Barn som begår brott. utredningar jämlikt 31 LUL

Transkript

1 Barn som begår brott utredningar jämlikt 31 LUL RättsPM 2013:6 Utvecklingscentrum Stockholm Uppdaterad maj 2016

2 Innehållsförteckning 1. Sammanfattning Barnkonventionen Förutsättningar för att inleda en utredning enligt 31 LUL PRESUMTIONSREGELN BEGÄRAN FRÅN SOCIALNÄMNDEN OKÄNDA GÄRNINGSMÄN ÖVER 15 ÅR UTREDNING FÖR ATT EFTERFORSKA GODS SOM ÅTKOMMITS GENOM BROTTET ELLER SOM KAN BLI FÖREMÅL FÖR FÖRVERKANDE ALLMÄNT ELLER ENSKILT INTRESSE BARN UNDER 12 ÅR Förfarandet vid utredningen (32 LUL) Särskild skyndsamhet Juridiskt biträde Socialtjänstens medverkan UNDERRÄTTELSE NÄRVARO VID FÖRHÖR Vårdnadshavarens medverkan UNDERRÄTTELSE KALLELSE TILL FÖRHÖR Hur ska en utredning bedrivas och vad ska den innehålla? PRESUMTIONSREGELN BEGÄRAN FRÅN SOCIALNÄMNDEN ALLMÄNT ELLER ENSKILT INTRESSE ÖVRIGA GRUNDER Vem ska ta del av en avlutad utredning? Tvångsmedel HÄMTNING OCH MEDTAGANDE TILL FÖRHÖR GRIPANDE, KVARSTANNANDE OCH KVARHÅLLANDE BESLAG, HUSRANNSAKAN OCH KROPPSVISITATION FOTOGRAFI OCH FINGERAVTRYCK KROPPSBESIKTNING Bevistalan Bilaga, Checklista för beslut om kroppsbesiktning enligt 36 b LUL Uppdatering av rättspromemorian i maj 2016 Promemorian publicerades i december Den uppdatering som nu har gjorts har endast omfattat de delar som rör frågan om juridiskt biträde. I övrigt har ingen saklig uppdatering skett. Vissa språkliga korrigeringar och andra mindre justeringar har även gjorts. 2

3 1. Sammanfattning Möjligheterna att inleda en utredning när ett barn under 15 år har begått ett brott regleras i 31 lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL). Dessa regler ändrades i betydande mån genom en lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli Förändringarna innebar bl.a. att det numera föreligger en presumtion för att inleda en utredning vid allvarliga brott. Vidare infördes möjligheter att besluta om kroppsbesiktning vid allvarliga brott samt vid misstanke om ringa narkotikabrott. Förutsättningarna för att förordna ett juridiskt biträde utvidgades också. I förarbetena till 2010 års lagstiftning anges att det primära syftet med en utredning jämlikt 31 LUL är att kartlägga behovet av sociala insatser. Andra syften med en utredning kan vara 1. att fler brott av unga ska utredas, 2. att målsägandens intresse ska väga tyngre, 3. att samhällsintresset ska få större betydelse och 4. att möjligheten till tvångsmedel ska utökas. Denna promemoria är avsedd att vara ett stöd vid tillämpningen av reglerna i LUL Sammanfattningsvis kan följande sägas. 1. En utredning ska inledas vid allvarliga brott där minimum i straffskalan är ett år, den s.k. presumtionsregeln (31 första stycket LUL). Detsamma gäller också för osjälvständiga brottsformer till sådana brott. 2. En utredning får enligt 31 andra och tredje stycket LUL inledas på begäran av socialnämnden om nämnden bedömer att utredningen kan antas ha betydelse för att avgöra behovet av socialtjänstens insatser för den unge, om det behövs för att avgöra om någon som har fyllt femton år har tagit del i brottet, om det behövs för att eftersöka gods som åtkommits genom brottet eller som kan bli föremål för förverkande eller om det av andra skäl är av särskild betydelse ur ett enskilt eller allmänt intresse att en utredning inleds. 3

4 3. Presumtionsregeln är tillämplig även på barn under 12 år, men det finns ett stort utrymme att bryta presumtionen. När det gäller övriga grunder får en utredning mot ett barn under 12 år inledas endast om det finns synnerliga skäl (31 fjärde stycket LUL). 4. Åklagaren ska alltid, utan undantag, begära att ett juridiskt biträde ska förordnas för barnet i utredningar som har inletts enligt presumtionsregeln. Enligt Utvecklingscentrum Stockholms uppfattning bör detsamma gälla i de fall en utredning har inletts på den grunden att det är av särskild betydelse ur enskilt intresse (31 tredje stycket 3 LUL). I andra fall ska åklagare begära att ett juridiskt biträde förordnas om det finns synnerliga skäl för det. Det juridiska biträdet ska i princip alltid vara närvarande vid alla förhör i sak med barnet. (se avsnitt 6). Syftet med utredningen är avgörande för omfattningen av densamma. 5. Om socialnämnden begärt att en utredning ska ske är det också nämnden som avgör när den ska anses klar. I övriga fall får utredningen anses klar när syftet är uppnått. Det innebär att om det rör sig om ett brott enligt presumtionsregeln kan utredningen komma att bli ganska omfattande eftersom syftet bl.a. är att klarlägga vad som faktiskt har hänt. 6. En utredning får som huvudregel inte pågå i mer än tre månader (32 andra stycket LUL). 7. Socialnämnden har rätt att ta del av en färdig utredning, vilket sker genom att ett protokoll skickas till nämnden (se 37 LUL). Ett juridiskt biträde bör också som huvudregel ha rätt att få ta del av utredningen. Vad gäller barnet som kan misstänkas och dennes vårdnadshavare får deras rättighet att ta del av materialet avgöras från fall till fall. Vid allvarligare brottslighet torde det vara rimligt att barnet och vårdnadshavaren bereds möjlighet att ta del av utredningen. 8. I 36 f LUL anges vilka tvångsmedel som är aktuella när det gäller barn under 15 år. Denna regel är uttömmande. 9. Tvångsmedel mot barn ska tillämpas restriktivt och med försiktighet. Att hämta ett barn i skolan bör t.ex. endast ske om det är fråga om allvarlig brottslighet där kollusionsfaran är stor och åtgärden brådskar. Det ska vidare ske på ett diskret sätt. 4

5 10. Åklagaren har möjligheterna att kroppsbesiktiga barn som är misstänkta för brott enligt presumtionsregeln. Ett sådant beslut borde kunna vara aktuellt om brottet är tillräckligt allvarligt, vilket ofta torde vara fallet när det gäller brott enligt presumtionsregeln, och åklagaren bedömer att det finns en realistisk möjlighet till ett resultat som kan bidra till att leda utredningen framåt. Misstankegraden uttrycks på olika sätt i bestämmelserna. De uttryck som förekommer är misstänks, kan misstänkas och skäligen misstänkt. För att läsaren ska uppmärksamma detta har misstankegraden markerats med kursiv stil i texten. 5

6 2. Barnkonventionen Sverige har tillträtt FN:s barnkonvention. Hänsyn ska tas till konventionens artiklar när åklagare och polis handlägger utredningar enligt 31 LUL. De grundläggande principerna i barnkonventionen är följande. Principen om icke diskriminering (art 2) Principen om barnets bästa (art 3) Principen om barnets rätt till liv, överlevnad och utveckling (art 6) Principen om barnets rätt att komma till tals (art 12) I övrigt hänvisas till RättsPM 2013:7 Unga lagöverträdare och barnkonventionen. Vad som sägs där gäller även i tillämpliga delar för utredningar enligt 31 LUL. 3. Förutsättningar för att inleda en utredning enligt 31 LUL 3.1 Presumtionsregeln Enlig 31 första stycket LUL finns det en presumtion för att en utredning ska inledas när barn under 15 år kan misstänkas för brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år samt straffbelagt försök, förberedelse eller stämpling till ett sådant brott. I förarbetena anges att det vid mycket allvarlig brottslighet i allmänhet är motiverat med en utredning för att klarlägga om det finns behov av insatser från socialtjänstens sida. Att allvarliga brott utreds ökar möjligheten att sätta in adekvata insatser för unga lagöverträdare. Det finns också regelmässigt ett starkt intresse av att närmare få kännedom om hur brottet har utförts. Vidare finns ett tydligt målsägandeintresse för att omständigheterna kring brottet blir utredda. 1 Det är möjligt att underlåta att inleda en utredning enligt 31 LUL om särskilda skäl talar emot en utredning. I förarbetena anges som exempel att en utredning framstår som obehövlig eftersom det redan från början står klart att omständigheterna kring brottet är tillräckligt klarlagda. I undantagsfall kan också omsorgen om barnets bästa vara ett skäl att underlåta att inleda en utredning enligt denna bestämmelse. Här bör man beakta barnets mognad, utveckling och hälsotillstånd. Att lång tid förflutit sedan brottet kan också vara en orsak till att underlåta att inleda en utredning, dock inte vid de allvarligaste brotten. De osjälvständiga brottsformerna kan ha ett betydligt lägre straffvärde än ett års fängelse, vilket är en 1 Prop. 2009/2010:105 s

7 omständighet som kan vägas in i bedömningen av om det föreligger särskilda skäl mot att inleda en utredning. 3.2 Begäran från socialnämnden I 31 andra stycket LUL anges att på socialnämndens begäran får en utredning om brott inledas även i andra fall avseende någon som inte fyllt femton år om socialnämnden bedömer att utredningen kan antas ha betydelse för att avgöra behovet av socialtjänstens insatser för den unge. Det är alltså socialnämnden som ska initiera en utredning enligt denna grund. Det torde i praktiken innebära att det är företrädare från socialnämnden som ska kontakta polisen och uttryckligen begära att en utredning ska inledas. I syfte att få en enhetlig rättstillämpning anges i bestämmelsen vilka omständigheter som socialnämnden särskilt ska beakta vid bedömningen av om en utredning ska inledas. Exempel på sådana omständigheter är att den unge äventyrar sin hälsa eller utveckling eller om brottet kan antas utgöra ett led in en upprepad brottslighet. Med uttrycket brott som innebär att den unge äventyrar sin hälsa eller utveckling avses överlagda brott mot person eller egendom. Det är fråga om brott som vittnar om en hög grad av hänsynslöshet eller grov tanklöshet i fråga om andra människors liv, hälsa eller egendom. Det kan emellertid även röra sig om brott som med hänsyn till sin karaktär gör det sannolikt att behov av hjälpinsatser föreligger, såsom t.ex. narkotikabrott. 2 Den andra grunden som socialtjänsten har att ta hänsyn till är om det rör sig om ett brottsaktivt barn. Sådana barn löper risk att utvecklas negativt och i förarbetena anges att socialtjänstens åtgärder måste sättas in tidigt för att ha någon effekt. Det finns möjligheter för polis och åklagare att vidta åtgärder innan socialnämnden begärt en utredning enligt 31 andra stycket LUL. Detta regleras i 34 tredje stycket LUL. Huvudregeln är att förhör med den unge kan hållas. Undantagsvis, om det finns särskilda skäl, får också andra åtgärder vidtas. Med andra åtgärder avses förhör med målsäganden och vittnen samt straffprocessuella tvångsåtgärder. Åtgärder som vidtas innan socialnämnden begärt att en utredning ska inledas sker alltså utanför en utredning enligt 31 LUL. 3.3 Okända gärningsmän över 15 år Enligt 31 tredje stycket 1 LUL finns en möjlighet att inleda en utredning för att klarlägga om någon över 15 år har deltagit i brottet. En utredning får alltså inledas 2 Prop. 2009/10:105 s

8 om det behövs för att ta reda på om någon straffmyndig deltagit i brottet, dvs. det rör sig om fall där eventuella gärningsmän över 15 år är oidentifierade. Om situationen är sådan att en eller flera straffmyndiga gärningsmän är identifierade och barnet endast ska höras för att säkra bevisningen om de straffmyndigas brottslighet, bör istället den misstänkte personen under 15 år höras inom ramen för förundersökningen jämlikt 23 kap. 6 rättegångsbalken Utredning för att efterforska gods som åtkommits genom brottet eller som kan bli föremål för förverkande Av bestämmelsen i 31 tredje stycket 2 LUL framgår att en utredning kan inledas både för att eftersöka gods som åtkommits genom brott och gods som kan bli föremål för förverkande. Det kan här röra sig om brottsverktyg, t.ex. vapen vid rån, eller föremål som typiskt sett är tänkta att användas som hjälpmedel vid brott. 3.5 Allmänt eller enskilt intresse Efter lagändringen 2010 finns numera en bestämmelse i 31 tredje stycket 3 LUL som ger åklagare och polis möjlighet att inleda en utredning om det är av särskild betydelse med hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse. Allmänt intresse När det gäller rekvisitet allmänt intresse framhålls i förarbetena att polisen för att kunna bedriva ett effektivt brottsförebyggande arbete kan ha behov av att klarlägga lokala grupperingar och brottsmönster. Detta exemplifieras med att en viss typ av brottslighet kan förekomma i besvärande stor omfattning i ett särskilt område, såsom omfattande stölder eller skadegörelse. Denna grund för att inleda en utredning ska tillämpas restriktivt. I bedömningen av om en utredning ska inledas bör det misstänkta barnets behov särskilt noga vägas mot det allmännas intresse av att brottet utreds. Brott med enbart böter i straffskalan kommer i princip inte omfattas av denna grund. 4 Enskilt intresse För att stärka brottsoffrets ställning vid brott begångna av barn under 15 år har grunderna för att inleda en utredning utvidgats på så sätt att en sådan numera får inledas om det är av särskild betydelse med hänsyn till ett enskilt intresse. Begränsningen att det ska vara av särskild betydelse innebär att det främst ska röra sig om 3 Se Riksåklagarens riktlinjer för handläggning av ungdomsärenden (RåR 2006:3), s. 50 och SOU 2008:111 s Prop. 2009/2010:105 s. 30 f. 8

9 brott som inneburit en särskilt allvarlig kränkning av målsägandens integritet eller förorsakat målsäganden svåra skador. Som exempel kan nämnas sexualbrott eller allvarliga våldsbrott som inte omfattas av presumtionsregeln. Såväl fysiska som psykiska skador bör beaktas. Även brott som förorsakat materiella skador till ett mycket högt straffvärde kan utredas enligt denna grund. 5 Ett brottsoffer kan ha rätt till brottsskadeersättning när ett barn under 15 år har begått brott. För att Brottsoffermyndigheten skall kunna fatta ett positivt beslut måste det finnas underlag, dvs. det måste med tillräcklig säkerhet kunna slås fast att ett brott i objektiv och subjektiv mening har ägt rum. I detta sammanhang är polisutredningen av stor betydelse. Utredning ska dock inte inledas för alla fall som kan föranleda skadestånd utan det ska, precis som nämnts ovan, vara fråga om en allvarlig kränkning eller svåra fysiska skador. Brott med enbart böter i straffskalan kommer i princip inte att kunna aktualisera en utredning med hänsyn till ett enskilt intresse. 3.6 Barn under 12 år Presumtionsregeln Presumtionsregeln är tillämplig även på barn under 12 år, men det finns ett stort utrymme att bryta presumtionen med hänsyn till barnets mognad och utveckling. För ett riktigt ungt barn måste brottet vara mycket allvarligt för att presumtionen inte ska brytas. Barnets ålder är således en viktig parameter vid bedömningen av om särskilda skäl talar emot en utredning. Övriga utredningar Utredning med stöd av övriga grunder i 31 LUL får, vad avser barn under 12 år, endast inledas om det finns synnerliga skäl. När det gäller så unga barn bör behovet av sociala insatser i de allra flesta fall kunna tillgodoses utan en polisutredning. Vid sidan av presumtionsregeln finns det i praktiken sällan något behov av att utreda brott begångna av barn under 12 år. Rent allmänt kan sägas att barnet måste ha uppnått en viss mognad för att en utredning överhuvud taget ska framstå som meningsfull. Synnerliga skäl kan dock vara för handen när det är fråga om mycket omfattande upprepad brottslighet där de enskilda brotten inte har det straffvärde som presumtionsregeln kräver. 6 5 Prop. 2009/2010:105 s. 31 f. 6 Prop. 2009/10:105 s

10 4. Förfarandet vid utredningen (32 LUL) Av 32 första stycket LUL följer att vissa bestämmelser i rättegångsbalken om förundersökning i tillämpliga delar ska gälla vid utredning enligt 31 LUL. Bland annat tillämpas bestämmelserna i 23 kap. rättegångsbalken om objektivitet, om närvaro av annan vid förhör, om vem som ska leda förhör och om underlåtenhet att inställa sig till förhör. Enligt 32 tredje stycket LUL ska utredningen, om det inte möter hinder, ledas av en polis eller en åklagare som är särskilt lämpad för uppgiften. Av hänvisningen i 32 första stycket LUL till 23 kap. 3 rättegångsbalken följer bl.a. att såväl Polismyndigheten som åklagaren är behörig att inleda en utredning. En närmare reglering av när polis respektive åklagare ska leda utredningen ges i Åklagarmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om ledning av förundersökning i brottmål (ÅFS 2005:9). Bestämmelserna är detsamma som för övriga mål vilket innebär att polisen ska leda utredningar när brottet är av enkel beskaffenhet och något undantag inte är tillämpligt. I annat fall ska utredningen ledas av åklagare. Föreskriften i 7 5, som anger att åklagaren ska leda förundersökningar där målsäganden är under 15 år, ska dock inte gälla för utredningar enligt 31 LUL. Detta innebär att ansvaret för en sådan utredning inte med automatik ska övertas av åklagare. Polismyndigheten ska alltså leda utredningar om exempelvis misshandel där både den som misstänks för brottet och målsäganden är under femton år, om inte utredningen med stöd av övriga bestämmelser författningen ska ledas av åklagare. Ett exempel på en sådan bestämmelse kan nämnas 8 1. Där anges att åklagaren ska leda utredningar när någon under 15 år ska höras under förundersökningen och detta påkallar att åklagare leder förundersökningen. Så kan vara fallet om åklagares närvaro krävs vid förhöret, om åklagare bör ta ställning till formerna för förhöret eller om åklagare bör ta ställning till om den unge överhuvudtaget ska höras. 5. Särskild skyndsamhet I 32 LUL anges att en utredning om brott som avser barn under 15 år ska bedrivas med särskild skyndsamhet och avslutas så snart det kan ske. Utredningen får inte pågå längre tid än tre månader om det inte är nödvändigt med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter. I förarbetena anges att det är lika viktigt med en snabb insats från samhällets sida när barn begår brott oavsett om lagföring ska ske eller inte. Skäl att överskrida fristen kan t.ex. finnas om utredningen är särskilt omfattande eller komplicerad. Det borde också kunna röra sig om situationer då det är nödvändigt att invänta resultat från forensiska 10

11 undersökningar. Enligt förarbetena avses med uttrycket andra särskilda omständigheter att främst individuella skäl hänförliga till barnet eller andra som ska höras i utredningen ska beaktas Juridiskt biträde I och med 2010 års lagstiftning utvidgades möjligheten att förordna ett juridiskt biträde. När en utredning inleds med stöd av presumtionsregeln ska ett juridiskt biträde förordnas om det inte är uppenbart att den unge saknar behov av biträde (32 a första stycket 1 LUL). När en utredning inleds med stöd av 31 andra eller tredje stycket LUL ska ett juridiskt biträde förordnas om det finns synnerliga skäl (32 a första stycket 2 LUL). UC Stockholm ger följande vägledning i fråga om begäran hos rätten att ett juridiskt biträde ska förordnas samt närvaro av juridiskt biträde vid förhör. När utredning inleds med stöd av presumtionsregeln rör det sig om mycket allvarlig brottslighet. I dessa situationer finns risk för att barnet hamnar i underläge mot polis och åklagare. Det finns även risk för att höga skadeståndskrav kan komma att riktas mot barnet. Mot bakgrund av de överväganden som gjorts avseende behov av försvarare för misstänkta över 15 år i kapitel 4 i Riksåklagarens riktlinjer för handläggning av ungdomsärenden (RåR 2006:3) kan det aldrig vara uppenbart att ett barn under 15 år saknar behov av juridiskt biträde vid misstanke om allvarlig brottslighet. I praktiken innebär det att åklagare alltid, utan undantag, ska begära att ett juridiskt biträde ska förordnas när utredning inleds med stöd av presumtionsregeln. Vid övriga utredningar enligt 31 LUL ska ett juridiskt biträde förordnas om det finns synnerliga skäl. Synnerliga skäl kan föreligga om stora skadeståndsanspråk kan komma att framställas mot barnet, vilket t.ex. kan bli fallet i utredningar som inleds på den grunden att det är av särskild betydelse med hänsyn till ett enskilt intresse. Åklagare bör därför alltid begära att ett juridiskt biträde förordnas även i dessa fall. Det juridiska biträdet ska vara närvarande vid alla förhör i sak med barnet. 8 Om det vid en samlad bedömning finns mycket starka skäl av nödkaraktär som talar 7 Prop. 2009/10:105 s Jfr avsnitt 4.5 i Riksåklagarens riktlinjer för handläggning av ungdomsärenden (RåR 2006:3). 11

12 mot att avvakta med förhör kan förhör hållas även om ett juridiskt biträde inte är närvarande. Detta kan framför allt aktualiseras i joursituationer. 9 Det är angeläget att komma ihåg att meddela tingsrätten när en utredning avslutas i de fall ett juridiskt biträde har förordnats. Det kan här anmärkas att det inte finns något lagligt stöd för att förordna målsägandebiträde eller en särskild företrädare för barn vid utredningar enligt 31 LUL. 7. Socialtjänstens medverkan 7.1 Underrättelse Socialnämnden ska omedelbart underrättas när ett barn under 15 år kan misstänkas för brott på vilket fängelse kan följa. Det följer av 34 första stycket LUL. En sådan underrättelse är en förutsättning för att socialnämnden ska kunna begära en utredning enligt 31 andra stycket LUL. Socialnämnden ska också omedelbart underrättas om en utredning enligt 31 LUL inletts. 7.2 Närvaro vid förhör Socialtjänstens närvaro vid förhör regleras i 34 andra stycket LUL där det framgår att om en utredning inletts enligt presumtionsregeln krävs det särskilda skäl för att företrädare för socialtjänsten inte ska närvara. Detsamma gäller om en utredning inletts på socialnämndens begäran. När det gäller utredningar som inletts med stöd av presumtionsregeln kan det förekomma situationer då polisen behöver hålla förhör med den unge på tider då socialtjänsten inte kan nås, såsom under kvällar och helger. Särskilda skäl för att inte närvara kan då föreligga. I de fall socialnämnden begärt en utredning, där förhören ofta planerats in i förväg, kan särskilda skäl vara att företrädaren för socialnämnden hastigt insjuknat och någon ersättare inte kunnat ordnas. Utrymmet för att inte närvara i dessa fall är alltså mycket begränsat. 10 Om en utredning inletts med stöd av övriga grunder enligt 31 LUL ska företrädare för socialtjänsten närvara om det inte möter något hinder. 9 Jfr avsnitt 4.7 i Riksåklagarens riktlinjer för handläggning av ungdomsärenden (RåR 2006:3). 10 Prop. 2009/2010:105 s

13 8. Vårdnadshavarens medverkan 8.1 Underrättelse Vårdnadshavaren ska omedelbart underrättas om någon kan misstänkas för att före femton års ålder ha begått ett brott. Vårdnadshavaren ska också underrättas om att en utredning enligt 31 LUL har inletts. Detta regleras i 33 första stycket LUL. En underrättelse behöver inte ske om det är till men för utredningen eller det finns särskilda skäl mot det. I förarbetena nämns att en underrättelse får underlåtas om vårdnadshavaren är misstänkt för delaktighet i det brott den unge är misstänkt för eller om det skulle vara till större skada än nytta för den unge om vårdnadshavaren underrättas, exempelvis vid risk för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. 11 Observera att i bestämmelsen likställs vårdnadshavaren med annan som svarar för den unges vård och fostran samt annan som har en fostrande roll i förhållande till den unge. 8.2 Kallelse till förhör Huvudregeln är att vårdnadshavare ska kallas till förhöret med den unge. Det anges i 33 andra stycket LUL. Förutsättningarna för att underlåta att kalla vårdnadshavarna är desamma som gäller vid underrättelse (se ovan under avsnitt 8.1). 9. Hur ska en utredning bedrivas och vad ska den innehålla? Det måste naturligtvis bedömas från fall till fall vad en utredning ska innehålla. I Barnbrottsutredningens betänkande (SOU 2008:111) anges att syftet med utredningen kan indelas i två kategorier. Det ena syftet är att få ett underlag för att få veta om det finns ett behov av insatser från socialtjänsten sida. Det andra syftet är att en utredning är av vikt för att tillgodose andra intressen som inte är kopplat till barnets behov av hjälpinsatser. En utredning bör bedrivas ungefär som en förundersökning och när syftet är uppnått ska utredningen avslutas. Under utredningen måste man ta hänsyn till barnets ålder och utveckling. Åklagare och polis bör vara särskilt uppmärksam på den belastning som det kan tänkas innebära för ett barn att bli utsatt för en polisutredning. Formerna för utredningen ska vidare anpassas så att de i enlighet med barnkonventionens intentioner främjar barnets återanpassning. Det är därför viktigt att en utredning leds av en åklagare eller 11 Prop. 2009/10:105 s

14 polisman som, med avseende på intresse och fallenhet för arbete med brottsmisstänkta barn, är särskilt lämpad för uppgiften. 12 UC Stockholm ger följande vägledning vad gäller omfattningen av en utredning enligt 31 LUL. 9.1 Presumtionsregeln Vid utredningar som inleds enligt presumtionsregeln finns det ett starkt intresse av att få närmare kännedom om hur brottet har utförts. Utredningen sker i syfte att klarlägga vad som har hänt. Det kan därför i vissa fall krävas flera förhör med målsäganden, vittnen och den som kan misstänkas för brottet samt brottsplatsundersökning eller annan teknisk undersökning. Vid misstanke om t.ex. mordbrand kan det vara nödvändigt med en omfattande utredning, medan ett personrån kanske endast kräver några enstaka förhör för att händelseförloppet ska bli klarlagt. 9.2 Begäran från socialnämnden Vid utredningar som inleds enligt 31 andra stycket LUL är syftet med utredningen att ge socialnämnden underlag för att bedöma vilka insatser som ska ges. I tidigare förarbeten anges att någon mer ingående utredning om händelseförloppet ofta inte är nödvändigt för att socialtjänsten ska kunna avgöra vilka åtgärder som är nödvändiga. Däremot kan en noggrannare utredning behövas för att avgöra om barnets uppgifter är sanna. Även om barnet tar på sig skulden för vad som hänt måste barnets uppgifter i princip stödjas av andra omständigheter. Precis som vid en förundersökning är det viktigt att uppmärksamma omständigheter som talar för att barnet inte varit delaktig i brottet. 13 Vid en okomplicerad misshandel torde det ofta räcka med att utredningen innehåller förhör med målsäganden, den som kan misstänkas för brottet och eventuellt något vittne. Huvudregeln är att det är socialnämnden som avgör om en utredning är av tillräcklig omfattning för att ge ett underlag för vidare åtgärder. En utredning får dock inte bli orimligt resurskrävande. Polisen och socialnämnden bör därför ha en kontinuerlig kontakt så att utredningen får rätt inriktning och inte drivs längre än vad som är nödvändigt. 12 SOU 2008:111 s. 127 f. 13 Prop. 1983/84:187 s. 37 f. 14

15 9.3 Allmänt eller enskilt intresse Även vid utredningar som inleds enligt 31 tredje stycket 3 LUL är syftet med utredningen att klarlägga vad som hänt. Det torde därför ofta krävas relativt omfattande utredningsåtgärder såsom förhör med målsäganden, vittnen och den unge som kan misstänkas för brottet samt i vissa fall även husrannsakan, brottsplatsundersökning och beslag. 9.4 Övriga grunder När det gäller övriga grunder enligt 31 LUL, såsom eftersökande av gods eller för att ta reda på om någon över 15 år varit delaktig i brottet, är syftet med utredningen mycket begränsat. Här blir utredningen sällan omfattande. Om t.ex. en utredning endast har inletts i syfte att ta reda på om någon straffmyndig har deltagit i brottet ska utredningen avslutas när detta klarlagts, vilket innebär att det kan räcka med något enstaka förhör. Om barnet behöver höras på nytt ska det ske inom ramen för den förundersökning som gäller den straffmyndige (se avsnitt 3.3). 10. Vem ska ta del av en avlutad utredning? Av 37 LUL följer att när en utredning enligt 31 har avslutats ska utredningsprotokollet så snart som möjligt sändas till socialnämnden. Det gäller oberoende på vilken grund denna har inletts. Det kan nämligen under utredningens gång ha framkommit omständigheter som socialtjänsten bör känna till. Det framgår dock inte av lagstiftningen i vad mån vårdnadshavarna och den unge ska delges en avslutad utredning enligt 31 LUL. I förarbetena anges att det får avgöras från fall till fall om vårdnadshavarna och den unge ska delges utredningen. I de fall det kan vara aktuellt med någon åtgärd från socialtjänstens sida till följd av brottet faller det inom socialtjänstens ansvar att diskutera det inträffade med den unge och vårdnadshavarna. Detta utesluter dock inte att polisen, när det är lämpligt, informerar vårdnadshavarna och den unge om utredningsresultatet. Det kan t.ex. vara motiverat att polisen ger denna information när det är fråga om omfattande eller allvarlig brottslighet. Normalt torde det dock vara tillräckligt att informationen ges av socialtjänsten Prop. 2009/10:105 s

16 UC Stockholm ger följande vägledning vad gäller delgivning av en utredning enligt 31 LUL. Om utredningen inletts på socialtjänstens begäran krävs normalt inte att vårdnadshavaren och den unge delges utredningen. Detsamma gäller i de situationer då utredningen inletts i syfte att klarlägga om någon straffmyndig deltagit i brottet eller för att efterforska gods som åtkommits genom brottet eller som kan bli föremål för förverkande. I de fall en utredning inletts på någon annan grund torde brottsligheten ofta vara så pass allvarlig och utredningen så omfattande att det finns skäl att delge vårdnadshavaren och den unge utredningen. Ett juridiskt biträde bör alltid ges möjlighet att ta del av utredningen. Det kan lämpligen ske genom att ett protokoll skickas till denne. Målsägandens möjlighet att ta del av en avslutad utredning regleras i 35 kap. 8 andra stycket 3 offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). 11. Tvångsmedel Möjligheten att använda tvångsmedel mot ett barn är begränsad. Bestämmelsen i 36 f LUL är uttömmande när det gäller vilka tvångsmedel som får användas. Där anges följande. Mot den som är under femton år får endast de tvångsmedel användas som finns angivna i 1. denna lag, kap. 7 9 rättegångsbalken, eller 3. en annan författning där det uttryckligen föreskrivs att tvångsmedlet får användas mot den som är under femton år. Det kan anmärkas att tvångsmedel mot ett barn ska användas restriktivt. Utöver de bestämmelser som finns när det gäller särbehandling av unga personer, måste åklagaren även beakta innehållet i de konventioner som Sverige har tillträtt. Här är barnkonventionen av särskilt intresse Se Gunnel Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel, 3 uppl. s Se också RättsPM 2013:7 (Unga lagöverträdare och Barnkonventionen). 16

17 11.1 Hämtning och medtagande till förhör Bestämmelserna i rättegångsbalken om hämtning och medtagande till förhör gäller även mot den som är under femton år. Bestämmelserna gäller både för de som är misstänkta för brott och annan. I förarbetena anges att hämtning och medtagande till förhör bör ske med hänsynstagande till barnets ålder och mognad och således med stor restriktivitet. Hämtning bör så långt som möjligt undvikas. Om ett barn ändå ska hämtas till ett förhör är det angeläget att det sker på ett diskret sätt och med stor hänsyn. Endast i undantagsfall bör hämtning ske med uniformerad polis eller på ett ställe som väcker uppmärksamhet. Hämtning eller förhör bör inte ske i skolan om inte mycket speciella skäl föreligger. Medtagande till förhör kan ske om ett barn anträffas på brottsplatsen och han eller hon inte kan identifieras omedelbart. I övriga fall bör ett medtagande ske endast om det finns risk för att barnet undanröjer bevis eller på annat sätt försvårar utredningen. 16 UC Stockholm ger följande vägledning i fråga om hämtning av barn i skola. Speciella skäl att hämta ett barn i skolan kan föreligga om det är fråga om allvarlig brottslighet där kollusionsfaran är stor och åtgärden brådskar. Som anges i förarbetena ska detta naturligtvis ske på ett diskret sätt Gripande, kvarstannande och kvarhållande Av 35 första stycket LUL framgår att om någon före 15 års ålder har begått ett brott på vilket fängelse skulle ha kunnat följa och anträffas den unge på bar gärning eller på flykt från brottsplatsen får han eller hon gripas av envar. Om en enskild person gripit den unge ska han eller hon skyndsamt överlämnas till närmaste polisman. Polisen eller åklagaren ska omedelbart besluta om den unge ska friges eller stanna kvar på förhör. Enligt bestämmelsen i 23 kap. 9 andra stycket rättegångsbalken är den som är under 15 år inte skyldig att stanna kvar på förhör längre än tre timmar. Denna regel gäller både för den som är misstänkt för brott som för andra personer. Är det av synnerligen vikt för utredningen kan den unge kvarstanna ytterligare tre timmar. I förarbetena anges följande när det gäller begreppet synnerligen vikt Prop. 1983/84:187 s Prop. 1983/84:187 s

18 I undantagsfall kan emellertid en tid av tre timmer visa sig för kort. Detta kan vara fallet t.ex. om flera inblandade skall höras samtidigt och deras utsagor ställas mot varandra. Dessutom kan den unge ibland behöva tid på sig för att vänja sig vid förhörsledaren och den miljö där förhöret där förhöret skall äga rum. Detta gäller i synnerhet vid förhör med barn i lägre åldrar eller om förhöret rör känslig frågor, t.ex. sexuella övergrepp mot barn. Om förhörsledaren är i tidsnöd, finns det risk för att förhöret blir alltför pressande för barnet. Personer under 15 år får inte tas i förvar men får hållas kvar som längst i tre timmar efter beslut om frigivning eller, om den unge medtagits till förhör, efter det att förhöret har avslutats. Det följer av 35 tredje stycket LUL. Ett sådant kvarhållande får endast ske om åklagaren funnit att barnet fortfarande är misstänkt för brott (se hänvisningen till 14 LUL). Syftet med ett kvarhållande är att barnet skyndsamt ska kunna överlämnas till förälder, annan vårdnadshavare, tjänsteman inom socialtjänsten eller annan lämplig vuxen person. 18 Ett barn under 15 år får aldrig sättas i arresten. Det följer av förbudet mot att ta barn i förvar Beslag, husrannsakan och kroppsvisitation Av 36 LUL framgår att om någon före 15 års ålder är misstänkt för att ha begått ett brott får om det finns särskilda skäl beslag, husrannsakan och kroppsvisitation företas mot den unge. Enligt förarbetens ska restriktivitet iakttas vid tillämpningen av denna regel. Där sägs att det i allmänhet bör föreligga misstanke om allvarligare brottslighet eller brottslighet av större omfattning. Departementschefen uttalar bl.a. följande i förarbetena. 20 Enligt min mening kan det i vissa fall vara stötande att exempelvis husrannsakan inte skulle kunna företas hos den som inte fyllt 15 år för att möjliggöra beslag av stöldgods som denne åtkommit eller för att efterforska denne för hämtning till förhör om han är misstänkt för ett brott Fotografi och fingeravtryck Det finns en möjlighet att fotografera och ta fingeravtryck av en ung person som är misstänkt för brott. Det framgår av 36 första stycket 2 LUL där det också anges 18 Prop. 2005/06:165 s Se Gunnel Lindberg, a.a., s Prop. 1983/84:187 s

19 att särskilda skäl ska föreligga. Det är viktigt att tänka på att fotografi och fingeravtryck av personer under 15 år enbart får användas i den aktuella brottsutredningen och inte för framtida identifieringar Kroppsbesiktning I samband med 2010 års lagstiftning infördes möjligheten att kroppsbesiktiga personer under 18 år Kroppsbesiktning vid misstanke om brott enligt presumtionsregeln I 36 a LUL regleras möjligheterna att besluta om kroppsbesiktning i de fall den unge är skäligen misstänkt för att ha begått ett brott enligt presumtionsregeln. I förarbetena anges att kroppsbesiktning ska användas restriktivt och endast efter noggrant övervägande. Kroppsbesiktning får ske om det är av synnerlig vikt för att klarlägga omständigheterna kring brottet, vilket enligt förarbetena innebär att det ska vara fråga om väsentliga omständigheter som kan klarläggas genom åtgärden. Alternativa och mindre integritetskränkande utredningsmöjligheter måste i det enskilda fallet alltid övervägas och bedömas. Först om bedömningen leder till slutsatsen att utredningen i princip inte kan föras framåt med andra medel och det finns skäl att räkna med att kroppsbesiktningen ensam eller i förening med andra åtgärder kan klarlägga omständigheterna vid brottet, bör beslut om kroppsbesiktning fattas. Vidare ska proportionalitetsprincipen beaktas, varvid särskild vikt ska läggas vid att det är fråga om ett barn. 22 UC Stockholm ger följande vägledning vad gäller kroppsbesiktning. Förarbetena andas stor restriktivitet när det gäller att kroppsbesiktiga en person under 15 år. Det är emellertid svårt för en åklagare att vara säker på att en kroppsbesiktning kommer att ge resultat. Det är naturligtvis angeläget att åklagaren försäkrar sig om att det förväntade resultatet inte kan uppnås genom mindre ingripande metoder. Är brottet tillräckligt allvarligt, vilket ofta torde vara fallet när det gäller brott enligt presumtionsregeln, och åklagaren bedömer att det finns en realistisk möjlighet till ett resultat som kan bidra till att leda utredningen framåt, borde dock ett beslut om kroppsbesiktning kunna vara en rimlig åtgärd. 21 Prop. 2005/06:165 s. 119 f. 22 Prop. 2009/10:105 s

20 Kroppsbesiktning vid misstanke om bruk av narkotika Genom bestämmelsen i 36 b LUL finns det en möjlighet för åklagare att besluta om kroppsbesiktning i form av drogtest avseende personer under 15 år. Denna bestämmelse tillåter inte några andra former av kroppsbesiktning än provtagningar och analyser avseende narkotika. Förutsättningarna för att en sådan kroppsbesiktning ska få utföras är att den unge är skäligen misstänkt för att olovligen ha brukat narkotika samt att det kan antas att en provtagning är nödvändig för att avgöra behovet av socialtjänstens insatser för den unge. Proportionalitetsprincipen ska beaktas. Beslutet om kroppsbesiktning kan fattas endast av åklagare. Det krävs inte att socialtjänsten lämnar sitt medgivande till åtgärden. Anledningen till detta är bl.a. att det kan vara svårt att få kontakt med socialtjänsten under kvällar och helger. Det finns också en risk för att socialtjänstens medverkan medför en tidsfördröjning som inte är proportionerlig med tanke på den begränsade information socialjourerna kan förväntas tillföra ärendet. Utgångspunkten är dock att åklagaren innan beslut fattas ser till att det åtminstone gjorts försök att kontakta socialtjänsten för att inhämta deras synpunkter på behovet av en utredning och kroppsbesiktning. Detta för att få ett så bra underlag som möjligt för beslutet. 23 Syftet med kroppsbesiktningen är detsamma som syftet med utredning enligt 31 andra stycket LUL, dvs. att avgöra behovet av åtgärder från socialtjänstens sida. En sådan utredning kan dock endast inledas på initiativ av socialtjänsten. Trots att en utredning enligt 31 andra stycket inte har inletts kan polisen emellertid vidta vissa åtgärder för att inhämta den information som behövs för åklagarens beslut. Som redogjorts för ovan (se avsnitt 3.2) finns en bestämmelse i 34 tredje stycket LUL som ger möjlighet för polisen att hålla förhör med den unge före det att socialnämnden begärt att en utredning ska inledas. Vidare ger samma bestämmelse möjligheter till andra åtgärder om det finns särskilda skäl. Sådana åtgärder kan vara förhör med vittnen och målsäganden eller användandet av straffprocessuella tvångsmedel. Åklagarens beslut om kroppsbesiktning enligt 36 b LUL kan alltså ske dels inom ramen för en utredning jämlikt 31 andra stycket LUL, dels enbart vara ett tvångsmedelsbeslut. I de fall socialnämnden begär en utredning och anser att det finns behov av kroppsbesiktning ska beslutet om kroppsbesiktning ske inom ramen för en utredning. I de fall någon begäran från socialnämnden inte har kunnat erhållas 23 Prop. 2009/10:105 s

21 fattas ett beslut om kroppsbesiktning utan att någon utredning har inletts, dvs. med stöd av 34 LUL. Polisen leder utredningar enligt 31 LUL som är av enkel beskaffenhet. Om beslutet om kroppsbesiktning fattas inom ramen för en sådan utredning bör därför åklagaren, efter beslut, återföra utredningen till polisen. Före det att beslut om kroppsbesiktning fattas ska den unge förhöras. De uppgifter som denne lämnar kan vara av betydelse för att bedöma dels om det föreligger skälig misstanke, dels om kroppsbesiktning är nödvändig för att bedöma behovet av socialtjänstens insatser. Vårdnadshavarna ska kallas till förhör inför en kroppsbesiktning. När provet är taget bör socialnämnden omedelbart underrättas om detta. Om kroppsbesiktning gjorts utan socialtjänstens medverkan bör underrättelse om att kroppsbesiktning skett lämpligen ske samtidigt med den underrättelse till socialnämnden om brottsmisstanken som ska göras enligt 34 LUL. Enligt 36 b tredje stycket LUL ska socialnämnden och vårdnadshavarna omedelbart underrättas om resultatet av ett drogtest. En underrättelse till vårdnadshavarna får dock underlåtas om det finns särskilda skäl (se avsnitt 8.1 när det gäller vad som kan utgöra särskilda skäl). Utrymmet för att inte underrätta vårdnadshavare om resultatet av ett drogtest torde vara begränsat. I bilaga 1 finns en checklista som kan användas innan ett beslut om kroppsbesiktning enligt 36 b LUL fattas Kvarhållande vid kroppsbesiktning Ett barn som ska kroppsbesiktigas får enligt 36 c LUL hållas kvar för ändamålet upp till tre timmar eller om det finns synnerliga skäl, ytterligare tre timmar. Tiden för transporter av den som ska kroppsbesiktigas räknas in i denna tid. I 36 d LUL anges vem som får verkställa och bevittna en kroppsbesiktning på ett barn. I 36 e LUL anges vilka regler i rättegångsbalken som är tillämpliga. Lagstiftaren har, med hänsyn till utvecklingen på området, valt att inte ange vilken metod som ska användas vid kroppsbesiktning. Proportionalitetsprincipen ska dock alltid iakttas. 21

22 12. Bevistalan Under vissa omständigheter kan en domstol pröva om ett barn under 15 år som misstänkts för brott har begått en brottslig gärning vid en s.k. bevistalan med stöd av 38 LUL. Av bestämmelsen framgår att åklagaren får, om det krävs ur allmän synpunkt, efter framställan av socialnämnd, Socialstyrelsen eller vårdnadshavarna för den unge, begära prövning hos domstolen i frågan om den unge begått brottet. Domstolens avgörande sker genom dom i vilken ska anges om domstolen funnit att den unge begått gärningen eller att det inte blivit styrkt att han eller hon begått den. I de ursprungliga förarbetena anges att bevistalan torde komma ifråga endast när det gäller gärningar av allvarlig beskaffenhet samt att åklagaren ska göra en självständig bedömning om bevisläget motiverar en talan. Departementschefen underströk, att åklagaren bör iaktta stor försiktighet i de fall, då han finner skälen vara svagare än som skulle ha krävts för åtal om den unge fyllt 15 år. Att det likväl i sådant fall inte var uteslutet att föra talan kunde emellertid ha sitt värde, när det framstår som ett betydande intresse att låta domstolen avgöra skuldfrågan. 24 I senare förarbeten uttalas att bevistalan närmast är avsedd att användas för det fall barnet misstänks för en gärning av mycket allvarlig beskaffenhet. Det får också förutsättas att det föreligger ett betydande intresse av att få ett domstolsavgörande. 25 Enligt UC Stockholms uppfattning torde bevistalan kunna bli aktuellt vid exempelvis mord, dråp, grov våldtäkt och synnerligen grov misshandel. Vårdnadshavare för barnet har möjlighet att påkalla bevistalan. Lagstiftaren har ansett att det kan finnas ett befogat intresse för vårdnadshavarna att, om de är övertygade om barnets oskuld, kunna utverka att frågan blir prövad av domstol. Enligt 11 åklagarförordningen (2004:1265) får endast riksåklagaren, vice riksåklagaren, överåklagare, vice överåklagare, chefsåklagare och vice chefsåklagare utföra åklagarens uppgifter i fråga om bevistalan. Vid bevistalan ska bestämmelserna beträffande allmänt åtal för brott för vilket har föreskrivits fängelse i mer än ett år tillämpas. Detta innebär att offentlig försvarare i praktiken alltid bör förordnas i sådana situationer. Förhandlingen vid domstol ska regelmässigt ske inom stängda dörrar eftersom en offentlig förhandling normalt sett får anses vara till uppenbar olägenhet för den unge. De lagfarna domare och 24 NJA II 1964 s Prop. 1983/84:187 s

23 nämndemän som handlägger en bevistalan ska vara särskilt utsedda att handlägga en sådan talan i enlighet med vad som föreskrivs i 25 första stycket LUL. En bevistalan får inte framställas sedan åtalspreskription inträtt. 23

24 13. Bilaga, Checklista för beslut om kroppsbesiktning enligt 36 b LUL Följande frågor kan vara till ledning för beslut om kroppsbesiktning. 1. Socialnämnd finns en begäran om en utredning och kroppsbesiktning nämndens kännedom om den unge 2. Skälig misstanke om bruk av narkotika fysiska eller andra tecken på drogpåverkan i vilket sammanhang har den unge påträffats beslag av narkotika eller andra föremål av betydelse 3. Förhör med den unge medger han/hon bruk av narkotika tidigare bruk av narkotika pågående behandling av missbruk 4. Vårdnadshavarnas uppgifter kännedom om narkotikabruk sedan tidigare inställningen till insatser från socialtjänsten pågående behandling av missbruk Uppgifter som kan vara av betydelse för beslutet Det anges i propositionen att omständigheter som talar för en kroppsbesiktning kan vara att det står klart att barnet, oavsett om det erkänner eller förnekar bruk, inte självt är intresserad av någon kontakt med socialtjänsten eller att barnet saknar adekvat stöd av sina vårdnadshavare. Om det framgår att vårdnadshavarna är medvetna om barnets missbruk och det pågår en vårdinsats, t.ex. genom deltagande i ett frivilligt program mot narkotikamissbruk, kan detta tala för att ett drogtest inte bör tas. Att barnet förnekar bruk av narkotika är en omständighet som kan tala för att ett prov är nödvändigt. Ett förnekande av narkotikabruk kan dock vara av mindre betydelse om barnet relativt nyligen lämnat positivt provsvar på ett narkotikatest inom ett frivilligt vårdprogram. Andra exempel på när ett prov kan antas vara nödvändigt är då barnet förnekar bruk och vårdnadshavarna, som i och för sig är engagerade i sina barn, förlitar sig på detta och misstror de uppgifter om barnets missbruk som socialtjänsten eller polisen lämnar Prop. 2009/10:105 s