RODEOMAGAZINE.SE UPPDATERAS ALLTID!

Transkript

1 Nr 1/2007 FEBRUARI. Foto Andreas Ackerup RODEO MAGAZINE KOLLA IN: RODEOMAGAZINE.SE UPPDATERAS ALLTID! BAKOM KULISSERNA HOS FILIPPA K BEN AFFLECK DOFT- MAKT- ORDNINGEN DR DOG NEW YORKER: NU MED HÄNGPATTAR MODE- HOROSKOPET DATASPELENS TWIN PEAKS JESUSHÅR

2

3

4 GUN BY PHILIPPE STARCK - BLACK AND LIGHT BY MONDINO

5

6 CONCEPT STORES Arkaden Göteborg Göteborg Västermalmsgallerian Stockholm Sturegallerian Stockholm Hötorgscity Stockholm Södra Förstadsgatan 16 Malmö Skärholmens Centrum Skärholmen

7

8 Det handlar om naturen och vårt sätt att leva. Att klä sig i plagg av naturens material och färger som används till de blir utslitna. Det är utvalda naturmaterial i kombination med handens verk. Mönster hämtade från vårt nordiska kulturarv med globala etniska infl uenser. Det är tidlösa kläder för alla kvinnors former och åldrar. Det är plagg som du älskar och vårdar. Det här är mitt sätt att skapa kläder sedan 30 år och mitt bidrag till en värld i förändring. MINA BUTIKER: STOCKHOLM: GÖTG. 44 / REGERINGSG. 30 / STORA NYG. 33 GÖTEBORG: SÖDRA LARMG. 18 MALMÖ: SKOMAKAREG. 12 OSLO: NEDRE SLOTTSG. 15 KÖPENHAMN: FIOLSTRÆDE 5 NÜRNBERG: KAISERSTRASSE 43 HAMBURG: ADOLPHSBRUCKE 9-11 S_7127_Rodeo.indd Avs1:3

9 FOTOGRAF: CARL BENGTSSON / AGENTBAUER.COM BESTÄLL 132 SIDOR VÅRMODE PÅ

10 RODEO MAGAZINE Nr 1/2007 FEBRUARI Chefredaktör och ansvarig utgivare Johan Wirfält Seniorredaktör Daniel Björk Redaktionschef och moderedaktör Agnes af Geijerstam Det tunna vita strecket Dramatikern och teaterkritikern Herbert Grevenius sa en gång till Ingmar Bergman: Föreställ dig ett kritstreck. På ena sidan av strecket står du, på andra sidan din kritiker. Båda gör ni konster inför publik. Nedgörande kritik, skriver Bergman i självbiografin LATERNA MAGICA, plågade honom orimligt. Han ville lugna ner sig lite, Herbert Grevenius kunde förklara hur saker och ting låg till och visade hur kritikern, lika mycket som regissören och skådespelarna, verkar på en scen. De skriver ju också för en publik. Men det går att göra en vidare tolkning av den där liknelsen med kritstrecket. Kritiker ska inte bara tala om för publiken ifall det konstnärerna gör är bra eller dåligt. Den främsta uppgiften, vågar vi nästan påstå, är att foga in konsten i verkligheten. Snarare än att se kritikern som någon som tävlar med konstnären om publikens gunst, kan man alltså hävda att de jobbar parallellt, närmast i symbios mot samma mål: att göra världen begriplig. Den debatt om Sofia Coppolas MARIE ANTOINETTE som rasat i både Europa och USA de senaste månaderna antyder just detta. Hur ska vi tolka vad vi ser? Sofia Coppola själv säger inte så mycket. Men det är uppenbart att många som sett filmen behöver samtalet. Det är på kultursidorna, inte i biosalongen, som MARIE ANTOINETTE fått mening. Många har läst in ett försvar av unga kvinnors rätt att uttrycka sig genom shopping. Village Voice drog paralleller till prinsessan Dianas våldsamma öde. Per Wirtén på Expressen såg en metafor för Irakkriget. Kritikerna står på sin sida av kritstrecket och öppnar en efter en av dörrarna som regissören på andra sidan lämnat stängda. Och publiken börjar tycka att den bjärta bagatell till film de såg en fredag för några månader sedan kanske trots allt säger något om världen, vintern 06/07. Versailles var nog mer än vackert att titta på, trots allt. Men ingen film (förutom den där häftiga fyrdimensionella på Tekniska muséet) kan förmedla hur det luktade i palatset. Skit och parfym om man får tro historikerna. Även om Marie Antoinettes klädkonto var ett extravagant uppror mot hennes position som avelskossa, var det aldrig någon poäng att sno kungens parfym i samma syfte talsfransoserna må ha haft strikta könsroller på andra områden, men de struntade högaktningsfullt i uppdelningen mellan herr- och damparfym. Tvärtemot vad vi upplysta och jämställda människor gör idag. Vilket för oss till en tolkning av verkligheten vi själva levererar den här månaden. Det börjar nämligen bli dags att pilla ut den gamla snorkråkiga idén att män och kvinnor luktar olika ur näsan. Läs mer på sidan 34, vi kallar det doftmaktordningen och den har gjort sitt. För, som vi brukar säga några timmar före deadline med episk gitarrock från A Mountain of One i högtalarna och widescreenvyer av Grand Canyon på näthinnan det är viktigare att tänka om än att tänka rätt. Rodeoredaktionen Art Director Andreas Bergman andreas@rodeomagazine.se Redaktion Webbredaktör Farnaz Sajadi Filmredaktör Mattias Dahlström Konstredaktör Power Ekroth Litteraturredaktör Björn af Kleen Musikredaktör Martin Gelin Klubbredaktör Adam Holmberg Klubbredaktör Göteborg Jonas Dahlström Klubbredaktör Malmö Jonas Grönlund Spelredaktör Thomas Wiborgh Medarbetare Andreas Ackerup, Naomi Itkes, Johanna Karlsson, Sesse Lind, Lisa Milberg, Tomas Näsström, Daniel Paida Larsen, Åsa Persson, Jason Pietra, Tamara Rothstein, Fredrik Skogkvist, Stefan Zschernitz Annonser Försäljnings- och marknadschef Johannes Wikström , johannes@rodeomagazine.se Försäljnings- och marknadsansvarig, webb Tommy Cronebäck , tommy@rodeomagazine.se Key Account Manager, Martina Wickham , martina@rodeomagazine.se Marknadsassistent, Gustaf Jannerfeldt gustaf@rodeomagazine.se Grundare Per Tegelöf och Simona Varchi I samarbete med Christopher Barnekow och Jakob Lindberg/Smith Tryck GD Media Papper 52 g EXO 76 Adress Kaptensgatan 6, Stockholm , info@rodeomagazine.se Distribution Ulf Stordal, ulf@varuslussen.se Rodeo kommer ut tio gånger om året, registrerad upplaga /månad. Nästa nummer är ute den 25 februari. Omslag Foto Andreas Ackerup Mode Naomi Itkes Alexandra: jeansskjorta Miss Sixty, jacka Louis Vuitton jeanskjol Wrangler, skor Louis Vuitton turban av jeanskjol Tiger Jeans Saga: skjorta Filippa K, linne Velour, mörkblå kofta Acne Jeans tights Dance & Gym Shop, jeanspumps Acne Jeans ISSN Det här mediet är RS-Kontrollerat Chansa inte. Annonsera i kontrollerade medier. Tidningsstatistik AB Tel NYHETER VARJE DAG: Rodeo 10

11 Reflects your other side. A 2 megapixel camera with video capture, a fully integrated music player, and expandable memory motorola.com/motokrzr all mirrored by a design narrow enough to reflect any hand that holds it. Hellomoto. motorola.com/motokrzr

12 Brev/FEB Hör du till dem som anser att typsnittet Courier har gjort sitt? Du får gärna höra av dig, alla typografiska funderingar välkomnas. Rodeo Kaptensgatan Stockholm info@rodeomagazine.se Tjenare, jag har en lite udda fråga. Jag undrar vilka typsnitt ni använt i artikeln KOLLSAMHÄLLET i nr ? Fredric Hej, vår art director Andreas Bergman hälsar följande: Rubrik: Avenir Black Brödtext: Plantin Light Ingress: Courier New Hej hej sköna Rodeo, ni rockar, som ni säkert vet. Jo, min fråga var om ni haft en intervju med skådespelaren Emmy Rossum? (PHANTOM OF THE OPERA, POSEIDON). Jag såg er intervju med Maggie Gyllenhaal i ett tidigare nummer så då tänkte jag att ni kanske haft med Emmy någon gång också? Fortsätt rocka! Josefin Hej, vi har inte intervjuat Emmy Rossum men hon var utan tvekan ett vackert lik i MYSTIC RIVER. Rock on. Hej, Den här texten är ett slags svar på Björn af Kleens litteraturkrönika i decembernumret av Rodeo. Min förhoppning är att hela texten kan få plats i er luftiga tidning. Antingen på litteratursidan eller insändarsidan. Gör nu en kulturgärning och publicera texten. Den kan inte kortas ned. Med vänliga hälsningar Magnus Att koka ihop en till hälften uppdiktad existens utifrån författarens faktiska livsdrama, tycks vara Ulf Lundells liv. Var det biografiska jaget slutar och var det fiktiva börjar är aldrig lätt att säga i litteraturen i allmänhet, och i synnerhet inte hos Ulf Lundell. VÄRMEN är den tredje och avslutande delen i en trilogi som föregåtts av SAKNADEN och FRIHETEN. (Den sammanfogande länken i trilogin skulle mycket väl kunna vara medierna. Genom hela trilogin är medierna hela tiden en följeslagare, de är ständigt närvarande även om de aldrig står i fokus.) Precis som i den föregående romanen FRIHETEN använder Ulf Lundell två alter egon i VÄRMEN, nämligen Poul, rockartist, och Bull, författare. Ulf Lundell har på senare tid låtit sina romaners huvudpersoner låna allt tydligare drag av författarens eget liv, hinnan mellan dikt och verklighet har med tiden alltmer tunnats ut. På det sättet kan man tycka att Ulf Lundell valt att gå den voyeuristiska publiken till mötes, det vill säga de människor som mest läser hans böcker för att få information om personen Ulf Lundell. Men författarens avsikt är snarare att försöka säga något om vår samtid och det samhälle vi lever i, utan att för den sakens skull göra anspråk på att skildra den objektiva verkligheten. Genom att lägga huvudpersonerna såpass nära sig själv och verkligheten, visar Ulf Lundell samtidigt upp den märkliga kändiskult som han själv uppenbart blivit en del av och som han vill rikta kritik emot. Huvudpersonen Poul och hans vän Bull har levt större delen av sina liv i offentlighetens ljus. Den utsatthet från allmänhet, journalister och fans som det innebär är ett bärande tema inte bara i den här boken utan i hela trilogin. Ulf Lundell har hunnit samla på sig en hel del erfarenhet från den mediala världen genom sitt långa kändisskap, och anser det antagligen vara nödvändigt att skildra livet i offentligheten ur ett eget personligt perspektiv. I VÄRMEN har Poul och Bull två olika sätt att hantera medierna. Bull reagerar kraftigt emot den ytliga fördumningsjournalistik som brett ut sig i Sverige till följd av att vinsten har blivit viktigare för medieföretagen än rollen som tredje statsmakt. Bull har även personligen drabbats av det så kallade mediedrevet. Man skulle kunna påstå att Bull lider av post-traumatisk stress, han är en man som blivit hudflängd, misshandlad och förvrängd av medierna under så många års tid att han nästan gått under. I boken kommer han till tals och kan förmedla sin bild av verkligheten. Bulls hätska utfall mot diverse kvällstidningskrönikörer är hans sätt att slå tillbaka, även om läsaren inser att det är ett krig som han aldrig kan vinna. Poul har ett annat, mycket mer luttrat, förhållande till medierna. Han konstaterar krasst att den skeva bild av honom som vuxit fram genom åren i offentligheten, skapat ett sådant glapp mellan den han uppfattar sig vara och publikens bild av honom att han inte längre kan fortsätta fungera i offentligheten. Poul förefaller inte tro det vara möjligt att kunna förändra den offentliga bilden av honom, han måste helt enkelt lämna den. Att vilja lämna eller tvingas fly den många gånger trånga verklighet som medierna i allt högre grad skapar idag är ett tydligt tema i VÄRMEN och i hela trilogin. Läsaren får följa mediernas utveckling under en dryg tioårsperiod; deras ökade genomslag och makt. Deras ökade kommersialisering. Sett utifrån författarens perspektiv. Vad som framträder är en fullt relevant mediekritik framförd av en, för ämnet, unik författarposition i Sverige. Med vänliga hälsningar, Magnus Johnsson Hej Magnus, tack för din analys, vi ses i Zinken. Vänlig hälsning, Björn NYHETER VARJE DAG: Rodeo 12

13

14

15

16

17 Rekommenderat/FEB nästan new yorkerhumor Hos den amerikanska intelligentian tjatas det inte så mycket om fin- kontra populärkultur. Det finns ju viktigare saker att diskutera. Till exempel: hur kul är egentligen serierna i The New Yorker? Den anrika tidskriftens serierutor har avhandlats i avsnitt av SEINFELD och FAMILY GUY och undersökts i forskningsprojekt på University of Michigan. Författaren och kritikern Walter Kirn (som bland annat skrev THUMBSUCKER som sedan filmades av Mike Mills), konstaterade i New York Times för ett par år sedan att nej, sedan 80-talet och framåt är det inte säkert att New Yorker-serierna varit särskilt roliga. Åtminstone inte på ett sätt som går att förklara för den oinvigde. Humor är en klassfråga, och sällan blir det tydligare än i The New Yorker. Serieförfattarna briljanta Roz Chast, nuvarande serieredaktören Bob Mankoff och legender som Familjen Addams skapare Charles Addams och Shreks dito William Steig har på tidskriftens sidor skapat en komisk kanon parallellt med den journalistiska. Skämten är inte sällan dolda bakom språkliga subtiliteter och självreferenser, mer eller mindre obegripliga utan långvarig relation till respektive författare. Serierna som publiceras i The New Yorker är alltså mest kul om man brukar läsa serierna som publiceras i The New Yorker. Vilka skäl kan då finnas att gräva ner sig i de serierutor som refuserats av redaktionen? En hel del, visar det sig. THE REJECTION COLLECTION samlar ett hundratal serier du aldrig fick se och aldrig kommer att få se i The New Yorker, tagna ur de högar av ratade rutor som varje vecka växer hos tidskriftens fasta serietecknare. Lästa tillsammans uppenbarar de vad god New Yorker-smak inte är: sexuella avvikelser, självmord, spyende buktalare och en försynt läkare som inför en undersökning av en patient förklarar att det här kommer nog kännas som om jag kör upp ett finger i din röv. Man behöver inte ha läst speciellt många Roz Chast-serier för att skratta sig fördärvad. Nyligen kommenterade New Yorkers chefredaktör David Remnick boken i en belysande artikel i Washington Post: Den är apkul, men jag känner ändå inte att jag borde ha tagit de här serierna. Det finns en språkgräns, en äckelgräns, en barnslighetsgräns. Se THE REJECTION COLLECTION som en snabbintroduktion till skämten amerikanska akademiker väntar med att dra tills svärföräldrarna lämnat middagsbordet. Johan Wirfält The REJECTION COLLECTION (Simon & Schuster) kan beställas på 17 Rodeo

18 Nu/FEB HELMUT LANG SITTER numera ute på Long Island och myser, helt frikopplad från det återuppväckta modehuset som bär hans namn. Sedan förra året har han ägnat sig åt The Selective Memory Series, ett pågående projekt som består av anteckningar, bilder, brev och dokument från 1986 och framåt. Den som vill få en uppfattning om vad det hela går ut på kan man under februari leta rätt på vårnumret av franska modemagasinet Purple, där ett 84 sidor långt utdrag kommer publiceras som en fristående liten Lang-bok. DN KULTUR RAPPORTERAR att den svenska mässingen är på uppgång. Vi gillar fortfarande silver, till exempel den här feta länken från Diesel som kommer till utvalda butiker i vår. Lämpligt soundtrack hittar du på sidan NÄR VI SER TILLBAKA på 00-talets första årtionde kommer det antagligen sammanfattas som tiden då vi rationaliserade våra naturupplevelser så mycket att de till slut kunde förläggas till stadskärnorna. Ett bra exempel är cityorienteringen, ny stockholmsörelse med något dunkel historia även om mycket tyder på att starten var någon indieefterfest vid ett somrigt Hornstull. Träning sker med jämna mellanrum på Långholmen. FÖTTERNA HAR KLÄMTS ner i klassiska herrskor hela hösten, kanske är det därför vi redan börjat fundera på nya sneakers. Bra är Reeboks nya, avskalade Icecreammodell Boardflip i grönt och turkos, godisfärgerna har uppenbarligen mer att ge. Den som vill gå andra hållet väljer AF25, Nikes retouchade Air Force One-sko i svart eller vitt lyxläder som nyligen lanserades i samband med klassikerns 25-årsjubileum. / MASSOR AV KONSTNÄRER ger sig ut i verkligheten om ett par månader, bland annat de elva som i år tar magisterexamen på Valands konsthögskola i Göteborg. Under våren ställer de ut en och en eller två och två på Galleri Rotor, för att i maj mötas i grupputställningar i Göteborg och Stockholm. LANVIN GÅR PÅ STRIPPKLUBB Först var det platåerna, sedan de sjukt höga klackarna. I vår når skorna ända in i strippklubbens kärna, med överdelar i genomskinlig plast. Franska Lanvin (som i Sverige säljs av Nathalie Schuterman) har gjort de finaste. Men med i leken fanns också YSL, Chanel, Pucci och Alexander McQueen. Varför just plastskorna är så förknippade med tacky porrighet kan bero på att det är ett billigt (och ganska hållbart?) material. Eller bara att fotfetischisterna fortfarande kan se själva foten samtidigt som det sitter ett par klackar under hälarna. Vi har sagt det förut, men de senaste tolv månaderna har verkligen varit året för alla med ett djupare känslomässigt förhållande till skor. Frågan är bara vad som kommer härnäst det är ju ganska svårt att genomföra en visning med tåspetsskor. Kanske dags för lite fotriktighet?agnes af Geijerstam / NOGA UTVALD De av er som hänger på mp3-bloggar laddade säkert ner den långt före jul. Ägnar ni dagarna åt annat hörde ni den först för några veckor sedan då skivan släpptes till radio. Alla är dock överens: Robyns Andreas Kleerup-producerade WITH EVERY HEARTBEAT är vårens låt. Så fort Robyns oskuldsfulla röst kommer in i första versen och hon sjunger om att vi kan fortsätta försöka men att det ändå alltid kommer vara likadant, bränner det liksom till. Om nedbrytande kärlek är så här vacker går den nog att tro på i alla fall. ANDREAS, VAD BETYDER WITH EVERY HEARTBEAT FÖR DIG? Robyn skrev den när hon såg situationen jag och min flickvän befann oss i för några månader sedan, hon förstod hur jag hade det och skrev en öm kärleksförklaring. När videon spelades in i New York hade det tagit slut mellan mig och min älskade, jag tror aldrig jag mått så dåligt i hela mitt liv. Men nu är vi tillsammans igen och mer kära än någonsin. Man ska helt enkelt lita på dem man inte vill såra. Farnaz Sajadi, foto Fredrik Skogkvist Andreas Kleerup och Robyns WITH EVERY HEARTBEAT (EMI) finns ute nu. EN DOFT AV BIRKASTAN Det klagas på 00-talets ljudföroreningar, man drömmer om mobilfria innerstadstrottoarer för att komma undan barnvagnshordernas jollrande ringsignaler. En annan vision av den urbana framtiden: ständigt brinnande doftljus i Birkastans bostadsrätter skapar en hyperkoncentration av lukter, Rörstrandsgatan stängs av då allt cederträ och kanel i luften gjort den för tung att andas. Men varför sniffa fan på väggen? Det är egentligen rätt härligt med doftljus. Särskilt nu, då celebra art directorn Fabien Baron (Vogue, Harper s Bazaar) slagit sig ihop med the nose who knows, CK One-skaparen Alberto Morillas, och producerat ljusen 1, 2 och 3 för Parisbutiken Colette. Beställ via hemsidan, vi ses vid paketutlämningen på Norrbacka Tobak om några veckor. Johan Wirfält

19 UTSTÄLLNINGEN RED BULL ART OF CAN PÅ KULTURHUSET JANUARI GER DIG STARKA VINGAR, skapad av Martin Bergqvist, är ett av 76 konstverk som gått till final i Red Bull Art Of Can. SE ALLA FINALISTER I DEN SVENSKA UPPLAGAN AV RED BULL ART OF CAN. Det råder inga tvivel om att det finns gott om talangfulla människor i vårt avlånga land. För vi fick in flera hundra bidrag i kreativitetstävlingen Red Bull Art Of Can, som gick ut på att skapa konst med inspiration från Red Bull. Juryn har valt ut 76 finalister, vilka kommer att ställas ut på Kulturhusets tak januari. Och bland dessa finalister kommer det utses en vinnare som belönas med ett stipendium på kr. Pengar som konstnären själv får bestämma vad de ska användas till, så länge det gynnar hans eller hennes framtida skapande. Utställningen Red Bull Art Of Can är öppen för allmänheten och entrén är gratis, så missa inte chansen att låta dig inspireras av några av morgondagens stora konstnamn. Öppettider: lördag söndag 11 17, måndag stängt, tisdag fredag

20 Nu/FEB PHILADELPHIABANDET DR DOG SKRIVER KLASSISK, LO FI-IFIERAD POP OCH spelas I SNITT TVÅ GÅNGER OM DAGEN AV THE CONCRETES LISA MILBERG (SOM INTERVJUADE DEM BARA FÖR RODEO). hundår Text Lisa Milberg Foto Stefan Zschernitz Dr Dogs första trummis Ted kallades Teddy av sin familj men de uttalade det så att det lät som Today. Så förklarar medlemmarna i den amerikanska rockkvintetten att de alla har smeknamn som börjar på T. Today är inte med längre, men smeknamnen har fastnat. Vissa i bandet har mer än ett namn och de flesta har de valt själva. Jason som har tagit över på trummor heter även Tiger, Travel och Time. Och Scott, sologitarrist och en av bandets två sångare, kallas bland annat Taxi. SÅ, VAD HAR DU EGENTLIGEN EMOT KOLLEKTIVTRAFIK? Nej nej, inget alls! Taxi valde jag mer för att jag är tillgänglig och kan vara till hjälp. Du är ju inte hjälpsam, protesterar Toby, bandets basist och andra sångare som också kallas Tables. Jag har hjälpt dig! svarar Taxi och ser sårad ut. Frank som spelar gitarr kallas för Thanks för att det nästan rimmar. Och så är jag tacksam, tillägger han. När Zach som spelar klaviatur ska motivera varför han heter Text så letar han efter orden. Efter en stund säger han: I like archivising varpå alla börjar skratta och säger att han gör sig bättre i skrift. Officiellt bildades Dr Dog i Philadelphia runt millenieskiftet, men Toby och Scott (som skriver alla låtar tillsammans) är överens om att de hade varit på väg mot bandet sen väldigt unga år, bara under andra namn och i mer oorganiserade konstellationer. Och det dröjde ännu ett par år innan saker verkligen föll på plats. För mig ända till början av 2005 när jag trillade över deras tredje album EASY BEAT. Ett slackeraktigt trumfill vevar igång inledande THE WORLD MAY NEVER KNOW innan ett stapplande piano gör sin väldigt lovande entré. Sedan två nasala röster på bredaste östkustamerikanska: I can t remember what is wrong, I ve been happy now for way too long. Och en entusiastisk shoo-op shoo-op-kör i bakgrunden. And oh, we got a lot more to go. Det låter som en gammal klassisk poplåt, en sådan som kommer nynnas i generationer. Som Lennon/McCartney, i lofi-tappning, med lite slappare dresscode och mer slumpmässiga frisyrer. Klipp till sommaren Enligt bandet själva har de My Morning Jackets sångare Jim James att tacka för nästan allt. Han hörde Dr Dogs andra skiva TOOTHBRUSH (2004) och bjöd med dem på turné. Sedan dess har de tillbringat minst fem månader om året på vägarna. Med bland andra Architecture in Helsinki, Clap Your Hands Say Yeah och nu, när vi träffas i London, som förband till The Magic Numbers. Bandet sitter inträngda i en deppig loge i gigantiska Hammersmith Apollo och lever upp till alla mina förväntningar: Fem charmanta män, klädda som om de jobbar på mack i chinos, gamla jeans, flanellskjortor och jackor med för mycket grejer i ena fickan och med hår som ännu inte presenterats för kammen. När de kliver upp på scen en halvtimme senare ser de för övrigt exakt likadana ut. De låter och beter sig som The Faces på scenen, fast stylade av ett päron till farsa. Hur som helst. När jag frågar hur de fördriver så mycket dötid på turnébussen berättar Frank att han precis börjat på en Benjamin Franklinbiografi och så går vi igenom reglerna till deras egna version av Tetris där man bara får flytta klossarna i sidled, men inte vrida på dem. Under tiden plockar Scott fram ett skissblock där han har ritat väldigt fina tuschteckningar av alla i bandet och sen, när motiven tog slut, av en tjej från en underklädesannons. Jag föreslår att vi ska sätta ihop en topplista över deras favoritämnen just nu och fyra minuter senare har de avverkat komikern Andy Kaufman och Nikola Tesla som bland annat uppfann radion (och för övrigt spelas av David Bowie i Christopher Nolans THE PRESTIGE som går på bio i detta nu). De har förklarat storheten med Daniel Quinns roman ISHMAEL, som de hämtat namnet på sin nya ep TAKERS AND LEAVERS ur. De har berättat om Joe Bussard, som har världens största samling av 78-varvare och om DIY-musikern R Stevie Moore som de beskriver som Ariel Pinks hemliga farfar och som har spelat in mer än 400 album. Sen snabbt över till Richard Linklaters animerade film WAKING LIFE och dess tematiska föregångare MINDWALK. Alla är överens om att Joanna Newsoms senaste skiva är ett mästerverk. Därefter nämns Mark Ribot som en favoritgitarrist vilket för in samtalet på Tom Waits nya skiva som de inte hunnit lyssna på ännu och vill veta allt om. Medan tonåringar skär sig i armarna till tonerna av My Chemical Romance så är fortsättningen på THE WORLD MAY NEVER KNOW den bästa sammanfattningen av Dr Dog: I found a needle in the hay, I found the sunshine at the end of the day. And oh, I found a pearl in the snow. Dr Dog är min pärla i snön. Jag spelar dem fortfarande i snitt två gånger om dagen. Dr Dogs ep TAKERS AND LEAVERS finns ute nu. Nya albumet WE ALL BELONG släpps i februari (Rough Trade/Border). NYHETER VARJE DAG: Rodeo 20

21 +46 (0)

22 Nu/FEB CLOAK HAR VARIT ETT av de mest hyllade märkena på New Yorks herrmodescen de senaste åren, men nyligen kom beskedet att de lägger ner. Meningsskiljaktigheter mellan designern Alexander Plokhov och affärspartnern Robert Gellar sägs vara skälet, vår- och sommarkollektionen 2007 blir Cloaks sista. Se alltså till att plocka upp något i butiken på Greene Street om du besöker New York de närmaste månaderna. Eller kolla in hos Uniqlo den japanska basplaggsjätten lanserar nämligen en kapselkollektion designad av Plokhov i maj. ISKALLA DIKTER Det finns filmer, böcker, fotografier och konst om hockey. Tom Malmquist är antagligen den enda som har skrivit poesi om ämnet. Diktsamlingen SUDDEN DEATH är en 86-sidig uppgörelse med en brutal sport, betraktad från isen snarare än läktaren. Jag slutade spela hockey när jag var 17 och nu är jag 28, så det är ett tag sedan. Men då tillhörde jag den svenska eliten, min pappa var sportchef på Expressen och vi var en riktig idrottsfamilj. Det var allt som fanns i min värld, jag var urtypen av dum hockeykille. När Tom slutade med hockey för att börja skriva poesi tyckte alla att han var en tönt. En dag hade han massor av tjejer, nästa inga alls. Men jag blev för rädd av hockeyn. Psykiskt för att inte vara bra nog, fysiskt för att åka på en tackling som jag inte kunde resa mig ifrån. Jag hade redan fått en bruten hand och en krossad njure. Andra saker började locka. DU GER INTE DIREKT EN POSITIV BILD AV HOCKEY I DIKTERNA? På fullaste allvar tycker jag att det är psykopati att spela hockey. Tesen i diktsamlingen är att det är en sorts maskulinitetsfostran, pojkarna ska fogas in i ett krigarideal. Och det dyrkas av så väldigt många människor. Globen tar åskådare som alla älskar när det blir slagsmål. Det går inte att jämföra med boxning, folk tar av sig handskarna när de slåss. Och då ska man veta att detta är omyndiga personer. Frågan är om det ens är lagligt att spela hockey innan man är 18 år. Agnes af Geijerstam, foto Jon Edergren SUDDEN DEATH ges ut av Wahlström & Widstrand. Tom Malmquist släpper dessutom en skiva senare i vår på Bonnier Amigo. PRADA PÅ LUR EN GÅNG SÅG VI BIRGIT Cullberg stå i publiken i Kungsträdgården och smådansa till Hans Solo Super Orchestra. Kanske hade hon ett barnbarn i orkestern, kanske råkade hon bara gå förbi, hur som helst var det roligt. Något år senare dog hon 91 år gammal, men lämnade efter sig namnet på danskompaniet hon grundat 1967, idag Stockholms bidrag till världens danselit. I år fyller Cullbergbaletten alltså 40 år, vilket firas med åtta jubileumsföreställningar på Dansens Hus i början av februari. De tjugo dansarna tar över både foajén och scenen med gamla godingar och nya stycken, en del av den kulturella allmänbildningen vågar vi påstå. Trendtelefonerna står som spön i backen. Apple presenterade nyligen sin iphone, världens webbdesigner började kollektivt rabbla svart, slick och värsta touchscreenen som mantran. Bara någon vecka senare gjorde Prada samma sak för alla minimalistiska arkitekter. Det italienska modehuset har nämligen designat en telefon för sydkoreanska elektronikjätten LG, precis som hos iphone är nyckelorden även här svart, slick och värsta touchscreenen. Kamera och sånt ingår förstås också. Luren släpps i slutet av februari, bland annat i Pradabutikerna i London, Paris och Milano och kommer gå på runt 5500 spänn. Åsa Persson DE FEM FILMER vi helst vill kolla in på Göteborgs filmfestival (26/1-5/2): 1. Digging for Belladonna, regi Franka Potente (First Cut) 2. Syndromes and a century, regi Apichatpong Weerasethakul (Masters - Old & New) 3. Håkan Milds sista tid som fotbollsspelare, regi Marcus Söderlund (Svenska bilder Examensfilm) 4. Love Story, regi Mike Kerry & Chris Hall (Music Unlimited) 5. Alva, regi Marius Dybwad Brandrud (Svenska bilder kortfilm) SENARE I ÅR LANSERAR Ecco skolinjen 2nd Nature fortfarande fotriktigt, men dessutom med en modegrad som borde tilltala alla som någonsin suktat efter ett par av Bernhard Willhelms märkliga fotkreationer. Mer av Eccos 2nd Nature ser du på sidan 48, vill du kolla in dem live landar vad Ecco kryptiskt kallar the container i någonstans i Stockholm den 6 mars. NYHETER VARJE DAG: BLANK ÅKER TILLBAKA TILL FRAMTIDEN Åsa Göransson och Fredrik Blank startade Blank år Tre år senare fick de utmärkelsen Årets designer av Elle, och alla som gillade elegant skräddade kläder ( harsh dressed tailored look enligt Göransson) blev extra glada. Men därefter försvann Blank, Åsa och Fredriks jobb som huvuddesigner för Tigers damkollektion respektive herrlinje Silver Label tog för mycket tid. Nu blir det både och igen. Under Stockholms modevecka, den 14 februari, är Blank nämligen tillbaka med höstkollektion och visning. VAD KOMMER NI GÖRA FÖR KLÄDER? Blank kommer vara ett högkvalitativt designat herr- och damkoncept med fokus på det vi är bäst på: skräddad konfektion. Nu tycker vi att vi har den erfarenhet som krävs för att kunna förvalta Blank riktigt bra. Det känns som ett viktigt steg för oss och vår vidare utveckling både som designer och företagare. VARFÖR SLUTADE NI? Egentligen har vi aldrig slutat. Mode handlar inte bara om design och därför sade vi: ska vi göra det så skall vi göra det ordentligt! Så vi ägnade hela förra året åt affärsplaner, budgetar och att träffa massor med rådgivare, säljare och advokater. Vi diskuterade strategier för att få en så bra start som möjligt. Men även en bra framtid. Agnes af Geijerstam, foto Daniel Paida Larsen Rodeo 22