Reggio Emilia/Italien 11/5 18/ Förskolorna Framtidsfolkets studieresa

Transkript

1 Reggio Emilia/Italien 11/5 18/ Förskolorna Framtidsfolkets studieresa Det döda trädet Portal av hönsnät gjord av barnen i Reggio Emilia på Remidadagen Monica Parasiris Birgitta Molund Karin Johnson Anna Ericsson Annika Karlsson Ulla-Britt Larsson Sammanställt av Kerstin Nyberg

2 Innehåll 1. Resan veckoprogrammet Reggio Emilia staden Vem var Loris Malaguzzi? Den pedagogiska filosofin värdegrunden Reggio Emilias organisation...8 Grundidén sätts i ett system... 8 Ett system av relationer... 8 Skolåret... 9 Inskolning... 9 Personal... 9 Pedagogerna Atelieristan Pedagogistan pedagogisk handledare Planeringstid Innemiljön Utemiljön Matsituationen Föräldrasamverkan Studiebesök Paulo Freiret hette tidigare Canali Andersen studiebesök med barn närvarande Barn med speciella rättighter Förskola skola Projekt Hur ett projekt kommer till Remidadagen Folkets park Remida återvinningscenter Reggio Children Reggio Childrens Vänner

3 15. Dokumentationscentret Dokumentation observation reflektion Idébank miljön på förskolorna i Reggio Emilia Avslutning Litteraturlista Bilderna i häftet är från Remidadagen söndag 12 maj

4 1. Resan veckoprogrammet Ni ska nu få följa med på vår studieresa till staden Reggio Emilia som ligger i norra Italien inte så långt från Bologna. Med på resan fanns 142 deltagare från Sverige, däribland vi sex från Förskolorna Framtidsfolket i Hässelby i Stockholm, och deltagare från Island, Finland och Schweiz. Vad fick vi uppleva och vad hände egentligen under vår vecka? Lördag Installerade oss på våra rum. Vi fick en mapp med aktuell information. Söndag Remidadagen. Vandring i närliggande park och stad där barn visade upp sina alster. Måndag F.m. Hälsades välkomna av de ansvariga för studieveckan. De gick igenom studieprogrammet och visade en videofilm där de presenterade den sociala och pedagogiska bakgrunden till verksamheten. Staden och förskolorna i Reggio Emilia presenterades i ett politiskt sammanhang. E.m. Studiebesök. Delade upp oss på sex olika förskolor. Tisdag F.m. Dokumentation och observation. Dokumentationen har en central plats i arbetet, den är en länk till framtiden. E.m. Studiebesök. Delade upp oss i fem grupper. Onsdag F.m. Studiebesök. Delade upp oss i sex grupper. E.m. Undersökte staden själva. Handlade. 4

5 Torsdag F.m. Sandra Piccinini berättade om staden Reggio Emilia, en stad i utveckling i politiskt, socialt och kulturellt hänseende. E.m. Presentation av experiment från det kreativa centret Remida. Öppet hus där vi besökte de fyra kända förskolorna Arcobaleno, Diana, Neruda och Villetta. Fredag F.m. Besök på marknaden. Delade sedan upp oss på fyra olika föreläsningar: Dokumentation. Besök på dokumentationscenter. Hur man utformar miljön för barn. Intervju med pedagogista, atelierista och lärare. Barn med särskilda rättigheter. E.m. Föreläsning: Pedagoger som forskare. Avslutning på kvällen med en överraskningsmiddag. Vi började alltid dagen med en reflektion från föregående dag. 2. Reggio Emilia staden Staden Reggio Emilia har blivit ett begrepp som står för den pedagogiska filosofi som under femtio år har utvecklats i stadens kommunala förskolor. I staden finns även privata och katolska förskolor. I denna provins har man fler förskolor än i andra delar av Italien. Reggio Emilia-inspirationen finns i hela Skandinavien och dessutom i USA, Sydkorea och Australien. Reggio är en rik stad och det pågår en snabb utveckling. Befolkningen har ökat med senaste året, Reggio Emilia har nu invånare. Anledningen till ökningen är bland annat att medellivslängden har ökat och att fler barn föds. Staden är i storlek som Uppsala. 5

6 Reggio har blivit en fleretnisk stad. På 1990-talet kom människor från hela världen hit. Fram till 1954 bodde man i storfamiljer, numera lever man i kärnfamiljer. Reggio har lägst arbetslöshet i Italien, 2 %, den lägsta nivån sedan andra världskriget. Arbetslösheten är låg bland kvinnor. Staden präglas av en Gnosjöanda, det finns både stora och små företag, med ett företag på var tolfte invånare. Arbeten finns främst inom industrin och vården. Det är få som fortsätter att studera efter gymnasiet vilket beror på att det finns så gott om arbeten. De försöker driva olika verksamheter för att öka intresset för fortsatta studier; staden ska investera i ett universitet för de ungas framtid, och för stadens framtid. Biblioteken är viktiga för Reggio Emilia. Politikerna i Reggio Emilia arbetar aktivt för delaktighet bland medborgarna. Diskussioner pågår hur de ska lösa efterfrågan på barnomsorgsplatser inför Varför startar man privata förskolor? Anledningen är att staden vill ha stöd, de vill inte stå ensamma med ansvaret för barnomsorgen. 3. Vem var Loris Malaguzzi? Loris Malaguzzi föddes 1920 och dog 1994 i Reggio Emilia. Färdig folkskollärare vid 18 års ålder börjar han arbeta som lärare på en internatskola vilket han gör i fem, sex år. Han insåg dock behovet av att utbilda sig vidare och läser psykologi och pedagogik vid universitetet. Gifter sig vid 24 års ålder under brinnande krig och får en son. Han skriver även artiklar åt olika tidningar. Sex dagar efter krigsslutet, den 1 maj 1945, började en grupp föräldrar att bygga en förskola i byn Cella strax utanför staden Reggio Emilia. Den fick senare namnet tjugofemte april, och är idag en av de 32 kommunala förskolorna i staden. Loris Malaguzzi, en ung lärare som kom att bli eldsjälen och den ledande filosofen för de kommunala förskolorna i Reggio Emilia, lockades till bygget i Cella. Vad han mötte där grep honom djupt. Här fanns kvinnor och män, med sina ideal bevarade, som hade förstått att historien kan förändras och att man kan förändra den genom att ta den i egna händer genom att börja med barnen. År 1963 fick han erbjudandet om att starta verksamheten med de kommunala förskolorna vilket han antog. Samma år åker Loris Malaguzzi till Schweiz och Frankrike för att se hur förskolorna fungerar i andra länder. Den första förskolläraren anställs Under åren 1968 till 1974 är han även ledare för den kommunala förskolan i Modena. Han är även regissör i teater och drama. Första gången som verksamheten visades utanför Reggio Emilia var på utställningen Ett barn har 100 språk på Moderna museet Syftet var att visa varje barn som individ och processerna på förskolorna. Denna utställning tolkades dock som en utställning för att visa bilder. En andra version som hette Mer om hundra språk visades 1986, där man tydligare synliggjorde processen. Loris Malaguzzi beskrivs som en som besitter en oerhörd politisk, kulturell och pedagogisk intuition. Han beskrivs av Vea Vecchi som en person som visar stor ömhet för barn, alla barn är vinnare, alla blir sedda. Andra sa också att han var en krävande ledare. 6

7 4. Den pedagogiska filosofin värdegrunden Ett pedagogiskt arbetssätt, förankrat i en djup humanistisk livshållning som bygger på en stark övertygelse om människans möjligheter, en djup respekt för barnet samt en övertygelse om att alla barn föds rika och intelligenta med en stark inneboende drivkraft att utforska världen. Loris Malaguzzi har sagt: Jag tror att de ord som bäst sammanfattar vår verksamhet är utforskande och delaktighet. Bejakande av subjektivitet, det rika barnet, olikhet, solidaritet, samarbete och en tro på att man genom att bekräfta barnens individualitet och rättigheter på sikt kan förändra värden i en allt mer demokratisk riktning. En pedagogik som ständigt förnyas och utvecklas med barnens behov som en utgångspunkt, och i takt med det moderna samhällets snabba förändring. Därför står inte Reggio Emilia för ett pedagogiskt program som man kan ta över eller kopiera. Man kan däremot inspireras av grundtankarna och filosofin för att utveckla den i sitt eget sammanhang, utifrån sina egna förutsättningar. Den pedagogiska filosofin fungerar också som inspiration i sammanhang utanför förskolan och skolan. I Sverige har t.ex. representanter från både näringslivet och olika vetenskapliga områden visat sitt intresse. 7

8 5. Reggio Emilias organisation Grundidén sätts i ett system Loris Malaguzzi har beskrivit att organisationen uttrycker det synsätt som ligger till grund för arbetet. Från allra första stund insåg man i Reggio Emilia hur betydelsefull en organisation är. Tidigt började man exempelvis arbeta för att de första förskolorna som initierats av föräldrar skulle organiseras inom den kommunala förvaltningen och inte inom kyrkan, stiftelser eller privat. Förskolan och skolan står i relation till och är en angelägenhet för hela samhället, och kommunaliseringen uttrycker det. Planering, organisationsstruktur, arkitektur, rumsutformning och material, allt ska samspela och stödja det arbetssätt man har. Ett system av relationer En grupp består av individer som står i relation till varandra. Detta synsätt hänger tätt samman med grundläggande värden som demokrati, subjektivitet och delaktighet. Teori och praktik är sammanvävda. Pedagogens arbete är inte att förverkliga en teori och inte heller att förmedla förutbestämda teorier till barnen. Tankar som både vuxna och barn har, vävs ihop och blir en helhet. Det är ett undersökande och upptäckande arbetssätt där barn och vuxna samspelar. Man kan inte på förhand bestämma var det ska sluta. Det blir en process där alla sinnen används och barnen uttrycker sig på många olika sätt, med hundra språk. I Reggio Emilia är förskolorna uppdelade i två olika kategorier, småbarnsförskolor (nidi) för barn från tre månader till tre år och förskolor för barn tre till fem år. Avdelningarna är åldersindelade för att stödja den pedagogiska verksamheten, barn och pedagoger följs åt och byter avdelning varje år. En av fördelarna är att gruppen får vara intakt under tre år. Förskolorna är öppna mellan kl , de familjer som ansöker och som kan styrka sitt behov av ytterligare omsorg kan få det, dock inte tidigare än 7.30 eller efter Barnen 8

9 börjar senast kl då samlingen börjar. Hemgång kl eller kl för de som väljer att gå före sovstunden. En dag kan se ut så här: På morgonmötet berättas vilka arbetsstationer som finns. Ibland styr pedagogerna vilka barn som ska vara på vilken station. Man arbetar alltid i smågrupper, men den stora gruppen samlas flera gånger per dag. Kl är det lunch som man äter i matsalen. Efter lunchen vilar alla barn till ca då de äter mellanmål och kl går de flesta hem. Skolåret På hösten startar förskolorna den 1/9 då i stort sett alla barn börjar, man kan börja ända fram till december, men aldrig senare än januari även om det finns lediga platser. All personal arbetar en vecka innan skolstart för att planera och förbereda inför hösten. I slutet på juni stänger förskolorna, då vet redan alla familjer och pedagoger hur avdelningarna kommer att se ut till hösten. Sen arbetar all personal första veckan i juli med att avsluta året som gått. Under juli är endast en förskola öppen för de barn som behöver tillsyn Inskolning På nidi är föräldrarna med under första veckan, det är viktigt för att barnen ska vänja sig. Från tre år är föräldrarna med eller tillgängliga under första dagen, de kan ibland behöva vara tillgängliga under flera dagar. Om det inte räcker för barnet kan man ordna så att det går kortare dagar i början. De tycker att det är viktigt att vara lyhörd för barnets behov, och att försöka se vari problemet ligger, ingen tvingas att vara kvar. På småbarnsförskolorna har man oftast fyra åldersindelade avdelningar med totalt cirka 70 barn. 3 till l9 månader (11 barn), 10 månader till 1,5 år (15 barn), 1,5 till 2 år (20 barn), över två år (24 barn). Där finns cirka 11 pedagoger, cirka 6 medhjälpare på hel- eller deltid och 1 kock. På storbarnsförskolorna arbetar 2 pedagoger på varje avdelning dessutom finns det cirka 5 medhjälpare på hel- eller deltid, 1 atelierista och 1 kock på varje förskola. För den förlängda dagen finns det en särskild pedagog samt medhjälpare. Personal All personal ska vara delaktig i barnens utveckling. Både i tänkandet och i praktiken, oavsett var i organisationen man arbetar. Även föräldrarnas medverkan är viktigt. Det märks bl.a. i förskolerådets funktion. En lärande organisation, som är öppen för förändring och dialog. På förskolorna i Reggio Emilia är personaltätheten ungefär lika hög som i Sverige. Däremot har personalen olika arbetsuppgifter, tydligt uttalade, utifrån utbildning, kompetens och intresse. En skillnad mot en traditionell svensk förskola är nog att personalens yrkesidentitet på många sätt understryks mer i Reggio Emilia. Här i Sverige har det varit viktigt att alla gör allting på förskolan och att man därmed delar solidariskt på alla typer av arbetsuppgifter. I Reggio Emilia har pedagogerna ansvaret för pedagogiken, kocken lagar maten och medhjälparna tar hand om vilan, måltiderna och städningen. Men vilken arbetsuppgift man än har är man delaktig i den pedagogiska helheten. 9

10 Alla är med och diskuterar verksamheten, all personal deltar i fortbildningen, alla har lika mycket tid avsatt för arbete med föräldrarna, och all förskolepersonal sitter automatiskt i förskolerådet. Det finns ingen chef eller hus/avdelningsansvarig. En central enhet tar hand om ekonomi, intagning och annan administration. Alla deltar i dialogen och samarbetet. Däremot har man olika ansvarsområden t.ex. renovering, blommor, dokumentation. Varje förskola har en budget, för att få mer pengar ordnar man sponsorer, försäljning m.m. Pedagogerna Pedagogerna som arbetar i förskolorna har en utbildningsnivå som motsvarar vår gymnasieutbildning. Största delen av sin utbildning och fortbildning får de därmed genom att de börjar arbeta på förskolan. Fortbildningen är inbyggd i verksamheten, vilket också speglas i organisationsstrukturen, i fördelning av planeringstiden och inte minst i fokuseringen på dokumentation och reflektion som en motor för såväl barnens som det egna lärandet. Alla fostrar och utbildar varandra. Pedagogerna ställer frågor som ska väcka barnens nyfikenhet Det ska vara öppna frågor, man ska inte veta svaret utan frågan skall generera nya frågor. Varje ny fråga är en ny idé. Tankar som både vuxna och barn har vävs ihop och blir en helhet. Atelieristan På alla tre- till femårsförskolor finns en atelierista på hel- eller deltid. Hennes roll skiljer sig inte från övriga pedagogers, men hon har en annan utbildning/bakgrund, ofta är hon bildpedagog. Hon ska genom ett nära samarbete med övrig personal initiera, planera och genomföra olika projekt. Hon är med på avdelningen redan från början och hjälper till att ställa frågorna innan projektet startar, hon arbetar både i den stora gemensamma ateljén och i den lilla på avdelningen. Samarbetet med övrig personal grundas på frågor t.ex. Varför gjorde du så?, Varför valde du detta material?. Det är frågorna som leder arbetet framåt. Genom atelieristan bildas det ett nät mellan de olika avdelningarna. Hon fungerar som förskolans minne och har en helhetssyn. Det är också viktigt att lyssna på vad barnen har att säga, att vara lyhörd. Atelieristan erbjuder barnen olika material. Barnen lär sig utforska materialet, lyssna, ta i och känna. Samma process som för de stora konstnärerna. 10

11 Dessutom har hon viktiga kompetenser om teknik, material m.m. som pedagogerna får ta del av och lära sig mer om. På småbarnsförskolorna finns ingen egen atelierista av ekonomiska skäl. Men de har möjlighet att diskutera projekt m.m. med en atelierista. Att inte ha en egen atelierista har på sätt och vis bidragit till ett större utbyte och samarbete mellan förskolor och småbarnsförskolor. Atelieristan ersätter aldrig personal som blivit sjuk. Inte ens om förskolan är i kris. Det skulle innebära en risk att atelieristafunktionen skulle kunna dras in. Pedagogistan pedagogisk handledare Varje pedagogista ansvarar för ett visst antal småbarnsförskolor respektive storbarnsförskolor. Det är viktigt att hon har en helhetssyn. Varje vecka träffas de åtta pedagogistorna tillsammans med en psykolog för barn med särskilda rättigheter, de har även träffar med representanter för kommunens skolverksamhet och med Reggio Children. De arbetar ute på förskolorna, med barnen, pedagogerna och familjerna. En av de viktigaste uppgifterna är att bilda nätverk mellan förskolorna, men även att ta del av projekten. Lärarna bidrar med barnens tankar, ord och bilder, pedagogistan bidrar med teorier och filosofiska tankar sett ur en annan vinkel. Planeringstid Av de 36 arbetstimmar som utgör en heltidstjänst arbetar man 31 timmar med barnen och har fem timmar barnfri tid på småbarnsförskolorna. På storbarnsförskolorna är man 30 timmar i barngruppen och har sex timmar planeringstid. Personalen på storbarnsförskolorna har två och en halv timme intern fortbildning per vecka. Ytterligare tre och en halv timme barnfri tid fördelas på fortbildningstillfällen och kontakter med föräldrar. En gång i veckan träffas all personal på förskolan och diskuterar arbetet. Både de första timmarna på morgonen innan så många barn har kommit, och tiden då alla barn sover tas tillvara för dokumentation, reflektion och annat pedagogiskt arbete. 11

12 Innemiljön Ett uttryck för hur man utgår ifrån barnens ålder är att miljön och materialen på varje avdelning anpassas efter just åldern. Därför byter barnen avdelning varje år. På småbarnsförskolorna lägger man stor vikt vid mångsinnlighet och vid de små barnens stora drift att upptäcka och undersöka. Här möter de ljud, ljusintryck, former och föremål av många olika slag. Speglar där man kan få syn på sig själv eller kanske ett annat barn, eller båda ihop! Genom studier av hur barnen använder miljön och i samarbete med arkitekter och formgivare utvecklar man de möbler som man behöver. Allt i miljön finns där av en anledning, pedagogerna arbetar med att utforma och förändra miljön och tar den i bruk på många olika sätt. Grundtanken är att de sinnesintryck som erbjuds barnen ska vara utmanande. Man vill stimulera upptäckarglädje och reflektion. Rummen är utformade utifrån Reggio Emilias grundläggande värden insyn, öppenhet, synliggörande, genomskinlighet och delaktighet. I entrén kan det finnas citat av barn och barns tankar och teorier. Personalen presenterar sig i ord och bild. Rummen är stora och ljusa, det är högt i tak. Det ska vara en öppenhet, synliggörande, genomskinlighet och delaktighet. Centralt på förskolan ligger piazzan, torget. Där finns mycket på väggarna som ska kommunicera och visa upp spår av barnen. Allt är mycket vackert uppsatt, inget halvtrasigt utan allt är fräscht. Här finns det lekmöbler som är specialritade och uppställda för att skapa rum i rummet och bjuda in till lek och kommunikation. Som t.ex. halvcirkelformade väggar där utklädningskläderna hänger på krokar eller triangelformade spegelkaleidoskop, som man kan gå in i och göra nya visuella upptäckter i. Men man tar även emot begagnade möbler som föräldrar skänkt bara det står i samklang med den miljö man vill ge barnen. Från torget kommer man till de olika avdelningarna som oftast består av två stora och ett litet rum, Det lilla rummet är ofta en miniateljé där barnen kan skapa av en mängd olika material. Det finns inte så många leksaker. Vid ingången till varje avdelning hänger ett veckobrev till föräldrarna. Man fotograferar och skriver vad barnen gjort under dagen, sätter upp teckningar och skriver repliker som barnen fällt. Även miljön på avdelningarna är utformad utifrån de grundläggande värderingarna. Här finns plats att undersöka, tänka, prova och skapa, med speglar och ljus som förändrar material och miljöer. Man använder sig ofta av projektorer och overheadapparater för att skapa bilder och bakgrunder. Utemiljön Det finns en öppenhet mellan ute och inne som delvis beror på det varma klimatet. Dörrar som står på vid gavel mot uteplatser, med samma klinkergolv ute som inne. På uteplatserna finns bord, stafflier, små sandlådor där barnen kan skapa, upptäcka och prova. Runt uteplatserna växer gräs, ibland ganska högt, för att ge stadsbarnen möjlighet att gå i högt gräs. Där finns olika balans- och klättringskonstruktioner, ibland även labyrinter. På en del förskolor finns dammar med guldfiskar i. Matsituationen På förskolorna finns två stycken som arbetar i köket, en kokerska och en medhjälpare. Dessa två tar bara hand om köket, men ingår i det övriga arbetslaget vad gäller status och utbildning. De är med på konferenser och möten. Deras huvuduppgift är att laga god mat och serva vid frukost, lunch och mellanmål. Kökspersonalen börjar tidigt på morgonen och förbereder frukosten, dukar fram och tar hand om disken. Därefter förbereds lunchen som består av soppa och en pastarätt. Alla måltider intas i en matsal som bara används för detta ändamål. En del förskolor har både tygdukar och servetter. På en förskola bestämde ett dukbarn vilka barn som skulle sitta bredvid varandra. 12

13 Barnen sitter för det mesta cirka sex vid varje bord. Tillsammans med några pedagoger serverar kökspersonalen maten till en grupp på 26 barn. Ingen personal sitter vid borden utan de sitter vid ett eget bord bredvid. Övriga pedagoger äter i egen matsal och för pedagogiska samtal. I matsalen kan det vara upp till 50 barn samtidigt. Detta gäller från tre års ålder. När lunchen är slut tar pedagogerna hand om barnen och kökspersonalen dukar av, gör i ordning matsalen och förbereder sen för mellanmålet. Föräldrasamverkan Föräldrarnas samverkan och delaktighet välkomnas men den är på frivillig basis. De ses som mycket betydelsefulla och bjuds in i det pedagogiska arbetet på många olika sätt. Man har ett synsätt på barnen som individer med en egen historia och eget socialt liv, vilket gör familjen till en värdefull part i det pedagogiska arbetet. Föräldrarnas engagemang i förskolans arbete ses som en av förutsättningarna för den pedagogiska kvaliteten. Personal och föräldrar träffas i organiserad form åtta gånger per år. Man har många olika former av möten med familjer/föräldrar. Klassmöten hålls av pedagogen för alla föräldrar i klassen. Där kan man diskutera runt ett projekt som just nu pågår, man fokuserar på projektet och inte på de enskilda barnen. Smågruppsmöten med en mindre grupp föräldrar för att lättare kunna diskutera behov och problem hos familjer och barn, inför avslutningen presenterar man projekt där just de barnen deltagit. Man pratar inte om hur mycket de kan, utan hur mycket de varit med om och lärt sig sen de började. Individuella möten har man på begäran av föräldrar och ibland pedagogen för att diskutera just det barnets behov och utveckling. Ämnesmöten, där man diskuterar ett visst problem eller ett ämne som alla har intresse av, ibland bjuder man in en expert. Arbetsmöten, när man vill förändra i förskolans miljö, göra material eller organisera ett evenemang som fester och utflykter. På en förskola hade barnen tyckt att småfåglarna skulle få ett eget tivoli 13

14 och det hjälpte föräldrarna till med. Fester och Utflykter, för att familjerna ska få träffas och ha roligt tillsammans. 6. Studiebesök Paulo Freiret hette tidigare Canali Från början låg förskolan i ett gammalt hus som var donerat av en baron, den hade då bara två avdelningar. Den nya förskolan byggdes på åkern intill och har tre avdelningar med 26 barn på varje. När förskolan byggdes samarbetade arkitekten med pedagoger, barn, föräldrar, geologer och utemiljöexperter. Det var viktigt att alla fick delta i processen och att det fanns en respekt för dem som ska vara i lokalerna, och för naturen. Det var ovanligt många som deltog i planeringen. Tanken var att det skulle vara en nära relation mellan ute och inne. Byggnaden följer med ut. Barn och föräldrar var med under uppbyggnaden. Barnen var i början väldigt färgade av sin gamla förskola och det var skillnad mellan pojkar och flickor. Trots att den gamla förskolan inte hade någon piazza så ville barnen att det skulle finnas en i den nya. När förskolan var klar började de lära känna den. De gjorde kartor med barnen för att se hur barnen upplevde rummen. De ställde frågor till miljön. Viktigt med tomrum, att inte allt fylls med saker som skapar ett rörigt intryck. Väggarna var putsade i ljust gult och aprikos. Likaså är ljuset viktigt, skuggor som ändras, det fanns många stora och höga fönster. Utanför är det ängar och fruktträd. Finansieringen har kommunen stått för. De känner att de investerar i de små barnen, men förskolan ska även vara en tillgång för alla i omgivningen, därför använder en teatergrupp för lågstadiet deras lokaler. Förskolan har inte blivit dyrare än om de renoverat de gamla lokalerna. Andersen studiebesök med barn närvarande Förskolan heter Andersen efter den danske barnboksförfattaren HC Andersen. Byggnaden är sex år gammal, det är tre avdelningar med 26 barn på varje, två morgonpedagoger per avdelning. Lokalerna är omgjorda för att kunna anpassas till de behov som finns, bl.a. finns nu en avdelning till. Grupperna är åldersindelade under dagen men sammanslagna på eftermiddagen. Pedagogen följer barnet i tre år från att det börjar tills det slutar. Varje avdelning har en kontakt/meddelandehörna där barnen på olika sätt kan kommunicera med varandra. På treårsavdelningen brukar de göra presenter och lägga i, för att senare övergå till teckningar och så småningom till skrivna saker. Det ger pedagogen möjlighet att se var barnen befinner sig, vad de tänker och gör. Det händer att något barn inte får något, men det brukar alltid lösa sig, oftast genom att något annat barn ser det och lägger dit något. Man har en kommunikationspärm där man samlar de samtal som sker under året. Framför varje avdelning har varje barn ett litet fack med sitt namn där föräldrar och pedagoger kan kommunicera. Varje morgon har man samling, då bestämmer barnen vad de vill göra. Det man valt att göra måste man påbörja, men man behöver inte fortsätta hur länge som helst. Svårt att veta när man ska lägga sig i eller inte, låta barnen utforska själva, men vi måste ge barnen tekniken. Man har inga deadlines eller prestationskrav, det är däremot viktigt att det slutförs någon gång. Samlingen ser olika ut på de olika avdelningarna beroende på ålder, pedagoger m.m. Det är viktigt att samlingen är demokratisk. 14

15 Fördelarna med åldersindelat är att det är lättare att ge plats för individen. Under den fria lektiden blandar sig barnen knappt fast de får välja fritt. På hösten börjar tre- och femåringarna samtidigt, då kan femåringarna vara lite faddrar åt treåringarna. 7. Barn med speciella rättigheter År 1976 blev det lag på att barn med speciella rättigheter hade förtur och att det skall vara obligatoriskt för dessa barn att gå i vanlig förskola. Barnen har ett handikapp med klar diagnos: blinda, döva, rullstolsburna av olika skäl, autism etc. Dessa barn var tidigare på stora institutioner. Lagen säger också att personalen är skyldig att utbilda sig så att de kan ta hand om barnet på bästa sätt. Det är inte mer än ett barn med handikapp i varje grupp. En psykolog tar kontakt med föräldern innan barnet börjar på förskolan. Föräldern får också stöd och hjälp från en hälsocentral. Föräldern har även rätt till nedsatt tid i arbetet och får ersättning för att kunna stödja sitt barn. När barnet fyllt elva år finns det speciella institutioner för dem. Miljön är mycket viktig för dessa barn. Därför är förhållningssättet som används på Reggio Emiliaförskolorna extra passande för barnen. Arbetssättet går ju ut på att uppmuntra och utmana barnen. Att se möjligheterna, kommunicera och skapa sammanhang, stödja barnet diagnosen är inte det viktigaste. Barnen videofilmas och dokumenteras för att se utvecklingen, och samtal sker hela tiden för att utvecklingen ska gå framåt. Barnet har rätt till en stödlärare, extra resurs. Personalen arbetar också mycket med jagoch lekstarka barn som hjälp till det handikappade barnet. Övriga resurskrävande barn har inte rätt till extra personal, utan personalen med sin pedagogiska handledning ska klara dem inom den befintliga gruppen. Föräldrarna är mycket nöjda med personalens entusiasm. Miljön för övrigt i staden är inte handikappvänlig. Höga trottoarkanter, inga rullstolsramper eller hissar på tvåvåningsförskolor, inga dörröppnare, så i den offentliga miljön finns det mycket att göra. 8. Förskola skola En av våra första frågor när vi började konferensen var om det finns någon Reggio Emiliaskola. Vi fick inget svar på vår fråga, utan vi skulle finna svaret i slutet av veckan fick vi veta. Svaret är att det inte finns någon skola som arbetar helt efter Reggio Emilias pedagogiska filosofi. Det beror på att det är andra huvudmän som styr skolan. Men eftersom 36 % av barnen kommer från Reggioförskolan, så kräver föräldrarna att skolan ska använda samma pedagogik. Det finns en del samarbete på några håll, bland annat samarbetar förskolan och skolan med en del projekt. Konstutställningar är ett vanligt sätt att samarbeta på. Skolorna börjar att se över sin miljö och hur man kan använda teknologin. 15

16 9. Projekt I Reggio Emilia vill man inte att förskolan ska förmedla kunskaper utan man vill att det skall vara en delaktighet, där erfarenheterna kan smälta samman. Tankar blir omsatta i handlingar och handlingar omsatta till tankar, en deltagandets teori. Förskolorna ska inte vara isolerade utan en plats som öppnar sig mot samhället, påverkar det och påverkas av det. Ett ansvar som alla förskolor har är att visa upp sig utanför förskolan för att andra människor ska se och uppleva. Genom att arbeta i projekt tycker de att de lättare kan förstå hur barn lär och hur förskolan kan stödja barnen. Projekt är ingen improvisation, det krävs många tankar innan projektet börjar, pedagogen måste försöka förutse så många vägar som möjligt, vad som kan hända och vad som kan utvecklas. Man kan säga att projektarbete är lika med tankearbete. Projekt är viktigt för det sätter olika personer i samspel med varandra, intresset förflyttas till det som händer mellan barn barn, barn material, barn pedagog. Det kan liknas vid att spela ping-pong: att kunna ta emot bollen men även kunna skicka tillbaka den, att skicka tillbaka bollen är svårast. Om man skickar tillbaka bollen för långt kan barnet inte svara, skickar man hela tiden i samma bana tröttnar barnet. Dokumentationen är en viktig del av projektarbetet och centralt i deras arbete, projektet ska dokumenteras under sin gång, inte efteråt. Det är viktigt att kunna backa och se vägen som fört oss framåt och att kunna läsa vad vi gjort och tänkt. Ett projekt kan innehålla barns önskemål, vuxnas önskemål eller gemensamma önskemål. När man väljer ett tema är det viktigt att man får in alla synvinklar i analysen av temat. T.ex. 16

17 barnets längtan att bli stor, matematiska problem, jämförelser med andra barn. Pedagogen måste hjälpa barnen att få den kunskap som hon anser att de ska ha. T.ex.: På en avdelning för tre- och fyraåringar upptäckte pedagogen att flera av pojkarna höll på och jämförde längd m.m. De mätte sig osv. Pedagogen tar med sig en korg full med material som barnen kan behöva, linjaler, legobitar, foton, tuschpennor och papper. Materialet är inte valt av en slump, material med olika möjligheter provocerar fram nya idéer. Hon samlade pojkarna och ställde frågan: Är ni alla lika långa? Efter att pedagogen ställt första frågan svarar barnen, inte med så många ord, utan mer med kroppen, de reser sig, och tittar på varandra, sträcker på sig. De lägger sig ned med huvudet mot väggen och använder sig av rummets horisontala och vertikala delar. Sen ställer de sig på ett led, en av pojkarna är övertygad om att han är längst och ställer sig först i ledet, trots de andras protester. De börjar argumentera och diskutera, de använder tiden som kompetens, t.ex. Jag har vuxit snabbt, jag är ju bara tre år, eller Jag fyller snart fyra, underförstått alltså är jag längst. Den längste mäter sig mot den kortaste och säger lite generat Man kanske kan vara lika långa?. De förhandlar. Pedagogen lyssnar, men bestämmer sig för att inte ingripa i diskussionerna, utan väntar in annan argumentation t.ex. mått. Det är pedagogen som måste avgöra om hon ska ingripa eller inte, ingen är perfekt och det finns ingen manual för hur man ställer frågor eller när man ingriper. Men frågorna får inte vara för svåra eller för enkla, eller med enbart ja/nej-svar. Frågor måste ställas så att något nytt börjar gro. En bra fråga kräver argument, tankearbete, förklaring. Det är viktigt att ge barnen möjlighet att själva hitta lösningar för att uppnå kunskap. Efter en tid så börjar barnen använda nya strategier. De mäter varandra med hjälp av utsträckta armar. Barnen har hittat en egen personlig skala. De kommer fram till att de behöver verktyg för att kunna mäta. Då ställer pedagogen nästa fråga: Men hur kan vi förstå hur långa ni är? Barnen sätter upp ett stort papper på väggen och ritar sina silhuetter och mäter. Men de är inte nöjda i alla fall, de går in och ut i varandras silhuetter och upptäcker att ibland är silhuetten för stor, och ibland får man inte plats, en lek börjar. En flickgrupp fick samma frågor men gick helt annorlunda tillväga. Flickorna intresserar sig mer för likheter än för olikheter. Istället för att ställa sig på led ställer de sig i rad. Den kortaste märker själv att hon är det. Även för dem är tiden av betydelse t.ex. Jag är längre än dig men jag är bara 3 år, en annan flicka svarar Det betyder att du vuxit snabbare. De kommer fram till att längd beror på andra orsaker än bara ålder. De använder olika referenspunkter som hjälp för att mäta, t.ex. balkongen eller bordet. Pedagogen frågar: Hur kan vi hitta något här på förskolan för att kunna mäta oss? Flickorna använde sig av streck och teckningar, först skulle de skriva sina namn vid strecken men så kom de på att alla inte kan läsa så de måste rita teckningar istället. 17

18 Flickor och pojkar har gått samma väg men med olika strategier. Pojkarna ritade konturer flickorna gjorde streck och ritade. Till slut erkände pojkarna att flickornas metod att mäta var bra. De går med på att mäta sig med flickornas metod och vill mäta sig varje dag för att se om de växer. Gruppen har hittat ett gemensamt system för att förstå längd och de har blivit nyfikna på hur mycket de växer. Pedagogen fick tillslut ingripa och sätta en gräns för hur ofta de fick mäta sig, eftersom några av barnen blev frustrerade när de inte hade växt. Alla har olika tankar om varför de växer, att man äter mat, lika lång som pappa m.m. Ett barn säger Vet du att man inte kan backa tillbaka och bli kortare igen?. De accepterar sitt växande och att det inte styrs av dem själva. Ett projektet kan ta olika vägar för olika grupper och ha olika intensitet, ibland varje dag, ibland en till två gånger i veckan. Hur en temagrupp uppstår är väldigt olika, ibland frågar pedagogen vilka som vill vara med, ibland börjar barnen själva. Ibland behöver en vuxen ingripa och finna utmaningar även för de barn som inte vill. Det är pedagogens sak att reflektera över varför ett visst barn alltid gör samma sak, aldrig provar nya saker och att hitta en balans mellan redan inhämtad kunskap och ny. 10. Hur ett projekt kommer till Många av de kommunala förskolorna i Reggio Emilia har arbetet med projektet att undersöka sin stad ur olika synvinklar. De har gjort kartor och planer, de har antecknat stadens ljud, upptäckt skuggmönster och utforskat nattens ljus. 18

19 De olika processerna och strategierna har sedan gjort att pedagogerna tillsammans med barnen beslutat att göra en guidebok för turister som kommer till deras stad. Förskolorna hade olika roller i projektet. De använde sig av öppna frågor som inte har några färdiga svar. Här några exempel på frågeställningar från barn och pedagoger. Det krävs kvalitet på de frågor pedagogen ställer. Vad är en stad? Hur vill vi leva i denna stad? Vilka relationer har vi till staden? Vad har vi för bild av staden? Vet du vad en stad är? Vem tror du staden är till för? Kan du berätta var staden börjar och slutar? Finns det människor som inte bor i staden? Vad är det som gör att vi känner oss som medborgare eller inte? Vad tror ni människor vill veta om staden? Vad tror ni att folk vill uppleva? Hur ska vi introducera vår stad för människor som aldrig har varit här förut? De arbetade även med Hur välkomnar man någon ny? Hur kommunicerar en stad? Ett barn sa Vi måste nog skriva på engelska så att folk förstår. Hur orienterar man sig när man kommer till en ny stad? Barnen sa Det är lika bra att vi gör en karta så att de inte går vilse. Barnen fick göra olika kartor, en karta för att hitta till kyrkan o.s.v. 19

20 Nästa frågeställning: Vad får barnen för bild när de ser en karta? Temat har väckt tankar hos den vuxne och barnen. Hur bygger vi vidare kunskap? Hur fostrar vi barn till kritiskt tänkande? Som vuxen är det viktigt att hålla inne med sin egen bild för att i stället lyssna på barnen. Det är viktigt att i processen ha så mycket material som möjligt för att sedan ta ställning till valet det man sedan väljer ut. Med digitalkameran gör man ett val tillsammans med barnen vilka bilder man använder. Det gemensamma i projektet var frågeställningarna i början. 11. Remidadagen Folkets park Sön 12/5/02 Ett tiotal förskolor har utställning i parken. Barnens åldrar är från 1 6 år. Förskolan gjorde sig synlig i staden. Det var en deklaration i staden för barndomen och kreativitet. Staden var ockuperad av barnens kreativitet. Kreativitet är inte bara för konstnärer utan för varje människa. Konsten är en konsekvens. Det var en stark bild av delaktighet. Barn familjen pedagogen i staden, förenade med kreativitet. Starkt behov av att förstå vem är jag/vi. Det var en dialog/kommunikation mellan förskolan och staden. 20