MYELOM BLODCANCERFÖRBUNDET FÖR KUNSKAP & LIVSKRAFT

Transkript

1 MYELOM BLODCANCERFÖRBUNDET FÖR KUNSKAP & LIVSKRAFT :08:17

2 Innehåll 1 Myelom Vad är myelom? 2 Diagnos Vilka är symtomen? Hur ställs diagnosen? Vilka drabbas? Vilka är orsakerna? 3 Behandling Inledning Behandling riktad mot myelomcellerna Några vanligt använda behandlingsformer Understödjande behandling Vad kan man göra själv? Forskning om myelom 2 Diagnosbroschyr_MYELOM.indd :38:50

3 Förord För Kunskap & Livskraft! Blodcancerförbundet är en patientförening vars huvudsyfte är att stödja dem som drabbats av en blod- eller blodcancersjukdom, närstående och personal verksamma inom vuxenhematologin i Sverige. Vidare arbetar förbundet aktivt för att bidra till ökad forskning inom blodcancerområdet, samt för att öka kännedomen om och förståelsen för hur det är att leva med en blod- eller blodcancersjukdom. Vi representerar drygt dussinet olika diagnoser, där det kan vara svårt att finna korrekt och tillförlitlig information om just sin specifika blodcancerform. Blodcancerförbundet har därför tagit fram en serie diagnosbroschyrer med grundläggande information om de olika sjukdomarna som vi företräder. Samtliga texter har författats av landets främsta specialister inom respektive blodcancerdiagnos. Blodcancerförbundet tar fullt ansvar för innehållet i broschyrerna. En stor del av vår verksamhet handlar om att sprida kunskap. Här spelar diagnosspecifika informationsbroschyrer som denna en viktig roll. Vår förhoppning är att blodcancerdrabbade, närstående och personal inom vuxenhematologin i Sverige har stor nytta av dessa broschyrer. Vi vill slutligen tacka alla dem som har bidragit till att denna broschyr har blivit verklighet. Med varma hälsningar Blodcancerförbundet Denna skrift är tänkt att ge läsaren basal information om sjukdomen myelom. Det ska poängteras att myelom är en sjukdom där symtom och förlopp kan skilja sig åt mycket mellan olika individer. Alla aspekter på myelom kan inte täckas i en informationsskrift, som därför inte heller kan ge svar på alla frågor. Det är alltid den behandlande läkarens information som är den väsentligaste. Denna diagnosspecifika informationsskrift är uppdaterad 2016 av Bo Björkstrand, ordförande i Svenska Myelomgruppen. Överläkare Bo Björkstrand Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge 3 Diagnosbroschyr_MYELOM.indd :38:51

4 1 Myelom Vad är myelom? Myelom (kallas även myelomatos eller multipelt myelom) är en tumörsjukdom som uppstår i benmärgen. Sjukdomen beskrevs första gången 1850 men har antagligen funnits sedan förhistorisk tid. Benmärgens uppgift är att tillverka blodkroppar: röda blodkroppar, olika former av vita blodkroppar och trombocyter (blodplättar). En slags vita blodkroppar som produceras i benmärgen kallas för plasmaceller. Plasmacellerna är en del av kroppens immunsystem och har som uppgift att producera antikroppar (immunglobuliner), som är en del i vårt försvar mot infektioner. Myelom uppstår när en plasmacell canceromvandlas och därmed börjar dela sig okontrollerat. Myelom betyder översatt benmärgstumör, men något vedertaget svenskt namn finns inte. Myelomcellerna finns framförallt inne i benmärgen. Ibland kan emellertid myelomcellerna bilda knutor eller tumörer som är belägna utanför benmärgen. Sådana tumörer kallas för plasmocytom. 4 Diagnosbroschyr_MYELOM.indd :38:51

5 2 Diagnos Vilka är symtomen? Ett vanligt symtom vid myelom är smärtor. Smärtorna sitter oftast i ryggen eller bröstkorgen, men kan också sitta i armar och ben. Smärtorna förvärras oftast vid rörelser och ansträngning. Smärtorna beror på att myelomcellerna bidrar till en ökad bennedbrytning. Skelettet blir därför urkalkat och skört. Detta symtom gör att myelom ibland felaktigt kallas för skelettcancer. Ett annat vanligt symtom är trötthet. Tröttheten kan bero på flera saker som blodbrist (lågt Hb), försämrad njurfunktion eller rubbning i kroppens salt- och vattenbalans. Sjukdomen i sig bidrar också till tröttheten. Andra mindre vanliga symtom kan vara förvirring, uttorkning, aptitlöshet och illamående. Plasmacellstumörer (plasmocytom) kan ibland sitta så illa att det blir tryck på ryggmärg eller nerver. Man kan då få symtom som nedsatt känsel eller förlamning. Myelom försämrar immunförsvaret vilket medför risk för upprepade infektioner, framförallt lunginflammation. Det är inte ovanligt att myelom upptäcks innan sjukdomen hunnit ge några symtom. Det som då leder till denna upptäckt är oftast en utredning utförd på grund av hög sänka eller lätt blodbrist. Hur ställs diagnosen? När myelom misstänks består utredningen i första hand av provtagning från blod, urin och benmärg samt skelettröntgen. Ett viktigt prov kallas elektrofores (elfores). Detta prov, som ska tas från blod och urin, visar sammansättningen av blodets och urinens proteiner (äggviteämnen). Med detta prov påvisas förekomsten av en så kallad M-komponent i blod och/eller urin. M-komponenten utgörs av den antikropp (immunglobulin) som de sjuka plasmacellerna producerar. Andra blodprover (blodvärde (hemoglobin), vita blodkroppar, trombocyter, saltbalans, njurfunktion, med mera) tas för att utreda vilka rubbningar i kroppens funktioner som sjukdomen orsakat. 5 Diagnosbroschyr_MYELOM.indd :38:51

6 Benmärgsprov tas under lokalbedövning från bakre delen av bäckenet eller övre delen av bröstbenet. Antingen sugs flytande benmärg ut och/eller så tas en sammanhängande bit benmärg. Benmärgsprovet kan sedan undersökas på olika sätt. Vid myelom finner man en ökning av antalet plasmaceller, som oftast är onormala till utseendet. Röntgen av skelettet (åtminstone omfattande skallbenen, kotpelaren, bröstkorgen, bäckenet, överarmsbenen och lårbenen) görs för att undersöka om skelettet är skadat av sjukdomen. Undersökningen kan ske med vanlig röntgen eller datortomografi. De förändringar som kan ses är urkalkning, urgröpningar, hoptryckta ryggkotor och sprickor eller frakturer (benbrott). För diagnosen myelom krävs att det finns en ökning av sjuka plasmaceller och en påvisbar M-komponent i blodet eller urinen. Om det finns symtom eller rubbningar i kroppens funktioner som beror på sjukdomen så kallas detta för symtomatiskt myelom. Om sådana symtom eller rubbningar inte finns benämns tillståndet asymtomatiskt myelom. Det är inte ovanligt att framför allt äldre personer har en liten M-komponent i blodet, men inga symtom på sjukdom och där alla andra prover är normala. Detta tillstånd kallas för MGUS (monoklonal gammopati av oklar signifikans) och är egentligen inte en sjukdom. Det kan dock finnas en liten risk för att MGUS så småningom utvecklas till myelom. Vilka drabbas? Cirka 600 personer per år får diagnosen myelom i Sverige. Risken för att få myelom ökar påtagligt med åldern. Sjukdomen förekommer inte alls hos barn eller ungdomar, och är sällsynt hos personer under 40 år. De flesta är äldre än 65 år vid diagnos. Sjukdomen är något vanligare hos män. 6 Diagnosbroschyr_MYELOM.indd :38:51

7 Vilka är orsakerna? Det finns inget enkelt svar på denna fråga. På cellnivå vet man att det inträffar förändringar i plasmacellens arvsmassa (DNA) vilket gör att cellen förändrar sina egenskaper och blir en tumörcell. Varför detta inträffar är oklart. Vi känner inte till några säkra faktorer i miljö eller levnadssätt som ökar risken för myelom. Sjukdomen är inte ärftlig men det tycks finnas en ärftlig benägenhet som ger en något ökad risk för myelom hos nära släktingar. Myelom är en cancersjukdom och därmed naturligtvis i grunden en allvarlig diagnos. Det ska dock starkt poängteras att sjukdomen kan bete sig väldigt olika. Hos personer med asymtomatiskt myelom kan sjukdomen vara stillsam under lång tid. Vanligen ger man ingen behandling så länge man bedömer att det inte finns några symtom eller rubbningar i kroppens funktioner som kan kopplas till sjukdomen. 7 Diagnosbroschyr_MYELOM.indd :38:51

8 3 Behandling Inledning De som har symtom och besvär av sjukdomen ska behandlas. Det finns flera olika sätt att behandla myelom. Vilken behandling som ges beror på ålder, förekomst av andra sjukdomar, och vilka symtom och besvär som myelomsjukdomen orsakar. Detta innebär att behandlingen inte är likadan för alla. Den enskilde personens behandling får således alltid bestämmas i samråd med läkaren. Läkare i Sverige som behandlar myelom har efter gemensamma diskussioner i samarbete med Regionala Cancercentrum i Sverige utarbetat ett nationellt vårdprogram för handläggning och behandling av myelom. Syftet med detta vårdprogram är att den som fått sjukdomen skall kunna få bästa möjliga behandling var hon eller han än bor i landet. Myelom är med nuvarande kunskaper inte en botbar sjukdom, förutom möjligen hos ett fåtal. Målet för behandlingen är därför att få bästa möjliga kontroll av sjukdomen och en stabilisering, så kallad platåfas, med inga eller så lite sjukdomssymtom som möjligt under så lång tid som möjligt. Samtidigt måste man ta hänsyn till de risker för biverkningar som finns med de olika behandlingsalternativen. Man får hos varje person försöka finna den behandling där balansen mellan sjukdomskontroll och biverkningar blir så bra som möjligt. Hos de allra flesta leder behandlingen till god sjukdomskontroll och platåfas med frihet från symtom. Man kan då leva ett relativt normalt liv och återgå till yrkeslivet och andra sysselsättningar. Hur länge platåfasen varar varierar allt ifrån månader till tiotalet år. Det finns inget säkert sätt att förutspå hur den enskilde personen svarar på behandlingen eller hur länge platåfasen varar. Om och när sjukdomen sedan ökar i aktivitet igen och ger nya symptom får man återuppta behandlingen. Med nuvarande behandlingsmöjligheter finns det goda utsikter att uppnå god sjukdomskontroll både en och flera gånger. Behandlingen består principiellt av två delar; behandling direkt riktad mot myelomcellerna och understödjande behandling. 8 Diagnosbroschyr_MYELOM.indd :38:52

9 Behandling riktad mot myelomcellerna Det finns ett flertal läkemedel som kan användas för behandling av myelom. Gemensamt för dem är att de på olika sätt hämmar myelomceller. Ofta används en kombination av olika läkemedel och behandlingssteg. Som tidigare nämnts ser inte behandlingen likadan ut för alla personer utan styrs av ett antal faktorer. Därför beskrivs nedan några läkemedel och behandlingssteg som kan vara aktuella. Beskrivningen är endast översiktlig och mer information får ges av de läkare och sjuksköterskor som genomför behandlingen. Bortezomib (Velcade ) tillhör en grupp av läkemedel som kallas proteasomhämmare. Dessa medel hämmar myelomcellerna genom att påverka ämnesomsättningen i själva cellen. Bortezomib ges oftast som injektion i underhuden (subkutant), men kan även ges som injektion in i blodet (intravenöst). Det kan ge olika typer av biverkningar, bl.a. neuropati med känselstörningar, mag-tarm störningar, nedsatt muskelkraft och smärtor. Talidomid och lenalidomid tillhör en grupp av läkemedel som tillkommit under 2000-talet och som kallas immunmodulatorer. Dessa medel hämmar myelomcellerna, dels direkt, dels indirekt genom påverkan på cellernas tillväxtmiljö i benmärgen. Talidomid är samma läkemedel som såldes under 1950-talet under namnet Neurosedyn och som förbjöds på grund av risken för fosterskador. Talidomid kan som biverkan ge trötthet, yrsel och förstoppning samt en något ökad risk för blodpropp. Vid långvarig användning finnsrisk för neuropati vilket är en påverkan på långa nervtrådar som yttrar sig i nedsatt känsel och stickningar i fingrarna och fötterna.talidomid ges som tabletter. Lenalidomid (revlimid ) är närbesläktat med talidomid och ges också som tabletter. Det ger inte lika mycket trötthet och inte samma risk för neuropati som talidomid men kan ge andra biverkningar. Till exempel hämmas de friska cellerna i benmärgen så att värdena på bland annat vita blodkroppar kan sjunka. Det ger också en något ökad risk för blodproppar. Melfalan (Alkeran ) och cyklofosfamid (Sendoxan ) är cytostatika (cellgift) och kan ges både som tabletter och som dropp. Cytostatika är en grupp av läkemedel som hämmar cellers delning. De har använts sedan 1950-talet och det finnsstor erfarenhet av dessa medel vid myelom. Mest känsliga för cytostatika är de celler som delar sig mycket, vilket ju är fallet med tumörceller. Det finns också friska celler i kroppen med hög delningshastighet, till exempel de blodbildande cellerna i benmärgen, slemhinnans celler och hårrötternas celler. Även dessa celler blir därför påverkade av cytostatika. Principiellt blir effekten på tumörcellerna kraftigare ju starkare cytostatikabehandling man ger, men samtidigt blir då också de oönskade effekterna på de friska cellerna kraftigare och därmed biverkningarna av behandlingen. Melfalan och cyklofosfamid är de cytostatika som används mest vid myelom. I vissa fall, framför allt i senare skeden av sjukdomen, kan även andra cytostatika komma till användning. Ett exempel är bendamustin, som ges som dropp. 9 Diagnosbroschyr_MDS.indd :43:19

10 Kortisonpreparat av olika slag, besläktade med det kortison som bildas normalt i kroppen, har i höga doser en hämmande effekt på myelomcellerna. Kortisonpreparat ges som tabletter. Pomalidomid (Imnovid ) ges som tabletter och är släkt med talidomid och lenalidomid och kan användas i sjukdomens senare skeden. Nyligen har det tillkommit ytterligare en proteasomhämmare, carfilzomib (Kyprolis ), för behandling av myelom. Carfilzomib ges som injektion direkt in i blodet (intravenöst). Biverkningar är bland annat högt blodtryck, andnöd och hosta. Ett annat nytt läkemedel av typen deacetylashämmare heter panobinostat (Farydak ) och tas som tabletter. Vanliga biverkningar är diarré samt illamående och kräkningar. Några vanligt använda behandlingsformer För den som är över cirka 65 år är den vanligaste behandlingen bortezomib, talidomid eller lenalidomid kombinerat med kortison och för de två förstnämnda även med melfalan eller cyklofosfamid. Behandlingen kan genomföras i hemmet och/eller i samband med besök på mottagning, beroende på om läkemedel behöver ges som injektion eller om den endast utgörs av tabletter. Talidomid, lenalidomid (Revlimid ) och bortezomib (Velcade ) har olika för- och nackdelar. Inget av medlen kan sägas vara bättre än de andra. Vilken läkemedelskombination man väljer beror på olika saker, till exempel njurfunktionen, blodvärdena, om sjukdomen orsakar nervpåverkan och patientens önskemål. Beroende på vilken behandling som ges pågår den antingen till dess att man uppnår maximal effekt på sjukdomen (= platåfas), vilket kan ta ½ - 1 år, eller också även därefter under platåfas fram till dess sjukdomen så småningom försämras. Om man gör uppehåll med behandlingen varar detta så länge som platåfasen varar. Om sedan sjukdomen tar ny fart finns flera olika behandlingsalternativ att ta till. I vissa fall ger man samma behandling som i början, i andra fall väljer man andra läkemedel. Oftast får man på nytt kontroll över sjukdomen med förnyad behandling. Man måste här prova sig fram till den behandling som fungerar bäst, och någon standardbehandling för senare skeden av sjukdomen finns inte. Vilket läkemedel man väljer är beroende av flera faktorer, bland annat blodvärdena, njurfunktionen och eventuella biverkningar av tidigare medicinering. För personer under 65 år är den inledande behandlingen mer intensiv. Vanligen består behandlingen här av tre eller fyra steg. I det första steget ges en måttligt kraftig behandling med en läkemedelskombination som oftast innehåller bortezomib och kortison, plus talidomid eller cyklofosfamid i pulser under 10 Diagnosbroschyr_MYELOM.indd :38:52

11 2-3 månader. I det andra steget ges en kraftigare cytostatikabehandling vid ett enda tillfälle, och i återhämtningen från denna insamlas blodbildande stamceller från det egna blodet, en så kallad stamcellsskörd. I det tredje steget ges en mycket kraftig cytostatikabehandling, med hög dos melfalan, som efterföljs av att man får tillbaka sina egna blodbildande stamceller. Denna del av behandlingen kallas för högdos melfalan med autologt (= eget) stamcellsstöd, eller enklare uttryckt autolog transplantation. Hela behandlingen tar uppemot ett halvår att genomföra och man behöver oftast vara inlagd på sjukhus under vissa perioder. Det förekommer att ytterligare behandling ges efter den autologa transplantationen. Behandling som innehåller autolog transplantation har visats ge bättre resultat än enbart annan behandling till dem som yngre (upp till cirka 65 år). I senare skeden av sjukdomen finns det liksom hos dem över 65 år inte någon vedertagen standardbehandling, utan man får prova sig fram mellan de olika behandlingsalternativ som finns. I utvalda fall hos personer under 65 år kan en annan typ av stamcellstransplantation övervägas. Det kallas för allogen stamcellstransplantation och innebär enkelt beskrivet att den egna blodbildningen byts ut mot en annan persons blodbildning efter förbehandling med cytostatika och eventuellt strålning. Allogen stamcellstransplantation är att betrakta som en experimentell behandling vid myelom, dels eftersom vi inte säkert vet hur effektiv denna behandling är, dels eftersom komplikationerna till behandlingen kan bli svåra. Understödjande behandling Vid myelom kan det också ingå olika former av understödjande behandling. Lokal strålbehandling ges ibland mot skelettområden som smärtar eller mot plasmocytom. Strålning har oftast en god smärtstillande effekt. Om det finns skelettförändringar ges förebyggande behandling med bisfosfonater. Detta är en grupp av läkemedel som verkar genom att minska den skelettnedbrytande effekten av myelom. De läkemedel som används är zoledronsyra eller pamidronat och ges som dropp, oftast var 4:e vecka. Vid symtomgivande blodbrist ges behandling med blodtransfusioner eller med erytropoietin, som är ett hormon som stimulerar bildningen av röda blodkroppar och som ges som en injektion i underhuden. Immunförsvaret är nedsatt vid myelom och kan försämras ytterligare av vissa läkemedel, framförallt cytostatika och kortison. Därför ges ibland förebyggande behandling med antibiotika eller med medel mot svampinfektion och virus. Smärtor är ett stort bekymmer hos många med myelom. Smärtstillande mediciner behöver ofta ges. Ibland räcker det inte med vanliga smärtstillande tabletter utan man behöver ta någon form av morfin. Morfinpreparat har ofta biverkningar och det kan ta tid att pröva ut bästa möjliga smärtlindring. 11 Diagnosbroschyr_MYELOM.indd :38:52

12 12 Diagnosbroschyr_MYELOM.indd :38:52

13 Vad kan man göra själv? Det är inte lätt att ge generella råd till den som fått diagnosen myelom. En enkel regel som gäller vid alla allvarliga sjukdomar är att försöka leva ett så aktivt liv som möjligt. Det är nästan alltid bäst att försöka fortsätta med sina vardagliga aktiviteter. Möjligheten att fortsätta arbeta avgörs framför allt av hur mycket besvär sjukdomen ger. Efter genomförd behandling och efter det att platåfas har uppnåtts kan de flesta leva sitt liv som vanligt, så länge sjukdomen fortsätter att vara stillsam. Försök äta en så näringsriktig och allsidig kost som möjligt. Kroppen tillförs då den energi och de vitaminer och mineraler, bland annat kalk, som den behöver. Ibland är det bra att se till att vätskeintaget är tillräckligt. Fysisk aktivitet är bra eftersom belastning av skelettet motverkar urkalkning. Det är därför bra att vara uppe så mycket som möjligt även om man har smärtor. En sjukgymnast kan ge goda råd om hur smärtor vid rörelser och belastning kan minskas. Många är rädda för att umgås med barn/barnbarn och drar sig undan umgänge för att minska risken att smittas av infektioner. Det är viktigt att veta att de infektioner man ser vid myelom nästan alltid beror på en aktivering av kroppens egna bakterier och virus till följd av nedsatt immunförsvar. Det är sällan en infektion orsakas av smitta utifrån, och umgänge med familj och vänner är viktigt för livskvaliteten. Risken för infektion är olika från individ till individ och varierar i olika skeden av behandlingen. Även här gäller att den behandlande läkaren får ge råd i varje enskilt fall. Forskning om myelom Det pågår mycket forskning om myelom runt om i världen och även här i landet. Forskningen handlar både om själva sjukdomen och om utprövning av nya läkemedel. Mycket av forskningen sker i form av kliniska prövningar, där man försöker utvärdera om behandling med nya läkemedel eller läkemedelskombinationer kan förbättra resultatet. Det förekommer därför att läkaren frågar patienten om deltagande i en klinisk prövning. Den intensiva forskningen innebär också att behandlingen vid myelom kan ändra sig med kort varsel och att en sådan här skrift därför snabbt kan bli inaktuell. Återigen vill jag därför poängtera att det är informationen från den ansvarige läkaren som är den viktigaste. 13 Diagnosbroschyr_MYELOM.indd :38:52

14 Blodcancerförbundet Blodcancerförbundets huvudsakliga fokusområden är patientinflytande, jämlik vård, rehabilitering, stöd till närstående, kronisk cancer samt vårdens benämning palliativ vård av kroniskt blodcancerdrabbade. Den nationella verksamheten bedrivs från förbundets kansli i Sundbyberg strax utanför Stockholm. De lokala föreningarna har emellertid en närmare medlemskontakt. Här kan medlemmar mötas för att utbyta erfarenheter med likasinnade, ge varandra värdefullt stöd och råd samt lära sig mer om hur man bättre handskas med sin sjukdom. Blodcancerförbundet strävar efter att vara ett välkomnande och livskraftigt förbund med en positiv påverkan på våra medlemmars vardag. Vi är dessutom mycket måna om att sprida kunskap om hur det är att leva med en blod- eller blodcancersjukdom. För att uppnå dessa mål erbjuder vi våra medlemmar bland annat; Medlemstidningen Haema som utkommer 4 gånger per år Möjlighet till utbildad stödperson med egen erfarenhet av liknande sjukdom Medlemsmöten på både lokal- och riksnivå Diagnosspecifika informationsfilmer på youtube Dessutom bedriver Blodcancerförbundet ett aktivt intressepolitiskt arbete, både via Nätverket Mot Cancer som förbundet är medlemmar i, samt därtill i egen regi. Detta via kontinuerliga möten med politiker, representation i de sex Regionala Cancercentrum (RCC) och genom att arrangera egna seminarier under t.ex. Almedalsveckan. Vidare ansvarar Blodcancerförbundet för den ideella stiftelsen Blodcancerfonden, som årligen delar ut medel till forskning/ omvårdnad inom vuxenhematologin i Sverige, samt till utbildning av sjukvårdspersonal verksamma inom denna sektion. Gör det möjligt för oss att fortsätta vårt viktiga arbete till förmån för Sveriges blod- och blodcancersjuka. Bli medlem i Blodcancerförbundet via din lokala blodcancerförening genom att fylla i talongen i denna broschyr och posta den till oss, eller genom att gå in på och fylla i blanketten för medlemskap. 14 Diagnosbroschyr_MYELOM.indd :38:52

15 BLI MEDLEM! Fyll i talongen nedan för att ansluta dig till vår gemenskap på Blodcancerförbundet Namn Födelsedatum Adress Postadress Telefon e-post Typ av medlemskap Patient Anhörig Stödjande Diagnos Önskas medlemstidningen Haema Ja Nej Frankeras ej. Mottagaren betalar portot Blodcancerförbundet SVARSPOST Sundbyberg Diagnosbroschyr_MYELOM.indd :38:52

16 Hur blir jag medlem? Du blir medlem i Blodcancerförbundet via en av våra drygt femton lokala föreningsverksamheter. Priset för medlemskap skiljer sig åt mellan de olika lokalföreningarna och beror därtill på typen av medlemskap. Hur som helst så går det alldeles utmärkt att bli en del av vår gemenskap genom att; Gå in på och fylla i webbformuläret. Ringa förbundskansliet på tel mån-fre kl Skicka en e-post till info@blodcancerforbundet.se. Ange i sådana fall namn, adress, födelsedatum, e-postadress, tel.nr samt ev. diagnos. Skriv också om det gäller medlemskap som patient, anhörig eller stödjande samt om du önskar att tilldelas vår medlemstidning Haema eller inte. Fylla i svarsposttalongen på baksidan och skicka den kostnadsfritt till Blodcancerförbundet. Du vet väl att vi finns på Facebook? Dessutom hittar du oss på youtube: Läs mer om våra lokalföreningar på; BLODCANCERFÖRBUNDET Kontaktuppgifter Tel. Förbundsansvarig: e-post: info@blodcancerforbundet.se Bankgironummer: Denna broschyr har tagits fram med stöd av följande företag: Abbvie, Amgen, Celgene, Janssen, Novartis, Roche och Takeda Omslag Myelom.indd 1