Fodelsedagspresenten. Publicerat med tillstånd Kompisboken Text Lin Hallberg Rabén & Sjögren I_Kompisboken.indd :58:39

Transkript

1 .. Fodelsedagspresenten boken är gjord av mörkblå sammet. Den har ett glansigt, rött hjärta på framsidan. Mina Vänner står det under hjärtat. boken är Klaras. hon går i 4a på Ängbäcksskolan. Klara har precis fyllt tio år. hon fick boken i present av sin mormor. Du kan intervjua väninnorna, sa mormor. hon såg glad och förväntansfull ut. Det är så roligt att ha sedan när man blir gammal. Vänta du bara. Klara vill inte förstöra glädjen för mormor. hon berättar inte att hon inte har några kompisar. Mamma tittar bekymrat på Klara som bläddrar fram och tillbaka bland bokens tomma sidor. Som om hon letade efter något. Det blir väl trevligt, Klara? Mamma pratar högt. 3 I_.indd :58:39

2 Som om Klara vore döv. Klara nickar. Om det var trevligt det skulle vara så höll hon med. när Klara gått in på sitt rum med presenterna hon fått, börjar mumlet i vardagsrummet. Mummel, mummel, inga kompisar. Mummel, mummel, hon verkar inte vilja ha några. Mummel, mummel, nej mobbad är hon inte. Mummel, mummel, hon växer nog ur det. Klara ställer sig framför spegeln med boken tryckt mot bröstet. hjärta mot hjärta. Fundersamt studerar hon sitt ansikte. glasögon. De senaste på marknaden. Med vinröda bågar. Ljust hår. Fräknar över näsan. blå ögon. Klara suckar. inte är hon så ful att man dör... Klara är lite fundersam av sig. Fröken la plåster på mammas oro över att Klara går ensam på rasterna. en del barn är sådana. Det växer bort. Klara tittar noga i spegeln. hon undrar om man kan se det där växandet. Om man står kvar tillräckligt länge. Sedan rycker hon på axlarna. går och sätter sig på sängen. hon får syn på klasskortet på väggen och tar ner det. Med en sax klipper hon ut allas ansikten. Snabbare och snabbare. Den blå boken med det röda hjärtat manar på henne. Klara hämtar klistertuben från skrivbordet. På bokens första sida klistrar hon in auriels ansikte. Klara tar sin finaste penna och skriver hennes namn under. Auriel. Längd: lagom. Vikt: lagom. Ögonfärg: kolsvart. Hårfärg: kolsvart. Särskilt: Auriel är en orientalisk blomma, en orkidé. Det där sista har Klara fått från mamma. Det sa mamma första gången hon såg auriel. Klara tjatade tills mamma visade henne bilden av en sådan där blomma. Den var rosa och vacker. Klara höll med mamma. Det är underbart att vara Auriel, skriver hon sedan. Att vara Auriel är som att kliva omkring på en jättetjock heltäckningsmatta. Alla tycker om Auriel. Speciellt killarna. För hon är tuff, söt och rolig. Tjejerna är avundsjuka på henne. Om de vågade skulle de hata henne. I stället slåss de om att få vara hennes bästis. Den som går närmast henne på 4 5 I_.indd :58:39 I_.indd :58:39

3 rasten. Den som sitter i bänken bredvid. Den som Auriel väljer först om de ska välja lag. Om jag fick leva om mitt liv, tänker Klara, då skulle jag vilja vara auriel. Klara lämnar några sidor tomma. Sedan klistrar hon in Kemals ansikte. inte för att hon gillar honom. Men för att han är ihop med auriel och för att han är den starkaste killen i klassen. Kemal. Längd: lång. Vikt: tung. Ögonfärg: kolsvart. Speciellt: Kemal är svensk fast ändå inte. När han blir arg är han turkisk. När han blir svartsjuk är han läskig. När han är glad skrattar alla. Kemal är kung i klassen. Man ska hålla sig väl med honom. Om Kemal säger hoppa, så hoppar killarna i klassen. För Kemal är det självklart att det är han som ska vara tillsammans med auriel. ingen annan. ibland blir auriel sur. hon säger att Kemal tror att han äger henne. att han kan dra åt helvete. Men det är ingen annan som skulle våga fråga chans på auriel. i alla fall inte innan anton kom till klassen. ibland tror Klara att anton kommer från en annan planet. en planet där man vågar allt. Klara stryker fundersamt med fingret över antons fräkniga näsa. Sedan klistrar hon in honom ett par sidor efter Kemal. De där fräknarna lurade henne nästan. De, och så att anton faktiskt log mot henne de första dagarna i klassen. Då hade Klara inbillat sig att de hörde ihop. att han var hennes bortkomna tvilling som hittat tillbaka. Det var innan anton förstod hur det var i klassen. nu ler han inte mot Klara längre. Anton, skriver hon under hans bild. Längd: kort. Vikt: lagom. Ögonfärg: grå. Hårfärg: ljusbrun. Speciellt: Anton är rolig och modig. Han vill att alla ska tycka om honom. Ibland gör han dumma saker bara därför. Anton kan inte sluta tänka på Auriel. Anton är ny i klassen. Han rör sig som en utomjording mellan klasskompisarna. Ingen vågar tycka om honom förrän Kemal har bestämt sig. 6 7 I_.indd :58:39 I_.indd :58:39

4 Klara lägger in alla de andra bilderna längst bak i boken. De är inte så viktiga. huller om buller singlar de ner. Kemals kompisar: Tobbe, Micke och Johan. De tuffa grabbarna. auriels tjejkompisar: Cissi, amelie, Caro och Meuish. bästisarna. Fast auriel byter ofta. ibland är hon gullig mot alla. Till och med mot Klara. Klara lägger sig på rygg på sängen och stirrar upp i taket. hon tänker på boken, sluter ögonen och somnar.hon drömmer om den sammetsblå boken. Den ligger på hennes skrivbord. bladen vänds, som av en osynlig hand. i den här boken kommer allt att stå, säger en röst i drömmen. Det som finns allra längst in. Det man aldrig berättar för någon. Utan att riktigt ha vaknat sätter sig Klara upp i sängen. hon tar upp boken. Skakar ut de lösa bilderna. börjar från bokens baksida, upp och ner. Allmänt om klassen, skriver hon som rubrik. bara det. Sedan lägger hon in bilderna igen, i bokens mitt. hon ställer in den bakom de andra böckerna i bokhyllan. Den här boken kommer aldrig någon att få se. Klara vet att hon aldrig kommer att sitta och fnissa mitt emot någon av de andra tjejerna och fråga de där vanliga grejerna som brukar stå. Om vad man gillar för mat och musik och så. Vem man skulle vilja vara ihop med. Vem man älskar. Klara tar fram boken igen. håller den mot kinden. hon ler. Det är inte en bok om hennes vänner. Det är en kompisbok. hennes kompis. Vart tog du vägen, lilla gumman? frågar mormor när Klara kommer tillbaka in i vardagsrummet. Jag har hållit på lite med boken. Klara skrattar åt mormors förväntansfulla min. Det var den bästa presenten. Mormor nickar belåtet mot mamma. Som om hon vill säga att det som mamma sa förut var fel. Tänk, jag kände det på mig, säger mormor. Jag funderade länge må du tro. innan jag köpte den. Det var som om den letade upp mig. Jag var ute och skulle köpa en bok i ett antikvariat. Där man köper gamla böcker vet du. Och så stod den där. Vacker och övergiven, utan ett ord inuti Tuta nu inte i Klara en massa historier. Mamma 8 9 I_.indd :58:39 I_.indd :58:39

5 suckar. hon skakar leende på huvudet. Det är sant! Mormor tittar strängt på mamma. Vartenda ord. Den där ska Klara ha, tänkte jag. Precis så gick det till. Och farbrorn bakom disken hade struthatt och ett magiskt spö, säger mamma. Just det! säger mormor. Och en svart katt som låg och sov på stolen. Och så såg han priset på boken i en kristallkula. Klara far i virvlar runt rummet och skrattar. hur kunde du veta det? säger mormor och gapar. Klara faller henne om halsen. hon tjuter av skratt. Du är inte klok, säger mamma till mormor. Men det låter inte som om hon menar det... Radda barnen På måndagen säger fröken att de ska tillverka små märken. hon visar dem baksidan. en platta med en liten, liten säkerhetsnål. Det ska bli sådana där märken som man sätter fast på jackan. barnen ska måla små, glada ansikten att klistra fast på framsidan. Under ett plasthölje. Sedan ska de gå ut på stan och sälja dem. Pengarna ska gå till rädda barnen. Det är bra. alla vill hjälpa till. hjälpa de där barnen som varken har mat eller kläder. De drömmer om att få gå i skolan, säger fröken. Äh, nu överdriver du väl i alla fall, säger Kemal släpigt. hela klassen skrattar. Under eftermiddagen gör klassen nästan sexhundra märken. De får prata så mycket de vill medan de håller på. Fröken säger att de ska sälja märkena för tio kronor I_.indd :58:40 I_.indd :58:40

6 styck. ett par av killarna räknar snabbt ut att det blir kronor. Det susar till i klassen. Då vill det till att vi säljer alla, varnar fröken. Jag vet inte om jag vågar, säger Caro. Det är pinsamt. Det är ju för välgörande ändamål, säger auriel. Sedan protesterar ingen av tjejerna. Klara jobbar i samma grupp som auriel. Fast på utkanten. hon gör säkert trettio märken medan de andra bara pratar. Medan Klara jobbar håller hon öron och ögon öppna. när hon kommer hem ska hon skriva i boken. idag verkar Kemal ha bestämt sig för att testa anton. han fixar så att anton sitter med i hans grupp. Kom igen, anton, ropar Kemal. anton slinker lättad ner på stolen mitt emot Kemal. Vi ska ha flest märken, skryter Kemal. ni ska få se på proffssäljargänget. när fröken inte tittar släpper Kemal ner några märken i fickan. han puttar asken med färdiga märken mot de andra. alla plockar på sig några stycken. anton rodnar när han tar dem. han ser sig skyldigt omkring. För ett ögonblick möter Klara hans blick. Där inne sitter den riktiga anton och skriker att det där var fel. Väldigt fel. Fröken räknar in märkena. 590 stycken har de fått ihop. De överblivna baksidorna häller hon ner i en påse. hon räknar dem aldrig. Fröken är rosig om kinderna. hon berömmer dem och pratar om solidaritet mellan alla barn i världen. Sedan får hon förklara att det betyder att man hjälper varandra. Klassen växer med berömmet. På fredag ska de ses nere på torget. Då ska de sälja märkena till folk som hastar förbi i morgonrusningen. nu strömmar de ut ur klassrummet. Uppfyllda av att hjälpa de där barnen. av känslan att göra något för någon annan. Klara blir stående vid jackhängarna. grabbarna kämpar med skorna. Det blir alltid lika rörigt. alla måste ha sina grejer samtidigt. Det är ingen som tänker på att Klara står där och lyssnar. anton halar upp märkena han stoppat i fickan. han håller anklagande fram handen mot Kemal. Vad skulle det här vara bra för? antons röst åker I_.indd :58:40 I_.indd :58:40

7 upp i falsett. han är nervös. han rodnar. han ser ut som en stridstupp där han står framför Kemal. Du tog dem ju. Kemal spänner ögonen i anton. anton tittar bort. han sparkar lite med gympa skons tå i golvet. han kan inte säga som det är. att han tog dem för att han hoppades på att bli kompis med Kemal då. hoppades på att få bli en i gänget. Spänn av, säger Kemal. han slår till anton på axeln. anton får ta emot sig i väggen för att inte snurra runt. Vem vet. Vi kanske säljer slut. Då kan vi behöva de här. anton frågar inget mer. han lufsar med de andra som ska ut och spela fotboll. Mitt i gänget. anton tar upp handen ur fickan. han bestämmer sig för att glömma bort märkena. De kan alltid lägga tillbaka dem senare, tänker han. Ute på planen gör anton flera mål. han blir om klappad av de andra grabbarna. Snart skriker han lika högt som de. när han vill att någon ska passa eller så. när de slutat spela är anton alldeles rusig. Som förbytt. han springer genom korridoren utan att tänka sig för. han dribblar bollen framför sig. Kemal, Tobbe, Johan och Micke går bakom. De skrattar och hejar på. när en av lärarna kommer ut och säger till tar anton upp bollen under armen men han ber inte om ursäkt. när han kommit ännu en bit ner i korridoren börjar han igen. Fast läraren står kvar och ser efter honom. Kemal och grabbarna tittar förväntansfullt på henne när de går förbi. Men hon skakar bara bekymrat på huvudet och drar igen klassrumsdörren bakom sig. Den här skolan är så bäng, häver anton ur sig när Kemal hunnit upp honom. De har noll koll. grabbarna skrattar uppmuntrande. beundrande. Kemal lägger armen om anton. när Klara kommer hem på eftermiddagen tar hon fram. Under anton skriver hon: Idag valde Anton sida. Han gick från det goda till det onda. Han tror att han inte har något val. Att det viktigaste i livet är att vara kompis. Att vara med. Han tror att han inte är stark nog att strida mot Kemal. när anton kommer hem är det auriel han tänker på. Om han väljer att vara kompis med Kemal försvinner alla chanser att vinna auriel. Så gör man inte. inte mot en polare. Plötsligt är allt svart i antons rum. han tar upp de I_.indd :58:40 I_.indd :58:40

8 förbannade märkena. han slänger dem på sängen. Äcklad. anton mår illa när han ser dem ligga där. när hans mamma tittar in och undrar hur det är med honom ber han henne dra åt helvete. Men anton, säger mamma bekymrat. hon går fram emot honom. håller ut händerna. Varför är du så arg? Jävla skola! anton rasar. Mest för att inte behöva förklara mer. Du har inte sagt något förut om att du vantrivs. Mamma sätter sig på sängen. hon klappar bredvid sig för att få anton att sätta sig. Och så ska du alltid lägga dig i allting, skriker anton. Det är så jobbigt! Det är äckligt. anton får lite ont i magen när han ser att mamma blir ledsen. Men det kan han inte ta hänsyn till just nu. Snart har han vunnit. Mamma reser sig med en suck och går ut ur rummet. hon stänger den argt försiktigt bakom sig. hon säger att anton kan komma ner och äta när han vill be om ursäkt. aldrig, tänker anton. ilskan mot mamma håller i sig en bra stund. Sedan kommer det dåliga samvetet smygande. anton sätter sig på sängkanten. han håller huvudet i händerna och gråter. För att allt blev så fel. För att han egentligen tyckte Kemal var en skit idag. För att han är så kort. För att auriel aldrig kommer att välja honom. För att han inte orkar vara modig längre. inte orkar vara ensam och stark. Vi ska sälja märken på stan på fredag, säger anton truligt när han gått ner till mamma i köket. Mamma knycker på nacken, sådär som hon gör när hon är sur. hon svarar inte. Förlåt, mumlar anton ner i tallriken. Du vet att du alltid kan prata med mig, säger mamma. nu tittar hon på anton. hon har lyst upp. Det är lätt att få förlåtelse från mamma. Mmmm... anton lägger för sig av potatismoset och falukorven. Vi ska samla pengar till rädda barnen. Vilken bra ide, säger mamma. Vi kanske får ihop kronor. anton kan inte låta bli att imponera. Men, vad kul! säger mamma. Du ska se att allt löser sig. Man kan höra att mamma redan är långt borta. att hon tänker på annat. anton glömmer det där med märkena han stulit. De I_.indd :58:40 I_.indd :58:40

9 ligger kvar i en låda hemma. De känns inte viktiga längre. han är med Kemal och de andra varje dag nu. han är med i gänget. De hittar på massor av grejer och anton försöker vara värst. Två gånger får han gå till syster och be om plåster. en av gångerna följer Kemal med. bara för att slippa lite av mattelektionen. Men ändå. Du kanske ska ta det lite lugnare, säger syster till anton. Då hade han hoppat från gungorna. Säkert tio meter. Och varit tvungen att ta emot sig med händerna. nu håller han fram båda handflatorna mot syster, som sätter på rejäla plåster. Det gör ont. Fast samtidigt är det skönt. Varje sår är ett bevis på att han är tuff. Tuffare än de flesta andra. Dessutom stod auriel och de andra tjejerna och tittade när han flög. auriel pratade direkt med honom. Visserligen undrade hon bara om han inte var riktigt klok. Men ändå. Kemal var snabb som en vessla när han såg att auriel pratade med anton. han kom flygande som från ingenstans och la armen om henne. anton är med gänget varje eftermiddag. Det är en härlig känsla när de drar från skolan tillsammans. Jackor och skolväskor flyger omkring dem. De tar upp hela trottoaren. Mer än en gång går folk ner på gatan när de ser dem. De får skylla sig själva. De behöver ju inte flytta på sig. Kemal är alltid godissugen. Först är det Tobbes pengar som går. Sedan alla de andras. alla får bidra. godiset delar de såklart. På onsdagen tömmer anton sparbössan. han hade tänkt spara ihop till en ny basketboll men det är inte så viktigt längre. På torsdagen är det ingen som har pengar med sig. De hittar några små skruvkorksflaskor i parken. när de går till affären för att panta dem utmanar Kemal grabbarna. De har ingen koll! Kemals röst halkar lite upp och ner. han börjar komma i målbrottet. några fixar vid kassan och några plockar lite från hyllorna. anton blir alldeles kall. han tittar ner i gatan. Ur ögonvrån kikar han på de andra grabbarna. Tobbe slänger iväg en lobba. Kemal hetsar. han eldar på dem. Får det att låta som en kul grej. anton stålsätter sig. han tänker inte vara den som fegar ur. inne i affären är det Kemal och Johan som pratar I_.indd :58:40 I_.indd :58:40

10 med kassörskan. Kemal kopplar på charmen. han frågar artigt var man ska panta flaskorna någonstans. Om de kan få göra det där. anton kämpar mot illamåendet. hjärtat dunkar som en vansinnig trummaskin i bröstet på honom. Det dunkar i hela kroppen. Till och med i fingrarna, som greppar runt en Centerrulle. Centern slinker ner i fickan tillsammans med en anton berg marsipangrej. inte för att han gillar marsipan. bara för att de ligger precis intill. Och kanske lite för att det står anton utanpå. Lite är det ju som om det är hans choklad. De sluter upp runt Kemal och Johan. Kemal har fått pengar för flaskorna. han köper 6 tuggummin och betalar. anton vågar inte titta på kassörskan. han håller blicken i golvet och följer med de andra ut ur affären. Där utanför slänger Kemal till dem ett tuggummi var. han vrålskrattar. anton håller ögonen på affärens automatiska dörrar men inget händer. Sakta börjar skräcken ge med sig. De drar iväg en bit bort. De sätter sig på en bänk. Micke, Tobbe och anton tömmer fickorna. grabbarna buar när anton halar upp anton bergs marsipan i sin chockrosa förpackning. Fan, vad äckligt! hojtar Kemal. alla grimaserar. Den får du äta själv. Det står till och med anton på den. Det där var grymt, säger Johan mellan tuggorna. hur lätt som helst. Ska du säga. Tobbe låter sur. nästa gång får du sno i så fall. Det är nog ingen bra idé. Orden slinker ur munnen på anton. grabbarna tittar undrande på honom. anton känner att han rodnar. att göra om det, menar jag. Tänk om vi åker fast. Vad är du för nåt? Kemal knuffar på anton. en mus eller en man? Äh, säger anton. han stoppar ner marsipanen i fickan igen. han vill inte ha den. De andra delar på resten. anton får inget. han har ju fått marsipanen. när de andra röjer iväg bort mot parken skyndar sig anton att samla ihop godispapperet grabbarna slängt omkring sig. han pular ner det i papperskorgen. Sedan springer han efter. anton ser inte Klara som står utanför affären. när anton kommer hem den kvällen ger han mamma marsipanen i present. hon blir alldeles tårögd och glad och kramar anton länge, länge _.indd :58:40 I_.indd :58:40

11 i stället för att må bättre mår anton bara sämre. På fredagsmorgonen har anton bestämt sig. han tänker inte sno något mer. Det var för läskigt. Det måste finnas andra sätt att vara kompis. anton tänker på skrytet om att de skulle vara proffssäljargänget. Det ska han hjälpa Kemal med. 22 I_.indd :58:40