Högskolepoäng som XP

Transkript

1 D A T A S P E L S B R A N S C H E N S R A P P O R T E R Högskolepoäng som XP Synlig och osynlig kunskap inom spelutveckling hos akademi och industri

2 Innehållsförteckning Förord... 3 Sammanfattning... 4 Syfte... 5 Åtgärder... 6 Analys... 8 Relationik Att organisera för lärande Relationik i hela spelindustrin Intervjuresultat Kompetensutvecklingsprocesser Fortbildning Spelutbildningar Validering av reella kompetenser Spelforskning Samverkan inom industrin Metod Metodologiska ställningstaganden Intervjupersoner Källor Författare Appendix - Intervjumaterial

3 Förord Bolag inom svensk spelindustri är tekniktunga, personalintensiva, kompetenskrävande och hårt konkurrensutsatta. Hur dessa organisationer kan arbeta för en så gynnsam kompetensförsörjning som möjligt kommer påverka deras konkurrenskraft och avgöra deras framtid. Den grundläggande frågan för arbetet med denna rapport är: Hur kan vi skapa förutsättningar för att uppnå expertkompetens inom området dataspelsutveckling? Både institutionaliserat (formellt) och informellt lärande 1 bidrar till kompetensutvecklingen, också utbyten mellan organisationer både på ett formellt och informellt plan. Diskussionen kring informellt och organisatoriskt lärande är fortfarande ung, och teoribildningen desto yngre, vilket har medfört komplikationer med brist på definitionsmässig konsensus i det epistemologiska fältet. Ur detta väljer vi en explorativ ansats som vill undersöka förekomsten av medvetenhet om processerna kring det informella lärandet och vad det får för individuella och organisatoriska resultat. Detta gör anspråk att bidra till kartläggning av de gynnsamma informella processerna som genom analys kan leda till åtgärdsförslag för den att utveckla och stärka kompetensen inom spelindustrin. Rapporten är en av de första som applicerar organisationspedagogiska koncept om relationik 2, kunskapsöverföring och informell kompetensutveckling till förhållanden inom den svenska spelbranschen. Vi utreder även hur samverkan mellan de akademiska lärosätena och spelföretagen kan förbättras, både vad gäller utbildning och forskning. Denna rapport är en del av projektet Expertkompetens i dataspel som Dataspelsbranschen och Högskolan i Skövde samordnar. Projektet finansieras av KK-stiftelsen. Anton Albiin, Tanvir Mansur och Per Strömbäck Dataspelsbranschen 1 Informellt lärande sker i de aktiviteter där strävan efter förståelse, kunskap eller färdighet sker utan närvaro av läroplaner eller kriterier utifrån. 2 Relationik är organiserandet av lärande för att stärka kompetensbärande relationer i grupper eller organisationer 3

4 Sammanfattning Ett av de större problemen i den svenska spelindustrin är att den höga koncentrationen av utbildningar inom spelutveckling och den stora mängd forskning som bedrivs inom akademin har en bristfällig kontakt med spelbranschen. Hur kan denna förtroendeklyfta överbryggas för att stärka den svenska spelbranschens övergripande kompetens och innovation? En del spelutvecklingsföretag öppnar kontor utomlands för att hitta rätt kompetens, trots att Sverige har en stor mängd utbildningar inom spelutvecklingsområdet. En anledning kan vara att spelutbildningarna inte verkar matcha den kompetens som arbetsgivare efterfrågar. Den negativa bild arbetsgivare har av de akademiska utbildningarna beror främst på en delvis föråldrad analys, som bygger på hur spelutbildningarna var tidigare. Kvalitetsarbetet har förändrats sedan dess och utbildningarna har förbättrats, men bilden kvarstår. Ett generellt perspektiv är att arbetsgivare enbart ser spelutbildningars förmåga att filtrera fram talangfulla medarbetare, men har lågt förtroende för utbildningarnas förmåga att producera kunskap och kompetens. Samtidigt har arbetsgivare höga förväntningar på vad den nyanställda personalen ska kunna, de anställer sällan oerfaren personal och prioriterar inte att vidareutbilda oerfaren personal. Här finns stora möjligheter till förbättringar för kontakten mellan utbildningsanordnare och arbetsgivare. Rapporten SPoKK (Sydow, Wilhelmson et al. 2011) pekar på kommunikationsproblem mellan akademin och näringslivet som behöver överbryggas. I Spelutbildarindex 2011 (Berg Marklund, 2011) noteras att akademiska utbildningar inom spelutvecklingsområdet växer allt snabbare i Sverige samtidigt som antalet nyantagna till utbildningarna blir fler. Detta trots att antalet nyexaminerade spelutvecklingsstudenter är förhållandevis låga och antalet nyanställda på spelföretagen utgör enbart en bråkdel av dessa. Hur kan studenters kunskaper och kompetenser förbättras genom förbättrad kontakt till näringslivet? Denna rapport föreslår större medverkan från branschföreträdare vid planering och utveckling av utbildningar. Utbildningar bör även inkludera studier på själva företagen, där teori kombineras med praktik. Vi föreslår även en unik social IT-plattform för att stärka kontaktytorna mellan studenter och arbetsgivare, där studenter bl.a. kan visualisera sin kompetens. Denna plattform ska använda sig av begreppet gamification (spelifiering) för att öka engagemanget hos användare. En av den svenska spelbranschens viktigaste frågor är att säkra en stabil kompetensförsörjning, då spelföretagen måste vara i kompetensmässigt toppskikt för att kunna stå sig i den internationella konkurrensen. Denna utredning kartlägger några av de processer som spelföretagen använder för att förmedla kompetenser (formaliserat informellt lärande) mellan medarbetare. Vi föreslår att dessa kompetensutvecklingsprocesser valideras som akademiska kurser, att medarbetares reella kompetenser kan valideras som akademiska meriter samt mer flexibel akademisk kursverksamhet för yrkesverksamma spelutvecklare. Vi föreslår även att Dataspelsbranschen ansvarar för att sprida kunskapen om dessa processer mellan företagen. Samverkan mellan företag kan också vara en viktig del i kompetensutvecklingen på arbetsplatserna, en del i undersökningen anser att branschen skulle ha större nytta med mer utbyte mellan företagen. Rapporten föreslår att medarbetare inom samma specialiseringar på olika företag ska kunna delta i regelbundna träffar. När det gäller den branschövergripande kompetensen i övrigt finner rapporten att det informella lärandet som sker på spelutvecklarkonferenser är oerhört viktigt för kompetensförsörjningen i spelindustrin. Därför föreslår vi att försöka hitta en finansieringsform för den typen av konferenser. Företag inom spelindustrin har olika erfarenheter av samverkan med akademin när det gäller forskning, men tror sig kunna ta större del av den akademiska forskningen. För att både den akademiska forskningen och den forskning som bedrivs företagen ska kunna spridas mellan aktörerna behövs även här förbättrad samverkan. Vi föreslår att skapa ett nytt valideringssystem för att den företagsanknutna 4

5 forskningen ska kunna få akademisk status och öppna upp för möjligheten att skapa labbmiljöer på företagen för forskare från akademin. Det bör skapas forskningsnätverk eller -institut, en nationell databas för forskning inom spelutvecklingsområdet och det bör även skapas professurer på de svenska lärosätena. Syfte Studien vill utreda hur samverkan mellan akademi och näringsliv kan öka för att utveckla disseminationen av forskning, hur samverkan kan stärka kompetensutvecklingen hos medarbetare och organisationer samt hur den kan underlätta för studenters övergång till arbetslivet. Studien vill identifiera svenska spelföretags kompetensutvecklingsprocesser, såväl formella som informella, och se hur arbetsgivare och medarbetare förhåller sig till dem. Studien syftar vidare till att utreda hur dessa kan valideras och utvecklas. Den vill utröna hur spelföretag i Sverige värderar akademiska meriter hos medarbetare, hur medarbetare kan fortbildas och validera sina reella kompetenser som högskolepoäng. Högskolepoäng som XP För att beskriva kopplingen mellan kompetensutvecklingen av medarbetare och akademiska utbildningar och utveckla en gemensam begreppsapparat använder vi oss av begreppet gamification. Gamification, eller spelifiering, handlar om att använda spelmekanik för att lösa problem och öka engagemang i situationer som annars inte är spelrelaterade. I det här fallet använder vi det som ett perspektiv för att synliggörahur medarbetares kompetens utvecklas och identifiera förutsättningar som kan förändras för att stärka och validera kompetens. För att synliggöra det akademiska systemet och kompetensutvecklingen presenterar vi det hela som ett RPG-spel (Role Playing Game). De högskolepoäng som studenter förvärvar liknas vid XP (Experience points) som kan användas för att öka i level (nivåer), vilket motsvarar examina. Ett vanligt element i RPGspel är att en grupp olika individer med olika bakgrunder går ihop för att arbeta mot ett gemensamt mål. När det gäller studier i spelutveckling kan detta mål vara att genomföra ett spelutvecklingsprojekt. För att ta sig fram till målet behöver gruppen ta sig igenom ett antal prövningar, även kallade quests, för att kunna erhålla tillräckligt mycket XP för att öka i level och lära sig hur de ska överkomma nästa quest. Dessa quests kan i den akademiska världen motsvara studentens examination, dvs. salstentamen, hemtentamen, duggor, uppsatser m.m. Under varje quest kommer grupperna alltid att skapa sig nya färdigheter som kan användas vid andra quests, dessa kallas oftast skills. De kan motsvara de kunskaper som studenter erhåller under studietiden, både före och efter examinationer, och som kan användas vid andra examinationer eller projekt. Ibland kan studenter behöva arbeta med projekt vid sidan av studierna för att erhålla kunskaper, kontakter och kompetenser som kan vara användbara efter studietiden. Dessa motsvarar de side-quests som i RPG-spel brukar ge extra skills, och en rikare spelupplevelse. I princip kan XP-metaforen användas för att validera informellt förvärvad kompetens, även om processerna för detta behöver formaliseras. Då akademin och spelföretagen har olika organisatoriska, forsknings- och utbildningsmässiga kulturer skiljer sig deras språkbruk avsevärt. Användningen av vår terminologi kring XP är ett sätt att översätta spelbranschens begreppsvärld till akademins och vice versa för ökat samförstånd och dialog. Med hjälp av denna metafor utreder vi hur kompetenser kan utvecklas på spelföretagen, hur de kan valideras inom akademin och hur lärosäten och branschen kan fördjupa sin samverkan. Till detta anlägger vi även ett organisationspedagogiskt perspektiv (läs om relationik nedan) för en förståelse av de lärandeprocesser som sker på spelföretagen. 5

6 Åtgärder Visualisera kompetens Förslag till åtgärd: Synliggör spelutvecklarens studier, karriär och kompetens samt samverkan mellan lärosäten och spelbranschen i en spelifierad IT-plattform Fortbildning av medarbetare Förslag till åtgärder: Utforma kurser som kan läsas parallellt med förvärvsarbete, där arbetsuppgifterna fungerar som praktiska moment i kurserna Utforma ett system för validering av reella kompetenser hos medarbetare Utforma ett system för att låta medarbetare slutföra examina genom att utföra något som motsvarar examensarbetet, men inte innebär att slutföra själva examensarbetet Validering av företagens kompetensutvecklingsprocesser Förslag till åtgärder: Skapa ett valideringssystem för att de kompetensutvecklingsprocesser som finns på spelföretagen ska kunna användas som akademiska kurser för medarbetare och en del av fortbildningen. Formalisera och komplettera dem med exempelvis kurslitteratur, examination etc. Tillåt kunskapsbärande personer inom industrin fungera som externa bedömare för att hjälpa examinatorer på dessa kurser Visualisera kompetens genom XP-liknande system. Även sociala nätverk kan fungera som hjälp i valideringen. Samproduktion av spelutbildningar Förslag till åtgärder: Öka spelföretagens närvaro på utbildningarna o Anordna regelbundna föreläsningar med industriverksamma, som ingår i den ordinarie undervisningen (utöver gästföreläsningar) o Låt företagen delta i planeringen och genomförandet av utbildningarna, t.ex. i skapandet av kursplaner o Ha med företagen i utbildningsanordnares Advisory Boards o Etablera ett samarbete för att bygga broar mellan kompetenser inom akademi och näringsliv så att lärare ska kunna fortbilda sig som gränsgångare (sådana som på olika sätt rör sig mellan akademi och näringsliv) på företagenetablera ett samarbete för att skapa tjänster inom akademin för adjungerade lärare/professorer från näringslivet Implementera ett organisationspedagogiskt perspektiv med relationik som utgångspunkt i undervisningen på utbildningarna o Skapa tvärdisciplinära arbetsgrupper/team med hänsyn till personliga egenskaper o Erfarenhetsnivåer (levels) - låt äldre och yngre studenter arbeta på projekt tillsammans Etablera förlängda praktikperioder på utbildningarna Uppmuntra studenter att delta i konferenser och mässor för att öka deras kontaktnät, erfarenheter, bredda deras kunskap om branschen 6

7 Akademisk validering av spelföretagens forskning Förslag till åtgärder: Skapa samverkansformer mellan akademin och spelföretagen så att forskningen på företagen kan publiceras, t.ex. som medskribenter i vetenskapliga artiklar Se till att finansiering finns för möjligheter att skapa labbmiljöer hos företagen där forskare inom akademin kan vara gästforskare eller som s.k. gränsgångare Dissemination av spelföretagens forskning via andra akademiska kanaler, t.ex. forskningskonferenser Skapa ett samarbete för att ha s.k. industridoktorander på lärosätena, dvs. doktorander från företag som samfinansieras av lärosäte, företag och annan extern finansiering Dissemination av akademisk forskning Förslag till åtgärder: Skapa ett forskningsnätverk eller -institut för spridning av upptäckter och annan forskning inom spelbranschen och akademin o Skapa en databas för forskning inom spelutvecklingsområdet, med akademiska tidskriftsartiklar och annan forskning o Skapa professurer Upprätta former för samverkan kring analys och utveckling av forskningsprojekt mellan näringsliv och akademi o Gör forskningen mer tillgänglig för branschen genom spelifierad social IT-plattform o Akademiska forskare behöver presentera sina projekt för företagen o Upprätta nätverk, t.ex. genom sociala medier Publicera akademisk forskning i högre grad på nätet, helst i populärvetenskapligt format, riktat till branschen, forskare och studenter Vid branschevenemang, bjud in forskare till att medverka vid branschkonferenser Relationik i branschen som helhet Förslag till åtgärder: Garantera finansiering för utvecklarkonferensen Nordic Game Satellite där branschen får träffa varandra, en essentiell del av den övergripande relationiken i branschen Anordna regelbundna träffar för de specifika specialiseringarna på företagen, samt även sociala nätverk Anordna workshops och föreläsningar genom Dataspelsbranschens HR-grupp om olika kompetensutvecklingsprocesser för att dela med sig av olika lärdomar mellan företagen Skapa ett mentorskapsprogram för yrkesverksamma och studenter 7

8 Analys De genomförda intervjuerna har lett till insikter om bland annat olika typer av informella lärandeprocesser inom företagen, hur spelutbildningarnas och den akademiska forskningens anknytning till branschen kan förbättras samt hur kompetenser kan synliggöras och stärkas. Vi har analyserat intervjuerna och utifrån dessa insikter kommit fram till förslag till åtgärder för de problem som intervjupersonerna lyfter fram. Visualisera kompetens Utbildningarna bör prioritera ett livslångt lärande-perspektiv, där studenter förbereds inför ett arbetsliv där de kommer att fortsätta att lära. Detta kan jämföras med läkarutbildningar där studenter börjar arbetslivet med grundläggande kunskaper och färdigheter och förväntas lära sig mer under hela sitt arbetsliv. Efter ett par år kan läkaren specialisera sig, det tankesättet bör även finnas och formaliseras inom spelbranschen. För att åstadkomma ett formaliserat livslångt lärande föreslås spelbranschen och lärosätena utveckla en social IT-plattform som skapar incitament, återkoppling och kontaktytor för att visualisera kompetenser, öka viljan till att fortbilda sig och förbättra samverkan mellan aktörerna. Vi föreslår att konceptet spelifiering tillämpas i denna plattform, då det visar sig vara ett effektivt sätt att öka engagemang. Ett karriärspel där studenter, lärare, forskare, anställda på företag och arbetsgivare deltar. För att skapa optimala kontaktytor mellan dessa aktörer bör plattformen använda sig av befintliga sociala medier såsom Facebook och LinkedIn, och även lösa frågan om plattformen ska vara en tredjepartssajt eller byggas inom de existerade systemen (exempelvis en Facebook-app). Olika nivåer av utbildning, såsom examensnivåer, kan motsvara levels för de olika användarna i plattformen och övriga spelliknande element som beskrivs under rubriken Högskolepoäng som XP bör även användas. Om studenter skriver upp vilka färdigheter och kunskaper de har erhållit från utbildningen, ger det dem större förståelse för vad utbildningen ger dem och bättre koppling till de lärandemål som finns i kursplanen. Då kan även en särskild färdighet (eller skill) exempelvis AIprogrammering göras om till kategorier som används för att sortera samma färdighet hos andra användare, utbildningar på lärosäten, användningsområden på företag etc. Det öppnar även för att kompetens ska kunna definieras och valideras av användarna. Alla dessa levels kan definieras av användare (studenter, yrkesverksamma m.fl.) själva, då nivåerna blir mer legitima då, samt kan de gemensamt inom gruppen användare komma överens om kriterier för att någon ska komma till nästa level. Dessa kan sedan utgöra underlag för certifiering av olika nivåer av kompetens för spelutvecklare i övrigt (såsom bälten med olika färger används i karate), då det har tidigare saknats ett bra system för att synliggöra kompetenser. Projektet med en spelifierad plattform för kontakt mellan bransch och akademi bör ta in kunskap och erfarenheter från andra spelifieringsprojekt från t.ex. Gameful.org och andra resurser inom området. En fråga som måste hanteras i utvecklingen av plattformen är huruvida användare ska ha avatarer, dvs. fiktiva karaktärer, då syftet är att koppla ihop personers verkliga identiteter. Plattformen bör inte vara slutgiltig när den lanseras, utan vara öppen för utveckling, då fler möjliga tillämpningar skulle kunna tillkomma (se nedanstående förslag om dissemination av forskning). Användarspråket bör vara svenska, då det är den nationella arbetsmarknaden som avses (med vissa spelbegrepp på engelska), men vid andra tillämpningar (t.ex. för forskning eller internationell verksamhet) kan engelska vara att föredra, detta måste lösas i utvecklingen av plattformen. Det är även viktigt att den, som de flesta sociala medier, byggs med hjälp av användarna. 8

9 Fortbildning av medarbetare Önskvärt hos företagen är relevant fortbildning för medarbetare som inte tar för mycket tid eller resurser från spelproduktionen. Flera företag skulle uppskatta att medarbetare fick spetskompetenser inom vissa områden, men kunde arbeta samtidigt. Särskilt viktig skulle fortbildningen vara för medarbetare som inte läst färdigt sin utbildning och saknar examen, men även för de som vill bredda sin kompetens. Det bör anordnas akademiska kurser och utbildningar som kan läsas parallellt med förvärvsarbete, likt distanskurser, med kurslitteratur byggd på vetenskaplig grund och med examination, men där arbetet på företaget också är en del av de praktiska momenten på kursen. För att masterutbildningar ska kunna tillgängliggöras för fler inom spelindustrin behövs ett system för validering av reella kompetenser. Då kan de kompetenser som medarbetarna erhållit i arbetslivet valideras som akademiska meriter tillräckligt för att exempelvis ta ut en kandidatexamen. För att kunna få tillgång till eventuella masterutbildningar inom spelutvecklingsområdet krävs en kandidatexamen, men många inom branschen som läst den typen av utbildning har inte tagit ut sina examina, men fortsätter som yrkesverksamma. Det finns även de som har en examen i ett annat område men har arbetat länge inom en viss spelutvecklingsdisciplin och vill läsa en masterutbildning inom spelutveckling, valideringen skulle även gynna dem. Detta kan ske genom olika former av examination, exempelvis tentor, uppsatser, inlämningsuppgifter, laborationer eller dylikt. För att de medarbetare som inte har lyckats göra klart sina examensarbeten bör ett system för att använda förvärvsarbetet på arbetsplatsen för kunskapstillägnande upprättas som något som motsvarar ett examensarbete. Om verksamhet på arbetsplatsen, med dess olika teoretiska och metodologiska modeller, kan valideras för att motsvara ett examensarbete kan detta leda till att fler medarbetare tar ut sina examina. Det kan innehålla skrivarbete och exempelvis samtal med studievägledare/handledare, men inte nödvändigtvis detsamma som att slutföra examensarbete som påbörjats under utbildningen. Validering av företagens kompetensutvecklingsprocesser Genom intervjuerna har vi kunnat identifiera tre sorters lärande: formellt, informellt och spontant lärande. Det är svårt att avgränsa dessa typer av lärande från varandra, då de går in i varandra, men kategorierna har gett en intressant analys. Formellt lärande Det formella lärandet på de deltagande företagen består oftast av utbildningsverksamhet i form av olika slags kurser, men på vissa företag hålls det workshops på arbetsplatsen och på en del företag uppmuntras även medarbetare själva att föreläsa inför sina kollegor. Informellt lärande Informellt lärande är svårt att definiera, men kan generellt ses som en aktivitet där någon eller några strävar efter förståelse, kunskap eller färdighet utan externt påförda läroplansmässiga kriterier (Livingstone, 2001). Det är en inlärningsprocess där den som lär sig har huvudsaklig kontroll över lärandet, till skillnad från formellt lärande där en extern aktör såsom en lärare eller instruktör har den dominerande kontrollen och bestämmer hur lärandet ska se ske. Det finns olika sätt att organisera så att lärande sker under det vardagliga arbetet och under medarbetarens anställningsperiod. Företagen i den här undersökningen arbetar i varierande grad med processer eller åtgärder som ska stärka eller förbättra det informella lärandet. Ett sätt är den s.k. 9

10 Google-modellen där medarbetare avsätter viss tid varje vecka åt att arbeta med ett sidoprojekt av eget intresse och varifrån ny kunskap och nya idéer kan tillkomma till dess övriga arbete. Det är ett slags formaliserat informellt lärande. Spontana lärandet En annan typ av lärande är den där de individuella medarbetarna själva aktivt söker upp information och kunskap när de behöver det, ofta lustfyllt eller drivet av passion. Detta kan vi kalla spontant lärande. Det spontana lärandet sker även när medarbetare arbetar med andra projekt än det som krävs i arbetet, detta kan göras utanför arbetstid. Ofta bygger det spontana lärandet på individens egen nyfikenhet eller inclination to explore (Williams, 2007), dvs. medarbetarens benägenhet att lösa problem och utforska på egen hand och därmed lära sig saker. Det är förstås en typ av informellt lärande, men eftersom den skiljer sig från lärandet som sker på arbetsplatsen är det intressant att undersöka. De interna drivkrafterna utgörs av individens egen benägenhet att utforska och lösa problem. Då använder den sig av sin nyfikenhet för att lösa problem som sedan kan ge kunskap som den kan använda på arbetsplatsen. Detta genom förmågor som bland annat bygger på kunskap som medarbetaren har erhållit på tidigare arbetsplatser och som kan användas på den befintliga arbetsplatsen. Medarbetares fritidsprojekt kan också öka inlärningen på längre sikt, den kan exempelvis skapa en app på fritiden, vilket kan ge värdefulla kunskaper som kan tillämpas i dess arbete på arbetsplatsen. Spelföretagens kompetensutvecklingsprocesser Denna utredning har funnit att tre typer av lärande används i olika kompetensutvecklingsåtgärder på spelutvecklingsarbetsplatser: Formellt, informellt och spontant lärande. Bland de formella åtgärderna återfinns deltagande i kurser och upprättande av föreläsningar med medarbetare och gäster. Spelföretagen använder sig av många olika åtgärder för att organisera för att informellt lärande ska ske på arbetsplatsen, det innebär att arbetsplatsen ser till att medarbetaren lär sig under arbetets gång. Exempel på dessa är när programmerare arbetar i par, när företaget har regelbundna möten för varje utvecklingsspecialisering, när de organiserar arbetsgrupper efter mångfald i personlighet och när de besöker konferenser för att skapa kontaktnät som bygger på medarbetares kompetensbärande relationer. Inspiration är ett viktigt resultat av t.ex. konferenser, inspirationen kan leda vidare till spontant lärande. Dessa kompetensutvecklingsprocesser är dock inte akademiskt förankrade och kan därmed inte legitimeras som pedagogiska verktyg för akademin. Trots det är processerna viktiga pedagogiska verktyg för arbetsplatserna och relationiken. Det är rimligt att anta att den här typen av organisering av lärande ger ökade kunskaper och kompetenser hos medarbetare, samt att en medarbetare kommer ha utvecklats mer när den slutar på en arbetsplats än när den har börjat. Själva arbetsuppgifterna innebär också lärande, genom att lösa verkliga problem förvärvar medarbetarna kunskap. Erfarna medarbetare och andra personer som i en kompetensbärande relation har mer kunskap om en viss företeelse har en särskild position i relationen som också kan ha en bekräftande funktion för den som ska lära sig något från den. En del av dessa personer håller stora föreläsningar på konferenser och har en särskild position inom industrin som bärare av kunskap. Denna unika position bör användas för att dessa personer ska kunna validera kunskap i en eventuell examination. Kompetensutvecklingsprocesserna på företagen bör valideras för att kunna likställas med akademiska kurser, vilket skulle ge medarbetare en chans att fortbilda sig på arbetsplatsen och erhålla akademiska meriter genom dessa. För att accepteras av akademin kan de behöva kompletteras med vetenskaplig teori och metod, vilket kan innebära en del kurslitteratur eller föreläsningar. I valideringssystemet kan 10

11 kompetenser visualiseras genom XP-liknande system, såsom i den tidigare föreslagna IT-plattformen. Även yrkesverksamma inom branschen kan vara med och verifiera vilka kunskaper som krävs för att komma till nästa nivå i utvecklandet av valideringen av dessa kompetensutvecklingsprocesser, t.ex. vilka kunskapskraven är för att kunna komma vidare till App-utvecklare Level 2. Samproduktion av spelutbildningar Utbildningarna bör efterlikna arbetssätt som finns ute på företagen. Flera av företagen önskar att utbildningarna tar hänsyn till de till de olika kompetensutvecklingsprocesserna som finns i branschen, men också inkluderar en hög grad av praktiskt arbete för studenterna. Arbetsgrupper och team behöver ta hänsyn till personliga egenskaper och olika kompetenser, som många företag gör när de utvecklar spel. Detta gör att relationiken mellan dem förbättras och lärandet effektiviseras. Undervisningen bör använda sig av ett organisationspedagogiskt perspektiv med relationik som utgångspunkt för att synliggöra hur inlärningen sker på arbetsplatser i spelbranschen. Exempelvis bör äldre och yngre studenter kunna arbeta på projekt tillsammans, för att den relationik som skapas på spelföretagen även ska finnas på utbildningarna. Inom spelindustrin förväntas arbetssökande snarare ha stor erfarenhet när de söker, vilket få nyexaminerade studenter har. Genom förlängda praktikperioder, där studier bedrivs på företagen kan studenter i högre grad erhålla den erfarenhet som arbetsgivare efterfrågar. Det finns redan ett etablerat samarbete gällande planering av spelutvecklingsutbildningar, och en fördjupning av detta skulle vara önskvärt, möjligen med ett ökat deltagande av fler lärosäten. Detsamma gäller samarbetet mellan branschföreningens kansli, HR-gruppen och lärosätena, detta bör formaliseras och inkludera fler lärosäten. Detta skulle bidra till att utbildningsanordnarna kan identifiera olika behov i utbildningarna i god tid och etablera ett bredare kontaktnät för att ta reda på vem inom branschen som skulle kunna bidra med sin expertkompetens i undervisningen. Spelbranschens närvaro på spelutbildningarna behöver öka. Detta kan göras genom fler föreläsare från spelbranschen för att nyttja företagens expertkompetens. Föreläsningarna behöver inte enbart handla om inspiration, utan kan vara konkreta hantverksspecifika föreläsningar. På en del företag är det vanligt att medarbetare föreläser för varandra, en del av dessa föreläsningar skulle kunna användas för att tala inför studenter. Undervisningen kan med fördel kompletteras med digitala kommunikationsplattformar, som podcasts, Youtube-föreläsningar och större användande av sociala medier. För att överbrygga geografiska avstånd kan företagen även vara delaktiga i att skapa webbsända seminarier för studenterna, s.k. webinars, där studenter kan ställa frågor och diskutera relevanta ämnen med föreläsare. För att bygga broar mellan kompetenser mellan kunskap och kompetenser inom akademi och näringsliv, bör ett samarbete etableras för att lärare ska kunna fortbilda sig på företagen. Då blir de s.k. gränsgångare, som rör sig mellan akademi och näringsliv som även kan överföra forskningsanknuten kunskap från lärosätena till företagen och industrianknuten kunskap från företagen till lärosätena. Högskolor har ofta möjlighet att tillsätta tjänster med adjungerade lärare eller adjungerade professorer från näringslivet. De bör etablera ett samarbete för att skapa dessa tjänster. Dessa blir också gränsgångare. Utöver detta kan studenter uppmuntras att delta på konferenser och mässor. Lärare på utbildningar i spelutvecklingsområdet skulle även kunna fortbilda sig på spelföretagen och använda sig av samma kompetensutvecklingsprocesser som andra medarbetare. Ett ökat deltagande i spelutvecklingen skulle ge lärare bättre förståelse för hur spelutvecklingen sker inom industrin. För att hålla sig a jour med de senaste verktygen som används på spelföretagen bör lärare bjudas in till de utbildningar som dessa leverantörer arrangerar. 11