Inbjudan till redovisning av Behovsanalysen inom området Övervikt och fetma

Transkript

1 Inbjudan till redovisning av Behovsanalysen inom området Övervikt och fetma Tid och plats: Tisdagen den 25 september 2007 Klockan Aulan, Birgittaskolan i Linköping Program: Inledning Paula Almbrandt-Löf Redovisning av Brukardialogberedningens sammanställning Eva Hermansson Martin Tollén Fördjupning i Befolkningsenkät 2006 Marianne Angbratt Förändringsbenägenhet FHVC Behov av hjälp och stöd Presentation av Vårdprocessprogram Elin Glad Uppdrag Livsstilsenhet Dietist NSÖ Ingrid Andersson Processledare NSÖ Obesitasprojektet Ing-Marie Claesson Barnmorska Fetmakirurgi Hans Krook Stf Klinikchef ÖL ViN Reflektion Göran Hermansson Inledning inför paneldebatt Verksamhetschef BHV Paneldebatt Göran Hermansson Paula A-Löf Marie Lagerfelt Avslutning Varmt välkomna!

2 Övervikt och fetma Behovsanalys 2007:1 Utdrag inför redovisning Paula Almbrandt-Löf Hälso- och sjukvårdsgruppen Ledningsstaben Hösten

3 Sammanfattning Fetma (BMI mer än 30) klassas av WHO som en kronisk sjukdom och övervikt (BMI mer än 25) som risk för sjukdom. Fetma är ett snabbt växande folkhälsoproblem och i Sverige har antalet personer med fetma nästan fördubblats på 20 år. Omfattningen är nu omkring människor. Den ökade förekomsten av fetma gäller både män och kvinnor och i alla åldersgrupper, cirka åtta procent bland vuxna och cirka fyra procent bland barn och ungdomar. Sämre matvanor och ökad fysisk inaktivitet har bidragit till den negativa viktutvecklingen i landet. Nästan hälften av alla vuxna i Östergötland har övervikt eller fetma, 36 procent har övervikt och 13 procent fetma. Enligt en kartläggning av barns vikt och viktutveckling i Östergötland från 2002, vägde tio-åringen i genomsnitt fyra och ett halvt kg mer än tio-åringen Resultaten tyder också på att övervikt och fetma i yngre år, i betydande omfattning, kvarstår vid tio års ålder. Detta talar för att förebyggande insatser behöver utvecklas för barn redan i lägre åldrar. Insatserna för barn och ungdomar behöver ett gemensamt grepp och viktiga områden som måste samverka är familjen, mödra- och barnhälsovården, förskolan/skolan, folktandvården, livsmedelsindustrin och medierna. En samlad bedömning av internationella studier av kostnader för fetma och dess följdsjukdomar pekar på att de direkta sjukvårdskostnaderna kan utgöra omkring två procent av de totala utgifterna för hälso- och sjukvård. Detta motsvarar en kostnad på cirka tre miljarder kronor per år i Sverige. Därtill kommer indirekta kostnader pga. sjukfrånvaro och förtidspensioner som är minst lika höga som de direkta sjukvårdskostnaderna. Vid fetma förekommer en klar ökning av risken för olika sjukdomar och för tidig död. Risken ökar vid stigande grad av fetma. De vanligaste följdsjukdomarna är diabetes typ 2, högt blodtryck, hjärtinfarkt, gallsten, sömnapné, ledbesvär, vissa cancersjukdomar och barnlöshet. Vid fetma föreligger klart sämre livskvalitet, jämfört med befolkningen i genomsnitt, avseende fysisk funktion, allmänt hälsotillstånd och vitalitet. Det är visat att barn med fetma skattar sin livskvalitet lägre än barn med cancer. För vissa individer/familjer är behovet av psykologiskt stöd följaktligen stort. Fetma som redan uppstått är svår att behandla och effektiva och förebyggande åtgärder är därför särskilt angelägna. Genom begränsade åtgärdsprogram i skolor och daghem är det enligt SBU klarlagt, att det går att minska viktökning och fetmautveckling bland barn och ungdomar. Det är också konstaterat att det är möjligt att förebygga fetma hos vuxna med insatser för att förbättra kost och fysisk aktivitet. Vid svår fetma är behandling med magsäckskirurgi ett alternativ, eftersom denna metod visats kunna åstadkomma både en betydande och bestående viktnedgång. Behovet av fetmakirurgi tycks öka och i september 2007, slutförs utformningen av nationella indikationer för obesitaskirurgi (fetmakirurgi). Det vetenskapliga underlaget för en rad andra medicinska metoder är alltför svagt för att man ska kunna dra några slutsatser om metodernas eventuella effekter vid fetma. Det är därför synnerligen angeläget att utveckla och utvärdera långsiktig behandling som syftar till 2

4 bestående viktminskning. För individen är fetma ett hälsoproblem, men ur ett befolkningsperspektiv är övervikt som riskfaktor ett större problem p.g.a. dess omfattning. Inför 2006 fick en programgrupp, representerade av personer från olika verksamheter i länet, i uppdrag av Hälso- och sjukvårdsnämnden att ta fram ett länsövergripande vårdprocessprogram (VPP) för övervikt/fetma. Eftersom fetma är svårt att behandla och kräver lång uppföljningstid, vill programgruppen i första hand betona vikten av att förebygga övervikt och fetma hos barn och ungdomar samt hindra utvecklingen av fetma hos barn och vuxna. Gruppen vill även identifiera och fånga upp samt förbättra omhändertagandet av patienter med övervikt och fetma. Det finns flera eldsjälar i länet som arbetar med förebyggande och behandlande insatser inom området. Nedan ges några exempel på hur man kan samarbeta/samverka mellan olika aktörer för att förebygga och förhindra utvecklingen av övervikt och fetma: I Norrköping, på familjecentralen Ringdansen, pågår ett projekt Att använda hälsokurva på BVC. Målgrupp är båda föräldrarna till barn från 15 månader till fem år. Samverkan/samarbete sker mellan hälsosamordnare, vårdcentral, BVC och kurator. Syftet är att öka intresset för den egna hälsan mitt i livet och på så sätt påverka familjen till goda val av levnadsvanor i framtiden. Ett övergripande mål är att en röd tråd ska kunna följa samtliga barn genom åren: BVC förskolan skolan. I Motala har samverkan skett kring projektet Motiverande samtal, mellan barnhälsovårdsstaben, BVC, dietist, folktandvården, skolsköterska samt föreningarna Korpen och Motala simsällskap. Syftet är att förhindra fortsatt utveckling av övervikt och fetma hos barn i åldrarna fem, sex och sju år samt att medverka till att föräldrar och barn får en mer hälsosam livsstil. I Linköpings kommun, inom elevhälsan, finns en handlingsplan mot övervikt och fetma som ger möjlighet att konsultera ett överviktsteam i samverkan med landstinget. Genom en strukturerad samverkan kan skolan härigenom uppmärksamma och hjälpa överviktiga barn, men det saknas möjligheter att hjälpa barn med fetma. Samverkan sker också i samband med FaR (Fysisk aktivitet på Recept). Landstinget i Östergötland har avtal med Korpen Östergötland och Östergötlands Idrottsförbund som friskvårdsaktörer. Inom ramen av avtalet kan patienten få ett recept på fysisk aktivitet vid besök i hälso- och sjukvården (t.ex. vårdcentral, sjukhus). Varje ordination förskrivs i dialog med patienten och är individuellt anpassad till egen förmåga, intresse och hälsotillstånd. Den sammanfattande bedömningen är dock, att tillräckliga strukturer för arbetet med patientgruppen saknas. Goda utvecklingsmöjligheter finns, särskilt beträffande det förebyggande perspektivet, med ökad delaktighet och egenansvar hos den enskilde individen. Vidare arbete bör i första hand handla om att gemensamt bygga upp strukturer på vårdcentraler/vårdenheter. Både utifrån ett patient- och verksamhetsperspektiv bedöms, att det finns ett gap mellan behov och tillgång på vård och behandling som omfattar hela vårdkedjan. Framför allt saknas det en för medborgare/patienter känd och fungerande ingång till hälsooch sjukvården där de vid behov kan få hjälp beträffande övervikt/fetma och stöd till livsstilsförändringar. 3

5 Sammanfattning av Brukardialogens rapport Dialog har skett mellan brukardialogberedningen och barn/ungdomar samt vuxna som har övervikt eller fetma. Beredningen har även träffat anhöriga och representanter för professionen, sammanlagt cirka 50 personer. Intervjuer inom området genomfördes också av dåvarande förtroendemannagrupp med ett 30-tal personer. Samtliga av de intervjuade med övervikt eller fetma uppgav att de prövat allt för att gå ner i vikt. Alla led mer eller mindre av att väga för mycket. Många hade låg självkänsla och dåligt självförtroende. Flera barn och ungdomar hade blivit retade eller mobbade och några hade sömnbesvär och minskad livslust. Diabetes och högt blodtryck förekom också hos ett par av barnen. Samtliga vuxna patienter var drabbade av andra besvär och sjukdomar som t.ex. högt blodtryck, hjärt- kärlsjukdomar, diabetes, gallsten, astma och ledbesvär (knän, höfter). Flera hade upplevt att bli betraktade som andra klassens människor och som mindre vetande. Både barn, ungdomar och vuxna ville känna sig sedda som individer och inte som en grupp feta människor eller tjockisar. Samtliga vuxna poängterade behovet av ett förbättrat bemötande och förändrade attityder gentemot de människor som har övervikt och fetma, både beträffande samhället i stort och i mötet med hälso- och sjukvården. Alla ansåg att man som enskild individ har ett eget ansvar för sin hälsa och sina levnadsvanor. Man uttryckte också att man som förälder har det största ansvaret för sina barns hälsa. Samtidigt poängterade flertalet behovet av hjälp och stöttning av någon utomstående; en vägledare och coach då det är svårt att stå emot alla yttre frestelser som kan leda till ohälsa. Många önskade att personalen på BVC, i skolan och på vårdcentralen kunde uppmärksamma och bemöta problematiken kring övervikt/fetma på ett professionellt sätt. Flera påtalade vikten av förebyggande insatser redan på MVC, genom att t.ex. diskutera frågor kring övervikt/fetma i föräldrautbildningen. Både bland barn/ungdomar och vuxna fanns önskemål om utökad, anpassad skolidrott, för att stimulera alla barn till regelbunden fysisk aktivitet. (Enligt Riksidrottsförbundet ligger Sverige idag näst sist i Europa vad gäller antalet avsatta timmar för skolidrott). Många menade att handeln, industrin, Livsmedelsverket och media också måste ta sitt ansvar i det förebyggande arbetet kring övervikt/fetma. Flertalet upplevde behovet av en känd, fungerande ingång till hälso- och sjukvården, det vill säga att veta vart man kan vända sig, för att få adekvat hjälp vid övervikt/fetma. Alla, både barn och vuxna, poängterade vikten och behovet av individuell hjälp/stöd och behandling. Det är ett komplext problem och det kan finnas många bakomliggande orsaker. Det gäller att hitta nyckeln till just mitt problem. Många betonade behovet av hjälp och stöd till hela familjen samt av uppföljning under en längre tid vid övervikt och fetma. Ett flertal hade lyckats med sin viktsminskning ett antal gånger, men alltid gått upp till ursprungsvikten igen och ibland t.o.m. något mer. Från och med november 2005 opereras patienter med extrem fetma, från hela regionen, på kirurgkliniken på Vrinnevisjukhuset. Brukardialogberedningen träffade några av dessa patienter och samtliga har haft en betydande viktnedgång. De ansåg att fetma är en ätstörning och poängterade behovet av psykologiskt 4

6 stöd. De menade att det handlar om ett beroende/missbruk av mat och att behandlingen bör anpassas därefter. Samtliga av de opererade patienterna poängterade behovet av fortsatt hjälp och stöd efter operationen samt behovet av uppföljning. Eftersom den första av de intervjuade opererades för bara ett och ett halvt år sedan, saknas långtidsuppföljning. Brukardialogberedningen träffade även representanter från verksamheten för att belysa behovet av samarbete/samverkan mellan olika aktörer, angående förebyggande insatser inom området. I Norrköping, på familjecentralen Ringdansen, pågår ett projekt Att använda hälsokurva på BVC, där samarbete sker mellan hälsosamordnare, vårdcentral, BVC och kurator. I Motala har samverkan skett kring projektet Motiverande samtal, mellan barnhälsovårdsstaben, BVC, dietist, folktandvården, skolsköterska samt föreningarna Korpen och Motala simsällskap. I Linköpings kommun, inom elevhälsan, finns en handlingsplan mot övervikt och fetma som ger möjlighet att vid behov konsultera ett överviktsteam i samverkan med landstinget. Den samlade bilden är, att de intervjuade upplever ett gap mellan behov och tillgång på vård och behandling som omfattar hela vårdkedjan. De intervjuade upplever att de saknar en fungerande ingång till hälso- och sjukvården, där medborgare/patienter vid behov kan få anpassad hjälp beträffande övervikt/fetma samt stöd till livsstilsförändringar. Brukardialogberedningens bedömning är att utvecklingsmöjligheter finns, särskilt beträffande det förebyggande perspektivet med ökad delaktighet samt egenansvar hos den enskilde individen. 5