Inventering av mindre hackspett i Guldhedsdalen, Göteborgs kommun 2011

Transkript

1 Inventering av mindre hackspett i Guldhedsdalen, Göteborgs kommun 2011 Underlag för detaljplan På uppdrag av Stadsbyggnadskontoret, Göteborgs stad

2 Uppdragstagare Naturcentrum AB Strandtorget 3, Stenungsund Tel Fältarbete: Matti Åhlund Rapport: Matti Åhlund och Johan Ahlén Uppdragsgivare Stadsbyggnadskontoret, Göteborgs stad Tore Hjelte Kartmaterial Underlagsfoto: "Copyright Lantmäteriet Ur Din Karta och SverigeBilden " 2 (10)

3 Innehåll INNEHÅLL...3 BAKGRUND...4 METODER...5 RESULTAT...6 SLUTSATSER OCH DISKUSSION...7 ÄRENDET I FORTSÄTTNINGEN...9 REFERENSER (10)

4 Bakgrund Stadsbyggnadskontoret i Göteborg håller på att ta fram en detaljplan för bostäder med mera i Guldshedsdalen på södra Guldheden. Området är ungefär 13 ha stort och utgörs av naturområden och en bollplan som används parkeringsplats (figur 1). Enligt Artskyddsförordningen är vissa arter fridlysta (strikt skyddade). Dessa får inte störas och deras reproduktions- och viloplatser får inte förstöras (Naturvårdsverket 2009). Länsstyrelsen rekommenderar att denna fridlysning bör gälla för fåglar som ingår i Fågeldirektivet och arter som är rödlistade (enligt avropsförfrågan). Mindre hackspett finns med på den svenska rödlistan från 2010 under kategorin Nära hotad ( Arten har rapporterats ropande/revirhävdande från Guldshedsdalen under häckningstid 2006 ( lokal: Doktor Bex gata). Ytterligare en rapport från häckningstid på Artportalen finns från 2006, liksom en från 2011 (båda från lokalen Södra Guldheden). I dalen finns miljöer som är lämpliga för mindre hackspett och det är möjligt att den kan häcka i området. Naturcentrum AB har, på uppdrag av Stadsbyggnadskontoret undersökt förekomsten av mindre hackspett i dalen, samt värderat området som biotop för mindre hackspett. Figur 1. Inventeringsområdet. Ytan i omedelbar anslutning till Mikrobiologens byggnader har inte kontrollerats. 4 (10)

5 Metoder Området är så litet (omkring 13 ha) att det var möjligt att välja det säkraste sättet att avgöra om mindre hackspetten avser att häcka i ett område: leta upp nyligen uthackade hål i potentiella boträd. Alla potentiellt intressanta träd i området kontrollerades noggrant efter spår av hackspettar. Positionen av träd och högstubbar med bohål (gamla och nya) eller hackmärken efter födosök registrerades med GPS, liksom övriga potentiella boträd/högstubbar. Samtidigt antecknades förstås alla observationer av hörda eller sedda hackspettar (av alla arter), liksom andra naturvårdsintressanta fågelarter i mån av förekomst. Två besök gjordes innan lövsprickningen: 4 april och 24 april. Det var då lätt att hitta och detaljgranska intressanta träd och högstubbar. Alla klibbalar kontrollerades eftersom det är svårt att avgöra om deras status passerat gränsen för att passa som boträd. Vid den tiden ropar och trummar dessutom mindre hackspetten fortfarande frekvent. Den 17 maj kontrollerades åter alla hålträd, liksom potentiella boträd och högstubbar. Ett besök gjordes också 12 juni för att följa upp eventuell häckning. Området avlyssnades efter tiggande hackspettungar (som är mycket högljudda) och alla hålträd kontrollerades åter en gång. 5 (10)

6 Resultat Vid det första besöket (4 april) identifierades ungefär 25 potentiella boträd/högstubbar. I två av dessa fanns färska hackmärken, men inga färska bo- eller övernattningshål. I sju objekt fanns gamla hål: Två av gröngöling och sex av större eller mindre hackspett en del av hålen som håller större hackspett-mått kan ursprungligen vara gjorda av mindre hackspett, eftersom större hackspett ofta förstorar hålen som mindre hackspett gjort. Figur 2. Resultat och områdesindelning. 6 (10)

7 Vid det andra besöket (24 april) hittades färska hål efter mindre hackspett i två klibbalar och en björkhögstubbe (se figur 2). Både hanen och honan gör ett eller flera hål för bo eller övernattning, varav ett slutligen väljs för häckning. Färska hål efter större hackspett fanns på två ställen och stora barkfläk efter födosök av gröngöling (eller möjligen spillkråka) fanns på ett träd. Samtliga färska hål fanns söder om gångvägen som korsar området i öst-västlig riktning. Vid det tredje besöket (17 maj) hade inga nya hål tillkommit. Alla observerade hålträd och potentiella hålträd redovisas i figur 2. Några ungar av mindre hackspett noterades inte vid besöket 12 juni, inte heller några vuxna fåglar. Däremot påträffades det en tiggande utflugen större hackspett. Båda de årsfärska bohålen av mindre hackspett i västra delen av området hade förstorats av större hackspett sedan besöket 17 maj. Mindre hackspett observerades i området bara vid besöket 24 april, då en fågel trummade i den sydvästra delen av området. Att mindre hackspett inte påträffades vid alla besöken är inte konstigt. Förutom att fåglarna kan vara diskreta och undgå upptäckt, är inventeringsområdet så litet (<15 ha) att det bara en utgör en liten del av det totala reviret som ofta är uppåt ha. Större hackspett observerades i området vid samtliga besök och gröngöling hördes ropa sydost om dalen vid båda aprilbesöken. I övrigt noterades inga naturvårdsintressanta arter i dalen. Nötväcka hade använt ett av de gamla hålen för att häcka (rester av murbruk runt hålet). En sparvhök-hane, potentiell predator på mindre hackspett, jagade genom dalen 17 maj. En kattuggelholk finns i södra delen av området ingen uggla häckade emellertid där i år. Slutsatser och diskussion Miljön i Guldhedsdalen är passande för mindre hackspett och tillgången på potentiella boträd är mycket rik. Särskilt goda är förutsättningarna i området söder om gångvägen mellan Doktor Håléns gata och Ehrenströmsgatan (område A i figur 2, areal ca 5 ha). I anslutning till bäcken/fuktstråket som går genom detta område finns de tre färska hålen av mindre hackspett, majoriteten av de potentiella boträden och sannolikt den bästa födotillgången. Också området i sluttningen nedanför Doktor Belfrages gata har hyfsad tillgång på potentiella boträd och goda förutsättningar för födosök (område B i figur 2, areal ca 1 ha). Område C söder om den tillfälliga parkeringen saknar potentiella boträd, men har bra förutsättningar för födosök (areal ca 1 ha). De magrare markerna på bergknallen söder om Mikrobiologen och längs den södra gångvägen upp till Doktor Belfrages gata har få potentiella boträd, men kan ha viss betydelse som näraliggande födosöksområde åtminstone under år med god tillgång på insekter i den miljön (område D i figur 2, areal 3 4 ha). De tre färska bo- och övernattningshålen visar att mindre hackspetten tänkt häcka i området Med stor sannolikhet misslyckades emellertid häckningsförsöket. Vädret under mindre hackspettens äggläggningsperiod var uselt i år (låg temp, regn och blåst under flera veckor) och kan ha medfört att fåglarna avbrutit häckningsförsöket. Förekomsten av större hackspett i området är heller inte positiv för mindre hackspetten. Det händer inte sällan att större hack- 7 (10)

8 spetten plundrar bon av mindre hackspett; att två av mindre hackspettens årsfärska hål hade förstorats av större hackspett vid junibesöket kan tyda på att just detta har skett. Mindre hackspett utnyttjar med stor sannolikhet området årligen och har troligen gjort häckningsförsök även andra år. Guldhedsdalen är för liten (ca 13 ha, varav ca 7 ha riktigt god miljö) för att ensam tillgodose mindre hackspettens födobehov. Normalkraven beskrivs vara omkring 40 ha gammal lövdominerad lövskog inom ett 200 ha stort område (Artdatabanken 2011). Under vintern kan födosöksområdet utsträckas ytterligare. Reviret (eller reviren hanen och honan hävdar båda revir som överlappar mer eller mindre) för mindre hackspettarna i Guldhedsdalen sträcker sig sannolikt in Änggården, Botaniska trädgården och kanske Slottsskogen; där noteras 2-3 par respektive 1 par de flesta år ( och Det finns också åtskilliga rapporter av mindre hackspett från Medicinarberget av både ropande och försökande individer ( Notabelt är också att två mindre hackspettar sågs vid Doktor Saléns gata (vid Guldhedsskolan) 12 juni, kön och ålder kunde emellertid inte bestämmas ( Trädens art- och åldersammansättning i Guldhedsdalen gör att förutsättningarna för mindre hackspett i området kommer att vara goda flera årtionden framåt för såväl bobygge, sovhålsbygge som födosök. Förutsättningarna för mindre hackspett i Guldhedsdalen försämras drastiskt om den södra delen med bäcken/fuktstråket dräneras och skräpskogen röjs och gallras. Uppsnyggning av ett område genom att gamla och döda träd och grenar avlägsnas försämrar miljön för mindre hackspett betydligt. Beståndet av mindre hackspett på kommunal eller regional nivå påverkas inte nämnvärt om ett så litet område som Guldhedsdalen skulle försvinna som hackspettbiotop. Däremot kan det förstås bli konsekvenser på beståndsnivå om allt fler små, lämpliga miljöer efterhand försvinner i kommunen eller regionen. 8 (10)

9 Mindre hackspetten minskade kraftigt i Sverige under perioden 1975 till Därefter verkar beståndet ha stabiliserats och kanske ökat något. Det svenska beståndet skattas till omkring 6000 ± 2000 par 2010 (Artdatabanken 2011). Att döma av Göteborgs fågelatlas har arten i tydligt ökat sin utbredning i Göteborgsregionen mellan 1980 och 2005 (Johansson 2009). Artdatabanken bedömer trots den sentida stabiliseringen eller ökningen att framtidsprognosen för det svenska beståndet är dyster på grund av nya miljöregler från EU, ökat biobränsleuttag, almsjukan med mera (Artdatabanken 2011). Artdatabanken ger en god sammanfattning av mindre hackspettens status och ekologi. Texten om hot och åtgärder återges nedan ordagrant: Hot. Mindre hackspetten missgynnas av gallring i löv- och blandskogar, om lövträd tas bort. Vidare så missgynnas arten starkt genom avverkning av äldre lövträd, omföring av lövträdslundar och blandskogsbestånd till barrskog samt genom dränering och avverkning av al- och björkkärr. Mindre hackspetten missgynnas även starkt av sådan landskapsvård som innebär röjning eller gallring av täta strandskogar, alkärr samt borttagande av murkna träd och grenar. Nedhuggning av äldre hagmarksbjörkar och alar är också negativt. Omhamling av gamla lindar är starkt negativt, eftersom de ofta utgör de värdefullaste träden för födosök. Åtgärder. Eftersom olika trädslag är värdefullast som födokälla under olika år består de gynnsammaste reviren av en mosaik med olika lövträd, främst lind, björk, al och ek. Det är särskilt viktigt att bevara sådana områden med tillräcklig areal (se ovan), t.ex. vid reservatsbildande. Vid avverkning bör artens bästa häcknings- och födosöksbiotoper sparas, d.v.s. framför allt äldre lövträd. Inom avverkningstrakt bör äldre lövträd, döda stammar och stubbar lämnas stående. Vid gallring i och nära äldre lövträdsbestånd med förekomst av mindre hackspett bör lind, björk, al och ek sparas i första hand. Vid landskapsvård bör man undvika kraftig utgallring i strandskogar och alkärr, undvika bortsågning av torra och murkna grenar på stora ekar och andra äldre lövträd samt därtill lämna kvar torrträd och stubbar. Stora lindar och björkar har särskilt stort värde för arten och bör sparas vid gallring, inte minst i hagmarker. Omhamling bör inte ske av lindar som inte hamlats på några decennier. Vissa år utnyttjas även äldre grovgreniga granar för födosök, varför borthuggning av dessa kan missgynna arten. Levande aspar, både äldre och s.k. aspsly utnyttjas vid födosök, varför detta trädslag bör sparas vid åtgärder i artens revir. Ärendet i fortsättningen Hur man bör gå vidare styrs av Artskyddsförordningen och hur Länsstyrelsen tolkar den. Som vi förstår det finns två vägar: det ena är att argumentera för att dispens bör kunna beviljas, det andra, och mer natuvårdsinriktade, är att försöka anpassa exploateringen så att kommunen kan enas med Länsstyrelsen om att man inte kommer att skada eller förstöra forplantningsområden eller viloplatser. För att dispens ska kunna ges måste skäl för detta finnas (Naturvårdsverket 2009). Här är det kanske formuleringen 3 c: Av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet eller av andra tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse som ligger närmast till hands. Kan man hävda detta måste man sedan konstatera om det inte finns någon annan lämplig lösning. Detta innebär 9 (10)

10 egentligen att man måste se över alternativa platser för bebyggelsen och/eller anpassa planerna efter arten. Vi landar alltså återigen på anpassningsspåret, som vi (Naturcentrum) rekommenderar kommunen att välja. Fullföljer man ändå ansökningsförfarandet gäller att projektet inte får försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. En bakgrund till detta resonemang finns i denna rapport. Den väg Naturcentrum rekommenderar är att man genom samtal med Länsstyrelsen anpassar planerna så att Länsstyrelsen kan göra bedömningen att man inte bryter mot Artskyddsförordningens 4. Vi kan inte förutsäga var man kommer att landa, men denna rapport, särskilt kartorna, bör kunna ligga till grund för att man ska kunna genomföra en sådan diskussion. Referenser Artdatabanken Dendrocopos minor mindre hackspett. Artfaktablad SLU, Uppsala. Johansson, C Mindre hackspett. I: Aronsson, N (red). Fågelatlas över Göteborg med kranskommuner. Fåglar på Västkusten, supplement 34, Göteborg. Naturvårdsverket Handbok för artskyddsförordningen. Del 1. Fridlysning och dispenser. Handbok 2009:2. Naturresursavdelningen. Alternativt: Start/ 10 (10)