Fredrik Cederblom. 1. Laglighetsprövning och förvaltningsbesvär 2. Viss praxis rörande dispens och grundavgift

Transkript

1 Fredrik Cederblom 1. Laglighetsprövning och förvaltningsbesvär 2. Viss praxis rörande dispens och grundavgift

2 Vad är en lag och förordning Lag Beslutas av riksdagen har ett namn har årtal & nummer Förordning Beslutas av regeringen har ett namn har årtal & nummer

3 Kommunallagen har tio kapitel Förvaltningslagen har 33

4 Kommunallagen (1991:900) Kap 1, Inledning Medlemskap Kap 7, Medbestämmande former Kap 2, Kommunernas befogenhet Kap 3, Kommunernas organisation och verksamhetsformer Kap 8, Ekonomisk förvaltning Kap 9, Revision Kap 10, Laglighetsprövning (kommunalbesvär) Kap 4, De förtroendevalda Kap 5, Fullmäktige Kap 6, Styrelsen och övriga nämnder

5 Förvaltningslag (1986:223) Del Lagens tillämpningsområde 4-5 Serviceskyldighet 6 samverkan mellan myndigheter 7 Allmänna krav på handläggning av ärenden 8 Tolk 9 Ombud eller biträde 10 inkomna handlingar jäv

6 Förvaltningslag (1986:223) Del 2 13 Remiss 14, Muntlig handläggning 15, Anteckning av uppgifter 16-17, Parters rätt att få del av uppgifter 18, Omröstning 19, Avvikande mening 20, Motivering av beslut 21, Underrättelse om beslut 22-22a, Överklagande 23-25, Hur beslut överklagas 26, Rättelse av skrivfel och liknande Omprövning av beslut 29, Inhibition 30, Överklagande av avvisningsbeslut 31-33, Vissa begränsningar i lagens tillämpning

7 10 kap. 3 KL Föreskrifterna i detta kapitel gäller inte om det i lag eller annan författning finns särskilda föreskrifter om överklagande. 3 FL Om en annan lag eller en förordning innehåller någon bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen. 31 FL Bestämmelserna i gäller inte sådana ärenden hos myndigheter i kommuner och landsting där besluten kan överklagas enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900).

8 Vid laglighetsprövning används 1-12, dvs del ett Vid förvaltningsbesvär används 1-33 dvs del ett och två

9 Förvaltningsbesvär kontra laglighetsprövning 19 kap. 1 Miljöbalken Förvaltningsmyndigheterna och kommunerna prövar ärenden enligt vad som är föreskrivet i balken eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken. Kommuners beslut i frågor som rör bildande, ändring eller upphävande av naturreservat, kulturreservat, naturminnen, biotopskyddsområden, djur- och växtskyddsområden, strandskyddsområden eller vattenskyddsområden, utom frågor om ersättning, får överklagas hos länsstyrelsen om inte annat är särskilt föreskrivet. Kommunala nämnders beslut i särskilda fall får överklagas hos länsstyrelsen, om inte annat är särskilt föreskrivet. Länsstyrelsens och andra statliga myndigheters beslut i särskilda fall får överklagas hos mark- och miljödomstol enligt 21 kap. 1 andra stycket. Detsamma gäller beslut av en annan myndighet än regeringen om att bilda, ändra eller upphäva ett biotopskyddsområde.

10 Förvaltningslag (1986:223) Del 2 13 Remiss 14, Muntlig handläggning 15, Anteckning av uppgifter 16-17, Parters rätt att få del av uppgifter 18, Omröstning 19, Avvikande mening 20, Motivering av beslut 21, Underrättelse om beslut 22-22a, Överklagande 23-25, Hur beslut överklagas 26, Rättelse av skrivfel och liknande Omprövning av beslut 29, Inhibition 30, Överklagande av avvisningsbeslut 31-33, Vissa begränsningar i lagens tillämpning

11 Gemensamt för all myndighetsutövning är, att det rör sig om beslut eller andra åtgärder, som ytterst är uttryck för samhällets maktbefogenheter i förhållande till medborgarna. prop 1971:30 beslut eller åtgärder som har rättsverkningar för den enskilde, vilka ytterst inträder i kraft av samhällets makt över medborgarna prop. 1972:5 s. 498 f.).

12 MÖD 2011:13, Katrineholm Dispens uppehåll i hämtning En fastighetsägare hade ansökt om uppehåll i hämtning av hushållsavfall enligt 31 i kommunens föreskrifter, vilket ska beviljas om fastigheten inte nyttjas under en sammanhängande period om minst sex månader. Enligt 32 kommunens föreskrifter, vilken i huvudsak överensstämmer med 15 kap. 18 tredje stycket miljöbalken, finns även möjlighet att ansöka om befrielse för fastighetsinnehavare som själv kan ta hand om sitt hushållsavfall på ett betryggande sätt. Fastigheten skulle inte bebos under cirka ett års tid p.g.a. omfattande renoveringar. Miljööverdomstolen ansåg att renoveringsverksamheten i förening med fastighetsägarens tillsynsbesök innebar att fastigheten nyttjas på ett sådant sätt att uppehåll i hämtning inte kunde beviljas. Eftersom fastighetsägaren i målet endast ansökt om uppehåll saknades det, enligt Miljööverdomstolen, förutsättningar att pröva om befrielse kunde beviljas.

13 TR M 4983/10, Mora Dispens Förklaring till att fastighetsägaren söker dispens är att han har ett litet fritidshus i Daddbo fäbod som han använder mycket sparsamt. Han är där några gånger per år. Allt avfall tar han med till bostaden för sortering. Så han bestred att han skulle betala för något han ej använder. Grund: Med hänsyn till att hushållsavfall uppkommer samt regeln om att hushållsavfall i princip inte får bortskaffas av fastighetsinnehavaren, exempelvis genom att föras till annan bostad, finns ett behov för sophämtning på fastigheten. Således framgår inte annat än att fastighetsägaren har sådant avfall som omfattas av det kommunala renhållningsmonopolet. Några skäl för dispens från sophämtning har inte framkommit. Överklagandet ska därför avslås.

14 MÖD M 602/04 Mellerud Dispens Familjen A. nyttjar fastigheten endast 5 dagar per år och därför produceras inget avfall. Därför finns inget avfall att hämta. Som framgår av tidigare lämnad information till Tekniska kontoret, Melleruds kommun framgår att inga sopor av något slag lämnas kvar på fastigheten. Allt hushållsavfall tas med till hemmet i Skara kommun och lämnas i sorteringskärl för avhämtning av Sellbergs. Som ansvarig för Skövde kommuns deponi-gasanläggning har B. A. möjlighet att deponera avfall vid sopsorterings-anläggningen där och gör även så. Kokmöjligheter saknas. Det finns två huvudalternativ för L. A. och B. A. att rent praktiskt ordna sophämtningen. Det ena alternativet är att de transporterar soporna med båt cirka 400 meter vattenvägen till lämplig plats. Det andra alternativet är att de transporterar soporna till fots till en plats i anslutning till sophämtningsfordonens rutt, vilket innebär en sammanlagd gångtid på cirka minuter. Med ändring av underinstansernas avgöranden beviljar Miljööverdomstolen L. A. och B. A. befrielse från sophämtning på fastigheten Håkonebyn 1:25 i Melleruds kommun. Befrielsen gäller två år från denna dag.

15 Fort. MÖD M 602/04 Mellerud Det kan antas att det vid de få tillfällen de vistas på fastigheten genereras en liten mängd hushållsavfall. Den ringa mängd som det här kan vara fråga om torde kunna omhändertas av makarna A. själva på ett betryggande sätt med hänsyn till människors hälsa och miljön samt till de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken. Mängden hushållsavfall svarar inte heller mot det behov av borttransport som normalt uppkommer vid användning av en fritidsfastighet Vidare förefaller det, utifrån vad nämnden uppgivit, vara förenat med vissa svårigheter för L. A. och B. A. att i praktiken utnyttja den renhållningsservice som erbjuds av kommunen. Dessa svårigheter utgör ett ytterligare skäl till att undanta fastigheten från den kommunala sophämtningen.

16 MÖD 2001 DM 48, Valdemarsvik Dispens Vi är enligt egen uppfattning "människor som är före sin tid". Vi har ingen bil, båt, gräsklippare etc. som sprider gifter i luften. Vi har hästar som betar av gräsmatten. Vi är extremt miljömedvetna och har därför väldigt lite avfall som eldas. Det som vi bränner är helt eldningsbart, t.ex. filmjölksförpackningar och tvättmedelspaket. Den s.k. restfraktionen finns knappast. Vi återanvänder allt. Om vi t.ex. behöver byta tandborste så passar vi på att göra det när vi befinner oss på adressen St. Olofsgatan 8 i Norrköping. Dessutom tillbringar vi halva vintern i stadslägenheten, vilket skall räknas oss tillgodo när mängden restfraktion beräknas. Mängden s.k. restfraktion är minimal. Den omfattar årligen "typ" två tandborstar samt någon enstaka glödlampa. Som anförts tidigare så komposterar vi, metallburkar återvinns (container för retur finns på många ställen för allmänheten), porslin, glas och plastflaskor läggs i respektive container. Gamla kläder och skor lämnas till "Myrorna" eller "UFF". För den händelse vi sortera bort en större mängd så bekostar vi själva en container. Slutligen vill vi påpeka att det är en "sport" för oss att köpa så lite som möjligt och vi är alltid noga med hur varor är förpackade. Vi handlar på torget eller i hälsokostaffärer (t.ex. "Kaffebönan" i Söderköping) som inte plastar in varorna. Frukt får man i papperspåse. Naturligtvis köper vi aldrig en plastpåse. Vi bär alltid ryggsäck. Skulle majoriteten av människorna vara som vi skulle de flesta varuhus, systembolag och tobaksaffärer med vinstintresse gå i konkurs. T.o.m. den diskborste vi använder är tillverkad av trä och metall. Vi kokar alltid våra bomullsdisktrasor.

17 Fort. MÖD 2001 DM 48, Valdemarsvik Som skäl för sin begäran om undantag från kommunal sophämtning har makarna F angivit att deras miljömedvetna livsstil och avfallshantering på gården i Wismar medför att endast en ringa mängd avfall som inte är brännbart, komposterbart eller återvinningsbart (s.k. restfraktion) uppkommer på fastigheten. Någon närmare utredning till stöd för detta påstående har emellertid inte förebragts från makarna Fs sida. Exempelvis saknas en redovisning av förbränningsanläggningen på fastigheten och på vilket sätt komposteringen sker. Inte heller finns någon utredning om den påverkan på omgivningen som deras avfallshantering kan medföra. Makarna F har därmed inte visat att deras egen hantering på fastigheten av det hushållsavfall som uppkommer kan ske på ett sätt som är godtagbart från hälsoskydds- och miljövårdssynpunkt. Miljööverdomstolen finner sålunda att förutsättningar saknas för att medge makarna F undantag från kommunal sophämtning på fastigheten Vikarebo 1:4. Miljödomstolens dom skall därmed upphävas och länsstyrelsens beslut att avslå makarna Fs överklagande av miljö- och byggnämndens beslut att inte bevilja dispens från sophämtning stå fast.

18 MÖD M 7670/05, Göteborg Dispens, Sahlgrenska sjukhuset Miljönämnden i Göteborgs kommun beslutade att: Avfall från kök, restauranger, caféer, personalmatsalar, personalutrymmen samt allmänna utrymmen där patienter och allmänhet kan vistas t ex väntrum, dagrum och entréer ska hanteras som "med hushållsavfall jämförligt avfall" enligt kap 20 i bilaga 2 till avfallsförordningen. En plan på hur denna hantering ska genomföras ska inkomma till miljöförvaltningen senast den 28 maj Det sjukvårdsrelaterade verksamhetsavfallet ska hanteras enligt kap 18 i bilaga 2 avfallsförordningen. Öka källsorteringen av verksamhets- och "med hushållsavfall jämförligt avfall". En plan för genomförandet inom de tre sjukhusen ska redovisas till Miljöförvaltningen senat

19 Fort. MÖD M 7670/05, Göteborg Med bifall till överklagandet föreskriver miljödomstolen att punkt 1 i Miljönämndens föreläggande den 27 november 2003 skall ha nedan angivna lydelse. Avfall från kök, restauranger, caféer och personalmatsalar ska hanteras som "med hushållsavfall jämförligt avfall" enligt kapitel 20 i bilaga 2 till avfallsförordningen (2001:1063). En plan på hur denna hantering skall genomföras på Högsbo, Östra och Sahlgrenska sjukhusen ska inges till Miljöförvaltningen senast den 30 mars I övrigt gäller Miljönämndens föreläggande oförändrat.

20 Fort. MÖD M 7670/05, Göteborg Miljööverdomstolen upphäver Miljönämndens i Göteborgs stad beslut den 27 november 2003 dnr 05697/03 vad avser beslutets första punkt och undanröjer Länsstyrelsens i Västra Götalands län beslut den 22 november 2004 dnr och miljödomstolens dom samt återförvisar målet till miljönämnden för förnyad handläggning. Varför Miljönämndens föreläggande i nu aktuell del har såvitt framkommit felaktigt utgått från att den kommunala bortforslingsskyldigheten är absolut. Hänvisningen i föreläggandet, att avfallet från nämnda utrymmen skall hanteras som med hushållsavfall jämförligt avfall enligt kap 20 i bilaga 2 till avfallsförordningen framstår vidare som oklar, eftersom nämnda kapitel inte ger någon vägledning om hur avfallet skall hanteras och ej heller om vem som skall ansvara för hanteringen. Miljönämndens beslut bör vid angivna förhållanden upphävas och målet återförvisas till miljönämnden för förnyad handläggning. Därmed bör även länsstyrelsens beslut och miljödomstolens dom undanröjas. Miljööverdomstolen erinrar om att Västra Götalands läns landsting har möjlighet att ansöka om dispens från skyldigheten att lämna det i målet aktuella avfallet till kommunen för bortforsling.

21 MÖD 2003:115, Bräcke I Renhållningsavgift En fastighetsägaren hade medgetts uppehåll med sophämtning pga. att fritidsfastigheten inte skulle nyttjas under en sammanhängande period av tolv månader. Frågan i målet gällde om detta medförde att inte heller grundavgift, som tas ut för att bekosta återvinningsstationer m.m., skulle erläggas. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att utrymmet enligt 27 kap. 4 miljöbalken för en kommun att ta ut renhållningsavgift vidgats något jämfört med vad som gällde enligt praxis under renhållningslagen (jfr RÅ 1995 ref. 62). För att en avgift ska kunna debiteras krävs att kommunen fullgör eller tillhandahåller en renhållningstjänst i förhållande till den enskilde. Om så är fallet, måste fastighetsägaren för att undvika avgiftsskyldighet visa att tjänsten inte tas i anspråk eller att han på objektiva grunder saknar behov av den. Fastighetsägaren bedömdes i detta fall sakna sådant behov, då han hade medgetts uppehåll med sophämtning p.g.a. att fritidsfastigheten inte skulle nyttjas under en sammanhängande period av tolv månader. Kommunens krav på grundavgift ogillades därför

22 MÖD 2003:117, Bräcke II Renhållningsavgift En fastighetsägare ägde en fritidsfastighet som utnyttjades i begränsad omfattning. Dispens lämnades från sophämtning, dvs. befrielse gavs från skyldigheten att till kommunen lämna avfall för bortforsling och slutlig behandling. När det gällde s.k. utsorterat avfall (bl.a. farligt avfall och restmetall) skulle detta lämnas till den kommunala återvinningsgården eller hämtas vid fastigheten minst en gång per år. Frågan i målet gällde om dispensen medförde att inte heller grundavgift, som tas ut för att bekosta återvinningsstationer, transporter och behandling av sådant avfall, skulle erläggas. MÖD konstaterade att det vid nyttjandet av fastigheten uppkom avfall som inte omfattades av dispensen och som fastighetsägaren inte själv kunde omhänderta på ett godtagbart sätt. Kommunen hade därför rätt att ta ut grundavgift.

23 MÖD 2010:40, Örnsköldsvik Dispens och befrielse från renhållningsavgift En fastighetsägare ansökte om dispens från sophämtning och befrielse från sophämtningsavgiften med hänvisning till sitt ringa nyttjande av en fritidsfastighet. Fastigheten används inte längre som sommarstuga. Det hyrs inte heller ut. Endast nödvändiga tillsynsbesök görs, t.ex. vid gräsklippning. Besöken är till antalet ungefär åtta till tio per sommar. Miljööverdomstolen fann att det kunde hävdas att hennes nyttjande i och för sig var av sådan begränsad omfattning som i praxis har ansetts kunna medföra befrielse från kommunal sophämtning. Konstruktionen av kommunens renhållningsavgift måste emellertid beaktas. Denna innebar att det inte kommer att utgå någon avgift utöver den fasta avgiften (grundavgiften) för det fall att det inte finns något avfall att hämta. Grundavgiften tas ut för tillhandahållande av bl.a. en avfallsanläggning och mobila avfallsgårdar. Fastighetsägaren hade inte visat att hon inte tar dessa tjänster i anspråk eller i vart fall att hon objektivt sett saknar behov av dem i så måtto att hon utan att begagna sig av kommunens tjänster ändå skulle kunna hantera allt sitt hushållsavfall på ett från hälso- och miljösynpunkt godtagbart sätt.

24 Fort. MÖD 2010:40, Örnsköldsvik Frågan i målet blir då om det finns skäl att befria Kaija Serlander från skyldigheten att utge grundavgiften (se om denna fråga rättsfallen MÖD 2003:115 och 2003:117). Kaija Serlander nyttjar byggnaderna på sin fastighet, även om det sker i begränsad omfattning. Vid det nyttjandet uppkommer avfall som en fastighetsägare inte själv på ett godtagbart sätt kan ta hand om inom fastigheten. Genom att mot grundavgiften tillhandahålla en avfallsanläggning och mobila avfallsgårdar samt svara för vidare transport, återvinning och bortskaffande av avfall som lämnats där, utför kommunen genom sitt bolag renhållningstjänster för avfall som uppkommer på fastigheten. Kaija Serlander har inte visat att hon inte tar tjänsterna i anspråk eller i vart fall att hon objektivt sett saknar behov av dem i så måtto att hon utan att begagna sig av kommunens tjänster ändå skulle kunna hantera allt sitt hushållsavfall på ett från hälso- och miljösynpunkt godtagbart sätt. Kommunen har således haft grund för att ta ut renhållningsavgiften.

25 MÖD M 9921/08 Älvdalen befrielse från grundavgift Fastigheten är inte beboelig. Fastigheten består av två ihopsatta och enkelt inredda timrade lador utan bekvämligheter som vatten och elektricitet. Således används inte fastigheten för mer än enstaka besök för tillsyn och vid dessa besök uppkommer det väldigt lite sopor. I Älvdalens kommuns villkor för obeboelig fastighet står att om va- och elanslutning har kopplats bort så uppfylls kraven på obeboelig fastighet. Från fastighetens gräns till hämtningsstället vid riksväg 70 är det drygt 500 meter. Mer än hälften av den sträckan går genom skog på en stig, resterande delen går över grannens uppfart. Avståndet och svårigheten att dra sopkärlet fram och tillbaka genom skogen gör det omöjligt för dem att utnyttja renhållningsservicen.

26 Fort. MÖD M 9921/08 Älvdalen Av utredningen framgår att renhållningsavgiften i Älvdalens kommun är uppdelad i en grundavgift och en hämtningsavgift. Grundavgift betalas av alla fastighetsägare och finansierar bl.a. kommunens återvinningshantering. För fritidshus gäller att hämtningsavgift bara betalas av den fastighetsägare som ställer ut sopkärlet för tömning. För att en fastighetsägare ska befrias från skyldigheten att betala grundavgift krävs enligt 34 renhållningsordningen att fastigheten med byggnad för boendeändamål är obeboelig (förfallen). Genom renhållningsavgiftens uppdelning i grundavgift och en självreglerande hämtningsavgift saknar frågan om i vilken utsträckning Tomas Paulsrud vistas på fastigheten betydelse för bedömningen av om avgiftsbefrielse för grundavgiften ska beviljas. Hämtningsavgift betalas bara när tjänsten utnyttjas. När det gäller befrielse från grundavgiften krävs som inledningsvis redovisats att byggnaden på fastigheten är obeboelig (förfallen). Även om el- och vattenanslutning saknas kan en fastighet användas för boende. Utredningen i övrigt visar inte heller att Storbo 9:3 är i ett sådant skick att fastigheten kan likställas med en förfallen fastighet. Tomas Paulsruds anmälan om att fastigheten är obeboelig kan därför inte leda till att han befrias från skyldigheten att betala renhållningsavgift. Miljödomstolens dom ska därför upphävas och länsstyrelsens avslagsbeslut fastställas.

27 MÖD 9057/06, Leksand Grundavgift L. L. har vidhållit vad han tidigare anfört i målet och framhållit att han inte använder fastigheten, eftersom den är instängd av fem olika markägare och han kan komma till den endast genom att gå över andras tomter/ trädgårdar, samt att han därför inte utnyttjar eller har behov av kommunens tjänster avseende sophantering. Miljö- och hälsoskyddsnämnden har anfört följande. Fastigheten är belägen i en samlad villabebyggelse på Övermo i närheten av Leksands tätort. Väg saknas fram till stugan, men även om en vistelse i stugan innebär att L. L. måste gå över annans mark ett fyrtiotal meter, är detta inget hinder för att ett visst underhåll av fastigheten kan ske. L. L. har inte visat att fastigheten inte underhålls eller i övrigt står helt övergiven så att det skulle vara uppenbart oskäligt att ta ut grundavgift.

28 Fort. MÖD 9057/06, Leksand Domskäl miljööverdomstolen För att avgift enligt kommunens renhållningstaxa skall kunna debiteras en enskild fastighetsinnehavare måste det krävas att kommunen fullgör eller tillhandahåller en renhållningstjänst i förhållande till den enskilde. För befrielse från avgift åligger det den enskilde att visa att kommunens tjänst inte tas i anspråk och att det även med ett objektivt betraktelsesätt saknas behov av tjänsten för hans del. L. L. har i enlighet med 23 i renhållningstaxan medgetts uppehåll i hämtningen av sopor från sin fritidsbostad under hämtningsperioden 15 maj - 15 september 2004 på den grunden att fastigheten inte kommer att användas under perioden. Fastigheten saknar tillfartsväg. Av L. L:s uppgifter i målet, som inte har ifrågasatts, framgår att han inte nyttjar fastigheten. Vid angivna förhållanden får L. L. anses ha visat att det inte heller uppkommer något avfall på fastigheten under angiven period som medför behov av sådana tjänster som grundavgiften skall täcka. Kommunen kan därmed inte anses ha tillhandahållit honom någon tjänst för vilken han kan påföras en avgift enligt 27 kap. 4 miljöbalken. Beslutet att trots detta ta ut grundavgift av L. L. är inte lagligen grundat. L. L:s överklagande skall därför bifallas och miljödomstolens dom upphävas.