Kulturhistorisk utredning Sverker Larsson december 2008

Transkript

1 Kulturhistorisk utredning Sverker Larsson december 2008 (Foto Sverker Larsson 2008) Villa Albacken Valdemarsvik 4:60 Valdemarsviks socken Valdemarsviks kommun Östergötlands län

2 Bakgrund och syfte På uppdrag av Länsstyrelsen Östergötland utreder Östergötlands länsmuseum ett antal byggnader och bebyggelsemiljöer där fråga väckts om byggnadsminnesförklaring enligt Kulturminneslagen. Fråga om byggnadsminnesförklaring av Villa Albacken i Valdemarsvik väcktes av Markus Anderzon, Valdemarsvik, i juli år Utredningen gällande Villa Albacken i Valdemarsvik har utförts av antikvarie Sverker Larsson under december Utredningsarbetet innebär fältbesök med fotodokumentation och beskrivning av aktuell bebyggelse och tillhörande område, arkivstudier, jämförelser med liknande objekt, sammanställning av material, värdebeskrivning, samrådsmöten med Länsstyrelsen och förslag till beslut. Vid förslag till byggnadsminnesförklaring formuleras förslag till skyddsbestämmelser. Foton i rapporten är om inte annat anges tagna av Sverker Larsson vid besök 3/ Lantmäteriverket MS 2008/06551 Byggnadsminnesutredningen berör Villa Albacken (Valdemarsvik 4:60) i det inringade områdets övre del. Gården Borg (Valdemarsvik 4:66) med en f d kuskbostad (Valdemarsvik 4:67) har en viss historisk anknytning till villan. Utsnitt ur ekonomiska kartan, blad 08G 0j, Valdemarsvik. Geografisk beskrivning Villa Albacken ligger på Valdemarsvikens nordöstra sida, ca 700 meter öster om Valdemarsviks centrum, i sluttningen ner mot stranden och Grytsvägen. Huset ligger i utkanten av den villabebyggelse som breder ut sig längs sluttningarna öster om samhället. Fastigheten avgränsas av Grytsvägen men har genom ett servitut tillgång till en brygga och strandremsan som tidigare tillhörde villans tomt. Mot nordost avgränsas fastigheten av den 2

3 mindre Borgsvägen, som leder förbi villans gårdsplan och en f d kuskbostad fram till granngården Borg. På norra sidan Borgsvägen ligger en rad villor från omkring 1970-talet samt en äldre funkisvilla, öster om villan ligger ett stycke åkermark (omkring 1 ha). Bortom åker och villabebyggelse reser sig bergväggar brant. Villa Albacken, vy från sydost (Grytsvägen). Till höger syns en del av fruktträdgården som sträcker sig vidare mot sydost, utanför tomtgränsen. Villa Albacken, vy från nordväst. Borgsvägen till vänster i bild. Den ljusare plana gräsytan som skymtar hitom villan är en övertäckt tennisbana (grus) Granngården Borgs vita mangårdsbyggnad skymtar till höger bakom villan. 3

4 Vy från nordväst: Borgsvägen som passerar Villa Albackens gårdsplan (till höger i bild). Till vänster den f.d. kuskbostaden. Området bortom den vita lekstugan tillhör kommunen och kan bli föremål för ny villabebyggelse. Översiktlig historik AB C J Lundbergs läderfabrik Villa Albacken tillhör ett industrihistoriskt sammanhang som utgörs av AB C J Lundbergs läderfabrik och dess betydelse för Valdemarsviks utveckling under 1900-talet. Carl Johan Lundberg, en garvare från Överum, kom år 1873 med sin familj till Valdemarsvik där han för kr inköpt en tomt för sin garverirörelse. Lundberg var framgångsrik och vid sin död 1897 övertog sonen Karl Lundberg en framåtgående rörelse. Här tillverkades Svecia-, smoroch kipsläder, det sistnämnda som specialitet. Under 1900-talets första år bedrevs arbetet fortfarande i hantverksmässiga former, tekniken var vegetabilisk garvning med bark som garvämne. Metoden var tidskrävande och tog veckor i anspråk. Ungefär samtidigt togs en betydligt snabbare metod i bruk, nämligen kromgarvningstekniken. Garvningen som tagit veckor tidigare gjordes nu på en dag. En utbyggnad för en mer industrimässig produktion påbörjades 1910 på den s.k. Hamnängen vid Fifallaån. I samband med denna satsning uppfördes Villa Albacken 1912 för Johanna Lundbergs räkning, änkan efter Carl Johan Lundberg. Industribyggnaderna uppfördes i flera etapper åren Resultatet är det fabriksområde som blivit så karakteristiskt för Valdemarsvik, framförallt den södra fasaden mot viken i borgstil, symmetriskt uppbyggd kring en mittportal och med mönstermurade hörnpartier och blinderingar i tegel och vit puts. Fabriken växte snabbt, i synnerhet under världskrigen, och sysselsatte som mest uppåt 700 personer. Lundbergs läder var en av Skandinaviens största läderfabriker. Åren 1930 och 1942 byggdes ett nytt fabrikskomplex med funktionalistisk utformning väster om den gamla fabriken. På 1950-talet svek marknaden för läderprodukter och utslagningen var stor köptes Lundbergs läder upp av konkurrenten Ehrnbergs läder i Simrishamn som året efter lade ned fabriken i Valdemarsvik övertogs fabriken av makarna Åke och Irma Carlsson, ägare till NC möbler i Tibro. På fabriken i Tibro tillverkades främst stolar och med den utökade verksamheten i Valdemarsvik kunde man bredda företagets sortiment samtidigt som en stor del av arbetstillfällena i 4

5 Valdemarsvik räddades. Möbelfabriken har på senare tid flyttat ut sin produktion och de gamla industribyggnaderna inrymmer nu andra verksamheter, bland annat en gymnasieskola med inriktning på möbelhantverk, design och formgivning. I samband med trafikplanering i Valdemarsvik revs delar av den norra och södra längan i det gamla fabrikskomplexet. Fråga om byggnadsminnesförklaring av Lundbergs läderfabrik väcktes 1991 och avslogs 2002, dels med hänvisning till att delar av komplexet rivits, dels med hänvisning till att byggnaderna på fastigheten Garvaren 1 redan hade ett visst skydd i detaljplanen. Arkitekten Werner Northun Uppdraget att rita Lundbergs nya fabrik på 1910-talet gick till arkitekten Werner Northun ( ), verksam framförallt i Norrköping under fyrtio år från och med Northuns första uppdrag blev dock Villa Albacken som ritades och uppfördes åren Northun har satt ytterligare prägel på Valdemarsvik genom ett stort antal arbetarbostäder i nationalromantisk stil utmed Norrgatan uppförda åren , tio villor på den östra sidan och två större hus på den västra sidan. Northun har även ritat en tjänstemannabostad på Norrgatan 9, en herrgårdslik byggnad uppförd 1921 i klassicerande stil, två tjänstemannavillor från 1918 resp vid Kyrkogatan 6 och 10 samt sparbanksbyggnaden från i kvardröjande 1920-talsklassicism. Utmed den östra sluttningen över viken har Northun förutom Albacken ritat Villa Täppan, en målad trävilla från 1919, samt Villa Karlsro från 1932, ett av hans allra sista verk. Villa Karlsro kan betraktas som en enklare variant av Villa Albacken, men med mer drag av funktionalism, portalens detaljer visar dock en kvardröjande 1920-talsklassicism. Under sin karriär ritade Werner Northun flera industribyggnader, flerbostadshus, villor och mycket mer, hans omfattande produktion är väl beskriven av Kerstin Sandberg (se källförteckning). Stilen hos Northuns byggnader följer modets växlingar, från nyrenässans i hans tidiga verk från 1890-talet, därpå byggnader i jugend, nationalromantik och tjugotalsklassicism som närmar sig funktionalismen i Northuns sena verk från 1930-talet. Villa Albacken Arkitekten Agi Lindegren, vid denna tid engagerad för renoveringsarbeten för Valdemarsviks kyrka, fick först uppdraget att rita Villa Albacken, men blev oense med byggherren Karl Lundberg (fabriksdirektör tillika Johanna Lundbergs son), varför uppdraget gick till Northun. Antagligen är det byggherrens önskemål som ligger bakom denna villa av italiensk typ, eftersom denna är den enda liknande Northun ritat. Villans förebild är troligen Sollidens slott på Öland, som uppfördes efter Torben Gruts ritningar åt den dåvarande kronprinsessan Viktoria, som i sin tur inspirerats av Axel Munthes Villa San Michele på Capri. Villa Albacken uppfördes 1912 på mark tillhörig gården Borg sydost om Albacken där makarna Lundberg också tidigare bott. Villa Albacken beboddes efter Johanna Lundgren företrädesvis av läderfabrikens direktörer fram till fabrikens nedläggning 1960, och därefter av makarna Åke och Irma Carlsson, ägarna till NC möbler fram till år Huset är idag privatbostad. I en jubileumsskrift för Lundbergs Läderfabriks femtioårsjubileum finns mer utförlig historik om företaget och de olika generationerna av familjen Lundberg som bebodde Albacken. 5

6 Beskrivning av Villa Albacken Nuvarande utseende Konstruktion och material Byggnadens synliga sockel är putsad med cementbruk och gråmålad. Trappor är gjutna i betong, detsamma gäller sannolikt grundmuren. Huset har enligt ägarens uppgift trästomme med en revetering av spiktegel. Nuvarande ytputs är en vitfärgad sprutputs eller stänkputs, enligt ägaren skall denna puts vara påförd för ett tjugotal år sedan. Huset låga vidbyggnad i söder har en stänkädelputs från slutet av 1990-talet. Fönstren är kopplade tvåglasfönster som förefaller ursprungliga och har i regel munblåsta, möjligen valsade glas. Taktäckningen är ett tvåkupigt lertegel med vacker patina (teglets ålder är ej utredd.) Exteriör Husets längdaxel är orienterad NV-SO parallell med Valdemarsviken. Det står i en sluttning med en souterrängvåning nederst, ovanför denna en bottenvåning som är huset huvudvåning med huvudentré och portik mot gårdsplanen på husets nordöstra sida. Husets mittparti har en övervåning samt attikavåning (halv-vindsvåning), som i fasaden markeras av en tunn gördelgesims i höjd med vindsfönstrens nederkant. Övervåningen i husets sydöstra del är närmast en halvvåning med lägre takhöjd, husets nordvästra del saknar helt övervåning. Fasader och fönster har troligen alltid varit vita, möjligen någon annan mycket ljus kulör, att döma av äldre vykort från olika tider. Långsidan mot sydväst som vetter mot vattnet är husets arkitektoniskt mest gestaltade fasad. En altan buren av kraftiga slätputsade pelare skjuter ut från mittpartiet. Altanräcket har vitmålade träspjälor mellan slätputsade stenstolpar. Mot balkongen vetter huvudvåningens sal med tre stora fönster, upptill lunettformade (det mittersta fönstret är en altandörr). Runt fönstren formas fasaden till valvbågar burna av kolonner. Ovanför altanen sitter ett smäckert skärmtak buret av konsoler. SO om mittpartiet finns en låg vidbyggd del vars fasader pryds av 6 Långsidan mot sydväst

7 arkadformade blinderingar. Vidbyggnaden har ett platt tak som utgör en terrass i nivå mellan huvud- och souterrängvåning. Terrassen nås via en fritrappa från markplan, en annan trappa leder mellan terrassen och altanen. Vidbyggnaden, som nuvarande ägaren kallar bodégan, inrymmer förråd/redskapsbod. Rummet NV om salen i mittpartiet markeras i exteriören genom att fasaden är indragen några decimeter. Denna rumsfil fortsätter inte längre så här är fasaden mest indragen från övriga fasadlivet. I vinkeln sitter en balkong i anslutning till huvudvåningen. Under denna har på senare tid byggts en altan till souterrängvåningen i samma utförande som balkongen, bådas räcken har trästolpar, i övrigt är de lika mittpartiets altanräcke. Husets långsida mot nordost och gårdsplanen karakteriseras av huvudentréns halvöppna portik. Sidorna är slutna men med stora (småspröjsade) fönster. Ett valmat flackt tegeltak bärs framtill upp av två släta kolonner med doriskt kapitäl men utan bas. Golvet i portiken är belagt med släta kalkstensplattor. Ytterdörren är en pardörr i ek, dörrspeglarna är av varierande form, de övre glasade. 7

8 På kortsidan mot sydost har bottenvåningen ett burspråk i anslutning till det södra hörnrummet. Här finns också en groventré till souterrängvåningen. Pardörren är av ek eller teak, med räfflad ram, glasad överdel och kryssmönstrad nedre spegel. Tydliga paralleller till Sollidens slott: Villa Albackens vita putsade fasader, omväxlande indraget och utskjutande fasadliv, de tegeltäckta, flacka takfallen med kraftigt utskjutande takfot och gördelgesimsen som markerar en attikavåning är arkitektoniska element som förefaller direkt hämtade från Torben Gruts Sollliden. Beträffande andra element finns motsvarigheter både på Solliden och på Villa Albacken även om de kan ha olika form och placering, exempelvis altaner, fritrappor och terrasser. De tre stora salsfönstren med rund överdel samt vidbyggnadens arkadformade blinderingar är en förenkling av flera arkadmotiv som finns på Solliden. Detsamma gäller Sollidens parställda romanska rundbågefönster åtskiljda av kolonnetter som på Albacken motsvaras av enklare parställda fönster med rundad överdel. Sollidens slott, foto Mårten Sjöbäck

9 Sollidens slott och Villa Albacken har båda en bredare kortsida som får husen att se större ut. Foto Mårten Sjöbäck Interiör Enligt verket Sveriges bebyggelse från 1951 hade Villa Albacken fjorton rum förutom kök, hallar, tvättstuga och källare. En restaurering (renovering) ska enligt denna källa ha skett En något utförligare interiörbeskrivning finns i Kerstin Sandbergs bok om Werner Northun. Ritningar finns inte tillgängliga i dagsläget. Entréplanet(huvudvåningen) hade från början en sexrumsindelning med en tvårumsutbyggnad mot nordväst. Innanför huvudentrén finns en rymlig hall med trappa till övervåningen. Här finns också en av husets få eldstäder(huset hade centralvärme redan från början): en öppen spis, troligen sekundär från 1960-talet. Taket är vitmålat med synliga bjälkar i något mörkt träslag/ alternativt mörkbetsade, taket i övervåningens hall är likadant, övriga tak i huset är vitmålade, troligen med puts som underlag. Hall och trapphus: innanför entréns vindfång finns kapprum och WC (till vänster i bild), en annan dörr leder till en serveringsgång mellan hallen och utbyggnaden mot nordväst. 9 Serveringsgång (hallen i den bortre änden). Till höger dörr mot f d Johanna Lundbergs sängkammare. De öppna luckorna är mathiss resp värmeskåp. På väggen under lampan sitter en ringledningstavla.

10 Det största rummet är salen i husets mitt med dess tre stora fönster mot viken, det mittersta fungerar som dörr till altanen. Vid husets sydöstra kortsida finns två stora sällskapsrum, det största mot söder närmast matsalen har ett burspråk med fem fönster i jugendstil med små rutor i den övre delen. Förmaket norr om salen var ursprungligen Johanna Lundbergs sängkammare. Hallen och sällskapsrummen har alla golv med fiskbensparkett. Dörrar och fönster med foder samt tak- och golvlister förefaller vara ursprungliga. Alla snickerier är idag vitmålade. 10

11 Utbyggnaden mot nordväst var ursprungligen uppdelad i två sovrum, enligt muntlig uppgift var de barnkammare. När makarna Karlsson flyttade in 1960 slogs rummen ihop och inreddes till kök med matplats, här finns också en köksentré. I serveringsgången finns många intressanta detaljer bevarade, till exempel en ringledningstavla, en mathiss ner till det gamla köket i souterrängvåningen, ett värmeskåp och ett äldre electrolux kylskåp, det senare gissningsvis från renoveringen I anslutning till serveringsgången finns ett rum som använts som frukostmatsal (idag kontor), ytterligare en wc och trappan till souterrängvåningen. Enligt uppgift från ägaren kan det tidigare också ha funnits en separat trappa till övervåningen för tjänstefolket. Övervåningen består i husets förhöjda mittparti av en hall och en stor sängkammare som idag är bibliotek. Några trappsteg ned från hallen ligger övervåningens nordvästra del inrymmande badrum och ett linneförråd. I den inredda vinden i husets sydöstra del finns två mindre sovrum. Därutöver finns flera garderober i vindsutrymmena. Övervåningens hall: till vänster ett av två sovrum i husets sydöstra del. Nisch med tvättfat i ett av övervåningens sovrum. Souterrängvåningen har en genomgående korridor i husets längdaxel. Rumsfilen mot vattnet består av ett gästrum mot söder, det gamla köket med bevarad järnspis och mathiss mot norr, och i mitten ett stort rum som slagits ihop av flera mindre utrymmen. Närmast köket fanns ett skafferi samt en garderob för bilkläder, övriga rummet inrymde två pigkammare, mellanväggarnas tidigare läge syns i brädgolvet. Den motsatta rumsfilen består av pannrum 11

12 längst i söder och två utrymmen för matkällare/skafferi i mitten och mot norr. Souterrängvåningens utbyggnad mot norr var ursprungligen tvättstuga, på senare år har den byggts om till ett stort badrum med bastu. Övervåningen och souterrängvåningens dörrar och övriga snickerier verkar mestadels vara ursprungliga. Samtliga toaletter och badrum utom det nya stora badrummet har golvplattor av kolmårdsmarmor som troligen är ursprungliga. Badkar och sanitetsporslin är från eller 1970-talet. Souterrängvåningens korridor: till höger f d pigkammare, till vänster matkällare/skafferi. Ytterdörr mot trädgården. 12

13 Tomt och trädgård Tomten kännetecknas främst av terrasseringarna som byggts upp i sluttningen ned mot vattnet. Souterrängvåningens sockel står på den övre terrassen, en dubbel fritrappa i betong leder ner till den nedre terrassen. Terrasserna avgränsas med en låga häckar. En kort enkel fritrappa leder ner till en tredje nivå i höjd med Grytsvägen. Tomtens system av trappor och terrasseringar fortsatte tidigare ända ned till bryggan vid vattnet. Tomtens övre del mot gårdsplanen och den gamla Borgsvägen sluttar brant på båda sidor om huset ned till planare mark i nivå med den nedre terrassen. Den nordvästra delen av tomten består av gräsmatta med spridda träd, en plan gräsyta döljer en igenlagd grustennisbana. Nedanför huset längs tomtgränsen mot Grytsvägen står ett antal större lövträd. Tomtens sydöstra del är en fruktträdgård som sträcker sig utanför den nuvarande fastighetens gräns mot söder.(se bilder i avsnitt geografisk beskrivning) På ovansidan mot Borgsvägen består tomten av en rektangulär grusad gårdsplan närmast huset, i anslutning till gårdsplanen finns ett litet bilgarage och en lekstuga. Mot vägen står en rad av lövträd samt en häck. Villa Albackens trädgård var länge platsen för det traditionella valborgsmässofirandet i Valdemarsvik. Valdemarsviksborna samlades då i trädgården under det att Valdemarsviks manskör framförde vårsånger från den övre fritrappan (mitt i bilden ovan), och ett tal till våren hölls från övre terrassen. Valborgsmässobål tändes först nere vid stranden nedanför villan, och efter att den nya Grytsvägen byggdes placerades bålet på en flotte på vikens vatten. Traditionen uppkom på Lundbergs tid men fördes vidare av de nya ägarna till möbelfabriken, och levde därför kvar ännu fram emot mitten av 1980-talet. 13

14 Kända förändringar Trädgård och exteriör: Villa Albacken ser i stort sett likadan ut idag som på ovanstående vykort från 1920-talet eller tidigare (fotografiet är taget med ortokromatisk film som användes fram till 1920-talet). Även den grusade gårdsplanens form, häcken och trädraden längs Borgsvägen på husets nordöstra sida ser lika ut idag. Trädgårdssidans terrasser och fritrappor är svårare att se tydligt men förefaller ha samma utseende som idag. Bilden visar hur tomten ursprungligen nådde ända fram till bryggan vid stranden, man ser också hur kraftigt trädbevuxen tomtens södra del var längre tillbaka. Ovanstående vykort är mer sentida, flera träd längs vägen utanför husets gårdsplan har tagits bort. En del av det skoglika partiet söder om villan är nu öppen mark (den nuvarande fruktträdgården). Träden rakt nedanför huset är däremot fler och mer uppvuxna än tidigare. Den största förändringen är den nya Grytsvägen som skär av trädgårdens utsträckning ned mot vattnet. Idag har ytterligare träd tagits bort, både ned mot vattnet och i trädgårdens nordvästra del, här finns också en plan gräsyta som är en övertäckt grustennisbana. Efter ägarbytet 2002 har trädgårdens tidigare grusgångar återställts med äldre fotografier på vykort som förlagor. 14

15 Beträffande byggnadens exteriör är det främst tidigare nämnda omputsningar som ändrat husets utseende något. Den senast påförda stänkputsen kan ses som en lindrig förvanskning då den slätar ut detaljer som vindsvåningens gördelgesims och ändrar karaktären hos entrépartiets kolonner som också täckts med puts. Den kan dock avlägsnas när nästa omputsning blir aktuell. Den nuvarande ägaren har satt upp en ny balkong i anslutning till souterrängvåningen, balkongen stör dock knappast helhetsintrycket, mycket tack vare att utförandet gjorts lika den ursprungliga balkongen på våningen ovanför. På terrassens och altanens golv har nytt klinkergolv lagts. Terrassens golv var tidigare belagt med asfalt. Övriga åtgärder på senare tid är av underhållskaraktär. Marken närmast huset har grävts upp och dräneringen förbättrats, men av detta syns idag inga tydliga spår. Förbrukade hängrännor och stuprör har ersatts med moderna med formpressade knän. Fönster har målats och kittats. Träbjälkarna som bar en mindre balkong vid huvudvåningens nordvästra hörn var svårt insektsangripna och fick ersättas (det är under denna en ny balkong satts upp). Interiöra ändringar: Enligt verket Sveriges bebyggelse från 1951 har huset restaurerats (renoverats) Enligt uppgift från ägaren har det en gång funnits en separat trappa för tjänstefolket mellan huvudvåning och vindsvåning som suttit i anslutning till serveringsgången. Om det stämmer är det troligt att den försvann då eftersom den inte fanns kvar när Irma Carlsson flyttade in. Alla spegeldörrar i souterrängvåningen täcktes någon gång med masonite, troligen vid renoveringen Moderniseringar av kök och badrum genomfördes efter att Irma och Åke Carlsson tagit över huset Två rum i huvudvåningens nordvästra del som fungerat som barnkammare slogs ihop och blev nytt kök. De flesta golv försågs med heltäckningsmattor. Mellanväggarna i souterrängvåningens f.d. pigkammare har senare tagits bort för att skapa ett större rum. Efter att den nuvarande ägaren tagit över 2002 har parkettgolv och spegeldörrar frilagts från heltäckningsmattor respektive masonite. I huvudvåning och övervåning/vindsvåning har knappast några ändringar genomförts på senare tid, det är i huvudsak ytskikten som påverkats av ändringar, främst genom omtapetsering och ommålning. I souterrängvåningen har lite större ändringar skett. I väggen mellan mittkorridoren och pigkammarna har stora fönster tagits upp i väggen för att släppa in dagsljus. Utrymmen i souterrängvåningens nordöstra del har byggts om till spaavdelning med bad och bastu. Kulturhistorisk bedömning och motiv för byggnadsminnesförklaring Kulturhistorisk värdering Riksantikvarieämbetet har genom Axel Unnerbäck utarbetat en modell för att beskriva en byggnads kulturhistoriska värden, dvs. immateriella värden som inte direkt går att översätta i pengar men som ändå kan ha stort värde i människors tillvaro, eller ha stor betydelse för det gemensamma kulturarvet. Värderingsmodellen innebär att olika tänkbara kategorier värden grupperas i dels dokumentvärden -byggnadens värde som dokument i olika avseenden som kan beskrivas objektivt och jämföras med andra byggnader, exempelvis byggnadsteknikhistoriskt värde och socialhistoriskt värde, dels upplevelsevärden värden som består i människors upplevelse av en byggnad, exempelvis konstnärligt värde och symbolvärde. Dessa så kallade grundmotiv kan sedan kompletteras med olika förstärkande eller övergripande motiv, exempelvis äkthet eller sällsynthet. Beträffande Villa Albackens kulturhistoriska värden är följande grundmotiv och förstärkande/övergripande motiv viktigast: 15

16 Dokumentvärde Arkitekturhistoriskt värde Albackens italienska villastil är en representant för den mångfald som den framväxande villaarkitekturen uppvisar under senare delen av 1800-talet och det tidiga 1900-talet. När huset uppfördes 1912 avvek det kraftigt från samtidens dominerande arkitekturstilar nationalromantik och kvardröjande jugend. Husets stil påminner också mer om 1930-talets funktionalism än om 1920-talets klassicism. Intressant i sammanhanget är att ett av Werner Northuns sista verk från 1932, Villa Karlsro ett hundratal meter ifrån Albacken, är det hus som liknar Villa Albacken mest samtidigt som det är arkitektens mest funkislika byggnad. Villa Albacken är också ett mycket intressant exempel på hur arkitektur i flera steg kan överföras från ett land till ett annat och från en nivå i samhällshierarkin till en annan, genom att arkitekter och byggherrar som inspirerats av ett byggnadsverk för arkitekturen vidare i sina egna byggnadsprojekt. I Villa Albackens fall kan denna process följas i två steg, då den förmodade förebilden till Albacken är Sollidens slott, som i sin tur har Axel Munthe's Villa San Michele på Capri som förebild. I båda fallen är arkitekturen resultatet av byggherrens önskemål snarare än arkitektens. Att byggherrens styrt i fallet Albacken antyds dels av att Agi Lindegren fick lämna uppdraget, dels av att villan som Werner Northun ritade avviker kraftigt från hans övriga produktion, både före och efter Villa Albacken. I fallet Solliden är arkitekturen troligen främst ett resultat av den dåvarande kronprinsessan Victorias önskemål om en egen Villa San Michele, då slottet avviker kraftigt från arkitekten Torben Gruts övriga produktion. Samhällshistoriskt värde Villa Albackens kulturhistoriska värde består kanske allra främst i dess anknytning till Lundbergs läderfabrik, och fabrikens betydelse för Valdemarsviks övergång till industrisamhälle. Villa Albackens funktion som direktörsbostad gör den till en viktig del i detta sammanhang tillsammans med industribyggnaderna och bostadshusen för arbetare och tjänstemän runtom i Valdemarsvik, de flesta ritade av Werner Northun. Det samhällshistoriska värdet förstärks av den pedagogiska tydlighet som följer av att ovanstående tre beståndsdelar finns kvar inom ett ganska avgränsat område, industrins tidigare så dominerande ställning blir tydlig vilket underlättar förståelsen av Valdemarsviks bebyggelsehistoria. Socialhistoriskt värde Villa Albacken är ett utmärkt exempel på hur industrialismens nya överklass ville manifestera sin nya samhällsställning genom spektakulära byggnadsföretag, i detta fall med en villa med ett kungligt slott som trolig förebild. Änkebostaden, sedermera direktörsvillan, illustrerar också de sociala klyftorna i den industriella revolutionens samhälle, genom sin storlek och exklusivitet i jämförelse med exempelvis de arbetarbostäder utmed Norrgatan om 1-2 rum som Werner Northun under samma period ritade för samma uppdragsgivare. Det framträdande läget i sluttningen ned mot Valdemarsviken endast några hundra meter från hamnen och Lundbergs stora fabriksbyggnad är också ett bra exempel på hur den tidiga industrialismens direktörer uppförde sina bostadshus i närheten av både fabriksbyggnader och arbetarbostäder, vilket illustrerar det patriarkala förhållande som direktörer och fabriksägare hade gentemot fabriksarbetarna. En annan sida av detta förhållande är valborgsfirandet i läderfabrikens regi som visar att även anordnandet av nöjesaktiviteter för arbetarna kunde vara en del av direktörens ansvar. Uppdelningen mellan samhällsklasser redovisas även i husets interiör. Här finns bevarade detaljer som tydligt visar uppdelningen mellan herrskap och tjänstefolk. I huvudvåningen finns en bevarad serveringsgång med en mathiss och ringledningstavla med lampor som visar

17 i vilket rum uppassning önskas. I souterrängvåningen finns ett rum som tidigare varit uppdelat i flera pigkammare, spår av den gamla rumsindelningen visar hur små tjänstefolkets sovrum var i jämförelse med herrskapets. Sådana detaljer är viktiga att bevara för att återge en sann historia om historiska levnadsförhållanden. Upplevelsevärde Arkitektoniskt värde Bland det mest påfallande hos Villa Albacken är de tydliga parallellerna till Sollidens slott; de vita putsade fasaderna med gördelgesimsen som markerar mittpartiets attikavåning och de tegeltäckta, flacka takfallen med kraftigt utskjutande takfot. Andra element har motsvarigheter på Solliden men har en annan form eller placering på Villa Albacken, exempelvis fritrapporna och vidbyggnadens arkadformade blinderingar. Det är också intressant att se hur Northun anpassat vissa detaljer: Sollidens parställda romanska rundbågefönster åtskiljda av kolonnetter motsvaras här av enkla parställda fönster med rundad överdel. Dessa och andra fönster har på jugendmanér små rutor i den övre fönsterbågen. Oavsett om Werner Northun lånat Villa Albackens arkitektur från Solliden eller ej, så har han lyckats väl i gestaltningen av anläggningen. Bland annat har han lyckats ge huset ett intryck av att vara större än det är, dels genom att höja den sydöstra delen med en halvvåning (kanske för att den är mest synlig för inkommande båtar), dels genom att utnyttja den kraftigt sluttande tomten. Northun har bland annat höjt souterrängvåningens status genom att förse den med stora fönster och samma fasadkulör som husets övre delar. Vidbyggnaden/terrassen som inrymmer förråd/redskapsbod bidrar också till att huset verkar större när man närmar sig sjövägen från sydost, och när man passerar nedanför huset bidrar systemet av fritrappor till ett mäktigt intryck. Det axiella arrangemanget har dock tagit skada av att Grytsvägen skurit av villans tomten. Tidigare fanns en förbindelse med vattnet via trappor och grusgångar ner till bryggan. Förstärkande motiv Autenticitet Villa Albacken har förändrats mycket lite sedan det uppfördes, ändringar gäller främst ytskikt som i endast liten utsträckning begränsar möjligheten att uppleva hur huset tedde sig då det var nybyggt. Denna autenticitet förstärker eller är en förutsättning för de flesta av ovanstående värden. En ursprunglig exteriör förstärker främst arkitekturhistoriska och arkitektoniska värden, bevarade detaljer i interiören har bland annat betydelse för det socialhistoriska värdet. Tydlighet(pedagogiskt värde) Villa Albackens exteriör och läge samt interiöra detaljer gör att en betraktare lättare kan se huset i sitt rätta sammanhang. Huset med dess arrangemang av monumentala trappor ned mot vattnet markerar tydligt att huset har högst status av alla villorna i området. Närmar man sig samhället via Valdemarsviken eller Grytsvägen blir även sambandet mellan villan och industribyggnaderna längre bort tydligt. Detaljer som mathiss och ringledningstavla visar på husets uppdelning mellan herrskap och tjänstefolk. Denna pedagogiska tydlighet förstärker anläggningens samhällshistoriska- och socialhistoriska värden. Sällsynthet. Villa Albackens arkitekturhistoriska- och arkitektoniska värden förstärks främst av motivet sällsynthet. Då villan uppfördes 1912 var tidens dominerande arkitekturstilar nationalromantik och kvardröjande jugend, den italienska villastil som Albacken representerar är mycket ovanlig. 17

18 Nationellt, regionalt och lokalt perspektiv Direktörsvillor och motsvarande finns eller har funnits i anslutning till de flesta industrisamhällen runtom i landet, och många av dem besitter troligen samhällshistoriska och socialhistoriska värden i liknande utsträckning som Villa Albacken. En byggnadsminnesförklaring utifrån dessa värden är därför främst motiverat i ett regionalt perspektiv. Arkitekturen är desto mer unik, även i ett nationellt perspektiv (om man bortser från den troliga förebilden Sollidens slott). Att villan med sin exotiska arkitektur byggdes i ett så provinsiellt läge som Valdemarsvik gör den dock mer intressant än om den legat i en större stad. Det finns i övriga landet visserligen ytterligare två byggnadsminnen i italiensk villastil; Gunnebo slott i Mölndals kommun och Villa Muramaris utanför Visby. Gunnebo slott från sent 1700-tal tillhör dock en helt annan generation av arkitektur och är därför inte jämförbar. Villa Muramaris från har däremot en del gemensamma drag i arkitekturen. Villa Albackens karaktär av ett förminskat Solliden är dock svår att jämföra med något annat. Bevarandemål Allmänt Villa Albackens kulturhistoriska värden kan både stärkas och skyddas genom att historiken kring byggnaden tillgängliggörs genom skyltning och andra informationssatsningar riktade till allmänhet, fastighetsägare och brukare, samt politiker och tjänstemän på kommunen. I en sådan satsning är det viktigt att lyfta fram Valdemarsviks industriella kulturarv som en helhet bestående av Villa Albacken tillsammans med den f.d. läderfabrikens industribyggnader och arbetarbostäderna, kanske finns även ytterligare bebyggelse med stark industrianknytning som bör uppmärksammas. Exteriör De flesta av Villa Albackens kulturhistoriska värden sitter i exteriörens arkitektur inklusive systemet av terrasser och fritrappor. Ett bevarande av dessa förutsätter att inga större ändringar sker. Dagens olämpliga ytputs innebär dock ingen allvarlig skada på det arkitektoniska värdet vilket visar att ytskikten inte är extremt känsliga så länge färgsättning och ursprungliga fönster med sina munblåsta glas bibehålls. Vid nästa fasadrenovering är det dock motiverat att återställa fasaden och exteriöra detaljer till sitt ursprungliga utseende. Detsamma gäller hängrännor och stuprör som nästa gång de behöver bytas bör ersättas med traditionellt falsade hängrännor och stuprör falsade med skarpa knän. Äldre takpannor besitter ett högt värde genom sin patina och ska behållas så länge som möjligt. Om det inte går att hitta likadana tegelpannor när gamla pannor måste ersättas kan ett mindre takfall täckas med nytt tegel och de gamla pannorna användas för att komplettera övriga takfall. Generellt gäller att för tillkomsttiden traditionella material och metoder används vid vård och underhåll. Interiör Det är viktigt att bevara interiörens detaljer som visar den tidigare uppdelningen mellan herrskap och tjänstefolk ifall huset ska kunna berätta en sann historia om tidigare levnadsförhållanden vilket är en stor del av det socialhistoriska värdet. Det gäller till exempel planlösningen med huvudvåningens serveringsgång samt inredningsdetaljer som mathiss och ringledningstavlan. Även i souterrängvåningens f.d. pigkammare är det bra att man fortfarande kan se spår i golvet som visar hur små tjänstefolkets sovrum var. Generellt gäller att rumsindelning och fast inredning som bidrar till husets autenticitet bibehålls och vårdas med traditionella material och metoder. Det gäller dörrar och övriga snickerier som dörr- och fönsterfoder, tak- och golvlister, brädgolv och parketter samt skåpinredningar, men också eldstäder och golvplattor av kolmårdsmarmor. Det är värdefullt om även 1960-talets årsring bevaras, dvs. badrummen och köksinredningen i huvudvåningen. 18

19 Omgivande mark Villa Albackens omgivning har delvis ändrat karaktär under de senaste hundra åren, fruktträdgården sydöst om villan hade ursprungligen mer karaktär av skog och kan knappast betraktas som en ursprunglig del av trädgårdsanläggningen, det är tvärtom möjligt att skogspartiet som syns på äldre vykort betraktades som en naturlig avgränsning av anläggningen mot sydost. Med detta menas att ändringar av markanvändningen i sydöstra delen av fruktträdgården inte per automatik innebär skada på det arkitektoniska värdet. I den nordvästra delen av trädgården bör dock ingen bebyggelse tillåtas. Ytterligare bebyggelse på tomtens övre del mellan Villa Albacken och Borg kan också påverka miljön negativt (se fotomontage nedan). Förutsättningar för bevarande/hot mot värden Planbestämmelser Villa Albacken har inget särskilt skydd i detaljplan. Åkermarken sydost om Villa Albacken, (skymtar på bilden nedan bakom villan och kuskbostaden) får enligt en ny detaljplan bebyggas med nitton villor (se plankarta i bilaga), detta är inget större hot mot Albacken som vänder sig mot vattnet. I området mellan Villa Albacken och granngården Borg finns dock också en byggrätt (se fotomontage nedan), en ny byggnad på denna plats kan påverka Villa Albacken negativt. Albackens arkitektoniska gestaltning är beroende av ett tillräckligt stort avstånd till närmaste grannhus. I verkligheten upplevs utrymmet mellan Villa Albacken, kuskbostaden och mangårdsbyggnaden på Borg som mindre än vad bilden nedan ger sken av. Byggrättens placering på tomtens övre del är dock att föredra framför en placering närmare vattnet som skulle skymma Villa Albacken mer. Bild från planförslagets utställningshandling. Vy från Valdemarsviks samhälle. Bilden illustrerar hur Villa Albackens omgivning påverkas om detaljplanens byggrätt utnyttjas. Ägare Nuvarande ägaren sedan 2002 har ett mycket stort intresse för Villa Albacken och dess historia och är mån om att bevara dess värden. Ägarens respekt för olika tiders tillägg har medfört att även resultatet av 1960-talets renovering finns kvar i mycket stor utsträckning, till exempel det nya kökets inredning och en hel del badrumsporslin, detaljer vars kulturhistoriska värde troligen kommer att uppskattas av allt fler i framtiden. Ägaren har också gjort vissa åtgärder för att återställa trädgården till ett ursprungligare utseende, t.ex. genom att återskapa grusgångar med stöd av äldre fotografier. En upprustning av Villan har också genomförts som tagit hänsyn till äldre material som t.ex. taktegel. Ägaren är positivt inställd till en byggnadsminnesförklaring och de skyddsbestämmelser som medföljer en sådan. Ägaren är också positivt inställd till informationsskyltar vid vägen förbi huset. Hos ägaren finns också 19

20 en idé att återuppta traditionen med valborgsfirande vilket skulle förstärka och förnya Villa Albackens historiska förankring i Valdemarsviksbornas medvetande. Vårdbehov Genom den nuvarande ägarens upprustning de senaste åren finns inga akuta vårdbehov. De gamla fönstren är i dagsläget väl skyddade med ny färg och kitt. Vid ett besök noterades att takfotsbrädornas färg var missfärgade av mögel samt flagnade på begränsade ytor. Putsen är i gott skick, enstaka fina sprickor syntes parallellt med något hörn vilket kan bero på mindre rörelser i trästommen och är inte ett tecken på sättningar, sprickorna bör dock fyllas igen för att minska vatteninträngning som kan orsaka fukt och frysskador. På sikt är det dock viktigt att undersöka vad det är för puts och färg eftersom det är vanligt att man lagt på för diffusionstäta material som kan få underlagets puts att vittra och i värsta fall orsaka rötskador på trästommen. Samlad bedömning av förutsättningar för byggnadsminnesförklaring Ovanstående kulturhistoriska värdering av Villa Albacken visar att anläggningen kan betraktas som synnerligen märklig genom sitt kulturhistoriska värde, dels i ett regionalt perspektiv beträffande samhällshistoriska och socialhistoriska värden, men även i ett nationellt perspektiv beträffande arkitekturhistoriska och arkitektoniska värden. Villa Albacken uppfyller därmed villkoren för en byggnadsminnesförklaring. När det gäller frågan om en byggnadsminnesförklaring är motiverad för att skydda Villa Albackens kulturhistoriska värden mot ändringar och förfall kan man konstatera att det med nuvarande ägare inte finns någon direkt hotbild utan att husets värden tvärtom förvaltas väl. Ägarens positiva inställning till en byggnadsminnesförklaring och byggnadens goda skick innebär dock ett gynnsamt tillfälle för en byggnadsminnesförklaring. 20