Tema Arbetsmiljö. Förvaltningsrätten godtar inte delgivning av förbud Strängbetong slipper vite?

Transkript

1 Tema Arbetsmiljö Nr Årgång 5 Förvaltningsrätten godtar inte delgivning av förbud Strängbetong slipper vite? Strängbetong AB förbjöds i augusti 2011 att utföra arbete på höjder överstigande två meter om inte vissa villkor var uppfyllda. Till förbudet var kopplat ett löpande vite på kronor. Företaget har brutit mot förbudet, och Arbetsmiljöverket har därför begärt att vitet skulle dömas ut. Trots att Strängbetong gått med på att betala så avslår nu Förvaltningsrätten verkets begäran. Som skäl anges att förbudet delgivits en receptionist på Strängbetong, och inte någon person behörig att företräda bolaget. I början av augusti 2011 inspekterade Arbetsmiljöverket byggandet av ett nytt sovringsverk vid Dannemora gruvor. Där monterade Strängbetong AB prefabricerade bjälklagselement på hög höjd utan ordentliga fallskyddsanordningar. Verkets inspektörer lade ett omedelbart förbud för fortsatt arbete. Det följdes 9 augusti upp med ett generellt förbud med omedelbar verkan. Strängbetong förbjöds då att bedriva/utföra någon form av tak- eller monteringsarbeten på en höjd överstigande två meter om inte tre villkor beträffande fallskydd var uppfyllda. Förbudet gällde inom Stockholms, Gotlands och Uppsala län och var försett med löpande vite på kronor. Den 15 maj i år genomförde Arbetsmiljöverket en inspektion av en byggarbetsplats i Uppsala. Där höll Strängbetong på att med kranbil lyfta första bjälklagselementet på plats i stålstommen. Det fanns ingen trappa upp till det blivande bjälklaget så två montörer åkte med kranlyftet upp till montageplatsen och monterade elementet. Det är naturligtvis inte tillåtet och dessutom sker det hela utan något som helst fallskydd, varken fast eller personligt fallskydd. Därmed bryter företaget mot samtliga tre villkor i det tidigare meddelade vitesförbudet noterade inspektören senare i en så kallad vittnesattest. Montörernas övning dokumenterades för övrigt också på bild. Några månader senare, i slutet av augusti, vände sig Arbetsmiljöverket till Förvaltningsrätten i Stockholm med en ansökan om vitets utdömande. Strängbetong gick med på att betala vitet på kronor, det var ju helt klart så att man brutit mot Arbetsmiljöverkets förbud. Därmed borde Förvaltningsrättens hantering av ärendet vara enkel och kunna avklaras snabbt. Snabbt gick det, dom kom redan i slutet av oktober, och enkelt var det också. Men inte på det sätt som Arbetsmiljöverket (troligen också Strängbetong) räknat med. Felaktig delgivning Förvaltningsrätten hävdar nämligen att Arbetsmiljöverket inte levt upp till kraven i delgivningslagen, och avslår därför verkets ansökan utan att pröva ärendet i sak. Det av Arbetsmiljöverket utfärdade vitesföreläggandet den 9 augusti 2011 har enligt handlingarna i målet delgetts XX. Av utdrag från Infotorg framgår att vid tiden för vitesföreläggandets utfärdande hade sju styrelseledamöter vilka hade rätt att företräda bolaget. XX hade enligt utdraget inte rätt att företräda företaget. Att hon skulle ha varit behörig ställföreträdare för bolaget framgår inte heller på annat sätt av utredningen i målet. Av Strängbetong AB:s hemsida framgår att XX arbetar som receptionist. Mot denna bakgrund finner förvaltningsrätten att vitesföreläggandet inte har delgetts bolaget i behörig ordning. Eftersom vitesföreläggandet inte har delgetts bolaget föreligger inte förutsättningar för att döma ut vitet. Arbetsmiljöverkets ansökan ska därför avslås.. (Anonymiseringen, XX, i det citerade stycket har Tema Arbetsmiljö gjort, de språkliga missödena ansvarar Förvaltningsrätten för). Lennart Adèrn, jurist på Arbetsmiljöverkets Stockholmsdistrikt, har svårt att förstå Förvaltningsrättens beslut, och hur verket skulle ha kunnat agera annorlunda vid delgivningen. Vi har i vanlig ordning skickat förbudet till Strängbetong med rekommenderad försändelse. Försändelsen har sedan hämtats ut av någon på företaget med behörighet att hämta ut posten. På Arbetsmiljöverket har man ännu inte bestämt sig för om och hur man ska gå vidare, diskussioner pågår säger Lennart Adèrn. Troligt är att domen överklagas. Vi får väl lyfta ärendet till Kammarrätten för att få en praxis för vad som gäller i fråga om delgivning, säger han. Delgivningen accepterad i våras Till saken hör att samma förvaltningsrätt, utifrån samma vitesförbud och med samma delgivningskvitto som underlag, den 4 maj i år dömde samma arbetsgivare (alltså Strängbetong AB) att betala kronor i vite (Tema Arbetsmiljö nr 6/2012). Den gången gällde det bygget av den nya Nationalarenan i Solna, där Strängbetong 1 september 2011 brutit mot Arbetsmiljöverkets vitesförbud. Förvaltningsrätten konstaterade då att bolaget har delgetts föreläggandet och det har vunnit laga kraft. Laga kraft har också den domen vunnit. Det ska tilläggas att Arbetsmiljöverket har en tredje ansökan om utdömande av vite som rör Strängbetong liggande hos Förvaltningsrätten i Stockholm. I botten ligger även här förbudet med löpande vite från augusti Ansökan gjordes efter en allvarlig fallolycka 13 augusti i år vid montering av bjälklag i Täby centrum. Fallskydd fanns, men hade inte använts. Men det var inte självklart att detta skulle tas till Förvaltningsrätten. Strängbetong hade tillhandahållit personlig skyddsutrustning och gett montören instruktioner att använda utrustningen. Montören lydde inte, föll och skadade sig. Skulle arbetsgivaren då hållas ansvarig? Man hade likafullt brutit mot förbudet, och orsaken till detta får sökas i organisatoriska faktorer, säkerhetskultur med mera som ligger på arbetsgivaren löd motargumentet. Detta ärende har ännu inte avgjorts av Förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten i Stockholm, mål nr Förvaltningsrätten i Stockholm, mål nr Arbetsmiljöverket, förbud med omedelbar verkan, dnr IMS 2011/

2 Diskussion om pressetiska frågor avvisas 24-åring döms för att ha hotat journalist En 24-årig man med kopplingar till det kriminella MC-gänget Outlaws har dömts till tre månaders fängelse för att ha hotat en journalist på Östersunds-Posten. Hoten framfördes i samband med en häktningsförhandling mot några Outlawsmedlemmar i Östersunds tingsrätt. Journalisten från ÖP var i november 2010 på plats i tingsrätten för att bevaka häktningsförhandlingen mot flera Outlawsmedlemmar som var misstänkta för narkotikabrott. När en av de misstänkta, som hade filt över huvudet, var på väg in i rättssalen tog journalisten några bilder på mannen. 24-åringen, som var kamrat med två av de häktade, tog efter det kontakt med journalisten och frågade vad han skulle ha bilderna till. Svaret blev att bilderna skulle användas i tidningen, men att det inte skulle synas vem som var på bild. Journalisten fick sedan en fråga om vad han hette och var han jobbade, och när han svarat frågade 24-åringen vad han skulle skriva om händelsen. Förmodligen att de tre högsta inom det kriminella MC-gänget Outlaws häktats, förklarade journalisten. Ett svar som 24-åringen inte tyckte om, speciellt inte att journalisten skulle skriva det kriminella. Man kunde ju nöja sig med MC-gänget Outlaws föreslog journalisten, men 24-åringen insisterade på att det inte skulle skrivas något om Outlaws över huvud taget. Får jag läsa att det står Outlaws i ÖP i morgon då kommer jag upp och besöker dig på redaktionen sen, får vi ta ett vidare snack. Det skulle inte ses som ett hot tillade han åringen uppträdde enligt journalisten inte hotfullt eller aggressivt, men bestämt. Då journalisten frågade om mannen tillhörde något MC-gäng blev svaret det kommenterar vi inte. Tillbaka på redaktionen berättade journalisten för chefredaktören om det som hänt och att han inte ville skriva något om Outlaws. Det blev också så att han skrev om häktningsförhandlingen, men anonymt och utan att nämna Outlaws. Journalisten pratade även med en av poliserna som utredde narkotikaärendet, och förklarade då att han inte ville anmäla 24-åringen. Polisen såg dock till att en anmälan om olaga hot gjordes. Om journalisten känt obehag tidigare blev han nu riktigt rädd. Vad skulle hända, kanske hela MC-gänget nu kände till anmälan, kanske någon skulle komma på natten eller tända på huset? Han kände sig osäker om 24-åringens avsikter, hade han bara velat skrämma honom eller hade kontakter tagits inom MC-gänget? Han ville tona ned hela händelsen inför kontakterna med polisen för att undvika att 24-åringen blev häktad, det skulle bara göra saken värre. Därför sa han inget om att han blev rädd. I själva verket blev han skiträdd, förklarade han senare under rättegången i Östersunds tingsrätt. Rädslan och oron blev större ju längre tiden gick. Han var bland annat rädd för att det skulle hända familjen något. Tingsrätten konstaterade att journalisten och 24-åringen i fråga om samtalet dem emellan lämnat uppgifter som i flera avseende stämde överens. Och även om uppgifterna gick isär om exakt vad 24-åringen sagt så stod det klart att han låtit journalisten förstå att det skulle få konsekvenser om han skrev något om Outlaws. Att journalisten tog detta som ett hot och blev rädd, och att han såg 24-åringen som representant för Outlaws var helt rimligt enligt tingsrätten. Medan 24-åringens förklaring om att han tog en diskussion med journalisten för att han, närmast på grund av ett personligt ställningstagande i pressetiska frågor, värnade om att MC-klubben Outlaws inte skulle framstå som en kriminell organisation framstod som osannolik. 24-åringen hade av tingsrätten 2009 dömts till villkorlig dom för två fall av olaga hot, och 2010 till skyddstillsyn med 140 timmars samhällstjänst för två fall av olaga hot, försök till utpressning och två fall av övergrepp i rättssak. Denna gång dömde Östersunds tingsrätt honom till tre månaders fängelse. Domen överklagades, men Hovrätten för nedre Norrland gör nu samma bedömning som tingsrätten och fastställer tingsrättens dom i dess helhet. 24-åringens påstående att syftet med samtalet med journalisten och det eventuella besöket på tidningsredaktionen var att diskutera pressetiska frågor framstår som en efterhandskonstruktion anser hovrätten. Hans uttalanden om att han skulle besöka journalisten på redaktionen för det fall han publicerade något om Outlaws kan enligt hovrättens uppfattning inte ha haft något annat syfte än att skrämma journalisten från att publicera dessa uppgifter. Och därför döms 24-åringen för olaga hot. Hovrätten för nedre Norrland, mål nr B Arbetade över ett dygn utan ordentlig vila En anställd på Nyåkers Pepparkakor AB i Västerbotten arbetade minst 28 timmar i sträck med endast en timmes vila. Livs huvudskyddsombud gjorde därför en anmälan till Arbetsmiljöverket om brott mot arbetstidslagen, och verket har nu gått vidare till åklagare med en åtalsanmälan. Huvudskyddsombudet förklarade i sin anmälan att arbetsgivaren vet antingen inte hur arbetstidslagen är reglerad eller så struntar han bara i den (det sistnämnda mest troligt). Nyåkers VD har i en intervju med Västerbottens-Kuriren medgett att den anställde arbetat för länge, och att man därmed brutit mot den lagstadgade dygnsvilan. Men det är det inget problem eftersom den anställde är knuten till familjen hävdade han. Jag följer alltid reglerna. Det har jag gjort klart med Livsmedelsarbetareförbundet, men den här killen omfattas inte av LAS utan han tillhör mig direkt för han är inom släkten. Ett påstående som Arbetsmiljöverket inte alls håller med om. I sin ovanligt omfattande åtalsanmälan konstaterar verket, med hjälp av ett stort antal citat ur aktuell juridisk litteratur, att lagens undantag för personer i företagsledande eller därmed jämförlig ställning inte gäller, och inte heller bestämmelsen om tillfälliga avvikelser (nödfallsbestämmelsen). Arbetsmiljöverkets slutsats är klar och tydlig: Enligt vår bedömning har arbetsgivaren brutit mot 13 1 st arbetstidslagen då en av arbetsgivarens anställda vid två perioder om tjugofyra timmar under augusti månad 2012 inte haft minst elva timmars sammanhängande ledighet (dygnsvila).. Ärendet ligger nu hos åklagarkammaren i Umeå, där man beslutat inleda en förundersökning.

3 Bröt fotleden under försök att undvika klämolycka Vid ABB AB, Power Transformers i Ludvika, pågick i december 2009 arbete med lastning av en transformator på en järnvägsvagn. En gummiduk som vägde två ton skulle placeras på transformatorn. När gummiduken började glida försökte en anställd undvika att få duken över sig genom att snabbt kana ned för en stege, men bröt fotleden när han nådde golvet. ABB har nu fått och godkänt ett straffföreläggande med företagsbot på kronor för arbetsmiljöbrott genom vållande till kroppsskada. Företrädare för bolaget hålls ansvariga för att inte ha riskbedömt arbetsmomentet och inte ha vidtagit nödvändiga åtgärder med anledning av riskbedömningen, och för att inte ha gett den anställde instruktioner så att arbetet kunde utföras på ett säkert sätt. Frakturer och skallskador efter fall från trucks gafflar En anställd på Lilla Tjärby Trädgård AB i Laholm föll från cirka 1,6 meter till ett betonggolv och ådrog sig flera frakturer och skallskador. Mannen arbetade stående i en trälåda som placerats löst på gafflarna till en truck. Trälådan tippade över och rasade från gafflarna. Lilla Tjärby Trädgård har nu fått ett strafföreläggande och ska betala en företagsbot på kronor för arbetsmiljöbrott genom vållande till kroppsskada. Enligt åklagaren har företrädare för bolaget genom att använda en otillåten lyftanordning åsidosatt arbetsmiljölagens krav på säkerhet vid personlyft och därigenom orsakat den anställdes skador. Åklagaren har jämkat företagsboten med hänsyn till dels bolagets betalningsförmåga, dels visst medvållande från den skadades sida. Saknade arbetsmiljöplan för riskfyllt arbete på tak Hallborn Metall AB lät som byggnadsherre utföra arbeten på sin fastighet i Gnosjö. Trots att det handlade om arbete på tak med risk för fall över två meter hade inte någon arbetsmiljöplan upprättats. Bolaget hade därmed brutit mot en direkt straffsanktionerad bestämmelse i föreskrifterna om byggnads- och anläggningsarbete, AFS 2008:16. Avsaknaden av arbetsmiljöplan upptäcktes då Arbetsmiljöverket inspekterade arbetsplatsen 1 november förra året, och åtalsanmäldes två veckor senare. Hallborn Metall har nu fått och godkänt ett strafföreläggande med företagsbot på kronor för brott mot arbetsmiljölagen. Stoppa jycken på jobbet annars kan det bli dyrt Arbetsmiljöverket har gett Städab i Rosersberg ett vitesföreläggande med omedelbar verkan. Föreläggandet är av det mer udda slaget och innebär i korthet att Städab ska se till att de anställda slipper möta chefens hund när de kommer till jobbet. I annat fall riskerar bolaget att få betala kronor i vite. I en fastighet på Tallbacksgatan i Rosersberg finns två bolag dels Städab som har sina lokaler på det övre planet, dels American Cleaning Machines AB, ACM, som håller till på bottenplanet. Bolagen ingår i samma koncern, där ACM är moderbolag. Den 31 augusti i år begärde skyddsombudet på Städab i en skrivelse att Arbetsmiljöverket skulle ingripa med föreläggande eller förbud mot Städab. Detta för att säkerställa att personalen på Städab kunde komma till jobbet utan att vara rädd för en hund som attackerar dem. Skyddsombudet hade dessförinnan, i vanlig ordning, begärt att arbetsgivaren skulle vidta nödvändiga åtgärder. Utan framgång dock. På grund av skyddsombudets skrivelse inspekterade Arbetsmiljöverket arbetsplatsen. Det framkom då att en anställd hos ACM hade en hund som från och till vistats i Städabs lokaler. En hund som skrämde Städabs anställda och också hade attackerat dem. Bristerna var enligt Arbetsmiljöverket sådana att det fanns skäl att göra som skyddsombudet ville, och förelägga Städab att åtgärda bristerna. Till föreläggandet kopplades ett vite på kronor. Arbetstagare som är hundrädda eller allergiska ska inte behöva riskera att träffa på en hund på sitt arbetsställe. Risk finns för både psykisk och fysisk ohälsa påpekade verket. Föreläggandet skulle gälla omedelbart, det vill säga även om det överklagades. Städab fick två veckor på sig att rätta sig efter villkoren i föreläggandet. En fråga som direkt inställer sig är varför man inte kunnat lösa ett så enkelt problem lokalt? Varför ska Arbetsmiljöverket behöva kopplas in? Vi har inte kunnat nå skyddsombudet på Städab för ett svar, däremot Noe Arone Contreras som är regionalt skyddsombud på Fastighetsanställdas förbund. Och Noe Arone Contreras berättar att skälet till att det inte gått att få en lösning på hundproblemet är att det är chefens/ägarens hund. Vi ifrågasätter inte att han har hunden på jobbet, men då ska den vara kopplad eller instängd. Vi har inte fått gehör för vårt krav. Hunden har sprungit lös på området och inne i lokalerna, och anställda som kommer till jobbet på morgonen för att hämta sin utrustning innan de åker iväg på olika uppdrag har varit rädda att möta hunden. Det har vid åtminstone ett tillfälle hänt att en anställd blivit attackerad och omkullknuffad av hunden berättar Noe Arone Contreras. Hotet om vite på kronor har dock haft effekt. Enligt Städabs vice VD har man nu åtgärdat problemet. Detta genom att anställda på Städab fortsättningsvis använder lageringången för att komma till Städabs lokaler. Dörren mellan lagret och ACM:s lokaler hålls låst. Och trappan mellan ACM:s och Städabs lokaler har försetts med en grind. Noe Arone Contreras är inte övertygad om att det hjälper. Grinden i trappan är låg och det är inte någon chihuahua det handlar om utan en stor hund, centimeter hög. Satte minderårig på oskyddat takarbete En 17-åring arbetade under höstlovet som praktikant hos Bors Taktjänst AB i Bor, och sattes då att utföra takarbete på en fastighet i Gnosjö. När Arbetsmiljöverket inspekterade arbetsplatsen kunde man konstatera att praktikanten arbetade cirka fem meter över mark, och att vissa delar av taket saknade nödvändiga fallskydd längs ytterkant. Verket stoppade omedelbart fortsatt arbete på taket. Dessutom gjordes en anmälan till åklagare om misstänkt brott mot arbetsmiljölagen. I anmälan hänvisade verket till 5 i föreskrifterna om minderåriga (AFS 1996:1) och påpekade att: Minderårig får inte arbeta på tak där det finns nedstörtningsrisk och där höjden över mark eller motsvarande plan är mer än 3,5 m. Förbudet gäller inte om skyddsräcke eller likvärdig skyddsanordning finns. Detta saknades. Arbetsmiljöverket kan medge undantag från 5 om det finns särskilda skäl. Men något undantag hade man i detta fall inte gått med på, och därmed hade alltså bolaget brutit mot bestämmelserna hävdade verket. Kammaråklagare Jan Olof Andersson vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål i Jönköping är av samma åsikt. Bors Taktjänst AB har därför fått ett strafföreläggande med företagsbot på kronor för brott mot arbetsmiljölagen. 3

4 Kalla bussar kostar Nobina i vite Efter många turer har Arbetsmiljöverket än en gång fått rätt i ett mål om löpande vite och kalla bussar. Kammarrätten i Stockholm ändrar Förvaltningsrättens dom, som innebar att bussbolaget Nobina skulle betala kronor i vite, så att vitet istället bestäms till kronor. Bussbolaget Nobina Sverige AB fick 16 februari 2010 ett föreläggande från Arbetsmiljöverket. Bolaget förelades att senast 22 februari se till att temperaturen är minst +5 C vid förarplatsen när förarna tar en buss i drift, och att den temperaturen inte underskrids senare under dagen heller. Undantag gjordes för enstaka dagar då utomhustemperaturen är lägre än - 20 C. Föreläggandet gällde för samtliga bolagets depåer i Östergötland och Södermanland och var förenat med ett löpande vite om kronor per buss och kalenderdag som man inte klarade temperaturkravet. Vid en uppföljning ett år senare, 23 februari 2011, konstaterade Arbetsmiljöverket att 17 av 19 bussar vid depån i Nyköping inte höll +5 C. Utomhusluften mättes vid tillfället till -19,7 C, vilket betydde att undantaget inte gällde och därför begärde man att Förvaltningsrätten skulle döma ut kronor i vite. 4 Förvaltningsrätten fann att Nobina inte fullt ut rättat sig efter Arbetsmiljöverkets föreläggande, och att det därför fanns skäl att döma ut vite. Men det blev inte de kronor verket begärt. Med hänvisning till viteslagens bestämmelse, att löpande vite bara får dömas ut en gång i ett och samma mål även om flera överträdelser har skett, så bestämdes vitet till kronor (Tema Arbetsmiljö nr 3/2012). Två nämndemän var skiljaktiga. De ansåg inte att Arbetsmiljöverket visat att utomhustemperaturen vid uppföljningsbesöket var högre än - 20 C, och undantaget därmed inte gällde. De ville därför avslå verkets ansökan om utdömande av vite. Förvaltningsrätten var alltså oenig. Två nämndemän på ena sidan, rättens ordförande och en nämndeman på den andra. Ordförandens utslagsröst blev avgörande. Arbetsmiljöverket var ändå inte nöjt med beslutet, och vände sig till Kammarrätten i Stockholm för att få en ändring så att vite på kronor dömdes ut i enlighet med verkets ansökan hos förvaltningsrätten. Av detta blev det då inget. Kammarrätten i Stockholm konstaterade att i fråga om omröstning i förvaltningsdomstol finns två olika regler. När det handlar om tvistemål har rättens ordförande utslagsröst vid lika röstetal. När det rör sig om brottmål (och dit räknas vitesmål) ska den lindrigaste eller minst ingripande meningen gälla, i det aktuella fallet de skiljaktigas åsikt att vite inte skulle dömas ut. Förvaltningsrätten hade enligt Kammarrätten använt sig av fel omröstningsregel. Förfarandet utgjorde ett sådant rättegångsfel att domen undanröjdes, och målet återvisades till förvaltningsrätten för erforderlig handläggning. I mars i år kom en ny dom från Förvaltningsrätten i Stockholm, med samma innebörd som den förra men med en enig rätt denna gång. Arbetsmiljöverket överklagade på nytt, och får nu Kammarrätten med sig. Med den skrivning verkets föreläggande har, ett löpande vite om kronor per buss och dag, var inte den bestämmelse i viteslagen som Förvaltningsrätten hänvisat till tillämplig konstaterar Kammarrätten. Det som Nobina har anfört om risken för felmätningar och vad som framkommit i målet i övrigt utgör inte skäl att jämka vitesbeloppet. Kammarrätten dömer ut vite om totalt kronor, det vill säga kronor mer än vad Förvaltningsrätten beslutat i den överklagade domen. Snickares fall från tak blir hovrättssak En företrädare för Mikael Hamréns Byggnads AB dömdes i slutet av september till 60 dagsböter för arbetsmiljöbrott och bolaget att betala kronor i företagsbot. Domen har nu överklagats av företrädaren och bolaget, och av åklagaren. Under sommaren 2011 började Mikael Hamréns Byggnads AB bygga en fristående villa i ett och ett halvt plan på Västra Stomnarö i Roslagens skärgård. Den 7 september höll en av bolagets snickare höll på att spika råspont på villataket. Under arbetet föll han drygt fyra meter ner mot betonggolvet och ådrog sig livshotande skallskador. Norrtälje tingsrätt konstaterade att byggbolaget inte hade upprättat någon arbetsmiljöplan, och att det heller inte fanns något fallskydd vid takarbetet. Snickaren hade inte haft någon hjälm på sig och var inte kopplad till säkerhetslina. Någon säkerhetslina fanns för övrigt inte på arbetsplatsen (Tema Arbetsmiljö nr 11/2012). Kammarrätten i Stockholm, mål nr Förvaltningsrätten i Stockholm, mål nr Kammaråklagare Aino Alhem vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål ansåg att där hade funnits ett medvetet risktagande och att företrädaren för bolaget gjort sig skyldig till en försummelse av allvarligt slag. Brottet var att bedöma som grovt arbetsmiljöbrott. Hon yrkade därför, och med tanke på snickarens svåra skador, att bolaget skulle dömas att betala företagsbot på kronor. Norrtälje tingsrätt höll inte med. Enligt tingsrättens bedömning har det inte varit fråga om ett medvetet risktagande av allvarligt slag utan brottet bottnar i oaktsamhet som inte är så kvalificerad att brottet behöver bedömas som grovt. Påföljden för företrädaren bestämdes till 60 dagsböter á 200 kronor. Bolaget dömdes att betala företagsbot på kronor. Företrädaren och bolaget har överklagat till Svea hovrätt. Företrädaren vill att hovrätten frikänner honom och undanröjer dagsboten, bolaget att företagsboten i första hand undanröjs, i andra hand sätts ned. Även kammaråklagare Aino Alhem är missnöjd med domen. Hon anser att tingsrätten hamnat fel i fråga om både brottsrubricering och påföljd. Alhem hävdar att företrädaren i flera avseenden helt åsidosatt grundläggande säkerhetskrav för det aktuella arbetet. Han var helt införstådd med att arbete skulle komma att bedrivas på hög höjd men hade trots det inte vidtagit några åtgärder för att se till att takarbetet kunde utföras på ett säkert sätt. Det handlade om ett medvetet risktagande av mycket allvarligt slag av en person som var ansvarig för bolagets arbetsmiljö. Hon vill därför att hovrätten dömer företrädaren för grovt arbetsmiljöbrott till villkorlig dom och dagsböter. Och att bolaget döms att betala företagsbot på kronor. Svea hovrätt, mål nr B , aktbilaga 1 och 2. Norrtälje tingsrätt, mål nr B

5 Stora arbetsmiljöproblem inom industrin enligt Metall Det finns stora arbetsmiljöbrister inom industrin hävdar IF Metall efter att ha genomfört ett stort antal skyddsronder runt om i landet. Tyvärr måste vi säga att läget ser mörkt ut för arbetsmiljön, sammanfattar Lea Skånberg, chef på IF Metalls arbetsmiljöoch försäkringsenhet. IF Metalls skyddsrondskampanj genomfördes under oktober med hjälp av en särskilt framtagen checklista. Totalt omfattades företag med tillsammans över anställda av kampanjen. IF Metall och tidningen Dagens Arbete har redovisat resultaten punktvis. Nedan återges en del av punkterna. På 37 procent av arbetsplatserna saknades skyddsombud. På 71 procent av arbetsplatserna har arbetsgivaren inte gjort en psykosocial riskbedömning, på 47 procent förekommer hög arbetsbelastning, på 10 procent förekommer mycket övertid, på 9 procent upplever anställda sitt jobb som psykiskt påfrestande, på 7 procent förekommer mobbing/trakasserier. På 45 procent av arbetsplatserna har arbetsgivaren inte gjort fysiska riskbedömningar, på 46 procent förekommer tunga lyft, på 56 procent förekommer buller, på 25 procent förekommer monotona arbetsmoment, på 30 procent förekommer vibrationer, på 35 procent förekommer problem med värme och kyla, på 40 procent har inte alla anställda relevant kemikalieutbildning. På 22 procent av arbetsplatserna kartläggs inte risker, på 10 procent åtgärdas inte brister, på 25 procent saknas rutiner för att utreda ohälsa, olycksfall och allvarliga tillbud, på 35 procent saknas rutiner för rehabilitering. Enligt IF Metall är det tydligt att det på arbetsplatserna saknas samverkan med arbetsgivarna. Arbetsmiljöarbetet fungerar inte med bara en part, både fack och arbetsgivare måste vara med, annars blir det så här, säger Lea Skånberg på IF Metalls arbetsmiljö- och försäkringsenhet. Motparten Industriarbetsgivarna har avrått medlemsföretagen från att delta i kampanjen. Det är enligt arbetsmiljölagstiftningen arbetsgivaren - inte skyddsombudet - som ansvarar för när och hur undersökning/skyddsrond och riskbedömning ska ske och vilka underlag/checklistor som då ska användas påpekar man. Dessutom anser Industriarbetsgivarna att Metalls checklista inte på ett relevant och rättvisande sätt kan beskriva arbetsmiljöförhållandena på arbetsplatserna eller ge en samlad bild av arbetsmiljön. Tufft för skyddsombuden visar fl era fackliga enkäter Många skyddsombud har en otillräcklig utbildning eller saknar helt utbildning för sitt uppdrag. Få skyddsombud har möjlighet att ta all den tid som behövs för uppdraget. Det är vanligt att man inte får de utredningar och den fortlöpande information man behöver, och att man inte är med vid planering eller riskbedömningar. Det är den bild av skyddsombudens vardag som några aktuella fackliga undersökningar och enkäter ger. TCO har i en undersökning riktad till TCOförbundens alla skyddsombud ställt en rad frågor om det systematiska arbetsmiljöarbetet på deras arbetsplatser. Frågorna handlade bland annat om vilken utbildning skyddsombuden får och vilka möjligheter de själva och deras chefer och arbetsledare har att arbeta med det lokala arbetsmiljöarbetet. Det visade sig att det på de flesta arbetsplatser fanns ett helt (drygt 50 procent) eller delvis (cirka 40 procent) fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete. Däremot uppger fyra av tio skyddsombud att det saknas uppföljning av beslutade handlingsplaner och åtgärder. Sex av tio anser att det saknas en tydlig uppgiftsfördelning av arbetsmiljöarbetet. Det verkar alltså saknas en viktig del av systematiken i arbetsmiljöarbetet; det är inte klart vem eller vilka som ska se till att beslutade åtgärder genomförs och det brister i uppföljningen. Var sjätte skyddsombud uppgav att de aldrig genomgått någon utbildning inom ramen för sitt uppdrag, vart fjärde att det var mer än tre år sedan de gick någon arbetsmiljöutbildning. Mindre än vart tredje skyddsombud hade gått någon utbildning under det senaste året. Behovet av vidareutbildning uppfattas som störst i fråga om psykosocial arbetsmiljö (72 procent), konflikthantering/ mobbning (62 procent) och systematiskt arbetsmiljöarbete (54 procent). Endast vart femte skyddsombud anser sig ha möjlighet att ta all den tid som behövs för sitt uppdrag. Nästan vart fjärde skyddsombud uppger att cheferna och arbetsledarna på arbetsplatsen inte har tid för att driva det systematiska arbetsmiljöarbetet. TCO:s webbenkät gick ut till skyddsombud, av dem svarade. Svarsfrekvensen var alltså 33 procent. Även LO har, som ett led i firandet av skyddsombudens 100 år, gjort en undersökning med frågor om skyddsombudens arbete och erfarenheter. Omkring skyddsombud har haft möjlighet att svara på enkäten, ungefär hälften har gjort det. Nio av tio skyddsombud uppger då att de har ett bra stöd från de anställda. Närmare sex av tio anser att de har stöd från chefen, medan en av tjugo känner sig motarbetade av chefen. Samtidigt får endast hälften av skyddsombuden de utredningar och den fortlöpande information som de behöver i sitt uppdrag. Man får inte vara med vid riskbedömningar eller när rutiner tas fram. Det händer också att information om att Arbetsmiljöverket kommer på inspektion inte når skyddsombuden. Tunga lyft, och hårt fysiskt arbete i allmänhet, anges som det största problemet på arbetsplatsen. Därefter betonas högt uppskruvat arbetstempo (för mycket att göra på för få händer) och psykiskt påfrestande arbeten. LO:s rekommendation är att ett skyddsombud ska ha minst 40 timmars grundutbildning för sitt uppdrag. Knappt fyra av tio svarande har en så omfattande utbildning. Under de senaste tolv månaderna har närmare hälften av skyddsombuden (45 procent) inte fått någon vidareutbildning alls. Av ensamskyddsombuden är det 65 procent. Skyddsombuden uppger att de främst vill ha mer utbildning i psykosociala frågor, kris- och konflikthantering och om arbetsorganisation. Byggnadsarbetareförbundet håller också på med en enkät bland sina skyddsombud. Hittills har cirka 150 skyddsombud på främst större byggföretag kunnat svara på enkäten. Sju av tio svarar att det inte finns något fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete, lika många att de inte är med när arbetsmiljöplaner tas fram. Knappt hälften (45 procent) uppger att de inte är med vid utredningar efter olycksfall eller vid övergripande riskbedömningar. Endast vart femtonde skyddsombud (drygt 6 procent) svarade ja på frågan om de får vara med i planeringen före byggstart, lite drygt hälften (56 procent) uppger att de inte får delta i planeringen. Övriga får vara med ibland. Senare ska enkäten utökas så att fler skyddsombud i mindre företag kommer med. Byggnadsarbetareförbundet tolkning av de svar som nu kommit in är att skyddsombuden fått en svagare ställning på arbetsplatsen, och att de inte får det inflytande de har rätt till. 5