Juli 1980 Damaskus, Syrien

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Juli 1980 Damaskus, Syrien"

Transkript

1 Juli 1980 Damaskus, Syrien Varje gång jag håller dig är sista gången jag håller dig. Jag har vetat det sedan första gången. Och när du kom tillbaka, och jag tog barnet i mina sömnlösa armar, så var allt jag kunde tänka att det här är sista gången jag håller i det. Du ser på mig, ögon renande som löften om regn, och jag vet att du vet. Att du har vetat lika länge som jag. Mitt svek. Nu, i detta ögonblick, så nära att vi båda känner dess stinkande andedräkt, dess bultande, oregelbundna hjärtrytm. Barnet gnyr i vaggan och du reser dig men jag hinner före fram och lyfter upp det. Håller det mot mitt bröst. Känner dess andetag, dess rusande hjärta, genom den tunna ljusblå filten din mamma har stickat. Dess hjärta är mitt hjärta. Det finns ingenting som rättfärdigar övergivandet av sitt eget blod. Det finns inga ursäkter eller skäl. Bara olika förklädnader att anta. Bara varierande nivåer av lögn. Båda något jag om någon behärskar. Staden är bortom het. Efter två månaders mördande torka glöder den som lava. När kvällen väl kommer är staden inte längre grå eller beige, utan genomskinlig, utmattad, uttorkad, dallrande som gelé. Ingen tänker klart här. Allting luktar sopor. Sopor, avgaser, vitlök och kummin. Men jag känner bara doften av barnet. Jag blundar och drar långa andetag med min näsa tryckt mot dess 7

2 nästan hårlösa hjässa. Och barnet är fortfarande varmt. Alldeles för varmt. Febern ger inte med sig. Du säger att det är den tredje dagen. Jag hör hur du rotar i lådorna efter aspirin eller vad som helst. Den här hettan. Den gör oss galna. Vi vet båda att jag inte har någonting sådant här, i min lägenhet, mitt bländverk. Varför är vi ens här? Ge mig bilnycklarna, säger du. Viftar med handen, som försäljarna i basarerna när de ber om pengar. Och när jag tvekar: Ge mig de förbannade, jävla nycklarna. Rösten en oktav högre, en nyans mer desperat. Men, du, vänta. Är det inte bättre om jag, börjar jag. Barnet alldeles stilla mot min axel. Andningen så tunn, så nästan omöjlig att urskilja. Och hur fan ska du komma in på ambassaden? Va? Du kan väl se själv att vi behöver febernedsättande? Motvilligt greppar jag knippan i byxorna. Balanserande med barnet mot mitt bröst tappar jag taget om den och den landar med ett dovt klirrande på marmorgolvet i tamburen. Hettan dämpar till och med ljud, tänker jag. Försenar dem, bromsar dem. Vi böjer oss samtidigt ned för att plocka upp nycklarna. För ett ögonblick nuddar våra fingrar varandras, våra ögon. Sedan rycker du åt dig knippan och reser dig upp, försvinner ut i det ekande trapphuset. Lämnar bara det dämpade ljudet av dörren som slår igen bakom dig. Jag står med barnet i den minimala skuggan på balkongen ut mot gatan. Minnet av en bris drar över mitt ansikte. Hettan gör det svårt att andas. I luften bara stanken av den glödande staden. Vad hände med jasmin? En gång luktade staden jasmin. Berlocken du gav mig innan allt blev hetta, feber och flykt bränner till mot mitt bröst. Den som tillhört din mormor, din mor. Jag tänker att jag ska lämna den här, att jag ska lägga den på sidobordet i hallen, det med intarsia av pärlemor och rosenträ som vi köpte 8

3 tillsammans i basaren när det var mindre än en vecka sedan banden börjat växa. Jag tänker att jag inte har rätt att ta med berlocken. Att den inte tillhör mig längre. Om den någonsin gjorde det. Jag vet allt om hur man överlever. I staden kan jag varje gata, varje café. Jag känner varje mustaschprydd antikaffärsägare med tvivelaktiga affärskontakter, de skvallrande mattförsäljarna, pojken som säljer te ur den meterhöga samovaren han bär på ryggen. Jag har druckit importerad whisky med presidenten i rökiga rum, tillsammans med ledare för organisationer han officiellt förkastar. Presidenten känner mitt namn. Ett av mina namn. Jag har hållit i pengarna. Sett till att de hamnat i de händer som bäst gagnar de intressen jag är skickad att tjäna. Om ni möter mig talar jag era språk bättre än ni. Samtidigt: Flytta mig någon annanstans. Släpp mig i djungeln, på stäppen, i lobbyn på Savoy. Ge mig en minut. Jag blir en ödla, ett gulnat grässtrå, en kritstrecksrandig ung banker med lite för långt hår och ett brokigt men privilegierat förflutet. Jag känner era vänner från universitetet vagt, genom andra. De minns aldrig mig. Ni vet det inte, men jag är så oerhört mycket bättre än ni. Jag ändrar mig snabbare. Anpassar mig bättre. Har lösare konturer och en hårdare kärna. Jag håller mina band korta. Växer de så klipper jag dem. Och nu? Nu tappade jag koncentrationen och lät dem växa, lät dem förhärdas. Blodsband. Spelet är evigt, men det här partiet är över. Jag håller barnet hårdare mot bröstet, trampar otåligt med fötterna mot betongen. När bilderna av död sveper genom mina synapser kniper jag ihop ögonen och skakar på huvudet. Viskar omedvetet till mig själv. Nej, nej, nej Det svullna ansiktet i den öppna kloaken ute vid autostradan mot flygplatsen. De uppspärrade ögonen. Flugorna i hettan. Flugorna. Nej, nej, nej Varför lät jag inte honom vara? Jag visste redan allt. Varför övertalade jag Firas till ännu ett möte när spåret redan var glödhett, 9

4 självlysande? Men det var för motsägelsefullt, för svårt att tro på. Jag var tvungen att höra det en gång till. Se in i Firas nervösa ögon en gång till för att se om någonting gömde sig därinne. Se om en skugga drog över hans ansikte när han motvilligt upprepade detaljerna en sista gång. Se om hans nervösa tics eskalerat eller försvunnit helt. Alla de där tecknen. Alla de små nyanserna. Allt det som utgör den nästan omärkliga gränsen mellan sanning och lögn, liv och död. Jag kniper ihop ögonen, skakar på huvudet, medan ångesten, skulden, sköljer genom mig. Jag borde ha vetat bättre. Och nu finns ingen tid att spilla. Bilen är hyrd av en av mina kontakter och parkerad runt hörnet. Ryggsäcken med kläder, pengar, nya pass väntar i bakluckan. Flyktvägen är aktiverad, skriven med osynligt bläck på insidan av mina ögonlock. Det är den enda lösningen nu. Att bli dimma och sedan bara luft. Att bli en del av kummin, vitlök, sopor, avgaser. På en bra dag kanske jasmin. Jag håller upp barnet framför mig. Det gör mig lättad att det har dina ögon. Det blir enklare så. Vad är det för en människa som lämnar sitt eget barn? Även om det är för att skydda det. Svek efter svek. Lögn efter lögn. Hur länge räddar relativiteten en människas själ? Ljuden från gatan. Långsammare, håglösare i hettan. Konturer av trötta röster som knappt når mig på tredje våningen. Bilar som kryper fram, uttorkade, plågade, över den skållheta betongen. Och så hackandet från en bil där tändningen inte biter. En nyckel som vrids om men tändstiften reagerar inte. En gång: Aaaaannnnnananananananan. Jag rör mig ut i solen på balkongen, skylande barnet, fram mot balkongräcket. Det är som att glida ned i ett alldeles för hett bad, svetten rinner nedför min kind, mina armhålor, min rygg och mitt bröst är redan alldeles genomblöta. Jag böjer mig över räcket, låter blicken finna den rostiga, gamla gröna Renaulten. Tvärs över gatan. Tankar som far genom mitt huvud. Att jag var nöjd med att hitta just den parkeringsplatsen. Att jag tänkte att den kommer att stå 10

5 där i veckor, månader. Att du kanske till sist skulle hitta nycklarna och flytta den. Att varför skulle du bry dig om bilen? Solkatter blixtrar i glaset på förarsidan. Men när jag kisar ser jag dig. Ditt vackra, blonda hår, platt och stripigt av sömnlösa nätter, vattenbrist. Framåtböjd, ansiktet förvridet av irritation, huvudvärk, alla tankar som far, all oro. Jag tänker att du är det vackraste jag någonsin har sett. Att det är sista gången jag ser dig. Kniven som vrids, varv efter varv, i mitt hjärta. Du vrider runt tändningsnyckeln igen: Aaaaannnnnananananananan. Det är tecknet. Ett av tecknen. Ett av de tusentals tecken jag har lärt mig känna igen för min överlevnad. Och jag vet att det är för sent, alldeles för sent. Insikten far genom mig. Dödsskräcken, hopplösheten, skulden, skulden, skulden. Allt inom loppet av tiden det tar för en nerv att reagera på smärta. När explosionen trasar sönder mina trumhinnor ligger jag redan på balkonggolvet. Explosionen är inte dov, inte dämpad av hettan. Den är fruktansvärd, majestätisk. Den är ett helt fältslag komprimerat till ett ögonblick. Jag känner tusentals små, alldeles lätta, alldeles vassa partiklar täcka mig som aska. Glas och vad som kanske är bitar av betongfasaden, bitar av metall. Efteråt är det fullkomligt tyst. Jag verkar ligga under ett täcke av glas, ett täcke av billig betong, rostigt stål. Jag tänker att jag måste blöda. Jag tänker att om jag tänker så måste jag leva. Jag tänker att armarna är här någonstans, att jag känner dem under betongen. Jag tänker att vad är det jag håller i, vad är det jag ligger på? Jag lyckas rulla ett halvt varv. Betong och glas som klirrar, rasslar runt mig. Försiktigt rör jag mig uppåt, reser mig på en armbåge som verkar svara på min ryggrads signaler. Under mig ligger barnet, med mina händer hårt pressade mot sina öron. Barnet blinkar mot mig, andas tunt, febrigt. Inte ens en glasskärva har nått det. 11

6 8 december 2013 Uppsala Mahmoud Shammosh var egentligen inte paranoid. Tvärtom. Skulle någon fråga, skulle han beskriva sig som raka motsatsen. Rationell. Akademisk. Och mer än någonting annat: Målmedveten. Mahmoud hade aldrig trott på utanförskapet eller konspirationerna. Det var för tonåringar, jihadister och foliehattar. Han hade inte kämpat sig ut ur förortsbetongen och hopplösheten, genom allt det han varit med om, ända fram till en doktorandtjänst i Uppsala genom att leta ursäkter. Var det något han var säker på så var det att den enklaste lösningen i nio fall av tio var den riktiga. Paranoia var för losers. Med en liten knyck fick han loss sin rostiga Crescent från cykelstället utanför Carolina Rediviva. En gång för mycket länge sedan hade den nog varit ljust blå. Det var bara förstaårsstudenterna som hade fina cyklar i Uppsala. Veteranerna visste att de blev snodda första veckan. Mahmouds cykel såg ut att balansera på den hårfina gränsen mellan perfekt kamouflage och fullständig obrukbarhet. Han tog ett par kraftiga tramptag och lät sedan backen ned mot staden göra sitt. Efter snart sju år i Uppsala älskade han fortfarande att forsa nedför Drottninggatan med vinden i ansiktet. Kylan som is mot knogarna. Mot sin vilja slängde han en blick över axeln. Elljusen i backen upp mot biblioteket glödde ensamma och vemodiga i det tidiga decembermörkret. Ingen följde efter honom. 12

7 Receptionen på Juridiska fakulteten på Gamla torget glittrade av julpynt. Julgranen och adventsljusstakarna var tända trots att det var söndag men korridoren på tredje våningen var mörk och tyst. Han låste upp dörren till sitt lilla belamrade tjänsterum. Han gick in i rummet, tände skrivbordslampan och satte igång datorn. Med ryggen mot fönstret satte han sig på sin stol och lyfte undan två böcker om privatisering av statsfunktioner och mänskliga rättig heter. Snart, om allt gick enligt planerna, skulle han själv vara stolt författare till en bok på samma tema. The Privatization of War. Det var titeln på hans doktorandprojekt. Boken var färdig till kanske hälften. Det han hade skrivit så här långt var väl egentligen ganska traditionellt. Kanske innehöll den mer fältarbete än vad som var vanligt i doktorsavhandlingar i juridik. Men det var tanken. Det var modernt, tvärvetenskapligt. Han hade intervjuat ett femtiotal anställda inom olika amerikanska och brittiska företag i Irak och Afghanistan. Företag som utförde samma funktioner som hittills bara utförts av arméer, allt från transporter och försörjning till olika varianter av vakttjänst och till och med renodlad strid. Till en början hade han hoppats på ett scoop, ett Abu Ghraib eller ett My Lai. Akademikern som avslöjar de stora, fruktansvärda brotten. Och hans bakgrund hade varit en fördel, det visste han. Men han hade inte upptäckt någonting spektakulärt. Bara varit tillräckligt bra på att kartlägga och katalogisera företagen och reglerna för att publicera en artikel i European Journal of International Law och ett sammandrag i DN. Och på det följde en oväntad intervju med CNN i Kabul. Det hade lett till att han plötsligt blivit inbjuden till internationella konferenser och symposium. Det var inte ett scoop, men det var den söta, söta smaken av nära förestående framgång. Tills meddelandet kom, vill säga. Med en suck lyfte Mahmoud upp en femtio sidor tjock pappersbunt från sitt skrivbord. Det senaste kapitlet av hans avhandling. 13

8 Redan den första sidan var fullklottrad med kommentarer i rött. Hans gamla reservofficer till handledare såg igenom varje försök till genvägar han försökte ta med sitt material. Han kände hur hans hjärta sjönk i bröstet och han lade ned bunten. Först mejlen. Den gamla datorn brummade till när Mahmoud försökte öppna e-postprogrammet, som om den försökte protestera mot att tvingas arbeta på en söndag. Fakultetens hårdvara var långt ifrån ny. Det var en statusmarkör. Du kom inte till den här fakulteten för de moderna faciliteterna utan för deras motsats: femhundra år av traditioner. Mahmoud sneglade ut i decembermörkret utanför fönstret. Hans kontor var kanske litet, men det hade Uppsalas bästa utsikt. I förgrunden Fyrisån och det där huset som Ingmar Bergman använde i Fanny och Alexander. Vad hette det? Akademikvarnen? Där bakom domkyrkan och slottet, nästan spöklikt upplysta i all sin fläckfria, akademiska högborgerlighet. Mahmoud tänkte nästan aldrig på det längre, men det var långt ifrån utsikten mot den lilla lekparken och den flagnande betongen där han vuxit upp. Till sist gav datorn med sig och lät Mahmoud komma åt sina meddelanden. Bara ett nytt, utan titel. Inte så konstigt, han hade kollat mejlen för en kvart sedan på biblioteket. Han skulle just radera det som spam, när han reagerade på avsändaradressen. Han kände pulsen öka. Det var det andra meddelandet han fått från den adressen. Det första kom just när han kommit tillbaka efter sin senaste resa till Afghanistan och var anledningen till de senaste veckornas motvilliga paranoia. Meddelandet hade varit kortfattat, på svenska och uppenbarligen skickat av någon som var på plats i Afghanistan: Shammosh, Jag såg dig bli intervjuad på CNN för ett par dagar sedan. Du verkar ha blivit jävligt seriös. Finns det någon möjlighet för oss att träffas i Kabul de närmaste dagarna? Jag har information som berör 14

9 något vi båda är intresserade av. Var försiktig, det finns de som håller dig under uppsikt. Vilja, mod och uthållighet. Den familjära tonen. Vilja, mod och uthållighet. Välbekanta ord från en annan tid. Det var uppenbarligen någon som kände honom. Och så slutet. Det finns de som håller dig under uppsikt. Mahmoud hade avfärdat det. Skrattat till. Det var såklart en kompis. Någon som skämtade. Snart skulle han få ett nytt meddelande med ett LOL! Gottya!. Delar av hans bakgrund var unika i de sociala cirklar han numera rörde sig i och var en källa till skämt från hans nya vänner. Men ingenting mer kom. Och han började långsamt se sig om. Bara för att vara på den säkra sidan. Bara för att, ja, varför inte? Och redan samma kväll hade han sett den. En vanlig Volvo V70. Byråkratgrå. Under en släckt gatlykta utanför hans lilla etta i Luthagen. Och senare samma vecka såg han den igen när han kom ut från Studenthälsan efter sin veckoliga basketträning. Han memorerade registreringsnumret. Och sedan hade han sett den överallt. Mahmoud rös till. Kanske var det en slump. Kanske inte. Han vred sig mot datorn och klickade på det nya meddelandet. Kanske skulle skämtet avslöjas nu? Han skulle aldrig erkänna för skämtaren att han delvis gått på det. Texten var på svenska: Shammosh, Jag kontaktar dig i Bryssel. Vi måste träffas. Vilja, mod och uthållighet. Mahmoud kände pulsen öka ytterligare. Hur kunde den här personen veta att han skulle till Bryssel senare i veckan? Såvitt han kände till var det bara hans handläggare som visste att han accepterat 15

10 en inbjudan att tala på en konferens anordnad av International Crisis Group på torsdag. Mahmoud kände hur han fick gåshud, hur en ilning smög sig längs hans ryggrad. Kanske var det ändå ett skämt? Volvon bara inbillning? Samtidigt Någonstans en känsla av spänning, en liten dos adrenalin. Han skakade på huvudet. Kanske var det bara att vänta och se om någon sökte upp honom i Bryssel. Men han hade en sak kvar att göra innan han lämnade kontoret. Ett meddelande han var tvungen att skriva. En kontakt som väntat länge på att återupptas. Klara Walldéen hade kommit plötsligt, från ett alldeles oväntat håll. En dag var hon bara där med sina armar runt honom, med sitt huvud mot hans axel, med sina händer i hans allt längre hår. Det hade varit en så omvälvande period i hans liv. Han var tom och förvirrad, utmattad och sömnlös. Alldeles, alldeles ensam. Och så en dag stod hon bara där i dörren till hans kala, omöblerade lilla lägenhet. Jag har sett dig på föreläsningarna, sa hon. Du är den ende som ser ensammare ut än jag känner mig. Så jag följde efter dig. Sjukt va? Sedan klev hon lugnt över hans tröskel och lade sin ensamhet bredvid hans utan att säga någonting mer. Och Mahmoud lät sin ensamhet ligga, tills ensamheterna närmade sig varandra av sig själva, tills de växte ihop. Det var en befrielse att de ofta inte behövde prata med varandra. Att de bara kunde ligga där på hans spartanska madrass eller på Klaras smala, hårda säng på Rackarberget med någon av hennes loppisinköpta, knastriga soulsinglar på den slitna resegrammofonen. Det gick fortfarande inte en dag utan att han tänkte på det. På hur de andades så tunt de kunde, för att inte repa den sköra hinnan som omslöt dem där, på hur deras hjärtslag harmoniserade med rytmen i Prince Phillip Mitchells I m So Happy. Ändå hade han vetat från början att det inte skulle gå. Att det 16

11 fanns någonting inom honom som inte räckte till, någonting som var oförenligt med det som han och Klara hade skapat. Något som han höll för sig själv, längst inne i den allra mest undanskymda delen av sitt hjärta. När Klara hade blivit antagen till London School of Economics i slutet av juridikstudierna hade de svurit heligt på att de skulle pendla, att de skulle få det att funka, att avstånd var irrelevant för ett förhållande som var så starkt som deras. Men inom sig visste Mahmoud att det var slutet. Inom honom flammade ljuset, som han så länge kämpat med att kväva, upp med en ny, målmedveten låga. Han skulle aldrig glömma Klaras ögon när de stod på Arlanda och han stammade sig igenom sin utantilläxa. Hur det kanske var bra med en paus. Hur de inte skulle vara belastningar för varandra. Hur de inte skulle se på det som ett slut, utan som en ny möjlighet. Allt det där som var orsaker men inte sanningen. Hon sa ingenting. Inte ett enda ord. Och hon släppte honom inte med blicken. När han var färdig, eller när orden till sist svek honom, hade all kärlek, all ömhet lämnat hennes ögon. Hon såg på honom med ett förakt som var så obarmhärtigt att tårarna började falla nedför hans kinder. Sedan lyfte hon upp sina väskor och gick till incheckningen utan att vända sig om. Det var tre år sedan. Han hade inte pratat med henne sedan dess. Mahmoud böjde sig fram över datorn och öppnade ett nytt meddelande. Han trummade på tangenterna. Det var det enda han hade tänkt på sedan han blivit inbjuden till konferensen i Bryssel, att han skulle ta kontakt med Klara. Men det hade inte gått. Han hade inte kunnat förmå sig att skriva till henne. Kom igen nu! sa han högt för sig själv. Kom igen! Det tog honom nära en halvtimme att författa ett meddelande som till sist inte var längre än fem rader. Det tog ytterligare en kvart att radera vad som kunde uppfattas som dubbeltydigheter, desperation, referenser till en historia som han inte längre hade tillgång till. Till sist tog han ett djupt andetag och tryckte på skicka. 17

12 När han tjugo minuter senare lämnade fakulteten var den grå Volvon det första han såg. På en parkeringsplats i mörkret nere vid ån. När han låste upp sin cykel hörde han hur motorn startades, såg hur framljusen vaknade till, en spöklik ljuskon som lyste upp det gamla metallräcket ut mot Fyrisån. För första gången på mycket länge kände han sig genuint rädd. 18

13 8 december 2013 Sankt Annas skärgård Tystnaden efteråt var nästan lika förlamande som hagelgevärets två öronbedövande knallar hade varit. Det enda som hördes var några änder som kväkte på väg bort över fjärden och hunden som stretade i halsbandet och gnydde svagt. Ivrigt. Allt var grått. Klippor och hav. Kala träd och snår. Vinden rörde sig prasslande i den bleka vassen i vattenbrynet. Du missade, sa den gamle mannen med kikaren. Inte en chans, svarade den unga kvinnan vid hans sida. Hon höll fortfarande hagelgeväret mot sin axel. Kolvens körsbärsträ kändes svalt mot hennes kind. Kanske med den första salvan men inte en chans att jag missade den andra, sa hon. Släpp lös Albert så får vi se. Den äldre mannen böjde sig fram och gjorde loss kopplet från spanielns halsband. Hunden kastade sig gällt skällande iväg, ut genom vassen och uppför klipporna i gevärets riktning. Du missade båda. Tro mig. Du har legat av dig, Klara. Han skakade besviket på huvudet. Skuggan av ett leende rörde sig över den unga kvinnans läppar. Det säger du varje gång vi är här ute, morfar. Att jag missade. Att jag legat av mig. Hon härmade den gamle mannens bekymrade min. Och varje gång kommer Albert tillbaka med söndagsmiddagen i munnen. 19

14 Mannen skakade på huvudet. Jag säger bara vad jag ser i kikaren, det är allt, muttrade han. Ur den nötta ryggsäcken som stod lutad mot en sten vid hans fötter tog han fram en termos och två koppar. En kopp kaffe och sen får vi åka hem och väcka mormor, sa han. Nere vid strandkanten hördes ett kort skall följt av ett vilt plaskande. Klara log brett och klappade sin morfar på kinden. Legat av mig, va? Var det så du sa? Mannen blinkade med ett av sina isblå ögon mot henne och hällde upp en kopp kaffe som han sträckte till henne. Med den andra handen fumlade han fram en liten plunta ur en gömd ficka. Ska du ha dig en kask, storviltsjägaren? För att fira din triumf, sa han. Va? Har du med dig sprit? Vet du vad klockan är? Det här rapporterar jag tillbaka till mormor, det ska du veta. Klara skakade allvarligt på huvudet men lät morfar hälla en liten slatt hembränt i hennes kopp. Innan hon hann ta sig en klunk ringde hennes telefon någonstans långt nere i en av oljerockens djupa fickor. Klara suckade och gav koppen till sin morfar. Du kan inte gömma dig från djävulen, sa morfar med ett litet leende. Klara fick fatt på sin Blackberry. Hon var inte förvånad över att se namnet Eva-Karin blinkande på displayen. Chefen. Den socialdemokratiska dinosaurien och ledamoten av Europaparlamentet Eva-Karin Boman. Åh, stönade hon innan hon tryckte på svara. Hej Eva-Karin, sa hon med en röst som var en oktav högre och betydligt hurtigare än hennes vanliga. Klara, gumman, vilken tur att jag fick tag på dig! Nu har det verkligen kört ihop sig, förstår du. Glennys ringde mig just och frågade om vår position vad gäller it-säkerhetsrapporten. Och jag har inte ens hunnit öppna den än, vet du. Det har varit så mycket med 20

15 Rösten försvann för ett ögonblick. Klara slängde en snabb blick på sin klocka. Strax innan nio. Eva-Karin var sannolikt på väg ut till Arlanda med expresståget. Hon svepte med blicken över de grå, vindpinade klipporna. Det var så absurt att prata med Eva-Karin här ute i skärgården. Eva-Karins röst kändes som en inkräktare i hennes enda fristad. så om du har klart en sammanfattning till mig innan vad ska vi säga? Innan fem ikväll, okej? Så att jag kan gå igenom den innan mötet imorgon? Det hinner du väl, eller hur? Du är en ängel, gumman. Visst, sa Klara. Alltså, Eva-Karin, du kanske inte minns, men jag är i Sverige och flyger inte ned till Bryssel förrän vid två i eftermiddag. Jag vet inte om jag hinner till klockan fem. Klara, jag vet mycket väl att du är i Sverige, avbröt Eva-Karin med en röst som inte öppnade för vidare diskussion. Men du kan väl jobba under resan? Jag menar, herregud, du har ju haft hela helgen ledig, inte sant? Klara satte sig på huk i den blöta mossan och lutade huvudet i händerna. Det var söndag morgon. Hon hade haft en ledig lördag. Det var som om hennes livslust höll på att sugas ur henne. Klara? Klara? Är du kvar? hördes Eva-Karins röst i hennes öra. Klara harklade sig och ruskade på huvudet. Tog ett djupt andetag och spände rösten, tvingade den att låta pigg, framåt, villig att tjäna. Absolut, Eva-Karin, sa hon. Inga problem. Jag mejlar över sammanfattningen innan klockan fem ikväll. En halvtimme senare var Klara Walldéen tillbaka i rummet där hon vuxit upp, omgiven av de rosa tapeterna med blomsterbård hon tjatat sig till i tioårsåldern. De släta, blanknötta golvtiljorna under hennes bara fötter. Utanför fönsterkupan skymtade Östersjön genom de kala träden. Det var gäss på vågorna. Innan dagen var över skulle stormen vara här. De fick skynda sig på. Hennes 21

16 barndomsvän Bosse Bengtsson som bodde längre in i viken skulle skjutsa in henne till Norrköping med båt och bil. Sedan tåget till Arlanda och flyget ned till det vanliga livet i Bryssel. Hon drog den noppiga Helly Hansen-tröjan över sina taniga axlar, och ersatte den med en ljus, tight topp och en asymmetrisk cardigan. Jeans i japansk denim istället för de slitna manchesterbyxorna som egentligen tillhörde hennes mormor. På fötterna ett par limiterade Nike istället för de fodrade gummistövlarna hon burit under morgonens jakt. Lite sotigt smink runt ögonen. Ett par drag med borsten genom det kolsvarta håret. I spegeln på det vita lilla sminkbordet var hon en annan människa. Golvbrädorna knakade när hon rörde sig. Klara reste sig från stolen och öppnade dörren till den lilla kattvinden. Försiktigt, vant, böjde hon sig in i mörkret och drog fram en sliten gammal skokartong, ur vilken hon tog upp en bunt fotografier. Hon spred ut dem på golvet och satte sig på golvet framför dem. Sitter du här med de där gamla bilderna igen, Klara? Klara vände sig om. I det bleka ljuset från den lilla vindskupan såg hennes mormor nästan genomskinlig ut. Hennes kropp så spröd och skör. Hade man inte sett det själv kunde man inte tro att hon fortfarande svingade sig upp till toppen av de knotiga äppelträden för att lura fåglarna på den sista frukten. Samma isblå ögon som morfar. De hade kunnat vara syskon. Men det var ingenting man skojade om här ute i skärgården. Hennes ansikte hade några fåror men inga rynkor. Aldrig smink, bara sol, skratt och saltvatten, brukade hon säga. Hon såg inte ut att vara en dag över sextio men hon skulle fylla sjuttiofem om ett par månader. Jag ville bara ta mig en titt, du vet, svarade Klara. Varför tar du inte med dem ned till Bryssel? Det har jag aldrig förstått. Vad ska de stå här för? Mormor skakade på huvudet. Någonting sorgset, ensamt, glittrade till i allt det blå i hennes ögon. För ett ögonblick såg det ut som om hon skulle säga något mer men ångrade sig. 22

17 Jag vet inte, sa Klara. Det är bara så det ska vara. De hör hemma här. Hur var det nu, fanns det några lussekatter, eller? Hon samlade ihop fotografierna och lade försiktigt ned dem i skolådan, innan hon följde efter sin mormor nedför de knarrande trapporna. Jaså, där ä hon! Med stadsklädera på å allt! Bosse Bengtsson stod nere på bryggan och väntade på Klara när hon kom gående ned längs stigen från hans föräldrars skamfilade skärgårdshemman. Som så många gånger förr. Det var som om hennes fötter hittade själva här. Som om hennes hjärna eller ryggrad inte var inblandade i att undvika rötter, stenar, pölar. Lägg av, Bosse. Du låter som morfar, sa Klara. De kramade klumpigt om varandra. Bosse var ett par år äldre än hon och de hade mer eller mindre vuxit upp tillsammans ute på ön. Han var som hennes bror. Två syskon med inverterade utseenden och personligheter. De var ett udda par. Klara som var liten och tunn, bäst i klassen, och så bra på fotboll att hon ett tag spelat med Östervikings pojklag. Bosse som gillade att fiska och när han blev lite äldre jaga, supa och slåss. Hon som alltid var på väg bort. Han som aldrig någonsin skulle kunna tänka sig att lämna skärgården. Men dag in och dag ut hade de åkt tillsammans till skolan. På sommarhalvåret med skolbåten och på vintern med svävaren. Sådant skapar förtroenden som är starkare än det mesta. Klara hoppade ombord och lyfte i de skamfilade fendrarna i Bosses gamla arbetshäst till båt medan han manövrerade ut dem från bryggan. När hon var färdig gjorde hon honom sällskap i den lilla styrhytten. Utanför de smutsiga ventilerna hade vågorna ökat, deras toppar vita och målmedvetna. Det blir storm ikväll, sa Bosse. De säger det, svarade Klara. 23

18 17 december 2013 Bryssel, Belgien Den lilla parken utanför George Lööws panoramafönster på sjunde våningen i världens största pr-firma Merchant & Taylors kontorsbyggnad vid Square de Meeus i Bryssel såg kal, frostig och jävlig ut. George Lööw hatade december. Framförallt hatade han julen. Han kunde se juldekorationerna längs med Rue Luxembourg, ned mot Europaparlamentet och de fyllde honom med irritation. Det hjälpte inte ens att december till sist tog slut, de lata jävla kommunarbetarna lät skiten hänga kvar långt in i februari. Bara någon vecka till, sedan skulle han tvingas åka hem till åttarummaren på Rådmansgatan och avlägga den årliga livsrapporten. Lägenheten skulle vara pyntad med Elsa Beskow-granen och de levande ljusen. De smakfulla julstjärnorna skulle vara tända och farsgubbens gottebord skulle digna av marsipan, hans nya fru Ellens knäck och den svindyra choklad som George tog med sig från Bryssel varje år och som de pliktskyldigast och något generade ställde där också. Släkten skulle sitta utspridd i Svenskt Tenn-sofforna, mätta och stinna med rykande koppar av den hemgjorda glöggen i händerna. Fulla av sitt patos och sin jävla skenhelighet skulle de utbyta malliga blickar när de bad George berätta om sitt jobb som lobbyist, ett ord de uttalade som exkrement eller uppkomling. Jävla fittor, väste George till sitt tomma kontor. 24

19 Den lilla kaffemaskinen brummade till och fyllde hans Nespressokopp halvvägs. Det var hans tredje espresso och klockan var knappt tio än. Han var okarakteristiskt nervös inför sitt morgonmöte med den nya klienten som kallade sig Digital Solutions. Georges chef, den amerikanska Europa-vd:n, Richard Appleby, hade sagt att de särskilt ville ha George. Det var ju gött i och för sig. Ryktet om honom hade tydligen börjat gå. Ryktet om att han fick saker gjorda i Bryssel. Att han kunde ändra vädret. Men det var för jävla obehagligt att han inte visste någonting om dem. Det fanns ju för fan tusen firmor som hette Digital Solutions. Omöjligt att veta vad de här var för några. Det gick inte att förbereda sånt. Bara att slå på charmen och köra. Så länge de pröjsade det väl tilltagna arvodet så var det inget att bråka om. Merchant & Taylor hade inga skrupler. You pay you play var det inofficiella mottot. Kemikalier, vapen, tobak. Kör på bara. Hade inte Appleby till och med representerat Nordkorea en gång i början på nittiotalet? Eller var det bara en myt? Skitsamma. Men George föredrog att veta vad fan det var för någon han hade mitt emot sig innan mötet började. Han eftersvettades fortfarande från sitt tidiga squash-pass på gymmet. Den ljusblå Turnbull & Asser-skjortan klibbade mot ryggen. Fan vad ofräscht. Hoppas det slutar innan mötet, tänkte han. Kaffet lär väl inte hjälpa. Med en grimas hällde han i sig den lilla espresson i ett svep. George drack kaffet som en italienare. Bara en kort espresso på stående fot. Sofistikerat. Stilsäkert. Även när han stod själv inne på sitt kontor. Det var viktigt att inte släppa attityden. Du är vad du ser ut som. Fem i tio. Han samlade ihop en bunt papper, ett block och en penna. Pappren hade inget med Digital Solutions att göra. Men det visste inte klienten. Han kunde ju inte se ut som en jävla praktikant och komma med bara en penna till mötet. 25

20 George hade älskat mötesrummet i hörnet på våning sju sedan han började på Merchant & Taylor och han bokade det alltid när det var ledigt. Hörnrummet hade två glasväggar ut mot kontorslandskapet där George själv en gång börjat sin karriär. Genom att trycka på en knapp bredvid strömbrytaren innanför dörren kunde man få båda glasväggarna att omedelbart frostas, att bli ogenomskinliga som tjock is. De första veckorna på jobbet, när George suttit framför sin dator och gjort ointressanta omvärldsanalyser åt kunder i sockerbranschen, bilbranschen, polymerbranschen, whatever, och skrivit hjärndöda nyhetsbrev var glasväggarna det coolaste han hade sett. Han älskade att se de mer erfarna konsulterna komma smygande över trägolvet i sina handgjorda italienska skinnskor och försvinna in i iskuben. Så jävla mäktigt. Nuförtiden var det George själv som gled fram över golvet på väg mot iskuben. Han kände blickarna. Liknande blickar som han själv kastat när han suttit där på golvet. Många av dem han börjat jobba med satt fortfarande kvar. Alla hade inte gjort samma raketkarriär som George, och allas blickar var kanske inte odelat beundrande. Men alla höll god min. Vinkade. Log. Spelade spelet. Det var ändå ett jävla flyt att han lyckats landa det här jobbet efter att han sagt upp sig på den svenska advokatfirman Gottlieb för tre år sedan. Redan det faktum att han på Gottlieb hade jobbat med något så taffligt som bolagsrätt och företagsöverlåtanden hade varit svårt för farsgubben att acceptera. Var man advokat i privat praktik så var det straffrätt man sysslade med i familjen Lööw. Stora principer, rätt och orätt. Inget så smutsigt som affärsuppgörelser och pengar. Det var för uppkomlingar eller arrivister utan anor, vanor eller vett som farsgubben brukade säga. Det var väl tur att han åtminstone inte kände till de egentliga omständigheterna som omgärdade Georges uppsägning. I och för sig hade farsgubben varit något blidkad när George efter sin sejour på advokatfirman kom in på en av de prestigefyllda 26

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i Ensamhet Danielle hade precis slutat jobbet och var på väg hemåt för en lugn och stilla fredagskväll för sig själv. Hon hade förberett med lite vin och räkor, hade inhandlat doftljus och köpt några bra

Läs mer

Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga.

Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga. Slå folje Stig Claesson Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga. Hon hette Karin det mindes han tydligt. Han skulle hinna precis. Klockan var bara

Läs mer

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 1 Dunk dunk hjärtat (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 2 Dunk dunk hjärtat Personer: (kring 70) (under 70) (dock över 30) (dock över 30) PROLOG Det blev så tomt, plötsligt. Så

Läs mer

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen.

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen. Göm Enya! Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2011 Sagolikt Bokförlag 2011 Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se sagolikt@sagoliktbokforlag.se

Läs mer

Livets lotteri, Indien

Livets lotteri, Indien Livets lotteri, Indien Jag heter Rashmika Chavan och bor i Partille, men mitt ursprung är Indien (Mumbai). Jag, min mamma Angirasa och lillebror Handrian flydde till Sverige när jag var 11 år. Nu är jag

Läs mer

Kraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48.

Kraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48. Kraaam Viktor, Vilma och jag, Viking, har bildat en hemlig klubb. Den heter AB Klant & Kompani. Det är jag som är Klant och Viktor och Vilma som är Kompani. Vi har lånat namnet från min pappas målarfirma.

Läs mer

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin.

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Hej! Hej! Jag heter Lisa och jag är 11 år. Jag går på Valnötsskolan i Malmö. Min bästa kompis heter Vera. Hon är den bästa kompis man kan ha. Hon är så snäll och

Läs mer

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 NYANS FILM 2015-04-26 EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv Tredje versionen Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 1. EXT. BALKONGEN- DAG, 70 år, står på balkongen, rökandes

Läs mer

- Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm..

- Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm.. Lucia - Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm.. Jag funderar, jag har liksom inte riktigt kommit på vad jag vill ha jag menar, det finns ju så mycket saker nu för tiden.

Läs mer

oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG

oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN FÄRG EN NY FÄRG EN NY Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se Copyright Oskar Skog 2013 Omslag Wickholm Formavd. Tryckt hos ScandBook

Läs mer

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se Arbetsmaterial LÄSAREN Ensam och fri Författare: Kirsten Ahlburg Bakgrund Ensam och fri är en berättelse om hur livet plötsligt förändras på grund av en skilsmässa. Vi får följa Lena och hennes tankar

Läs mer

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

Ingen gråter (Katarina och Alf) Kapitel 1

Ingen gråter (Katarina och Alf) Kapitel 1 Ingen gråter (Katarina och Alf) Inledning Bastian kan inte sova. Han ligger i sängen och tittar rakt upp i taket, vänder och vrider på täcket och puffar till kudden. Det är tyst, det enda Bastian hör är

Läs mer

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011 Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta var i klassrummet Emilia satt.

Läs mer

Marie Oskarsson Helena Bergendahl

Marie Oskarsson Helena Bergendahl Marie Oskarsson Helena Bergendahl Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta

Läs mer

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Zackarina bodde i ett hus vid havet tillsammans med sin mamma och sin pappa. Huset var litet men havet var stort, och i havet kan man bada i alla

Läs mer

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 13 Jul. En berättelse från Skellefteå

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 13 Jul. En berättelse från Skellefteå BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 13 Jul En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013 # 13 Jul Snöflingorna

Läs mer

Publicerat med tillstånd Vara vänner Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2012

Publicerat med tillstånd Vara vänner Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2012 Kapitel 2 Edvin stod redan ute på gården när porten smällde igen bakom Jacks rygg. Han hade ansiktet vänt mot himlen och tungan ut - sträckt så långt som det bara var möjligt. En vit snöflinga hade just

Läs mer

Stefan hade inte hängt med, det tog ett ögonblick innan han kunde svara. Öh från Sverige? Pojken fick en rynka mellan ögonbrynen, lät lite irriterad

Stefan hade inte hängt med, det tog ett ögonblick innan han kunde svara. Öh från Sverige? Pojken fick en rynka mellan ögonbrynen, lät lite irriterad BARCELONA 2008 Stefan och Karin hade skaffat mobiltelefonen nästan genast när de anlände till Barcelona drygt en månad tidigare. De hade sedan dess haft den inom räckhåll alla dygnets timmar, varit måna

Läs mer

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett.

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett. Förvandlingen Det var sent på kvällen och jag var ensam hemma. Jag måste upp på vinden och leta efter något kul och läskigt att ha på mig på festen hos Henke. Det skulle bli maskerad. Jag vet att jag inte

Läs mer

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011 En olydig valp Det var en varm dag fram på höstkanten. I en bil satt den lilla jack russell-valpen Puzzel. Hon var en terrier och rätt så envis av sig. När dörren öppnades slank hon snabbt ut. Tyst som

Läs mer

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

Innehållsförteckning. Kapitel 1

Innehållsförteckning. Kapitel 1 Innehållsförteckning Kapitel 1, Zara: sid 1 Kapitel 2, Jagad: sid 2 Kapitel 3, Slagna: sid 3 Kapitel 4, Killen i kassan: sid 5 Kapitel 5, Frågorna: sid 7 Kapitel 6, Fångade: sid 8 Kapitel 1 Zara Hej, mitt

Läs mer

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om författaren Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om boken Klara är elva år och har en kompis som heter Amanda. Det finns en dum kille som heter Tobias.

Läs mer

ENSAM. Av Matilda Jerkvall

ENSAM. Av Matilda Jerkvall 1 ENSAM Av Matilda Jerkvall Hennes steg ekar där hon går genom den tysta staden. Hon är alldeles ensam där hon skyndar förbi de stängda butikerna. Hur kan hon vara alldeles ensam där det annars brukar

Läs mer

Halvmånsformade ärr. Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den

Halvmånsformade ärr. Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den Halvmånsformade ärr Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den kalla luften. Det är inte så varmt längre. Dagen har börjat sjunka in i natten. Mamma talar

Läs mer

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS Christoffer Mellgren Roller: 3 kvinnor, 3 män Helsingfors 060401 1. MOTELLET. (Ett fönster står öppet mot natten. Man hör kvinnan dra igen det, och sedan dra

Läs mer

EN ANNAN PERSON. Fabian Buebo. inspirerad av en verklig händelse

EN ANNAN PERSON. Fabian Buebo. inspirerad av en verklig händelse EN ANNAN PERSON av Fabian Buebo inspirerad av en verklig händelse SLUTVERSION 160428 fabian@fabianbuebo.se 0735554992 1 INT. HOTELLRUM - KVÄLL Vi hör en kvinna sjunga för sig själv. Vi ser hela hotellrummet.

Läs mer

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2 De gröna demonerna Jorden i fara, del 2 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-35-4 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1)

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1) LEKTIONER KRING LÄSNING Lektionsövningarna till textutdragen ur Sara Kadefors nya bok är gjorda av ZickZack Läsrummets författare, Pernilla Lundenmark och Anna Modigh. Billie: Avgång 9:42 till nya livet

Läs mer

Alla satte sig i soffan. Till och med Riley. Tanten berättade vad Riley kunde göra. Han kunde göra nästan allt som en riktig människa kan göra.

Alla satte sig i soffan. Till och med Riley. Tanten berättade vad Riley kunde göra. Han kunde göra nästan allt som en riktig människa kan göra. Den hemliga roboten Asta, Bea och Cesar har fått ett uppdrag av deras lärare Olle. Uppdraget var att de skulle hitta en bok i skolbiblioteket som Olle skulle läsa som högläsning på morgonen i klassrummet.

Läs mer

Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra

Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Inte längre. Den kärlek jag har för dig slutar

Läs mer

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man

Läs mer

Kapitel 1 - Hej Hej! Jag heter Lola. Och jag är 10 år och går på vinbärsskolan som ligger på Gotland. Jag går i skytte och fotboll. Jag älskar min bästa vän som heter Moa. Jag är rädd för våran mattant

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hemlös Text Sarah Lean Översättning Carla Wiberg B Wahlström 2013

Publicerat med tillstånd Hemlös Text Sarah Lean Översättning Carla Wiberg B Wahlström 2013 Jag heter Cally Louise Fisher och jag har inte sagt ett ord på trettioen dagar. Det är inte alltid det blir bättre av att man pratar, hur gärna man än vill att det ska bli det. Tänk på regn det kommer

Läs mer

Elevuppgifter till Spöket i trädgården. Frågor. Kap. 1

Elevuppgifter till Spöket i trädgården. Frågor. Kap. 1 Elevuppgifter till Spöket i trädgården Frågor Kap. 1 1. Varför vaknade Maja mitt i natten? 2. Berätta om när du vaknade mitt i natten. Varför vaknade du? Vad tänkte du? Vad gjorde du? Kap 2 1. Varför valde

Läs mer

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.1 OCH Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.2 EXT. I SKOGEN/ÅN DAG SCEN 1 (10 år) - en söt liten flicka med en röd luva

Läs mer

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå.

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. ALBUM: NÄR JAG DÖR TEXT & MUSIK: ERICA SKOGEN 1. NÄR JAG DÖR Erica Skogen När jag dör minns mig som bra. Glöm bort gången då jag somna på en fotbollsplan. När jag dör minns mig som glad inte sommaren då

Läs mer

EN SEPTEMBER-REPRIS SFI. Hur är det idag? Får jag låna ditt busskort? Vad vill du ha, kaffe eller te? Vad vill du ha, nötter eller godis?

EN SEPTEMBER-REPRIS SFI. Hur är det idag? Får jag låna ditt busskort? Vad vill du ha, kaffe eller te? Vad vill du ha, nötter eller godis? SFI EN SEPTEMBERREPRIS Hur är det idag? Får jag låna ditt busskort? Vad vill du ha, kaffe eller te? Vad vill du ha, nötter eller godis? Vill du ha lite mer? Kan du hjälpa mig? Oj, förlåt! Tack för lånet!

Läs mer

Kap 1 hej. Hej jag heter William Peterson. Jag är 10 år gammal och jag är cool. Jag bor i Alafors och jag har 5 syskon. Jag går på MK- skolan.

Kap 1 hej. Hej jag heter William Peterson. Jag är 10 år gammal och jag är cool. Jag bor i Alafors och jag har 5 syskon. Jag går på MK- skolan. Kap 1 hej Hej jag heter William Peterson. Jag är 10 år gammal och jag är cool. Jag bor i Alafors och jag har 5 syskon. Jag går på MK- skolan. Min bästa vän heter Emil, Emil gillar fotboll och innebandy.

Läs mer

En tjuv i huset. Kapitel 1 LÄSFÖRSTÅELSE SIDAN 1. Elevmaterial. Namn: Frågor på raden (Du hittar svaret på raden, direkt i texten.

En tjuv i huset. Kapitel 1 LÄSFÖRSTÅELSE SIDAN 1. Elevmaterial. Namn: Frågor på raden (Du hittar svaret på raden, direkt i texten. SIDAN 1 Elevmaterial Namn: Klicka HÄR för att skriva ut arbetsmaterialet. Klicka HÄR för att skicka ditt färdiga arbetsmaterial till din pedagog. LÄSFÖRSTÅELSE Kapitel 1 1. När kommer Simons mamma hem

Läs mer

2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär

2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär 1.Hej! Hej jag heter Jakob. Jag är 9 år och går på Havsundaskolan. Jag gillar att spela fotboll och hockey. Jag älskar min t-shirt och mina jeanshorts. Vår lärare heter Kerstin, hon är så snäll. Min allra

Läs mer

"Hallahem - Staden under berget",

Hallahem - Staden under berget, Det här är ett utdrag ur kapitel 2 av "Hallahem - Staden under berget", skriven av Susanne Trydal och Daniel Åhlin. Besök www.hallahem.se för mer information om boken. Hon vaknade med ansiktet tryckt mot

Läs mer

GLÖMSKANS KATAKOMBER. Anders Larsson

GLÖMSKANS KATAKOMBER. Anders Larsson GLÖMSKANS KATAKOMBER av Anders Larsson PERSONER: Gäst på småstadshotell Hotellets innehavare C: Stadens kyrkoherde Alla tre är i samma ålder Ett hotellrum: Dubbelsäng med nattygsbord, telefon. Attachéportfölj

Läs mer

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Hej jag heter Felicia och är tio år. Jag bor på en gård i södra Sverige och jag har ett syskon som heter Anna. Hon är ett år äldre än mig. Jag har även en bror som är ett år, han

Läs mer

med mig lite grejer som jag kunde använda till att bygga en hydda med. Jag hittade löv några stockar och träd.

med mig lite grejer som jag kunde använda till att bygga en hydda med. Jag hittade löv några stockar och träd. Kapitel 1 Resan Jag har väntat länge på att göra denna resan. Jag heter Hanna och är 23 år. Jag ska åka båt till en Ön Madagaskar. Jag kommer ha med mig en hel besättning. Vi tog med oss väldigt mycket

Läs mer

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne.

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne. Del 1 Det är jag som är kvar. Det är jag som ska berätta. Jag kände dem båda två, kände till hur de levde och hur de dog. Det är inte länge sedan det hände. Jag är ung, som de. Som de? Kan det vara möjligt?

Läs mer

Donny Bergsten. Skifte. vintern anlände i natt den har andats över rosor och spindelnät en tunn hinna av vit rost

Donny Bergsten. Skifte. vintern anlände i natt den har andats över rosor och spindelnät en tunn hinna av vit rost Donny Bergsten Skifte vintern anlände i natt den har andats över rosor och spindelnät en tunn hinna av vit rost bäcken syr sitt täcke igelkotten luktar på vinden ute på havet seglar ett skepp mot horisonten

Läs mer

Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem. Mirjas guldhalsband

Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem. Mirjas guldhalsband Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem Mirjas guldhalsband www.kalleskavank.se www.rabensjogren.se Det har gått en vecka sedan Dilsa och jag löste fallet. Nu är det helg och jag cyklar bort till Mirja. Solen

Läs mer

Publicerat med tillstånd Tidningsmysteriet Text Martin Widmark Bild Helena Willis Bonnier Carlsen 2005

Publicerat med tillstånd Tidningsmysteriet Text Martin Widmark Bild Helena Willis Bonnier Carlsen 2005 Kapitel 3 är de kommer ut från Pia Penn-Tax rum, frågar Lasse: Varför var Marklund så stressad? Och varför river han i fotografens lådor, säger Maja. De tittar på nästa dörrskylt: Sigge Jansson reporter,

Läs mer

som ger mig en ensam känsla. Fast ibland så känns det som att Strunta i det.

som ger mig en ensam känsla. Fast ibland så känns det som att Strunta i det. Huset är precis så stort och som på bilden pappa visade oss. Det ligger i utkanten av det lilla samhället på en kulle. Vart man än tittar ser man granskog. Mörk och tät som i sagorna. Det är så tyst på

Läs mer

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott.

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott. Hej! Hej! Jag heter Peter och jag är tio år. Jag går på Tallbergskolan. Det finns många snälla på våran skola, men våran vaktmästare är jag väldigt rädd för. Han ser sur ut. Jag har en bästis som heter

Läs mer

2 Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den.

2 Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den. Flawless av Alexandra Loonin Tre kvinnor. Jag sitter på en bar med en kompis som har slutat äta. Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den. Han säger att han

Läs mer

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla Kapitel 1 Hej jag heter Albert och är 8 år. Jag går på Albertskolan i Göteborg. Min fröken heter Inga hon är sträng. Men jag gillar henne ändå. Mina nya klasskompisar sa att det finns en magisk dörr på

Läs mer

Men jag försov mig! Ge mig en andra chans! Snälla Om du tar dig hit på 10 minuter så kan vi forsätta prata. Men det tar 15 minuter med bil!

Men jag försov mig! Ge mig en andra chans! Snälla Om du tar dig hit på 10 minuter så kan vi forsätta prata. Men det tar 15 minuter med bil! En brottslig polis Jag känner hur jag börjar kallsvettas, att jag nästan får panik när jag hör att telefonen börjar ringa. Jag slänger mig över den och svarar med ett svagt hej. Det är en man som svarar,

Läs mer

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen. En ko i garderoben j! är jag här igen, Malin från Rukubacka. Det har hänt He Det en hel del sedan sist och isynnerhet den här sommaren då vi lärde känna en pianotant. Ingenting av det här skulle ha hänt

Läs mer

KAPITEL 2. Publicerat med tillstånd Bankrånet Text Anna Jansson Bild Mimmi Tollerup Rabén & Sjögren 2010. Bankrånet inl.indd 18 2010-08-24 10.

KAPITEL 2. Publicerat med tillstånd Bankrånet Text Anna Jansson Bild Mimmi Tollerup Rabén & Sjögren 2010. Bankrånet inl.indd 18 2010-08-24 10. KAPITEL 2 De hade knappt kommit ut på gatan förrän Emil fick syn på Söndagsförstöraren. Tant Hulda brukade komma och hälsa på varje söndag, fast Vega som bott i huset före familjen Wern hade flyttat för

Läs mer

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 1 hej! Sid: 5 Kapitel: 2 brevet Sid: 6 Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 3 nycklarna Sid: 7 Kapitel: 4 en annan värld Sid: 9 Kapitel: 5 en annorlunda vän Sid: 10

Läs mer

Min försvunna lillebror

Min försvunna lillebror 3S Ida Norberg Sa1a Min försvunna lillebror Vi hade precis sålt vårt hus och flyttat in i världens finaste hus, det var stort, väldigt stort, det fanns nästan allt där, pool, stor trädgård och stort garage.

Läs mer

Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner.

Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner. Veronicas Diktbok Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner. Vi gör roliga saker tillsammans. Jag kommer alltid

Läs mer

Den magiska dörren. By Alfred Persson

Den magiska dörren. By Alfred Persson Den magiska dörren By Alfred Persson 1 Hej Ffcbtgbgfjbfgjb Hej jag heter Benjamin. Jag är 10 år och går på Heliås. Mina ögon är bruna och håret är svart och jag har 5 finnar. Jag gillar att ha matte då

Läs mer

Vindpust (working title) David Carlsson. filmgruppen teaterhuset film i huset

Vindpust (working title) David Carlsson. filmgruppen teaterhuset film i huset Vindpust (working title) Av David Carlsson filmgruppen teaterhuset film i huset contact@tophatpanda.com EXT. STIG VID GAMMALT HUS - KVÄLL Ett gammalt övergivet hus står stillsamt bredvid den lilla vandringsstigen.

Läs mer

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003 2 Tant Doris hund heter Loppan. Hon är en långhårig chihuahua, och inte större än en kanin. Mycket mindre än en del av mina gosehundar. Men hon är riktig! Vit och ljusbrun och alldeles levande. Jag går

Läs mer

Jag tog några mackor och lite saft och sa att vi skulle sitta på bryggan och fika. Vi gick ner till bryggan och fikade och pratade.

Jag tog några mackor och lite saft och sa att vi skulle sitta på bryggan och fika. Vi gick ner till bryggan och fikade och pratade. Huset Huset är precis så stort som på bilden pappa visade oss. Det ligger i utkanten av det lilla samhället på en kulle. Vart man än tittar ser man granskog eller vatten. Mörk och tät som i sagorna. Det

Läs mer

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006 Zackarina och Sandvargen spelade fotboll nere på stranden. De spelade riktig match, och det var helt klart vem som var på väg att vinna. Jaaa! Måååål! tjöt Sandvargen. Pang i smeten! Mål igen! Han slängde

Läs mer

Flod våg Art nr

Flod våg Art nr Anne Rooney av Anne Rooney Översättning Maria Holst 8 Kapitel 1 Långt där nere var vattnet mörkt och vilt. Danny svingade sig upp på räcket som löpte längs däcket. Skulle han dyka eller bara hoppa i?

Läs mer

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren. SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.

Läs mer

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15.

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15. Sömngångare När jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker: 1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade. Fast jag var rejält törstig. 2. När jag drog undan täcket märkte

Läs mer

Utdrag ur Slussvaktaren av Jimmie L Olsson

Utdrag ur Slussvaktaren av Jimmie L Olsson Utdrag ur Slussvaktaren av Jimmie L Olsson Efter att ha plockat undan den enkla kvällsmåltiden gick han in i vardagsrummet, slog upp en whiskey från en av de dammiga flaskorna i barskåpet som stått där

Läs mer

Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här.

Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här. Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här. Det är morgon och fortfarande mörkt ute. Utanför fönstret är det bara

Läs mer

Lärarrummet för lättläst lattlast.se/larare

Lärarrummet för lättläst lattlast.se/larare Kampen mot klockan - funderingsfrågor, diskussion om tid och skrivövning Ämne: Svenska, SVA, Årskurs: 7-9 Lektionstyp: reflektion, diskussion, skrivövning Lektionsåtgång: 2-5 Upp och hoppa! hojtar mamma.

Läs mer

FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN

FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN 1 2 Översättning: Göran Gademan FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN 3 ERWARTUNG 4 black 5 In här? Man ser inte vägen 10 15 Så silvrigt stammarna skimrar som björkar! Åh, vår

Läs mer

Du är den jag vill ha

Du är den jag vill ha Text (Rosa): Måns Gahrton l Text (Ville): Johan Unenge Du är den jag vill ha Baserat på en berättelse av Måns Gahrton och Johan Unenge Illustrationer: Johan Unenge www.livetenligtrosa.se du är den jag

Läs mer

Synopsis till kortfilmen Offline

Synopsis till kortfilmen Offline SOTS Synopsis till kortfilmen Offline Simon Hjortfors Högskolan Väst 2012-HT Titel: Offline Syfte: Visa att man kan ändra sitt sätt att leva om man verkligen försöker. Budskap: Det är ingen fara att gå

Läs mer

Sångtexter till låtarna. När ormen ömsar skinn

Sångtexter till låtarna. När ormen ömsar skinn Sångtexter till låtarna När ormen ömsar skinn 1. Du trodde, du var säker Du trodde, du var trygg Nu ligger du och sprattlar som en skalbagge på rygg Livets autostrada där du drog fram i all din glans har

Läs mer

Svarta stjärnor mot vit botten

Svarta stjärnor mot vit botten Svarta stjärnor mot vit botten av Anders Larsson Personer: Sara Sven Waldemar Kvinnan AKT I Vi befinner oss i ett tomt rum i en äldre fastighet. Tapeterna är gulnade och bär spår av bortplockade tavlor.

Läs mer

Upprättelsen. Vad är ert ärende? frågade plötsligt en tjock man med oklanderligt välkammade polisonger.

Upprättelsen. Vad är ert ärende? frågade plötsligt en tjock man med oklanderligt välkammade polisonger. FÅGELSKRÄMMAN Upprättelsen Paulo hade äntligen blivit insläppt, och nu stod han där mitt i salen. Runt omkring honom satt män, kvinnor och barn och betraktade honom nyfiket. Vad är ert ärende? frågade

Läs mer

Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet.

Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet. Monstret Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet. Jag bara satt och väntade, jag var så jävla irriterad av att ingen Kunnde komma in så de kan börja

Läs mer

Utdrag ur Misstänkt ljus. Kapitel 1: Ljuset från ett ufo

Utdrag ur Misstänkt ljus. Kapitel 1: Ljuset från ett ufo Utdrag ur Misstänkt ljus Kapitel 1: Ljuset från ett ufo Har du tänkt på att ljuset från ficklampan syns ut genom tältduken, viskade Kajsa. Om det skulle komma ett ufo flygande där uppe över trädtopparna

Läs mer

Lärarrummet för lättläst lattlast.se/larare

Lärarrummet för lättläst lattlast.se/larare Flicka försvunnen - funderingsfrågor, diskussionsfrågor, och skrivövning Ämne: Svenska, SVA Årskurs: 7-9, gymn, vux Lektionstyp: reflektion, diskussion, skrivövning Lektionsåtgång: 2-5 Introduktion Flicka

Läs mer

När anledningen att leva försvinner

När anledningen att leva försvinner När anledningen att leva försvinner Året var 1944 och jag, min fru Beatrix, vår femåriga dotter Katalin och våra närmsta grannar hade flyttat ut på landet till mina föräldrars hus, det var ganska litet

Läs mer

Kapitel 1. Kattungen. "Nu går jag till skolan!" sa jag. "Hej då! " "Hej då Bella!". När jag gick ut såg jag en snöflinga, jag tog den med min vante.

Kapitel 1. Kattungen. Nu går jag till skolan! sa jag. Hej då!  Hej då Bella!. När jag gick ut såg jag en snöflinga, jag tog den med min vante. Guldskatten Kapitel 1 Kattungen Klockan var halv 7 på morgonen. Idag var det 12/1. Jag skulle flytta. Fast egentligen ville jag inte flytta. Väckarklockan ringde, och jag gick upp ur sängen och tog på

Läs mer

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Gå vidare Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Förutom smärtan och sjukhuset så känns det rätt konstigt. Hela min familj sitter runt mig, tittar på mig och är bara tysta. Mitt namn är Lyra Locker och jag

Läs mer

Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass.

Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass. Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass. Jag har en kompis i min klass han är skit snäll mot

Läs mer

PIA. Publicerat med.llstånd Titel Text Bild Förlag

PIA. Publicerat med.llstånd Titel Text Bild Förlag PIA Jonatan är så glad att han nästan svävar in genom dörren till sporthallen. Han är barfota och har träningsbyxor och T-shirt på sig. Han ser fram emot att få flyga genom luften med ena benet framför

Läs mer

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

Det blåste nästan storm ute. Trädens

Det blåste nästan storm ute. Trädens 1 Det blåste nästan storm ute. Trädens kronor böjde sig för vinden och löven låg i frusna drivor på marken. Det var onsdagen före höstlovet. Måste vi gå ut på rast? sa Maja när skolklockan ringde. Nej,

Läs mer

ALEXANDRA BIZI. Flabelino. och flickan som inte ville sova. Illustrationer av Katalin Szegedi. Översatt av Carolin Nilsson

ALEXANDRA BIZI. Flabelino. och flickan som inte ville sova. Illustrationer av Katalin Szegedi. Översatt av Carolin Nilsson ALEXANDRA BIZI Flabelino och flickan som inte ville sova Illustrationer av Katalin Szegedi Översatt av Carolin Nilsson Lindskog Förlag et var en gång en flicka som drömde mardrömmar. Varje natt vaknade

Läs mer

Ljuden Kap 1. -Vad var det där, sa Moa?

Ljuden Kap 1. -Vad var det där, sa Moa? Baksidan Moa och Alex hör konstiga ljud på vinden. Ska dom våga kolla? Den elaka klasskamraten ställer till det för dom hela tiden. Moa går och kollar och sen. Hur ska det gå? Om du vill veta så får du

Läs mer

Till min älskade Siri

Till min älskade Siri Till min älskade Siri Guldringen Luften var sval och klar. Solen hade stigit upp och värmde där den kom åt. I det stora trädet, utanför balkongen där de åt sin frukost, vajade bladen i den lätta brisen.

Läs mer

jonas karlsson det andra målet

jonas karlsson det andra målet jonas karlsson det andra målet noveller wahlström & widstrand 064802Det andra målet.orig.indd 3 12/21/06 3:03:00 PM Wahlström & Widstrand www.wwd.se Jonas Karlsson 2007 Tryck: GGP Media GmbH, Tyskland

Läs mer

Och efter livet följer döden

Och efter livet följer döden Och efter livet följer döden Solen har lyst in ganska länge genom fönstret innan han slutligen vaknar. Ett litet betongrum med vita, fladdrande gardiner gör sig långsamt synliga och han följer tygets rörelser

Läs mer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer 2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade

Läs mer

Utdrag ur Monica Braw: Hiroshima överlever (roman)

Utdrag ur Monica Braw: Hiroshima överlever (roman) Utdrag ur Monica Braw: Hiroshima överlever (roman) Medan jag gick där på Fredsavenyn kom jag på att jag naturligtvis skulle ta tillfället i akt och tala med kvinnan på museet. Hon skulle självklart kunna

Läs mer

Men Zackarina hade inte tid, för hon var upptagen med sin cykel. Hon försökte göra ett

Men Zackarina hade inte tid, för hon var upptagen med sin cykel. Hon försökte göra ett Nere på stranden vid havet var Sandvargen och Zackarina mycket upptagna, var och en med sitt. Sandvargen var upptagen med att plaska runt i vattenkanten. Det sa plosch och det sa pläsch, och han stänkte

Läs mer

Den Magiska Dörren Kapitel 1 Den låsta dörren

Den Magiska Dörren Kapitel 1 Den låsta dörren Kapitel Kapitel 1 Den låsta dörren sida 2-2 Kapitel 2 Brevet sida 3-4 Kapitel 3 Nyckeln sida 4-5 Kapitel 4 En annorlunda värld sida 5-6 Kapitel 5 Tam sida 6-7 Kapitel 6 Planen sida 7-8 Kapitel 7 Tillbaka

Läs mer

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han huvudet längre och nästan dubbelt så bred. Springer Med

Läs mer

Malin Sandstedt. Smuts

Malin Sandstedt. Smuts Smuts Smutsen bränner i såren på flickans bara fötter. Döda rosentaggar river och färgar hennes ben i rött. Hon vandrar till ljudet av sin egen viskande röst. Den vita klänningen är inte längre vit utan

Läs mer

Kapitel 1 Ljudet. -Nej, hur lät det? undrade Kalle -Det lät "wha wha"

Kapitel 1 Ljudet. -Nej, hur lät det? undrade Kalle -Det lät wha wha Författare: Filip Sahlberg 2014 Kapitel 1 Ljudet Alexander och Kalle var i deras hemliga kemirum i källaren. En otrevlig källare med gamla tegelväggar och avloppsvatten rör som läckte. Plötsligt hörde

Läs mer