Revirkartering av fåglar i området mellan. Knorren och Lövön (Stallbacka)

Transkript

1 Revirkartering av fåglar i området mellan Knorren och Lövön (Stallbacka)

2 Rapport 2015:10 Ansvarig handläggare: Jonas Örnborg (Örnborg Kyrkander AB) Fältarbete: Jonas Örnborg GIS arbete: Jonas Örnborg Sammanställning och rapportskrivning: Jonas Örnborg & Tina Kyrkander Foton i rapporten Örnborg Kyrkander Biologi och Miljö AB Rapportgranskning: Tina Kyrkander Uppdragsgivare: Stadsbyggnadsförvaltningen, Trollhättans Stad Uppdragsgivarens ombud: Elisabeth Linderoth och Jörgen Olsson Kartor i rapporten publicerade med medgivande från Lantmäteriet Medgivande R _ Omslagsbild: Ruvande skäggdopping vid Knorrens strandzon 2

3 Sammanfattning Trollhättans stad undersöker möjligheten att med broar binda ihop öarna i Göta älv med Knorren för att öka tillgängligheten. Område som berörs är cirka 45 ha varav 13 av dessa utgörs av öar/strandzon. För att bedöma riskerna med projektet genomför Trollhättan Stad inventeringar av flera artgrupper i området, bl.a. för fåglar genomförde därför Örnborg Kyrkander Biologi och Miljö AB en revirkartering av häckfåglar i området. Syftet är att skatta totala antalet häckande par fåglar och hur de fördelar sig geografiskt i området. I rapporten redovisas resultatet samt förslag på hänsyn och skyddsåtgärder baserat på inventeringsresultatet. Totalt observerades 39 fågelarter som häckade med 224 par Jämfört med år 2000 är det en ökning med 9 arter och 107 par. Merparten av ökningen i antalet häckande par utgörs av grågås som ensamt står för 43 häckande par, varav 21 av dessa ägde rum på Kolön. Övriga häckfåglar som förekommer i större numerär utgörs av bofink (20 par), kanadagås (18 par), lövsångare (17 par). Större förändringar (+/-) i numerär av häckande par sedan år 2000 märks utöver grågås även drillsnäppa +, gråsiska +, grönsiska +, ringduva +, steglits +, svarthätta +, talgoxe +, stare - och kråka -. Merparten av dessa förändringar förklaras enklast som generella beståndsförändringar för dessa arter i Sverige under de senaste decennierna. Observerade rödlistade och skyddsvärda häckfåglar i området utgörs av kungsfågel VU, rosenfink VU, sävsparv VU och törnskata FD. Föreslagen hänsyn i relation till dessa är att minimera intrånget i de våtmarksmiljöer som finns i området i samband med eventuella exploateringar. Utöver konstaterade häckfåglar har ytterligare 22 arter observerats, vilket ger en total artlista för området på 61 arter under Häckfågelfaunan mellan öar och strandzon skiljer sig inte nämnvärt med undantag för Kolön som uppvisar en kraftigt avvikande täthet med avseende på grågås (21 par). En framtida ökad tillgänglighet till Kolön kan således medföra ökad störningsrisk för häckade grågås just här. Ett par av öarna hyser flera större skyddsvärda träd men som pga. avsaknad av någon form av hävd tar dessa större eller mindre skada av den igenväxning som sker. Skador bäver påskyndar denna process. För att bibehålla och utveckla befintliga större lövträd på sikt i området krävs olika skötselåtgärder. Bortgallring av gran liksom nät runt basen på större skyddsvärda träd är exempel på åtgärder som föreslås. Hela det aktuella inventeringsområdet tillsammans med övriga delar i området i Göta älv uppvisar kvalitéer som häcklokal såväl som rast- och övervintringslokal, vilket skapar ett område med potential för hög biologisk mångfald. Området bedöms därför vara viktigt på såväl lokal som regional skala. Eventuella exploateringsprojekt i området bör därför planeras noggrant för att minimera den negativa påverkan det kan medföra. Samtidigt medför en ökad tillgänglighet till öarna möjlighet för fler att 3

4 uppleva området och det skapas också nya förutsättningar för skötselåtgärder som på sikt kan gynna den biologiska mångfalden i området. Innehållsförteckning Sammanfattning...3 Innehållsförteckning...4 Bakgrund och syfte...5 Inventeringsområde...5 Metod...8 Resultat Häckfåglar generellt i undersökningsområdet Beskrivning av respektive ö Knorren Långön Ljungön Slottsön Sågarön Grötholmen Bockön Lövön och Flintön Kolön Diskussion Referenser

5 Bakgrund och syfte Trollhättans stad undersöker möjligheten att med hjälp av broar binda samman öarna i Göta älv med Knorren. Målsättningen är att öka områdets tillgänglighet för allmänheten. Den exakta utformningen av projektet är dock inte fastställd i dagsläget. För att bedöma riskerna förknippade med projektet på områdets växt- och djurliv, bl.a. av den ökade besöksfrekvensen till de olika öarna, genomför Trollhättans Stad ett antal inventeringar flera artgrupper i området, bl.a. för fåglar. Föreliggande rapport beskriver resultatet från den under 2015 genomförda revirkartering av häckande fåglar i undersökningsområdet vid Göta älv och Knorren/Stallbacka. En motsvarande inventering genomfördes av Hullsjöns fältstation i området år 2000, Aktuella och tänkbara tillstånd och dispenser för aktuellt projekt: Anmälan/tillstånd för vattenverksamhet Dispens från strandskyddet Ev. dispens från Artskyddsförordningen Ev. tillstånd för miljöfarlig verksamhet vilket utgör goda bakgrundsdata för jämförelse mellan åren. Resultaten från inventeringen kommer ligga till grund för den miljökonsekvensbeskrivning som krävs i samband med en eventuell framtida tillståndsprövning av projektet. Aktuella och tänkbara tillstånd och dispenser i enlighet med miljöbalken som kan bli aktuella för projektet listas i faktaruta ovan. Örnborg Kyrkander Biologi och Miljö AB har under 2015 och på uppdrag av Trollhättans Stad genomfört den efterfrågade häckfågelinventeringen. Resultatet från denna inventering redovisas i föreliggande rapport tillsammans med digitala shapefiler (GIS) som redovisar artförekomst av häckande fåglar på respektive ö/område. Uppdraget har även innefattat en kortare redovisning i textform av naturmiljön på respektive ö samt för strandzonen vid Knorren. Syftet med inventeringen är således att uppskatta det totala antalet häckande par fåglar samt revirens fördelning inom inventeringsområdet. I rapporten redovisas även författarnas förslag till avgränsningar av eventuellt mer störningskänsliga häckningsmiljöer inom inventeringsområdet. Inventeringsområde Aktuellt undersökningsområde för inventeringen ligger i Göta älv strax nordväst om Trollhättan centrum. Här breddar sig Göta älv och i området finns ett tjugotal större och mindre öar. Av dessa tjugo öar ingår tretton stycken i undersökningsområdet (Figur 1). Undersökningsområdets avgränsningen har definierats av Trollhättans Stad och utgör en mindre del av hela det område som inventerades år Totalt sett innefattar undersökningsområdet 2015 cirka 45 ha, varav öarnas areal tillsammans med strandzonen vid Knorren uppgår till cirka 13 ha. Samtliga öar är bevuxna med skog förutom de allra minsta som endast utgörs av kala skär och klippor (Figur 2). Skogstypen varierar från ren tallskog till blandskog medvarierat inslag av löv- och barrträd. 5

6 Figur 1. Lokalisering av aktuellt inventeringsområde i Trollhättans stad.

7 Figur 2. Inventerade öar samt strandzonen vid Knorren som visar att samtliga öar mer eller mindre är helt skogsbevuxna. Ett par icke namngivna skär finns också i området vilka i samband med inventeringen ingått till närmsta belägna namngivna ö. 7

8 Metod Metoden för inventeringen har följt Naturvårdsverkets undersökningstyp: Fåglar, revirkartering, generell metod (Naturvårdsverket 2012) med vissa mindre undantag. Gjorda undantag är främst efter önskemål från Trollhättans Stad och redovisas nedan. Undersökningstypen är en standardmetod för bestämningen av absoluta tätheter för fågelarter i landmiljöer. För kolonihäckande och ej revirhävdande arter (ex. gäss) kompletteras inventeringen med boräkning. Metoden lämpar sig väl i områden som är relativt små samt när det finns krav på hög precision i skattningen. För att erhålla hög tillförlitlighet krävs att inventering sker under hela häckningssäsongen (15/4-15/6 för södra Sverige) och att flera upprepade besök görs till samma område. Vid varje inventeringsbesök genomströvas undersökningsområdet långsamt. Alla observationer av hörda och sedda fåglar noteras på en fältkarta (en fältkarta för varje enskilt besök). Efter varje besök förs samtliga registreringar på fältkartan över till en artkarta (en karta för varje observerad art). Efter det sista och avslutande besöket utvärderas antalet par genom att noggrant granska de svärmar av observationer som gjorts och som finns samlade på artkartorna. För att avgöra om det föreligger ett revir krävs att minst två observationer gjorts av arten inom samma avgränsade område. Särskild vikt läggs vid observationer av olika individer som observerats vid samma besökstillfälle för att kunna särskilja på olika revir. Kännedom om vad som utgör "rimliga" revirstorlekar för en viss art underlättar tolkningen. Enligt metoden skall mellan 8-12 besök genomföras, i skogsmark i södra Sverige för att erhålla en så god skattning som möjligt av antalet revir för respektive art. Tids- och kostnadsmässigt är detta en stor ansträngning varför Trollhättan Stad beslutat sig för att 5 besök skall göras till området, vilket således innebär ett avsteg från undersökningstypen. Områdets karaktär, med i huvudsak öar med tydliga och emellanåt breda gränslinjer (vattenområden) som separerar, medför dock bedömningen att 5 inventeringsbesök ger en tillräckligt god uppskattning om vilka arter, i vilka antal samt vart i området de förekommer för att uppfylla projektets syften och mål. Genomförda fältbesök 2015 gjordes 15/4, 6/5, 20/5, 5/6 samt 10/6.

9 Eftersom öarna är förhållandevis små innebär det att tillgängliga kartor (terrängkarta 1:50 000) ger begränsad terränginformation och hjälp för att kunna orientera sig med hög noggrannhet (±5-10 m), vilket är viktigt i samband med inprickning av artobservationer i fält. Därför skapades digitalt ett rutnät i GIS med en upplösning på 20 x 20 meter som lades in över området. Varje punkt där linjerna korsades erhöll en punkt numrerad med ett unikt nummer (se figur 3 för exempel på framtagen fältkarta för Lövön). Varje sådan punkt överfördes därefter även över till en fält-gps (Garmin Oregon 450) som medfördes i samband med inventeringen. Detta ger möjligheten till en hög noggrannhet i samband med registrering av artobservationer på fältkartan. Detta förfaringssätt finns inte angivet i Figur 3. Exempel på fältkarta för Lövön och Flintön. Ett 20x20 meters rutnät lades över området med hjälp av mjukvara för GIS. Varje punkt där en horisontell och vertikal linje korsas gavs ett unikt nummer. Varje numrerad punkt överfördes därefter till en handhållen fält-gps, vilket markant underlättar en mer exakt orientering i fält samt registrering av artobservationer på fältkartan. undersökningstypen men bedöms i det aktuella fallet öka noggrannheten betydligt i samband med inventeringen i fält. I samband med genomförda fältbesök till området gjordes även noteringar om dominerade trädslag, buskar, kärlväxter samt övriga intressanta observationer för att göra en översiktlig beskrivning av respektive ö med avseende på naturtyp. 9

10 Resultat Häckfåglar generellt i undersökningsområdet Totalt observerades 39 arter som häckade med minst ett par (fetstil i Tabell 1) inom undersökningsområdet. Totalt identifierades 224 häckningar sett över samtliga arter. Därutöver har ytterligare 22 arter observerats vid ett eller flera tillfällen men på sådant sätt att häckning inte har kunnat konstateras. Det totala antalet arter som observerades inom undersökningsområdet, inkluderande arter som enbart observerats vid något enstaka tillfälle/överflygande, uppgår således till totalt 61 stycken (Tabell 1). Dominerande arter i häckfågelfaunan utgörs av grågås som vid boräkning befanns häcka med 43 häckande par. Därefter följer bofink med 20, kanadagås med 18 och lövsångare med 17. Av rödlistade (Sandström, Bjelke m.fl. 2015) och hotade häckfåglar (upptagna i Fågeldirektivet (Rådets direktiv 79/409/EEG)) häckar i området kungsfågel VU, rosenfink VU, sävsparv VU och törnskata FD. Bland rödlistade arter som inte kunnat konstateras häcka i området men som observerats vid ett eller flera tillfällen inom undersökningsområdet märks ejder VU, hussvala VU, silltrut NT, stare VU, tornseglare VU, storlom FD samt sångsvan FD. Figur 4. Nykläckta ungar av grågås. 10

11 Tabell 1. Häckande (fetstil) fåglar i inventeringområdet Dessutom redovisas övriga arter som observerats i området (ej fetstil) men som ej kunnat konstateras häcka i undersökningsområdet under Art Vetenskapligt namn Antal häckande par 2015 Rödlistning 2015 Björktrast Turdus pilaris 2 Blåmes Parus caeruleus 10 Bofink Fringilla coelebs 20 Drillsnäppa Actitis hypoleucos 5 Entita Parus palustris 1 Fiskmås Larus canus 1 Gransångare Phylloscopus collybita 2 Grå flugsnappare Muscicapa striata 3 Grågås Anser anser 43 Gråsiska Carduelis flammea 4 Grönfink Carduelis chloris 4 Grönsiska Carduelis spinus 4 Grönsångare Phylloscopus sibilatrix 2 Gärdsmyg Troglodytes troglodytes 4 Härmsångare Hippolais icterina 2 Kanadagås Branta canadensis 18 Koltrast Turdus merula 5 Korp Corvus corax 1 Kungsfågel Regulus regulus 5 Sårbar (VU) Lövsångare Phylloscopus trochilus 17 Nötväcka Sitta europaea 6 Ringduva Columba palumbus 4 Rosenfink Carpodacus erythrinus 1 Sårbar (VU) Rödhake Erithacus rubecula 9 Rödstjärt Phoenicurus phoenicurus 1 Rörsångare Acrocephalus scirpaceus 1 Skäggdopping Podiceps cristatus 3 Steglits Carduelis carduelis 3 Storskrake Mergus merganser 2 Svarthätta Sylvia atricapilla 8 Svartvit flugsnappare Ficedula hypoleuca 3 Sädesärla Motacilla alba 5 Sävsparv Emberiza schoeniclus 4 Sårbar (VU) Talgoxe Parus major 11 Trädgårdssångare Sylvia borin 5 Trädkrypare Certhia familiaris 2 Törnskata Lanius collurio 1 B Törnsångare Sylvia communis 1 Ärtsångare Sylvia curruca 1 Ejder Somateria mollissima - Sårbar (VU) Gräsand Anas platyrhynchos - Hussvala Delichon urbica - Sårbar (VU) Hämpling Carduelis cannabina - Knipa Bucephala clangula - Knölsvan Cygnus olor - Kricka Anas crecca - Ladusvala Hirundo rustica - Mindre korsnäbb Loxia curvirostra - Nötskrika Garrulus glandarius - Silltrut Larus fuscus - Nära hotad (NT) Skata Pica pica - Skrattmås Larus ridibundus - Stare Sturnus vulgaris - Sårbar (VU) Storlom Gavia arctica - B Strandskata Haematopus ostralegus - Större hackspett Dendrocopos major - Sångsvan Cygnus cygnus - B Taltrast Turdus philomelos - Tornseglare Apus apus - Sårbar (VU) Vigg Aythya fuligula - Häger Ardea cinerea - Upptagen Fågeldirektivet 11

12 Från inventeringen genomförd år 2000 (Hullsjöns fältstation 2001) har data extraherats Tabell 2. Jämförelsen mellan artlista över häckande par inom undersökningsområdet mellan år 2000 och för att motsvara undersökningsområdet för Art Häckningar 2000 Häckningar En jämförelse mellan dessa år redovisas i Björktrast Blåmes Tabell 2. Rödmarkerade celler anger arter som Bofink endast observerats som häckfågel under ett av inventeringsåren. År 2015 konstaterades totalt 224 par av 39 olika arter häcka vilket skall Drillsnäppa Fiskmås Grå flugsnappare Entita Gransångare Grågås Gråsiska 1 4 jämföras med 117 par av 31 arter år Grönfink 3 4 Gulsparv 1 0 Störst förändring sett till antalet häckande par Grönsiska 0 4 utgörs av grågås som inte alls konstaterades Grönsångare Gärdsmyg häcka i området år 2000 men som under 2015 Härmsångare 0 2 häckade med hela 43 par i området. Även kanadagås har ökat kraftigt från 6 häckningar Järnsparv Knölsvan Kanadagås Koltrast Kråka till 18 stycken Sammanlagt står Korp 0 1 Kungsfågel 2 5 således enbart grågås och kanadagås för totalt Kärrsångare häckningar som tillkommit under den Lövsångare Nötväcka senaste 15-årsperioden, vilket är i princip Ringduva 1 4 hälften av skillnaden i den totala observerade skillnaden i antalet häckande par mellan inventeringstillfällena 2000 och Övriga Rosenfink Rödstjärt Skäggdopping Rödhake Rörsångare Steglits Stare 6 0 noterbara skillnader mellan, åren sett till antalet Storskrak 0 2 Svarthätta 2 8 häckande par, utgörs bl.a. av drillsnäppa som Svartvit flugsnappare 1 3 tycks ha etablerat sig i området som ny Sädesärla Sävsparv häckfågel med 5 par samt grönsiska med 4 par. Talgoxe 3 11 Sett från andra hållet, på arter som tycks ha minskat/försvunnit från undersökningsområdet Taltrast Trädkrypare Trädgårdssångare Törnskata jämfört med 2000, märks bl.a. gulsparv VU Törnsångare 0 1, Ärtsångare 0 1 järnsparv, knölsvan, kråka, kärrsångare, stare VU och taltrast. Av dessa arter har dock flera observationer gjorts inom området under 2015 men utan att häckning kunnat konstateras (Tabell 1). Beskrivning av respektive ö Kartor över den geografiska fördelningen av identifierade häckfågelrevir inom undersökningsområdet och på respektive ö/strandzon redovisas i bilaga

13 Knorren Knorren utgör strandzonen längs söder i undersökningsområdet. I anslutning ligger ett fritidsområde med fotbollsplaner, strövstigar och badstrand. Området används flitigt som rekreationsområde för närboende och av elever i närbelägna skolor. Området är i huvudsak skogsbevuxet men med inslag av fuktäng och våtmark i anslutning till vattenområdet i östra delarna. Trädskiktet domineras av ek (Quercus rubur) i de områden där jordlagren är lite mäktigare men med ökande inslag av tall (Pinus sylvestris) ju tunnare jordtäcket blir. Vissa av ekarna är stora och välvuxna och därmed skyddsvärda 1. Närmast strandlinjen och på mer fuktiga ställen dominerar klibbal (Alnus glutinosa). Hålträd förekommer. Övriga trädslag som förekommer i området är fågelbär (Prunus avium), hassel (Corylus avellana), lönn (Acer platanoides), vårtbjörk (Betula pendula), asp (Populus tremula), rönn (Sorbus aucuparia) och ask (Fraxinus excelsior). En bäverhydda (troligen övergiven) finns i området och färska spår av bäveraktivitet observerades med gnagspår på en kraftig ek i området. Figur 5. Strandzonen vid Knorren är i huvudsak skogsbevuxen där lövträd dominerar och ek utgör ett karakteristiskt inslag. 1 a) jätteträd; träd grövre än 1 meter i diameter på det smalaste stället under brösthöjd. b) mycket gamla träd; gran, tall, ek och bok äldre än 200 år. Övriga trädslag äldre än 140 år. c) grova hålträd; träd grövre än 40 cm i diameter i brösthöjd med utvecklad hålighet i huvudstam. 13

14 Tabell 3 Artlista häckfåglar Knorren 2000 och Art Häckande 2000 Häckande 2015 Björktrast 4 2 Blåmes 3 2 Bofink 4 3 Grå flugsnappare 1 1 Gråsiska 0 1 Grönfink 2 0 Grönsiska 0 1 Grönsångare 0 1 Gulsparv 1 0 Kanadagås 1 0 Koltrast 1 1 Kråka 2 0 Kärrsångare 1 0 Lövsångare 4 2 Nötväcka 2 1 Rosenfink VU 0 1 Rödhake 3 2 Rörsångare 1 0 Skäggdopping 1 3 Stare 2 0 Steglits 0 1 Svarthätta 0 1 Svartvit flugnappare 1 1 Sädesärla 1 1 Sävsparv VU 1 1 Talgoxe 2 3 Taltrast 1 0 Trädgårdssångare 1 0 Trädkrypare 1 0 Törnskata 0 1 Törnsångare 0 1 Artlistan med häckfåglar på Knorren (Tabell 3) är tämligen omfattande (22 arter 2015), sannolikt beroende på att det utgör en del av fastlandet samt innehåller flera olika habitattyper. Sävsparv och rosenfink, båda rödlistade arter, häckar i områdets östra delar på fuktängen samt i den smala vassbården som kantar strandlinjen. Vid en jämförelse mellan inventeringarna 2000 och 2015 kan vissa skillnader ses i artsammansättning men eftersom de flesta arter endast häckar med något enstaka par i området är det omöjligt säga något om eventuella orsaker eller trender. Noterbart är dock att stare försvunnit som häckfågel 2015, detta är en art som minskat markant i landet har under senare år och numera är rödlistad i hotkategori VU. Förslag till hänsyn och skyddsåtgärder Eventuella röjningar i anslutning till strandkanten och fuktängen bör göras med försiktighet. Ett visst uppslag av buskage och vass bör tillåtas för sävsparv och rosenfink att häcka i. Uppsättning av starholkar i området kan bidra till att staren eventuellt återkommer som häckfågel. Figur 6. Ekar vid Knorren strax innan lövsprickning i april (t.v.) samt ruvande skäggdopping (t.h.). 14

15 Långön Långön delas i två delar av en kanal som skär rakt igenom ön. I samband med att större fartyg passerar i farleden utanför sker ett omfattande svall inne i kanalen som bidrar till att strandkanter bestående av organiskt material eroderar i exponerade lägen. Öns västligaste del ligger även delvis separerad från övriga områden genom en grund våtmark bevuxen med vass i huvudsak. Ön för övrigt är till största delen skogsbevuxen och tall dominerar på de hällmarker med berg i dagen som är vanligt förekommande. Övriga förekommande arter i trädskiktet är gran, björk, ek, rönn och ask. Busksiktet är bäst utvecklat på de södra delarna av ön och där förekommer rönn, ask och brakved (Rhamnus frangula). Vid strandzonen förekommer även en del klibbal. Våtmarksområdet är till absolut största delen vassbevuxet med visst inslag av salix (Salix sp.) I gräsmarkerna växer bl.a. blåsuga (Ajuga pyramidalis) och grönpyrola (Pyrola chlorantha). Sannolikt har delar av eller hela ön hävdats genom bete eller dylikt längre tillbaka i tiden. I den sydvästra delen finns en aktiv bäverhydda som är grävd in under strandbrinken. Figur 7. Långön med skogsmark och ett våtmarksområde bevuxet med vass. I vassområdet häckar bl.a. rörsångare, kanadagås samt grågås. 15

16 Närheten till fastlandet och öns storlek medför att artlistan för Långön av häckfåglar är tämligen lång, liksom antalet häckande par (Tabell 4). Totalt 26 arter med 38 häckande par befanns häcka på ön 2015, vilket är 15 arter fler jämfört med Orsaken till att så många fler arter tycks häcka 2015 jämfört med år 2000 är oklart. En möjlig förklaring som delvis kan förklara skillnaderna är något olika Tabell 4 Artlista häckfåglar Långön 2000 och Art Häckande 2000 Häckande 2015 Björktrast 1 0 Blåmes 0 2 Bofink 3 4 Drillsnäppa 0 1 Entita 0 1 Gransångare 0 1 Grå flugsnappare 1 1 Grågås 0 2 Gråsiska 1 1 Grönfink 0 1 Grönsiska 0 1 Kanadagås 3 5 Koltrast 0 1 Kungsfågel 0 2 Lövsångare 5 3 Nötväcka 0 1 Ringduva 0 2 Rödhake 2 1 Rödstjärt 0 1 Rörsångare 3 1 Stare 1 0 Steglits 0 1 Sädesärla 1 1 Sävsparv 2 1 Talgoxe 0 2 Trädgårdssångare 0 1 metodik i samband med inventeringarna tillsammans med en reell ökning av antalet arter/par. Av rödlistade häckfåglar på ön förekommer kungsfågel med två häckande par. Även på Långön tycks dock den rödlistade staren försvunnit som häckfågel. Av övriga intressanta noteringar kan nämnas inventeringsområdets enda rödstjärt som sjöng från Långön. Gråsiska, som noterades år 2000 på Långön med sitt första belagda häckningsfynd inom Trollhättans kommun, befanns häcka på ön även Grågås är en ny art för Långön och kanadagås häckar här med 5 par. Drillsnäppa befanns häcka med ett par runt ön där den ena av fåglarna befanns vara helt albinistisk (Figur 8). Förslag till hänsyn och skyddsåtgärder Utifrån områdets karaktär och artsammansättning finns inga direkta hänsyn eller skyddsåtgärder att föreslå. Däremot kan behovet av en uppstädning av ön nämnas då det i viken på öns norra del fanns en del dumpat skräp längs med stranden. Figur 8. Albino drillsnäppa (t.v.) samt tallbevuxna hällmarker på Långön. 16

17 Ljungön Även Ljungön delas i två delar av en mindre kanal som eroderats fram av vågsvall men sannolikt har även bävern bidragit till kanalen bildats. Området närmast kanalen är låglänt och till viss del försumpat. Här består trädskiktet främst av klibbal med mindre inslag av björk och olika viden. Öns norra och södra delar är mer höglänta, delvis med berg i dagen där barrskog dominerar. Inslaget av gran är som störst på öns centrala delar med ett allt mer ökande inslag av tall när hällmarkerna ökar mot öns nord- och sydände. Enstaka större ekar förekommer liksom skogsalm (Ulmus glabra). Skogsalm är sedan 2015 rödlistad som akut hotad (CR) pga. almsjukan. I buskskiktet förekommer ask, olvon (Viburnum opulus), tibast 2 (Daphne mezereum), alm. I fältskiktet noterades bl.a. blåsippa (Hepatica nobilis), grönpyrola och kaprifol (Lonicera caprifolium). Figur 9. Ljungön i huvudsak bevuxen med skogsmark bestående av klibbal i dess centrala delar samt barrskog norr och söder. Ön delas i två delar av en mindre kanal som eroderat/grävts fram av bäver. 2 Tibast är mycket giftig, speciellt dess bär och bark. 17

18 Tabell 5. Artlista häckfåglar Ljungön Art Häckande 2015 Blåmes 1 Bofink 2 Drillsnäppa 1 Grågås 7 Kanadagås 6 Lövsångare 2 Rödhake 1 Sädesärla 1 Talgoxe 1 Trädgårdssångare 1 Artlistan med häckfåglar på Ljungön är relativt artfattig och domineras av grågås (7 par) och kanadagås (6 par). Ett bo av knölsvan hittades men bedömdes på grund av dess skick härröra från Inga rödlistade häckfåglar noterades på Ljungön Inga data om häckfåglar på ön finns tillgängliga från 2000 års inventering, varför någon jämförelse inte är möjlig. Förslag till hänsyn och skyddsåtgärder Häckfågelfaunan föranleder inga omfattande förslag till särskilda hänsyn eller skyddsåtgärder. Gäss som ruvar är förhållandevis utsatta och störningskänsliga och flyr från boet i närvaro av bl.a människor, vilket gör framförallt ägg och ungar exponerade för predatorer. Figur 10. Blommande tibast (t.v.) samt ett av bäver bearbetat lövträd (t.h.) på Ljungön. 18

19 Slottsön Slottsön är idag obebyggd men har en intressant historia som medeltida fästningsborg. Försvarsborgen Ekholm uppfördes på ön någon gång under 1300-talet. Borgen raserades enligt uppgift någon gång mellan talet. Under talet byggdes en stuga och ladugård på ön som bl.a. beboddes av en fiskare. I modern tid har flera byggnader uppförts, senast en sommarstuga som dock är borta idag. Öns historia har satt sin prägel på öns vegetation eftersom man här finner flera mycket stora träd av flera olika arter. Hela ön är skogsbevuxen med framförallt lövträd som bildar ett tätt slutande lövverk. Bland lövträden påträffas bl.a. ett par större almträd, vilka är rödlistade som akut hotade (CR) och därmed skyddsvärda. Inga tecken på almsjuka kunde observeras Även ask förekommer frekvent på ön, vilken också är rödlistad i hotkategorin starkt hotad (EN), främst pga. askskottsjukan. Övriga större lövträd på ön utgörs av klibbal, bok (Fagus sylvatica), lind (Tilia cordata) och ek. På grund av öns historia med bebyggelse i olika omgångar påträffas en del trädgårdsväxter såsom vinbär (Ribes rubrum), syren (Syringa vulgaris), fläder (Sambucus nigra), snöbär (Symphoricarpos albus) och akleja (Aquilegia vulgaris). Hassel (Corylus avellana) förekommer också liksom tibast. Figur 11. Slottsön bevuxen med skog av framförallt flera stora lövträd i form av alm, bok, lind, ask, björk och ek. 19

20 Artlistan av häckfåglar på ön 2015 består av 12 arter, vilka förekommer med ett par vardera. Sannolikt är antalet häckade individer flera men mycket av aktiviteten skedde högt upp i trädkronorna, vilket gjorde ön något svårinventerad. En indikation på detta är att ytterligare 10 arter observerades på ön men endast vid ett tillfälle och/eller under sådana omständigheter att häckning inte kunde konstateras. Tabell 6. Häckfåglar på Slottsön Art Häckande 2015 Blåmes 1 Bofink 1 Drillsnäppa 1 Grågås 1 Gärdsmyg 1 Koltrast 1 Lövsångare 1 Nötväcka 1 Rödhake 1 Svarthätta 1 Sädesärla 1 Talgoxe 1 Inga av de identifierade häckande arterna 2015 är rödlistade. Enligt rapporten från inventeringen 2000 noterades att ön var fågelfattig och sannolikt noterades inga häckningar överhuvudtaget. Noterbart är också att inga gäss häckade på ön, inte osannolikt beroende på det välutvecklade trädskiktet med tätt slutande löv- och grenverk. Förlag till hänsyn och skyddsåtgärder. Förekomst av de rödlistade träden alm och ask tillsammans med flera andra stora och skyddsvärda lövträd medför att hänsyn bör tas i samband med eventuella röjningar/nedtagning av träd på ön. Eventuellt kan mer skyddsvärda träd behöva frihuggas för att förlänga livslängden ytterligare. Den brygga som finns på öns västra sida kan även behöva ses över alternativt tas bort med tanke på att den delvis är i dåligt skick och kan utgöra en säkerhetsrisk för besökare. Figur 12. Ett av de större bokträden på Slottsön (t.v.) samt bofink (t.h.) på Slottsön. 20

21 Sågarön Sågarön består av två större skär samt några mindre som knappt höjer sig över vattenytan. Endast den större hyser ordentlig trädvegetation som främst består av klibbal, björk och någon enstaka gran. Övriga öar/skär utgörs av hällmarker där det som mest förekommer begränsad buskvegetation. De båda större öarna nyttjas främst som rastplats för bl.a. skarvar och gäss, vilka satt sina avtryck i avlagringar av fågelspillning där rödblära (Silene dioica) växer rikligt. Figur 13. Sågarön består av två större skär samt några mindre som knappt når över vattenytan. Häckfågelfaunan är fåtalig och utgörs av tre arter (Tabell 7). Ett par gråsiska observerades födosöka på ön samt en misstänkt observation av en uppflog av en liten tätting (ej säkert artbestämd) av trolig gråsiska gjordes vid ett senare tillfälle, vilket indikerar att arten möjligtvis också häckar på ön med ett par. Storskarv (Phalacrocorax carbo) observerades rasta på ön vid flera tillfällen, som mest med 8 individer. På skären rastade Tabell 7. Häckfåglar på Sågarön 2000 och Art Häckande 2000 Häckande 2015 Bofink 0 1 Grågås 0 1 Kanadagås 0 1 Knölsvan 1 0 Sävsparv 1 0 även silltrut (Larus fuscus) och havstrut (Larus marinus) vid några tillfällen. 21

22 Förslag på hänsyn och skyddsåtgärder Inga aktuella hänsyn eller skyddsåtgärder föreslås. Häckfåglar Göta älv 2015 Figur 14. Ena individen i ett par av gråsiska som observerades födosöka på Sågarön (t.v.) samt frodigt växande rödblära på Sågaröns fågelgödslade hällmark (t.h.). 22

23 Grötholmen Även Grötholmen är helt bevuxen med skogsmark. Öns litenhet till trots är den tämligen kuperad med dess högsta punkter centralt på ön. På öns sydsida påträffas ett par större bokträd som är flerstammiga och med tämligen imponerande diameter i brösthöjd. Övriga förekommande träd på Grötholmen är björk samt gran och enstaka tallar. I buskskiktet förekommer såväl ask som alm, olvon och tibast. En enstaka planta av orkidén 3 tvåblad (Listera ovata) observerades på ön. En aktiv bäverhydda finns på ön i sundet mellan Grötholmen och Lövön. Figur 15. Grötholmen är även den till helt skogsbevuxen, främst av lövträd. Totalt häckade 12 olika arter på Grötholmen 2015, vilket är fem arter fler än vad som observerades 2000 (Tabell 8). Flest häckande par uppvisar grågås med fyra par, vilket är ett mönster som går igen i hela inventeringsområdet. Av rödlistade häckfåglar på Grötholmen märks kungsfågel (sårbar, VU). Även på Grötholmen saknas stare som häckfågel, vilken påträffades i samband med inventeringen Noterbart är också den observation som gjordes 5 juni 2015 när ett stort antal tornseglare (>75), ladusvalor (>50) och hussvalor (>50) samtidigt födosökte över trädtopparna över Grötholmen. 3 Alla orkidéer är fridlysta 23

24 Förslag på hänsyn och skyddsåtgärder Inga aktuella hänsyn eller skyddsåtgärder föreslås. Uppsättning av holkar för stare kan förbättra möjligheterna för arten att återkomma som häckfågel på ön. Tabell 8. Häckfåglar på Grötholmen 2000 och Art Häckande 2000 Häckande 2015 Blåmes 0 1 Bofink 1 1 Grågås 0 4 Grönfink 0 1 Kanadagås 1 1 Kråka 1 0 Kungsfågel 0 1 Lövsångare 1 1 Nötväcka 0 1 Rödhake 1 1 Stare 1 0 Svarthätta 0 1 Talgoxe 1 0 Trädgårdssångare 0 1 Trädkrypare 0 1 Figur 16. Ett av de flerstammiga större bokträden på Grötholmen (t.v.) samt bäverhyddan på öns norra del (t.h.). 24

25 Bockön Sett till trädskiktet skiljer sig Bockön en del från övriga öar vad gäller vegetationen. Trots att ön är tämligen liten påträffas här ett förhållandevis stort antal större ekar, varav något/några av ekarna är av sådan dimension att det sannolikt faller inom ramen för vad som betraktas som skyddsvärda träd 4. Dock är konditionen på flera av ekarna dålig, bl.a. beroende på igenväxning av gran och björk. Vissa av ekarna uppvisar även gnagskador från bäver där någon ek till och med fällts/dött av dessa skador. Förekomst av stående död ved är därför tämligen riklig på ön. Buskskiktet, som är relativt dåligt utvecklat, består bl.a. av lönn och hassel. Figur 17. Bockön är helt skogsbevuxen, främst av större ekträd i varierande kondition. Artlistan av häckfåglar är tämligen kort och uppgår till 8 arter (Tabell 9). Även här är grågås den mest talrika arten med två häckningar. Inventeringsområdets enda häckning av fiskmås påträffades på Bockön. Av rödlistade arter noterades kungsfågel. Korp noterades vid två olika tillfällen på ön, varför den enligt inventeringsmetodens kriterier skall anses vara häckfågel. Dock kunde aldrig något bo 4 a) jätteträd; träd grövre än 1 meter i diameter på det smalaste stället under brösthöjd*. b) mycket gamla träd; Gran, tall, ek och bok äldre än 200 år. Övriga trädslag äldre än 140 år. c) grova hålträd; träd grövre än 40 cm i diameter i brösthöjd med utvecklad hålighet i huvudstam. 25

26 konstateras. Inga data från inventeringen 2000 finns tillgängliga för Bockön, varför ingen jämförelse kunde göras. Tabell 9. Häckfåglar på Bockön Art Häckande 2015 Bofink 2 Fiskmås 1 Grå flugsnappare 1 Grågås 4 Korp 1 Kungsfågel 1 Lövsångare 1 Talgoxe 1 Förslag till hänsyn och skyddsåtgärder Befintliga ekar har potential att utvecklas ytterligare till än mer skyddsvärda träd. Dock krävs att dessa frihuggs, där gran och björk som växer i ekarnas närhet behöver tas bort för att förhindra att de sakta dör och tynar bort. För att skydda kvarvarande ekar från ytterligare eller nya gnagskador från bäver kan det vara aktuellt att genomföra åtgärder som att näta in stambaser. Figur 18. Bäverfälld ek på Bockön (t.v.) samt hane storskrak observerade i vattenområdet utanför (t.h.) 26

27 Lövön och Flintön Lövön är den största ön inom inventeringsområdet. Den närbelägna lilla ön Flintön behandlas tillsammans med Lövön. Sannolikt har Lövön fram till relativt sen tid använts som betesmark eftersom merparten av skogen är relativt ung. Vegetationen på ön indikerar näringsrik jordmån och är på sina håll lundartad och svårgenomtränglig. Hela ön är relativt flack, särskilt i dess norra del där grundvattnet ligger högt varför ett alsumpkärr har utvecklats på platsen. I kanten av kärret växer en del vass. Ett par äldre diken tvärs ön indikerar att man en gång försökt dränera bort vatten från lägre liggande partier på ön. Skogen på ön domineras annars av lövträd där björk är talrikast. Ek, sälg, fågelbär, ask, lönn, rönn och bok förekommer i varierande omfattning. Gran och enstaka tallar påträffas också. Avsaknad av sentida hävd på ön har medfört att gran alltmer tränger sig in. Större däggdjur i form av rådjur observerades på ön vid två olika tillfällen, liksom mink vid ett tillfälle. Flintön, utgörs av hällmark bevuxen med enstaka träd. Figur 19. Lövön är till största delen bevuxen med lövskog som på sina ställen är lundartad och svårgenomtränglig. Våtmarkerna i norr utgörs främst av alsumpskog men med visst inslag av vass i ytterkanten. Flintön består till övervägande del av hällmark. 27

28 Tabell 10. Häckfåglar på Lövön 2000 och Art Häckande 2000 Häckande 2015 Blåmes 2 2 Bofink 8 3 Drillsnäppa 0 1 Gransångare 0 1 Grågås 0 3 Gråsiska 0 1 Grönfink 1 1 Grönsiska 0 1 Grönsångare 0 1 Gärdsmyg 1 3 Härmsångare 1 1 Härmsångare 0 1 Järnsparv 1 0 Kanadagås 1 3 Koltrast 1 2 Kungsfågel 2 1 Lövsångare 11 5 Nötväcka 0 1 Ringduva 1 2 Rödhake 2 2 Stare 2 0 Steglits 0 1 Storskrak 0 2 Svarthätta 2 4 Svartvit flugsnappare 0 1 Sävsparv 0 1 Talgoxe 0 2 Trädgårdssångare 3 1 Trädkrypare 0 1 Artlistan av fåglar på Lövön är tämligen lång och omfattar hela 27 arter med totalt 48 häckande par (Tabell 10) observerades 15 arter på Lövön där lövsångare häckade med hela 11 par. Även 2015 utgjorde lövsångare den mest talrika häckfågel på Lövön,om än i betydligt mindre numerär (5 par). Precis som på övriga öar i inventeringsområdet där stare förekom år 2000 har den försvunnit som häckfågel på Lövön Ett par drillsnäppa befanns vara häckfåglar i området och de rörda sig framför allt på öns nordvästra sida samt emellanåt upp mot Flintön. Storskar noterades med två häckande par eftersom två honor med varsin kull av nyckläckta ungar observerades i anslutning till ön. Storskrak häckar ofta i trädhål eller liknande, varför det är fullt möjligt att häckning skett på annat ställe än just Lövön. Av rödlistade arter förekommer sävsparv med en häckning i våtmarksområdet i norra delen av ön. En intressant observation utgörs av en storlom som fiskade vid Lövöns strandkant vid ett tillfälle i juni månad. Även vid ett av de första inventeringsbesöken observerades storlom men då utanför inventeringsområdet. Det är inte osannolikt att det förekommer häckning av arten i Stallbacka men trots extra insatser med eftersök efter storlomsbo inom inventeringsområdet kunde inget sådant hittas. På Flintön befanns inga häckfåglar finnas Förslag till hänsyn och skyddsåtgärder Befintlig häckfågelfaunan föranleder inga förslag till särskild hänsyn eller skyddsåtgärder. Återupptaget bete/annan hävd på ön för att hålla undan förbuskningen som pågår på ön och bitvis gör den svårgenomtränglig. Uppsättning av holkar för stare kan bidra till att arten återkommer som häckfågel på ön. 28

29 Figur 20. Avsaknad av hävd medför igenväxning med gran och förbuskning på lövön (t.v.). Storlom som fiskade yngel vid Lövöns strandkant (t.v.). 29

30 Kolön Kolön är en flack ö som ligger närmast farleden öster om området. Östsidan av ön uppvisar tämligen stora erosionsskador på östsidan, vilket bl.a. visar sig i att öns norra spets numera saknar landförbindelse med övriga delar av ön. Denna del av Kolön domineras också av våtmark bevuxen med framförallt vass och klibbal. Öns södra del ligger något högre och sannolikt på mer fast berggrund, den är skogbevuxen med i huvudsak lövträd och med relativt tät krontäckning (> 75 %). Trädskiktet domineras av björk men med ett större inslag av klibbal på lägre partier av ön som gränsar mot våtmarkerna och strandkanten. Enstaka ek och fågelbör påträffas också. Buskskiktet är tämligen dåligt utvecklat och består av enstaka olvon, hagtorn, ask, rönn och hallon. Figur 21. Kolön är en flack ö bevuxen i huvudsak med skog på dessa södra del. Norra delen domineras av en våtmark bevuxen med vass och klibbal som omgärdar ett mindre skogsparti. Kolöns norra spets är numera avskild från övriga delar på grund av erosion från bl.a. svallvågor. Totalt sett befanns 17 arter häcka på Kolön 2015 (Tabell 11), de flesta dock endast som enstaka par. Undantaget utgörs av grågås som konstaterades häcka med hela 21 par Grågåsen är jämnt spridd på hela ön, möjligtvis med en viss dragning till öns östsida. Jämfört med år 2000 när inga häckningar fanns på Kolön är det givetvis en markant ökning, som också återspeglar grågåsen kraftiga generella 30

31 Tabell 11. Häckfåglar på Bockön Art Häckande 2000 Häckande 2015 Blåmes 0 1 Bofink 1 3 Drillsnäppa 0 1 Grågås 0 21 Gråsiska 0 1 Grönsiska 0 1 Gärdsmyg 1 0 Härmsångare 0 1 Kanadagås 1 2 Kråka 1 0 Lövsångare 3 2 Nötväcka 0 1 Rödhake 0 1 Svarthätta 0 1 Svartvit flugsnappare 0 1 Sädesärla 0 1 Sävsparv 0 1 Talgoxe 0 1 Trädgårdssångare 0 1 ökning i landet under den senaste 20 årsperioden (Ottosson, Ottvall m.fl. 2012). Sävsparv (rödlistad hotkategori VU) häckar i anslutning till våtmarken på öns norra del. Gråsiska tycks också häcka med ett par på Kolön. Förslag till hänsyn och skyddsåtgärder Grågås är på inget sätt en hotad art i dagsläget men det stora antalet häckningar på ön samt störningskänsligheten hos ruvande gäss under tidig vår kan föranleda vissa hänsynstagande i samband med en eventuell ökad tillgänglighet till ön. Figur 22. Nyligen utkläckt bo av grågås på Kolön (t.v.) samt södra delen av Kolön. 31

32 Diskussion Antalet observerade arter som häckar med minst 1 par inom hela inventeringsområdet uppgår till 39 stycken. Vid inventeringen 2000 observerades 55 olika häckande arter men då inom ett betydligt större område, vilket är att förvänta. Generellt sett förväntas fler arter häcka inom ett större område, bl.a. på grund av att ett större område oftast uppvisar fler olika typer av biotoper vilket skapar levnadsutrymme för fler olika arter. Ett försök till att extrahera antalet häckande arter från inventeringen genomförd år 2000 i motsvarande område 2015 resulterade i 31 häckande arter, vilket är jämförbart och ungefär i samma nivå som för 2015 (39 arter). En mer ingående analys över häckfågelfaunan i området visar dock på en hel del mellanårsvariation som indikerar en dynamik i artsammansättningen som varierar mellan åren beroende på mer eller mindre kända faktorer. Den sammanlagda artlistan för inventeringarna 2000 och 2015, samt i motsvarande inventeringsområde, resulterar i en artlista om hela 46 arter, varav endast 23 arter är gemensamma för de båda åren. Arter gemensamma mellan åren är i stort sett alltid sådana arter som förekommer med 2 eller flera häckande par vid de båda åren. Att arter som förekommer som fåtaliga kan av rena slumpskäl utebli från inventeringsresultatet, eller så är det populationsdynamiska effekter när små "populationer" försvinner och återkommer i området mellan åren, dvs. arter som förekommer fåtaligt uppvisar årsvariationer som märks tydligt (förekomst/ej förekomst). Sett över flera år är det inte alls osannolikt att artlistan inom det aktuella inventeringsområdet ligger på i storleksordning arter. En genomgång av de fåglar vars "population" förändrats i numerär mellan 2000 och 2015, inom inventeringsområdet, visar att stora delar av, om inte hela, dessa förändringar bäst förklaras genom generella förändringar i landet. Arter som ökat med mer än 200 % i området mellan åren 2000 och 2015 är drillsnäppa, grågås, gråsiska, grönsiska, ringduva, steglits, svarthätta och talgoxe. För sex av dessa arter förklaras dessa förändringar bäst utifrån konstaterade mer eller mindre kraftiga generella populationsökningar som skett i landet under det senaste decenniet (Ottosson, Ottvall m.fl. 2012). De arter som inte passar in i denna bild utgörs av drillsnäppa och talgoxe, vars observerade ökningar är mer svårförklarade. Arter som uppvisar en större negativ förändring inom inventeringsområdet (minskat mer än 200%) mellan åren förklaras också bäst utifrån de mer generella konstaterande populationsförändringar som skett i landet (Ottosson, Ottvall m.fl. 2012). Både stare och kråka uppvisar kraftiga generella populationsminskningar i landet. Samtliga inventerade öar och strandzonen vid Knorren är mer eller mindre skogbevuxna av löv eller blandskog. Generellt har det sannolikt förekommit någon form av hävd på merparten av öarna historiskt sett. I dagsläget finns ingen hävd att tala om på öarna, endast strandzonen vid Knorren hävdas i någon form eftersom den sköts lite grand som en "parkmiljö". Avsaknad av hävd på öarna innebär att de långsamt växer igen, vilket märks bl.a. på ett allt mer ökat inslag av ung gran på flera av öarna. Ett bra exempel på detta utgör Bockön som tidigare sannolikt varit betydligt mer öppen och bevuxen av större ekar. Kvarvarande ekar på ön konkurrerar just nu med uppväxande granar och 32

33 björkar, vilket på sikt kommer medföra att ekarna försvinner om inte röjning sker. Bäverns framfart i området påskyndar processen med att decimera ekarna på ön i och med att den vid vissa tillfällen bevisligen även ger sig på större ekar. Även på flera av de andra öarna krävs någon form av skötselåtgärder för att bibehålla befintlig lövblandskog och undvika alltför stort inslag av gran. Vad gäller fågellivet inom inventeringsområdet är det värt notera att i enlighet med Artskyddsförordningen (Miljödepartementet 2007) är samtliga fåglar i Sverige fridlysta. Skyddets omfattning varierar dock beroende på om arterna i fråga är upptagen i Fågeldirektivet och/eller är rödlistade. Genomförda inventeringar 2015 har påvisat att tre rödlistade och en fågeldirektivsart noterats som häckfåglar i området. Två av dessa tre arter är mer eller mindre knutna till våtmarksmiljöer (rosenfink samt sävsparv). Övriga två är kungsfågel (knuten till skogmiljö) och törnskata (främst knuten till busk- och jordbruksmiljöer). Mindre partier av våtmarker inom inventeringsområdet finns framför allt i västra delen av strandzonen vid Knorren, på Långön, Kolön samt Lövön. Generellt sett är våtmarker viktiga miljöer för att bevara biologisk mångfald inklusive fåglar, varför eventuella framtida exploateringsprojekt inom inventeringsområdet bör ha som miniminivå att inte påverka dessa negativt i någon omfattning. Gäss är förhållandevis störningskänsliga under ruvningsperioden. Det stora antalet häckade gäss på Kolön innebär att en ökad tillgänglighet under den känsliga ruvningstiden i mars/april riskerar att medföra ökad störning på de häckande grågässen i området. Efter kläckning lämnar föräldrar och ungar området i stort sett omgående varför störningsrisken då upphör. Grågäss är dock inte utpekad som särskilt skyddsvärd eller rödlistad och uppvisar för närvarande en starkt ökande populationstrend i Sverige (Ottosson, Ottvall m.fl. 2012). Hela det aktuella inventeringsområdet tillsammans med övriga delar i området i Göta älv från Stallbackbron och Knorren uppvisar en stor variation i olika miljöer där flera olika biotoper möts inom en relativt begränsad yta. Sådana miljöer ger upphov till förutsättningar för en hög artrikedom och biologisk mångfald. Ur ett fågelperspektiv visar genomförda fågelinventeringar i området på en förhållandevis rik fågelfauna i området och även om det framförallt är mest "vanliga" fåglar som förekommer, speglar resultaten också en dynamik där vissa arter förekommer årligen medan andra uppträder mer eller mindre tillfälligtvis i området som häckfåglar. Tillsammans med det faktum att området även uppvisar kvalitéer som en rast- och övervintringslokal för många arter, är området åtminstone att betrakta som unikt i ett lokalt och regionalt perspektiv. Eventuella exploateringsprojekt i området bör därför planeras noggrant för att minimera den negativa påverkan det kan medföra. Samtidigt medför en ökad tillgänglighet till öarna möjlighet för fler människor att uppleva området samtidigt som det också skapar nya förutsättningar för lämpliga skötselåtgärder som kan gynna den biologiska mångfalden i området. 33

34 Referenser Hullsjöns fältstation (2001). "Inventering av fågellivet vide Göta älv mellan Knorren/Trollhättans hamn och Stallbackabron. Rapport 13." Miljödepartementet (2007). SFS 2007:845. Artskyddsförordningen. Naturvårdsverket (2012). "Undersökningstyp: Fåglar, revirkartering, generell metod. Version 1: " Ottosson, U., R. Ottvall m.fl. (2012). Fåglarna i Sverige - antal och förekomst. Halmstad, SOF. Rådets direktiv 79/409/EEG Fågeldirektivet. Sandström, J., U. Bjelke m.fl. (2015). Tillstånd och trender för arter och deras livsmiöjöer - rödlistade arter i Sverige Uppsala, ArtDatabanken, SLU. 34

35 Bilaga 1 Använda förkortningar i artkartor (bilaga 2-4) Förkortning Svenskt namn Vetenskapligt namn Rödlistning 2015 BT Björktrast Turdus pilaris BM Blåmes Parus caeruleus BO Bofink Fringilla coelebs DS Drillsnäppa Actitis hypoleucos ET Entita Parus palustris FISKM Fiskmås Larus canus GA Gransångare Phylloscopus collybita GF Grå flugsnappare Muscicapa striata GGÅS Grågås Anser anser GÅ Gråsiska Carduelis flammea GK Grönfink Carduelis chloris GI Grönsiska Carduelis spinus GÖ Grönsångare Phylloscopus sibilatrix GY Gärdsmyg Troglodytes troglodytes HI Härmsångare Hippolais icterina KGÅS Kanadagås Branta canadensis KT Koltrast Turdus merula KORP Korp Corvus corax KF Kungsfågel Regulus regulus Sårbar (VU) LÖ Lövsångare Phylloscopus trochilus NV Nötväcka Sitta europaea RD Ringduva Columba palumbus RO Rosenfink Carpodacus erythrinus Sårbar (VU) RH Rödhake Erithacus rubecula RS Rödstjärt Phoenicurus phoenicurus RR Rörsångare Acrocephalus scirpaceus SKDOPP Skäggdopping Podiceps cristatus SG Steglits Carduelis carduelis SSKRAK Storskrake Mergus merganser SH Svarthätta Sylvia atricapilla SF Svartvit flugsnappare Ficedula hypoleuca SÄ Sädesärla Motacilla alba SV Sävsparv Emberiza schoeniclus Sårbar (VU) TX Talgoxe Parus major TR Trädgårdssångare Sylvia borin TK Trädkrypare Certhia familiaris TS Törnskata Lanius collurio B TÖ Törnsångare Sylvia communis ÄS Ärtsångare Sylvia curruca Upptagen Fågeldirektivet

36 Artkarta Knorren och Långön Bilaga 2

37 Artkarta Ljungön, slottsön och Sågarön Bilaga 3

38 Artkarta Bockön, Grötholmen, Lövön, Flintön och Kolön Bilaga 4