Mångfald och lärande i stadens natur- och kulturmiljö

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Mångfald och lärande i stadens natur- och kulturmiljö"

Transkript

1 Ute är inne Mångfald och lärande i stadens natur- och kulturmiljö Inspiration för framtiden från en konferens i Malmö den september 2011

2 Förord Gå ut för ett hållbart lärande i september 2011 arrangerades konferensen Ute är inne i Malmö. Det är glädjande att Nordens största konferens om utomhuspedagogik med över niohundra delta - gare genomfördes i vår stad. Speciellt med tanke på årets konferenstema mångfald och lärande i stadens natur- och kulturmiljö där Malmö redan är långt framme i utvecklingen. Vi har en rad goda exempel på verksamheter inom temat varav flera syns i den här skriften. För oss i Malmö är det både viktigt och självklart att aktivt arbeta för att med hjälp av utomhuspedagogik profilera och utveckla ett långsiktigt hållbart lärande och förbättra förutsättningarna för ökad måluppfyllelse i skola och förskola. Under Ute är inne kunde vi tillsammans med övriga arrangörer och workshopledare från Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige, visa både bredd och djup i ämnet. Att detta i sig innebär mångfald var uppenbart för alla som på något sätt deltog i konferensens mer än hundra workshopar med namn som Livet i en vattendroppe, Fysik på lekplatsen, Stenkoll på staden och Skoloch förskolegårdar på dansk. i anslutning till ute är inne hölls den 28 september forskningssymposiet Out & About på Malmö högskola där akademin reflekterade och diskuterade utomhuspedagogik. På kvällen samma dag möttes deltagare från båda arrangemangen då Malmö stad, Malmö högskola och Region Skåne bjöd in till guidad tur och middag i Limhamns kalkbrott. På morgonen den 29 september invigdes konferensen Ute är inne på Stadionmässan och övergick i föreläsningar och workshopar på olika platser i Malmö under två dagar, något som ställde stora krav på planering och logistik. ett stort tack till utenavet nationellt nätverk för främjande av utomhuspedagogik, som valde att förlägga konferensen till Malmö. Tack till Malmö högskola, Region Skåne, Naturvårdsverket och Nordiska ministerrådet som tillsammans med oss gjorde det ekonomiskt möjligt att genomföra arrangemanget. Tack också till planeringsgruppen i Malmö under ledning av miljöförvaltningen och Malmö högskola, utan ert engagemang hade konferensen inte kunnat genomföras så välordnat som det gjordes. Framförallt, tack till alla workshopledare, pedagoger, planerare, chefer och rektorer som satsar på utomhuspedagogik. Lari Pitkä-Kangas Kommunalråd, Malmö stad 2 3

3 Innehåll Mästare på att tänka... 6 Kött, blod och vitalitet utomhuspedagogikens kärna... 8 Ta vara på mellanrummen...12 Relationer böjs och kombineras...16 Röster från konferensdagarna Utenavet nationellt nätverk för främjande av utomhuspedagogik...22 Ute har länge varit inne i Malmö...24 Mer utomhuspedagogik med ny lärarutbildning...26 Forskning under ytan Utelek en väg till språket...33 Gå till historien...35 Att ta litteraturen utomhus...36 Konst i och av naturen Maskrosor blir musik...39 Att återskapa natur på naturligt vis...40 Drömmarnas Hus skapar äventyr...42 Ute är appar inne...43 Hela kroppen behövs för att lära Naturen som berättelse...47 Hållbart lärande...48 Mångfald på Pippi Långstrumps vis Skolgårdar för lek och lärande i Köpenhamn Röster från konferensdagarna...56 Forskare diskuterade utomhuspedagogik på Out & About Kunskap om utomhuspedagogik i nordiskt och internationellt perspektiv Programmet för dagarna, information på nätet...62 Dokumentation från konferensen Ute är inne i Malmö september Framtagen av Malmö stad i samarbete med Utenavet. Skriften har fått ekonomiskt stöd från Malmö stad, Naturvårdsverket, Nordiska ministerrådet och Region Skåne. Redaktion: Kerstin Andersson/Friluftsfrämjandet, Åsa Hellström/Malmö stad, Linnea Uppsäll/Malmö stad och Petter Åkerblom /Movium SLU Foto: Alexander Brandel/Malmö Turism, Oscar Falck/Malmö Turism, Sofia Green/NCFF, Peter Göttinger/NCFF, Peter Hartman/Drömmarnas Hus, Åsa Hellström/Malmö stad, Jörgen Johansson/Snapshots, Fotograf Peter Kroon, Malmö stad, Fotograf Helge Rubin och Torbjörn Wrange/Naturskoleföreningen. Omslagsfoto: Peter Kroon Design: Giv Akt Skåne Tryck: Holmbergs, Malmö 2012 Skriften finns att ladda ner för läsning och spridning på och 4 5

4 Inledning Mästare på att tänka På högskolan är det självklart att studenterna varvar teori med praktik. Därför undersöker man verkligheten när man studerar till läkare, arkitekt eller ingenjör. Annars blir man ingen bra yrkesmänniska. Hur kan det då komma sig att verkligheten utanför klassrumsväggen inte är lika viktig för våra hundratusentals elever i skola och förskola? Vill vi inte att de ska bli bra människor som klarar sig i livet? så är det förstås inte överallt: Först i Linköping. Sedan i Norrköping och nu senast i Malmö. Varje gång har i snitt niohundrafemtio personer kommit till konferensen Ute är inne, och de har åtminstone haft en sak gemensamt: viljan att utmana sina föreställningar om undervisning och lärande i natur- och kulturlandskap långt borta eller nära. men varför är just utomhuspedagogik så viktigt? När Arne Jordet talar skräder han inte orden. Han utbildar lärare och har undersökt de norska och de svenska läroplanerna. Hans slutsats är att läroplanernas mål, både i Norge och i Sverige, är omöjliga att uppfylla om lärarna inte går ut. Utemiljön är nödvändig som plats för lärande i de nordiska länderna. Ute finns många av de begripliga sammanhang som gör lärande möjligt. Att gå ut för att undervisa kan förstås vara en utmaning. Inte bara för läraren, som gillar varma, trygga klassrum och tvingas planera annorlunda när lektionerna flyttar utomhus. Även planerare och arkitekter tvingas tänka om. För hur ska de göra när utemiljön plötsligt ska förvandlas till pedagogiska rum? Naturligtvis behöver vi våra klassrum. Att gå ut är bara ett komplement till de resurser vi redan har. Eller är det något mer än bara? Att lämna klassrumsmiljön innebär att man varierar sig. Bodil Jönsson lär oss att variation väcker nyfikenheten. Nyfikenheten gör det mer spännande att undersöka, utforska och urskilja mönster i kaos. Att lämna klassrumsmiljön innebär att man varierar sig. Variation väcker nyfikenheten. Nyfikenheten gör det mer spännande att undersöka och utforska. Bodil Jönsson menar att det är just variation, inte repetition, som är all inlärnings moder. Lärande handlar om att träna förmågan att hitta mönster och samband och att variation därför är själva grundförutsättningen för att lära sig någonting. ska förändring ske måste man dock låta sig utmanas. Det betyder att öppna sig för nya tankar. Som när man öppnar fönstret och plötsligt upptäcker de första körsbärsblommorna, vem vill stanna inne då? Inte är det tankarna i alla fall. För att bryta vanans makt krävs mod, eftertanke och tid. Att satsa på mer utomhusbaserat lärande, eller att utforma skolgårdar och parker på sätt som man inte gjort tidigare, förutsätter att det finns utrymme för reflektion. Det är bara reflektionstid som kan landa i visioner, som i sin tur kan utvecklas till konkreta handlingsplaner. Bodil Jönsson hävdar att lärare utan reflektionstid egentligen inte kan vara lärare. Har man ingen respekt för sitt eget behov att tänka kan man inte heller utveckla respekt för elevernas förmåga att tänka och reflektera. Lärare måste vara mästare i att reflektera för att klara jobbet. Men det är i grunden barnen själva allt detta handlar om. Deras lärande och lust att lära måste vara i centrum. Skolans viktigaste uppdrag är enligt den svenska läroplanen att främja lärandet, inte att förmedla kunskap. Det handlar mer om att skapa fysiska, sociala och pedagogiska förutsättningar för barns och ungas lärande. Därför är det viktigast av allt att vårda våra relationer, anser Mats Trondman. Det vill säga den brokiga väv av relationer mellan barn och barn, barn och vuxna, relationer som ständigt töjs och förändras. barn är experimentella. Deras fantasi, utforskarlust och kreativitet saknar begränsningar bara förutsättningarna är de rätta. Det som behövs är ett fysiskt landskap som stimulerar nyfikenhet och utforskarlust. Ett socialt tillåtande klimat. Och en omgivning som baseras på barnets eget perspektiv på lek, lärande och fysisk aktivitet. Finns detta i skolan finns goda förutsättningar för livslånga kunskaper och att utveckla en sund livsstil. Att erfara världen både på sina egna villkor och under vuxnas ledning, är nödvändigt för att barn och unga ska utvecklas till ansvarstagande kompetenta medmänniskor. Skolan och förskolan har ett stort inflytande på barns och ungas utveckling, inte minst för att de måste vara där en så stor del av dagen. Detta inflytande gäller hur skolmiljön än är utformad, och kan alltså både vara bra eller dåligt. I barnens eget perspektiv är en bra skola en fysisk och social miljö som bejakar dess inneboende utforskarlusta. Mystik och för barnen begripliga sammanhang är nyfikenhetens moder och grunden till all utveckling. Utemiljön finns där redan och användbar för att erbjuda sådana sammanhang i barnets eget perspektiv. Men också i undervisningsperspektiv, vilket för lärarnas del handlar om att omsätta läroplanens intentioner i relevanta pedagogiska aktiviteter. lek och lärande är oskiljbara i barnets värld, och sker hela tiden. Därför kan en bra skola inte begränsas till att erbjuda goda inomhusmiljöer. Den måste också erbjuda attraktiva och inspirerande utemiljöer både för lek och som pedagogiska rum. Miljöer som lärare kan och vill använda i undervisningen kan finnas närmare än man tror. När man träffas och byter erfarenheter får man inspiration och kunskap att använda när man kommer hem igen. På Ute är inne i Malmö flödade möjligheterna i hundratalet workshopar. Här lärde man sig hur stadens natur, parker, skolgårdar, hav och till och med vindpinade parkeringsplatser kan användas för både lust och lärande. Aaah, ha-ha och aha i skön förening. Så svaret är att utomhuspedagogikens roll är stor och vis. Utomhus kan barn, unga och vuxna mötas, utmana sig själva, leka, lära, utvecklas och knåda sitt relationskapital. Konferensen Ute är inne är mötesplatsen för att synliggöra möjligheter och byta erfarenheter om allt detta. Här är inspiration från Malmö Välkomna till nästa Ute är inne i Umeå september 2013! Petter Åkerblom är ledamot i Utenavet, och koordinator för Moviums nationella uppgift att utveckla och förmedla kunskap om barns och ungas utemiljöer. I barnens eget perspektiv är en bra skola en fysisk och social miljö som bejakar dess inneboende utforskarlusta. 6 7

5 Porträtt: Arne N. Jordet Kött, blod och vitalitet utomhuspedagogikens kärna Att använda närmiljön och lokalsamhället som aktiv resurs i lärandet har egentligen aldrig slagit rot i grundskolan. Detta trots att vi vet att utomhus pedagogik kan ge elever särskilt de som halkat efter bättre själv förtroende, ökad motivation och mer lärande lust. Detta är intressant när man jämför med hög skolan där det i många fall är helt otänkbart att inte varva praktik och teori. arne n. jordet betraktar år 1900 som en avskiljare inom pedagogiken. Det var då Ellen Keys Barnets århundrade kom ut en bok som kan ses som en symbolisk markör eftersom synen på lärande och undervisning dramatiskt förändrades, barnet blev pedago gikens centrum, mot tidigare fokus på läraren. Den pedagogiska idén knyts gärna till den amerikanske filosofen John Deweys. Han bidrar till att lärarens roll och barnets plats i undervisningen blir annorlunda. I Deweys tanke om den aktive eleven ingick också tanken att skolan skulle kopplas tätare ihop med lokalsamhället och använda sig av omgivande miljöer något som visat sig fungera dåligt i praktiken. Man har tagit idén om elevdelaktighet och pressat in den i klassrummets kontext, i aktivitetsscheman utvecklade i klassrummet Det som hänt enligt Arne N. Jordet är att tankegodset om elevaktivitet problematiserats sedan i mitten av 1990-talet. De senaste årens klassrumsforskning har handlat om lärande i klassrummet. Det man sett är att läraren har problem med att förhålla sig till idén om den aktiva eleven. Lärarna har gått in i ett slags vägledarroll som gjort att eleverna överlämnats för mycket till sig själva. Norsk pedagogikforskning beskriver en tillbakadragen lärare som kommit för långt från eleven och elevens mentala processer, vilket lett till att lärandet blivit för dåligt. Skolans traditioner har så djupa rötter och är så svåra att förändra att läraren lätt hamnar i en förmedlarroll. Därmed har skarpare fokus lagts på lärarens betydelse och vikten av en klarare struktur i undervisningen, läraren måste komma närmare eleven igen. Detta var en viktig del av Deweys tankar men har tidigare uppmärksammats i allt för liten grad. Det händer emellertid mycket inom pedagogiken på det här området just nu. Och den Nya Zeeländske forskaren John Hattie tillhör de som dokumenterat hur viktig läraren är för elevens lärande. utvärderingar av norsk skola under tidigt 2000-tal visar på väldigt lite lärande utanför klassrummet. Jordet påpekar att bilden likväl inte stämmer eftersom det samtidigt pågått ganska mycket utomhusundervisning från 2000 fram till idag däremot har forskarna inte brytt sig så mycket om det. Och när de registrerade det så har de inte varit intresserade av att följa upp det utan betraktat det som något som inte har 8 9

6 Porträtt: Arne N. Jordet Traditionerna är dock så starka att de är svåra att förändra vi har en kulturell utmaning framför oss. med skolans primära verksamhet att göra. Det har etablerat bilden att aktivitet utanför klassrummet inte är skola. arne n. jordets menar att utanför klassrummet är det lika viktigt att uppgifterna eleverna ska göra är tydliga. De måste veta exakt vad de ska göra, hur de ska utföra uppgifterna, och varför de ska göra det. Om det är otydligt kan också ämnesutbytet bli otydligt. Fysisk aktivitet, social samvaro och samarbete hör till lärandet utanför klassrummet men lärandet kopplat till skolans undervisningsämnen har kanske blivit för litet? Det är på många sätt här som förespråkare för utomhuspedagogik står idag. Det finns inte så mycket empirisk forskning inom området så man är hänvisade till teoretiska argument för att övertyga om att det är förnuftigt att knyta teoretisk utbildning tätare till praktiska erfarenheter utanför klassrummet. Men eftersom detta inte varit en del av lärarutbildningen har det aldrig blivit en del av lärarnas verktygslåda vi har en bit att gå innan utomhuspedagogiken kommer på plats. Det finns ett stort behov av forsknings- och utvecklingspedagogiskt arbete inom det här fältet för att få en mer forskningsbaserad kunskap för HUR man bör lägga upp den här typen av undervisning och vilka resultat det kan ge. Däremot tvivlar jag inte ett ögonblick på att om lärarna blir kvalificerade för detta kommer ett gott pedagogiskt utövande som kombinerar lärande i och utanför klassrummet att skapa bättre förutsättningar för lärandet. Och på samma gång öka elevernas trivsel och motverka andra problem i skolmiljö. en komplicerande faktor är att trycket på en mer teoretiserande skola ökat när resultaten från internationella undersökningar som PISA, TIMSS och PIRLS visar att norska, danska och svenska skolor hamnar oroväckande långt ner på listan i undersökningar som jämför elevers kunskap och färdigheter. Nationella prov blir måttstocken på om det går åt rätt håll, vilket kan leda till mer teaching for testing, en undervisning som är riktad mot smala kunskapsområden som ingår i de internationella undersökningarna. Följden blir att vi kan mista andra viktiga värden och kunskapsområden detta är något som händer över hela världen. Resultatet är att det utomhuspedagogiska tänkandet kan komma att sättas på undantag eftersom vi inte har forskning som visar att lärande utanför klassrummet leder till bättre resultat. Tvärtom, det kan leda till en rädsla för att tid tillbringad utanför klassrummet ska leda till ännu svagare resultat. jordet betonar att vi lever i en utbildningspolitisk brytningstid där förespråkarna för utomhuspedagogik måste utveckla en väldokumenterad praktisk erfarenhet och visa upp resultat som visar att lärande utanför klassrummet leder till bättre resultat på proven och en mer sammansatt utbildning. Det finns internationell forskning som ger klar evidens för att allt detta är förnuftigt. Däremot är den tunga och massiva forskningen baserad på traditionell klassrumsundervisning, där elever och lärare bara läser, skriver och pratar om en verklighet som finns någon annanstans de förhåller sig ganska ensidigt till det som den svenska pedagogen Roger Säljö så träffande kallar för pappersbaserade versioner av verkligheten. Samtidigt står vi som förespråkar utomhuspedagogik självklart inte i opposition till lärandet i klassrummet det är inte en polariserande fråga även om man lätt hamnar i försvarsposition. Ingen individ i det moderna samhället kan klara sig utan att förhålla sig till teoretiserad och textbaserad kunskap. Däremot finns ett nära samspel mellan teoretisk och praktisk kunskap och lärande, och utomhuspedagogik borde därför vara en självklar del av skolan. Traditionerna är dock så starka att de är svåra att förändra vi har en kulturell utmaning framför oss. Arne N. Jordet poängterar att utomhuspedagogik bidrar till mer varierade erfarenheter, något som gör att elever kan närma sig ett kunskapsinnehåll på andra sätt än de gör i klassrummet. Detta öppnar fler dörrar och kommer att ge fler elever känslan av att de bemästrar skolans uppgifter, skapar ökad motivation, och kan leda till att få med sig elever som annars skulle halka efter, etc. Han hänvisar till forskaren Albert Bandura som framhäver hur viktigt det är för varje elev att bemästra skolans uppgifter för att vara motiverad för skolan, och till utvecklingspsykologen Lev Vygotskij som hävdar att den erfarenhetsbaserade kunskapen, förankrad i barnets erfarenhet, har ett rikare innehåll. Den är präglad av kött och blod och vitalitet, som han så måleriskt uttryckte det. Utomhuspedagogik skapar en mer holistisk skola, en skola som ger kunskaper som sitter djupare,ger mer enhetlig näring och formar hela människan. En skola där vi kan använda flera sidor av oss själva, inte bara de kognitiva. Alla förstår att detta är viktigt men skolan har problem med att omsätta detta i praktiken. Att kunna hantera 25 elever utanför klassrummets fyra väggar kräver andra saker av läraren, men det kan också leda till bättre relationer, något av det viktigaste man kan göra i skolan för att främja elevernas lärande. nutida forskning visar att lärarens fokus bör ligga på tre kompetensområden att kunna ämnet bra och göra bra undervisningsupplägg, att kunna leda grupper på ett tydligt och förutsägbart sätt, och att kunna bygga goda relationer med eleverna helt enkelt försöka vara en god och empatisk ledare. Det är principer som gäller både i och utanför klassrummet. I många högskoleutbildningar är det otänkbart att inte blanda praktik och teori, som med läkare, arkitekter, ingenjörer, sjuksköterskor och lärare. Det är en paradox att det inte är lika naturligt i arbetet med barn och unga! Text: Caroline Alesmark Arne Nikolaisen Jordet Försteamanuens i pedagogik vid Høgskolen i Hedmark, avdelningen för lärarutbildning och naturvetenskap där han undervisar i pedagogik på lärarutbildningen. Har en doktorsgrad från Universitetet i Oslo, med avhandlingen Nærmiljøet som klasserom en undersøkelse om uteskolens didaktikk i et danningsteoretisk og erfaringspedagogisk perspektiv, Lästips: Arne N. Jordet (2010): Klasserommet utenfor. Tilpasset opplæring i et utvidet læringsrom. Cappelen Akademiske Forlag. Albert Bandura (1997): Self-efficacy: The exercise of control, W.H.Freeman & Co Ltd. John Hattie (2009): Visible Learning. A synthesis of over 800 meta-analyses relating to achievement. Routledge. Roger Säljö (2010): Lärande i praktiken. Ett sociokulturellt perspektiv. Bokförlaget Prisma. Utomhuspedagogik skapar en mer holistisk skola, en skola som ger kunskaper som sitter djupare, ger mer enhetlig näring och formar hela människan

7 Porträtt: Bodil Jönsson Ta vara på mellanrummen Hur lär vi oss saker egentligen? Hur växelverkar olika lärobetingelser med varandra? Och hur inverkar tekniken på lärandet? Bodil Jönsson, professor emerita i rehabiliteringsteknik, fysiker och välkänd författare och före läsare, hyllar det komplexa och funderar över vad vi menar när vi säger att vi förstår. Här lyfter hon fram det vackraste ord hon vet mellanrum. jag själv är en sådan människa som inte kan låta bli att leta efter mönster, säger Bodil Jönsson med eftertryck. Om jag inte förstår något kan jag inte låta bli att hålla på tills jag själv förstår. Många gånger har jag tänkt att jag kunde väl vara som folk jag också varför ska jag behöva förstå allting? Men till sist blir man så gammal att man inser att det finns vissa delar av ens personlighet man inte kan ändra på. Bodil Jönsson menar att en av de saker som håller ihop hela hennes liv är hennes stora intresse för att vara med när andra människor lär sig, när andra människor börjar begripa. Men vad är det vi menar när vi säger att vi förstår? Och hur delar vi upplevelsen av att förstå med varandra? När ett litet barn i det gamla Grekland frågade varför det ligger ett ekollon på marken svarade de vuxna att det ligger där för att det ska växa upp en ek. De hade ett framtidsinriktat synsätt i sina förklaringar, ett teleologiskt synsätt. Men den stora majoriteten idag svarar förmodligen: Lille vän, titta upp! För vi lever i ett mekanistiskt tidevarv och där kommer orsak före verkan. ett annat exempel är vattnets kretslopp i naturen. Fyraåringen undrar: Varför regnar det? Att då dra till med vattnets kretslopp något inte ens en slumpvist vald vuxen alltid kan förklara är inte vad hon vill höra. Hon vill höra att blommorna inte kommer att växa om det inte regnar. Barn vill ha reda på hur allt hänger samman, hur kommer det att bli i morgon och hur ser världen ut då. Det är inte fel att tänka teleologiskt, man kan slappna av i sin lärdomselitism och nöja sig med att sådana tankar är bra som är bra att tänka med, förklarar Bodil Jönsson. bodil jönsson menar att vi idag delvis lämnat både det teleologiska och det mekanistiska och har hamnat i prenässansen förväntningskulturen där vi tar ut allt i förskott. Om någon tror sig ana något som kanske är ett ekollon så tolkar hon det som om hela eken redan är där. Vi äter innan vi är hungriga, vi köper saker innan vi har råd med dem, vi har tappat tålamodet. Vi har inga mellanrum och vi har därför inga visioner. Det måste finnas ett mellanrum mellan nu och framtiden för att det ska kunna finnas någon kreativitet, slår Bodil Jönsson fast. Hon visar upp en bild på en engagerad elev och en engagerad lärare men betonar att det numera alltid finns något ytterligare extra, som ofta manifesteras i form av teknik men som också kan manifesteras i form av natur. I hennes fall berättelsen om hur hon som litet barn var ute i skogen och fick höra om årsringarna i en stubbe vilken hon drog lite för långt så att hon trodde att också människor hade sådana. Det blev genant när det några år senare avslöjades hur fel hon haft. Som metafor är årsringsbilden emellertid bra. Inte ens en femåring är bara sin senaste årsring utan också sin första, andra, tredje och fjärde. Det är växelverkan mellan dem som bygger upp stora de

8 Porträtt: Bodil Jönsson Barn vill ha reda på hur allt hänger samman, hur kommer det att bli i morgon och hur ser världen ut då. lar av lärandet större och större ju äldre vi blir och ju fler immateriella årsringar vi får. bodil jönsson reagerar ganska starkt på att begreppet research har blivit ett självklart begrepp i den svenska skolan. Hon betonar att det är roligt att barnen har företräde när det gäller att ta initiativ, att de kan utforska sin vardag och få hjälp att göra det. Samtidigt blev hon betänksam över sin första inblick i hur eleverna utsätts för detta arbetssätt: Den bestod av en liten unge i åttaårsåldern som med liv och lust ägnade två veckor av sitt liv till att lära sig allt om groblad. Det som brast var uppföljningen resultatet blev bara hans direkt grobladsrelaterade insikter. I precis det läget hade han kunnat svinga sig vidare, bara någon hade frågat: har du tänkt på hur det är med maskrosor, och vad vet du om rosor? Någon med känsla för vilka begrepp som hade kunnat bli till hävstänger för honom hade kunnat få grobladsprojektet att bli till en början på såna tankar som är bra att tänka, även utanför grobladen. hon menar att vygotskijs Zone of Proximal Development i denna situationen lyste i all sin prakt: det hade behövts så lite, åttaåringen var så nära, och om bara någon gett honom lite begreppshjälp från sidan kunde han tagit ett skutt i sin kunskapsutveckling. För att förklara hur kunskap växer fram och befästs gör hon liknelsen med ett korallrev och hur korallerna bara kan växa till på vindsidan. De mer förkalkade korallerna finns på läsidan och det är på dem som de nya kan hålla sig fast. Hon använder detta för att knyta ihop barnets upptäcktsglädje med lärarkompetens. Läraren skall både inspirera till upptäckter och i rätt läge peka på sådana existerande kunskapsstrukturer som även ett barn kan dra nytta av. Utan sådana kommer vi inte till de tankar som är bra att tänka med, förklarar Bodil Jönsson. Det är skillnad på det komplexa och det komplicerade. Det komplicerade är som ett trassligt garnnystan, det mår väl av att nystas upp. Medan det komplexa är som en bildväv, den som sätter igång och nystar upp en bildväv har förstört hela väven. Det komplexa behöver inte vara svårt men det måste få lov att vara komplext, man måste försöka möta det komplexa på det komplexas egna villkor. kulturgeografen Torsten Hägerstrand skrev boken Tillvaroväven för att peka i riktning mot en begreppsbildning som kan hantera det komplexa snarare än det enskilda. Hans utgångspunkt var att all världens vetenskaper sammanlagda inte ger någon livskunskap därtill är vetenskaperna för abstraherade och specialiserade, och det allra mesta av själva kunskapen hur man kan leva finns inte där. Jag önskar att ni alla läste Tillvaroväven och ur den utvecklade relevanta Ute är inne-perspektiv. Det som Torsten Hägerstrand pekar ut som elementarhändelsen är påträffandet: det är där det nya händer, det är via själva påträffandet man kan lära nytt. bodil jönsson tar upp frågan om vad det är som pedagogiken och tekniken idag kan göra tillsammans som de inte kunde innan, och ger olika perspektiv på detta. För det första historiskt och kulturellt från sändare och mottagare till sökare och återkopplare. När jag gick i skolan var det fröken Edith som sände, och vi skulle tacksamt ta emot. Det hade inte gått att föra in en dator i min barndoms klassrum, det hade blivit katastrof. Hon visste vad vi skulle lära oss, i vilken ordning och på vilket sätt och sen var det färdigt med det. Det som hänt sedan dess är att eleven snurrat 180 grader och nu i stället agerar sökare. Men det blir ju inte bra i isolat läraren behövs då framför allt som återkopplare. Vår nuvarande kommunikationsvärld har många likheter med tidigare kommunikationer även om skalan är en annan. En-tillen-kommunikation har alltid funnits, likaså en-till-många och många-till-en. Det nya nu är att det också finns en kommunikation många-till-många. Vad gäller den kan vi inte hitta några historiska förebilder utan får glädja oss åt att vi är med om en äkta förstagångshändelse och samtidigt försöka förstå dess konsekvenser. hon menar att variation, inte repetition, är all inlärnings moder. Konsten att skärpa sin medvetenhet är förmågan att hitta och urskilja mönster i kaos i variationer av mönster där förutsättningarna finns för att lära sig någonting. Hon påminner publiken om Burrhus Frederic Skinner och hans inlärningsstudior och påpekar att hans vision realiserades till slut barn och vuxna tillbringar nu timmar framför sina skärmar, helt frivilligt. Men ändå inte alls som han tänkte: vi sitter där ju oftare som sökare än som mottagare av det förprogrammerade. Bodil Jönsson förklarar hur oerhört viktigt det är att ge lärare tid för reflektion. Om man inte tycker sig kunna få detta måste man ändå skaffa sig den även om man måste an vända sitt civilkurage. Skyll på mig, säg att ni har varit på Ute är inne-konferens och att jag där hävdade att lärare utan reflektionstid egent ligen inte kan vara lärare. Har man ingen respekt för sitt eget behov att tänka kan man inte heller utveckla respekt för elevernas reflektionsförmåga och tid för reflektion. Lärare behöver ju vara mästare på att lära och att reflektera över hur man kan lära sig. Och TTT, Tankar Tar Tid. Text: Caroline Alesmark Bodil Jönsson Fysiker, författare och professor emerita, tidigare verksam vid avdelningen för rehabiliteringsverksamhet vid Lunds universitet. Böcker: Många, framför allt om fysik, tid och pedagogik. Den mest välkända är tidsboken Tio tankar om tid. Den i sammanhanget mest relevanta är Vi lär som vi lever. Lästips: Bodil Jönsson: Vi lär som vi lever, Gleerups (2008) Torsten Hägerstrand: Tillvaroväven (2009) L. S. Vygotskij: framför allt om Zone of Proximal Development Variation, inte repetition, är all inlärnings moder. Konsten att skärpa sin medvetenhet är förmågan att hitta och urskilja mönster i kaos

9 Porträtt: Mats Trondman Relationer böjs och kombineras Han pratar ofta och gärna om förlängd ungdomstid, relationernas grammatik, nya auktoritetsordningar och lärandet utanför klassrummet. Mats Trondman är professorn i kultursociologi som funderar på hur relationerna mellan barn och föräldrar förändrats sedan han själv växte upp. Vilka nya utmaningar ställs dagens vuxna inför, nu när deras barn är unga allt längre? i dag lever vi i ett samhälle där barn blir tonåringar allt tidigare samtidigt som det tar allt längre tid för unga vuxna att ta plats i det etablerade samhället. Valmöjligheterna är allt fler, men samtidigt har hela det traditionella välfärdsbygget blivit skörare, och klyftorna ökat. Vi har fått en så lång ungdomstid att föräldrar ibland blir helt utmattade, hur fan ska jag orka med allt det här. Parallellt med detta har vi via beteendevetenskapen fått en helt ny diskurs eller vetande om vad barnet är barn ska lyssnas till, barn ska ha rättigheter, barn ska ha plats, barn är kloka, vi kan lära av barn, säger Mats Trondman. i sin forskning har han lanserat begreppet relationernas grammatik ett sätt att förklara hur relationer mellan barn och vuxna byggs upp och uttrycks. Han jämför förr och nu och konstaterar att relationerna på ett radikalt sätt har förändrats jämfört med när han själv växte upp, att de idag styrs av en annan grammatik än då. Mats Trondman intresserar sig för relationer mellan vuxna och barn, tonåringar och unga vuxna. Han har jämfört och teoretiserat över dagens uppväxtvillkor och sin egen uppväxt i arbetar- och tjänstemannasamhälle i Kalmar på 1960-talet med hjälp av åtta relaterade teman, typiska för talets andra hälft, som beskriver hur relationsgrammatiken utvecklats: Åtskillnad i livsvärldar: barn levde i sin egen värld, skilda från föräldrar och and ra vuxna, de lekte inte hos varandra utan i gemensamma utrymmen, och de ägnade sig på egen hand åt sina aktiviteter Gleshet i interaktion: barn tillbringade sällan tid med sina föräldrar Begränsad och inkapslad intimsfär: beröring och samtal om känslor var i stor utsträckning frånvarande Fattigdom i insikter: de unga visste mycket lite om hur de vuxna levde, tänkte och gjorde Svag förändringsbenägenhet: de unga ville inte ha vuxna i sin värld, och tvärtom Given dominansordning: barn var underordnade vuxna, de vuxna bestämde allt Min poäng är att lärandet på fritiden ofta är antiauktoritärt på det sättet. Man kan inte börja med funktionen, man kan inte säga välkommen till vår ungdomsgård för då börjar du inte knarka

10 Entydig och separerad lojalitet: barn skyddade varandra och var helt lojala med sina familjer sammanlagt skapade de en strävan till åtskillnad. Barn och föräldrar följde regler de själva inte kunde redogöra för. Idag är relationerna helt annorlunda, jag kallar det för gränsöverskridandets relationsgrammatik. Barn tillbringar stor del av sin fritid hemma i en miljö som de upplever är deras, de förändrar dessa världar tillsammans med sina föräldrar, de tillbringar självklart tid hemma hos sina kompisar, de kommunicerar på mobil med familj och vänner, de lämnar hemmet i sällskap med föräldrarna och vill gärna att dessa följer med på deras aktiviteter. Intimsfären har blivit alltmer utvidgad och frisläppt, kroppskontakt tas som en mer självklar aspekt av vardagslivet. Man har också fått ett överflöd i insikter, det privata är alltmer öppet och offentligt. Vi pratar mer om oss själva och om andra med allt fler personer barn, lärare, föräldrar, kompisar, grannar etc. Även populärkulturen handlar i stor utsträckning om överflödet av insikter i egna och andras världar. det finns dessutom en stark förändringsbenägenhet i dag att testa stilar, smaker,identiteter och relationer. Dessutom har det i familjen uppstått en förskjutning från en given till en mer utmanad och osäker dominansordning barnen är ofta utgångspunkten för familjens behov, inköp och aktiviteter. Aldrig tidigare har de varit så mycket i centrum och aldrig tidigare har de vuxna följt dem så nära. Det är även här de nya auktoritetsordningarna kommer in. Under andra hälften av 1900-talet var det avstånd mellan barn och vuxna, idag är vi mycket närmare varandra. Hierarkin är otydlig, samtidigt vill vi som vuxna fortfarande vara auktoritära på vissa plan. Men auktoritet är inte längre något en vuxen automatiskt är, det är något en vuxen kan bli OM de investerar i relationer till barn. Eftersom vi har satt barnen i centrum kan vi bara bli auktoritära genom relationskapital. Maktordningen har inte förändrats, det är bara förutsättningarna som gjort det. Förskollärare vittnar om att arbetet är roligare nu än för 25 år sedan, men mycket mer tröttsamt. Och för invandrarfamiljer är det än mer komplicerat, de genomgår över en flytt något som tagit oss svenskar generationer. styrelser eller idrottsföreningar och arbetar för att det ska finnas institutioner tillgängliga för alla. Ökar klyftorna för mycket i samhället kommer de människor som vill vara medborgare inte att våga vara det, eftersom de inte vågar låna ut sina barn till experiment. Därför kan man inte moralisera över en medelklass som sätter sina barn främst, man måste göra en samhällsanalys. Om klyftorna ökar för mycket slås samhället sönder och medelklassen flyr den generella välfärdspolitiken. just nu har han precis börjat titta på så kallade supplementary schools i Malmö, skolor som föräldrar startat utanför skoltid, eftersom de inte är säkra på att deras barn lär sig allt de behöver i den svenska skolan. Man hyr in en lärare, samlas i en lokal och utbildar barnen i matte, arabiska, engelska och om det svenska samhället. Och det är inte för att de inte vill assimileras, det är för att de vill in i det svenska samhället. Detta är mycket vanligare än vad man tror, och det verkar främst handla om att mobilisera barnet inför skolframgångar. Här har vi ett exempel på chicaogosociologen Robert Parks etnicitetsparadox man mobiliserar sin egen kultur och det ser ut som utanförskap men det är ett sätt att assimilera sig. när det handlar om lärande och utemiljö pekar Trondman på det faktum att lärandeprocesser pågår överallt, även utanför institutioner. Han hävdar att lärande på fritid måste bygga på tre principer för att det ska få effekt: aktivitet som identitet och livsstil, aktivitet som känns rätt för individen, och aktivitet som individen valt själv. Frågar man ungdomar varför de håller på med hiphop svarar de inte: Då utökar jag min engelska, då får jag fler vänner, då bygger jag socialt kapital. Min poäng är att lärande på fritid ofta är antiauktoritärt på det sättet man kan inte börja med funktionen, man kan inte säga välkommen till vår ungdomsgård för då börjar du inte knarka. Det enda man som samhällsplanerare kan göra är att tillhandahålla infrastrukturer som gör det möjligt att lära sig saker där ute. Poängen är inte att det finns hiphopare eller pingisspelare, poängen är att tillhandahålla möjligheten. De unga måste däremot själva välja att flytta in, först då sker en lärandeprocess. Text: Caroline Alesmark Röster från konferensdagarna Gudny Sverrisdóttir, Særún Ármannsdóttir och Lilja Kristinsdóttir från Leikskolinn Hof i Reykjavik och Linda Sveinsdóttir från Heilsuleikskolinn Hamravellir, Island: Vi är mycket utomhus på våra förskolor och ville lära oss mer om utomhuspedagogik. Vi ansökte hos vår fackförening om att få åka på konferensen och fick ansökan beviljad. Jannika Persson, Österportskolan, Malmö: Jag är förskollärare och jobbar med barn i förskoleklass och första årskursen. Jag är här tillsammans med flera kollegor för att få idéer om hur vi kan utveckla vårt arbete med utomhuspedagogik. Idag har jag anmält mig till ett seminarium om hur man arbetar med svenska utomhus. i dag finns alla möjligheter samtidigt som vi lever i ett mer riskfyllt samhälle, det går till exempel inte automatiskt att läsa upp sina betyg längre kunde man komma till Lunds universitet och ha 2,3 i medelbetyg och ändå vara behörig. Mats Trondman konstaterar frankt att det är tveksamt om han själv fått möjlighet att göra det han gör idag om han varit född senare. Den amerikanska filosofen Martha Nussbaum menar att kraven för att vara en bra förälder idag innebär att du sätter ditt barn främst hemma, utanför hemmet bör du däremot vara medborgare, som sitter i skol- Mats Trondman Professor i kultursociologi, uppvuxen i Blekinge. Arbetade tidigare på Malmö högskola men är sedan 2007 på Växjö universitet, en del av Linnéuniversitetet. Rikskänd för sin barn- och ungdomsforskning med mycket uppskattad föreläsningsteknik. Biografi: Bilden av en klassresa, Carlsson (1994); Bortom detta något: Dikter, Vekerum (1995); Kultursociologi i praktiken, Studentlitteratur (1999); Kloka möten: om den praktiska konsten att bemöta barn- och ungdomar, Studentlitteratur (2003); Unga och föreningsidrotten, Ungdomsstyrelsens skrifter (2005). Silvia Ferrer, lärare för en tvåa på Österport skolan, Malmö: Vi är flera från Österportskolan på Ute är inne. Vi vill bli bättre på utom - hus pedagogik så vi är här för att se och lära. Det sägs att lärandet blir allra mest framgångsrikt om man upplever först och sedan får en teoretisk kunskap. Jag tror det ligger mycket i det. Gunnar Brinchman, Sarpsborg,Norge: Jag är gymnasielärare i Østfold, men här representerar jag Fysisk Fostring i Skolen, en frivilligorganisation som bedriver opinion för mer utomhuspedagogik i skolan. Norska skolor kan absolut använda sig mer av utomhuspedagogik

11 Utenavet Utenavet nationellt nätverk för främjande av utomhuspedagogik Utenavet arrangerar konferensen Ute är inne vart annat år i samarbete med kommuner, näringsliv, föreningar och organisationer i Linköping 2007, Norrköping 2009, Malmö 2011 och nästa gång i Umeå september den som vistas i skog och mark och park utvecklar en starkare känsla för naturen och ett större miljöengagemang. Detta är av stor betydelse i arbetet för en hållbar utveckling. Men också för att bli friskare, starkare och må bättre vilket gäller både barn och vuxna. aktiviteter i natur- och kulturmiljöer i staden och dess omgivningar är därför nödvändiga för barns och vuxnas allmänbildning och kulturkompetens. Utenavet grundar denna uppfattning på nordisk och internationell forskning. Den visar bland annat att barns kreativitet och koncentrations förmåga förbättras av att vara ute regelbundet. Kunskaper blir mer bestående om lärandet växlar mellan utomhusaktiviteter och inomhusaktiviteter dessutom visar erfarenheten att det psykosociala klimatet främjas. utenavet är ett nationellt nätverk av organisationer och myndigheter som ser utomhusmiljön som arena för pedagogiskt arbete bland barn och vuxna. Utenavet sprider exempel på utomhusbaserat lärande med hjälp av utbildningstips och inspirationsmaterial. Utenavet betonar platsens och de begripliga sammanhangens betydelse för lärandet. Utenavet deltar i och arbetar för nätverksbyggande på alla nivåer lokalt såväl som nordiskt och internationellt. Utenavet arbetar för att uppmärksamma myndigheter och beslutsfattare på att pedagogiskt arbete bland barn och vuxna måste bedrivas både ute och inne. Målet är att göra samhällsplanerare och byråkrater medvetna om och nyfikna på natur- och kulturupplevelser som metod för att levandegöra läroplanens intentioner och kunskapsmål. Och att detta gäller alla barn oavsett social, etnisk och kulturell bakgrund. Text: Petter Åkerblom Utenavet Utenavet är en gemensam plattform för organisationer och myndigheter som arbetar med utomhusmiljön som arena för lek, lärande och hälsa. Följande parter ingår i Utenavet: Linköpings universitet/nationellt centrum för utomhuspedagogik Friluftsfrämjandet Riksorganisation Skogen i skolan Naturskoleföreningen Sveriges lantbruksuniversitet/ Movium centrum för stadens utemiljö Örebro universitet/nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn och ungdom (NCFF)

12 Malmö stad mångkulturellt samhälle som Malmö. Utomhuspedagogik har visat sig vara bra för språkutvecklingen. I Malmö arbetar vi med vad man skulle kunna beskriva som urban utepedagogik, där man inte bara lär sig i och om naturen, utan om staden, i stadens rum och miljöer. Inom detta område tror jag att Malmö återigen skulle kunna bli en föregångare inom pedagogiken, som man var under sextiotalet. Ute har länge varit inne i Malmö Att Ute är inne hölls i Malmö är en följd av ett starkt engagemang för lärande för hållbar utveckling och en syn på utomhuspedagogik som utgår från staden och dess möjligheter att fungera som ett utvidgat klassrum. Sedan 2008 satsar Malmö stad omkring fem miljoner kronor om året på lärande för hållbar utveckling. Utomhuspedagogik utgör en viktig del av insatserna. Vi har talat med tre personer om Malmö stads arbete med utomhuspedagogik och lärande för hållbar utveckling: Lari Pitkä- Kangas, kommunalråd för konsumtion, stadsekologi och utveckling, Per-Arne Nilsson, avdelningschef på miljöförvaltningen och Åsa Hellström, projektledare på miljöförvaltningen och den som ledde Malmö stads arbete med Ute är inne. Per-Arne Nilsson: Egentligen tar vårt arbete avstamp i FN:s dekad om Lärande för hållbar utveckling som presenterades på världstoppmötet i Johannesburg I dekaden blir framtidsfrågorna konkreta och sätts in i en kontext. Hoppet om en hållbar framtid står till lärandet. Det är något vi måste jobba med på alla nivåer, från det lokala till det globala. Lärandet ska generera goda idéer som ska tas tillvara och spridas vidare. Vi lever inte våra liv var för sig utan allt hänger samman. dekaden talar om att gå från ord till handling. Det gäller att fylla begreppet lärande för hållbar utveckling med innehåll. Vår tes är att utomhuspedagogiken ger en möjlighet för fler barn och vuxna att lära sig bättre, något som är extra viktigt i ett Lari Pitkä-Kangas: Från politiskt håll satsar vi på lärande för hållbar utveckling för att vi ser att det ger positiva resultat. Vi får en bättre pedagogisk miljö. Det är en förhållandevis liten investering som har en stor effekt. Verkligheten blir alltmer komplex och skolan behöver alla verktyg man kan använda för att eleverna ska rustas för de problem och utmaningar som väntar. Ett lärande i utemiljöer ger förutsättningar för ett lärande som involverar hela kroppen, med både kognition och motorik. Inte minst ger det möjligheter för barn som har svårt att förhålla sig till den bokliga kontexten och som känner sig utanför i den vanliga undervisningen. Jag har själv sett hur bra det kan fungera. På det marina kunskapscentret SEA-U har jag varit med när barn i vadarstövlar för första gången upptäcker havet och vilket fantastiskt liv det innehåller. De var helt hänförda. Enligt mig är en av skolans viktigaste uppgifter att förmedla den lusten till lärandet, och då kan vi inte bara förlita oss till det som sker inom skolans fyra väggar. Det passar inte alla och ger heller inte den djupa förståelsen som ett lärande kan göra om alla sinnen kommer till användning. En del ser utomhuspedagogik som ett alternativ till vanlig pedagogik, jag ser den snarare som en stödfunktion. Jag vill inte att den ska ersätta annan pedagogik, men alla pedagoger ska kunna ha tillgång till den om de önskar. Åsa Hellström: Jag tror att en konferens som Ute är inne är oerhört viktig för att synliggöra de möjligheter som finns i utomhuspedagogiken. Många pedagoger inom det här området är engagerade var och en på sitt håll. Att samlas till en jättekonferens där allt kretsar kring lärande i utemiljöer är ganska häftigt. Många av de som kommer till konferensen kommer från förskolan eller grundskolans tidigare år. Det är svårare att få med pedagoger som arbetar med äldre barn eller vuxna. Men vi har sett att utomhuspedagogik har haft väldigt positiva effekter i flera vuxen- projekt, exempelvis med personer som har flyttat till Malmö från andra länder där de drabbats av trauman. Jag upplever att det finns ett stort intresse att förnya sig från många pedagoger. Man vill lära sig nya saker och utvidga klassrummet. Att gå ut är en väg till en annan pedagogik. Text: Mikael Ringman Lärande för hållbar utveckling i Malmö Åren är en dekad för lärande för hållbar utveckling enligt FN:s generalförsamling. Sedan 2008 genomför Malmö stad en särskild satsning för lärande för hållbar utveckling, med 4,5 miljoner kr per år ligger fokus på fyra områden i Malmö: Malmö Museer: Att skapa en regional och lokal mötesplats för frågor om lärande för hållbar utveckling. Stadsdelarnas arbete: Att stödja det arbete som utförs i stadsdelarna, men där stadsdelarnas egna olika behov och önskemål styr utformningen av arbetet. Natur-, miljö- och kulturpedagogik: Att stödja olika typer av pedagogik och medverka till att bygga upp en central plattform. Globala Malmö: Att uppmärksamma, diskutera och undersöka de lokala-globala sambanden och kopplingarna mellan lärande för hållbar utveckling och globala frågor

13 Malmö högskola Mer utomhuspedagogik med ny lärarutbildning Malmö högskola satsar på utomhuspedagogik, både i utbildningar och i forskning. Utomhuspedagogik ingår numera för alla som studerar till förskollärare eller fritidspedagog på Malmö högskola. anders olsson, utbildningschef för lärarutbildningen på Malmö högskola, berättar att den nya lärarutbildningen har fått en fastare utformning. För studenterna innebär det färre valmöjligheter jämfört med den förra som var mer likt ett smörgåsbord. Utomhuspedagogik var tidigare en valbar kurs på Malmö högskola. Nu är det ett innehåll som läses av fritidspedagoger och förskollärare. För grundlärare ingår utomhuspedagogik för de som läser NO eller idrott. Betyder detta en akademisk uppgradering av utomhuspedagogiken? Ja, i så motto att den nya läroplanen lägger fast särskilda mål inom NO och teknik, där utomhuspedagogik ingår som en del. På så sätt blir den ett moment för alla som studerar till förskollärare och fritidspedagoger samt de grundlärare som läser NO. Men utomhuspedagogik var även tidigare relativt populär som valbar kurs, säger Anders Olsson och pekar på att utomhuspedagogiken även fortsättningsvis är tätt knuten till naturvetare och idrottsvetare, liksom till utbildning för de yngre åren. Även om fler idag talar om att utomhuspedagogiken kan omfatta i stort sett alla ämnen är kopplingen till idrott och naturkunskap i skolan fortsatt stark. Så är det även på Malmö högskola. Kurserna i utomhuspedagogik leds av medarbetare inom idrotts- och naturvetenskap. Anders Olsson har själv en bakgrund inom utomhuspedagogik. I fem år arbetade han på naturskolan i Lund, en av de första i landet när den startade Han anser dock inte att förskola och skola med automatik bli bättre av mer utomhuspedagogik. Det finns otroligt många kurser av hög kvalitet, utomhuspedagogiken är en av dem. Jag vill se det autentiska som det viktiga, snarare än att vara utomhus till varje pris. Med det menar jag att man tar utgångspunkt i närmiljön och möter verkligheten. per hillbur, prefekt på fakulteten för lärande och samhälle på Malmö högskola, var initiativtagare och ansvarig för forskningssymposiet Out & About Perspectives on Outdoor Education i Malmö den 28 september 2011(se artikel sidan 58). Det finns mycket forskning om utemiljöns påverkan på människor men det behövs mer forskning om pedagogik i utemiljö, berättar Per Hillbur som ordnade forskningskonferensen för att belysa frågeställningar kring utomhuspedagogik. Out & About samlade ett femtiotal deltagare på Malmö högskola. Det var första gången som en forskarkonferens arrangerades i samband med Ute är inne. Utomhuspedagogik, utepedagogik eller utebildning är ord som kan framstå som synonymer, men innehåller nyanser av vad själva utevistelsen innehåller. Per Hillbur anser att outdoor education är ett begrepp som är mer adekvat. Ute kan egentligen vara var som helst. Man kan lämna klassrummet och komma tillbaka. Man kan gå ut och hämta saker. Man kan vara inne och gå ut virtuellt. Det viktigaste som jag ser det är att gå utanför skolans fyra väggar för att hitta infallsvinklar som stimulerar andra människors lärande. Text: Mikael Ringman Malmö högskola Malmö högskola arbetar brett med frågor kring lärande för hållbar utveckling i samverkan med olika institutioner, organisationer och myndigheter. Högskolan är en aktiv medlem i RCE Skåne, ett regionalt nätverk som ska sprida lärande för hållbar utveckling inom olika former av lärande. United Nations University har introducerat idén om regionala centra, som arbetar lokalt för att stimulera och stödja detta lärande. Vid Malmö högskola ges ett flertal olika kurser inom lärande för hållbar utveckling och utomhuspedagogik

14 Stranden Forskning under ytan Ribersborgsstranden i Malmö. Havet är stilla, vinden mild. Himlen är blå med ett dis som faller som en slöja framför Köpenhamn. Med diset som fond ger höstljuset en sällsynt skärpa i detaljerna på stranden. ni har nog valt den allra bästa höstdagen för att ge er ut och spana i Öresund. Bättre sikt än så här kan det inte bli i vattnet, säger Martin Karlsson. Vi befinner oss på SEA-U Marint Kunskapscenter, en pedagogisk och publik marin verksamhet vid Öresund. Deltagarna i workshopen tar med sig vadarstövlar, vattenkikare, spadar, hinkar, håvar och sandsilar. Idag är de havsforskare. Instruktionerna är enkla: ut och leta! Alla levande djur samlas in för att senare identifieras på land. För barnen gäller tre regler. Spring inte, gå inte baklänges och sätt er inte på huk. Jag nämner reglerna för er också, så slipper ni bli blöta, säger Martin Karlsson. christel johansson och Marie Bergengren arbetar på Hästhagens förskola bara någon kilometer från stranden. De vadar med strida steg mot tången närmast strandkanten. De besöker ofta stranden med barnen. Idag söker de nya uppslag på aktiviteter de kan göra. Marie Bergengren skyfflar upp sand från botten, Christel Johansson skakar silen efter samma princip som vid guldvaskning, den fina sanden rinner undan och kvar ligger mindre stenar, några snäckskal och en liten mask som stoppas i hinken. Andra deltagare står och stirrar i vad som ser ut att vara flytande vägkoner, men visar sig vara vattenkikare med kraftig förstoring. lärandet är lustfullt och lekfyllt och den uppsluppna men samtidigt koncentrerade stämningen skiljer sig inte stort från andra dagar då det är barn som håller i redskapen. Pernilla Andersson från Andersbergsskolan i Gävle är med hela sitt arbetslag, elva personer, på Ute är inne. De samlar inspiration och idéer inför en större satsning på upplevelsebaserat lär ande. Det var mycket som lockade i programmet. Att det blev just den här workshopen var nog mest en slump. Det är en imponerande verksamhet, något liknande finns inte i Gävle, säger Pernilla och pillar fram några musslor i sin sandsil. en bit därifrån hör vi Marie Bergengren ropa med en håv i handen. Christel! Jag har fått en fisk! En halvtimme senare har de tidigare tomma hinkarna fått innehåll: snäckor, fiskar, musslor, en manet, något räkliknande. Pedagogerna bläddrar i böcker. Deras uppgift är att identifiera vattendjuren de har hittat. Vi trodde att det var en horngädda vi hade hittat, det såg ut att vara en lång och smal fisk, men vi kom fram till att det är en tångnälla, säger Marie Bergengren. Text: Mikael Ringman Mitt havsdjur att forska om djur Workshop B52 Martin Karlsson SEA-U Marint Kunskapscenter, Malmö

15 Parken Utelek en väg till språket tjugo pedagoger sitter i en ring i en grön dunge. Det är stilla, man kan höra vinden blåsa försiktigt i träden. Det är nog inte den här bilden ni har av Rosengård. Så här ser det också ut här ute, berättar Eva Hörnblad, lärare på Örta - gårds skolan. Jag är glad över att vi fick just den här platsen för vår workshop. Dels för att platsen är så fin, dels för att det är hit jag går oftast med min klass. Hon har i flera år arbetat aktivt med utomhuspedagogik för att fördjupa kunskaperna, inte minst språkligt, hos sina elever. I stadsdelen är vart tionde barn nyanlänt, vilket innebär att skillnaderna i svenskkunskaper är stora. eva hörnblad berättar att hon arbetar mycket med foton, bilder och symboler. Bilderna blir ett stöd för förståelsen och inlärningen. Ett barn kanske hör ordet träd för första gången men om hon ser en bild på ett träd så förstår hon direkt i alla fall. bilderna kan användas gång på gång. Hon visar foton på klassen i just den här dungen. Under ett år togs ett foto varje månad. På varje bild står månadens namn. Men om man håller för namnet kan det bli en gissningslek. Sedan dukar hon upp med ett antal exempel på övningar hon har genomfört med sina elever. Här är några av dem: Färgpaletten. På ett laminerat papper finns ett stort antal färger och färgnyanser. Uppgiften är att barnen ska hitta något i omgivningen med samma färg. Den här övningen har varit med länge men jag tycker den är bra och vill därför slå ett slag för den, säger Eva Hörnblad. ABC utomhus. Här handlar det om att hitta föremål med alfabetets alla bokstäver. Mossa hamnar på M, blad på B och så vidare. Adjektivbingo. Eva ropar ut adjektiv som lång och smal, brun, fin, sned. Grupper får i uppgift att finna föremål som beskriver adjektiven. Pluralövning. Här handlar det om att hitta saker som bildar pluralformer som står på ett av Evas inplastade papper. Var hittar man något som slutar på or i plural? angelica evander på Blankebäcksskolan i Oxie är ganska nyutexaminerad och säger att hon suger i sig av alla tips hon får. Färgpaletten som Eva sade var så vanlig, den hade jag aldrig sett förr, och den tänker jag nog använda mig av. Det är inte särskilt komplicerade övningar, men det är sådana som har fungerat bra för mig, säger Eva Hörnblad och uppmanar pedagogerna att fundera på egna varianter eller idéer. eva hörnblad berättar att hon upplever att lärandet fördjupas när eleverna kommer utomhus. Dessutom blir ljudnivån utomhus en helt annan, vilket innebär att det blir mind re stökigt i gruppen, säger Eva Hörnblad som ofta tar med sig stormkök ut så att det kan bli en rejäl utevistelse. Lärandet utomhus är nyttigt på flera sätt. Jämför jag min klass med andra, har vi betydligt lägre sjukfrånvaro. Min enkla tolkning är att mina barn är friskare för att vi är utomhus mera. Text: Mikael Ringman Språkutveckling i ett ämnes integrerat perspektiv Workshop D53 Eva Hörnblad Örtagårdsskolan, Malmö

16 Gatan Gå till historien Ofta handlar utomhuspedagogik om NO eller matematik. Med stadsvandringen som exempel visar tre pedagoger på Malmö högskola hur man kan använda utomhuspedagogiken i SO-ämnena. lilian waldenström, Kajsa Hallstedt och Bodil Liljefors Persson arbetar med lärarutbildningen på Malmö högskola,på Fakulteten för lärande och samhälle. I den nya utbildningen för F-3-lärare har de under hösten arbetat med temat när miljö. Att använda sig av närmiljön i undervisningen är minst lika viktigt i SO-ämnen. Det handlar om att gå till historien i vår närmiljö. Det handlar också om sättet att se på historien, att hitta berättelser som åskådliggör historien ur barnens perspektiv, berättar Kajsa Hallstedt. vandringen utgår från Malmöhus slott och där sveper Kajsa Hallstedt bakåt i historien. Tänk er hur det såg ut här för drygt 50 år sedan. Då var slottet en flyktingförläggning. Vid krigsslutet kom judiska flyktingar till Malmö och det var till Malmöhus slott de kom, som redan då var ett museum. För lite mer än 100 år sedan skulle man ha kunnat se fångar med fotbojor lämna denna fästning för sista gången, när Malmö byggt ett nytt fängelse på Kirseberg. kajsa hallstedts berättelse fortsätter bakåt i historien i hundraårskliv. För 300 år sedan då blev det fängelse i slottet. För 400 år sedan vid den här tiden blev Skåne svenskt. För 600 år sedan då Erik av Pommern byggde ett kastell på platsen som senare blev ett slott, som idag är ett av de äldsta renässansslotten i Norden. Så går vandringen vidare, bort mot Västergatan, en av Malmös äldsta gator. Lilian Waldenström ber deltagarna att tänka sig hur det kunde ha sett ut 500 år tidi gare, med en familj från landsbygden som sökt sig in till staden som vid den här tiden hade omkring invånare. Tänk er stadsporten till Västergatan och bortom porten skymtar husen, förmodligen de högsta som familjen någonsin hade sett. inne på västergatan berättar hon att Malmö stadsarkiv har bouppteckningar som sträcker sig ända tillbaka till 1547 och som med skrämmande tydlighet berättar om hur enkla levnadsförhållandena kunde vara. Mattias Dahlberg, SO-lärare på Västra Hamnens skola, är en av deltagarna som anmält sig till vandringen. Han har själv arbetat med stadsvandringar och är på workshopen för att se om han kan få nya idéer. Det kan vara ett väldigt bra sätt att arbeta med historia på. Men det är gans ka krävande. Det gäller verkligen att få in barnens perspektiv, annars kan man snabbt tappa deras intresse, säger han. Text: Mikael Ringman Stadsvandring och framtidsfrågor Utepedagogik med SO-perspektiv Workshop A 10 Lilian Waldenström och Kajsa Hallstedt Malmö högskola

17 Parken Att ta litteraturen utomhus Solljuset silar ned mellan tallgrenarna i Slottsparken i Malmö. Det är en förvånansvärt varm septemberdag och den grupp pedagoger som samlats här arbetar koncentrerat i skuggan av träden. Om några minuter ska de presentera sin tolkning av Hamlet. deltagarna har haft en halvtimme på sig för förberedelser. Var och en av de fyra grupperna ansvarar för en akt. Det gäller dels att hitta det väsentliga i texten, dels att fördela roller och repliker på den korta tiden. Vad är det där? Vadau? Ett spöke! Ah, men harregud! Första akten har börjat och koncentrationen är total. Rollerna består av vakterna Barnado och Marcellus, samt vålnaden som stryker fram och tillbaka mellan träden. Vålnaden har en virkad sjal runt huvudet. Det är stafetteater och rekvisitan, bestående av en döskalle av plast, en plastdolk och en kungakrona går som en stafettpinne mellan de olika grupperna. efter den dramatiska sista akten då den ena aktören efter den andra faller till marken med plastdolk och giftbägare (en vikkåsa) i ett fast grepp, applåderar alla, även ett antal förbipasserande Malmöbor som tacksamt följt den överraskande underhållningen i parken. Vad bra det blev, säger någon. Ja, jag trodde aldrig det skulle gå, säger en annan, men nu förstår jag ju faktiskt vad Hamlet handlar om. Denna workshop heter Ronja och Hamlet i skolskogen och handlar om hur man kan flytta litteraturen från klassrummet till närmiljön. Arbetssättet bygger på tankar om litteraturreception, som handlar om att flytta fokus från författare och analys till läsaren och upplevelsen. Centralt i utomhuspedagogiken är att man arbetar med alla sinnen och där passar idéerna som litteraturreception bra. Detta arbetssätt hjälper också eleverna att identifiera sig med personerna och tränga djupare in i handlingen i ett litterärt verk. Detta är en metod jag har arbetat med på i stort sett alla stadier. Och det fungerar både för Max potta och Hamlet. Det är ett utmärkt sätt att väcka nyfikenhet och fördjupa läsförståelsen, berättar Eva Kätting. i den nya kursplanen i svenska för grundskolan står bland annat: I mötet med olika typer av texter, scenkonst och annat estetiskt berättande ska eleverna ges förutsättningar att utveckla sitt språk, den egna identiteten och sin förståelse för omvärlden. Detta arbetssätt ger förutsättningar för eleverna, inte minst de elever som har svenska som sitt andra språk, att kunna uppnå dessa mål. Nu är det dags för deltagarna att gripa sig an nästa uppgift och denna gång är det boken om Ronja Rövardotter som står i fokus. De nybildade grupperna sprider sig i parken för att hitta bästa platsen för att redovisa nästa uppgift. Åter är engagemanget och arbetsglädjen på topp. Text: Eva Kätting och Mikael Ringman Ronja och Hamlet i skolskogen Workshop CD 22 Eva Kätting Nationellt Centrum för Utomhuspedagogik, Linköpings universitet

18 Parken Maskrosor blir musik Konst i och av naturen Land Art var en konströrelse som växte fram under 1960-talet. Konst skapades i, med och av naturen. land art är även temat för workshopen på Ribersborgsstranden. Se er omkring, inspireras, använd det som finns omkring er, skapa. Ungefär så lyder uppmaningen från konstpedagogen Åsa Forsberg. Hon arbetar på Regionmuseet i Kristianstad och använder sig ofta av Land Art-pedagogik när hon arbetar med skolklasser. Arbetssättet kan man tillämpa var som helst. Vid havet eller inne i staden. Man kan använda naturmaterial som vi gör här, men också ge sig ut och leta skräp i staden och låta skräpet bli konst, berättar Åsa Forsberg. Yvonne Schewalius och Ingrid Malmqvist från Lillgårdens förskola i Sjöbo arbetar tillsammans med Lise Lövkvist från Langsätersskolan i Nyköping. De har plockat små strandfynd och grupperat dem i rutor av strandgräs. Betydelserutor kallar Ingrid Malmqvist dem i en ruta finns mörka stenar, i en annan röda, i en tredje släta stenar. En bit bort har en annan grupp pedagoger skapat ett poetiskt verk i strandbrynet. De har inspirerats av havet och öppenheten. Tre ord, längtan, lust, evighet, har byggts av stenar och annat de har hittat på stranden. Ordet LUST står skrivet med vita stenar på botten i vattnet, nästa ord står i sanden och det tredje finns en bit upp i den torkade tången. när skapandet är klart går alla runt och berättar om sina verk. Åsa Forsberg uppmuntrar och berömmer. Och hoppas att arbetssättet ska spridas vidare. Land Art är platsspecifikt och blir därmed ett sätt att skapa en berättelse om en plats. Man kan använda Land Art inom i stort sett alla ämnen, säger Åsa Forsberg. Text: Mikael Ringman Land Art skapa konst i natur- och kulturmiljöer. Workshop B57 Åsa Forsberg Regionmuseet Kristianstad konstnären, musikern och instrumentbyggaren Åke Egevad är full av historier. Och han har minst ett instrument för varje historia. Ur sina påsar halar han upp flöjter, trummor, pipor och andra instrument som han själv byggt av naturmaterial. Som fårflöjten, byggd av ett skenben. Jag äter aldrig skinka till jul. Jag köper en fårfiol istället. Det är lite dyrare, men jag använder benet till att bygga en flöjt som jag säljer. Så tjänar jag in det den vägen istället, skrockar han och talar om att liknande flöjter var vanliga instrument på medeltiden. Sedan blåser han en melodi i förbluffande klara och ljusa toner. det främsta syftet med seminariet är att deltagarna ska få tips på hur de själva kan skapa instrument av naturens eget material. Åke Egevad berättar att han först var lite orolig över att hålla en workshop i Pildammsparken. En park är rena rama stubbåkern, renklippt och tuktad, utan vilda växter, säger Åke som dagen före ringde parkarbetarna och frågade om det fanns någon plats som de inte brukade klippa. Backen vid toaletterna var svaret och därför är det där deltagarna håller till. Där finns diverse strån att plocka och där kan deltagarna göra enkla pipor av maskrosor och andra rörväxter. max persson från Sege Parks förskola i Malmö rycker blomman av maskrosen, klämmer ihop ena änden och blåser. Ut kommer ett svagt fagottliknande ljud. Cege Grönlund Svensson från Vårfruskolan i Lund visar en något mer avancerad modell av vitplister. Där är den nedre delen ledad genom att Cege har skurit täta hack i stjälken. Genom att böja den ledade delen (tänk saxofon) samtidigt som han blåser höjs och sänks tonhöjden. Ett litet jack i sidan vid blåshålet behövs också för att skapa ljud. Helt fantastiskt. Det ska bli skitkul att göra det här med skolbarnen, säger Cege Grönlund Svensson. åke egevad berättar att människor sannolikt har musicerat på rörväxter och sälg- och rönnpipor (tillverkas på våren när träet av fyllt av sav) i flera tusen år. Likaså har de gjort enkla trummor och slagverk. Deltagarna får lära sig att bygga egna xylofoner eller träspel som Åke Egevad föredrar att kalla dem. Xylo betyder trä på grekiska och fon betyder ljud, förklarar han. två långa lite grövre pinnar läggs mitt emot varandra. Principen är att lägga andra pinnar på tvärs mot dem. Med ett par spikar på var sida om tvärslårna hålls de på plats. Genom att gröpa ur en bit av tvärslårna kan träspelet stämmas till vilka toner man önskar. Jag har slutat med att stämma fram tonskalan. För om man stämmer sitter barnen bara och spelar Gubben Noak. Är spelet ostämt blir det ett mycket mer suggestivt ljud och då släpper barnen loss mer av sin kreativitet. Text: Mikael Ringman Musik i naturen Workshop C 01 Åke Egevad Malmö

19 Parken Att återskapa natur på naturligt vis Att naturens egen design är både sinnrik och fantastisk är utgångspunkten för en workshop i Slottsparken av Klas Nyberg och Ingemar Nyman från Miljöverkstaden i Helsingborg. klas nyberg talar om biomimetik, ny teknik som hämtar inspiration från livet i naturen. Som kardborreband. Eller det japanska snabbtåget Shinkansen 500 vars spetsiga form har kungsfiskarens näbb som förebild, en form som gör att tåget går tystare. Naturens funktion är vad de deltagande pedagogerna ska koncentrera sig på. Först får de i uppgift att skapa ett konstverk med hjälp av naturmaterial. Sedan lyfter Klas och Ingemar perspektivet en nivå. Deltagarna delas in i grupper och får lappar med ord som beskriver naturliga funktioner som förflyttning eller flytkraft. Sedan ska grupperna med inspiration från detta ord skapa något med naturliga material. De andra grupperna ska utifrån deras skapelse gissa vilket ord det rör sig om. Ingemar Nyman har dukat en filt med arbetsmaterial som kan användas tillsammans med föremål som hittas i parken. Genom att klippa av ändarna på tandpetare som stuckits genom två löv blir bitarna till stygn som håller löven samman. Ingemar håller upp sälgpinnar som kan användas för att skapa förgrenande konstruktioner. Den mjuka märgen gör sälg till ett lättarbetat material, säger Ingemar Nyman och gör hål i märgen med en syl eller borr, sticker in en tandpetare och fogar samman med en annan sälgstump. Gamla aluminiumburkar och kaviartuber har klippts ned till blänkande arbetsmaterial som kan fungera som pynt eller att surra fast något med. Ingemar Nyman berättar att Miljöverkstaden varierar nivån på uppgifterna utifrån elevernas ålder. Grundidén är densamma att ge barnen en känsla för naturen så att den ser naturen som en del av ett levande system. Med mindre barn kan man ta upp ord som återanvändning och återvinning och förhoppningsvis ge dem en innebörd. Med större barn kan man ställa större frågor för att få dem att reflektera, säger Ingemar Nyman. Marie Hansson och Helen Persson från Lillgårdens förskola i Sjöbo arbetar tillsammans med Agneta Wilhelms från Lumparlands förskola på Åland. Deras uppgift är att skapa något kring ordet kommunikation. Jag älskar naturmaterial. Jag jobbar mycket med skapande med barnen och vi åker ofta till vår naturstuga i Sjöbo Ora där vi har jättegoda möjligheter att arbeta i naturen, berättar Marie Hansson. Text: Mikael Ringman Natur och design. Design av egna konstruktioner med inspiration från naturen. Workshop A01 Klas Nyberg och Ingemar Nyman Miljöverkstaden, Helsingborg

20 Parken Livet är ett äventyr! Workshop D 49 Lisa Petri och Kristian Almqvist Drömmarnas Hus, Malmö hus.se Drömmarnas Hus skapar äventyr Den fria viljan vid namn Fria har problem med sin bror Karl Kontroll som har fängslat naturkrafterna. Uppgiften är att släppa loss dem. drömmarnas hus är en fristående kulturell och pedagogisk verksamhet, som fick Kunskapspriset 2010, och som driver flera olika kulturprojekt i och kring Malmö. Ett av dem handlar om äventyrspedagogik, som Drömmarnas Hus har utvecklat i Fulltofta naturområde i Mellanskåne tillsammans med flera skolklasser. En del av sagoäventyret återskapades för pedagogerna i området kring den gamla herrgården i Rosengård, där Drömmarnas Hus håller till. Deltagarna möttes av Fria den fria viljan som har problem med sin bror Karl Kontroll som har blivit helt förvandlad. Han har tagit kontroll över de fyra elementen eld, vind, vatten och jord. Det är våra naturkrafter som Karl Kontroll håller fängslade. De måste släppas fria, annars vet jag inte hur det kommer att gå. Kan ni hjälpa mig? frågar Fria, som i verkliga livet heter Lisa Petri. Hon får ett jakande svar och sedan är upp draget igång. Det första handlar om att hämta vatten som står långt bort, på mark som är giftig och dödsskallestämplad. Fria delar ut plattor som går att stå på och rörbitar som kan sättas ihop till en ränna. Det är en samarbetsövning som inte är helt enkel. Det dröjer ett antal minuter innan vattnet från vattenkannan i giftområdet sakta rinner i rännan som pedagoger hjälps åt att hålla ihop. Fria tar tacksamt emot det i en behållare. Med hjälp av plattorna ska gruppen sedan förflytta sig fram till nästa utmaning. De måste jobba nära varandra i dubbel bemärkelse, i princip måste det alltid vara två personer på en platta för att de ska komma framåt. Den sista utmaningen handlar om luft. En ballong med luft ett par meter bort, även den i ett giftigt område, måste hämtas. Hur ska det gå till? På marken ligger slangar till bildäck. Pedagogerna grunnar. Någon måste selas fast med slangarna, luta sig framåt, samtidigt som de andra håller emot. Ingen är särskilt sugen. Eter ett tag anmäler sig Jeanette Kindhag. Kristian Almqvist från Drömmarnas Hus tipsar om att fästa två slangar i kors, som ett ammunitionsbälte. Sedan knyts slang efter slang fast. Två håller i Jeanettes fötter och sedan kastar hon sig ut, dödsföraktande, och får tag i ballongen. Applåder! Wow, ni satsade på actionvarianten, säger Kristian. Egentligen behöver man inte göra det så dramatiskt. Man kan göra det med mer kontroll. Genom att luta sig sakta, sakta blir det en bättre samarbetsövning. Så brukar barnen göra. Vill någon testa? Emelie Runfeldt från Upplandsstiftelsen an mäler sig. Ny slangknytning. Det går galant när hon lutar sig och lugnt och stilla tar upp ballongen. Elementen är befriade. Naturens ordning är återställd. Text: Mikael Ringman Ute är appar inne Välkomna till Hogwarts! Det här är professor Wolfant och jag är professor Hill. Ställ er på led två och två så ska vi påbörja vår resa. Men, akta er för mugglare och dementorer på vår väg! med ens är vi igång. Camilla Bergholm och Camilla Ulvmyr tar kommandot direkt. Att det är Harry Potter-tema går inte att ta miste på när de iklädda häxhattar och caper möter upp sina deltagare.promenaden går till en paviljong vid Drömmarnas Hus i Rosengård. Harry Potter-temat fortsätter och det blir dags för deltagarna att delas in i grupper. Som i ett trollslag har vi grupper som heter Gryffindor, Hufflepuff, Ravenclaw och Slytherin och det stora äventyret kan börja. De som har tar fram sina hemliga sändare och programmet geocaching.com laddas ner. Professor Wolfant och Hill berättar hur aktiviteten ska gå till och hur lång tid man har på sig. Sedan ger sig de olika grupperna i väg för att leta cacher i området. Flest hittade cacher under den begränsade tiden vinner. det harry potter-inspirerade äventyret fortsätter med en tipspromenad upplagd utifrån alfapet och wordfeud. Även under denna aktivitet ska man använda sig av mobiltelefonen. Man svarar på tipsfrågorna genom att skicka ett SMS till workshopledaren. Svarar man rätt får man två bokstäver i retur och svarar man fel blir det bara en bokstav. När man sedan har besvarat alla frågorna är det dags för korsordsspel. Man plockar helt enkelt åt sig de bokstavsbrickor man fått via SMS och börjar bilda ord. Det lag som fått ihop flest brickor och dessutom får ut alla brickor på spelplanen vinner utmaningen. Geocaching är en modern form av skattjakt, gömma nyckel eller orientering som man utför med hjälp av en smartphone eller GPS. För smartphones finns det en gratis app att ladda ner. Wordfeud är ett korsordsspel för smartphones, som till stor del bygger på spelet Alfapet. Genom att kombinera upplevelser utomhus med modern teknik finns oändliga möjligheter att utveckla lärandet med barnens och pedagogernas nyfikenhet som drivkraft. Text: Camilla Bergholm och Camilla Ulvmyr Funny Walks med promenaden som metod för lärandet Workshop C31 och D31 Camilla Bergholm och Camilla Ulvmyr NCFF, Örebro universitet

21 Parken Hela kroppen behövs för att lära vi har alla samma rättigheter och skyldigheter i naturen men alla har inte samma förutsättningar att uppleva den. I Sverige ägnar sig flera myndigheter åt tillgänglighetsanpassning, i Norge arbetar man med tilretteleggelse. Det är många olika slags insatser som samlas under dessa begrepp. Allt för att göra naturen öppen för alla oavsett vem du är. Stein Roar Slotterøy inleder sin workshop med att låta deltagarna diskutera hur funktionsnedsättningar och naturen kan ses och upplevas som problem. Han vill genom sina kunskaper få fler att byta ingång till frågan. Till att se möjligheterna. Men det förutsätter att friluftsledaren är medveten om sin egen förförståelse och inställning, och inser individers olika behov och villkor. den kroppsliga förståelsen för olika funktionsnedsättningar, tillsammans med tron på att det är möjligt, är centralt när man leder grupper i naturen, förklarar Stein Roar. Deltagarna som intresserat lyssnar på hans erfarenheter kommer från särskolor och naturskolor, men även från friluftslivets vida arena. Erfarenheterna av att leda grupper med funktionsnedsättningar varierar. De som har sin hemvist inom särskolan delar frikostigt med sig av sina erfarenheter. En av deltagarna intygar att det är snarare fantasin och motivationen hos personalen än själva funktionshindren som sätter gränser. För att kunna se fysisk funktionsnedsättning med nya ögon bör man utmana sin egen kropp. Första provapå-aktiviteten den här dagen för ökad sinnlig förståelse för andras livsvillkor är att ta sig runt i parken med andningsmask för ansiktet. Ett effektivt sätt att få känna på hur det är att ha astma och vara fysisk aktiv utomhus. Deltagarna summerar snabbt att tempo och intensitet måste anpassas individuellt. Nästa uppgift är att ta bort synen. Därefter hörseln. Två och två löser man uppgifter och reflektionerna är direkta. Det blir konkret för var och en hur sinnena fungerar och vilka som förstärks när ett eller flera av dem tas bort. gruppen summerar att medvetenheten om en funktionsnedsättning kommer av att själv med hela kroppen få uppleva sådant som kan betraktas som en begränsning eller problem för andra. De här övningarna känns rimliga att göra själv med barngrupper utan större anpassningar. Bara platsen begränsas, det finns en när varande vuxen och en trygghet i gruppen. Såväl samarbetsövningar som lära-känna-övningar kan lätt vävas in. Något som blir extra tydligt under denna workshop är språkets centrala betydelse. Utan ord får vårt kroppsspråk en enorm betydelse. Att våga vidröra andra människor kan vara helt avgörande. Deltagarna löser sina uppgifter just för att de vågar röra vid varandra. De visar att tillit är något grundläggande för att förstå en annans människas behov, och för att kunna hjälpa den som inte kan själv. För tillsammans kan vi. Text: Sofia Green Klart det går! Friluftsaktiviteter for barn og unge med fysisk funksjonsnedsettelse Workshop B42 Stein Roar Slotterøy, Helleland Dalane Friluftsråd, Norge

22 Parken Naturen som berättelse han får min fulla uppmärksamhet där han sitter under det enorma trädet. Små figurer i hans händer får allteftersom olika roller i hans berättelse. Hans röst vävs ihop med föremålens rörelser och upptåg. Det är en liten plastfigur föreställande Törnrosa som är huvudpersonen. Historien ges ett innehåll av det som finns runt omkring henne. Löv och pinnar kan omsorgsfullt bilda ett bo. Naturen bjuder generöst på rekvisita. En annan plats hade erbjudit en annan slags berättelse. Vi upplever här och nu, det som kallas storytelling, och det på danska. thomas gyalokay är naturvägledare (naturvejleder) vid Institutions og skolecentret i Høje-Taastrup i Danmark. Han förklarar hur storytelling bör byggas kring en genomtänkt inledning, ett antal hållpunkter och ett tilltänkt slut. Vad figurerna gör och säger kan få vara oskrivet och få vara beroende av vad platsen har att erbjuda. Nyckel till att behålla de yngre barnens uppmärksamhet är snabba skiftningar. Tvära händelser som kanske får barnen att luta sig nyfiket framåt - vad var det där? vad hände nu?. Det är den slags reaktioner som får barnen att lyssna vidare hungrigt efter mer. Fantasin är ett av pedagogens mest användbara redskap för att fånga barnens intresse, tillsammans med platsen och vad som finns där. i smågrupper får deltagarna fortsätta Thomas redan påbörjade historia. I de fall språken sätter gränser blir mimik och figurernas rörelser mer talande. Danska, svenska, norska och isländska blandas om vart annat och det berikar gruppuppgifterna som får en ytterligare dimension. Deltagarna får utrymme att vara kreativa utan några förbehåll. När varje grupp spelar upp sin akt för övriga bjuds det på många skratt. En särskilt uppsluppen stämning infinner sig när en av historierna landar i ett gaybröllop med en efterföljande gayparad. mångfald konferensens huvudtema kan med andra ord gestaltas på många olika sätt. Begreppet finns med som en röd tråd hos såväl deltagarna som hos workshopledarna. Som sprakande avslutning delas deltagarna upp i två läger. Med svärd av skumplast avgörs ett slag av särklass. Många går in i sin roll med underbar charm. När tiden är slut har ett budskap nått fram att en plats tillsammans med inlevelse och fantasi, naturlig och medhavd rekvisita, kan kombineras för att fånga barnens uppmärksamhet och få dem delaktiga i en berättelse. på den här workshopen levandegjordes möjligheterna med det muntliga berättandet som redskap för att till exempel utveckla barns språkförståelse genom gruppuppgifter och gemensamma reflektioner. Med klarsynthet och stor fyndighet fick deltagarna uppleva berättandet som ett verktyg för lärande. Oavsett vad som avses att läras in. Text: Sofia Green Eventyret i naturen naturen i eventyret Workshop A25 Thomas Gyalokay Institutions og skolecentret i Høje-Taastrup, Danmark

23 Gatan Hållbart lärande vi tittar på varandra. Ska vi verkligen vara här? Stapelbäddens karga och betongpräglade miljö är inte den mest natursköna miljön som Malmö kan erbjuda. Gruppen samlas intill ett träd, eller det är snarare ett snår som fått växa sig trädlikt, men det får ändå tjäna som samlingspunkt. Det ska handla om att lära in ute på hållbar väg. Helena Óladóttir inleder med att målet med hållbar utveckling är att öka kunskapen och motivationen för att alla skall kunna agera för ett hållbart samhälle. Att lära in ute på hållbar väg menar hon är nyckeln till en helhetssyn. Genom att tillämpa ämnesöverskridande övningar kan eleverna lättare närma sig en förståelse för hållbarhet. Genom att de får komma i kontakt med naturen är det lättare att utveckla grundläggande miljökunskaper, som ska göra oss alla till reflekterande och agerande individer. första övningen går ut på att hämta föremål i omgivningen som kan relateras till miljö, samhälle och ekonomi tre områden, begrepp och viktiga beståndsdelar i hållbar utveckling. Vi kan snabbt konstatera att det är lätt att hitta sådant som förbrukats av människan och som lämnats utan eftertanke. Föremålen sätts i relation till de tre begreppen och vi ställer oss frågan: Vilken är påverkan sett till miljön, samhället och ekonomin? Dessvärre upptäcker vi snart att det vi hittat inte står för hållbar utveckling, utan har snarare negativ påverkan på flera sätt. Vi fortsätter i mindre grupper och med tiden upptäcker vi att den plats som från början upplevdes så fel är så rätt. Det karga och den nästintill obefintliga växtligheten ger workshopen rätt tyngd. Den stekheta solen, trots att det är september, bidrar till en känsla av att en allvarlig klimatförändring redan skett. Det känns så verkligt. Som att det redan är för sent att förändra våra liv vad vi köper, konsumerar, var vi bor och reser. Klimatet har redan fått stryka på foten på grund av människans ointresse och okunskap. Och utan engagemang för de ekologiska fotavtryck som varje människa faktiskt gör i det omedvetna. den råa, tuffa betongpräglade platsen blir ett medel för lärare att tänka i nya banor. Deltagarna växlar oreflekterat mellan vuxen- och barnperspektiv: men om man skulle göra det här med barnen. De får lära sig olika tekniker som gör det enklare för barn från förskoleklass till årskurs 6 att till exempel skildra skillnader. Ett stapeldiagram kan till exempel göras genom att använda stenar. Olika storlekar på löv kan skildra olika länders miljöpåverkan. Det gäller att göra det abstrakta mer greppbart. Det förs ett resonemang om vad ett ekologiskt fotavtryck innebär. Alla känner inte till begreppet men alla får med sig budskapet att gå hem och lära sig mer tillsammans med sina elever. Det här var en workshop med väldigt lite skratt, men med desto mer allvarsamhet. Vi blev varse att hållbar utveckling är allas angelägenhet. Stor som liten. Och det var den fula och karga platsen som hjälpte Helena Óladóttir att förmedla detta. Text: Sofia Green Att lära in ute på hållbar väg Workshop D48 Helena Óladóttir Náttúruskóli Reykjavíkur, Island

24 Parken Mångfald på Pippi Långstrumps vis de klassiska och älskade karaktärerna som Pippi Långstrump eller Robin Hood kan med hjälp av lite kreativitet få huvudrollen i helt andra sammanhang än de som barnen är vana vid att se dem i. Pippi kan få befinna sig i helt andra miljöer och många teman kan vävas ihop med ursprungliga texter utifrån olika syften. Fantasin är det som sätter gränser. Att arbeta med just historier och sagor som ett pedagogiskt verktyg är vanligt inom den finska naturskolan, berättar Niina Mykrä med en bok om Pippi Longstocking i handen. Genom hennes guidning och praktiska övningar blir vi allteftersom medvetna om hur en påhittad karaktär som Pippi kan användas för att beskriva ett abstrakt begrepp som mång fald. Tanken på hur många språk Pippi har översatts till gör begreppet mångfald mer förståeligt. som igångsättare får deltagarna uppgiften att dela in sig i grupper efter färgen på sina strumpor. Snabbt ser vi skillnader i färg och mönster. Vi tillhör en viss grupp utifrån ett visst attribut. Isen är snabbt bruten mellan deltagarna och det praktiska passet är igång. Nästa övning är att använda kort med olika teman. På ett kort står ord som rund, lång, trekantig, platt och uppgiften är att hitta formerna i den närmaste omgivningen. Efter en stunds letande är det återsamling och redovisning. Niina tar därefter vid och läser högt om Pippi och delar ut nya uppgifter med tanken att pedagogerna ska få prova på hur Pippi är i barnens perspektiv. Deltagarna ska leva sig in i karaktären Pippi och samla in naturmaterial som ska sättas i nya kontexter. En pedagog utbrister: vad skönt det är att få göra det här på Pippis vis! För hon är ju så fri i sitt sätt att tänka annars hade det inte varit lika enkelt. Ett uttryck för att de vuxnas logi ska sätt att tänka inte alltid fungerar. Fantasin är ibland en nyckel till en fort sättning och utveckling. Fantasin visar sig vara ett väsentligt verktyg då deltagarna ska skapa sig en spunk. I Astrid Lindgrens roman hittar Pippi på detta nya ord. Tillsammans med Tommy och Annika går hon sedan runt och frågar i stadens butiker om de har en spunk till försäljning. I små grupper skapar nu alla varsin spunk som får ett namn och en speciell egenskap. Grupperna löser detta med humor och med stor entusiasm. Varje grupp får sedan berätta om sin spunk. något som tydliggörs här är att det kreativa skapandet som sker i grupperna, måste ske utifrån barnens tankar och premisser. Det förs ett resonemang om hur barnens ord och handlingar lättare blir tillrättalagda inomhus. Att det händer något med språket och rörelserna när de får uttrycka sig utomhus. I naturen tycks barnen ha lättare för att hitta nya ord och att vara kreativa. Utomhus får man oftare frågan vad är det här? än inomhus. Lärdomen vi får är att genom lekar och uppdrag kan såväl barn som vuxna upptäcka och utforska omvärlden med alla sina sinnen. Pippi kan ge gammal som ung gemenskap och samvaro. Men framförallt perspektiv på tillvaron. Text: Sofia Green On the wings of fairy tales Workshop C24 Niina Mykrä Naturskolan i Tammerfors, Finland

25 Köpenhamn Skolgårdar för lek och lärande i Köpenhamn I Danmark finns spännande exempel på förskolegårdar, skolgårdar och allmänna lekplatser. Här finns platser som präglas av god förståelse för lek och insiktsfull tolkning av pedagogiska behov, men också av samtidens mer krassa förhållningssätt till hur stor plats barn får ta i staden. Här följer två lärorika exempel på hur gårdsmiljöer utformats för att stimulera och förbättra barnens lek, lärande och fysiska aktivitet. på nørrebro, ett av Köpenhamns tättbebyggda brokvarter med bebyggelse från slutet av 1800-talet och framåt, ligger bostadsområdet Murergården från 1970-talet. Inne i kvarteret finns en mindre kringbyggd gård (1 050 m 2 ) med en intilliggande förskola för drygt sextio barn upp till sex år, och ett fritidshem för etthundra barn mellan sju och fjorton år. Skolan ligger en bit bort, liksom den idrottsplan som används av de äldre skolbarnen under fritidstid. Gården är öppen för allmänheten och används av barn och föräldrar i området. i slutet av 1990-talet var gården i stort behov av upprustning, något som också genomfördes av Köpenhamns kommun i samarbete med boende och verksamheterna. Ökad naturprägel med mer och varierad vegetation, vatten, sand och stammar att klättra på önskades av boende i kvarteret. Förskolans och fritidshemmets personal önskade att gården skulle erbjuda utmaningar och stimulera barnen till att röra på sig. Landskapsarkitekt Hele Nebelong deltog i samverkansprocessen och utformade den nya gården. femton år efter upprustningen visar Murergården hur väl det lönat sig att investera i genomtänkt planering förankrad hos verksamheterna och boende, gedigna markmaterial, och väl uppbyggda och anlagda vegetationsytor. Buskage och små träd skapar lummighet och bildar avgränsningar mellan gårdens olika delar. Stigar och en träbro ger passager på kors och tvärs, och bidrar till att gården verkar större än den är på pappret. Även den relativt stora höjdskillnaden utnyttjas för att skapa rumsbildningar. Enligt föreståndare Brita Fabricius underlättar utformningen möjligheterna för många barn och många olika aktiviteter att rymmas utan konflikt. flera andra gårdar i området ritades samtidigt som Murergården, men enligt Brita Fabricius, är all vegetation nersliten på dessa. På Murergården var alla överens om att inga barn fick leka bland växterna under hela det första året för att ge plantorna ordentligt med tid till etablering. I somligas ögon är Murergården med sina trappor och stora stenar en utmanande miljö. I egenskap av verksamhetsledare tar Brita Fabricius mycket tydlig ställning för värdet av att barnen får utmaningar, och att utemiljön är stimulerande och variationsrik, och personalen lyckas också övertyga föräldrar om att Murergården är en trygg miljö för deras barn. Men hon är tveksam till huruvida det går att bygga motsvarande gård idag nu är det helt andra premisser som styr. ørestad är nybyggarland à la tidigt 2000-tal. Stora byggnadskroppar växer fram i södra Köpenhamn längs järnvägsspåren mot Kastrup och Öresundsbron. Den äldre bebyggelsen består framför allt av vittspridda områden med villabebyggelse. Den nya arkitekturen är ofta spektakulär, till exempel det blå Danmarks Radiohuset, som med buller och bång sprängde budgeten och innebar neddragningar för radions primära verksamheter. Sedan juni 2011 återfinns här Danmarks näst största förskola, Det Lille Univers. Förskolans pedagogiske ledare Jakob Kruse menar att Det Lille Univers är ett gott exempel på Köpenhamns kommuns rådande förskolepolicy. Här finns en kock som lagar all mat från grunden av goda, ekologiska råvaror, här finns digital touch boardutrustning som svenska lärare sällan ser skymten av och här finns sovsalar med plats för sextio små barn vardera med britsar i två våningar. Tvåhundratjugo barn från noll till och med sex år fördelas på tio avdelningar i en tre våningar hög byggnad

26 Köpenhamn Inomhusytan är inte stor, men den är ungefär tre gånger så stor som gården utomhus. landskapsarkitekterna vid arkitema, det arkitektkontor som ritat byggnad och gård, har ansträngt sig för att skapa ett varierat gårdsrum på den lilla ytan med kullar av gräs och gummibeläggning, sandytor, lekredskap, slingrande asfaltvägar och planteringar av pil mot det omgärdande stängslet. Gården kompletteras med en takterrass på tredje våningen och Jakob Kruse brukar inleda en visning av förskolan med besök på taket. En kraftig doft av varmt gummi letar sig in i trapphuset. Solen lyser med full kraft och värmer upp de orange gummiplattor som utgör takterrassens golv, här finns nästan ingen skugga. Höga skärmar omsluter terrassen, på delen som vetter mot förskolans gård är skärmen genomsiktlig. I ena hörnet finns en avgränsad bollplan med landbandymål, i övrigt är ytan omöblerad. Några färgglada plastbollar ligger kvarglömda efter morgonens lekpass. Många av barnen börjar sin dag på förskolan på taket. Jakob Kruse ger en antydan om det kaos som kan råda på den lilla gården nere på marken när tvåhundratjugo barn lämnas inom en relativt kort tidsrymd. Under andra tider på dagen sker en naturlig fördelning av barn mellan olika utomhus- och inomhusaktiviteter och trycket på gården blir inte fullt lika stort, men på morgonen har tillägget av terrassen stor betydelse. att erbjuda barnen kontakt med natur är en bärande del inom dansk förskolepedagogik, och något som också personalen på Det Lille Univers strävar efter. Stående i gassande sol på det gummidoftande taket känns det som om personalen på just denna förskola måste jobba i kraftig motvind, men Jakob Kruse menar att de löser detta genom att låta en positiv inställning genomsyra arbetet. Ett band av järnväg och trafikled skiljer förskolan från Amager Fælled, ett stort flackt busk- och våtmarksområde som bevarats som rekreationsområde för Ørestad. Hit gör personalen utflykter det är de mycket leriga hjulen på förskolans barnvagnar bevis för. Skogsbussen är ett annat sätt att ge några av barnen en rymligare miljö. Varje dag åker tio barn med personal med buss till ett stort naturområde utanför staden. Samma barn åker iväg tillsammans varje dag under två veckors tid. Tre olika barngrupper avlöser varandra på utflykterna i ett schema som löper på sex veckor under ett helt år. bussen återvänder till förskolan efter klockan tre på eftermiddagen då föräldrar börjar anlända för att hämta, många kommer på cykel, men ungefär hälften av föräldrarna kommer i bil. På gatan utanför uppstår snabbt en ilsken stämning. En kvinna försöker desperat få kontakt med någon som vet vem som tillsammans med skogsbussen blockerar framfarten för andra trafikanter. Numera händer det att stadsplanekontoret i Köpenhamn avslår lokaliseringsförslag för förskolor på grund av att verksamheten antas alstra för mycket trafik för området. innanför stängslet tumlar små barn omkring bland personal och hämtande föräldrar. En liten pojke får en skarp tillsägelse av sin mamma att inte springa så fort ner för slänten av en liten, men relativt kraftigt lutande gräsklädd kulle. Hur kan man banna ett barn som gör just det som en liten människa bara måste få lov att göra och som miljön dessutom inbjuder till? Eller är detta en mamma som vis av erfarenhet vet vad som händer när detta lilla vingliga barn kommer till kullens tvära slut och möter hård asfalt? Text: Anna Lenninger Skol- och förskolegårdar på dansk Workshop CD31 Kerstin Johansson Johansson Landskab, Köpenhamn

27 Röster från konferensdagarna Jeanett Kindhag, Skogsbackens förskola, Vimmerby: Vi arbetar ute varje dag och jag hoppas att få med mig nya idéer till baka. Jag har bland annat varit på en workshop om ätliga växter. Det ska bli roligt att visa barnen att det finns växter omkring oss som går att äta, som maskrosblad till exempel. Mats Jönsson, Ängaskolan, Ystad: Jag är idrottslärare och då ingår det i kursplanen att barnen ska ha aktiviteter utomhus. Det är roligt att få lite idéer på vad man kan göra. Lise Lövkvist, Långsätterskolan, Nyköping: Jag arbetar i en särskola för barn i årskurs 1 3. Vi arbetar väldigt mycket utomhus, vi vill ge barnen möjlighet att använda alla sinnen för att utveckla sina förmågor. Vi har det så bra förspänt att vi har en skolskog alldeles bredvid skolan. Andreas Eriksson, Ängaskolan, Ystad: Igår var vi på en workshop om geocaching. Det var en helt ny grej för mig och det tror jag kommer att funka väldigt bra med eleverna. Vi har redan börjat diskutera hur vi skulle kunna göra något av det. Jannika Persson, Österportskolan, Malmö: Jag är förskollärare och jobbar med barn i förskoleklass och första årskursen. Jag är här tillsammans med flera kollegor för att få idéer om hur vi kan utveckla vårt arbete med utomhuspedagogik. Idag har jag anmält mig till ett seminarium om hur man arbetar med svenska utomhus

28 Forskning Den nordiska och internationella forskningen om utomhuspedagogik var i fokus på forskningssymposiet Out & About Perspectives on Outdoor Education den 28 september 2011 som arrangerades av Malmö högskola. Här uppmärksammades framförallt utomhuspedagogik som företeelse i ett urbant, mångkulturellt, multimodalt och inför framtiden hållbart samhälle. Forskare diskuterade utomhuspedagogik på Out & About initiativtagare till arrangemanget var Per Hillbur, prefekt vid Natur-Miljö- Samhälle på Fakulteten för lärande och samhälle, Malmö högskola. Han berättar att syftet var att presentera aktuell forskning om utomhuspedagogik: Vi har sett ett uppsving för utomhuspedagogik på senare år och det finns en utbredd uppfattning om att utomhuspedagogik är bra. Men vad är utomhuspedagogik egentligen? Vilka belägg finns för att det är ett bra sätt att undervisa? Platsen för lärandet var i fokus för flera av huvudföreläsarna. Mick Dunne berättade om sin forskning som utgår från barnens perspektiv. Han menar att barn och unga är fantastiskt rika kunskapskällor: Jag kunde knappt få tyst på dem. Mick Dunne visar att de flesta barn anser att det är roligare och mer motiverande med undervisning på icke-traditionella platser. Barnen menar att både de och lärarna uppträder annorlunda utomhus och umgås i andra konstellationer än annars. Pedagogerna i Dunnes forskning är inte lika ensidigt positiva. De känner sig otrygga i okända omgivningar, oroar sig över olycksrisker och barnens säkerhet. De är rädda att aktiviteterna inverkar menligt på möjligheterna att hinna med målen i läroplanen. Men de menar samtidigt att eleverna lär sig en hel del. Pedagogerna håller också med om att både lärare och elever uppträder annorlunda, att något i identiteten och tilliten till varandra förändras när de kommer ut. dansk uteskola (udeskole) var temat för Erik Mygind. Uteskola finns vid 14% av alla grundskolor och de arbetar utomhus minst en halv dag varannan vecka. Eleverna är mer nöjda med lektionerna utomhus än inomhus. Utomhus lektioner upplevs som mindre stökiga trots att eleverna är mer aktiva: Våra observationer visade att alla elever, utan undantag, var mer aktiva under utomhuslektionerna. Det fanns individuella variationer men flera av eleverna var dubbelt så aktiva, berättar Erik Mygind. Att starta uteskola kan vara problematiskt. Men Mygind visar att föräldrarna var mycket positiva trots viss skepticism innan projektet startade. Ett viktigt skäl var att lärarna var oerhört dedikerade. De hade själva startat projektet, de trodde på undervisningsformen och tog ansvar för utformningen, berättar Erik Mygind. Doktoranden Rikke Hartmeyer gjorde djupintervjuer med några av eleverna sju år efter projektet för att undersöka långsiktiga effekter. Hon berättar att eleverna ansåg att gemenskapen i klassen stärktes av att vara tillsammans utomhus. Fler elever hade fått möjlighet att synas genom att även praktiska färdigheter hade haft betydelse. Och samtliga elever mindes bättre vad de hade lärt sig utomhus. Alla elever jag intervjuade kunde berätta om saker de hade lärt sig under lektionerna utomhus. Bara en kom ihåg något de hade lärt sig inomhus. komplex och mångfacetterad sammanfattar den bild av forskningen om utomhuspedagogik som mejslades fram under forskningssymposiet Out & About. Per Hillbur anser att det blev en bra konferens där föreläsningarna och forskarpresentationerna gav en lägesbeskrivning av var utomhuspedagogiken befinner sig just nu. Deltagarna konstaterade ett fortsatt behov av att diskutera begrepp som utomhuspedagogik, utomhuslärande, utomhusundervisning, med betoning på dess innebörd och betydelse. Framförallt tycker jag att Out & About och Ute är inne sammantaget visade på vilken mångfald som ryms i begreppet utomhuspedagogik, säger Per Hillbur. Text: Mikael Ringman Out & About Plats: Orkanen, Malmö högskola Huvudtalare: Mick Dunne, Bradford College, Storbritannien (The discourse of educational spaces); Erik Mygind, University of Copenhagen (Udeskole danske forskningsresultater ); samt Åsa Pettersson, Linköpings universitet (Barnens natur att studera föreställningar om naturen i TV för barn). Därutöver genomfördes ett femtontal seminarier och föreläsningar utifrån pågående studier på master-, licentiand-, doktorand- och seniorforskarnivå

Kommunal en lärande organisation? Nya perspektiv på kommunikation och förändring

Kommunal en lärande organisation? Nya perspektiv på kommunikation och förändring Kommunal en lärande organisation? Nya perspektiv på kommunikation och förändring För att en process ska hållas vid liv, måste den ständigt fyllas med ny energi och få andrum för att ladda energi. Processen

Läs mer

Lärande och utveckling genom leken.

Lärande och utveckling genom leken. Lärande och utveckling genom leken. En studie om pedagogers syn på lekens betydelse för förskolebarns lärande och utveckling. Ann-Charlotte Augustsson och Cecilia Jacobsson Handledare: Maj Arvidsson Examinator:

Läs mer

STöDMATERIAL. Vi lämnar till skolan det käraste vi har. Om samarbete med föräldrar en relation som utmanar

STöDMATERIAL. Vi lämnar till skolan det käraste vi har. Om samarbete med föräldrar en relation som utmanar STöDMATERIAL Vi lämnar till skolan det käraste vi har Om samarbete med föräldrar en relation som utmanar Vi lämnar till skolan det käraste vi har Om samarbete med föräldrar en relation som utmanar 1 beställningsadress:

Läs mer

IDAG HAR VI BARA LEKT. All lek har en mening och bidrar till lärande. Examensarbete i Lärarprogrammet vid Institutionen för pedagogik - 2008

IDAG HAR VI BARA LEKT. All lek har en mening och bidrar till lärande. Examensarbete i Lärarprogrammet vid Institutionen för pedagogik - 2008 Examensarbete i Lärarprogrammet vid Institutionen för pedagogik - 2008 IDAG HAR VI BARA LEKT All lek har en mening och bidrar till lärande Camilla Eriksson och Sandra Svensson Sammanfattning Arbetets art:

Läs mer

EMPATI. - Hur utvecklar barn empati? EVELINA ALA-TAINIO CAMILLA LINDSKOG

EMPATI. - Hur utvecklar barn empati? EVELINA ALA-TAINIO CAMILLA LINDSKOG EMPATI - Hur utvecklar barn empati? EVELINA ALA-TAINIO CAMILLA LINDSKOG Akademin för utbildning, kultur och kommunikation Pedagogik Examensarbete i lärarutbildningen Grundnivå 15 hp Handledare Kamran Namdar

Läs mer

Fritidspedagogen i skolannågon som sköter sig själv?

Fritidspedagogen i skolannågon som sköter sig själv? Södertörns högskola Institutionen för lärarutbildning Examensarbete 15 hp C-uppsats Höstterminen 2010 Fritidspedagogen i skolannågon som sköter sig själv? en essä om fritidspedagogens roll i samverkan

Läs mer

Ut och lek! KREATIVA UTEMILJÖER FÖR BARN OCH UNGA. Petter Åkerblom

Ut och lek! KREATIVA UTEMILJÖER FÖR BARN OCH UNGA. Petter Åkerblom Ut och lek! KREATIVA UTEMILJÖER FÖR BARN OCH UNGA Petter Åkerblom MOVIUM RAPPORT 2:2006 Ut och lek! KREATIVA UTEMILJÖER FÖR BARN OCH UNGA Petter Åkerblom 1 Förord Lek, rörelsefrihet och trygghet nyckelord

Läs mer

Pia Williams & Niklas Pramling

Pia Williams & Niklas Pramling Att bli en berättande person: Samverkan mellan bibliotek och förskola i syfte att främja barns språkutveckling Pia Williams & Niklas Pramling Innehåll Förord... 4 Inledning... 5 Rapportens disposition...

Läs mer

Kvalitetsgranskning Rapport 2010:14. Rätten till kunskap. En granskning av hur skolan kan lyfta alla elever

Kvalitetsgranskning Rapport 2010:14. Rätten till kunskap. En granskning av hur skolan kan lyfta alla elever Kvalitetsgranskning Rapport 2010:14 Rätten till kunskap En granskning av hur skolan kan lyfta alla elever Skolinspektionens rapport 2010:14 Diarienummer 40-2009:2037 Stockholm 2010 Foto: Ryno Quantz Kvalitetsgranskning

Läs mer

Varför är din iphone så stor?

Varför är din iphone så stor? Varför är din iphone så stor? En studie om ipad i förskolan Anna Lundholm Ehn och Erika Olsson Barn- och ungdomsvetenskapliga Institutionen Examensarbete 15 hp Varför är din iphone så stor? En studie om

Läs mer

Lärande för hållbar utveckling är det någonting för förskolan, eller?

Lärande för hållbar utveckling är det någonting för förskolan, eller? Lärande för hållbar utveckling är det någonting för förskolan, eller? Rapport om OMEP:s projekt Lärande för hållbar utveckling i praktiken Ingrid Engdahl, Bibi Karlsson, Anette Hellman och Eva Ärlemalm-Hagsér

Läs mer

Den pedagogiska grundsynen i fokus

Den pedagogiska grundsynen i fokus Lärarhögskolan i Stockholm Särskild lärarutbildning Den pedagogiska grundsynen i fokus En undersökning om vilken pedagogisk grundsyn fyra lärare har och hur detta påverkar arbetsformen eget arbete i klassrummet.

Läs mer

Förskolor som kunskapar. som gör skillnad och öppnar upp för olika möten.

Förskolor som kunskapar. som gör skillnad och öppnar upp för olika möten. Förskolor som kunskapar som gör skillnad och öppnar upp för olika möten. Foto: Omslagsbild: Svetlana Sturesson Emma Hervén och och Annika Tanja Lenander Svensson Innehålllsförteckning Förord...4 Förskollärare,

Läs mer

Sex förskollärares tankar om integration av nyanlända barn

Sex förskollärares tankar om integration av nyanlända barn Beteckning: Institutionen för pedagogik, didaktik och psykologi Sex förskollärares tankar om integration av nyanlända barn Lise-Lotte Andersson & Pia Möller Heikkilä December 2008 Examensarbete, 15 högskolepoäng

Läs mer

Utveckla skolan för elever med funktionsnedsättning

Utveckla skolan för elever med funktionsnedsättning Utveckla skolan för elever med funktionsnedsättning 2011 Utveckla skolan för elever med funktionsnedsättning 2011 Specialpedagogiska skolmyndigheten Redaktion: Kenneth Drougge, Sara Håkansson och Madeleine

Läs mer

Inkluderande undervisning vad kan man lära av forskningen?

Inkluderande undervisning vad kan man lära av forskningen? FoU skriftserie nr 3 Inkluderande undervisning vad kan man lära av forskningen? FÖRFATTARE Claes Nilholm, Malmö högskola Kerstin Göransson, Mälardalens högskola Forsknings- och utvecklingsrapport om Inkluderande

Läs mer

OLIKA MEN LIKA ATT ARBETA MED BARNKONVENTIONEN I FÖRSKOLAN

OLIKA MEN LIKA ATT ARBETA MED BARNKONVENTIONEN I FÖRSKOLAN OLIKA MEN LIKA ATT ARBETA MED BARNKONVENTIONEN I FÖRSKOLAN Foto: Mostphotos Metodbok Rädda Barnen kämpar för barns rättigheter. Vi väcker opinion och stöder barn i utsatta situationer i Sverige och i världen.

Läs mer

Friskare, gladare och smartare med utomhuspedagogik?

Friskare, gladare och smartare med utomhuspedagogik? Friskare, gladare och smartare med utomhuspedagogik? En forskningsöversikt Helen Ekvall 2012 Göteborgs botaniska trädgård i samarbete med folkhälsokommitténs kansli i Västra Götalandsregionen En störning

Läs mer

Teknik gör det osynliga synligt

Teknik gör det osynliga synligt Kvalitetsgranskning Rapport 2014:04 Teknik gör det osynliga synligt Om kvaliteten i grundskolans teknikundervisning Skolinspektionens rapport 2014:04 Diarienummer 2013:1536 Stockholm 2014 Foto: Monica

Läs mer

EXAMENSARBETE. Varför ska vi dansa i skolan?

EXAMENSARBETE. Varför ska vi dansa i skolan? EXAMENSARBETE 2010:048 Varför ska vi dansa i skolan? Anna-Linda Järrendal Carolina Svensson Luleå tekniska universitet Lärarutbildning Allmänt utbildningsområde C-nivå Institutionen för Pedagogik och lärande

Läs mer

Det var jobbigt, men jag är nöjd med hur det var

Det var jobbigt, men jag är nöjd med hur det var MITTUNIVERSITETET Institutionen för humaniora Svenska språket B Sommaren 2011 Helen Jonsson Det var jobbigt, men jag är nöjd med hur det var En redovisning av vad elever och lärare tycker om placering

Läs mer

D-UPPSATS. Tid för reflektion

D-UPPSATS. Tid för reflektion D-UPPSATS 2008:113 Tid för reflektion en studie över att synliggöra och att bli medveten om sitt eget lärande Märtha Andersson Luleå tekniska universitet D-uppsats Svenska och lärande Institutionen för

Läs mer

Leken som grogrund för lärande

Leken som grogrund för lärande SKOLPORTENS NUMRERADE ARTIKELSERIE FÖR UTVECKLINGSARBETE I SKOLAN Leken som grogrund för lärande Aspekter på lek inom fritidshemmets verksamhetsområde Författare Per Wetterblad ARTIKEL NUMMER 5/2012 Skolportens

Läs mer

Brev till Maria. Nio framtida reformer för civila samhället. Sektor3 tankesmedjan för det civila samhället

Brev till Maria. Nio framtida reformer för civila samhället. Sektor3 tankesmedjan för det civila samhället Brev till Maria Nio framtida reformer för civila samhället Sektor3 tankesmedjan för det civila samhället Den här rapporten ges ut av Sektor3 tankesmedjan för det civila samhället www.sektor3.se Idétidskriften

Läs mer

Trygga rum, nya möten och sociala entreprenörer

Trygga rum, nya möten och sociala entreprenörer UTVÄRDERINGSRAPPORT Trygga rum, nya möten och sociala entreprenörer Forskare från Malmö högskola har på uppdrag av Arvsfondsdelegationen följt upp och utvärderat ett antal aktuella projekt som genomförts

Läs mer

Jakten på det goda lärandet

Jakten på det goda lärandet Akademin för utbildning, kultur och kommunikation Jakten på det goda lärandet Montessoripedagogers reflektioner kring pedagogik Malin Bergsland & Manuel Tenser Examensarbete på avancerad nivå i lärarutbildningen

Läs mer

Berusning på schemat? Stöd och inspiration för undervisningen om alkohol, narkotika, dopning och tobak

Berusning på schemat? Stöd och inspiration för undervisningen om alkohol, narkotika, dopning och tobak Berusning på schemat? Stöd och inspiration för undervisningen om alkohol, narkotika, dopning och tobak i grundskolans senare år Berusning på schemat? Stöd och inspiration för undervisningen om alkohol,

Läs mer

Se människan i verksamheten olikhet som tillgång

Se människan i verksamheten olikhet som tillgång Se människan i verksamheten olikhet som tillgång Organisation, kultur och struktur påverkar alla 4 Försök själv 5 Gör alla delaktiga 7 Konsultstöd kan behövas 7 Glädjande resultat en liten insats kan göra

Läs mer

Vad händer med lärandets objekt? En studie av hur lärare och barn i förskolan kommunicerar naturvetenskapliga fenomen

Vad händer med lärandets objekt? En studie av hur lärare och barn i förskolan kommunicerar naturvetenskapliga fenomen Vad händer med lärandets objekt? En studie av hur lärare och barn i förskolan kommunicerar naturvetenskapliga fenomen Acta Wexionensia Nr 102/2006 Pedagogik Vad händer med lärandets objekt? En studie

Läs mer