Månadsbrev från Swedbanks Ekonomiska sekretariat författat av Magnus Alvesson Nr

Transkript

1 Månadsbrev från Swedbanks Ekonomiska sekretariat författat av Magnus Alvesson Blandade konjunktursignaler kan försvåra inledande löneförhandlingar Efter den starka ekonomiska återhämningen under hösten har vi sett en något långsammare expansionstakt under de senaste månaderna. Det ovanligt kalla vädret kan ha spelat in, men samtidigt finns tecken på att den snabba expansionstakten som präglade svensk ekonomi under 21 håller på att bromsa in. De blandade konjunktursignalerna riskerar att, tillsammans med fortsatt hög arbetslöshet, försvåra den inledande avtalsrörelsen. Trots återhållsamheten under krisåren är det sannolikt att svenskt näringslivs svagare konkurrenskraft gentemot omvärlden kommer att begränsa löneutrymmet även under de nästkommande åren. Dessutom talar hög arbetslöshet och låg sysselsättningsgrad bland grupper som ännu inte är etablerade på arbetsmarknaden för att höjningarna av lägstalönerna begränsas. Riksbanken höjde föga överraskande styrräntan från 1,25 % till 1,5 % i februari samtidigt som reporäntebanan reviderades upp. Det betyder att Riksbanken förutser att styrräntan, och därmed räntorna i ekonomin, behöver stiga snabbare än tidigare. Samtidigt blev inflationsutfallet för januari månad betydligt lägre än prognostiserat och detta, tillsammans med ett lågt inflationstryck från lönesidan, talar för en långsammare ökningstakt än vad som anges av reporäntebanan. Fortsatt starka offentliga finanser ger möjlighet för ytterligare satsningar för att reducera den höga arbetslösheten. Fortsatt stark dynamik avsvalning i sikte Den snabba uppgången inom både industrin och tjänstesektorn visade tecken på att tappa fart under förra årets sista månader. Industriproduktionen föll tillbaka med 2,1 % (säsongsrensat) mellan november och december, medan tjänsteproduktionen minskade med,4 % (ej säsongrensat). Det osedvanliga bistra vintervädret har säkert haft en inverkan, men även trendmässigt ser återhämtningsfasen ut att tappa av något. Även om industriproduktionen ännu inte nått nivåer motsvarande de före krisen, stiger kapacitetsutnyttjandet, och det kommer att krävas ökade investeringar för att produktionen ska fortsätta växa i samma takt. Också industrins lagernivåer krympte under det sista kvartalet ifjol och bröt därmed den uppgång som inleddes i början av förra året. Industri- och tjänsteproduktion, samt industrins kapacitetsutnyttjande, K1-7 K4-1 (årlig förändring i %) K1-7 K3-7 K1-8 K3-8 K1-9 K3-9 K1-1 K3-1 Ind. kapacitetsutnyttjande (%, sr, hs) Industriproduktion Tjänsteproduktion Källa: SCB Ekonomiska sekretariatet, Swedbank AB (publ), Stockholm, tfn ek.sekr@swedbank.se Ansvarig utgivare: Cecilia Hermansson, Magnus Alvesson, , Jörgen Kennemar,

2 Arbetsmarknadsutvecklingen under början av året präglades även den av motstridiga signaler. Samtidigt som arbetslösheten i januari steg till 8,2 % (7,9 % säsongrensat), växte sysselsättningen med 3 % jämfört med samma period 21. Förklaringen ligger i att arbetskraftsutbudet ökade kraftigt i januari. Detta kan bero på att med en förbättrad arbetsmarknad söker sig personer tillbaka som tidigare hade gett upp möjligheten till att få ett arbete, och räknas därmed som arbetslösa. En annan förklaring kan vara att många utförsäkrades från sjukförsäkringen efter årsskiftet och behövde därmed ställa sig till arbetsmarknadens förfogande Arbetsmarknadsutveckling, jan 26 jan 211 ( -tal, säsongrensat) jan-5 jan-6 jan-7 jan-8 jan-9 jan-1 jan-11 Källa: SCB (AKU). Sysselsättning Arbetskraft Arbetslöshet (%, sr, hs) 1 Inflationsutfallet i januari är svårtolkat. Under januari föll konsumentpriserna med,5 % jämfört med december förra året samtidigt som årstakten fortsatte att stiga, till 2,5 % jämfört med 2,3 % månaden innan. Den underliggande inflationstakten (KPIF, dvs. rensat för ränteeffekter) backade till 1,4 % i årstakt jämfört med 2,3 % i december. Till viss del förklaras utvecklingen av att vissa varugrupper sjönk i pris, t ex kläder, flygbiljetter och, något överraskande, matpriser. Samtidigt innebar också revideringar av varukorgsvikterna att ränteförändringar fick en stor effekt på KPI i januari Inflationsmått, jan 25 jan 211 (Procentuell förändring) KPI (mån) KPIF (årl) KPI (årl) jan-5 dec-5 nov-6 okt-7 sep-8 aug-9 jul-1 Källa: SCB. Svensk ekonomisk upphämtning har varit exceptionellt stark under de tre första kvartalen 21. I genomsnitt växte BNP med knappa 2 % per kvartal, vilket är nära dubbelt så mycket jämfört med andra utvecklade ekonomier. Vi förväntar, i likhet med vår januariprognos, att kvartalstillväxten mattades av under det sista kvartalet, men att den snabba expansionen av svensk ekonomi har bestått under det fjärde kvartalet. I årstakt förväntar vi en tillväxttakt på drygt 7 %. I många av de andra jämförbara ekonomierna dämpades tillväxten under slutet av förra året, i viss mån säkert påverkade av det relativt kalla vintervädret. Det är sannolikt att vi kommer att se ett likartat mönster även för svensk ekonomi BNP tillväxt 21 (kvartalstillväxt i %, säsongsrensat) gns Källa: Ecowin. Avtalsrörelsen och svensk konkurrenskraft Avtalsrörelsen under krisåren 29 och 21 drog ned på löneökningstakten. Detta bidrog till att hålla tillbaka arbetslösheten och till att stärka svenskt näringslivs konkurrenskraft gentemot omvärlden. 2 (6)

3 Även försvagningen av den svenska kronan jämfört med viktiga handelspartners bidrog. 1 Allteftersom den ekonomiska konjunkturen nu vänt uppåt har också förväntningarna växt om att kommande löneförhandlingar ska kompensera för den tidigare återhållsamheten. Detta skulle stärka hushållens ekonomi då ränteutgifter och priser stiger, och därmed säkra en god ökningstakt av den privata konsumtionen. Samtidigt skulle en alltför hög löneökningstakt försvaga företagens konkurrenskraft och även fördröja nedgången av arbetslösheten Löneökningstakt, hela ekonomin, jan 1992 nov 21 Löneglidning Löneökning Avtal jan-92 jul-94 jan-97 jul-99 jan-2 jul-4 jan-7 jul-9 Källa: Medlingsinstitutet. De avtal som slöts under 27, och som i många fall sträckte sig fram till 21, påverkades av den högkonjunktur som då rådde, vilket medförde relativt höga avtalade löneökningar även under finanskrisens år. Under 28 och 29 steg avtalslönerna i genomsnitt med 3,2 % respektive 2,8 %. 2 Dock föll löneglidningen tillbaka till mindre än en halv procentenhet från nästan 2 procentenheter tidigare under 2-talet. Detta förklaras av den stigande arbetslösheten och mindre konkurrensen om arbetstagarna, men även av att arbetstagare i lägre utsträckning byter jobb. Under goda tider pressar detta upp den totala lönesumman. Med minskad löneglidning stannade den faktiska genomsnittliga löneökningen på ca 4,3 % 28 och ca 3,4 % Tyskland, Norge, Danmark, Nederländerna och Storbritannien är de största mottagarna av svensk export. 2 De lönesiffror som hänvisas till här baseras på konjunkturlönestatistiken från Medlingsinstitutet. Dessa ökade betydligt snabbare än vad motsvarande statistik baserad på nationalräkenskaperna visar. Detta kan till stor del förklaras av att de sistnämnda inte inkluderar bonusar eller tar hänsyn till de arbetstidsförkortningar som gjordes främst under 29. Under 21 slöts nya avtal för omkring 3,3 miljoner anställda. Den ekonomiska krisen ledde till att löneökningarna blev relativt låga, i synnerhet jämfört med de två föregående åren, men också jämfört med hela perioden efter 199-talskrisen. De avtalsmässiga löneökningarna hamnade på knappt 2 % per år, med liten variation mellan industri- och tjänstesektorerna. Lönerna för arbetare ökade generellt i en något högre takt i avtalen, 3,5 % över 24 månader, medan tjänstemännens löner ökade med 2,5 % under samma period. Utfallet fram till november 21 var i genomsnitt 2,4 % i årstakt, vilket även inkluderar löneglidning och kvardröjande effekter av tidigare avtal. Dock hade löneökningstakten fallit från 3,5 % i början av året till 2, % i november. Tack vare lägre konsumentpriser tillsammans med kvardröjande höga löneavtal har reallöneutvecklingen varit stark under de senaste åren. Det har inneburit att hushållens ekonomi har förbättrats trots den stigande arbetslösheten. Tillsammans med de skattesänkningar som genomfördes under perioden har också den reala disponibelinkomsten ökat, vilket har bidragit till att den starkare privata konsumtionen har kunnat dämpa konjunkturnedgången under 28 och 29. En högre inflation under 21, först påverkad av den försvagade kronkursen som ledde till ökade importpriser sedan av högre globala råvarupriser, har nu urholkat det reala värdet av de överenskomna löneökningarna. Detta innebär att alltfler löntagare ser krympande reallöner, vilket riskerar att både hålla tillbaka den privata konsumtionen men också leda till växande lönekrav under de kommande årens avtalsrörelser Löneökningstakt, hela ekonomin, jan 25 nov 21 Nominella löner Inflation (KPI) Reallöner jan-5 nov-5 sep-6 Källa: SCB och Medlingsinstitutet. jul-7 maj-8 mar-9 jan-1 nov-1 En stor del av de avtal som slöts under 29 och 21 var korta, och löper ut under 211 och början av 212. Osäkerheten kring konjunkturutvecklingen 3 (6)

4 ledde till det fanns ett intresse, främst från de fackliga organisationerna, att behålla möjligheten att revidera upp lönerna om ekonomin tog fart. Det beräknas att avtal för ca 4 anställda ska omförhandlas under 211, däribland tjänstemannaavtalet för industrin (vars avtal upphör den 3 september). Även förhandlingar för industriarbetarna kommer att inledas under 211 (avtalsperioden går ut den sista januari 212). Dessa är sk märkesavtal som traditionellt anger normen för den övriga arbetsmarknaden, och därför förväntas att en viss samordning sker även mellan dessa grupper. Därmed kommer förhandlingar av industritjänstemannaavtalet som inleds redan nu i vår att vara betydelsefullt för avtalsrörelsen under hela perioden Under 212 följer avtal om totalt sett 2,4 miljoner anställda, bl a en halv miljon inom detaljhandeln (avtalet upphör den 31 mars 212) och drygt en miljon inom den kommunala sektorn (avtalet upphör den 3 april). Den konjunkturella utvecklingen under de kommande månaderna och tolkningen därav kommer därför att få en stor påverkan för löneutvecklingen i svensk ekonomi, och därmed också på konkurrenskraften och arbetslöshetsutvecklingen Lönenivå enl. avtal och omförhandlingar, (Index mars 21=) mar-1 sep-1 mar-11 sep-11 mar-12 Avtal upphör (anställda,', hs) Industrin - arbetare Transport Industrin - tjänstemän Byggindustrin Detaljhandel Kommunal Källor: Konjunkturinstitutet och Medlingsinstitutet. 5 När nu diskussionerna för märkesavtalen inleds kommer ramarna främst att utgöras av svensk ekonomis konkurrenskraft gentemot viktiga exportmarknader. Konkurrenskraften bestäms dels av lönerna, men också av produktivitetsutvecklingen i jämfört med utlandet. Därtill kommer växelkursförändringar, som har ett stort genomslag på prissättningen både för svenska varor och tjänster i utlandet, men även för importkonkurrensen på de svenska marknaderna. Lönerna påverkar också andra aspekter i ekonomin. Förutom hushållens budgetsituation som styr den privata konsumtionen, är löneutvecklingen också viktig för att begränsa arbetslösheten. Inte minst för många av de som idag står utanför arbetsmarknaden är utvecklingen av lägstalönerna betydelsefull. Det finns en rad mått på lönekostnaden i produktionen, men många är inte helt jämförbara mellan länder. Därför måste man tolka sådana jämförelser med en viss försiktighet. En av de vanligaste indikatorerna är arbetskostnaden per arbetad timme. I föll denna tillbaka inom näringslivet under de tre första kvartalen 21 och steg endast med 1,9 % i årstakt, jämfört ett genomsnitt på knappt 3 % mellan och drygt 4 % mellan I Tyskland har timlönen över tid ökat betydligt långsammare, inte minst under första hälften av 2- talet (2,5 %). Jämfört med andra viktiga konkurrentländer har löneökningarna i däremot varit långsammare, inte minst mot närliggande länder som Norge, Danmark och Finland som står som mottagare av ca 23 % av s varuexport (Tyskland svarar för ca 1 %) Arbetskraftskostnad per tim. Näringslivet, / Tyskland Nederländerna Finland Danmark Storbritannien Norge Källa: Medlingsinstitutet. 1/ De första tre kvartalen 21. En snabb timlöneutveckling kan kompenseras av att produktiviteten stiger i högre takt än i konkurrentländerna. Svensk produktivitet steg snabbt efter finanskrisen i början av 199-talet, och ökade mellan med drygt 7 % årligen, nästan dubbelt så mycket som EU-länderna och OECD. Utvecklingen var något långsammare, 6,8 %, fram till 23, för att därefter sjunka tillbaka till ca 2,5 % mellan 24-29, om än påverkad av en ny ekonomisk kris. Man kan inte räkna med att svensk produktivitet, efter de stora kast som följer på de nuvarande kraftiga konjunktursvängningarna, växer mer än 2-3 % per år under mer normala förhållande. Det innebär att utrymmet för löneökningarna 4 (6)

5 kommer att vara mer begränsat än vad som gällde under den första delen av 2-talet. Produktivitetsutveckling i tillverkningsindustrin, Tyskland Finland Storbritannien Nederländerna Danmark Norge Källa: Medlingsinstitutet. Enhetsarbetskostnaden, en kombination av produktiviteten och arbetskraftskostnaden, visar att svensk konkurrenskraft utifrån inhemska faktorer utvecklades något svagare än flertalet av de främsta handelspartnerna. En snabb tillväxt leddes av stigande arbetskraftskostnader, men denna trend bröts under 29, då den svenska kostnadsutvecklingen föll tillbaka som en följd av att lönerna minskade mer än på viktiga exportmarknader samtidigt som produktivitetsfallet stannade av. Undantaget utgörs av Tyskland. Där har man sedan mitten av 2-talet haft långsammare ökning av enhetsarbetskostnaden, vilket gett Tyskland en stark konkurrensposition när den globala konjunkturen nu vänder Enhetsarbetskostnaden 2 21 (Index 25=, trend) Danmark Tyskland USA Finland Nederländerna Storbritannien K1- K3-1 K1-3 K3-4 K1-6 K3-7 K1-9 K3-1 Källa: OECD. Försvagningen av kronan stärkte svensk konkurrenskraft gentemot utlandet under den ekonomiska krisen, men effekten har minskat efter att kronan igen har stigit i värde under förra hösten. Valutasvängningar har en tydlig påverkan på kostnadsstrukturen i en ekonomi och därmed konkurrenskraften. Sedan mitten av 199-talet har den svenska reala växelkursen trendmässigt försvagats, vilket inneburit en förbättring av konkurrensläget relativt de viktigaste exportmarknaderna. Detta har förstärkt effekterna av den relativt sett sjunkande enhetsarbetskostnaden. Givet stabiliteten i svensk ekonomi, inte minst finanspolitiskt med överskott i de offentliga finanserna och sjunkande statsskuld, finns förutsättningar för kronan att fortsätta stärkas. Detta sätter ytterligare gränser för hur stora löneökningarna kan bli utan att begränsa svenskt näringslivs konkurrenskraft. Reala effektiva växelkursen, Jan 1994 Jun 21 (Nominella växelkursen deflaterad med enhetsarbetskostnaden) Norge Tyskland Finland Holland Storbritannien Jan-94 Oct-96 Jul-99 Apr-2 Jan-5 Oct-7 Källa: EU kommissionen. Index 1999= Avtalsrörelsen kommer också att få en direkt påverkan på sysselsättningen och arbetslöshetsutvecklingen. De låga lönehöjningarna och permitteringsavtalen under krisåren bidrog till att hålla tillbaka uppgången i arbetslösheten. Dock innebär förhållandevis höga lägstalöner på den svenska arbetsmarknaden att sysselsättningsmöjligheterna bland de mest utsatta begränsas. De som har svårast att etablera sig på arbetsmarknaden är ofta unga och långtidsarbetslösa. För att komma ifråga för ett arbete skulle det underlätta med relativt låga ingångslöner. Sammanfattningsvis finns det risk för att de kommande avtalsförhandlingarna kan bli svåra och utdragna. Det ekonomiska konjunkturläget är osäkert samtidigt som löntagarna har sett en period av stora eftergifter för att bevara konkurrenskraften i svenskt näringsliv och begränsa effekterna av den globala finanskrisen. Sysselsättningsökningen har haft flera 5 (6)

6 månader av uppgång vilket kan ses inte minst av arbetskraftsbrist inom vissa sektorer. Detta kan leda till stigande löner vilket ökar trycket på förhandlingspartnerna. Samtidigt är den generella arbetslösheten fortfarande hög. Det talar för återhållsamhet när det gäller lägstalönerna. Produktivitetstillväxten kommer sannolikt att falla tillbaka efter den snabba rekylen, samtidigt som kronan kommer att fortsätta att förstärkas något. Dock, givet den starka återhämtningen av sysselsättningen, ligger riskerna för den löneprognos vi gjorde i konjunkturrapporten i januari snarare på uppåtsidan. Konjunkturvändningen en utmaning för den ekonomiska politiken Riksbanken höjde som väntat reporäntan vid det senast penningpolitiska mötet från 1,25 % till 1,5 %, samtidigt som reporäntebanan höjdes. Det förutses därmed en fortsatt normalisering av penningpolitiken, om än i något snabbare takt än tidigare. Fortfarande argumenterar två ledamöter för en oförändrad ränta och sänkt reporäntebana med hänvisning till den alltjämt höga arbetslösheten och det låga underliggande inflationstrycket. De blandade konjunktursignalerna skapar osäkerhet kring bedömningen av det framtida behovet att fortsätta den snabba höjningarna av reporäntan. Omvärldskonjunkturen har börjat hämta sig, men det kvarstår betydande risker inte minst bland de mer utvecklade ekonomierna. Den underliggande inflationen (KPIF) vände överraskande nedåt under januari (vilket offentliggjordes först efter det penningpolitiska beslutet), och den sannolikt allt starkare kronkursen skulle hålla tillbaka den importerade inflationen. Samtidigt kvarstår en hög arbetslöshet, men med begynnande tecken på arbetskraftsbrist i vissa sektorer som kan skapa tryck på löneutvecklingen Inflation, växelkurs och styrränta, jan 25 Feb 211 (Procentuell förändring) Jan-5 Jan-6 Jan-7 Jan-8 Jan-9 Jan-1 Jan-11 Källa: Ecowin KPIF (årl) Reporänta TCW (hs) De offentliga finanserna fortsätter att överraska positivt. Överskottet i statsbudgeten var i januari nästan 3 miljarder kronor vilket överstiger våra prognoser. Det är i synnerhet skatteintäkterna som ökar, men även transfereringarna till kommuner var lägre än förväntat. Med allt starkare offentliga balanser, men med kvarstående problem på arbetsmarknaden, ställs regeringen inför frågan hur bäst reducera dessa obalanser. Även underinvesteringar i både fysisk såväl som i humankapital utgör en medellång utmaning för svensk ekonomisk politik. Även om strukturreformer inte har fått någon större uppmärksamhet efter valet förra året genomförde regeringen i januari en delförsäljning av Nordea som genererade 19 miljarder kronor. Detta är ett led i att fortsätta minska statens roll i ekonomin, och ytterligare försäljningar av statliga tillgångar förväntas under de kommande åren. En direkt konsekvens av detta är att statskulden fortsatt kommer att krympa och nu är bland de lägsta i Europa. Magnus Alvesson Swedbanks Ekonomiska sekretariat Stockholm tfn ek.sekr@swedbank.se Ansvarig utgivare Cecilia Hermansson, Magnus Alvesson, Jörgen Kennemar, Swedbanks Månadsbrev om den Svenska Ekonomin ges ut som en service till våra kunder. Vi tror oss ha använt tillförlitliga källor och bearbetningsrutiner vid utarbetandet av analyser, som redovisas i publikationen. Vi kan dock inte garantera analysernas riktighet eller fullständighet och kan inte ansvara för eventuell felaktighet eller brist i grundmaterialet eller bearbetningen därav. Läsarna uppmanas att basera eventuella (investerings)beslut även på annat underlag. Varken Swedbank eller dess anställda eller andra medarbetare skall kunna göras ansvariga för förlust eller skada, direkt eller indirekt, på grund av eventuella fel eller brister som redovisas i Swedbanks Månadsbrev. 6 (6)