Transkript

1

2

3 PROVLÄSNING

4 Roy Panen Bokförlag

5 Roy Panen - Vill va me dej 1 Längtan

6 Information Vill va me dej 1 Längtan Roy Panen 2015 Roy Panen Bokförlag, Sollebrunn roy@panen.se Omslagsfoto: Sol bakom moln, Roy Panen Omslag: Roy Panen ISBN PROVLÄSNING Denna bok skyddas av upphovsrättslagen.

7

8 Hej! Jag heter Roy Panen och jag föddes på BB i Borås den 25 april Sedan växte jag upp i idylliska, vackra trästan Alingsås, i västra Sverige. I mitt vuxna liv har jag också bott flera år i Skövde, Borås och Vänersborg. Jag utbildade mig till lärare i svenska och svenska som andraspråk, och innan där var jag barnskötare. Men jag började hela resan med byggnadssnickare, och sedan möbelsnickare. Fast egentligen startade allt med att jag ville skapa och bygga, bli författare, och där jag väl får se mig nu. Ibland händer det mycket i livet och det gäller att försöka hänga med och göra det bästa av allt. När det gäller fritid tycker jag om att ströva omkring i naturen, och jag vill värna om alla våra djur, vilda som tama. Jag gillar att snickra och att arbeta i trädgården, plantera, pynta och göra det fint. I min barndom ägnade jag mycket tid till hästar och stallet. Och hemma hade jag flera husdjur: katt, kanin, marsvin och hamster. Som sextonåring även en labrador, och i vuxen ålder två små fina undulater. Vid 22 års ålder började jag skriva dagbok, som senare gick över till denna roman: Vill va me dej. Jag körde fast och valde att lägga arbetet med boken på hyllan. Men nu, 22 år senare, har jag plockat fram och dammat av den, bearbetat och gjort om den. Den är min debutroman och blir en berättelse i flera böcker. Jag ger ut dem på mitt nystartade, lilla förlag: Roy Panen Bokförlag.

9 Historien Det här är berättelsen om tre unga individer. Tre, på olika sätt älskande: Daniel, Kim och Camilla, med tre olika livsval, äventyr och öden. Kärleken tänder en gnista av hopp, vilja, mod, förtröstan, som flammar upp i glädje, nyfikenhet, drömmar, längtan. En kärlek, vars låga inget kan släcka, lever odödligt vidare in på det okändas stig. De är som hitflugna från en vacker saga. En är heterosexuell, och oskuldsfullt obefläckad. En annan är bisexuell, och sedan länge tillbaka offer för brutalitet och snedvridenhet, men som bär på styrkan att vägra ge upp. Och en tredje är homosexuell, som bokstavligen famlar i mörker och söker efter svaret på VARFÖR? Denne bär på sår från orättvisans och ödets ondskefulla käftar, som knappt ingen rår på, som inte bara tar ljuset utan också livslusten. Dessa tre individer har helt olika förutsättningar, där ödet vill något helt annat. Men där kärleken visar prov på sin oändliga givmildhet och styrka, att våga trotsa och gå mot strömmen. Och än en gång övervinner den allt.

10

11 Baksidestext Efter två självmordsförsök kommer Daniel på bättre tankar och inser att han måste acceptera att han är blind och homosexuell, och att våga hoppas på att snart få träffa mannen i sitt liv. Han träffar Kim, som har fullt upp med att gömma sin bisexuella läggning och att svepa in den i otaliga lögner, för att inte riskera att Camilla ska lämna honom. Vackra och underbara Camilla, som han är så förälskad i, som också blivit hans vapensköld, men som bara lyckas fylla ena halvan av hans hjärta, medan den andra ofrivilligt dras till män. Men en solig sommardag kommer världens snyggaste och sexigaste av unga män och står i Kims väg. Och nu finns inte längre något som kan stoppa honom. Han måste bara få lära känna denne guds utsände lille ängel Daniel. Men bara i smyg. (För mer information och provläsning se

12 Del 1 Vilsna, unga män

13 OLYCKLIG 1 Mörker Daniel, hemma Daniel förbereder sig för sitt andra självmordsförsök på en kortare tid. Det är lördag kväll, en vecka efter midsommar, och han är själv hemma. Mamma är och jobbar på sjukhuset. Från byrålådan i hallen plockar han med sig en fem meter lång förlängningssladd. Han kliver ut ur lägenheten, låser dörren och beger sig upp till vinden för att hänga sig. Problemet är att han känner sig så olycklig. Det känns omöjligt att förena att både vara blind och homosexuell. Han står inte ut med livet längre och med de svårigheter det innebär. Helt enkelt har han bestämt sig för att lämna in och göra slut på allt sina plågor. Redan för tre månader sedan försöker han ta sitt liv genom att äta en massa tabletter, för att sedan somna in i en Törnrosasömn. Även den gången sker det uppe på vinden, och han orkar inte med livet längre. Denna känsla, plus många fler, bär han med sig varje dag. De tjatar och irriterar, river och slår, urholkar och tömmer honom på hans inre kraft och glädje. Den ger stor smak av förlust, besvikelse, orättvisa, missmod, bitterhet, ilska Får honom att vilja kasta ifrån sig alla svåra känslor i ett raseriutbrott mot något, någon. Men han finner ingenstans att rikta denna besvärliga känsla, för att göra sig av med den. Och det finns inget sätt, att ta sig igenom de psykiska smärtorna, annat än genom att träna sin kropp fysiskt med konditions- och styrketräning. Det händer att han ibland tränar så hårt att det gör ont i hela kroppen, flera dagar framåt. Han har då denna smärta att tampas med istället för den i huvudet, vilket känns som att det lindrar något. Ibland har han dragit, ryckt och slitit i träningsredskapen så att de nästan gått sönder. Hur mycket folk än säger att de förstår hur han har det, kan de ändå inte sätta sig in i hur det är att leva med det att vara blind. Men att sedan också tycka om killar gör att resan känns än värre och svårhanterlig. Och tankarna om varför just han ska drabbas mal i huvudet var dag Allt det hopplösa tar sin början för tre år sedan, när han förlorar synen, lite efter då han fyller femton. Hur ska han nu kunna spana på killar i klassen, i skolan, ute på stan överallt! Sedan dess befinner han sig bokstavligen i ett ständigt mörker. Förlusten av synen blir det värsta mardrömsscenariot. Han drabbas av näthinneavlossning. Synen försämras mer för var dag och efter lite mer än en vecka finns ingen syn kvar. Sedan dess kan han bara svagt skilja mellan ljus och mörker. Han kan se att det lyser i ett rum, men inte se själva lampan. Det kan då lika väl vara på dagen, att han står inne i rummet framför fönstret, och att det är solskenet som lyser in. Han har kämpat i motvind sedan dagen då han förlorar synen. Men han kommer inte på något sätt eller någon väg för hur han ska möta sin homosida och träffa en likasinnad kille. Och det hela resulterar i en låsning där han bestämmer sig för att ge upp och bara ta den enklare vägen.

14 2 Massor med tabletter Daniel, vindsförråd, sjukhus Under det förra självmordsförsöket, för tre månader sedan, är han i deras förrådsskrubb uppe på vinden. Förutom sin vita käpp, som hjälper honom att se vägen framför där han går, har han med sig en flaska vatten och flera askar läkemedelstabletter. På golvet i förrådet står ett par plastsäckar med gamla kläder. Han sjunker ner sittande på den ena säcken och använder den andra som ryggstöd. Häller i sig ett större antal av sömntabletterna och väntar på att tröttheten ska komma. När den kryper fram sväljer han även ett större antal av de antidepressiva och lugnande tabletterna. Kroppen känns tyngre för var sekund som går, inte minst huvudet som snart blir tungt som en stor sten. Med ett skönt välbehag av rus sjunker han djupare ner på säckarna. Tio minuter senare somnar han in fridfullt. Andningen är lugn men tung. Efter en stund kommer en granne, en äldre pensionerad dam, som gör sig ett ärende upp på vinden. När hon ser en öppen förrådsdörr och en vit käpp lutandes mot väggen utanför förstår hon att hon inte är ensam. Hon ropar och hälsar, men får inget svar. Det är knäpptyst. Jaha, nån har glömt låsa, mumlar hon för sig själv. Hon går fram till den öppna dörren och puttar igen den. Går där efter in i sitt förråd och hämtar en liten låda med lerkrukor, som hon ska plantera i ute på balkongen. När hon har låst förrådsdörren och ska till att släcka lampan blir hon konfunderad och mumlar igen: Ja tände väl ingen lampa förut? Nä, den har lyst hela tiden. Eller har ja blivit så glömsk? Hon släcker lampan och beger sig där ifrån. Men hinner inte gå många steg förrän hon vänder om och går tillbaka mot förrådet där Daniel ligger. Hans puls är mycket låg och andningen är på väg att upphöra. Om bara en liten stund har han lämnat detta jordeliv. Han promenerar tyst längs med en glimmande gata och är nästan framme vid Pärleporten. Den glittrar och lyser upp vackert, som från en bedårande kristallkrona. Ljuset är mycket levande och behagligt. Det skänker en stor och stark sinnesro som en gudomlig drog. Får honom att vilja sjunga och skratta av glädje. Ljuset skimrar och skiftar i olika färger och kastas oregelbundet åt olika håll som en prisma. Det börjar snöa konfettiliknande flingor och marken täcks av glitter. Aldrig tidigare har han varit med om något så här vackert. Rena feststämningen. Han följer ljusstrålarna och promenerar mot porten. Framme vid den knackar och ropar han försiktigt och ber att få komma in. Damen ser än en gång på den öppna förrådsdörren. Hon kikar in och synen av denne livlöse unge man får henne att bli förskräckt. När hon ropar på honom, men inte får något svar, ställer hon ner kartongen med krukorna på golvet och går in till honom. Hon ropar igen, men får ingen reaktion nu heller. Gör ett försök att istället klappa honom på kinden, ruskar sedan i honom och försöker få kontakt. Men han är inte kontaktbar, så gott som nästan livlös. Och några sekunder senare, när hon konstaterar att han fortfarande lever, skyndar hon sig iväg för att kalla på hjälp. Att hjälpa denne unge man, känner hon är inget hon klarar själv på egen hand. Hemma igen, ringer hon efter ambulans. Där efter går hon och hämtar en granne, Eivor, en kvinna i fyrtioårsåldern som är utbildad sjuksköterska. De skyndar sig tillbaka upp till Daniel. Eivor ger honom förstahjälpenvård och försöker hålla i gång hans hjärta och andning. Men hon tappar honom. Hans puls och andning upphör. Hon gör ett nytt försök med hjärt- och lungräddning och lyckas få liv i honom igen. Ser askarna med tabletterna, som han stoppat i sig. Tänker att hans situation är mycket kritisk och kommer att förvärras för var minut som går. Han måste blixtsnabbt komma till sjukhus och få läkarvård. Strax där efter hämtas Daniel med ambulans. På sjukhuset kämpar ett större läkarlag mot klockan och försöker rädda honom. Han magpumpas och får akutvård. Varenda sekund de kan vinna är viktig, för att snabbt få kontroll på läget och stabilisera hans tillstånd. För en kort stund är han i princip död, då hjärtat slutar slå och ett entonigt pipljud kommer från EKG-mätaren. Även hans tidigare något trötta EKG-kurva har lagt av i ett långt orkeslöst streck. Och här tog hans väg slut. Men efter tre försök med hjärtmassage, från en hjärtstartare, lyckas läkarna få liv i honom och kurvan rör på sig igen. Den börjar röra sig lekfullt upp och ner som om den följer tonerna av en melodi Daniel har i huvudet. Nu lever han igen, men är ännu medvetslös. Gud verkar inte vilja släppa in honom den här gången heller, utan ger honom ännu ett uppdrag. Vad nu det kan vara? Han är långt kommen, vacklande på väg till något så sagolikt vackert, som han inte ens kunnat drömma om. På väg mot himmelriket, framme vid Pärleporten och i sitt töcken av all underbar berusning, hör han flera röster. En av dem känns bekant mycket bekant. Det är mamma. Läkarna lyckas få liv i honom ännu en gång och håller nu på med att försöka stabilisera honom. Och hans resa fortsätter på livets väg igen. När han piggnar till får han prata med mamma och en psykiatriker. Psykiatrikern förklarar att han var mycket nära att lyckas med sin dumet. Men nu behöver han få professionell hjälp med att komma tillrätta med sina problem. Och mamma är helt förkrossad och ledsen över Daniels tillstånd, hur han mår. Och miljoner frågor forsar över henne: Hur kan detta hända? De som nyligen har flyttat från Falköping, från ett trist och grått liv till att ge livet en ny chans här i Skövde? Han som själv säger att här finns allt av vad de behöver. Men varför varför gör han så här? Vad är fel? Vad fattas? Vad har hon missat? Vad är det mer för kris som han går och bär på, som han inte berättar? Britt går upp i limningen, blir näst intill hysterisk. Tänk om inte läkarna kunnat rädda honom, och om inte den gamla damen funnit honom i förrådet, och sjuksköterskan som lyckats hålla honom vid liv. Tank om han bara farit vidare, och hon själv sedan fått försöka hanka sig fram ensam, på egen hand. Även en psykolog kommer och ställer frågor till såväl mamma som Daniel. Psykologen har specialiserat sig på självmords- och självskadebeteende. Han vill ta reda på hur det är ställt med honom, hur han mår och vad som tynger honom.

15 Men Daniel vill inte prata något om varför han mår dåligt, varken med mamma eller med psykologen. Som mest svarar han bara kort jakande eller nekande på deras frågor. Han vill inte göra dem mer oroliga än vad de redan är. Det spelar väl ingen roll vad han säger till sitt försvar eller som förklaring på det som har hänt. De kommer inte att förstå honom ändå, och kan inte sätta sig in i hur han har det. Han får en tid för att träffa psykologen igen om några dagar, vilket han tackar ja till. I första hand behöver han få råd och tips för hur han ska möta upp och hantera all ångest över sin läggning till killar. Det misslyckade självmordsförsöket gör att mamma, mormor och morfar, psykologen och andra i Daniels närhet fram över kommer ha bättre uppsikt med fokus på honom och hur han mår. Hans mediciner förvarar mamma inlåsta i fortsättningen och han får bara ut ett mindre antal tabletter åt gången som om tabletter var det enda sättet att ta farväl på. De ska alla hjälpas åt att stötta och uppmuntra honom, så att han kan må bättre och med det inte riskerar att falla in på spåret igen med att göra sig illa. De menar, att begå självmord är ingen lösning på problemet. Men problemet är så stort nu att Daniel inte längre vet hur han ska hantera det. Och enligt honom finns ingen bra lösning eller inget blir bättre av att berätta om det för andra. De kommer bara att ge honom enkla svar och fattiga förslag på lösningar, som att de egentligen inte förstår hur det ligger till eller hur svårt det är för honom. De kommer bara att säga: De är ingen fara, bara nåt du har fått för dej. Sånt händer i tonåren. När de dyker upp en söt tjej ska du se att de ordnar sej Allting är så himla enkelt för dem. De behöver ju inte leva med eller bära på hans problem. Problemet är i och för sig att han gillar killar, men att han aldrig har fått chansen att testa hur det är att vara med en kille. Och allt har blivit en massa tankar som klibbat ihop till en enda tjock smet i huvudet. Han vill inte bara gå omkring med tankar om att vara en homosexuell. Han vill också göra det, träffa en kille och göra det, med honom, sådant som homokillar vill göra när de träffas. Men hur ska det gå till och hur ska han träffa denne kille? Inte kan han bara knäppa med fingrarna och trolla fram honom. Nej, han behöver nog på något vis hjälp med att finna prinsen. Men hur? Det är säkert här som psykologens hjälp kommer in, som kan hjälpa honom att ställa saker i livet till rätta. Kanske behöver han bara en hel del stöttning med uppmuntran att våga gå till handling.

16 3 Psykologstöd Daniel, sjukhus är han träffar psykologen försöker denne förklara och få honom att känna att han måste leva mer i nuet och för det som kommer framåt i tiden. Det r inget bra att fastna i det förflutna, i allt som kunde ha varit om inte synskadan inträffat. Nu är faktum att han förlorat sin syn och behöver på något vis skaffa sig mentala skygglappar. Detta för att inte åter igen ramla tillbaka i träsket v allt det som kunde ha varit som tycks vilja dra ner honom i negativa tankar igen och få honom att må dåligt. Han behöver lära sig och förstå att et går att leva ett bra liv utan syn, men att det bara blir lite annorlunda. Här får homosexualiteten inte heller utgöra något problem. Att vara homosexuell fungerar lika bra med som utan syn. Och utan syn är bara lite nnorlunda mot om den funnits. Men även här får den förlusten inte utgöra något avgörande hinder. Med andra ord, med eller utan syn, är det helt okej att vara homosexuell. Daniel tycker det ligger en poäng i allt det som psykologen säger. Nu är det bara att försöka tro på det och ta det till sig. Under sina möten hos psykologen får han mycket stöttning och uppmuntran att våga flirta med någon han är nyfiken på och intresserad av. Och hur det ska gå är det ingen som riktigt vet innan. Psykologen menar att det i värsta fall inte kan bli så mycket värre än ett nej. Han får också tips om att söka upp föreningen RFSL: Riksorganisationen för sexuellt likaberättigande, vilket får honom att känna det mer positivt och hoppfullt. För varje gång han träffar psykologen märker han att han vågar lyssna och ta till sig mer av allt det han försöker hjälpa honom med. Han menar att det finns massor med män överallt som väntar och längtar efter någon. Det är bara att försöka leva ut sina känslor, röja runt, ta för sig och ha kul. Men såklart behöver det ske med viss försiktighet. Man ska nog vara noga med vem man kastar sig i armarna på, och när man går så långt som till sex att man skyddar sig och använder kondom. Efter några träffar hos psykologen känner Daniel en större tillförsikt, tror sig veta bättre vad han vill och hur han ska nå fram till det han känner inom sig. Nu är det bara att ge sig ut och pröva sina vingar men med försiktighet. Fast det är inte hans signum att gå ut på stan och flirta med vem som helst, hej vilt. Nej, så desperat blir han nog aldrig. Han gör ett friskt försök att följa de råd och tips han får av psykologen. Men han missar informationen och poängen med att han nog inte bör flirta och stöta på vänner. Och att detta kommer äventyra vänskapen får han snart känna på.

17 4 Misslyckad flirt Daniel och Ragnar, Oslo Under förra helgen, midsommarhelgen, är Daniel och hälsar på sin bäste kompis Ragnar Tönnessen som bor i Oslo. Han är också blind och ett år yngre. Nu mera vet han att Ragnar inte är bög, utan hetero, och ända ut i fingertopparna. Detta har han inte förstått, eller snarare inte velat förstå. Hos Ragnar satsar han på stort och gör först små och försiktiga närmanden. Därefter skojar han lekfullt och får i gång en brottningsmatch på golvet inne i Ragnars rum. Vid ett par tillfällen vågar han gå så långt att han, försiktigt men bestämt, känner med handen i skrevet på Ragnar. Det sker mer i ett försök att smeka. Själv känner han att han redan är hård nere i byxan och hela maskinen bankar på och vill ut. Alltihop slutar med en kalldusch då Ragnar, lugnt men bestämt, frågar honom vad han håller på med? Han beklagar sig för honom och säger att detta inte är hans grej. Och förklarar, med stor försiktighet, att han gillar bara tjejer. Men han försöker ändå vara artig och trevlig i tonen. Han vill få honom att förstå att han måste söka sig till killar som är som han själv, som också gillar killar. Daniel sover inte en blund på hela natten. Är lika förkrossad som ledsen, och ångrar allt som han gjort med Ragnar. Men det går inte göra ogjort. Nu får han leva med det, med skammen och pinsamheten över att ha stött på sin bäste vän och fått nobben. En sådan idiot han är. Nästa dag åker han hem, och tidigare än bestämt. Förhoppningsvis kommer de båda kunna lägga denna händelse bakom sig och fortsätta träffas som fina kompisar igen. Hela tiden snurrar tankarna i huvudet, om varför han behövt agera så desperat. Även om Ragnar inte blivit sur på honom och hanterat situationen förhållandevis bra, känner han sig illa till mods. Ett sådant pucko han är. Så himla bortgjord och får nu leva med denna skam och pinsamhet, säkert för ett bra tag framöver. Känslan av att vara misslyckad mal på och skaver i tankarna. Den förföljer honom, vad han än gör eller var han än befinner sig. Den är som någon, en röst i huvudet, ropar hånande och skrattande: bögjävel till honom. Han kan inte koppla bort den och får ingen ro. Det är som att plågan vill göra honom tokig. Han vill inte leva mer, känner sig lurad, blåst helt jävla värdelös.

18 5 Hängningsförsök Daniel, vindsförråd Det är sen lördagkväll, en vecka efter midsommar, när Daniel beger sig upp på vinden igen och med förlängningssladden i handen. Han tänker att han kan väl inte ha den oturen att bli upptäckt en andra gång och på så kort tid. Mamma är och jobbar på sjukhuset. Framme vid förråden hör han att någon är där. Han låtsas som ingenting och låser upp hänglåset till förrådsdörren. Hej, säger en äldre mansröst. Hej, säger Daniel artigt tillbaka. Han känner igen rösten. Mannen bor ensam i en lägenhet på hörnet och på första våningen i huset. Han, som alla andra i huset med lägenhet på första våningen, har en stor altan med en blomsterrabatt och mindre gräsplätt framför. De har hälsat på varandra flera gånger tidigare. Daniel försöker ge sken av att han letar efter något på hyllan inne i förrådet. Lyfter ner en papperskasse och rotar runt i den. Där i ligger små gosedjur från då han var liten. Kan du förstå, säger mannen med lugn och lite långsam röst, och uppträder som om han redan känner sig bekant med honom. Ja har sökt igenom hela förrådet efter cykelpumpen, men den finns ingenstans. Den kanske finns i lägenheten, svarar Daniel och försöker visa intresse. Mannen tackar för tipset, säger adjö och försvinner ner från vinden. Daniel funderar på hur själva hängningen ska gå till. Det är en enkel sak att göra en ögla av ena änden av sladden och trä den över huvudet. Men vad gör han med den andra änden? Var i taket eller väggen hittar han något att fästa den i, och när han inte ser? Det största problemet här verkar vara att han inte ser. Han kommer fram till att först behöver han hitta något att fästa den andra änden i. En krok i taket eller en spik i väggen duger säkert bra. Han kan klättra upp på något, ta tag och hänga i en hylla högre upp på väggen, trä öglan över huvudet och sedan släppa taget. Där efter kommer han stå åter igen framför den gyllene porten och knacka på. En stor del av vindsutrymmet har högt till tak. Det är också snedtak med brant lutning. I Daniels förråd är det säkert över tre meter upp till takets högsta del. Hans längd på hundraåttio centimeter gör att han når med händerna en bra bit upp på väggen, men inte ända upp till taket. Han känner med händerna utmed väggarna, men hittar inget att fästa sladden i. Hur mycket han än känner efter finner han inte en enda liten krok eller spik. Men något han stöter emot, som blir till stor glädje av nostalgi, är sin gamla hockeyklubba från tiden på mellanstadiet, då han drömmer om att en dag bli proffs. De glada minnena hugger i bröstet och smärtar i själen. Varför togs denna dröm ifrån honom? Med klubban söker han runt över taket och utmed väggarna efter det där fästet. Den här klubban, som en gång i tiden har sökt och jagat efter en puck, har nu istället bytt ut den mot en lämplig krok eller spik. I sitt ivriga sökande, med sladden om halsen, märker han inte att mannen, som tidigare sökt efter sin cykelpump, nu är tillbaka. Hej igen! Nu vet ja va ja har lagt pumpen Lilla vännen, va gör du? Han tittar studerande på Daniel, som står med fötterna på två staplade nattygsbord. Med ena handen håller han sig fast i en hylla högt upp vid taket, och med andra handen håller han i en sladd. Ovanför en hylla, högt upp på väggen, har han hittat en träbalk i takstolen där han kan knyta fast den andra änden av sladden. Samtidigt försöker han balansera på de två nattygsborden som står ostadigt staplade på golvet. Det ser både besvärligt och farligt ut. Han muttrar kryptiskt till mannen: att han har mycket att göra, har dåligt med tid och måste skynda sig att bli klar med det han håller på med. Mannen står stum och tittar på honom. Skakar på huvudet, som att han inte riktigt förstår vad Daniel håller på med, och går därifrån. Någon minut senare hör Daniel att mannen grejar i sitt förråd en bit bort och visslar samtidigt på en melodi. Medan han knyter fast sladden runt balken funderar han på om han ska vänta ut honom innan han drar öglan över huvudet? Koncentrationen ger en spänd trötthet i musklerna som resulterar i små skakningar i benen. Och vad han irriterar sig på mannens visslande. Av och till låter det också falskt. Detta arbete kräver stort fokus och koncentration, i det närmaste akrobatiska övningar med stor spänstighet. Efter det här kan han börja fundera på en karriär som gymnast. Han kämpar på för att göra processen kort. Mannen verkar vilja hålla på under en längre stund i sitt förråd, vilket Daniel inte vill vänta på. I nästa stund drar han öglan över huvudet igen, står och balanserar på nattygsborden. Han håller sig med överarmarna i ett stöd på översta hyllan och har sladden runt halsen i en sträckt linje från balken. Skakningarna i benen ökar. Nu är det bara en sak kvar att göra. Han tänker räkna till fem och sedan sparka bort nattygsborden. Men i samma sekund som han räknar på tre hör han mannen ropa av glädje över att äntligen ha funnit pumpen. Daniel blir skrämd, tappar koncentrationen, vinglar till så att det övre nattygsbordet välter ner i golvet. Ljudet av raset hörs tydligt. Det är nu som han ska släppa taget om hyllan och på allvar göra den där promenaden genom Pärleporten för att hälsa på vår herre och skapare. Men i samma sekund som han känner och hör raset är det som att han ångrar sig. Kanske vill han inte eller så är han inte helt beredd på att dö inte just nu. Det är som om en himmelens blixt slagit ner i honom och på en millisekund vänt in och ut på allt som han tidigare känt. Som en stark signal från Gud. Han hänger sig fast med överarmarna i hyllan. Och han är rädd så förbaskat rädd att den inte ska hålla. Att han ångrar sig är så dags nu. Mannen verkar inte ha hört raset eller så bryr han sig inte, tänker han. Och mannen blir kvar i sitt förråd. Under flera minuter hänger Daniel och dinglar med benen i luften och försöker krampaktigt hänga kvar i hyllan. Han förstår att livet nu hänger på hur starkt hyllan är fastskruvad i väggen och på hans krafter i armarna. Han hänger sig kvar med både vånda och förskräckelse. Livslusten har nog aldrig varit större än nu. Men snart är allting över, tänker han och känner hur armarna blir allt längre och längre som spagetti. Han hinner tänka så mycket medan han hänger där och väntar på sitt slut. Och Pärleporten är han redo för den nu? Svar: nej! Han ångrar allt av denna dumhet och börjar först nu förstå vad det är som Ragnar och psykologen försöker säga till honom. Han behöver leva sitt liv mer frimodigt och med större ärlighet mot sig själv. Även vidta en viss försiktighet när så behövs. Och en vacker dag kommer prinsen i hans liv stå där och vänta med utsträckta armar. Det är så dags att tänka på detta nu och med en spänd snara om halsen. Han vill inte längre ta sitt liv. Fast med detta kan han nu lägga ännu en dumhet till högen av andra dumheter han tidigare gjort. Detta som han skäms för, som han gärna vill lägga bakom sig. Men livet är väl på något vis fullt av dumheter. Ibland hinner man inte lägga en dumhet bakom sig förrän man är på gång med nästa.

19 Trött i armarna hänger han där och vet inte hur han ska ta sig loss. Han behöver frigöra en hand för att kunna dra öglan över huvudet, men orkar bara inte hänga kvar i en arm. Den stund han har hängt så här känns som en evighet, och det tär hårt på krafterna. Tröttheten gör att han börjar skaka i armarna. Han vill ropa på mannen, men får bara fram ett väsande ljud. I ett andra försök låter det mer. Det ger hopp för ett tredje och han ropar: Hjäälp! Hjäälp! På mindre än tio sekunder dyker mannen upp igen. Han ser honom hålla sig fast i hyllan, med en sladd runt halsen. Han funderar, suckar och kliar sig bekymrat i huvudet. Kära nån. Va sysslar du me? Snälla, du måste hjälpa mej. Ja har ångrat mej. Ja vill inte dö längre. Mannen tittar studerande: på honom, hyllan, sladden och nattygsborden. Det ser inte bra ut. Men han verkar inte vilja göra sig någon brådska, vilket irriterar Daniel stort. Mannen kliver fram till honom. Men istället för att direkt hjälpa honom börjar han mässa, och verkar vilja ha några allvarsord med honom. Upprörd i rösten försöker han förklara att det som Daniel gör inte är rätt, att det kommer att finnas andra som kommer må dåligt, som blir ledsna. Säger att det säkert finns bättre sätt att lösa problem på än att ta sitt liv. Men han behåller samtidigt sitt lugn för att inte stressa eller jaga upp honom. Han är beredd att på en tusendels sekund fånga honom om han släpper taget. Kroppstyngden kan bli en stor belastning som leder till ett ryck i nacken, som sliter av någon kota. Sedan kan det med stor säkerhet vara över Ja kan inte ta mej ner själv. Ja orkar inte hålla mej kvar länge till. Du måste hjälpa mej... Snälla? Mannen staplar upp nattygsborden igen, hjälper honom att styra ner fötterna på det översta nattygsbordet. När han är klar drar Daniel en lång och tung suck av lättnad och tacksamhet. Ja visste de! Du är min ängel. Du har räddat mitt liv. Åh, tack! Ta de lugnt bara. Nu måste ja hjälpa dej få bort sladden runt halsen. Daniel lovar att stå helt stilla medan mannen skyndar sig att hämta något att klippa av sladden med. Strax är han tillbaka igen och har med sig en avbitartång och klipper av den ovanför hans huvud. Daniel drar en stor lättnads suck över att all fara är över. Tackar för hjälpen och kramar om mannen. Sätter sig sedan ner på golvet, pustar ut och försöker hämta sig. Men han vill inte ge någon förklaring till varför han gör så här. Han säger att det delvis beror på kärleksbekymmer. Mannen säger att det har vi nog alla av och till ibland, men att det för det mesta brukar finnas bra lösningar på det. Med stor tacksamhet och glädje lovar Daniel att komma och hälsa på honom någon dag. De kan fika och lära känna varandra. Mannen presenterar sig som Alf Svensson och är 73 år. Han lever ensam sedan fruns bortgång i en hjärtinfarkt för tre år sedan. Sedan dess är han mycket ensam. Han tycker det är trevligt med Daniels sällskap. Lovar att inte berätta för någon om denna händelse med självmordsförsöket. Daniel känner sig mycket lättad över misslyckandet. Han börjar till och med tänka att det var fel väg att gå. Och han tänker på de ord mannen säger till honom: Om att det alltid finns en lösning Först måste man ta reda på vad som egentligen är problemet, som orsakar det svåra och jobbiga. Sedan är det bara att leta och söka finna ett rimligt svar eller åtgärd för att komma tillrätta med saken. Daniel förstår att det han behöver göra är att hitta någon som är som han, som också är intresserad av killar. Han förstår bättre nu att problemet inte är att han är homosexuell utan att han inte har någon kille att dela sina känslor med. Det är denne kille han behöver ta reda på och finna.

20 VIT LÖGN 6 När mardrömmen blir sann Kim och Camilla, telefonsamtal, hemma Telefonen skriker ut arga signaler hemma hos Kim denna söndag förmiddag. I telefonlinjens andra ände står hans tjej Camilla och håller på att få ett vansinnesutbrott. Hon är lika arg som ledsen och är på krigsstigen efter ett svar. Och gång efter annan frågar hon sig varför Kim gör som han gör mot henne? Men Kim ligger och sover som bäst. Han hör något ljud långt borta, som väsnas, men bryr sig inte om det. Det enda han vill är att få sova. Det fortsätter ringa med jämna intervaller. Han drar täcket över huvudet i ett försök att få tyst på oljudet. Snart slutar det ringa. Åh, så skönt, suckar han och somnar om igen. Det blir ett avbrott på några minuter. Men så börjar det igen. Och nu med ännu mer arga och tjutande signaler. Halvsovande tror han att det är klockradion som väsnas. Han sträcker ut handen för att stänga av, men oljudet fortsätter ändå. Desperat och febrilt trycker han hårdare på knapparna utan att ljudet upphör. När inget händer slår han lätt med handen, och sedan hårdare. Men oljudet upphör inte. Frustrerad över att inte få tyst på eländet smäller han till mot klockradion så att den dansar ner i golvet. Telefonen, ryter han surt. Fan, de är telefonen. Ja, ja! Ja ska svara. Täcket åker ner på golvet när han släpar sig ur sängen. Naken, med kraftig baksmälla, och på ostadiga ben, vinglar han fram till telefonen, som står på furubyrån framför fönstret i andra änden av rummet. Han lyfter upp telefonluren med tung kraft, som att den är en tio kilos hantel. Ja, hallå, gäspar han. Hej, är de Kim? Nä, de är hans morsa. Han har svårt att hejda sitt något dåliga morgonhumör. Kommentarerna hoppar ut som de vill, som grodor ur munnen, och när han inte är klar i huvudet. Hon sitter hemma i soffan i vardagsrummet, hos föräldrarna, när hon ringer. Och hon är mycket spänd. Kramar hårt om en röd soffkudde i ett försök att samla trygghet och mod. Kim, ja tycker inte om när du är sån där. Du kan väl svara ordentlit å va lite arti? Okej. Nä, men hejsan Camilla. Är de du som ringer å väcker en så tidit? Han vrider upp persiennen och attackeras av knivskarpa solstrålar som hugger och förblindar honom. Vrider snabbt för igen och fortsätter: Äh, denna så underbart vackra å solia morron. Tidit? Halv tolv! Visseligen är du ledi i da, men Hon stannar upp och gör en liten paus. Och fortsätter sedan: Ja har nåt väldit viktit, som är mycke allvalit, som ja vill prata me dej om. Hon är mycket upprörd. Och nära på gråtfärdig. Ja, men va är de om? gäspar han. Han försöker hålla sig lugn trots hennes upprördhet. Nä, ja vet inte om ja vill ta upp de här i telefonen. Ja vill nog få diskutera de mellan fyra ögon. Är du hemma, så dyker ja upp om en liten stund? Hon låter inte som hon brukar. I normala fall är hon mjuk och sammetslen på rösten. Du har precis väckt mig, tänker han. Du kan väl säja nåt nu, gäspar han igen och denna gång lite längre, så ja får en chans å va beredd när du kommer? Allt efter som han vaknar i skallen känner han att han nog bör vara lite orolig, åtminstone utifrån hennes humör. Han letar snabbt runt i minnet, till i går kväll, till och med tillbaka en vecka och till midsommarhelgen, i synnerhet midsommarafton, då de var på folkparken. Någonting, som han gjort, måste väl ha hänt där, men som han inte har en aning om vad det kan vara. Det var mycket folk och mycket fylla, så mycket kommer han ihåg. Camilla och han firar att de varit tillsammans i ett år. Fast enligt hans almanacka är det först nu till helgen som de firar ett år tillsammans. Skillnaden, i deras uppfattningar, om det ena eller andra datumet, är att han räknar från deras första kyss. Det är väl då de rent formellt blir tillsammans. Och hon räknar från då de först träffas. Och han menar att de blir ihop först två veckor efter första mötet. Så nu firar de två gånger: på midsommarafton, att de känt varandra under ett år, och två veckor senare, nu till helgen, på fredag, att de varit tillsammans ett år. På dagen, på midsommarafton, är Camilla ute på en äng och plockar blommor som hon binder till två kransar: en till Kim och en till sig. Kransarna är så fina, med rosalila, vita, blåa och gula blommor. De bär dem stolt på sina huvuden. Och tidigare på kvällen har han förfest hemma hos sig, och där är ett stort gäng killar och tjejer. Senare är de på folkparken, på dans och konsert. Fast Camilla ligger mestadels i någon buske och spyr. Hon har visst blandat för friskt med öl, vin och grogg. Det gör att hon får upp allt hon ätit tidigare under kvällen. Hon mår tjyvtjockt, är näst intill sjuk och behöver egentligen åka till sjukhus för alkoholförgiftning. Men hon nöjer sig med, efter några turer in i buskarna, att ta en taxi hem till sig. Och hennes kompis Madde följer visst med. Han har himla kul på folkparken. Går runt och tuppar sig stolt över att han minsann har världens bästa och snyggaste tjej när hon inte ligger i någon buske och spyr, förstås. Och tidigare under kvällen firar de ettårsdagen med pizza, tårta och mängder av alkohol. Även han är ordentligt rund under fötterna. Men på folkparken trampar han gaspedalen i botten, dansar och slå runt utan hämningar. En den ena, en den andra bjuder han upp till dans och så här kul har han inte haft på mycket länge. Nu får han ingen hejd på tankarna som far iväg i hundranittio. Ja, okej, säger hon med lite darr på rösten, och avbryter hans tankar. De gäller rykten som ja har hört på stan, å ganska länge nu. De hände också speciellt på missommarafton, på folkparken när ja låg hemma å va sjuk. Ja fick veta de först i går kväll. De är en hel del snack som går på stan. Ja försökte få tag på dej hela kvällen i går, men Ja va på jobbet hela kvällen, inflikar han. De är mycke jobb som ska göras på bageriet speciellt nu innan semestern. Ja ha okej, säger hon och låter lite frånvarande. Men va är de om då? Han törs knappt påminna henne om frågan för nu blir det obehag, det känner han starkt. Ja hmm, säger hon, tar sats och samlar kraft, för att orka slunga iväg de tyngre orden. Fan Kim de är de är om att du ska gilla killar. Ja har bevis på de. Flera av mina källor, säkra sådana, har sett dej vid flera tillfällen stå å hålla om en lång, mörk, svart kille, lite äldre än du. Å så

21 sent som på missommarafton, på dansen Fast då va de en annan kille Hur kan du göra så här mot mej? Är detta sant? Fast de har du väl ingen aning om, så klart. Du va ju ganska packad redan innan ja lämna å drog hem. Hon torkar bort en tår från kinden. Han blir helt stum. Hon är så rak och rätt fram i sitt framförande, som om hon skjuter pilar mot honom, där inte en enda missar hans huvud. Och med hennes gråt i halsen, slår orden som ett åskväder mot honom. Han blir schack matt. Nä, är det enda han får fram. Han minns att hon går hem tidigare från diskot på folkparken, för att hon har huvudvärk och är rejält på fyllan. Och han minns som sagt hur han svänger runt på dansgolvet. Men det brukar ju vara så många han dansar med, killar som tjejer, och ibland kan de stå ett större gäng i en stor ring och dansa alla med alla. Han tänker febrilt Jo, men vänta, nu minns han mer. Han träffar även på sin förre, hemlige pojkvän, Johan Mattsson. Och en grabb, Frederic Granström, från högstadietiden när han bor i Lidköping. Men den svarte killen måste ha varit också han heter Fredrik, med en mera vanlig stavning. Fredrik Dahl läser på högskolan och är väl några år äldre än han själv. Men Frederic, med den ovanliga stavningen, är i Kims ålder, tjugoett, en mycket trevlig och vanlig grabb, som inte sticker ut mycket. Han är förvånansvärt lik sig från tiden på högstadiet. Är lite tystlåten, stilla och mycket blyg, har mellanblont och kortklippt hår, gröna ögon och är nåt i hästväg söt. Kanske är han något feminin också: lite flickig i sättet att prata och röra sig, speciellt de lösa handlederna och lätta vickningarna på stjärten. Men en sådan hyvens kille han är, och poppis bland alla. Johan och Frederic verkar ha kommit tillsammans till folkparken, men tappar senare bort varandra. Eller så slarvar Frederic bort honom med flit, för att få vara själv med Kim? Johan som dessutom är bra mycket äldre och trettio nästa gång. Senare berättar Frederic att Johan och han, för några månader sedan, funnit varandra genom en annons som Johan lagt ut i en herrtidning. Kim kommer inte ihåg så mycket mer av Frederic, och från folkparken, mer än att de dansar upp ett spår i parkettgolvet, till svängiga och svettiga låtar. Men när Camilla nu också berättar att ett större gäng, plus Frederic och han, senare på kvällen ska ha varit på efterfest hos bäste kompisen Per, i Lidköping, har han inget minne av. Jo, förresten, men bara vagt. Han vaknar upp i soffan av att deras privatchaufför ruskar liv i honom och frågar om han ska med hem till Skövde. Men när det gäller killar och folkparken Nej, längre fram än till ett dundrande svängom på dansgolvet med Frederic och några till, och möjligen en och annan tryckare med någon tjej också, är som mest vad han kommer ihåg av den kvällen. Med Frederic blir det inga tryckare, så långt som han kommer ihåg, utan på sin höjd bara någon lättsam vals och med en skämtsam underton. Det blir tyst i luren. Ingen säger något. Men nu, ju mer han försöker minnas ju mer minns han. Killen Camilla syftar på, som man också sett honom med på stan, förstår han är Johan Mattson. Honom känner han sedan långt före Camilla dyker upp i hans liv. Han är tillsammans med honom under ett år, men det tar slut mellan dem flera månader innan han träffar Camilla. Johan är homosexuell, och har nog varit mer kär i Kim än han i honom. Mellan Johan och Camilla har han en period på tre månader som han inte är tillsammans med någon. Johan och han fortsätter träffas, men bara som vänner. Kim försöker hålla hårt på att inte vara otrogen, då det känns fel. Fast denna moral kan ibland komma på villovägar, då som han inte mår så bra känslomässigt och om någon intressant person gör entré och försöker förföra honom. Men det krävs mycket för att lyckas förföra och få honom på kroken, då han är mycket kräsen och samtidigt försöker hålla fast vid sin moral. Och Johan lyckas aldrig förföra honom efter att han träffar Camilla. De fortsätter bara träffas som vänner. De månader som han är solo hinner han fundera mycket på vad han vill med sitt liv och om han verkligen är bög. Han vill testa om det bara är så att Johan inte känns lika spännande och intressant längre. Att han kanske kan känna större dragning till någon annan kille. Strax före han träffar Camilla väljer han att sätta in en annons och söker efter en likasinnad kille att vara tillsammans med. I sitt ovetande blir annonsen inte publicerad i tidningen förrän mer än ett halvår senare. I och med att han träffar Camilla blir det inget med annonsen och idén om att träffa en ny kille rinner ut i sanden. Och när Camilla dyker upp förstår han att han är bisexuell. Känslorna för henne växer och han känner att han dras mer till kvinnor än män, eller mer till Camilla än män. De känslor han har för Johan bottnar mest i att det är kul och trevligt att vara med honom. Han är en snäll och varm person med mycket humor. Men han har svårt att acceptera att Kim har lämnat honom, och ger aldrig upp att få tillbaka honom. Får han chansen dyker han upp på alla tänkbara platser, i olika sammanhang, där Kim befinner sig, som på folkparken på midsommarafton, i sällskap med en annan grabb. Möjligen har Kim svårt att vara tydlig och med att avvisa honom så att han förstår. Kanske är det svårt därför att Johan är en mycket fin kille som har ställt upp mycket för honom. Det är inte svårt att förstå hur ledsen han är. Kim är fortfarande tyst, mållös och känner ett illamående rusa fram genom kroppen. Ögonen stirrar med tomhet rakt in i väggen. Blicken fastnar på en liten ljusblå blomma i tapeten, i försök att finna koncentration och fokus. Hur ska han reda ut det här och komma bort från den här knipan? Alltihop känns som en dödsdom framburen av Camilla: Nu har vi kommit på dej, ditt lilla jävla bögäckel. Fan ta dej! Kim, hallå, är du där? Du kan väl svara Hon är bestämd och hård, hugger hårt i sin strid mot den bittra sanningen. Det finns ingen nåd att söka hos henne just nu. Han lägger luren på axeln. Illamåendet blir bestående och allt mera intensivt. Det blir som en stor klump i halsen och ångesten sköljer iskallt och obarmhärtigt över honom. Nu vill han bara dö och komma bort från allt.

22 7 Ångestattack Kim och Camilla, telefonsamtal, hos Kim Det dunkar i huvudet, hjärtat känns som det slår ojämnt, och pulsen skenar iväg. Kim, hallå! Hallå, är du kvar? Ja kommer hem till dej nu. Svara då, så ja vet att du är där? Hon låter lite mjukare på rösten, inte lika arg och dömande. Nu kryper ångestattacken allt närmre. Och han känner svetten tränger fram: i armhålorna, ryggen, bröstet, hårbottnen, pannan, ansiktet ja, överallt på kroppen. En kraftig yrsel sveper över honom och luren faller i golvet. Han måste lägga sig ner. Känner att han är på väg att svimma. Det snurrar som en karusell i huvudet. Illamåendet känns som den värsta sjösjuka. Han lägger sig ner på en gråblå ryamatta, som är mycket mjuk, skön och välkomnande. En liten bit bort, på det ljusa plastgolvet, ligger telefonluren. Hennes röst hörs fortfarande i den och hon gör flera försök att få kontakt med honom igen. Men snart ger hon upp och luren blir tyst. Han ligger kvar på mattan en stund tills illamåendet med yrseln avtar. Tusen tankar snurrar fortfarande i huvudet. Är han avslöjad nu och är det helt kört med allt, med henne och honom? Vad är det som hon vet, som hon har tagit reda på? Under tiden som tankarna fortsätter snurra kravlar han sig upp från golvet, går in i köket och häller upp ett rejält glas vatten. Han behöver tänka ut något och till sitt försvar när hon kommer. Han går och ställer sig i duschen. Här är den bästa platsen när man behöver tänka.

23 8 Heta minnen Kim, hemma i duschen I duschen kommer minnet alltmer tillbaka. Frederic och han går visst ut i skogen, strax utanför parkområdet. Frederic har gömt en flaska whisky i en buske. De turas om att dricka ur flaskan och vips så känner han Frederics hand treva upp över benet. Han flyttar bort den, men får då en puss på kinden istället. Och sekunderna där efter kommer en hand och trycker lätt smekande över skrevet. Frederics självförtroende och mod att stöta på honom är det inget fel på. Kim blir stum av överraskning, samtidigt som han inte kan låta bli att tycka om och njuta av behandlingen. Utan att tänka över eventuella konsekvenser svarar han med att kyssa honom tillbaka. Och i nästa sekund dansar deras tungor nyfiket med varandra. Därefter knäpper Frederic upp hans byxor Nu bör han protestera, säga att han har en tjej som väntar på honom, att de just har firat ettårsjubileum Men han gör ingenting för att avbryta eller ta sig där ifrån. I stället säger han: Ja va kär i dej på högstadiet. Men ja våga inte Och Frederic skiner upp som en sol och svarar: Ja me. Ja gjorde en lista över skolans snyggaste killar. Men de fanns inte många tiopoängare. Du va en av dom. Kim flinar nöjt och blir lite generad, och säger: Du, gör mej inte besviken I duschen lutar han pannan mot väggen. Dunkar därefter huvudet flera gånger mot kaklet. Förstår att han har ställt till det rejält. Och han frågar sig vad fan han håller på med? Det här kommer han inte klara ta sig ur. Inga lögner i världen kommer att kunna rädda honom nu.

24 9 Nästan avslöjad Kim och Camilla, hos Kim Camilla står utanför Kims dörr och ringer på. Hon har ringt på under en bra stund, utan att han kommer för att öppna. Han spelar hög musik på stereon och har nog svårt att höra ringklockan. Hon sätter sig ner på den knarriga trätrappan för att vänta. Spontant studerar hon trapphusets interiörer, samtidigt som hon inte kan låta bli att digga till musiken. Huset är ett gammalt trähus i två våningar, med källare och vind. Kim bor på vinden i ett rum och kök. Den är stor, har snedtak och en ganska rymlig balkong, som gott och väl rymmer två stolar och ett litet bord. Hela huset är nyrenoverat, trapphuset är fräscht i rosa och vitt. Fast att hon avskyr rosa så är det smakfullt och snyggt i hela trapphuset. I fönstren står gröna växter. Framför dörren har Kim en matta som det står välkommen på. Fast just nu känner hon sig allt annat än välkommen. När hon hör att musiken blir mjukare och mer stillsam reser hon sig upp, går fram till dörren och ringer på oavbrutet på ringklockan. Nu ska han minsann höra henne. Dörren öppnas och Kim står där blöt i håret med bara en handduk virad om midjan. De va fan va du ringer då. Han rycker till, tappar nästan orden, och tittar förtjust på henne. Hon är så vacker. Hennes kinder är rosiga, som om hon är generad för något. Sitt mörkbruna hår har hon satt upp i en knut bak på huvudet. På sig har hon en starkt röd klänning, som han inte minns att han har sett henne i tidigare, och en uppknäppt jeansjacka. Och på fötterna har hon ett par matchande röda pumps. Hon är förtrollande vacker. Ja, men kom in då. Stå inte bara här. Han flyttar sig åt sidan, så att hon kan komma förbi. Ja, tror du ja vill sitta i trappan hela dan, säger hon med lite darrig och osäker röst. Va du i duschen? Han tänker säga: Nej, jag stod ute på balkongen under ett årtiondets värsta hällregn, men ändrar sig. Det är nog inte läge för några dåliga skämt. Hon tittar studerande på honom nerifrån och upp. Går in, men tar aldrig av sig pumpsen. Inne i lägenheten slänger hon en blick mot den obäddade sängen. Styr bestämt de något tunga stegen och går och sätter sig i en beige fåtölj framför fönstret. Och i händerna håller hon en ihoprullad herrtidning mot kroppen. Hon följer honom med blicken när han sätter sig i den andra fåtöljen. När han försöker ge henne en varm och välkomnande blick sätter en brokig storm av känslor i gång i henne och hon försvarar det med att ge honom en konstruerad, kall och avvisande blick tillbaka. Så himla lätt ska han inte få det. Samtidigt har hon svårt att inte titta på honom med en smekande blick, full av åtrå. Han är fortfarande naken med bara handduken om midjan. Vilar sina solbrända ben uppe på ena soffbordshörnet och med fötterna rakt ut i luften. Han är så läcker. Kim förstår vilken besvärlig situation han sitter i, men bestämmer sig för att bara försöka spela lugn, så gott det går. Han kan helt enkelt försöka med att neka och tillbakavisa alla eventuella anklagelser hon kommer med. Han gör ett försök att bryta tystnaden: Vill du ha kaffe? Eller du kanske är törsti å vill ha saft? Nä, de är bra för mej. Ja vill bara få snacka en liten stund, sen måste ja iväg. Ja har bestämt me Sofie att vi ska gå en sväng på stan i da. Hon uppträder reserverat. På en sönda? Ja, de blir väl en liten skyltfönsterrunda å sen sätter vi väl oss på ett kafé. Ja ha Han reser sig upp. Vänta... De tar inte lång stund. Han sätter sig igen, tittar på henne och väntar. I nästa sekund får han tidningen kastad mot sig. Han fångar den. Tittar på omslaget. En stor bild visar en lättklädd, välsvarvad, blond tjej med stora, fylliga bröst som väller ut framför kameran. Ja, och? säger han och ser på Camilla med spänd förväntan. Säjer tiningen dej nåt? Du brukar väl läsa den? Hon sträcker på sig och vill vara övertygande. Han bläddrar i den och försöker samtidigt vinna lite tid för att samla sina tankar. Förstår att han är riktigt illa ute, och detta kan komma att sluta mycket ledsamt. Men han måste ändå försöka bevara lugnet och visa upp sitt bästa pokeransikte. Va fan ska ja ha å göra me den här tiningen? Ah! Spela inte dum. Slå upp sidan sextiåtta, bland kontaktannonserna, så förstår du nog Han slår upp sidan och får se sin annons. Det är som om hela annonsen skriker hånande bögjävel till honom. Den som han har glömt att han för länge sedan skickat in. Fast när det sker är det egentligen inte så seriöst. Han vill mest bara testa sig själv och se hur han reagerar på att få svar från någon kille. Det han med detta hoppas på är att eventuella brevsvar ska bevisa för honom att han inte längre känner nyfikenhet eller intresse för att träffa någon kille. Det ska då hjälpa honom att känna att det bara är Camilla som han dras känslomässigt och sexuellt till, och som han vill vara med. Vid tre tillfällen får han små brevhögar instoppade i större kuvert. Och han får sammanlagt fjorton svar: två i hans ålder, en hel del mellan trettio och femtio, och några i pensionsåldern. Men de enda som känns någorlunda intressanta är de två i hans ålder. Fast de väcker inte någon nyfikenhet alls. Den ene skryter om att han har tjej och bara vill prova med en kille. Ja, lycka till, tänker Kim. Och den andre skickar med ett lite motbjudande nakenfoto på sig, fast hela huvudet är bortklippt. Glöm det, tänker Kim. Han känner att han inte får ut någonting av värde av alla sina annonssvar, annat än att de alla nu har hjälpt honom att förstå och känna att det är Camilla som han vill vara med. Ingen annan vill han hoppa ner i sänghalmen med än just henne. Han tar en kväll, sätter sig och skriver ett kort meddelande för hand, till samtliga annonssvar han fått. Tackar för visat intresse, men att han tyvärr inte är intresserad av att inleda någon kontakt. Och han blåser faran över. Behöver inte mer gå och fundera på detta med killar. Han har Camilla. Men vad är det för stormar som hon nu blåser upp runt dem? Vad menar hon, och vad vill hon med detta? Han känner hur en obehaglig värme tränger fram. Måste stoppa den. Får inte bli kallsvett nu. Det kommer att avslöja att han försöker dölja något. Han måste komma på något, snabbt. Men vad?