The Journal. Arbetslösheten i Irland: "Det är kris"

Transkript

1 The Journal Allt du behöver veta om Irland Arbetslösheten i Irland: "Det är kris" Skoluniform: vad tycker irländare? (se sida 5) Varför är svenskar antisociala? (se sida 3) Sanningen om Spiran (se sida 1) Vad erbjuder det irländska köket? (se sida 2)

2 2 My Newspaper Vad tycker Dublinborna själva om e Spire? Under vår studieresa i Dublin kunde jag inte låta bli att bli nyfiken på denna otroligt långa stapel i hjärtat av Dublin. Kärt barn har många namn brukar man ju säga. Under vår resa i Dublin kallade vår svenska grupp The Spire för bland annat Spiran, Spiken, Stolpen. Irländarna har antagligen dubbelt så många namn. Spiran, som jag har valt att kalla detta monument i min rapport, är en 121,2m hög spira i mitten av denna storstad. Den är designad av företaget Ian Ritchie Architects, ett ledande designföretag från London, Storbritannien. Källa: regular/206126/the-spire-in-dublin.jpg Den första delen av Spiran byggdes den 18 december år 2002, det vill säga den mönstrade delen längst ner. Forsättningen byggdes till den 21 januari 2003, då man la till fem stycken 20-meters delar på grunddelen. Mönstret på bottendelen av Spiran ska föreställa en blandning av sten och jord, och ser likadan ut som plattorna på marken där Spiran står. Spiran börjar alltså på marknivå och är då hela 3m i diameter, men minskar successivt och är bara 15cm i diameter uppe på toppen. Planen var först att göra Spiran till världens (dåvarande) högsta monument, men tyvärr blev detta förskjutet då man inte lyckades få tillräckligt högt bygglov eller hade tillräckligt med resurser för tillfället. Min bakgrundinformation om The Spire har jag hittat på Wikipedias hemsida. ( wiki/spire_of_dublin) Jag valde att intervjua ett 20-tal ungdomar från Dublin, om bland annat vad de tycker om den, meningen med den. 18 av dessa 20 personer sa klart och tydligt att de tycker den är onödig och endast en turistattraktion. Någon sa att det kan vara ett bra sätt för turister, eller vem som helst i stort sett, att hitta i staden, då man kan se Spiran från större delar av staden. Däremot finns det ingen baktanke eller något budskap med monumentet, sa många av ungdomarna, utan den står bara där för synes skull. En av ungdomarna sa även att den var överflödig och bara kostade pengar. I see no point in it being there, all it does is cost us lots of money., I actually do not really notice it., I think it is there for tourists, to find their way. Ovanstående är olika citat från dessa 20 ungdomar som jag intervjuade. Sammanfattningsvis så har det irländska folket inte så mycket att säga om Spiran. De ser inga direkta fördelar med den, och hittar ett antal nackdelar. Vi turister däremot reagerar på den direkt. Ta vår klass som exempel. Vi gick förbi den varenda dag, då det alltid var någon som la en kommentar. Vi använde den som vägmärke, som tidigare nämnt, under de första dagarna. Det var också vårt samlingsställe när hela gruppen skulle samlas. Slutsatsen av intervjuerna tyder på att Dublin-borna själva inte märker av Spiran så mycket. De ser ingen anledning till varför den ska vara där och tycker mest att den är onödig och kostar pengar. Spiran står alltså i Dublin mest som en turistattraktion och möjligen ett vägmärke för folk. Skriven av: Miriam Nabhan SA11b Källa: o n s / 2 / 2 1 / The_Spire_of_Dublin_from_Henry_Street_ jpg

3 My Newspaper 3 Matkulturen i Irland Under en resa till Dublin upplevde jag en något annorlunda matkultur gentemot den vi är vana vid i Sverige. Jag kommer i denna artikel ta upp historiska aspekter och moderna fenomen. Hur har våra matkulturer bildats? Vilka likheter och olikheter finns det? Artikeln kommer skrivas i tematisk ordning och jag kommer använda mig av källor från internet samt egna erfarenheter. Matkulturen på Irland liknar till stor del det brittiska köket. Då de båda länderna länge gick under samma styre är det inte konstigt att det finns så många gastronomiska likheter. På skriver de om hur många fina råvaror Irland. Dock används inte alla råvaror till speciellt kulinariska rätter enligt De påstår även att Irländare inte uppskattar utländsk mat på samma sätt som bl.a. Sverige. Detta är till största sannolikhet sant, det är ytterst ovanligt att något av världens alla turistresmål inte erbjuder English breakfast samt andra maträtter från de storbritanniska köket. Irland var länge ett bondesamhälle, man levde alltså länge på grödor från sin egen gård, främst potatis enligt Aldre-Historia. Potatis är något som Irländarna prisar högt än idag enligt Dock äter man den sällan som den är, ofta tillagar man genom att fritera den eller mosa den. Mycket av den irländska maten blir just friterad eller panerad. Detta är något som den amerikanska kokkonsten fört med sig. Idag influeras många av västvärldens länder från just USA, detta sker genom att landets snabbmatskedjor sprider sig som löpeld genom vårt samhälle. Något som också skett i Sverige. Även om Irland inte har några direkta meriter på matsedeln så är de kända för sin öl och whiskey enligt Många av världens främsta öl och whiskey kommer just från Irland, något som irländarna är mycket stolta över. Det är inte ovanligt att den typiska irländaren går inom puben varje dag efter jobbet för att ta sig en öl. Den svenska kokkonsten är, precis som Irland, föga känd för några gastronomiska upplevelser. Det svenska och irländska köket liknar varandra på det sättet att man innan industrialiseringen tvingades lagra mat (t.ex. salta, konservera osv.) för att spara den till å r e t s k a l l a r e m å n a d e r e n l i g t h t t p : / / svenskmatkultur.wikispaces.com/6.+typisk+svensk +mat. Det svenskarna gjorde var att t.ex. lägga in sill, något vi äter än idag. Sverige har genom åren även Källa: använt sig av egna råvaror då vi länge var ett bondesamhälle. Sveriges mat idag utgår mycket från andra länder, svenskar älskar pizza, sushi, asiatiskt osv. Dock varierar man dessa exotiska restauranger och måltider med klassiska svenska rätter, så som gravad lax, fläskpannkaka och ärtsoppa enligt På menar på att svenskarnas dryckesvanor är blandade, det dricks mycket vin samt öl, men många svenskar är även nykterister, något som är ytterst ovanligt på Irland. Sammanfattningsvis finns det många likheter mellan det svenska och irländska köket. Både Sverige och Irland har många fina råvaror. Båda länderna delar många historiska aspekter, de har bl.a. tvingats lägga in mat då årets alla månader inte varit gynnsamma, båda länderna har även varit bondesamhällen vilket gjort att maten fram till industrialiseringen lagades av egen odlade livsmedel och många måltider bestod av gröt, kål osv. En stor skillnad från våra kök idag är att Irlands kokkonst har efter industrialiseringen dragit sig mer åt USAs håll, medan Sverige lutar närmare det orientaliska köket. Detta beror sannolikt på att Irland, som tillhört Storbritannien, är engelskspråkig och har därför mer knytning till just USA än Sverige. Irland har även mycket striktare invandrar politik än Sverige vilket gör att vår matkultur utvecklas på ett sätt som gjort den internationell. Slutsatsen är alltså att Sverige och Irland har haft en liknande kokkonst, men efter industrialiseringen har de båda länderna gått åt olika håll, Irland inspireras av USA medan Sverige av Asien och Europas sydligare länder. Detta gör att att de båda köken inte längre har lika många gemensamma nämnare och att matkulturen skiljer sig från varandra. Skriven av: Ulrika Lilienberg SA11B

4 4 My Newspaper Är svenskar reserverade, deprimerande och antisociala? Som vi redan vet är svenskar mer tillbakadragna än andra européer. Denna stereotyp är känd över hela världen och det finns otaliga diskussioner på internet om ämnet. Andra kulturer skulle säga att vi är reserverade, deprimerade och antisociala. Enligt Wikipedia ligger Sverige på plats 44 på listan av länder med störst självmordssiffror. Under vår studieresa i Dublin blev jag nyfiken på hur irländare står i denna fråga och hur lik deras sociala beteende är i jämförelse med svenskarnas. Man har hört mer än en gång att svenskar är deprimerade eller reserverade. Detta beror troligtvis på våra långa, mörka vintrar och vår vana att till varje pris undvika kroppslig kontakt med andra människor. Vi skulle hellre stå upp på en buss än att sätta sig bredvid en främling. Vi lägger våra handdukar minst 10 meter ifrån varandra på stranden. Vi har svårt för att krama en person vi bara träffat en gång förut, om vi inte druckit något glas vin innan. Hela vår kroppshållning när vi går ensamma skriker: Snälla, rör mig inte och lämna mig i fred. 60-talets lättfotade, svenska flickor är sedan länge sedan borta, men resten av världen har verkat missa det. När vi var i Dublin och presenterade oss som svenskar, fick vi många positiva bemötande. Vi fick många komplimanger om att vi var vackra svenska tjejer och bara kännedomen om att vi var från Sverige gjorde oss mer intressanta. Om man hade fått den behandlingen hemma i Sverige, skulle det vara oacceptabelt och bemötas med ett fnysning. När man åker utomlands blir man självverkande mer social än vad du är hemma. I det landet är man en utlänning och man blir intresserad av deras kulturer och rutiner, som oftast är olika sina egna. Man är inte sig själv när man är i ett annat land. Man blir mer öppen, och inbjuder frågor och funderingar på ett sätt som är ovanligt om man är i Sverige. Man är en annan person, helt enkelt. Den största faktor som påverkade mig hur jag var i Dublin, var människorna jag talade med. Att vara svensk var en stor del av hur jag blev bemött, men jag tror att en annan stor del av varför irländarna var Källa: öppna mot mig var pga deras kultur. Man är mer öppen mot främlingar i Irland och de är inte så skygga som svenskar är. Där kallpratade man med personen på cafét. Man satte sig bredvid en ensam person på bussen av artighet. Man avfärdade inte hemlösa personer som bad om pengar på gatan. Jag vet inte om Dublinborna gjorde detta av bieffekten av att bo i en storstad där man knappast kan känna igen någon på gatorna, men det var en trevlig skillnad från Sverige och man strävade själv efter att vara mer social. Sammanfattningsvis har majoriteten av internet och resten av världen rätt. Svenskar är reserverade, deprimerade och antisociala, kanske till och med skygga. Fast detta gäller bara när vi är hemma i Sverige. Så fort vi kommer utomlands förändras vi som personer eftersom vi gör allt för att passa in i kulturen i fråga. Irländare är precis som resten av Europa, de vet hur man beter sig socialt, medan svenskarna stapplar efter och försöker undvika ögonkontakt med allt hen ser. Kommer Sverige någonsin förändras och kommer folket bli mindre främlingsfientliga? Vem vet. Det är bara en tidsfråga innan vårt land antingen klättrar uppåt eller neråt på självmordssiffrorna. Fram tills dess hoppas jag att jag kan göra en dyster svensk lite gladare genom att säga hej till dem på busstationen. Skriven av: Sissela Sjöberg HU11

5 My Newspaper 5 En jämförande studie på arbetslösheten i Irland & Sverige Källa: Jag har valt att göra en studie gällande arbetslösheten i Irland och Sverige. Det verkade intressant, just för att jag och tusentals andra ungdomar som egentligen skulle vilja ha ett jobb, är arbetslösa. Vad är anledningen till att Irland drabbats mera utav europakrisen än Sverige? Från åldern är 13,5 % av befolkningen i Irland arbetslösa. I Sverige ligger vi några procent under,vi ligger nämligen på 8 % ( sv/fakta/arbetsmarknad/arbetsloshet/ Arbetsloshet---internationell-jamforelse/). Jag har själv sökt jobb på många ställen, utan någon lycka, men på Irland stod det i var och vartannat skyltfönster att de söker personal. Jag blev intresserad om varför det var så, och bestämde mig för att studera det extra. Jag har använt mig mest utav internetkällor så som ekonomihemsidor och nyhetssidor, samt statistiska hemsidor. Arbetslöshetstalet är den andel av arbetskraften (det vill säga arbetslösa och sysselsatta) som är arbetslösa. Arbetslösheten varierar mycket mellan olika åldersgrupper. I Sverige är vi medvetna om att ungdomsarbetslösheten är mycket högre och vanligare än i medelåldern. Är det för att ungdomar är lata? Är det för att arbetsgivarna inte vill anställa ungdomar? Kanske både och. Under åren hade landet mycket hög tillväxt och högkonjuktur. Det var år 2007 det vände. Landet byggde bland annat nya bostäder. Småföretagare och anställda med pengar köpte en extra bostad, hyrde ut i andra hand och inväntade värdeökningar. Men, sedan sprack bubblan började landet få mindre pengar och denna ekonomiförändring har till och med fått ett namn, den keltiska tigern ( Hittills har den irländska staten fått skjuta till 64 miljarder euro till krisande banker och har i processen blivit storägare i banksektorn. Arbetslösheten har stigit till toppen och gruppen som inte betalar sina lån i tid växer fortfarande ( nyheter/2013/03/snssifr-finanspanel-irlands-kris-ochaterhamtning). Man kan likna detta med den svarta torsdagen i New York. Hela landet hade högkonjuktur och alla litade på bankerna och satte in stor del av sina pengar, sedan sköt inflationen i höjd, och många förlorade alla sina pengar. Men även i Sverige så har vi haft krisiga perioder. För ca 20 år sedan, gick ett flertal banker i konkurs.man var tvungen att låna pengar från staten, vilket också resulterade att våra skattepengar gick åt för att rädda exempelvis Nordea. Räntorna blev skyhöga och folk kunde få betala flera tiotusentals kronor i ränta. I Irland blev det en liknande situation och Irland gick in en kris. På grund av en massa pengaskulder gick många små butiker, cafeér och företag i konkurs. Gatorna som brukade vara fulla av liv och rörelse, ligger nu i vänteläge, hoppandes på att någonting ska vända till det bättre. Icke desto mindre bleknar den svenska krisen i jämförelse med det scenario som Irland just gått igenom. Den svenska staten investerade 64 miljarder kronor i det svenska banksystemet, framförallt i Nordbanken, motsvarande cirka 12 miljarder euro i dagens penningvärde. Irland, ett land med hälften av Sveriges befolkning, har pumpat in 64 miljarder euro i sina banker ( När man ser penningaproblemen ur detta perspektivet, är det kanske inte så märkvärdigt att folk är arbetslösa. När det blir lågkonjuktur resulterar det i att folk handlar mindre, vilket leder till en ond cirkel. Även att de har euro gör att Irland blir mycket lidande. På grund av att de har euro, alltså delar samma valuta som många av Europas andra länder, har Irland drabbats värre av den europeiska pengakrisen än Sverige. Så alltså, båda länder är drabbade av denna pengakris och arbetslöshet, men den gröna ön lider mer av den pga euron. Skriven av: Magdalena Öström SA11B

6 6 My Newspaper Vad tycker de irländska eleverna om sina skoluniformer? Långa, rutiga kjolar, höga, vida kostymbyxor, stela, strama kavajer. Under besöket på Irland fick vi se skoluniformer i alla dess former och designer. Redan efter första dagen blev jag nyfiken på varför dem använder sig av skoluniformer, vad eleverna själva tycker om dem och varför vi här i Sverige inte använder oss av det. Jag frågade några elever jag såg på stan om deras uniformer och jag hoppas att med deras svar och lite mer forskning kring det hela kan jag komma fram till en slutsats av mina tidigare ställda frågor och funderingar. Enligt ne.se är definitionen av skoluniform ''skoluniform, engemensam klädedräkt för elever vid en skola''. En komplett skoluniform består oftast av kavaj i skolans färger med en klassisk skjorta under, olik modell på byxa eller kjol beroende på årstid och mössa/slips. För att förstärka samhörighet till skolan är bröstmärken också vanligt att fästa på kavajen, ne.se beskriver den klassiska, stereotypa modellen av en skoluniform som jag visserligen såg, men jag såg också mycket mer avancerade designer än ne.se's beskrivning. Skoluniformerna kom i bruk redan i slutet av talet mest med syftet att alla borde prydligt se likadana ut och visa tydligt att man är elev från just den skolan och stärka gemenskapen till den. Nu på senare tid har flera anledningar kommit till bruk av skoluniform, man vill påstå att uniformerna förhindrar tävlingar mellan barnen om tex märkeskläder, om ett barn har föräldrar som är mindre välbemedlade så slipper dem köpa dyra kläder både till vardags och till fritiden. Det är också ett sätt att stoppa mobbning, om alla barn ser likadana ut har översittare inget att hacka på. Självklart finns det också människor som har andra åsikter och som är mot skoluniformer, de menar att självkänslan för elevdemokrati sänks om alla är likadana. Vissa tycker också att med en skoluniform kan barnen inte uttrycka sig på sitt egna sätt, det blir som ett ingrepp i deras personliga friheter. Motargumentet för detta är att det ger dem möjligheten att uttrycka sig på mer personliga sätt, inte bara genom det yttre. Dessa är föroch motargument jag hittade på ett forum (familjeliv.se), jag sökte inte efter fakta utan endast efter åsikter från människor med eller utan erfarenheter av skoluniform och det fick jag. På Irland pratade jag med två tjejer i min ålder, deras uniformer bestod av en lång kjol till anklarna i rödrutigt mönster, vinröda knästrumpor, vit skjorta och Källa: en svart virkad tröja över. De tyckte om deras skoluniformers utseende och de var nöjda över att få välja vilka skor de ville ha till själva. Skoluniformen störde dem inte, dem tänkte inte på den som något negativt, utan gick gladligen direkt från skolan till stan. De var inte säkra på att den fullständigt förhindrar mobbning, bara genom kläderna i så fall, de menar att översittare kommer hitta andra anledningar till att fortsätta mobba. De andra tjejerna jag intervjuade var något yngre, enligt dem var skoluniformerna inte populära, de förklarade att på deras fritid brukar dem använda slappa kläder och mycket accessoarer vilket inte alls liknar de strikta uniformerna, dem kan inte uttrycka sig genom deras vardagliga stil med uniformen och därför trivdes dem inte i plagget. Resten av eleverna jag intervjuade hade inget emot den, de brydde sig inte om hur dem klädde sig till skolan. Det var en kille som var glad över att kunna representera skolan han gick på med sin uniform. Många påpekade att det var en fördel när det gäller mobbning av kläder. De flesta åsikterna var alltså positiva eller neutrala. Så vad tycker de irländska eleverna om sina skoluniformer? Efter mina intervjuer har jag kommit fram till att det spelar stor roll om vilket kön man har, hur gammal man är och hur man är som person. Är man en trettonårig tjej så bryr man sig mycket om sitt utseende och om vad andra tycker, i den åldern börjar man också trotsa och bli mer rebellisk och går gärna mot uniformen eftersom man tvingas bära den varje dag. Desto äldre och mognare man blir ju mindre roll spelar det om vad man har på sig till skolan, särskilt eftersom alla andra också har på sig samma sak. Att bära skoluniform är en tradition på Irland, alla vet att dem kommer bära den genom alla skolår och de blir vana vid det efter åren. Om det skulle införskaffats här i Sverige skulle nog många reagerat, det har fungerat bra tills nu utan den så varför inte fortsätta att ha det som vi har det. Enligt irländarna stoppar det ändå inte mobbningen, vilket är den starkaste anledningen till att bära skoluniform, tycker jag. Jag tycker också att uniformerna lär ut fel, man borde kunna hitta en smartare lösning för att stoppa mobbning och istället lära barnen att acceptera varandra även om man har olika kläder eller är olika som personer. Annars är jag inte mot skoluniform och skulle själv kunna tänka mig att bära en till skolan för att bland annat representera Väggaskolan. Skriven av: Ella Carlsson HU11 Källa: images/ 1kids_05.jpg

7 My Newspaper 7 Tack för att ni läste vår tidning! Sissela Sjöberg, Magdalena Öström, Ella Carlsson, Miriam Nabhan och Ulrika Lilienberg

8 8 My Newspaper