Spelet om Beredskapsåret 1940 Av Ragnar Karlsson Bearbetad av Gunilla Rubbestad

Transkript

1 Spelet om Beredskapsåret 1940 Av Ragnar Karlsson Bearbetad av Gunilla Rubbestad Akt 3 Förkortad version Hösten 1940 Personer: Thure 65 småbrukare Johanna 60 hans hustru Greta 63 Johannas syster Stina 30 dotter Mona 78 mormor Länsman Berättaren: Trots att det inte är krig i Sverige så bestämmer kriget nästan allt i samhället. Över män ligger nu inkallade och vaktar våra gränser. Runt stränderna på ön ligger nu taggtrådshinder för att förhindra tyskarna att landstiga. Alla livsmedel samt kläder och skor är ransonerade. Ingen tilldelning av bensin eller oljor till bilar eller båtar. Svartabörs handel har kommit igång. Scenen föreställer: Köket i en småbrukarfamilj på Tjörn I fonden en radio, övrig spartansk möblering med köksbord och 4 stolar och en soffa. Vid scenens början sitter alla kvinnorna och stickar med grått garn. Thure sitter och läser tidning. 1

2 Avsnitt Johanna kommer hem efter ett besök i affären och störtar fram till Ture. Johanna: Dom säger på byn att du ligger bakom en klippa och spanar med kikare på tornsvalorna när de badar nakna? Är detta riktigt! 02 Thure: Vem har sagt det? 03 Johanna: Det gör detsamma, vem som sagt det, jag vill veta om det är sanning. 04 Thure: Det är ren lögn. Du tror väl inte på skvallerkärringar som försöker att göra sig märkvärdiga. 05 Stina: Men pappa har väl ingen kikare, eller hur? 06 Greta: Men var kan de ha fått en sån historia ifrån om det inte ligger någon sanning i den. 07 Thure: Du vet väl att av en fjäder så kan det bli en höna. 08 Greta: Vad skulle det var för fjäder menar du? 09 Stina: Pappa har på sistone börjat prata om alla minor som flyter iland och exploderar. Han kanske spanar efter minor? 10 Johanna: (Tittar strängt på Thure) Nu vill jag veta vad menar du med en fjäder som blir en höna? 11 Thure: Ja, du har väl hört den där barnsagan om hönan som hade tappat en fjäder osv. 12 Greta: Men Thure, har du tappat en fjäder menar du? 13 Stina: (Skrattar) Skulle pappa vara klädd i fjädrar, det var då för dråpligt. 14 Thure: (Tvekande) Det är som Stina sade, jag är orolig för alla minorna som kommer flytande och det hände för en tid sen att en mina krockade med en sjöbod i Skärhamn och exploderade så hela sjöboden for upp i det blå. 15 Stina: Ja, det hörde jag när du berättade. Blev någon person skadad? 16 Thure: Nej detta hände sent en kväll så ingen människa var i närheten. 2

3 17 Johanna: Men vart vill du komma,. Vad har detta med fjädrar att göra. 18 Thure: Jo, jag tänkte jag, att jag skulle hålla utkik efter de här minorna när de kommer flytande och då vore det bra att en kikare. Och därför frågade jag handlaren Albert om han hade någon kikare som jag kunde få låna, men det hade han inte, men sen när vi hade språkats vid en stund så sa han att han kunde skicka efter en kikare som jag kunde få låna. Och på den vägen är det. 19 Johanna: Så då har du en kikare och ligger och spanar efter minor? 20 Thure: Javisst, så är det. 21 Greta: Men Thure, det där ryktet som går om dig, det talar om att du låg bakom en stor sten vi Säby ö, och det är ju där som tornsvalorna badar nakna, men där har du väl inte sjöboden. 22 Thure: Jag tyckte jag såg hornen på en mina komma flytande ute till havs. Det var därför jag låg där och spanade. 23 Greta: Men du sa att du var rädd för sjöboden, att det skulle driva iland i en mina och spränga den, och du har väl ingen sjöbod vid Säby ö. 24 Thure: Nej, det är alldeles riktigt, där har jag ingen sjöbod, men nu grunnar jag på att flytta det till en skyddad vik där inte västanvinden ligger på, och då kom jag på, att Säby ö kunde vara lämpligt, det var därför jag låg där och spanade. 25 Johanna: Men Thure, Det har du aldrig nämnt för mig att du har planer på att flytta sjöboden. 26 Avsnitt ******************** Thure: Nej, det var en ny tanke som jag kom på alldeles nyss, den har jag aldrig nämnt för någon. ***************************************** Johanna: Thure, det en allvarlig sak som jag vill att du ska svara på, och du ska inte ljuga för mig. Har du börjat smygsupa? 28 Stina: (Mycket förvånat) Super pappa!? 3

4 29 Thure: Nej, Stina, du kan vara lugn. Jag super inte, min mage tål inte brännvin. 30 Johanna: Det är något som inte stämmer, grannarna har sett dig på bolaget rätt så ofta, så dom har frågat mig om du har några problem som du måste dränka i sprit. 31 Thure: Åh, dessa skvallerkärringar. 32 Stina: Men pappa, varför köpte du sprit när du inte använder det? 33 Thure: Ja, det är en bra fråga Johanna: (Bestämt) Nu vill jag höra sanningen, vad är det du håller på med, Du ligger bakom en sten och kikar på badande lottor och springer på bolaget och köper sprit, vad har det tagit åt dig? 35 Thure: (Resignerat) Det är detta krigets fel alltihopa. Det är så här. Hade inte de här granna fruntimren kommit hit så hade jag inte behövt någon kikare och då hade jag aldrig behövt köpa ut ransonen på boken heller. 36 Johanna: Ransonen på boken och kikare. Hur hänger detta ihop? 37 Thure: Jo, det är så här (Funderar en stund) Allt brännvin som jag köper ut, lämnar jag direkt till Albert och då skriver han av min skuld på kikaren med 1 kr för varje liter. 38 Avsnitt 03 / 39 ******************* Greta: (Förvånad) Så du köper ut din ranson brännvin varje månad, och sedan går du till handlaren med det och då tjänar du en krona för varje liter. Är det så? Ture: (Nickar jakande) ********************************************* Johanna: (Argt) Så vi står i skuld till handlaren för en kikare. 40 Thure: Ja, så är det. 41 Johanna: (Mycket arg) Då går du till handlaren ögonaböj och lämnar tillbaka kikaren! 42 Thure: Nej, det kan jag inte med att göra, det gör jag bara inte. 4

5 43 Johanna: (Bestämt) Nu gör du som jag säger! 44 Thure (Börjar också bli arg) Du har inte med den här saken att göra, den är mellan mig och Albert. 45 Johanna: Du klarar inte av att hantera pengar, så nu har jag tagit över ansvaret för ekonomin, och detta vet du. 46 Thure: Jo, jag vet det, och det sa jag till Albert också 47 Johanna: Vad kostade kikaren då? 48 Thure: Det vet jag inte, men jag var i stan, och tittade på en och den kostade flera hundra kronor. 49 Johanna: En kikare som kosta flera hundra kronor. Den ska du lämna tillbaka i morgon dag. 50 Thure: Jag kan inte lämna tillbaka något som inte är mitt, kikaren är inte min, jag har bara lånat den. 51 Stina: Men pappa då, du har sagt att man ska vara ärlig och lämna tillbaka allt som man lånar. 52 Thure: Det är klart man ska lämna tillbaka allt som man har lånat, men det var inte riktigt så jag menade, Albert sade att när jag betalt kikaren så blir jag ägare till den, men jag har bara betalt 24 kr på den så det dröjer nog många år, men under tiden så får jag låna den. Handlaren var med mig ute och spana på fåglarna här om kvällen. 53 Johanna: Fåglarna? Vilka fåglar tittade ni på då? 67 Thure: Ja det är lika bra du får reda som det är. Vi var ute och tittade på de där tornsvalorna när dom höll till vid Säby ö och badade. 68 Johanna: Och dom badade nakna förstås. 69 Thure: Ja, det ingår visst inga baddräkter i lottauniformen, har de sagt. 70 Greta: Har du pratat med dom också? 71 Johanna: När var du där sist? 72 Thure: (Tvekar ) Hm jag har aldrig varit där. 5

6 73 Johanna: Nu ljuger du igen, det ser jag på dig. 74 Thure: Ja, det vill säga Albert och jag gjorde ett besök där en kväll för att upplysa dom om att de absolut inte fick göra upp eld när det var mörkt, och då lovade dom att inte göra det. 75 Johanna: Har du varit där flera gånger? 76 Thure: Nej jag har inte haft några skäl att gå dit mera. 77 Johanna: Men vad gör handlaren med brännvinet då, jag har jag aldrig sett honom full. 78 Thure: Han säljer det till skeppare och fiskare som behöver det för att byta till sig olja och bensin till sina båtar. 79 Greta: Du menar att Albert sysslar med svartabörs affärer. 80 Thure: Han säger att han gör det för att alla måste hjälpas åt i dessa svåra tider. Ridå! ****************************** Berättaren: Det har nu gått några dagar sedan sist och Tjörnborna lyssnade på Senaste nytt från TT i radion varje dag 2 gånger. Avsnitt 04 / 81 Stina kommer inrusande med andan i halsen. Stina: Jag har funnit en norsk flykting i vår sjöbod! Han är skadad i en fot, så han kan nästan inte gå, och han har haft ett slaganfall så han pratar så konstigt //så fort 82 Johanna: Norsk flykting i vår sjöbod! Herre Gud, vad skall vi ta oss till med honom då? 83 Stina: Han berättade att han var sambandsman i hjemmefronten, och var efterlyst av tyskarna och hoppades ta sig till England med någon båt. 84 Johanna: Hur länge hade han huserat i vår sjöbod då? 85 Stina: Vi måste hjälpa honom på något sätt. 86 Mona: Det är farligt och blanda sig i sådant. 87 Stina: Vadå sådant? Vad menar du, ska vi låta en medmänniska ligga i vår sjöbod och svälta ihjäl? 88 Greta: Men han skulle ju till England, hur skall vi få honom dit? 6

7 89 Stina: Vi hämtar honom i natt så han får vila sig här några dagar, och under tiden så hör vi oss för med skepparna i Skärhamn om det är någon som är villig att ta med honom som fripassagerare. 90 Johanna: Men behöver han läkarvård för den skadade foten, då måste vi ordna detta. 93 Thure: Det är nog bättre att låta honom ligga i sjöboden och skicka lite mat till honom och se om foten blir bättre. 94 Stina Kläderna var sönderrivna och smutsiga. Vi kan väl låta honom ligga här och vila sig några dagar. 95 Thure: Nej, här kan vi inte ha honom liggande. Vet du vad det innebär för oss om länsman får reda på att vi har en efterlyst norsk flykting inneboende. 96 Johanna: (Ironiskt) Nu ligger han i vår sjöbod, så då är han redan inneboende hos oss. 97 Greta: Men det är väl en helt annan sak. Vi har inte bjudit in honom till sjöboden. Han våldgästar oss. 98 Mona: Jag tycker han får klara sig själv, det är alldeles för farligt att blanda sig i såna saker. 99 Stina: (Arg) Nu tycker jag du skall gå ut och ge hönsen mat, mormor. 100 Mona går ut Mona: Kom ihåg att jag har varnat er! (Går ut) 101 Avsnitt ******************* Thure: Vi får tänka oss noga för.. det finns nog folk här i närheten som skulle gå till länsman och anmäla oss om de får reda på att vi har en norsk motståndsman boende hos oss. *************************************** Johanna:( Tittar ut genom fönstret) Nej, nu tror jag väggarna har öron. Se där ute, där kommer Länsman och han är på väg hitåt. 103 Thure: (Upprörd) Vad tusan ska han hit och göra i dag? Hästen har de ju redan tagit och jag har inte fått tag i någon ny häst än. Och mig kan de inte ta, jag är för gammal. 7

8 104 Greta: Han kanske ska informera oss om någon ny pålaga. 105 Det knackar hårt på dörren. Länsman och kapten Hansson kommer in och hälsar och presenterar sig. Johanna: (Öppnar dörren och ber länsman stiga in) Godmiddag, vad vill du oss nu då? 106 Länsman: Jo, jag har fått rapporter om att det lyser ur era fönster efter mörkrets inbrott, vi har kommit för att inspektera er mörkläggningsutrustning. 107 Johanna: Men snälla Länsman, här är det bara vi som bor. En liten fattig ensam stuga mitt ute på Tjörn lönar det sig inte att släppa bomber på. Det tror jag tyskarna förstår, dummare är de inte. 108 Länsman: Så enkelt är det inte, regeringen har utfärdat direktiv om total mörkläggning runt hela landets kuster. I förordningen står det ordagrant: Skyddspapper skall sättas upp för fönstren före kl Länsman: Var nu vänlig och ta fram er mörkläggningsutrustning så jag får titta på den. 110 Thure: Vi har inte hunnit skaffa några mörkläggnings gardiner än. 111 Länsman: Det borde ni ha gjort, nå då får ni skaffa det under dagen, skulle ni inte lyckas med det får ni mörklägga med hjälp av filtar eller täcken. 112 Johanna: Våra sängkläder har vi i sängen och inga extra har vi. 113 Länsman: Då ser jag ingen annan råd än att jag måste utfärda förbud mot att tända lampor, stearinljus eller annan belysning i hemmet efter mörkrets inbrott. Detta förbud gäller fr.o.m. i dag och tills ni skaffat skyddspapper 114 Länsman. Ja, då ska inte vi störa längre utan säga adjö. 115 Länsman lämnar scenen. Avsnitt ******************************************** Johanna: Jag skulle bra gärna vilja veta vem det är som 8

9 06 / 116 har skickat länsman på oss. 117 Thure: Det kommer nog fram ska du se. 118 Stina: Hur ska vi kunna hjälpa den stackars norrmannen som ligger i vår sjöbod nu då? Ska jag gå dit med mat och säga att vi hämtar honom snart, eller hur ska vi göra? 119 Thure: Låt oss fundera tills i morgon, han klarar sig säkert en dag till. 120 Johanna: Jag tycker vi ska gå dit med mat och rena kläder i dag. Och sen får du höra vad det kan vara för fel på hans ben. 121 Greta: Vi får försöka att luska efter om det är någon skeppare som har någon last till England nu. Det borde det gå att hitta Johanna: Jag tänker på rena kläder till honom. Jag får leta på vinden, det skall nog finnas några gamla kläder som kan passa. Det kan inte spela så stor roll när han håller sig gömd, hur han är klädd. 124 Stina: Då tar jag med lite mat och kläder och cyklar till honom i kväll. 125 Thure: (Bestämt) Nej säger jag! Det gör du inte! Vi måste tänka oss för noga vad det är för risker som vi tar. Och så måste hela familjen vara överens om hur vi ska göra. Det är inte så enkelt att gömma en flykting. 126 Johanna: Nu gör vi så här. Stina du får göra iordning bröd och smör och något pålägg som har vi i skafferiet och packa ner det i ryggsäcken, och ta med något att dricka. Jag går upp på vinden och letar reda på några gamla kläder. Du får ta en tur till sjöboden och prata med honom och försöka få reda på hur det är med hans ben, om han kan cykla med sitt skadade ben. 127 Stina: Och om han nu kan cykla, kan jag säga att han får ta min cykel och jag kan gå hem. 128 Thure: Nej, nej inte i dag inte. Vi måste skaffa någon 9

10 som tar honom över till England också. 129 Greta: Är det inte några fiskare som brukar ligga utanför Skottland och fiska, någon av dom borde kunna ta med honom. 130 Thure: Det låter som en framkomlig idé. (Här uppkommer en paus) Jo,. du Johanna, det är en sak som jag har tänkt på länge, som jag skulle vilja prata med dig om. 131 Johanna: Prata på du. 132 Thure: Jo, det är ju så att när militären tog hästen från mig så har jag lite knapert med inkomsterna. 133 Johanna: Ja, vad tänker du att göra åt det då? 134 Thure: Jo, det är så att Hjalmar och jag har pratat om att vi borde anmäla oss som frivilliga luftbevakare. De tjänar 1 kr dan och har fri mat. 135 Stina: Så då ska pappa bli en tupp i hönsgården. 136 Johanna: (Blir rasade) DET VAR DET DUMMASTE JAG HÖRT I HELA MITT LIV! Vem har du tänkt ska sköta gården här då? 137 Thure: Jo, jag tänkte bara jag kunde ha det som extraarbete med något 4-timmars pass i tornet då och då. 138 Greta: (Spetsigt) Och samtidigt så kunde du ju umgås med de där tornsvalorna, tänkte du inte så? 139 Thure: Nej det tänkte jag inte på 140 Johanna: Nej, det är jag som får använda huvet i den här familjen. Dom där tankarna om tornsvalorna får du slå ur hågen. Nu får du sätta igång och hjälpa den här norska flyktingen som ligger i sjöboden. 141 Thure: Ja, du har nog rätt Johanna. I den här svåra tiden måste vi alla hjälpas åt. Ridå! 10