INNEHÅLL. SAMMANFATTNING 1 INLEDNING. 2 TEMPO Bakgrund... 2 Syfte & Mål... 2 Metod. 3

Transkript

1 En rapport om dokumentärfestivalen TEMPO Undersökningen är gjord av Oskar Ekström som examinerande arbete på kursen LIA 2 på Kulturverkstan i Göteborg INNEHÅLL SAMMANFATTNING 1 INLEDNING. 2 TEMPO Bakgrund... 2 Syfte & Mål... 2 Metod. 3 TEMPOS NÄTVERK.. 3 Struktur. 3 Projektledarna... 4 Mötesstrukturer. 4 Kommunikation. 4 ANALYS.. 4 Fördelar... 5 Nackdelar.. 5 Lärdomar... 5 KONTAKT. 5 KÄLLOR. 5

2 ENGLISH ABSTRACT The subject of this report is the personnel network of TEMPO Documentary Festival, which I ve been studying for five weeks. This has been done as part of the course Learning by Doing at the project management school Kulturverkstan. TEMPO is due to be arranged in Stockholm the of October With the primary question How does the network of TEMPO look like?, this report is trying to give one description of the festivals network, and then analyze the results. While reading, it s important to have in mind that it s just one deskription amongst many possible, and not the beautiful truth. TEMPO 2002 has two new project managers, Agneta Mogren and Sofi Lagergren. My observations show that they are two very important nodes i the festivals network, much because they have their own networks, personal and professional, that they uses in their work with TEMPO. As a result of this, I say, the kommunication between TEMPO and its network is rather informal and personal. As I see it, there are both positive and negative aspects of this. Of course, it s good for the festival that the project managers has got valuable contacts in the field. Not only because the chanses increase that the festival actually can make it economically, but also because the festivals content becomes better. At the same time, a network is very vulnerable if it s depending on a few persons. Therefor, I would say, it s important that TEMPO as organisation, in a longer term creates its own network. SAMMANFATTNING Denna rapport behandlar dokumentärfestivalen TEMPOs nätverk. Dess underlag är iakttagelser som författaren gjort under fem veckor i april och maj 2002, som en del av kursen Lärande I Arbete på projektledarutbildningen Kulturverkstan i Göteborg. Biennalen TEMPO startades 1998 och arrangeras i år för tredje gången i Stockholm den oktober. Med utgångspunkt i frågeställningen Hur ser TEMPOs nätverk ut?, försöker rapporten beskriva olika aspekter på festivalens nätverk, och sedan dra några lärdomar därav. Min rapport består av tre huvuddelar. En inledning, där undersökningens förutsättningar beskrivs, en resultatdel där mina iakttagelser av TEMPOs nätverk gås igenom, och en analysdel där jag reflekterar över vad jag sett. Mitt syfte med undersökningen har varit att komplettera mina teoretiska kunskaper om nätverk inom kulturprojekt, och att få en inblick i hur en festival skapas. Målet har varit att bli en mer kompetent projektledare, samt att knyta kontakter. Metoden jag har använt är att aktiv delta i arbetet med festivalen. Genom att föra en löpande dialog med festivalens projektledare och delta på möten av olika slag, har jag fått en god inblick i organisationen, om än översiktlig. TEMPO har två nya projektledare, Agneta Mogren och Sofi Lagergren. De har båda varit ideellt engagerade sedan sommaren 2000 och är två mycket centrala noder i festivalens nätverk. Sedan tidigare har de nämligen varsitt stort kontaktnät, personligt och professionellt, som de använder sig av i arbetet med TEMPO Ett resultat av detta är att kontakten mellan TEMPO och dess nätverks komponenter överlag blir personlig och informell. Mötena saknar ofta struktur och präglas av en avslappnad jargong, vilket jag menar beror just på de personliga kopplingarna mellan noderna. Som jag ser det finns det både fördelar och nackdelar med detta. Det är givetvis positivt för TEMPO att de båda projektledarna har goda kontakter i branschen. Dels för att de ekonomiska förutsättningarna att genomföra festivalen ökar, dels för att innehållet har större chanser att bli bra. Den personliga stämningen för också med sig att TEMPO blir en trivsam arbetsplats, vilket sänder positiva signaler till allmänheten. Samtidigt är ett nätverk sårbart om det är beroende av några få personer. Jag menar därför att det är viktigt att TEMPO som organisation på längre sikt skapar sig ett eget nätverk för att festivalen ska kunna etablera sig.

3 INLEDNING Detta är en rapport om en dokumentärfestival. Mer specifikt är det en rapport om en dokumentärfestivals nätverk, vilket jag har undersökt under fem veckor i april och maj Dokumentärfestivalen heter TEMPO och arrangeras i Stockholm den oktober Rapportens övergripande frågeställning är Hur ser TEMPOs nätverk ut?. Med nätverk menar jag det nät av kontakter, personliga och professionella, som på olika sätt bidrar till att TEMPO kan genomföras. Utifrån denna definition har jag försökt beskriva olika aspekter av nätverket och sedan dra vissa slutsatser av mitt resultat. Att jag endast har deltagit i festivalens förarbete under en begränsad tid innebär dock att rapporten inte kan göra anspråk på att vara varken heltäckande eller vetenskaplig. Min undersökning har genomförts under en av de praktikperioder, även kallade Lärande I Arbete (LIA), som ingår i projektledarutbildningen Kulturverkstan i Göteborg. Kulturverkstan är en tvåårig Kvalificerad Yrkesutbildning (KY). Under namnet projektledning inom kultur skapas där en helhetssyn på samhället, arbetslivet och konsten, parallellt med att studenternas egna intressen och uttryck sätts i fokus under LIA-perioderna. Denna rapport ligger till grund för kursen LIA 2:s examination. TEMPO 2002 I ett gammalt stall i Gamla Stan i Stockholm sitter Agneta Mogren och Sofi Lagergren. De är projektledare för TEMPO 2002 och har sedan början av året arbetat heltid med festivalen. Stallet delar de med Filmcentrum Stockholm och Folkets bio som annars brukar husera där själva, så där är trångt men mysigt. TEMPO Dokumentärfestival är en internationell biennal med fokus på den nordiska dokumentären grundades festivalen av dokumentärmakare och i år arrangeras den för tredje gången i Stockholm, på Kulturhuset och biografen Zita den oktober. Att TEMPO erbjuder dokumentära uttryck i alla former radio, text, foto och film gör festivalen världsunik. Årets arrangemang planeras innehålla ett 100-tal filmvisningar och radiouppspelningar, samt workshops, utställningar och ett 30-tal seminarier. Syftet med festivalen är att öka intresset för dokumentären och höja dess status. Man menar att det dokumentära uttrycket kan bidra till att fördjupa bilden av vårt samhälle och skapa ett underlag för analys, diskussion och aktion. TEMPOs målgrupp är (kulturintresserade) människor mellan 17 och 35 år. Festivalen drivs av en ideell förening. Agneta och Sofi arbetar sedan början av året heltid med arrangemanget, men det finns planer på att utöka personalstyrkan efterhand. Redan nu är dock flera personer engagerade på ideell basis. TEMPO har en budget på nästan tre miljoner kronor, men är ännu inte fullt finansierad. Man väntar fortfarande på besked från olika bidragsgivare och det är därför osäkert om festivalen kommer att se ut som planerat. Bakgrund Min första tanke med LIA 2 var att skriva filmmanus. Under förarbetet letade jag förgäves efter en plats där jag kunde få praktisera hos en manusförfattare eller grupp, eftersom jag ville kombinera mina intressen ord och film. Jag fick dock idel negativa besked, bland annat av SVT, Reza Parsa, Studio24 och Illusionfilm, så ett par veckor innan LIA:n skulle sätta igång såg det mörkt ut. Det blev därför en räddning när jag fick höra om TEMPO. Jag insåg att det också hos en dokumentärfestival fanns möjligheter att få skriva och lära mig mer om film, bara på ett annat sätt. Dessutom var jag intresserad av dokumentären som uttrycksmedel. Mina första kontakter med TEMPO var mycket positiva. De behövde min hjälp och jag fick intrycket av att jag kunde bidra till att skapa en bättre festival. Vi kom snabbt överens om att mitt arbete främst skulle gå ut på att skriva olika typer av texter; pressutskick, informationsbrev och webbmaterial. På grund av den korta planeringstiden hade jag inte möjlighet att skriva en fullständig projektplan som kunde ligga till grund för denna rapport. Jag laborerade med flera olika frågeställningar, men min kännedom om festivalen och organisationen bakom var för dålig för att jag skulle kunna ringa in någonting. Av samma anledning hade jag heller inte klart för mig vilken metod jag skulle använda. Syfte & Mål När jag väl kommit till TEMPO föll dock bitarna snabbt på plats. Festivalens nätverk framstod som ett intressant studieobjekt, och jag ställde mig frågan hur detta var konstruerat och fungerade. Syftet med undersökningen har alltså varit att fördjupa min kunskap om ett kulturprojekts nätverk. Jag ville praktiskt pröva mina teoretiska kunskaper i ämnet, vilka framför allt bygger på Manuel Castells Nätverksamhällets framväxt och Tor Nørretranders Platsen som inte finns. Samtidigt såg jag möjligheter att knyta kontakter inom filmbranschen och lära mig om hur arbetet med en festival fungerar. Mina mål har varit att med hjälp av denna fördjupade kunskap bli en mer kompetent projektledare. Jag har också haft en förhoppning om att komma fram till något som kan vara av intresse även för andra.

4 Metod För att få en bild av hur TEMPOs nätverk såg ut, försökte jag delta på så många möten och sammankomster som möjligt. Den information som inte framkom under mötena, till exempel på vilket sätt deltagarna var knutna till festivalen eller projektledarna, tog jag reda på i efterhand. Jag genomförde däremot inga formella intervjuer med någon, då jag inte ansåg att det behövdes. Detta eftersom jag arbetade tätt med Agneta och Sofi, och hade löpande samtal om vilka de involverade var, vilken roll de spelade i projektet och så vidare. TEMPOS NÄTVERK Jag valde att undersöka TEMPOs nätverk utifrån fyra olika aspekter; Nätverkets struktur, Projektledarna, Mötesstrukturer och Kommunikation. Jag vill återigen påpeka att dessa iakttagelser bygger på en månads vistelse hos TEMPO och därför endast är just iakttagelser. Struktur Som jag tidigare nämnt har TEMPO två heltidsanställda projektledare, Agneta Mogren och Sofi Lagergren. Tack vare sina sedan tidigare stora kontaktnät är de två mycket centrala noder i festivalens nätverk. Till sin hjälp har de ett antal ideellt arbetande personer, praktikanter (inklusive undertecknad) och människor med mer eller mindre lös anknytning till projektet. Till dessa räknar jag bland annat personer och företag som gratis utför arbeten för TEMPO, som olika former av sponsring. Exempel är reklambyrån Futurniture och webbyrån Blyerts.com. Utöver detta har man ett Programråd och ett Idéråd. Programrådet, där 11 personer inklusive projektledarna ingår, väljer vilka filmer som ska visas under festivalen. Idérådet, som består av den ideella föreningen Tempo Dokumentärfestivals 13 medlemmar, arbetar fram förslag till festivalens innehåll, finansiering och liknande. I råden finns representanter från bland annat SVT, DI, Folkets Bio, Storyville.tv och Södertörns högskola. För att underlätta förståelsen för TEMPOs nätverksstruktur har jag försökt illustrera den med en skiss nedan. De namngivna delarna är de mest framträdande, även om flera andra också kan vara betydelsefulla för festivalen. Skissen är mycket förenklad. Antalet linjer från varje ring är en grov, proportionell uppskattning av hur många kontakter som är knutna till just den ringen. När en linje slutar med en knopp representerar knoppen alltså flera kontakter. Självklart finns det också kopplingar från knopparna till yttre kontakter och mellan ringarna (personerna eller institutionerna), men dessa har jag utelämnat för att undvika förvirring. Press Idéråd Gammalt nät Programråd TEMPO 2002 Sofi Praktikanter Ideellt Sponsorer Agneta

5 Projektledarna Biennalen TEMPO startades 1998 och arrangeras i år för tredje gången. Agneta Mogren och Sofi Lagergren är nya projektledare för festivalen och har båda varit ideellt engagerade sedan sommaren Agneta har arbetat som koordinator under de bägge tidigare arrangemangen, medan Sofi är ny hos TEMPO. Som skissen visar bygger TEMPOs nätverk till stor del på projektledarnas egna kontakter. Delar av festivalens gamla nätverk, som till exempel pressregister, adresslistor och liknande, finns att tillgå, men framför allt använder Agneta och Sofi sig av sina egna, personliga och professionella, nätverk. Dessa har de skaffat sig genom långt arbete i Stockholms kulturliv. Båda har till exempel tidigare arbetat på Kulturhuset i Stockholm, Agneta har jobbat på SR och Sofi har gjort flera egna kortfilmer. Mötesstrukturer Jag har deltagit på en mängd möten under min tid hos TEMPO. Dagtid och kvällstid har allt från programinnehåll till grafisk profil diskuterats. Vanligtvis har folk kommit till stallet i Gamla Stan för att träffas, men lika ofta har mötena förekommit på andra ställen; på caféer, i Filmhusets matsal, på kulturförvaltningen. Oavsett mötesplats och innehåll är det något som gått igen vid varje tillfälle, nämligen den informella tonen. Mötena har präglats av någon sorts kompisanda och helt saknat formalia såsom talarlistor, roller, tidsbegränsningar och liknande. Vid de tillfällen då det funnits en dagordning har denna knappt följts, eftersom folk har tagit ordet när det passat dem. Stämningen har genomgående varit god och de flesta deltagarna har visat tålamod med detta stundtals ineffektiva tillvägagångssätt. Självklart har det funnits variationer beroende på vad mötena handlat om och vilken relation mötesdeltagarna har haft, men även nya kontakter har generellt sett funnit sig i den lösa strukturen. Kommunikation Dessa informella strukturer präglar all kommunikation hos TEMPO. En avslappnad jargong, icke att förväxlas med lathet, råder hos organisationen och eventuell kritik framförs rakryggat. Som privatperson blir man bemött på liknande sätt som professionell. Formerna för kommunikation, det vill säga vilka sätt TEMPO kommunicerar med sitt nätverk på, är traditionella. Förutom de ovan nämnda mötena knyter man kontakter vid diverse sammankomster, till exempel filmvisningar, vernissager och egna och andras mingelpartyn. Genom att besöka andra festivaler bibehåller man kommunikationen med utländskt branschfolk, och skapar nya kontakter. Pressutskick, informationsbrev och inbjudningar skickas med e-post. Problemet är bara att TEMPO är utrustat med eldgamla datorer som gör Internet och annat arbete enormt långsamt. Dessutom har man hittills använt sig av inte mindre än fyra olika program, vilket innebär mycket extra administrativt arbete. ANALYS Min första dag hos TEMPO inleddes med ett möte med filmaren Mia Engberg och hennes producent Lotta Suarez Mazar. De representerade både SVT-programmet IKON, sig själva och sitt filmbolag Sexy Films. Det var detta första möte som fick mig att fundera kring TEMPOs nätverk och i synnerhet projektledarna Agnetas och Sofis dito. När Mia och Lotta dök upp i stallet blev det nämligen kramkalas. Det verkade som alla var vänner sedan länge, och det dröjde inte många minuter innan vi satt och åt kaka på ett café. Det är ju gott och väl, ibland känner man sina kollegor. Men när denna procedur senare i veckan med viss variation upprepades med andra, började jag inse något intressant; TEMPOs nätverk består i hög grad av personliga kontakter. Och i de fall nätverket inte gör det, är det ändå en personlig jargong som präglar möten och samtal. Jag håller själv på att skapa mig ett nätverk och inser mer och mer att skillnaden mellan det personliga och det professionella inte alltid är glasklar. Därför har det varit lärorikt att se hur detta fungerar i fallet TEMPO, och att sätta fingret på både fördelar och nackdelar med det. Fördelar Att Agneta och Sofi har ett stort kontaktnät är i sig en stor fördel för TEMPO. Jag tvivlar på att två projektledare med mindre erfarenhet från Stockholms kulturliv hade kunnat genomföra festivalen med samma framgång. Direkta kopplingar mellan deras kontakter och för festivalen gynnsamma eller avgörande överenskommelser är tydliga, till exempel tillgången till Kulturhuset under festivalveckan. En annan fördel är att stämningen bland dem som arbetar med festivalen är god. Man trivs i stallet och kan utan problem säga vad man tycker, skämta eller vara tyst. Detta sänder ut positiva signaler om TEMPO i allmänhet, och förhandlingar med samarbetspartners leder ofta till bra resultat för båda parter, eftersom man hellre är överens än stolt.

6 Nackdelar Att vara så beroende av två personer är farligt för ett nätverk. För att låna ett begrepp av Tor Nørretranders, kan man säga att TEMPOs nätverk har dålig redundans. Dålig redundans i ett nätverk innebär i korta drag att vissa komponenter (personer) är svåra eller omöjliga att ersätta. Således, eftersom TEMPO är beroende av sitt nätverk, blir festivalen i praktiken beroende av Agneta och Sofi. Detta är framför allt en risk i förhållande till festivalens fortlevnad. Jag menar att det på längre sikt är viktigt att TEMPO som organisation skapar sig ett eget närverk, som i högre grad är oberoende av projektledarnas. Vidare anser jag att det finns olika typer av risker med ett personligt präglat nätverk. För det första har TEMPO inget så kallat open entry för filmer, vilket innebär att man inte kan skicka in sin produktion för bedömning. Urvalet görs i stället med hjälp av tips från branschen (däribland vänner och bekanta), besök på andra festivaler och det nämnda Programrådet. Här handlar det om nätverkets inbyggda problematik, som Manuel Castells resonerar kring i Nätverksamhällets framväxt. Är man inte innanför, det vill säga har (en personlig eller professionell) kontakt med dokumentärbranschen, är det svårt att komma in. Och skulle man göra sig ovän eller obekväm, finns risken att man kopplas ur nätverket. Detta är förstås ett mer övergripande problem för den svenska dokumentärbranschen och nätverk i allmänhet, TEMPO är endast en aktör, men inte desto mindre är det reellt. För det andra finns det en kvalitativ risk med detta urvalssystem, nämligen att det på sikt kan skapa innehållsmässig likriktning. Programrådet består av förklarliga skäl av människor som på olika sätt arbetar med dokumentärer och är initierade i branschen. De har liknande erfarenhet av dokumentärer och tycker inte sällan likadant, vilket ofrånkomligt skapar denna risk. Dessutom riskerar detta polarnas urval att skapa en jävsituation, det vill säga att man väljer ut varandras och sina vänners filmer. För det tredje kan den informella tonen ibland leda till ineffektivitet. Som jag tidigare nämnt saknar mötena ofta struktur, vilket gör dem långsamma. Detta påverkar förstås kvaliteten i längden. Vid ett par tillfällen har jag också iakttagit en viss mansdominans, som jag tror man kan undvika. Mina positiva erfarenheter av att införa strukturer under mötena på Kulturverkstan gör att jag tror att också TEMPO hade vunnit på att börja med det. Lärdomar Avslutningsvis vill jag belysa en intressant distinktion som framträder när man iakttar TEMPOs nätverksstruktur. Den går ut på att alla kontakter i festivalens nätverk har att göra med antingen kvalitet/innehåll eller kvantitet/ekonomi. Så är det exempelvis en kvalitativ fördel att kontakten med dokumentärfilmare är så utvecklad hos TEMPO, eftersom det ökar möjligheterna för festivalen att visa fler premiärer. På liknande sätt är vissa ekonomiska bidrag ett utslag av goda kvantitativa kontakter. Båda typerna av kontakter påverkar i slutändan festivalen, men på olika sätt. Den är en ekonomisk fördel/kontakt och den andra en kvalitativ. Är det möjligen så att denna distinktion kan göras i andra sammanhang? Om så är fallet vore det intressant att undersöka om indelningen kan användas rent praktiskt och i så fall hur. En sådan undersökning ryms dock inte inom denna rapports ramar. Utöver de insikter jag har fått i nätverkandets ädla konst har jag lärt mig väldigt mycket under min LIA 2 hos TEMPO. Jag har fått god insikt i hur en stor festival kan drivas rent generellt, och jag har tränat mig på att skriva olika typer av texter. Jag har även skapat mig kontakter i Stockholms kulturliv och anser i allmänhet att jag har uppfyllt mina mål. Någonting som har varit extra tydligt är att inlärning går mycket snabbare och på ett annat sätt när man själv tar aktiv del i processen som under en praktikperiod. Samtidigt har jag vilat på en teoretisk grund, som varit både användbar och trygg. Kontakt Oskar Ekström (Författare), telefon: , oskar.ekstrom@kulturverkstan.net Agneta Mogren (Handledare) och Sofi Lagergren telefon: , info@tempofestival.nu, webb: Källor Castells, Manuel 2000, Nätverksamhällets framväxt, band 1 Nørretranders, Tor 1998, Platsen som inte finns