2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer

Transkript

1 Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Finland 2010 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Respekten för de mänskliga rättigheterna i Finland är allmänt sett god. De mänskliga rättigheterna garanteras i lagstiftning som också tillämpas i praktiken. Människorätten utgör en av de centrala sektorerna i Finlands politik. Landets regering har förbundit sig att konsekvent betona de mänskliga rättigheterna inom samtliga sektorer av politiken. Regeringen har som mål att ägna särskild uppmärksamhet åt bland annat kvinnor, barn och minoritetsgrupper. Finland betraktar de mänskliga rättigheterna som odelbara och utgår därmed från att de medborgerliga och politiska rättigheterna hör ihop med de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Mänskliga rättigheter är också ett prioriterat område i Finlands utrikes- och säkerhetspolitik. Våld mot kvinnor, människohandel, diskriminering av invandrare och etniska minoriteter, rätten till rättvisa rättegångar och civil militärtjänstgöring är frågor som dock tas upp i olika människorättsorganisationers årsrapporter om Finland. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Finland har ratificerat samtliga centrala FN-konventioner om mänskliga rättigheter.

2 Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt de fakultativa protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR), samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD) Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt protokollet om barn i väpnade konflikter Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från 1967 Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC) Två tillhörande protokoll återstår att ratificera. Finland undertecknade det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr, till konventionen mot tortyr, i september I syfte att kunna ratificera protokollet arbetar Finland med frågan om den nationella förebyggande mekanismen som anges i protokollet. Vidare undertecknade Finland det tillhörande protokollet om handel med barn, till konventionen om barnens rättigheter, i september Det har man ännu inte ratificerat. Den finska lagstiftningen är till största del redan överensstämmande med protokollets bestämmelser, men nya regleringar i den finska strafflagen om olagliga internationella adoptioner krävs. Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities och Konventionen om skydd mot påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection from Enforced Disappearances undertecknades av Finland under 2007 men har ännu inte ratificerats. Finland har en dialog med de kommittéer inom FN som övervakar respektive konvention. Finland rapporterar till kommittéerna i enlighet med angivna tidsramar. Finland har sedan 2001 en så kallad öppen inbjudan (standing invitation) till FN:s specialrapportörer och representanter att besöka landet. I och med denna inbjudan har Finland meddelat att det alltid kommer att acceptera förfrågningar om besök i landet. 2

3 3 FN:s råd för mänskliga rättigheter genomförde 2008 en så kallad periodisk granskning av respekten för de mänskliga rättigheterna i Finland. I granskningen uttrycktes uppskattning för Finlands självkritiska och kvalitativa rapport, och för landets agerande i processen inklusive samrådet med det civila samhället. Rekommendationerna uppmanar Finland att bland annat vidta ännu effektivare åtgärder mot diskriminering, att bekämpa rasistiska fenomen särskilt på internet, att fortsätta ansträngningarna att förebygga våld mot kvinnor och att samla information om våld mot barn i hemmet. Finland uppmanades även att överväga att ratificera vissa internationella konventioner, såsom ILO:s konvention om ursprungsfolk. Finland arbetar nu med genomförandet av dessa rekommendationer, som bland annat togs med i regeringens redogörelse för riksdagen om Finlands politik för de mänskliga rättigheterna Finland har också ratificerat den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Konventionen har införlivats i den finska rättsordningen. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Det finns inga uppgifter som tyder på att av statsmakten sanktionerade mord, försvinnanden eller tortyr skulle förekomma i Finland. Tortyr är definierat som ett brott i den finska grundlagen och särskilda straffbestämmelser om tortyr togs in i strafflagen den 1 januari En straffbeläggning stärker det absoluta tortyrförbudet enligt grundlagen och folkrätten. Straffet för tortyr är fängelse i minst två och högst tolv år. Förhållandena i finska fängelser anses uppfylla internationella normer. FN:s kommitté mot tortyr (CAT) bad under 2009 Finland att tillhandahålla information bland annat om romernas situation i finska fängelser. I det finska svaret rapporterades att en ny reglering trädde i kraft 2006, som bidragit till att kriminalvården för romer och andra fångar blivit mer systematisk. Varje intagen har en plan som fastställs efter risk och behov. I svaret angavs vidare att situationen i öppna fängelser generellt är god. Detsamma gäller situationen i slutna fängelser, där romer ofta kan placeras i normala avdelningar och delta i vanliga aktiviteter. Det är dock ofta svårt för romerna att tillgodogöra sig yrkesutbildningar, eftersom deras förkunskaper inte sällan är bristande. Flera fängelser erbjuder därför utbildning i romernas eget språk och kultur. Det finns

4 4 dock problem vid några fängelseanstalter, där romerna på egen begäran lever avskilt, men dessa problem har börjat åtgärdas. 4. Dödsstraff Dödsstraffet är avskaffat i Finland. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Rätten till frihet och personlig säkerhet tillämpas överlag i Finland. Kritik har dock framförts av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter och vissa enskilda organisationer mot den långa tjänstgöringstid, som krävs vid vapenfri plikttjänstgöring. Vidare har Finland fått kritik för att vapenfri plikttjänstgöring endast är möjlig i fredstid. I augusti 2009 trädde en ny civiltjänstlag i kraft som förkortade civiltjänstgöringen något. Målet med reformen var att främja rättigheterna för de civiltjänstpliktiga så att religions- och samvetsfriheten i stor utsträckning erkänns även under undantagsförhållanden. Genom lagändringen avlägsnades även centrala problempunkter. Dessa hänförde sig bland annat till disciplinärt förfarande och straffrättsliga påföljder för tjänstgöringsförseelser samt till ersättning för boendekostnaderna under tjänstgöringstiden. Den vapenfria tjänstgöringstiden är idag 362 dygn, jämfört med den normala militärtjänstgöringstiden som är 180, 270 eller 362 dygn. Enligt uppgift från Vapenvägrarförbundet är omkring personer årligen vägrare till den obligatoriska värnplikten, varav är totalvägrare och föremål för rättslig prövning. I november 2010 satt tre personer i fängelse för vapenvägran. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Rättsäkerheten i Finland är överlag god. Finlands grundlag garanterar likhet inför lagen och rätten att utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av domstol eller annan behörig myndighet. Finsk lagstiftning innehåller också garantier för rättvisa rättegångar och god förvaltning. Domstolarnas oberoende garanteras i grundlagen. Möjlighet till fri rättshjälp finns. Rättshjälp kan beviljas både i samband med rättegångar och i andra ärenden. Ärendets art och betydelse påverkar rättshjälpens innehåll. Rättshjälp kan beviljas personer vars ärende behandlas i finska domstolar eller som har hemvist i Finland. Finland har en justitiekansler med grundlagstryggad självständig och oberoende ställning. Justitiekanslern är, vid sidan av riksdagens justitieombudsman, Finlands högsta laglighetsövervakare. Justitiekanslern övervakar att myndigheterna iakttar gällande rätt inklusive de mänskliga rättigheterna och gör

5 5 utredningar med anledning av medborgarnas klagomål till Justitiekanslern. Justitiekanslern utnämns av Finlands president, och avger årligen en skriftlig verksamhetsberättelse till riksdagen och regeringen. En justitieombudsman som riksdagen utser övervakar dessutom förvaltningsapparaten. Därutöver finns det ett antal oberoende ombudsmannainstitutioner som övervakar att lagen iakttas på vissa specialområden, bland annat minoritetsombudsmannen och jämställdhetsombudsmannen. Extraordinära domstolar är uttryckligen förbjudna i grundlagen. Straffbarhetsåldern i Finland är 15 år. Det är möjligt att döma ut ett ungdomsstraff om den åtalade är mellan 15 och 17 år. Ungdomsstraff kan utdömas, om böter inte anses vara tillräcklig påföljd i det specifika fallet och om fängelse anses vara alltför strängt straff. Ett ungdomsstraff varar mellan fyra månader och ett år och består av övervakning, uppgifter och program, som ska främja den sociala handlingsförmågan, samt orientering om arbetsliv och arbete. Kriminalvårdsväsendet svarar för verkställigheten av dessa samhällspåföljder som avtjänas i frihet. Den kritik som har riktats mot Finland angående rättsäkerheten rör främst längden på rättegångar. Under 2010, liksom tidigare år, har Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i ett antal ärenden ansett, att den nationella rättsprocessen inte har genomförts inom skälig tid eller i annat avseende inte genomförts i enlighet med artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna infördes nya straffbestämmelser om brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, för vilka straffet kan bli livstids fängelse. De nya bestämmelserna ersatte brotten kränkning av mänskliga rättigheter under undantagsförhållanden och krigsföringsbrott. I rekvisiten för folkmord gjordes också ändringar. Vidare anpassades det straffrättsliga ansvaret för överordnade och underlydande för att bättre motsvara Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen. 7. Straffrihet Det finns inga kända uppgifter om att straffrihet skulle förekomma i Finland. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.

6 Yttrandefriheten garanteras i den finska grundlagen. Den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna avkunnade dock under 2010 en dom mot Finland, enligt vilken rätten till yttrandefrihet som garanteras i artikel 10 i Europakonventionen hade kränkts. Finsk press och media får anses oberoende i förhållande till makten, även om till exempel marknaden för dagstidningar är relativt koncentrerad. Några uppgifter om att censur skulle förekomma finns inte. I Finland råder det religionsfrihet och en luthersk och en ortodox statskyrka finns. Föreningsfrihet råder De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Finland är en konstitutionell och parlamentarisk republik, vars politiska system generellt sett fungerar väl. President och riksdag är direktvalda, medan regeringen är beroende av riksdagens stöd. Riksdagen innehar den huvudsakliga lagstiftande makten, regeringen den huvudsakliga exekutiva makten. Som fastslås i grundlagen är presidenten överbefälhavare, har huvudansvaret för relationerna till främmande makter och ska stadsfästa av riksdagen stiftande lagar, utnämna vissa högre tjänstemän med mera. Finland har kommunalt självstyre och en stor del av besluten som berör invånarna i Finland fattas på kommunal nivå. Åland har omfattande självstyrelse. Samerna har inom sitt hembygdsområde språklig och kulturell autonomi, det vill säga en förhållandevis vidsträckt självbestämmanderätt. Rösträtten uppnås vid fyllda 18 år för riksdagsval, presidentval, EU-val och kommunala val. Varje röstberättigad som inte är omyndig är också valbar. Personer som innehar militära tjänster, justitiekanslern, riksdagens justitieombudsman, ledamöterna av högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen samt riksåklagaren kan dock inte vara riksdagsledamöter. Regeringen i Finland består av 20 medlemmar, varav elva är kvinnor. Av den finska riksdagens totalt 200 ledamöter är 39,5 procent (79 personer) kvinnor och 60,5 procent (121 personer) män. Vid senaste riksdagsvalet (2007) var 39,9 procent av kandidaterna kvinnor och 69,9 procent av de röstberättigade kvinnorna röstade. Motsvarande siffra för de röstberättigade männen var något lägre, 65,8 procent. Nästa riksdagsval äger rum i april 2011.

7 7 EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Finland har ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter. Dessa rättigheter garanteras i lagstiftning, som också generellt sett tillämpas i praktiken. Det finns inga kända uppgifter om organiserad eller av staten sanktionerad diskriminering i arbetslivet i Finland. Det finns dock utredningar, som tyder på att invandrare kan ha det svårare på arbetsmarknaden än andra. Vad gäller arbetsförhållanden och löneläge får dessa anses vara goda även med europeiska mått mätt. De finska fackliga strukturerna påminner om de svenska, och även om meningsmotsättningar finns och strejker förekommer, får samarbetsklimatet med arbetsgivarna generellt sett anses vara gott. Arbetslöshetstalet 2010 är 7,4 procent vilket är 0,9 procentenheter lägre än ett år tidigare. Sysselsättningsgraden var i oktober ,9 procent vilket är 1,2 procentenheter högre än i oktober Ungdomsarbetslösheten är högre än arbetslösheten i stort. Närmare eller 22 procent av unga mellan år står utan jobb eller studieplats. Den stora utmaningen för Finland är en snabbt åldrande befolkning, vilket leder till brist på arbetskraft. Det finns redan tydliga tecken på minskat arbetskraftsutbud i vissa regioner och inom vissa sektorer. Regeringen är medveten om problemet, men inga stora åtgärder har ännu vidtagits. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Situationen på hälsoområdet i Finland är generellt sett god. Befolkningens hälsotillstånd har förbättrats, men det förekommer fortfarande skillnader mellan befolkningsgrupperna. Utbudet och formerna av service, samt kostnaderna för hälsovård, liknar Sveriges. Patientens ställning inom socialoch hälsovården har fastslagits i lag. Lagstiftningen kompletteras av vårdrekommendationer med vilka man syftar till att säkerställa såväl en ändamålsenlig vård som tillgång till vård inom rimlig tid. Lagen om likabehandling från år 2004 förbjuder diskriminering på grund av bland annat hälsotillstånd. I Finland förs en debatt på såväl regerings- som medborgarnivå om alkoholens påverkan på medborgarnas hälsa och möjliga åtgärder på området. Det sker omkring dödsfall per år som är alkoholrelaterade enligt Statistikcentralen. 12. Rätten till utbildning

8 8 I Finland har alla invånare enligt grundlagen rätt att få avgiftsfri grundläggande utbildning. Grundutbildningen är obligatorisk och de flesta fortsätter på gymnasienivå. Finland har också ett relativt hög andel studenter som fortsätter på högskole- eller universitetsnivå. Det finska utbildningssystemet är av god kvalitet och placerar sig högt i internationella jämförelser. Det finns ett utvecklat studiemedelsystem med möjlighet till studielån. Den finska regeringen har gett stöd åt oberoende organisationer för mänskliga rättigheter i Finland för publikationer och projekt, i syfte att öka kännedomen om de mänskliga rättigheterna. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Rätten till en tillfredställande levnadsstandard måste överlag anses tillgodosedd i Finland. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Systematisk diskriminering av kvinnor kan inte anses förekomma i Finland. Landets president är kvinna, liksom statsministern och ytterligare tio av 20 ministrar (55 procent) samt 79 av 200 riksdagsledamöter (39,5 procent). Jämställdheten har en stark ställning i finsk lagstiftning. Det har dock konstaterats att den genomsnittliga lönen för kvinnor är lägre än den för män, och färre kvinnor än män innehar chefspositioner (i synnerhet inom det privata näringslivet). Problem med våld mot kvinnor, främst i hemmet, är inte sällan förekommande. Antalet kvinnor som dör till följd av våld är mer än dubbelt så högt i Finland som i övriga Europa, visar statistik från rättspolitiska institutet. Finland har vid upprepande tillfällen kritiserats av människorättsorganisationer för att det inte görs tillräckligt för att förebygga våld mot kvinnor. Det har länge saknats en helhetsstrategi för att förebygga våld mot kvinnor. Regeringen godkände sommaren 2010 ett program för att öka antalet skyddshem från 125 till 500 i hela landet, men det har ännu inte reserverats pengar till programmet i statsbudgeten. I Finland finns ingen särskild straffbestämmelse om våld mot närstående. De allmänna bestämmelserna om misshandel i strafflagen tillämpas. Enligt strafflagen lyder misshandel under allmänt åtal. Lindrig misshandel inom familjen leder till straff endast om offret kräver det, men 2011 väntas en

9 lagändring på den punkten. Målet är att ge offer som är i behov av särskilt skydd en starkare ställning. Man försöker också hindra våld mot närstående genom lagen om besöksförbud. Besöksförbud kan meddelas också då den som ska skyddas och den som meddelas besöksförbud bor i samma bostad. Den som meddelats besöksförbud föreläggs då att avlägsna sig från den gemensamma bostaden. När lagen stiftades förväntades fallen bli så få att det inte föranledde extra resurser. Fler besöksförbud än väntat har dock utfärdats och polisen har svårt att följa upp att förbuden efterlevs. Organisationen Pro-Tukipiste, som arbetar för sexarbetares mänskliga rättigheter, uppskattar att det finns omkring prostituerade i Finland, varav en stor andel bedöms komma från utlandet. Prostitution är inte kriminaliserat i Finland. Efter en intensiv debatt i Finland godkände riksdagen 2006 däremot ett förslag om kriminalisering av köp av sexuella tjänster. Lagen innebär inte ett totalförbud mot köp av sexuella tjänster utan enbart kriminalisering i de fall, då det rör sig om köp i anslutning till människohandel och koppleri. Även försök att köpa sexuella tjänster under nämnda omständigheter är straffbart. Lagen har kritiserats för att vara tandlös intogs särskilda bestämmelser om människohandel och grov människohandel i Finlands strafflag. Samtidigt föreskrevs om nya grova gärningsformer för koppleri, spridning av barnpornografi och ordnande av olaglig resa. Det blev dessutom straffbart att marknadsföra sexuella tjänster. Ändringarna syftade till att förbättra möjligheterna att bekämpa människohandel, koppleri och prostitution. Delvis byggde ändringarna också på internationella överenskommelser som Finland undertecknat. Sedan 2006 finns bestämmelser om ett särskilt uppehållstillstånd, som kan beviljas offer för människohandel. Ambitionen med lagändringen var att hjälpa offren att bli fria från det grepp, som gärningsmännen har om dem, och hindra att offren utsätts för människohandel på nytt. Avsikten var också att lättare kunna gripa gärningsmännen. Kritik har dock framförts mot att uppehållstillståndet förutsätter samarbete från offrets sida. Bara då ett offer befinner sig i en särskilt utsatt ställning kan uppehållstillstånd beviljas utan att villkoren om samarbete är uppfyllt. Enligt människorättsorganisationer borde utgångspunkten vara att först skydda offret, därefter föra samtal om samarbete. Vidare har Finland sedan 2005 ett nationellt handlingsprogram för att bekämpa människohandel. I programmet presenterades för första gången heltäckande åtgärder mot människohandel i Finland. Handlingsprogrammet är utarbetat med de mänskliga rättigheterna som utgångspunkt, med fokus på stöd och skydd för offren samt flera förebyggande åtgärder. Till exempel har information om människohandel delats ut på flygplatser och i hamnar. 9

10 10 Regeringen inledde under 2010 en fördjupad utvärdering av arbetet mot människohandel. Finland har utpekats som ett transit- och mottagarland för människohandel av bland andra UNHCR. Handel med kvinnor anses i stor utsträckning vara organiserad av kriminella ligor. Offren uppges ha sitt ursprung främst i Ryssland och de baltiska staterna. Regelrätt slavhandel bedöms inte förekomma, men en inte oväsentlig del av kvinnorna har sannolikt lurats till Finland under falska förespeglingar. I början av år 2008 trädde en lag om könsstympning ikraft i Finland. Enligt lagen ska anställda inom hälsovården göra en polisanmälan, om det visar sig att ett barn blivit könsstympat. Enligt officiella uppgifter utförs inga könsstympningar på flickor i Finland, men myndigheterna misstänker att det förekommer att flickor som bor i Finland skickas utomlands för att könsstympas till exempel i Afrika. 15. Barnets rättigheter Den finska lagstiftningen följer principerna i FN:s konvention om barnets rättigheter. Barnets intressen har länge haft en central plats i den nationella lagstiftningen. Barnets ställning som jämbördig individ är klart uttalad i grundlagen. Lagen om barnombudsmannen trädde ikraft Ombudsmannen har till uppgift att tillvarata barns rättigheter i samarbete med andra myndigheter, organisationer och aktörer. Grunden för barnombudsmannens tjänst är FN:s konvention om barnets rättigheter. Ombudsmannen kan ta initiativ i frågor som gäller barn och unga till exempel genom rekommendationer, anvisningar och råd. Kroppslig aga av barn förbjöds i Finland Enligt uppgifter från Socialoch hälsovårdsministeriet har fallen av barnaga minskat betydligt i Finland de senaste 20 åren. Attityderna mot kroppslig aga av barn har också blivit allt negativare. På 1980-talet godkände cirka halva befolkningen fysisk aga åtminstone i undantagsfall motsatte sig två tredjedelar av befolkningen kroppsaga under alla omständigheter. Det finns ett nationellt handlingsprogram för att minska barnagan och 2011 ska en omfattande kampanj genomföras trädde en ny barnskyddslag i kraft i syfte att garantera att barnets rättigheter beaktas vid genomförandet av barnskyddet. Syftet var också att säkerställa de stödåtgärder och tjänster som barnet och familjen behöver, främja samarbetet mellan myndigheterna samt göra det möjligt att ingripa i

11 problem i ett tidigare skede. Avsikten var dessutom att förbättra rättsskyddet för barnet och föräldrarna, i synnerhet vid beslutsfattande som ansluter sig till barnskyddet. Barnarbete kan inte anses förekomma i Finland. Det finns heller inga rapporter om att gatubarn förekommer. Vad gäller sexuellt utnyttjande av barn har inga stora skandaler uppdagats under de senaste åren, men huruvida detta tyder på ett mörkertal eller att problemet är begränsat, är svårt att säga. Det finns inte mycket forskning i ämnet och domstolarnas avgöranden är i huvudsak hemliga. Enligt Rättspolitiska forskningsinstitutets samlade material kan straffen för liknande brott variera stort mellan olika domstolar. En del av de utländska prostituerade kan misstänkas vara minderåriga. Innehav och spridning av barnpornografiskt material är straffbart i Finland, liksom sexuellt utnyttjande av barn och olika former av sexuella brott mot barn begångna utomlands (så kallad sexturism). Finland undertecknade Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp vid dess öppnande i oktober En ratificering kommer att kräva vissa ändringar av finsk lagstiftning. Finland har sedan december 2009 en nationell policy för romer. Finska myndigheter vidtar särskilda åtgärder för att uppmuntra och stödja de romska barnens skolgång Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Lagen om likabehandling från 2004 förbjuder diskriminering på grund av bland annat etniskt och nationellt ursprung, språk eller religion. Finland är part i Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den Europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Finland har inte ratificerat ILO:s konvention om ursprungsfolk. Av grundlagen framgår att Finland är ett tvåspråkigt land. Finska och svenska är officiella nationalspråk och finlandssvenskarna är därför i formell mening inte en språklig minoritet i Finland. Detta bekräftas av att det allmänna, domstolar och myndigheter ska tillgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälliga behov enligt lika grunder. I praktiken kan det svenska språket ibland vara svårt att använda sig av i juridiska och administrativa sammanhang. Detsamma gäller minoritetsspråket samiska. För att råda bot på problemet antogs en ny språklag för några år sedan.

12 12 Av den finska regeringens senaste utvärdering av tillämpningen av språklagen, som presenterades 2009, framgår att framsteg kan skönjas på vissa områden även om det ännu finns brister i tillämpningen av språklagen. Flera stora tvåspråkiga kommuner har exempelvis större insikt om de språkliga rättigheterna, och har gjort upp språkstrategier för att i praktiken kunna trygga verksamheten på både finska och svenska, även om resultatet ännu inte alltid syns i praktiken. Samerna är Finlands enda kvarvarande ursprungsbefolkning. Det samiska språkets ställning regleras i språklagen och en särskild samisk språklag. Finland har ibland varit föremål för viss kritik i frågan om samernas rätt till mark och vatten. Denna rättighet har traditionellt sett utnyttjats i Finland. Europarådet har utfärdat rekommendationer i syfte att stärka det samiska språkets ställning i utbildningssektorn samt media. I fråga om invandrare, framför allt utomeuropeiska, kvarstår en del fördomar hos enskilda personer. I praktiken kan diskriminerande behandling förekomma i samband med krogbesök och hyra av bostad, samt på arbetsmarknaden. Andelen invånare av utländsk härkomst är betydligt lägre i Finland än i Sverige fastställde regeringen riktlinjer för att främja politiken avseende romer. Detta principbeslut baseras på Finlands första nationella policy avseende romer från 2009, och syftar till att förbättra romernas likvärdighet och delaktighet i samhället. Målet är att Finland senast 2017 ska vara ett föregångsland i Europa när det gäller att främja den romska befolkningens likvärdighet och delaktighet. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Lagen om likabehandling från 2004 förbjuder diskriminering på grund av bland annat sexuell läggning. Finland har en lag om registrerat partnerskap, som inför antagandet var kontroversiell. En könsneutral äktenskapslagstiftning utreds. En ny lag om assisterad befruktning trädde i kraft Enligt lagen får lesbiska par och ensamstående kvinnor rätt till fertilitetsvård också framgent. Homosexuella par får inte gifta sig i kyrkan och har inte rätt till adoption. Under hösten 2010 utträdde över finländare ur den lutherska statskyrkan, efter det att Kristdemokraternas ordförande i en TV-debatt menat att homosexualitet var moraliskt förkastligt. Sommaren 2010 skedde två attacker i Helsingfors riktade mot sexuella minoriteter. Gay-Pride paraden utsattes för en gasattack och kort därefter fick föreningen för sexuellt likaberättigande sina fönster krossade och hakkors sprayade på föreningens dörr.

13 Flyktingars rättigheter Utlänningslagen i Finland syftar till god rättsäkerhet i utlänningsärenden. Syftet med lagen är dessutom att främja reglerad invandring med respekt för de mänskliga rättigheterna samt med beaktande av de internationella konventioner på området, som Finland tillträtt. Finland har reviderat sin utlänningslag och bland annat inkluderat föreskrifter om korta handläggningstider för asylansökningar och överklagandefrister i vissa fall. I dessa fall kan även verkställighet av ut- eller avvisning ske, trots att överklagande ingivits, om inte nya fakta presenterats i samband med överklagandet. Syftet med dessa lagändringar är att förkorta handläggningstiden för uppenbart ogrundade asylansökningar, samt att skapa utrymme för kortare handläggningstid också för ärenden som kräver mer omfattande utredningar. Lagen har dock kritiserats för att äventyra rättsäkerheten för de asylsökande. 19. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning Situationen för funktionshindrade i Finland liknar den i Sverige. Lagen om likabehandling från år 2004 förbjuder diskriminering på grund av bland annat funktionshinder. Finländska handikappsorganisationer och finländsk kompetens inom frågor som rör funktionsnedsättning är uppskattade internationellt. De finländska handikapporganisationerna är mycket starka i internationell jämförelse och de har betydande ställning också i internationella handikappsorganisationer. Dövas världsförbund har till exempel sitt huvudkontor i Helsingfors. Finländska experter på funktionsnedsättningsfrågor har bidragit till att utveckla handikappolitiken inom FN, Världsbanken och OECD. Finland är också en av de mest betydande givarna av ekonomiskt stöd till FN:s rapportör för personer med funktionsnedsättning. En samordningsgrupp för den internationella handikappolitiken hade sitt första sammanträde hösten Utrikesministeriet har sammankallat gruppen som består av tjänstemän, organisationer, forskare och kulturaktörer. Syftet är att stärka det finländska internationella arbetet för rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Den teckenspråkige rapartisten Signmark utsågs 2010 till utrikesministerns särskilde representant för att främja rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. ÖVRIGT

14 Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter kan verka fritt i Finland. Dialog förs mellan frivilligorganisationerna och regeringen. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Varken FN, OSSE (Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa) eller Europarådet har några särskilda insatser för mänskliga rättigheter i Finland. Landet för en dialog med de kommittéer inom FN, som övervakar de centrala konventionerna rörande de mänskliga rättigheterna. Finland rapporterar till kommittéerna i enlighet med angivna tidsramar. Finland har utfärdat en så kallad öppen inbjudan (standing invitation) till FN:s specialrapportörer och representanter att besöka landet.