Förslag till nya och ändrade föreskrifter och allmänna råd med anledning av bl.a. införandet av en ny försäkringsrörelselag (FI Dnr )

Transkript

1 Finansinspektionen Box STOCKHOLM Yttrande Förslag till nya och ändrade föreskrifter och allmänna råd med anledning av bl.a. införandet av en ny försäkringsrörelselag (FI Dnr ) Sammanfattning Försäkringsförbundet tillstyrker i stort Finansinspektionens förslag. Förbundet lämnar dock ett antal synpunkter. De flesta synpunkterna rör förslagen till informationsföreskrifter. Försäkringsförbundet arbetar med att ta fram faktablad som ska underlätta produktjämförelser och har genomfört flera konsumenttester. Testerna visar tydligt på betydelsen av kort och enkel information. Under arbetet med faktabladen har förbundet haft löpande kontakter med Finansinspektionen. I stora delar finns nu en samsyn. Dock menar förbundet att den detaljeringsgrad som Finansinspektionen föreslår förfelar sitt syfte. Det finns en risk att kunderna inte kommer att ta till sig innehållet i faktabladen och inte ens kommer att försöka ta till sig förköpsinformationen i övrigt. Det är Försäkringsförbundets uppfattning att regleringen inte bör styra detaljeringsgraden i faktabladen utan göra det möjligt för försäkringsföretagen att skapa en bra balans mellan faktabladen och förköpsinformationen. Störst nytta med faktablad uppnås genom att samma information presenteras på ett enhetligt sätt utan marknadsförande inslag. Försäkringsförbundet anser att försäkringsföretagen bör ges ett år för att anpassa sig till informationsföreskrifterna Försäkringsförbundet lämnar i det följande först allmänna synpunkter och därefter synpunkter på de enskilda föreskrifterna. Allmänt Försäkringsförbundet vill inledningsvis beröra remissförfarandet som sådant. Finansinspektionen publicerade förslagen på sin hemsida den 17 december. Den senaste dagen för att lämna synpunkter har satts till den 31 januari, vilket ger en remisstid om ca sex veckor. Under den tiden infaller jul- och nyårshelgerna. Remissen omfattar förslag rörande 36 olika

2 föreskrifter och allmänna råd varav Finansinspektionen för 23 har valt att skriva nya föreskrifter i stället för att göra ändringar i de motsvarande befintliga föreskrifterna. Försäkringsförbundet uppskattar i sig den valda regleringstekniken som underlättar den framtida tillämpningen men den innebär att det i dessa föreskrifter inte har markerats vilka ändringar som har gjorts. Det medför självklart ett mer omfattande arbete för att kunna bedöma effekterna av förslagen. Omfattningen av förslagen och den korta remisstiden, beaktat mellanliggande helger, och den valda tekniken har påverkat möjligheten att på ett tillräckligt sätt ta ställning till förslagen. Inte minst har det påverkat möjligheten att dessutom ta ställning till kostnaderna för att anpassa verksamheten till förslagen. I remisspromemorian nämner Finansinspektionen att ett nytt och modernt regelverk kommer genom införandet av de nya solvensreglerna. Tillsynsmyndigheten EIOPA har bland annat tagit fram förslag till nya europeiska tillsynsrapporter. I det preliminära förslaget säger EIOPA att dessa rapporter i allt väsentligt kommer att kunna ersätta befintliga nationella rapporter. Om det på grund av nationell särart finns behov av vissa nationella rapporter så kan den nationella tillsynsmyndigheten ta fram sådana. Försäkringsföretagen arbetar redan för att i tid anpassa sig till Solvens II och i det arbetet ingår att säkerställa tillgång till den information som kommer behöva rapporteras till Finansinspektionen. Om Finansinspektionen anser sig ha behov av ytterligare rapportering förutom den som kommer att harmoniseras genom EIOPA måste försäkringsföretagen i ett tidigt skede få besked om det. Försäkringsförbundet tycker att det vore bra om Finansinspektionen så snart som möjligt presenterar sin vision om framtida nationella rapporter. Vilka av de befintliga rapporterna anser man kan utgå då de nya europeiska rapporterna kommer att gälla? Vad finns då kvar av befintliga rapporter och finns det behov av dessa? Framtida redovisningsregler kommer att påverkas mer av IFRS 4, fas II, än av Solvens II. Även på detta område behöver försäkringsföretagen i god tid kunna förbereda sig för de nya reglerna. Försäkringsförbundet efterfrågar därför Finansinspektionens vision om hur IFRS 4, fas II kommer att påverka framtida föreskrifter eftersom det i remisspromemorian saknas en hänvisning till den kommande standarden. Ser Finansinspektionen framför sig att IFRS ska tillämpas även för juridisk person? Försäkringsföretagen uttrycker en oro över att behöva upprätta fyra olika bokslut, koncernredovisning enligt IFRS, redovisning för juridisk person enligt lagbegränsad IFRS (lag och föreskrifter), Solvens II-bokslut samt skattebokslut. Finansinspektionens förslag om informationsgivning ger upphov till en allmän och principiell fråga, nämligen hur man ska göra det möjligt för kunden att ta till sig den information som är viktig. Försäkringsförbundet delar Finansinspektionens uppfattning att det är viktigt att kunden kan ta del av information både innan han eller hon köper en försäkring och senare under försäkringstiden. Att lämna information är inte det stora problemet utan den stora utmaningen är att utforma den så att enskilda kunder kan ta till sig informationen och kan urskilja vad som är viktigt att veta. För mycket information kan vara kontraproduktivt och snarare avskräcka kunderna från att läsa informationsmaterialet över huvud taget. Det 2

3 innebär också att om man vill att kunden ska ta till sig information så bör den kanske inte innehålla all viktig information utan endast den viktigaste. Vidare vill förbundet peka på de möjligheter som den moderna it-tekniken ger vad gäller presentation och interaktivitet. Det är av stor vikt att moderna informationsföreskrifter ger utrymme för försäkringsföretagen att utnyttja tekniken för att underlätta konsumenternas möjligheter att tillgodogöra sig information. Av förslagen framgår att förköpsinformationen ska utformas så att den underlättar de beslut som den som avser att teckna försäkring kan behöva fatta. Det bör vidare vara enkelt att överblicka försäkringens viktigaste egenskaper och begränsningar samt att den viktigaste förköpsinformationen för livförsäkringsavtal som innebär ett sparande bör anges i ett faktablad och utformas så det blir lätt att jämföra produkter. I det yttrande Försäkringsförbundet avlämnade den 22 september 2008 över det första förslaget till allmänna råd om faktablad redovisade förbundet kortfattat det arbete som bedrivs inom branschen för att utarbeta faktablad för livförsäkringsprodukter med sparmoment. Förbundet framförde vid det tillfället att huvudsaken för kunden är att faktabladet är kortfattat, lättbegripligt och underlättar jämförbarheten mellan produkter i olika företag. I det fördjupade arbete som sedan skett har förbundet även genomfört flera konsumenttester (det senaste genomfördes under januari månad i år). Resultaten av dessa tester visar tydligt på betydelsen av kort och enkel information vilket stärker förbundets uppfattning om faktabladens detaljnivå och omfattning. Förbundet har haft löpande kontakter med Finansinspektionen under arbetet med faktabladen och i stora delar finns nu en samsyn. Försäkringsförbundet uppfattning är att om faktabladen ska ha det detaljerade innehåll som Finansinspektionen föreslår förfelar de sitt syfte. Konsumenttesterna visar att allmänheten generellt har låg kunskap inom det finansiella området och att en alltför detaljerad information snarast avskräcker konsumenten. Försäkringsförbundet är angeläget om en ökad transparens inom livförsäkringsområdet men ser samtidigt att det krävs någon form av grundläggande utbildning. Denna frågeställning bör lämpligen omhändertas inom ramen för Finansinspektionens arbete med finansiell utbildning. En del av detta arbete skulle kunna vara att ge konsumenten kunskap om vilka frågor han eller hon bör ställa innan en försäkring tecknas. Omfattningen på faktabladen aktualiserar frågan om förhållandet mellan faktablad och förköpsinformation. Det är för Försäkringsförbundet inte tydligt hur Finansinspektionen ser på det förhållandet. Den risk förbundet ser är att kunderna inte ens kommer försöka ta till sig förköpsinformationen i övrigt om faktabladens omfattning är för stor. Det är därför Försäkringsförbundets uppfattning att regleringen inte bör styra detaljeringsgraden i faktabladen. Försäkringsföretagen kan därigenom ta fram en bra balans mellan faktabladen och förköpsinformationen. Försäkringsförbundet vill även uppmärksamma Finansinspektionen på att förslagen till faktablad medför att övrig förköpsinformation får en stark 3

4 tonvikt på finansiell information på bekostnad av försäkringsrelaterad information. Försäkringsföretag definieras i den nya försäkringsrörelselagen men används inte konsekvent i den betydelsen i förslagen till föreskrifter. I ett par föreskrifter finns också begreppet koncession kvar. För att undvika tillämpningsproblem bör enhetlighet med lagen eftersträvas. De lämnade förslagen Försäkringsförbundet följer nedan den numrering av förslagen som Finansinspektionen har använt i remissen. Försäkringsförbundet tillstyrker förslagen till ändringar i följande föreskrifter och allmänna råd. 15. Föreskrifter och allmänna råd om finansiell saneringsplan 16. Föreskrifter och allmänna råd om rapportering av ägares kvalificerade innehav och ägarintressen 18. Föreskrifter och allmänna råd om placeringsriktlinjer och konsekvensanalys för institut som driver verksamhet avseende tjänstepension 20. Föreskrifter och allmänna råd om eurokurs på försäkringsområdet 21. Föreskrifter och allmänna råd om förenklad årsredovisning i försäkringsföretag som har dispens 22. Föreskrifter om förlagslån i försäkringsföretags kapitalbas 24. Föreskrifter om villkor för att en aktuarie ska få tjänstgöra på ett försäkringsföretag 26. Föreskrifter om verksamhetsplan för svenska försäkringsföretag 31. Föreskrifter om svenska tjänstepensionskassors skyldighet att rapportera årsbokslutsuppgifter 34. Föreskrifter om försäkringsföretags val av räntesats för att beräkna försäkringstekniska avsättningar 36. Föreskrifter om ändring i Finansinspektionens föreskrifter (2009:3) om ägar- och ledningsprövning Försäkringsförbundet tillstyrker dessutom att följande föreskrifter och allmänna råd upphävs. 1. Föreskrifter om motortävlingsförsäkring 2. Föreskrifter om beräkningen av kostnader för utförd assistans 3. Allmänna råd om skadeförsäkringsbolags redovisning av skador för lånegarantier inom kreditförsäkring i årsbokslut och årsredovisning 9. Allmänna råd angående villkor för tillstånd att förstöra räkenskapsmaterial enligt 22 tredje och fjärde styckena bokföringslagen (1976:125) Försäkringsförbundet lämnar följande förslag utan erinran. 5. Föreskrifter om redogörelse för konsekvenserna av försäkringstekniska riktlinjer 6. Allmänna råd om reservsättningsrisker i försäkringsföretag 4

5 7. Allmänna råd om teckningsrisker och återförsäkringsrisker i försäkringsföretag I det följande lämnar Försäkringsförbundet synpunkter på de övriga lämnade förslagen. 4. Föreskrifter om utländska försäkringsföretags skyldighet att lämna upplysningar om solvens avseende verksamhet i Sverige Försäkringsförbundet välkomnar utökningen av föreskriften med blanketter. Det vore dock önskvärt om blanketterna även kompletterades med anvisningar. 8. Föreskrifter om försäkringsklasser I den nya försäkringsrörelselagen har koncession tagits bort som benämning på tillstånd att driva försäkringsrörelse men används fortfarande i föreskriften. Det vore lämpligt om samma terminologi används i föreskrifterna som i lagen. I den nu gällande försäkringsrörelselagen finns inte någon klassindelning för mottagen återförsäkring utan endast ett bemyndigande till regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter. I den nya försäkringsrörelselagen har det tagits in en bestämmelse om klassindelning även för återförsäkring. Förslaget till 5 i föreskriften har en närmast identisk lydelse som den nya bestämmelsen i lagen. Det är tveksamt om bestämmelsen i föreskrifterna tillför något utöver det som framgår av lag varför Försäkringsförbundet avstyrker förslaget i den delen. 10. Föreskrifter och allmänna råd om normalplan för skadeförsäkringsföretags beräkning av säkerhetsreserv I 1 kap. 6 bör ordet bolagens ersättas med företagens. Förslaget till allmänna råd till 3 kap. 2 är likalydande med den nuvarande motsvarigheten. Avsikten med det nuvarande allmänna rådet måste enligt Försäkringsförbundets uppfattning vara att peka på möjligheten att få dispens i en situation där företaget annars skulle behöva försättas i likvidation trots att det finns medel tillgängliga i säkerhetsreserven. För att uppnå samma syfte bör bestämmelsen anpassas till den nya gränsen för likvidationsplikt som kommer att gälla för försäkringsaktiebolag. 11. Föreskrifter och allmänna råd om gruppbaserad kapitalbas och solvensmarginal för försäkringsföretag som ingår i en grupp Finansinspektionen har gjort en vällovlig reducering av texten i 1. Försäkringsförbundets uppfattning är att inte heller de föreslagna första och andra styckena tillför något och att de därför bör kunna utgå. 5

6 Begreppet försäkringsföretag har inte tidigare definierats i försäkringsrörelselagen men har ofta i olika sammanhang använts som en samlande beteckning för försäkringsgivare, dvs. när inte endast svenska försäkringsbolag avses. När nu begreppet försäkringsföretag definieras i lag bör begreppet även i föreskrifter användas på samma sätt. I dessa föreskrifter blir det exempelvis otydligt om även utländska försäkringsgivare omfattas. Två nya rubriker, Försäkringsgrupp 1 resp. Försäkringsgrupp 2, har införts. Dessa skulle kunna förtydligas (i enlighet med 2 ) till Försäkringsgrupp 1 ägande försäkringsföretag resp. Försäkringsgrupp 2 ägda försäkringsföretag. Fråga uppkommer om inte rapportering för år 2010 faller bort på grund av föreslaget ikraftträdande och att den nya författningen ska tillämpas först för räkenskapsår Försäkringsförbundet utgår från att det inte är avsikten. 12. Föreskrifter om rapportering av väsentliga affärshändelser och avtal inom en försäkringsgrupp Försäkringsförbundet välkomnar att föreskrifterna har kompletterats med anvisningar. I författningens 3 har ett utökat krav införts. Tidigare skulle affärshändelser och avtal som får ingå i kapitalbasen rapporteras (3 b.). Nu ska poster som påverkat kapitalbasen ingå. Det är Försäkringsförbundets uppfattning att denna utökning är orimlig, då åtminstone alla tänkbara affärshändelser torde kunna påverka kapitalbasen. Försäkringsförbundet avstyrker därför förslagen i den delen. 13 och 23. Föreskrifter och allmänna råd om information som gäller försäkring och tjänstepension Det vore värdefullt med en större samstämmighet mellan begrepp i föreskrifterna, lagstiftning och i relevanta delar ordlistan Pensionsorden. Det uppstår annars lätt risk för feltolkning och feltillämpning. I föreskrifterna används dessutom orden försäkringstagare, ersättningsberättigade, försäkrade och förmånstagare, vilka också förekommer i olika kombinationer. Ersättningsberättigad definieras i föreskrifterna som den som har rätt till ersättning på grund av försäkring, t.ex. en försäkringstagare, försäkrade, förmånstagare och andra. Orden används inte konsekvent vilket ger en osäkerhet i frågan om vem eller vilka försäkringsföretaget måste lämna information till. Finansinspektionens föreskrifter har under lång tid varit utformade på likartat sätt där innehållet i informationskraven främst angetts i bilagor. Försäkringsförbundet anser att tillämpningen skulle underlättas om Finansinspektionen nu kunde frångå den ordningen. Försäkringsförbundet lämnar i det följande synpunkter på de enskilda bestämmelserna. Försäkringsförbundet hänvisar också till det som sagts i 6

7 det remissvar som lämnades den 22 september 2008 med anledning av tidigare förslag till nya informationsföreskrifter. 1 kap. 1 Uppdelningen mellan de fyra första paragraferna, 1 kap. 1-4, försvårar förståelsen av föreskrifterna. Det skulle underlätta om bestämmelserna samlades i en paragraf och renodlades. Försäkringsrörelselagen anger att information ska lämnas till den som erbjuds att teckna en försäkring, vilket också är det som uttryckssätt som finns i förslagets bilaga 2 A. Det skulle underlätta tillämpningen av föreskrifterna om samma uttryck används också i denna bestämmelse. 1 kap. 2 I första stycket är det otydligt vad som avses med med undantag av. Det skulle kunna avhjälpas med en ändrad formulering: Dessa föreskrifter, med undantag av bilaga 1, ska tillämpas av, om det är den avsedda innebörden. Innebörden av bestämmelsen i andra stycket om att 1 kap. 3 ska gälla i tillämpliga delar för direkt skadeförsäkring är svårförståelig. Det kan inte vara andra stycket i 1 kap. 3 som avses eftersom det endast gäller tjänstepension. Kvar är då första stycket som, jämfört med övriga bestämmelser som ska tillämpas för skadeförsäkring, inte verkar ha någon självständig betydelse för att bestämma informationskraven. Mot den bakgrunden vore det bättre att Finansinspektionen i 1 kap. 1 förtydligar vad som gäller för skadeförsäkring. Det är vidare tveksamt om andra styckets bestämmelse om att 1 kap. 4 i tillämpliga delar ska tillämpas för direkt skadeförsäkring är en korrekt tillämpning av EG-direktiven. Det är landet där risken är belägen som ska fastställa informationskrav enligt direktiven, vilket inte alltid är där den fysiska försäkringstagaren har sin vanliga vistelseort eller, när det gäller en juridisk person, där det driftstället som avtalet gäller finns. Att utvidga informationskravet så att information om skadeförsäkring till exempel alltid ska lämnas till en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i Sverige när avtalet ingicks innebär därför att Finansinspektionen reglerar en fråga som ska ha reglerats av ett annat land. Försäkringsförbundet avstyrker därför förslaget i den delen. Det är otydligt om avsikten är att föreskrifternas omfattning även för svenska försäkringsföretag är begränsade till direkt skadeförsäkring. För tydlighets skull kan även en hänvisning till bestämmelsen i försäkringsrörelselagen som anger klasserna för direkt försäkring kunna göras. För både svenska och utländska försäkringsgivare bör även 1 kap. 5 och 6 gälla. I andra stycket andra meningen anges bland annat att 3 och 4 kap. gäller för utländska försäkringsgivare. I 3 kap. 1 anges uttryckligen att 7

8 bestämmelsen gäller utländska försäkringsgivare medan motsvarande inte anges i 4 kap. För att minska risken för feltolkningar bör de olika bestämmelserna utformas likartat. 1 kap. 3 Bestämmelsen kan läsas som att också förköpsinformation ska lämnas till alla ersättningsberättigade. Det kan knappast vara avsikten och det bör därför göras tydligare vad som avses. 1 kap. 5 I remisspromemorian anger Finansinspektionen att - när det gäller gruppförsäkring, tjänstepensionsförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring bör den flexibilitet i tillämpningen som följer av försäkringsavtalslagen följas. I 1 kap. 7 4 försäkringsavtalslagen anges att de tvingande reglerna inte gäller kollektivavtalsgrundad försäkring, om försäkringen följer en överenskommelse mellan en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation. Motsvarande bör gälla för Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om försäkring och tjänstepension, det vill säga att kollektivavtalsparterna, definierade på det sätt som anges i 1 kap. 7 4 försäkringsavtalslagen, får avtala om vilken information som ska lämnas, hur den ska lämnas och av vem den ska lämnas. Om så sker får individen en enhetlig information om de försäkringar som de olika försäkringsgivarna, som har utsetts av kollektivavtalsparterna, erbjuder. I de flesta fall har kollektivavtalsparterna utsett ett flertal försäkringsgivare och försäkringar som individen har att välja mellan. Den enhetliga informationen underlättar det val individen har att göra. Det förefaller orimligt att de försäkringsföretag som har utsetts av kollektivavtalsparterna enskilt ska förhandla om vilken information som ska lämnas, hur informationen ska lämnas med mera. För andra försäkringar bör det tydligt anges att försäkringsföretagen får avtala med exempelvis kollektivavtalsparterna eller andra som kan anses företräda försäkringstagare och försäkrade om vilken information som ska lämnas och hur den ska lämnas. På så sätt kan en bättre samordning ske med information som lämnas av dessa. Det bör också gälla information om aktuella pensionsförmåner. Det är visserligen självklart att information lämnas också för de i bestämmelserna angivna försäkringarna, men det måste finnas goda förutsättningar att ge en samlad bild. Risken är annars att den enskilde får information från flera aktörer och att bilden blir splittrad. Det är vidare för Försäkringsförbundet oklart vad som avses med kollektivt förhandlade tjänstepensionsförsäkringar. Omfattas exempelvis försäkringar som har förhandlats fram av försäkringsförmedlare? Det är också oklart vilka som avses med parterna. Är det försäkringstagaren och försäkringsföretaget eller de som för försäkringstagarnas räkning förhandlat och försäkringsföretaget. För att underlätta tillämpningen bör texten förtydligas. Om de först angivna parterna avses kan det konstateras att de i den situation som regleras inte har ingått något försäkringsavtal, varför det 8

9 förefaller underligt att avtala om att anpassa informationen till de särskilda förhållandena som gäller. 1 kap. 7 För att underlätta tillämpningen bör definitioner och terminologin i övrigt ansluta närmare till ordlistan Pensionsorden och till lagstiftning. Definitionen av arvsvinst bör ändras till den som används i Pensionsorden. Definitionen av flytt är inte fullständig och bör ansluta till motsvarande i Pensionsorden. Definitionen av fribrev synes omfatta även riskförsäkringar. För att undvika missförstånd bör det framgå att det endast avser livförsäkring med sparande. Depåförsäkring har en felaktig definition och bör arbetas om. Pensionstilläggsmetoden definieras på ett mer korrekt sätt i de nuvarande föreskrifterna och bör därför ändras i enlighet därmed. Detsamma gäller för definitionen av retrospektivreservmetoden. 2 kap. 1 Finansinspektionen inför ett nytt formkrav, nämligen att informationen ska lämnas i skriftlig form. Det är Försäkringsförbundets uppfattning att föreskrifterna inte onödigt bör hindra branschens anpassning till den tekniska utvecklingen och att därför formen för information ska hållas öppen. Det är således mycket viktigt att möjligheterna att utnyttja exempelvis internet och e-postbaserad information inte begränsas. Internet erbjuder bland annat stora möjligheter att enkelt länka till annan information och man kan då kombinera enkel information med mer fördjupad. Genom att lämna formen för information öppen ökar presumtiva och befintliga kunders möjlighet att nå önskad information och kostnaderna för informationsgivningen kan hållas på rimliga nivåer. Försäkringsförbundet avstyrker därför det föreslagna kravet. 2 kap. 2 Första stycket andra meningen i de allmänna råden omfattar endast pensionsförsäkring, men informationen torde vara lika viktig för kapitalförsäkring med sparande. Det bör tydligare anges att andra stycket i de allmänna råden endast gäller för livförsäkringar med sparinslag. 2 kap. 4 Bestämmelsen är enligt Försäkringsförbundet onödig och bör tas bort. Det är självklart att ett försäkringsföretag ansvarar för att information lämnas enligt föreskrifterna även om de har gett någon annan i uppdrag att lämna 9

10 den. Försäkringsföretaget kan lika självklart med uppdragstagaren reglera det inbördes ansvaret. 3 kap. 1 Det bör i punkten 3 förtydligas att den endast gäller för de försäkringsgivare som inte har sekundäretablering i Sverige eftersom det endast är i dessa fall det behöver finns en representant. 4 kap. 2 Försäkringsförbundet avstyrker förslaget i denna del. Försäkringsföretag ska enligt försäkringsavtalslagen informera om möjlighet till överprövning. Enligt Finansinspektionens allmänna råd om klagomålshantering avseende finansiella tjänster till konsumenter bör bland annat försäkringsföretag informera om hantering av klagomål och den vägledning som kan erhållas från Konsumenternas Försäkringsbyrå. Något behov av ytterligare reglering finns inte. Om en bestämmelse ändå införs bör informationskravet endast gälla när försäkringsföretaget har lämnat ett beslut, en tvist uppstår eller kunden av annan anledning är missnöjd. 5 kap. 2 Enligt förslaget i 2 kap. 1 ska informationen lämnas i skriftlig form. 5 kap. 2 synes vara ett undantag från den bestämmelsen eftersom information om kollektiv konsolidering ska publiceras på en hemsida. Det bör göras tydligt. Information om kollektiv konsolidering ska enligt tredje stycket utformas enligt Bilaga 3. I den bilagan anges dock inte något om utformningen av information däremot om hur kollektiv konsolidering ska beräknas. Det finns en risk att produktutvecklingen hindras genom att knyta informationen till ett fastställt sätt att beräkna kollektiv konsolidering. Det torde knappast vara avsikten med informationskravet. Försäkringsförbundet avstyrker därför förslaget. 5 kap. 3 Av bestämmelsen framgår inte om den också ska gälla för riskförsäkringar. Den bör därför förtydligas. Ikraftträdande Ändringar i den information försäkringsföretagen ger till sina kunder är arbetskrävande och är kostsamma. Eftersom den stora delen av ändringarna i förhållande till gällande informationsföreskrifter inte är hänförliga till den nya försäkringsrörelselagen bör tillämpningen kunna skjutas på till ett år efter det att föreskrifterna antas av Finansinspektionen. Bilaga 2 A Inledningsvis anges i bilaga 2 A att ett försäkringsföretag ska lämna information enligt punkterna Punkten 21 är ett allmänt råd och det är 10

11 därför inte en skyldighet för företagen att lämna sådan information. Det bör avspeglas i texten. Vidare anges att informationen ska lämnas till den som erbjuds att teckna försäkring. Försäkringsförbundets uppfattning är att det, i enlighet med denna skrivning, bör förtydligas i 1 kap. 1 att information innan avtal ingås endast ska lämnas till den som erbjuds att teckna försäkring. I det tredje stycket anges att inte ska tillämpas för fondförsäkring och depåförsäkring. Om det för sådana försäkringar kan inträffa att försäkringskapital inte kan betalas ut för att ersättningsberättigad saknas ska endast 10 tillämpas. Bestämmelsen kan inte läsas på annat sätt än att det faktiskt bara skulle vara information om principerna för överskott som ska ges i de fallen. Det förefaller Försäkringsförbundet orimligt att inte också så viktig information som framgår av till exempel 1 och 7 ska ges. 15 För att bättre passa förekommande och kommande försäkringsformer bör det inte krävas att informationen alltid ska skilja mellan garanterad återbäring, villkorad återbäring och annan andel i överskott. Det bör vara tillräckligt att informera om vilken form av återbäring eller överskott en kund kan få. 20 Kravet att försäkringsföretaget innan en försäkring meddelas ska lämna skriftlig information om huvudsaklig placeringsinriktning för varje fond som försäkringsföretaget anvisar för placering innebär att informationen blir väldigt omfattande. Vissa försäkringsföretag fungerar som ett s.k. fondtorg och erbjuder då flertalet fonder som är tillgängliga på marknaden. Den föreslagna utformningen av föreskrifterna leder då till ett informationskrav som i praktiken är mycket svårt att leva upp till för försäkringsföretaget. För den som är berättigad till informationen blir förköpsinformationen oöverskådlig och underlättar inte förståelsen av produkten eller valet av produkt. Detsamma gäller för det stora flertalet fondförsäkringsbolag, som vanligtvis tillhandahåller runt hundratalet fonder. Kravet på fondinformation innan en försäkring meddelas bör istället utformas med utgångspunkt i punkten 21 e) i förslaget till allmänna råd om faktablad. Det skulle innebära att informationen enbart innehåller en översiktlig beskrivning av fondutbudet. Det är Försäkringsförbundets uppfattning att syftet att få information om varje fond kan uppnås genom att kunderna istället tillhandahålls informationen på annat sätt, exempelvis genom att den hålls tillgänglig på försäkringsföretagets hemsida. Alternativt skulle försäkringsföretaget på begäran av den som erbjuds att teckna försäkring vara skyldig att tillhandahålla informationen i läsbar och varaktig form. 21 Punkten 21 är allmänna råd varför ordet ska inte ska finnas med. I bilaga 1 till detta yttrande bifogas Försäkringsförbundets utkast till manual för faktablad. I och med att remissarbetet nu pågår gällande de Allmänna råden och branschen vill avvakta Finansinspektionens bedömning av hur detaljerade dessa ska vara, kommer branschen att fastställa 11

12 manualen först sedan inspektionen fattat beslut i frågan. Förbundet avser även att i manualen ta hänsyn till resultatet av konsumenttesterna. Förbundets utkast har redigerats i de delar där branschen är positiv till de förslag som lämnas i remissen. I de delar förbundet har en avvikande åsikt lämnas våra synpunkter nedan. Struktur Försäkringsförbundet anser att rubriksättningen bör omarbetas så att det tydliggörs vilka punkter som omfattas av vilka rubriker/underrubriker. Faktabladens målgrupp Försäkringsförbundet anser att det är otydligt vilka som är målgruppen för faktabladen. I linje med vad som nämnts tidigare i yttrandet blandas i det allmänna rådet olika begrepp ersättningsberättigade, konsument, försäkringstagare, förmånstagare vilket skapar en otydlighet gällande målgrupp. Förbundets förslag till egna förslag till riktlinjer för faktablad bygger på att målgruppen för faktabladen är enskilda konsumenter som tecknar privat individuell försäkring samt anställda i de fall de i praktiken är att anse som försäkringstagare. Vårt förslag är att Finansinspektionen tydliggör målgruppen i enlighet med detta och lämnar gruppen ersättningsberättigade och förmånstagare utanför den individgrupp som faktabladen vänder sig till. Inte heller företag som upphandlar tjänstepensionslösningar bör vara målgrupp för denna typ av informationsblad. Lämpligen kan sedan en formulering som spararen användas i den löpande texten eftersom det rör sig om sparprodukter. De allmänna råden bör ange att faktabladen ska innehålla en uppgift om att fullständig information inte lämnas i bladet. Värdepapper som kapitalet kan placeras i Försäkringsförbundet föreslår att tillgångar används istället för ordet värdepapper som är för begränsat i detta sammanhang. Försäkringsföretagets finansiella styrka och överskottshantering Försäkringsförbundet avstyrker att punkterna g och h återfinns i faktabladen. Branschen delar inspektionens syn att detta är viktig information för spararen. Däremot finner vi det mycket tveksamt att inkludera denna i faktabladen. Faktabladen ska underlätta för spararen att välja mellan olika produkter och de bör få jämförbar information oberoende av produkt. Mot bakgrund av de konsumenttester som genomförts finner branschen det osannolikt att den genomsnittlige spararen kan förstå innebörden av varför en viss typ av information inte presenteras för alla produkter. Enligt förbundets mening torde detta snarare skapa förvirring för spararen än ökad förståelse för skillnaderna mellan produkterna. Därför föreslår vi att det istället tydligt ska anges i faktabladen att de inte innehåller finansiell information om företaget.det är också i linje med den inledande punkten 21 där det sägs att de produktegenskaper som är väsentligast för konsumenten ska presenteras i faktabladet. Förbundet vill 12

13 framhålla att en tydlig avgränsning av innehållet i bladen bör göras och att såväl finansiell styrka som överskottshantering därför bör lämnas utanför. Avkastningshistorik Försäkringsförbundet avstyrker att avkastningshistoriken redovisas netto efter skatter, avgifter och eventuell överskottsfördelning. Som framgår av förbundets förslag till manual anser vi att det bör ges möjlighet att som alternativ till produktens avkastning ange totalavkastningen som enligt förbundets riktlinjer redovisas brutto. Åtminstone bör en sådan lösning vara möjlig under en övergångsperiod. En bruttoredovisning av avkastningen ligger också i linje med inspektionens förslag att återbäringsränta i förekommande fall anges eftersom återbäringsräntan speglar bolagets totalavkastning utjämnad över tiden. Utifrån de erfarenheter förbundet erhållit från de nyligen genomförda konsumenttesterna bedömer förbundet även att det mervärde en omräkning av avkastningshistoriken skulle ge inte vägs upp av den ytterligare administrativa börda som skulle läggas på försäkringsföretagen. Förbundet menar vidare att formuleringen till den försäkrade kan missuppfattas i enlighet med våra tidigare kommentarer under avsnittet Faktabladens målgrupp där vi efterfrågar en uppstramning av begreppsfloran. Lämpligen bör produktens avkastning användas istället eftersom det ytterligare understryker faktabladens fokus på produktinformation. Utifrån de erfarenheter Försäkringsförbundet erhållit av de genomförda konsumenttesterna avstyrker vi en så omfattande redogörelse i faktabladen som föreslås. Det bör räcka med den senaste tioårsperioden för såväl avkastning som återbäringsränta. En tydlig definition av benämningen geometriska medelvärde krävs. Nuvarande avgifter Försäkringsförbundet avstyrker att genomsnittligt TER baserat på faktiska volymer i företaget ska anges. Detta skapar en onödigt stor administrativ börda som inte ger spararen beslutsunderlag i proportion till denna. Försäkringsförbundet delar Finansinspektionens uppfattning att typexempel kan vara pedagogiskt lämpliga. Däremot har vi under arbetets gång funnit att produkternas komplexitet och diversifierade prisstrukturer omöjliggör rättvisande exempel. Förbundet menar att spararen i och för sig får en uppgift om den enskilda produktens kostnadsuttag i ett exempel men att han/hon svårligen kan göra en bedömning i relation till andra produkter som kan ha en helt annan prisstruktur. I det fall avgiftsstrukturen även omfattar prestationsrelaterade avgifter, dvs. de relaterar till hur väl företaget lyckas i sin kapitalförvaltning, kräver ett exempel antaganden om avkastning. Att införa sådana antaganden bedömer förbundet som olämpligt. Utbetalningar Försäkringsförbundet avstyrker även att faktabladet ska omfatta typexempel för utbetalningar vid livsvarig försäkring. Även i detta fall talar kravet på jämförbarhet mellan olika faktablad mot ett sådant krav. Endast 13

14 livsvariga försäkringar skulle omfattas och i praktiken blir exemplet endast tillämpligt på traditionella livförsäkringsprodukter. Exemplen speglar dessutom förhållandet att utbetalningarna påbörjas idag medan det i praktiken oftast handlar om en spartid på år innan första utbetalning. De antaganden som skulle ligga till grund för ett sådant exempel är med all säkerhet inaktuella vid den tidpunkten. Förbundet föreslår istället att faktabladen upplyser om att företagets livslängdsantaganden har betydelse för storleken på de utbetalda beloppen om spararen väljer livslång utbetalning. Försäkringsskydd I andra meningen bör genom avdrag från sparpremien idag strykas eftersom det resulterar i en lägre premie i framtiden, dvs den sista delen av meningen. Övrigt Försäkringsförbundet anser att punkt 3 vem som är klagomålsansvarig bör utgå. Förbundet bedömer att detta är information som är intressant först i den situation då spararen tecknat en försäkring. Punkt 5 publiceringsdag bör läggas sist. Bilaga 2 B Försäkringsförbundet konstaterar att information enligt B endast behöver lämnas till försäkringstagare. När en anställd vill flytta en kollektivavtalad tjänstepensionsförsäkring är det normalt han eller hon som har intresse av informationen och inte arbetsgivare som är försäkringstagare. Det bör framgå av bestämmelsen. Vidare bör det beaktas att inte alla kollektivavtal ger den anställde rätt att på eget initiativ flytta en försäkrings värde, varför information endast bör behöva lämnas till den som har fått sådan möjlighet. Bilaga 2 C 1 Bestämmelsen har i förhållande till nuvarande bestämmelse fått en mer svårtläst utformning. Det skulle underlätta tillämpningen om den skulle ansluta mer till den nuvarande. Det bör inte åligga försäkringsföretagen att lämna information om ändringar i fondbestämmelserna. Som har angetts ovan kan antalet tillgängliga fonder vara stort och det kan vara omöjligt för försäkringsföretaget att hålla reda på sådana ändringar. 2 Det är inte möjligt eller relevant att informera om garanterat värde vid periodens början och slut. Definitionen av garanterat värde kan skilja sig mellan företagen och därför blir det inte möjligt att jämföra värden mellan företag. Däremot kan och bör information lämnas om garantins utformning. 14

15 3 Det är otydligt vilka fall som avses varför Försäkringsförbundet skulle uppskatta ett tydliggörande. 6 Information om hur stor ersättning som skulle ha betalats ut vid dödsfall på den gångna periodens slutdag är mest intressant i de fall då ersättningen skulle avvika från försäkringsvärdet. Försäkringsförbundet anser att kravet kan begränsas till dessa fall. 7 Det är inte uppenbart vad driftskostnadsavgift avser och begreppet bör därför preciseras. Bilaga 2 D Det bör tydligare anges vem informationen ska lämnas till. 1 Bestämmelsen har i förhållande till nuvarande bestämmelse fått en mer svårtläst utformning. Det skulle underlätta tillämpningen om den skulle ansluta mer till den nuvarande. För att inte försäkringsföretagens informationsbörda ska bli alltför betungande bör endast ändringar i svensk lag inom relevanta områden föranleda information. Det bör inte åligga försäkringsföretagen att lämna information om ändringar i fondvillkoren. Som har angetts ovan kan antalet tillgängliga fonder vara stort och det kan vara omöjligt för försäkringsföretaget att hålla reda på sådana ändringar. Bilaga 2 E Enligt 1 kap. 5 får informationen i vissa fall anpassas. Det torde omfatta de försäkringar som omfattas av denna avdelning. Det är Försäkringsförbundets uppfattning att den flexibilitet som 1 kap. 5 är avsedd att medföra också måste omfatta informationskravet enligt avdelning 2 E. För att underlätta tillämpningen bör det göras tydligt. I inledningen anges att bestämmelserna ska tillämpas när information lämnas till försäkringstagare och ersättningsberättigad. I 1-3 anges sedan endast krav på information till ersättningsberättigade. Det uppstår därmed en oklarhet i omfattningen av informationskravet. Försäkringsförbundet anser att den aktuella informationen endast ska behöva lämnas till andra ersättningsberättigade än försäkringstagare. 15

16 14. Allmänna råd om försäkringstekniska riktlinjer och försäkringstekniskt underlag I 8 kap. 1 försäkringsrörelselagen finns inte någon angivelse av särskilda försäkringsföretag. Hänvisningen i tillämpningsområdet till bestämmelsen blir därför otydlig och onödig. Under rubriken Försäkringstekniska riktlinjer anges att riktlinjerna bör ange vem som ansvarar för att försäkringstekniska riktlinjer uppdateras och följs. Enligt försäkringsrörelselagen svarar styrelsen för detta varför en sådan uppgift är onödig. Försäkringsförbundet avstyrker därför förslaget i den delen. I remisspromemorian anges att större delen av vägledningsdokumentet om hantering av kollektiv konsolidering har arbetats in i de allmänna råden. Vägledningsdokumentets förord uttrycker att tillämpningsområdet är traditionella pensionsförsäkringar och att ren riskförsäkring, såsom olycksfallsförsäkring, sjukförsäkring, grupplivförsäkring och avgångsbidragsförsäkring, uttryckligen undantas från vägledningen om kollektiv konsolidering. Avsnittet om kollektiv konsolidering i förslaget till nya allmänna råd om försäkringstekniska riktlinjer och försäkringstekniska beräkningsunderlag har ett otydligt tillämpningsområde. Det är här inte tydligt att undantagen, såsom de är uttryckta i vägledningsdokumentet, även fortsättningsvis ska gälla. Försäkringsförbundet anser att det inte finns anledning att vidga tillämpningsområdet i förhållande till vägledningsdokumentet och att riskförsäkringar därför uttryckligen bör undantas. 17. Föreskrifter om verksamhetsplan vid etablering av filial eller agentur i ett annat EES-land De nu gällande föreskrifterna omfattar inte återförsäkringsbolag. I förslagen till ny föreskrift anges att de ska tillämpas av svenska försäkringsföretag, vilket begrepp enligt försäkringsrörelselagen omfattar även återförsäkringsbolag. Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om sekundäretablering och skyldigheten att till Finansinspektionen lämna en verksamhetsplan omfattar uttryckligen inte återförsäkringsbolag. För att göra föreskrifterna tydligare bör det även där uttryckligen anges att återförsäkringsbolag inte omfattas av tillämpningsområdet eller tydligare koppla skyldigheten att lämna en verksamhetsplan till 3 kap. 1 försäkringsrörelselagen. Föreskriften har i ytterligare ett avseende fått en oklar utformning. Enligt 1 ska föreskrifterna tillämpas av svenska försäkringsföretag och sådana svenska försäkringsföreningar som driver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring (tjänstepensionskassor). I 3 lämnas särskilda regler för försäkringsföretag och i 4 för tjänstepensionskassor. I den nya försäkringsrörelselagen omfattas alla försäkringsföreningar av definitionen av försäkringsföretag. Enligt Försäkringsförbundets uppfattning bör begrepp i föreskrifterna inte ges en annan innebörd än de har i lagen och om så sker så bör det vara väldigt tydligt att skillnad är avsedd. Om en annan innebörd inte här avses med försäkringsföretag så kan det konstateras att för 16

17 tjänstepensionskassor så gäller både 3 och 4, vilket med tanke på bestämmelsernas innehåll inte torde vara avsikten. I 3 första stycket c används i likhet med nuvarande föreskrift begreppet försäkringsgivare. För tydlighets skull bör det ersättas med försäkringsföretag. 19. Föreskrifter och allmänna råd om särskild tillsyn över finansiella konglomerat I Bilaga 3, Kapitalbas och kapitalkrav för finansiella konglomerat, har inte summareferenserna ändrats från den äldre författningen. Som exempel kan nämnas att (D4:D8) bör ändras till (D1:D5). 25. Föreskrifter och allmänna råd om skuldtäckning i svenska försäkringsföretag Det är Försäkringsförbundets uppfattning att samma begrepp bör användas i föreskrifterna som i försäkringsrörelselagen om samma innebörd är avsedd. I försäkringsrörelselagen finns återförsäkringsbolag definierat men i föreskrifterna definieras återförsäkringsföretag. Någon skillnad synes inte avsedd och i så fall bör begreppet återförsäkringsbolag användas också i föreskrifterna. I den nya försäkringsrörelselagen har koncession tagits bort som begrepp men används fortfarande i 1 kap. 3 i föreskrifterna. Det vore lämpligt om samma terminologi används i föreskrifterna som i lagen. I 8 kap. 13 tredje stycket hänvisas till 16 kap. 14 andra stycket försäkringsrörelselagen vilket i sak motsvarar nuvarande hänvisning. Det kan ifrågasättas om hänvisning inte rätteligen bör ske till 6 kap. 15 försäkringsrörelselagen. (Vid ändringar i 7 kap. 10 c försäkringsrörelselagen år 2008 infördes ett nytt andra stycke). Enligt 8 kap. 16 ska livförsäkringsföretag fördela uppgifterna antagligen om försäkringstekniska avsättningar - enligt 6 kap. 3 försäkringsrörelselagen, vilket i sak motsvarar nuvarande bestämmelse. 6 kap. 3 försäkringsrörelselagen innehåller de tillgångsslag som är tillåtna placeringar för skuldtäckning. Att fördela försäkringstekniska avsättningar på olika tillgångsslag kan knappast göras. Motsvarande bestämmelse i tidigare föreskrift om skuldtäckning, FFFS 2002:9 i dess lydelse enligt FFFS 2005:24, anger att uppgifter om försäkringstekniska avsättningar ska anges fördelat på olika verksamhetsformer enligt 3 kap. 1 den föreskriften. Det är en möjlig fördelning. Försäkringsförbundet avstyrker den föreslagna bestämmelsen. 27. Föreskrifter om ändring i föreskrifter om svenska skadeförsäkringsbolags skyldighet att rapportera kvartalsuppgifter Det bör tydligare anges att även rubriken till föreskrifterna ska få ny lydelse. 17

18 28. Föreskrifter om svenska livförsäkringsföretags skyldighet att rapportera kvartalsuppgifter Det är Försäkringsförbundets uppfattning att samma benämningar och förkortningar bör användas i dessa föreskrifter som i motsvarande föreskrifter för årsbokslut (det remitterade förslaget 33). I resultaträkningen (Bilaga 1, flik A) används exempelvis förkortningen f.e.r., dvs. för egen räkning. I motsvarande föreskrifter (33) för årsbokslut används istället benämningen efter avgiven återförsäkring. I Bilaga 1, flik A har inte summareferenserna ändrats från den äldre författningen. Som exempel kan nämnas att (A13:A20) bör ändras till (A14:A21). I Finansinspektionens remisspromemoria, sidan 12, föreslås att begreppet premieinkomst byts ut mot inbetalda premier. Det anges att ett skäl till detta är att premieinkomst kan vara missvisande då det även inkluderar intäkter från investeringsavtal. Enligt anvisningarna, Bilaga 2, ska begrepp och uttryck i denna föreskrift ha samma betydelse som i ÅFRL och Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om årsredovisning i försäkringsföretag (FFFS 2008:26). Enligt FFFS 2009:12 om ändring i FFFS 2008:26, Bilaga 4, sidan 11, skall intäkter från avtal om försäkring som avser investeringsavtal inte redovisas som premieinkomst. Försäkringsförbundet har till Finansinspektionen den 22 december 2010 lämnat ett förslag till kvartalsvis rapportering av nyteckningar och premier. Detta förslag bifogas som Bilaga 2. Där används begreppet premieinkomst, men också varav inbetalda premier. Försäkringsförbundet föreslår att det som där sägs läggs till grund för ändringar i de nu remitterade förslagen. I Anvisningarna, Bilaga 2, under rubriken E. Nyteckning och premier och underrubriken Kolumn 3 används begreppet totala premieinkomsten. I övrigt refereras till begreppet inbetalda premier. 29. Föreskrifter om ändring i föreskrifter om svenska försäkringsbolags skyldighet att rapportera kapitalplaceringar, skulder och kapitalavkastning Det bör tydligare anges att även rubriken till föreskrifterna ska få ny lydelse. 30. Föreskrifter om ändring i föreskrifter om mindre lokala svenska skadeförsäkringsbolags skyldighet att rapportera årsbokslutsuppgifter Det bör tydligare anges att även rubriken till föreskrifterna ska få ny lydelse. Försäkringsförbundet välkomnar att Finansinspektionen föreslår färre framtida föreskriftsändringar genom att införa särskilda begrepp för 18

19 inflationsjusterade belopp och att i stället ange dessa i en särskild promemoria. Information om dessa uppgifter kommer att publiceras på Finansinspektionens hemsida. På två ställen i Bilaga 1 har benämningen Info införts (Fotnot på flik E). Detta bör ändras till Information. 32. Föreskrifter om ändring i föreskrifter om svenska skadeförsäkringsföretags skyldighet att rapportera årsbokslutsuppgifter Försäkringsförbundet välkomnar att Finansinspektionen föreslår färre framtida föreskriftsändringar genom att införa särskilda begrepp för inflationsjusterade belopp och att i stället ange dessa i en särskild promemoria. Information om dessa uppgifter kommer att publiceras på Finansinspektionens hemsida. I Bilaga 2, Anvisningarna, har man dock blandat de nya begreppen och gällande belopp för år 2010 i euro. Att i anvisningarna blanda olika belopp och olika begrepp blir otydligt och kan medföra felaktig inrapportering. Beloppen bör därför utgå då dessa ska anges i en särskild promemoria. I Anvisningarna, Bilaga 2, används exempelvis benämningen EGkommissionen på ett flertal ställen. Även benämningar såsom EG:s regler används. Försäkringsförbundet föreslår att dessa benämningar ses över. 33. Föreskrifter om ändring i föreskrifter om svenska livförsäkringsföretags skyldighet att rapportera årsbokslutsuppgifter Ändringsförslagen är huvudsakligen en följd av nya försäkringsrörelselagen. Indelningen av verksamheten i beståndsrapporteringen Bilaga 1, flik H följer den nya verksamhetsindelningen som också föreslås för kvartalsrapporteringen. Försäkringsförbundet vill påpeka att förbundets förslag som nämnts ovan och som har lämnats till Finansinspektionen, se Bilaga 2, skiljer sig en del från den indelning som Finansinspektionen föreslagit. Förbundet anser att det bör vara samma indelning i kvartalsrapporteringen (det remitterade förslaget 28) och i årsrapporteringen. Försäkringsförbundet välkomnar att Finansinspektionen föreslår färre framtida föreskriftsändringar genom att införa särskilda begrepp för inflationsjusterade belopp och att i stället ange dessa i en särskild promemoria. Information om dessa uppgifter kommer att publiceras på Finansinspektionens hemsida. På fyra ställen i Bilaga 1 har benämningen Info införts (fotnot på flik E respektive flik F). Detta bör ändras till Information. I Bilaga 2, Anvisningarna, har man blandat de nya begreppen och gällande belopp för år 2010 i euro. Att i anvisningarna blanda olika belopp och olika begrepp blir otydligt och kan medföra felaktig inrapportering. Beloppen bör utgå då dessa ska anges i en särskild promemoria. I Anvisningarna, Bilaga 2, används exempelvis benämningen EGkommissionen på ett flertal ställen. Även benämningar såsom EG:s regler används. Försäkringsförbundet föreslår att dessa benämningar ses över. 19

20