Rotel I, finansroteln Rotel III, stadsbyggnads- och fastighetsroteln

Transkript

1 STADSLEDNINGSKONTORET KOMMUNIKATIONSSTABEN SID 1 (5) RÅDSSALSEKO BUDGETDEBATT Stockholms stads kommunfullmäktige, 13 november 2009 Rotel I, finansroteln Rotel III, stadsbyggnads- och fastighetsroteln Exploateringsnämnden Stadsbyggnadsnämnden Fastighetsnämnden Fysisk tillgänglighet Stadsbyggnads- och fastighetsborgarrådet Kristina Alvendal (M) konstaterade att Stockholm är unikt genom sin kombination av grönska, vattenspeglar och stadens karaktär. Visionen om promenadstaden är Stockholms nya planeringsidé som alltfler andra städer har börjat snegla på och ser som ett föredöme. Kristina Alvendal fastslog att bostadsbyggandet ska hålla en hög takt, att Stockholm ska bli en tryggare, mer attraktiv och grönare stad samt att Stockholm ska utvecklas genom ny, spännande arkitektur. Målet för mandatperioden är nya bostäder, varav i dag är påbörjade. Mirja Räihä Järvinen (S) sa att det är viktigt att Stockholm växer men att det också ställer krav på planering. Stockholm är fortfarande en segregerad stad när det gäller boendet, vilket enligt Mirja Räihä Järvinen visar på vikten av att bygga blandat, det vill säga både hyres- och bostadsrätter. Socialdemokraterna vill också se en ny markanvisningspolicy, fler billiga bostäder och bostäder som gör det möjligt att skapa en mer ekologisk stad med god tillgång till kollektivtrafik. Abit Dundar (FP) tog fasta på att Stockholm har unika värden och en särprägel som måste vårdas. Stadens värdefulla skyline och vattenspegel gör att vi inte kan omfamna varje förslag till fler skyskrapor. Politikerna ska inte bygga monument över sig själva utan måste ta hänsyn till den befintliga bebyggelsen, menade Abit Dundar. Det viktiga är hur man bygger för framtiden, inte bara att man bygger.

2 SID 2 (5) Cecilia Obermüller (MP) ville se en miljömässigt hållbar stad, inte minst för våra barns skull. Det är viktigt att det byggs många, bra, billiga bostäder med nära tillgång till kollektivtrafik. 20 procent av nybyggnationerna ska vara särskilda ungdomslägenheter. Enligt Miljöpartiet är det viktigt att stadsplaneringen har mänskliga möten och hög livskvalitet som mål, till exempel när det gäller bevarandet av och utformningen av torg, trottoarer, parker och strövområden. Det är också viktigt att barns och ungdomars perspektiv beaktas vid planeringen, bland annat i fråga om skolvägar. Även Vänsterpartiets Maria Hannäs betonade barn- och ungdomsperspektivet och menade att det ska genomsyra all planering. Vänsterpartiet är för en tät och integrerad stad som är ekologiskt hållbar och har en bra kollektivtrafik. Målsättningen är att stärka stadsbyggnadsnämndens budget med åtta miljoner kronor och bygga nya lägenheter per år under nästa mandatperiod. Maria Hannäs poängterade att nya stadsmiljöer måste fungera även för dem med funktionshinder, till exempel nedsatt syn eller hörsel. Göran Oljeqvist (KD) klargjorde att han gärna ser att man blandar gammalt och nytt i innerstaden och också bygger på höjden, även ovanpå befintlig bebyggelse. Kristdemokraterna vill betona det sociala perspektivet på boendet så att hänsyn tas till exempelvis barn, äldre och personer med funktionsnedsättning. Enligt Göran Oljeqvist är det viktigt att skydda områden närmast vattnet och använda dem till exempelvis gång- och cykelbanor och olika serveringar. Likaså är det viktigt att säkra tillgången till grönområden. Lukas Forslund (C) ville se en större frihet i samhällsplaneringen och varnade för riskerna med att till varje pris vilja bevara Stockholm och låta mossan växa på gamla byggnader. Vi får inte vara rädda för att påverka stadens silhuett. Dessutom bidrar den rådande detaljregleringen till att lägga sordin på stadens utveckling, menade Lukas Forslund. Björn Ljung (FP) introducerade en diskussion om problemen med den, enligt hans synsätt, långsamma planprocessen. Om planen överklagas i samtliga instanser kan det ta fem år från idé till byggstart, vilket han finner orimligt. Cecilia Obermüller (MP) menade att planprocessen tvärtom ofta går för snabbt och att programsamrådet måste finnas med i processen och få ta sin tid så att så många som möjligt kan bli delaktiga i processen. En för snabb planprocess kan leda till rättsosäkerhet, menade Cecilia Obermüller. Teres Lindberg (S) anmärkte

3 SID 3 (5) att budgetnedskärningarna som drabbat stadsbyggnadsnämnden går stick i stäv mot Björn Ljungs förhoppningar om en mer skyndsam handläggning. Kristina Alvendal (M) höll med om att det är viktigt att göra människor delaktiga men menade att internet kan vara en mer framkomlig väg än den så kallade omvända planprocessen. Kristina Alvendal återkom också under debatten till att Miljöpartiet har röstat nej till sammanlagt bostäder, vilket hon betraktade som anmärkningsvärt. Martin Michel (MP) ägnade sig i sitt anförande åt Norra Stationsområdet, som han menade borde ha alla förutsättningar för att bli en humanistisk och klimatsmart stadsdel, men i stället riskerar att präglas av storskalighet, höga hus, smala gator och mörka utemiljöer. Martin Michel framhöll att man inte får underskatta vikten av att få in direkt solljus i lägenheterna. Teres Lindberg (S) ansåg att det är pinsamt att majoriteten inte passerat byggda bostäder ännu. Hon kände en frustration över att diskussionen att bygga för unga bara resulterade i 42 stycken färdigbyggda 1:or förra året. Hon påpekade att unga inte har råd med större lägenheter eftersom en nybyggd tvåa kan kosta runt kronor i månaden. Teres Lindberg menade att det behövs en annan planering än den som nu finns. Det ska byggas blandat och inte handla om tillfälliga förändringar för att skapa en bra fungerande bostadsmarknad över tid. Därför behövs det byggas bostäder hela tiden och det till hyror som stockholmarna efterfrågar. Kristina Alvendal (M) replikerade att var tredje bostad i Sverige byggs i Stockholm. Hon menade att det är viktigt att bygga billigt och att oppositionens skattechock skulle innebära två månadshyror för en undersköterska. Teres Lindberg svarade med att benämna detta som kvalificerat struntprat och fortsatte betona sin oro över det låga bostadsbyggandet. Ann-Margarethe Livh (V) förtydligade att exploateringsnämnden yrkat på återremiss i 71 ärenden. Hon hävdade att detta berodde på att majoriteten velat bygga bostadsrätter och radhusrätter när nämnden istället ville ha hyresrätter. Hon betonade också att majoriteten inte behövde vara orolig inför nästa mandatperiod om oppositionen skulle vinna valet eftersom de lyckades bygga lägenheter förra gången. Ann-Margarethe Livh talade också om ytterstaden och om att se staden ur olika perspektiv. Utifrån ett förortsperspektiv ansåg hon att staden ska växa men

4 SID 4 (5) att det ska ske tillsammans med de boende. Hon avslutade med att påtala att hon saknade en övergripande plan från majoriteten. Maria Hannäs (V) tog upp den fysiska tillgängligheten som hon ansåg att hade negligerats under budgetdebatten. Hennes slutsats var att staden måste skärpa sig och se till att enkelt avhjälpta hinder är borta till Hon lovade att alla terrasser och altaner skulle åtgärdas om oppositionen fick makten efter valet. Maria Hannäs ville också att tillgänglighet skulle tas med som en indikator i alla nämnder. Cecilia Obermüller (MP) deklarerade att Miljöpartiet säger helt nej till att exploatera värdefull naturmark i staden och påpekade att det fanns många andra, mer lämpliga, ställen att bygga på istället. Hon nämnde att många spännande projekt bland annat kom fram på Tenstamässan för några år sedan och undrade vart de tagit vägen nu. Hon påpekade också att Miljöpartiet inte är helt emot höghus utan tvärtom ser positivt på bygget av Residence Tower i Kista. Cecilia Obermüller föreslog att majoriteten skulle börja arbeta områdesvis istället för att frimärksplanera för att inte tappa helhetsgreppet och på så sätt kunna skapa en vettig förtätning. Lukas Forslund (C) replikerade med att jämföra Miljöpartiets hållning med tv-programmet Visst nappar det med den återkommande repliken Visst nappar det men inte just nu och inte just här! och menade att de var duktiga att säga nej på ett fint sätt. Cecilia Obermüller svarade med att konstatera att Stureplanscentern verkade hålla på med röstfiske och påpekade att Miljöpartiet tar till sig medborgarnas åsikter och undrade om Centerpartiet ens läste sin e-post. Åsa Romson (MP) ville ta upp en annan aspekt på stadsplaneringen, nämligen invånarnas behov av rekreation och grönytor. Hon pekade på att trenden att vara ute i skog och mark är något att ta vara på och att hälsan är viktigare än allt annat. Naturområden är en väsentlig del av en bra boendemiljö och i arbetet med att skapa en attraktiv stad. Hon menade också att det är viktigt att tänka på kommande generationer också. Åsa Romson hänvisade till de senaste åren som en förlorad mandatperiod och anklagade majoriteten för att se alla grönytor som exploaterbara ytor vilket är kortsiktigt tänkande. Hon påpekade också att en anlagd gullig park i mitten av ett bostadsområde kostar mångdubbelt mer att sköta än ett grönområde. Kristina Alvendal (M) svarade på kritiken med att säga att hon delade uppfattningen att vi lever i våra föräldrars stad samtidigt som vi skapar våra barns stad. Hon höll med om att grönområden och parker blir allt viktigare. Samtidigt

5 SID 5 (5) menade hon att av all offentlig landyta i Stockholm är 49 procent grönområden. Stockholm är en fantastisk och unik stad men det måste gå att kombinera det gamla med det nya genom att tydligt peka ut var staden ska växa. Bengt Sandberg (S) inledde kraftfullt med att säga att förr eller senare når alla gränsen för sin kompetens och att det nu var på tiden att majoriteten tog ansvar för den politik de för. Han sa att mycket av det som nämnts under debatten sagts vara i världsklass och hävdade att Stockholm även har en bostadsbrist i världsklass. Bengt Sandberg anklagade sedan majoriteten för att sälja ut stadens alla tillgångar till privata intressen och undrade på vems uppdrag detta skedde och vilka vinnarna var. Medborgarna eller köparna? Han menade också att majoriteten lindar in utförsäljningarna i uttryck som mångfald och valfrihet när det i själva verket handlar om att privatisera och uppmanade majoriteten att stå för vad de menar. Kristina Alvendal (M) svarade att majoriteten var stolt över sin politik och om det under debatten låtit som om de skyllde på oppositionen berodde det mer på innehållet i oppositionens förslag än något annat. Björn Ljung (FP) menade att majoriteten lägger pengar på infrastruktur istället för att vara godsherrar och förfoga över andras kommuners mark. Utförsäljningarna har det gjort möjligt att plöja ner pengar i miljöförbättringar vilket han menade att oppositionen saknar pengar till med sin politik. Bengt Sandbergs (S) svar var att det är majoriteten som är ägarfixerad, inte oppositionen, men vid det privata ägandet. Debatten bordlades för att eventuellt återupptas under kvällen. Följande ledamöter deltog i debatten Kristina Alvendal (M), Mirja Räihä Järvinen (S), Abit Dundar (FP), Cecilia Obermüller (MP), Maria Hannäs (V), Göran Oljeqvist (KD), Lukas Forslund (C), Petter Lindfors (M), Åsa Romson (MP), Björn Ljung (FP), Teres Lindberg (S), Martin Michel (MP), Ann-Margarethe Livh (V), Mattias Ericsson (V), Anna C Kullendorff (M), Bengt Sandberg (S) och Erik Slottner (KD).