Socknen hade sedan gamla tider skyldighet

Transkript

1 Slogstorp No 10 var Hammarlunda sockens Fattiggård fram till 1930 Från fattiggård till servicehus Av Allan Olsson, Hammarlunda Socknen hade sedan gamla tider skyldighet att ta hand om sina gamla och sjuka, men många av dessa tvingades att leva i största misär. I varje socken fanns ofta ett rum i t.ex. en skola för de allra mest hjälpbehövande. Man hade också en liten s.k. fattigkassa, som man kunde dela ut medel från. Men i slutet av 1800-talet började man inrätta s.k. fattiggårdar för hjälpbehövande. Vad som hände inom fattigvården i Hammarlunda socken vid den här tiden går inte att säkert fastställa eftersom protokollen saknas. Men någon gång under talet inköptes gården Slogstorp No 10 till kommungård eller fattiggård, som den i allmänhet kom att kallas. Här skulle fattiga eller sjuka samlas och få såväl vård som kost, kläder och logi. Deras ev. tillgångar eller ägodelar skulle tillfalla socknen innan de fick flytta in på Fattiggården. De som kunde skulle hjälpa till med arbetet på gården, som förestods av en Fattiggårdsföreståndare. Denne avlönades av socknen och all försäljning av djur, spannmål o.d. sköttes av fattigvårdsstyrelsen, som också stod för alla inköp till jordbruket. När protokollen börjar igen 1919 var Emil Jönsson på Hammarlunda No 1 fattigvårdsstyrelsens ordförande. Fattiggårdsföreståndare var Hans Andersson med en lön av 700 kr per år. Men 1920 insjuknade Hans Andersson, varför man måste skaffa en annan att sköta jordbruket. Samma år antogs bland 13 sökande åbosonen Olof Persson från Slogstorp No 2 och hans fästekvinna Agda Björklund som nya föreståndare med en lön av kr per år. Livet på fattiggården På gården fanns ett kvingerum och ett mannarum där de inneboende uppehöll sig. Rummen var på vardera ca m² och här både låg man och vistades man på dagarna. Det berättas att det också fanns ett rum med galler för fönstret, eftersom det fanns både senila och efterblivna där som kunde behövas låsas in, då det hände att någon kunde bli våldsam. De vuxna, som ofta var utfattiga eller efterblivna, fick hjälpa till med gårdens sysslor. De män som var någorlunda arbetsföra fick hjälpa till med jordbruket, medan kvinnorna fick hjälpa Agda med hushållssysslorna. Det fanns bl.a. en stenugn, där det bakades massor med bröd. 57

2 Här kunde finnas hela familjer som mist en mor eller far, och som här fick härbärge genom kommunen. Det gjorde att här ibland fanns många barn, som mest 12 skolbarn, som varje dag skulle ha mjölk och smörgås med till skolan. Barnen bodde också i manna- och kvinnorummen. Många var gamla och sjuka och Olof fick ofta spänna för häst och vagn och åka till sjukstugan. Dödsfallen var många, och när någon dog flyttades den döde ut på logen, där det var Agdas uppgift att tvätta och göra i ordning liket, och vid begravningen körde Olof till kyrkan med häst och vagn. Varje jul beslutade fattigvårdsstyrelsen att förestånderskan skulle få en julklapp på 30 kronor, och även hjonen skulle erhålla lite extra förplägnad på julafton. Nils Nilsson i Lillaröd blev ny ordförande i fattigvårdsstyrelsen 1923 och efter honom Per Åkesson Försäljning av Fattiggården År 1929 bildades ett fattigvårdsförbund mellan Harlösa, Hammarlunda, Silvåkra och Revinge socknar för att bygga ett gemensamt ålderdomshem i Harlösa. Eftersom Fattiggården inte längre skulle behövas, beslöts 1930 om försäljning av fastighet och lösöre. Av behållningen skulle sedan först bestridas Hammarlundas del i det nya ålderdomshemmet, och återstoden användas för fattigvårdens framtida behov. Fastigheten skulle säljas för kronor, varav skulle innestå mot inteckning. Auktion skulle hållas på lösöret före den 14 mars Kommunalstämman bestämde att försäljningen av gården skulle ske genom anbud och ett bud från föreståndaren Olof Persson på kronor antogs. Han brukade sen gården till ålderns höst och avled Nytt ålderdomshem i Harlösa Den 3 mars 1931 flyttades de kvarvarande understödstagarna med Olof Perssons hjälp till det nya ålderdomshemmet i Harlösa. Alla var försedda med de klädespersedlar som hemmet fordrade, nämligen vardera två kostymer, tre par kalsonger, tre par strumpor, 6 lintyg, 2 jägerskjortor, 2 bluströjor, 1 par skor, 1 par tofflor, 1 par morgonskor, 1 par extra vardagsbyxor, samt överrockar och mössor åt männen. Skillnaden mellan Fattiggården och det nybyggda, moderna ålderdomshemmet måste ha känts väldigt stor, och det berättas att dagen efter flytten kom 3 stycken gående tillbaka till Slogstorp från Harlösa. Dessa fick åka med Olof Persson tillbaka igen, men en av dem, Det nya ålderdomshemmet i Harlösa 58

3 understödstagaren Hilda Nilsson gick inte att övertala. Hon bad att få stanna kvar, och det beslöts att hon skulle få stanna kvar hos Olof Persson tills vidare. Och att Olof Persson fick lov att lyfta hennes pension mot att hon erhöll kläder och vård. Hon bodde sedan kvar tills hon blev sjuk och dog Hon hade då bott där i 51 år. Pensionärshem i Hammarlunda skola Undervisningen i Hammarlunda skola hade upphört 1949 och skolan överlämnats till kommunalnämnden bildades Löberöds storkommun med Hammarlunda, Högseröds och Harlösa socknar, och man började fundera över någon ny användning för skolbyggnaden. Förslag kom att man skulle göra om huset till pensionärsbostäder och 1953 uppdrogs åt arkitekt Helmer Persson i Malmö att göra upp förslag till inrättande av sådana bostäder, med beaktande av församlingens behov av församlingssal och biblioteksfilial, som man hade fått beslut på att få disponera för all framtid eller så länge byggnaden stod. Fattigvårdsstyrelsen föreslog i sitt yttrande att bibliotekslokalen skulle utnyttjas som församlingssal, mellanväggarna skulle slopas och kokplatta och vask inrättas i intilläggande utrymme. Sedan bostadsstyrelsen hade granskat ritningarna, ansåg denna att den föreslagna ombyggnaden skulle bli för dyr i förhållande till en nybyggnad, varför kommunalnämnden i stället beslöt att en mindre ombyggnad skulle göras, så att man skulle få fyra lägenheter, och dessa skulle användas till bostäder åt familjer som blivit vräkta eller stod utan bostad. Men detta vållade oro i Hammarlunda samhälle, och när frågan kom upp igen i december 1954 överlämnade Algot Nilsson, Hammarlunda en skrivelse där 37 personer protesterade mot detta användande av byggnaden till socialvårdsklienter. Protesten gjorde nytta och förslaget ändrades sedan till att bostäderna skulle upplåtas till stillsamma gamla människor. Fattigvårdsstyrelsen bemyndigades att infordra anbud. Byggnadskommitté blev Georg Åkesson, Bingstorp, Axel Andersson och Otto Sjöbeck, Löberöd, och Hilding Nilsson, Slogstorp. I augusti 1955 antogs ett anbud från byggmästare Nils Öhman, Löberöd på Pensionärshemmet i Hammarlunda, numera församlingshem. 59

4 kronor, och ombyggnaden beslutades efter votering med rösterna 27 ja och 7 nej. Bröderna Dahlbergs, Löberöd, anbud antogs för de sanitära installationerna. Efter ombyggnaden fanns i den före detta skolan 3 tvårumslägenheter och 1 enrumslägenhet, var och en med kök och toalett. I källaren fanns ett gemensamt badrum och dessutom ett källarförråd till vardera lägenheten. Den totala summan för ombyggnaden slutade på kr stod pensionärslägenheterna färdiga och man beslöt att annonsera efter hyresgäster och samtidigt bestämdes hyror och övriga villkor: 2-rumslägenhet i söder 60 kr i mån 2-rumslägenhet i norr 50 kr i mån 1-rumslägenhet i norr 40 kr i mån Bränslekostnaderna fördelas i förhållande till lägenhetens storlek. Lyset betalas av varje hyresgäst enl. mätaren Tillsyn och eldning bekostas av kommunen Hyresgäst får för sitt eget behov utan arrende sätta potatis, köksväxter eller blommor å tomten. Jordbearbetning står brukaren själv för. Som tillsynsman antogs Otto Möller, Hammarlunda, och en av hyresgästerna, smeden Viggo Nilsson Löberöd, skötte under flera år eldning och viss renhållning. Hammarlunda församling disponerade hela tiden den f.d. gymnastiksalen på andra våningen som församlingssal köpte församlingen byggnaden av Eslövs kommun för kr för att inreda församlingslokaler på nedre våningen. Kvar fanns då två hyresgäster. Ombyggnad påbörjades 1995 till församlingslokaler, lokalutrymme för kyrkovaktmästaren och en lägenhet för uthyrning. Den f.d. gymnastiksalen och församlingssalen på andra våningen disponerades sedan av Vuxenskolan i Eslöv för vävkurser. En av lägenheterna i bottenvåningen renoverades och hyrdes ut. Ölyckehemmet i Löberöd I Löberöds storkommun fanns under 1950-talet två ålderdomshem, ett i Harlösa, och ett i Högseröd. Men man hade ständiga problem med att hitta platser åt ett allt mer ökande antal äldre. Olika förslag fördes fram, bl.a. föreslogs vid ett par tillfällen en tillbyggnad till ålderdomshemmet i Harlösa, som var det modernaste, Men 1961 började man att planera för ett helt nytt ålderdomshem i Löberöd, som skulle ersätta det gamla i Högseröd och Harlösa. Efter många turer inköptes en tomt öster om läkarstationen och 1967 började man bygga. Inflyttning skedde den 1 oktober Det var ett modernt ålderdomshem som Ölyckehemmet i Löberöd 60

5 skapades här med fyra avdelningar med plats för sammanlagt 52 pensionärer. Varje pensionär hade eget rum med toalett och tillgång till dagrum och ett litet kök på varje avdelning. Det finns också ett stort samlingsrum för födelsedagsfester och andra sammankomster. I anslutning till ålderdomshemmet byggdes också 18 marklägenheter för äldre och handikappade som kan bo själva, men som kan få vård och tillsyn av hemmets personal. År 1992 beslöts i Eslövs kommun att namnet ålderdomshem skulle försvinna och ersättas med Servicehus med helinackordering, och samtidigt beslöts att ålderdomshemmen skulle byggas om till tvårumslägenheter. Alla skulle ha egen toalett med dusch och en köksenhet med kylskåp och kokplattor. På Ölycke servicehus finns efter ombyggnaden 37 sådana lägenheter i markplan. 61