn), ekspånsrökt kalkon och ost kryddad med Bockhornsklöver. Det fanns något för alla smaker. Hoppas att matmarknaden kommer att bli en tradition. Text: Monica Gustafsson Foto: Lennart Fernqvist Från Sofias serverar Ann-Sofi Erlander Allen och Per-Olof Myrin smakade på Värmland, tillagat på Asiatiskt vis. Utan ris. Det blev en härlig spis. På vilka hus finns de här dörrarna. Rätt svar på sidan

12 SIDA 12 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 19 NUMMER 4 Torleif Styffe berättar om sitt Nordvärmland vid Höstmötet 17 oktober 2012 Läraren, författaren och nordvärmlänningen Torleif Styffe blev vår berättargäst vid höstmötet i Betlehemskyrkan. Han presenterades av Karl-Axel Hjerdt som tidvis är Torleifs Finnskogagranne med sitt och fru Katarinas fritidsställe i Bograngen. Torleif har nyligen via sitt bokförlag Montana gett ut en storsäljande volym med titeln Mitt Nordvärmland och detta fick passande nog stå för rubriken på hans berättande. Vi fick höra hur Nordvärmland avfolkas och att de norra delarna av Torsby kommun dvs Nyskoga och södra och norra Finnskoga har en halv innevånare per kvadratkilometer, men att dessa halva innevånare hittills är oupptäckta. Torleif ville också definiera var begreppet Nordvärmland börjar, söderifrån räknat, och menade att man bör se Ekshärad som den sydligaste Nordvärmländska orten längs Klarälvens lopp. Vi fick också påpekat att Klarälvens lopp med sina otaliga meanderslingor gör att den egentligen är betydligt längre än man kan tro och att den inte alltid rinner söderut utan ibland väst- och öst-åt. Prov på den dialektala Nordvärmländskan fick vi höra i några dikter som lästes och som t.ex. berättade om hur de legendariska bröderna Ben-Olle och Ben-Jöns på det ensliga skogstorpet Bennäset var med om en vådlig björnjakt som slutligen ändade lyckligt. Dock inte för björnen! En annan dikt åskådliggjorde hur Värmlands geografiska kartbild kan liknas vid en människogestalt med huvudsaken befintlig längst upp i norr. Torleif Styffe avtackades med varma applåder och fick med sig lite exempel på skrifter från vår Hembygdsförenings utgåvor. Text: Karl-Axel Hjerdt Foto: Lennart Fernqvist

13 ÅRGÅNG 19 NUMMER 4 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 13 Från bildsvepet på den här sidan, ser ni överst Miriam sälja lotter till Berit Watz. Th. Allan Thörnevik överlämnar en av sina böcker till Torleif, medan K-A Hjerdt beundrar det hela. Nedan th. Ordf. C-G.Tollesby tackar Torleif för hans härliga berättelse om Nordvärmland som kanske börjar i Forshaga. Nedan K-A Branzell fyller på kaffe och Ingemar Falk undrar hur mycket han skall orka dricka.

14 SIDA 14 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 19 NUMMER 4 Klaraborg En spännande historia från brännvinsbränneri, grevar och studenter till Café Iris. Kjell Fredriksson kåserar under denna rubrik på ort och ställe vid tisdagsträffen den 9 oktober. Här ett försök till axplock ur Kjells spännande och högintressanta berättelse: Kjell inledde med att berätta om den omvälvande tid under kung Gustaf den III:s tid då en impopulär lag stiftades för att inbringa pengar till det ekonomiskt utfattiga Sverige. Denna lag avskaffade 1774 den oerhört utbredda och tillåtna hushållsbränningen av sprit. I Karlstad fanns då 13 krogar och 106 brännvinspannor. Kronobrännerier upprättades då över landet och ett sånt blev etablerat vid området där Klaraborg ligger. Området ägdes av den driftige Jan Fröding. Från denna tid finns idag två byggnader kvar, det bakre huset i området och det stora f.d. sädesmagasinet av timmer som Jan Fröding lät flytta till Alsters herrgård vid mitten av 1800-talet. Fröding lät 1848 sälja till Greve Carl Gustaf Löfvenhjelm ( ) som fick ett innehållsrikt och äventyrligt liv. Han blev i mycket unga år militär och också svensk attaché i Ryssland. Han deltog i strider mot Napoleon och blev adjutant hos den ryske kejsaren. Han fick för sina insatser en hög rysk Orden. Carl Gustaf Karl-Axel Hjerdt tackar Kjell Fredriksson för hans spännande berättelse om Klaraborg. Karl-Axel som vid nästa träff berättade om sin intressanta uppväxt och släkt i Karlstad. kom till svenska hovet och åtföljde arvprins Oscar på hans resor bl.a. i Norge. Han blev befordrad successivt fram till Generals dignitet. Han begärde avsked från krigstjänst och blev en tid Landshövding i Göteborg. På Longs slott hade Löfvenhjelm sitt sommarliv och på vintern på Klaraborg levdes ett mycket förnämt umgängesliv med länets och ibland landets ledande personer. År 1858 köper Karlstad stad Klaraborg, som undgår stadsbranden Apotekare Lorenz Kaijser motionerade om att använda Klaraborg till fattighus 1870 och området byggdes så småningom ut med det stora komplex som ligger i Drottninggatans slut. Under lång tid blev Klaraborg plats för gamla och också med enheter för förståndshandikappade och för psykiskt sjuka. Detta tillsammans tidvis med Stagnellska och Färjestads enheter. Det blev också en central för de stödverksamheter som gjordes för gamla och behövande som fanns i utspridda boenden i staden. Så blev det på Klaraborg undervisningslokaler och Kårlokal. Kjell Fredriksson blev där förste Kårordförande Första hösten fanns där 400 studenter. År 2005 lades studentkåren i Karlstad ned. Med riktigt varma applåder avtackade vi Kjell Fredriksson som gav oss en särdeles spännande historia om den plats vi nu månatligen gästar. Text: Karl Axel Hjerdt Foto: Lennart Fernqvist Arne Söderberg visar ett bordslyster, designad av Gerda Strömberg för deltagarna i antikkursen. Från vänster: Birgitta Agnemyr, Marianne Danielsson, Ulla-Britt Green, Monika Nilsson, Birgitta Ekberg, Barbro Emtorp, Inger Falk, Håkan Karlbom, Gunilla Wastelius. Om det kommer att bli någon kurs i vår, återkommer vi till i Bladet och på vår hemsida.

15 ÅRGÅNG 19 NUMMER 4 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 15 Karlstad för 50 år sedan Det var som vanligt mycket folk på stan och i Mariebergsskogen talade man om invasion, den första skyltsöndagen I CGC:s skyltfönster fanns en levande häst, i Mariebergsskogen blev det korvkö och Uno Arvidsson fick lätta på plånboken då hustrun Eva med barnen Ulf och Erika önskade hemslöjdstomtar. Rätt svar från sid Residenset. 2. Gamla Gymnasiet. 3. Landshövdingegården.

16 Avsändare: Karlstads Hembygdsförening Treffenbergsvägen Karlstad Tfn: Medlemsavgiften 150 kr per år Tillkommer 20 kr för familjemedlem Plusgiro: Organisationsnr: Ansvarig utgivare Carl-Göran Tollesby Karlstads Hembygdsförening Tryckt hos One-digitaltryck Karlstad Karlstads Hembygdsförenings styrelse vald 2012 Ordförande Carl-Göran Tollesby V ordförande Karl-Axel Hjerdt Sekreterare Gunnar Johansson Kassör Inger Falk Övriga styrelseledamöter Lennart Fernqvist Kurt Johansson Ralph Nilsson Sverre Nyrén Arne Söderberg Lennart Warolin Suppleanter Inger Johansson Berit Watz Adjungerad Sören Johnsson Studiecirklar och ledare: Herrhagen Kurt Johansson Kroppkärr/Lorensberg Inger Falk-Andersson Kvarnberget Gunnar Engstrand Norrstrand/Sjöstad Sören Johnsson Göran Lill Romstad Lennart Fernqvist Sommaro Bengt-Olof Lysell Bengt Mollstedt Strand Margaretha Börjesson Sundsta Per-Åke Fredriksson Arbetsgrupper Gammelgården Arkivgruppen Kerstin Sundelöf Birgitta Rosén Margaretha Widstrand Miriam Hanning Kerstin Fröding-Brutus Bildgruppen Hans Erwald Ulf Björklund Lennart Fernqvist Sören Johnsson Ralph Nilsson Sverre Nyrén Lennart Warolin Redaktionen Lennart Fernqvist Monica Gustafsson Ralph Nilsson Kerstin Sundelöf Lennart Warolin Vår hemsideadress: Våra historiska bilder ser du på: E-post: kansliet@karlstadshembygd.se Från Lena Warolin har vi fått låna denna gamla fina skolbild, som hon hittade i gömmorna efter sin moster Margit Eriksson från Falla, som lär ha legat någonstans mellan Ulvsby och Molkom. Moster Margit som var född på talet gick i Bjureruds skola på talet och är inte med på bilden, som vi tror är tagen långt tidigare. Om den är tagen i Nyed kan det kanske vara i början av 1900-talet på Högåsens gård i Lindfors. Där kassören Karl Wallins fru hade en flickskola för välsituerade. Om du vet något, ring gärna någon av oss på redaktionen. Telefonnumren finner du till höger lite längre upp på sidan. Tack på förhand. Red.