OM FIENDEN KOMMER Michael Tamelander Del 12 Som att slå ett barn

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "OM FIENDEN KOMMER Michael Tamelander Del 12 Som att slå ett barn"

Transkript

1 OM FIENDEN KOMMER Michael Tamelander Del 12 Som att slå ett barn Michael Tamelander 1

2 Mellan Stoke-on-Trent och Derby, lördagen den 14 september. Om vi inte fastnar någonstans bör vi vara framme i London senast i skymningen, sade Louise och kastade en kort blick på Nicole som satt bredvid henne och fundersamt synade en bilkarta. Vi får hoppas att vi inte stöter på för många av de där irriterande hemvärnsenheterna. Det blir värre ju längre söderut vi kommer. Bara vi hittar, sade Nicole och vek samman kartan. Det gör vi nog. Rovern rullade fram längs den slingrande vägen. Nicole älskade Staffordshire och dess förförande hedlandskap. Det kändes som att färdas över ett hav som hade stelnat. Stundtals befann de sig i en vågdal, medan de gröna fälten reste sig på båda sidor om vägen och den blå himlen låg som ett lock ovanför. I nästa ögonblick var de uppe på en av kammarna med fri sikt över landskapet. Nicole lät scenerierna uppsluka henne och hon önskade att Thomas och barnen hade varit med henne. Du hade rätt om Frederick och Wendy, sade hon. Jag saknar dem redan. Louise log. Du ångrar dig? Nej, det gör jag inte. Jag vill följa med dig. Men jag har grubblat mycket över hur det måste ha känts för dig att vara kvar i London när Nicholas evakuerades till Bath. Nu vet jag. Bara det faktum att avståndet mellan mig och barnen hela tiden ökar känns hemskt. Så är det. Ja, det är väl det. Nicole bytte ämne: Jag undrar hur det kommer att se ut i London. Louise gav henne en kort blick. Stackars gamla London. Bombat och brinnande. Men jag tycker det var starkt av kungaparet. Nicole nickade. De hade hört det på nyheterna strax innan de lämnade Chester. Utan att rädas faran hade kung George och hans hustru besökt flera av de platser som träffats under de två bombningarna. De hade förflyttat sig mer eller mindre utan eskort och de hade beblandat sig med människor som blivit utbombade eller förlorat anhöriga. Nicole kunde tänka sig vad detta betydde för Londonborna och kände sig plötsligt rörd och stolt över sin kung. Jag hoppas verkligen att de inte träffat någonting i närheten av Leinster Gardens, muttrade Louise. Eller parken. Nå, det får vi veta tids nog. Nicole betraktade förstulet en klunga kor som tillfälligt slutat beta för att syna den förbipasserande bilen. Louise? började hon. Varför ville du egentligen bort från Donald? Jag tyckte att jag märkte någon slags 2

3 spänning mellan er när vi var i Bath senast. Han har väl inte? Louise kastade en hastig blick på sin medresenär. Mamma frågade likadant, sade hon. Varför tror alla att Donald skulle vara otrogen? Vet ni något som inte jag vet? Åh nej inte alls. Nicole skakade häftigt på huvudet. Jag var bara nyfiken. Du vet att jag står på din sida, Louise, men det kanske vore bra om jag visste i vilket sammanhang jag står på din sida. Framför allt när vi träffar Donald. Ja, det har du kanske rätt i. Louise saktade farten och körde sedan om en höskrinda med en långsamt lunkande draghäst. Jag har tänkt på alla möjliga skäl varför Donald inte har hört av sig. Och det kan finnas dussintals förklaringar. Vi vet ju hur lång tid det tar för telegrammen att nå fram, och han måste ju tro att jag befinner mig i Bath. Eller så har han haft så mycket att göra, att han helt enkelt inte har hunnit telegrafera. Eller så har han telegraferat, men pappa har inte hunnit skicka det vidare till Chester. Han kan också ha blivit förflyttad, som Basil antydde. Det kan finnas alla möjliga förklaringar. Kanske är han förbannad på mig för att jag for. Verkade han arg när du reste? Nej, det gjorde han faktiskt inte. Tvärtom, var han glad att jag for, för han var rädd att tyskarna skulle inta London. Kanske ändrade han åsikt då han blev ensam. Kanske. Men det här med att Don skulle tänkas ha en affär Louise blickade tankfullt mot vägen framför sig. Att något i den stilen skulle vara orsaken till att han inte hör av sig hade jag inte ens reflekterat över förrän mamma nämnde det. Jag är säker på att det inte är på det viset, sade Nicole. Han är inte den typen. Nej, det är han inte, men ändå Louise log osäkert och såg på Nicole som satt bredvid henne och tyst förbannade sig själv. När jag nu fått det nämnt för mig, måste jag erkänna att jag har tänkt på det. Tidigare menar jag, medan jag fortfarande var kvar i London. Den sista månaden brukade han faktiskt komma hem ganska sent, och ibland sov han över på sitt kontor. Vi grälade om det flera gånger, för jag kunde aldrig planera maten. Men aldrig kunde jag väl tänka att Louise? Nicole lade handen på svägerskans axel. När jag frågade om det var något sådant som hänt, undrade jag om det fanns någonting som du känt till en längre tid, men inte velat säga till oss andra. Jag tror inte alls att Donald skulle vara kapabel till Nicole insåg hur idiotiskt hon talade. Om hon inte trodde Donald kapabel till äktenskapsbrott skulle hon väl knappast ha frågat. Jag vet inte vad jag säger eller tänker, avslutade hon. Nå det egentliga skälet till varför jag vill tillbaka till London, är oron för att någonting har hänt Donald, sade Louise. Att han skulle bedra mig är en tanke som jag inte finner speciellt troligt. Vi har haft det besvärligt en tid, men otrohet vore någonting helt annat. 3

4 Louise försökte förklara varför hon och Donald hade hamnat i den äktenskapliga fälla, där allting bara tycktes bli värre och värre. Medan hon talade slogs hon av den märkliga insikten att hon hela tiden försvarade Donald och lade mer och mer av skuldbördan på sig själv. Var det deras separation som höll på att läka såren, eller var det hennes oro för maken? En sak gnagde hela tiden på hennes samvete: att Donald aldrig hade gjort några anmärkningar om henne. Det var hela tiden hon som funnit fel hos honom. Hade hon bara varit egoistisk? Jag är mest rädd att han har blivit skadad eller sjuk, eller något sådant, avslutade hon. Jag vet hur det känns, sade Nicole. Louises sinne tyngdes ytterligare. Här satt hon och ängslade sig för Donald som befunnit sig i London hela tiden. Visst hade staden blivit bombad två gånger, men det var långt riskablare för Thomas som befann sig just på den plats där striden rasade som värst. Förlåt, Nicole, sade hon. Det är klart att jag är orolig för Thomas också. Vi får väl be för dem bägge. Bath, lördagen den 14 september. Tack, jag mår som en prins, svarade Crofts och log mot sin egen personliga ängel. Det har börjat smärta en del där de plockat ut blybitarna, men febern är nästan borta. Jag känner hur krafterna kommer tillbaka. Linda nickade. Vad roligt. Crofts hade fortfarande order att ligga i sängen, men hade fått tillåtelse att med Lindas hjälp gå upp till korridoren mellan entrén och restaurangen en stund. Nu satt de på var sin stol intill ett av de fönster som vette mot torget. Linda kände sig betydligt bättre till mods än hon gjort under gårdagen. Geoffreys hemkomst samt en natts drömlös sömn, hade dämpat mycket av den oro hon kände för Andrew, och Crofts närvaro hade en stimulerande inverkan på henne: såväl själsligt som kroppsligen. Dessutom var det den underbaraste av eftermiddagar. Hon njöt av det fina vädret, och hon njöt av att kunna sitta bredvid Crofts utan att deras samtal blev nödtvingat eller forcerat. Människor skyndade förbi utanför fönstret. På andra sidan plattläggningen, nedanför en skylt med texten: Paisley Tillverkning av Paraplyer & Parasoller, slogs två duvor om en osynlig matsmula. I butiken intill annonserade en mrs Gladys att hon permanentade för en ringa summa. Linda dröjde en kort stund vid sambandet mellan hår och regn; ett fredstida problem. Denna sensommar hade det inte varit paraplyer det engelska folket behövt, utan skyddsrum, vapen och drivmedel. 4

5 Och när ska unga miss Baxter bjuda hem sin skadade hjälte? frågade Crofts och synade Linda med en humoristisk glimt i ögonen. Även han var lättare till sinnet än han varit dagen före. Så snart du är helt frisk, Brian, så ska du få följa med mig hem. Men jag tror inte att vi kommer att få vara så värst för oss själva. Geoffrey kom hem igår. Crofts nickade uppmärksamt. Han såg hela tiden Linda i ögonen. Jaktpiloten. Just det. Och gissa vad han hade med sig hem? Ett tyskt bombplan? Linda skrattade. Nej ännu bättre. En fästmö. Allvar? Ja. Hon är WAAF-furir och heter Wynn. De hade förlovat sig i London för två dagar sedan. Linda log vid minnet av Geoffreys hemkomst. Aldrig trodde jag väl att det skulle hända, sade hon. Min Geoff förlovad. Saker och ting sker snabbt i krigstid. Två dagar sedan? Crofts rynkade pannan. Dagen efter det sista anfallet? Ja, Geoffrey berättade att de fastnade i tunnelbanan i onsdags. De satt där i över fem timmar innan det var säkert att gå ut igen. Det var då de bestämde sig för att förlova sig. Dagen därpå köpte de ringar. Romantiskt vad? Crofts nickade. Hur var hon? undrade han. Snäll. Linda tänkte på sitt möte med Wynn Mitchell. Lite bestämd kanske. Bestämd? Ja, hon verkade vara van att bestämma saker och ting. Självständig kanske det heter. Antagligen var det för att hon var äldre än Geoff. Hon måste ha varit närmare tjugofem. Så han är intresserad av mogna kvinnor din bror? Linda skrattade. Jag vet inte det, svarade hon och sken mot Crofts. Nej, jag blev faktiskt lite förvånad. Och svartsjuk också för den delen. Hon berättade om sitt förhållande till Geoffrey. Det var alltid jag och Geoff, sade hon, och när han kom hem igår var min första reaktion att känna fientlighet mot Wynn. Som om hon hade stulit honom från mig. Det är väl en naturlig reaktion. Jane varnade mig för en tid sedan. Sa att den här dagen skulle komma. Hon hade rätt. Linda betraktade Crofts och älskade det hon såg. Men nu gör det ingenting längre, sade hon med mild röst. Sedan jag träffade dig, Brian, har inget annat någon betydelse. Jag förlät Wynn redan efter några timmar och jag förlät Geoff för att han svikit mig. Jag hoppas att de får det bra ihop. Jag med. Crofts flyttade sig lite förläget på stolen. Hur lång permission har de? Jag trodde inte att de släppte iväg flygarna som det ser ut just nu. 5

6 Geoff är skadad och kan inte flyga längre. Han har förlorat höger tumme. Crofts sade att han var ledsen att höra detta. Linda berättade hur ett tyskt jaktplan dykt ned på Geoffrey bakifrån och hur nära det varit att hennes bror fått sätta livet till. Men han har skjutit ned fyra fiendeplan tillade hon. Jag är riktigt stolt över honom. Fyra stycken? Då ska du vara stolt. Crofts vred huvudet och såg ut genom fönstret. Himlen ovanför katedralen var blå med enstaka inslag av vita bomullstussar. Jag som trodde att jag var den ende hjälten i din värld. Du är den störste hjälten, sade Linda och såg hur Crofts drog på mungiporna. Du och Andrew. Det var fel ord. Linda märkte hur glädjen i Crofts ögon dämpades och hon ångrade att hon nämnt brodern: ett ämne som de bägge undvikit fram till nu. Det fanns ändå ingenting de kunde göra för att hjälpa Andrew var han nu befann sig. De har permission ända fram till den tjugoandra, sade hon istället. Jag tror att de kommer att stanna i Rosegarden till dess. Du ska se att du hinner träffa dem. Hon bytte ämne: Tänker du verkligen bli poet? Värmen i Crofts ögon återvände. Han skrattade. Nja, det var vad Andrew sa, svarade han. Nej, jag är bara väldigt intresserad av litteratur. Men mer av att läsa andras verk än att försöka skriva några egna. Linda kom att tänka på den smickrande versen om henne. Hon frågade om han verkligen hittat på den medan de stått nere vid grinden. Crofts skakade skyldigt på huvudet. Nej, det gjorde jag inte, erkände han och vände förläget blicken mot torget. Det var lord Tennyson. Från Maud. Ja, jag tyckte nästan att det var för bra för att vara sant. Men det gör ingenting, för jag blev glad i alla fall. Den var fin. Du själv då. Läser du mycket? Till och från. Det har väl inte blivit så mycket den senaste tiden. Nej, det är förståeligt. Vilka författare tycker du bäst om? Linda funderade. Arnold Forster, sade hon. Jag älskar Howard's End och A Passage to India. Och Jane Austen förstås. Både Persuassions och Northanger Abbey utspelas bitvis i Bath. Det är mest därför jag tycker om dem. Visste du att Jane Austen har bott här i Bath. Bara några kvarter härifrån. Crofts visade tänderna i ett brett leende. Mellan 1801 och 1806, sade han. Och Christopher Anstey levde här mellan 1770 och För att inte nämna Walter Landor, William Beckford och Var tyst! Linda slog honom på armen. Din viktigpetter. Förlåt. Crofts var inte det minsta ångerfull, men låtsades likafullt. Jag avbröt dig, sade han. Fortsätt. 6

7 Linda såg på honom med spelad förtrytelse. Daphne du Maurier är bra, sade hon. Jag har precis läst ut Rebecca. Rebecca? Crofts rynkade pannan. Du menar att du inte har läst den? frågade Linda förtjust över att det åtminstone fanns någonting av litterärt slag som hon kände till bättre än han. Det var allt i svagaste laget. Den som har blivit film och allting. Film? Ja, nu vet jag vilken du menar. Hitchcock. Just det. Du Maurier? Nej, henne har jag inte läst, men jag tror att hon har skrivit en roman till. Jamaica Inn hette den väl. Är Rebecca någon form av kriminalroman? På sätt och vis, men ändå inte. Det är en roman som handlar om ett äktenskap och om någonting som hänt i det förflutna. Och den är bra. Ja, det tycker jag. Då kan du väl ta med dig den imorgon så att jag får höra en bit. Ska jag läsa högt för dig? Linda himlade med ögonen. Inbilla dig ingenting. Varför inte? Jag kan inte läsa högt. Det är klart att du Crofts hejdade sig plötsligt. Han tog sig för magen. Vad är det? Har du ont? Det smärtade till. Han grimaserade och böjde sig aningen framåt i stolen. Men det går över. Det är inte första gången. Vänta! Jag ska hämta en av läkarna. Nej, det går bra. Det är inte alls bra. Du borde inte vara uppe och springa. Det är mitt fel. Det var jag som lurade dig. Antingen säger jag till en av läkarna, eller så går vi tillbaka till ditt rum. Jag vill stanna här. Nu gör du som jag säger. Crofts lyfte huvudet och såg på henne. På ett villkor. Vad då? Att du läser Rebecca för mig imorgon. Det gör jag inte. Crofts åmade sig på nytt. Fy, så ont det gör. Linda reste sig från stolen. Jag hämtar doktor Hunt. Nej, det gör du inte. Då går vi tillbaka till ditt rum. Bara om du lovar att ta med boken. 7

8 Linda suckade. Ja, jag tar med mig boken. Jag lovar. Bra. Crofts plågor släppte som genom ett trollslag. Nu känns det genast bättre. Han reste sig från stolen. Det borde jag ha gissat, morrade Linda. Du bara spelade. Nej. Han skakade på huvudet. Jag känner det med jämna mellanrum. En plötslig smärta. De säger att jag kommer att känna av det här mycket länge. Kanske resten av livet, om jag har otur. Förlåt. Linda fattade honom om handleden. Avsikten var endast att understryka sin ursäkt, men Crofts missförstod. Han vred sig så att han hamnade rakt framför henne och innan Linda hunnit reagera befann hon sig i hans armar. Jag kan stå ut med smärta i tusen år om jag får göra det tillsammans med dig. Brian! Linda såg sig hastigt omkring. Korridoren var tom, men hon kunde höra röster från både restaurangen och entrén. Hon visste inte om hon skulle kämpa emot eller inte. Tänk om någon kommer. Crofts svarade inte. Hon såg upp i hans ögon och övergav alla idéer att kränga sig fri. För ett ögonblick trodde hon att hon skulle tappa balansen, men han höll henne i ett fast grepp. Det är ingen som kommer, viskade han och kysste henne. Trots kriget och alla olyckor det förde med sig, visste Linda att detta var det lyckligaste ögonblicket i hennes liv. Leinster Gardens, lördagen den 14 september. När de två väninnorna parkerade bilen invid trottoaren utanför huset, var det nästan mörkt. Fy så det stinker, klagade Nicole när de klev ur bilen. Hoppas att det inte är skadligt för lungorna. Redan då de närmat sig förstäderna hade de sett det höga, vita molnet ovanför östra London. Till en början hade de inte lagt märke till det. Men sedan när skymningens färger träffat den avslöjande rökpelaren och målat den milt brandgul hade de förstått att den steg från från de områden av staden som eldhärjats och ännu inte blivit ordentligt släckta. Kort därefter hade de känt den första antydan till brandlukt. Sa jag inte att vi skulle vara framme i kvällningen, sade Louise. Det var en onödig kommentar, uttalad mest för att hon ville dölja sin nervositet. Jag tror inte att jag vågar gå in, tillade hon. Med tanke på allt besvär vi haft, sade Nicole med en halvt skämtsam, halvt allvarlig ton, vore det väl synd att vända om nu. 8

9 De hade tvingats stanna vid ett otal kontroller under vägen. Donalds passersedel hade hjälpt dem att komma förbi utan alltför stor tidsförlust, men uppehållen hade varit så många att det tagit dem hela dagen att nå London och Bayswater. Och nu var det mörkt. Tänk om han inte är här, viskade Louise. Hon stod kvar vid sidan av bilen och tvekade. Jag vågar inte, tänkte hon inom sig. Vad ska jag ta mig till om han är borta? Eller om han inte är ensam? Kom nu, manade Nicole. Här kan vi inte stå. Jag vet inte Nicole hejdade sig. Vad väntar du på? Jag är rädd, Nicole. Nicole nickade i halvdunklet. Hon gick fram till Louise. Jag förstår dig, sade hon. Ge mig nyckeln, så går jag först. Louise gjorde som hon blev tillsagd, gav dörrnyckeln till Nicole och följde henne på några stegs avstånd. Framme vid dörren ringde Nicole på; först en gång, sedan en andra. Herregud, gnydde Louise. Han är inte hemma. Då går vi in, sade Nicole bestämt och satte nyckeln i dörrlåset. När de kom in i hallen väntade en överraskning. Trots att ingen besvarat ringklockan var ljuset tänt i köket och vardagsrummet. De två kvinnorna blev så förvånade, att de nästan glömde mörkläggningsreglerna. Hallå? ropade Nicole samtidigt som Louise fann sig, drog igen dörren och sköt för draperiet. Är det någon här? De fick inget svar, men kunde höra ett svagt ljud från köket. Louise grep tag i Nicoles arm. Vad var det? väste hon. Jag vet inte, viskade Nicole och ropade sedan en andra gång: Hallå? Plötsligt hände någonting. En liten flicka uppenbarade sig i dörröppningen till köket. De två kvinnorna stod som förlamade. Nicole var den första som hämtade sig. Vem är du? frågade hon. Den lilla flickan stödde sig mot dörrposten. Hon synade dem blygt under lugg. Megan, svarade hon. Och vad gör du här? Jag bor här. Är du Louise? Nicole skakade förvirrat på huvudet. Nej, jag heter Nicole, sade hon och lade handen på svägerskans axel. Det här är Louise. Var är Donald? frågade Louise som nu fått mål i mun. Hennes röst var uppfordrande efter den chock hon fått och barnet uppfattade hennes fientlighet. Han har gått ut, svarade hon snabbt och såg ned i golvet. Gått ut? Gått vart? 9

10 För att hämta sand. Sand? Ja. Flickan skyndade sig att förklara. Vi hade gjort en toalett med tidningar, men hon bajsade under soffan, så Don sa att vi måste ha sand istället. Louise gapade. Vem bajsade under soffan? Cassie! Och vem är Cassie? frågade Nicole. Flickan såg på dem på det sätt som barn betraktar vuxna när de finner dem oerhört dumma. Det är ju min kattunge. De två kvinnorna växlade en snabb blick. Louise kände fruktan; Nicole missmod. Bägge tänkte de samma sak: hade den här lilla flickan en mamma? Är du ensam här? frågade Nicole slutligen. Megan nickade. Och var har du din mamma då? Flickan svarade inte. Hon såg inte på Nicole som ställt frågan, utan synade istället Louise. Hon försökte få kontakt via ett leende, men det dog på läpparna eftersom Louise var för arg och rädd för att besvara det. Nicole försökte på nytt: Är inte din mamma här? frågade hon. Är hon med Donald? Flickan skakade på huvudet. En rynka dök upp mellan ögonbrynen och hon bet sig i underläppen samtidigt som hon kastade en ny, skygg blick på Louise. Av någon anledning ville hon inte svara på frågan. Louise, vars nerver nu nått bristningsgränsen, tappade tålamodet. Hon gick fram till flickan och tog henne hårt om axlarna. Nu talar du om för mig var din mamma är! krävde hon. Flickan vägrade möta hennes blick. Istället såg hon ned i golvet och viskade med klen röst: Min mamma finns inte längre. Louise kom av sig. Vad? Den tyska flygmaskinen sköt på henne med sina gevär. Det var inte mitt fel. Ilskan lämnade Louise som genom ett trollslag. Den ersattes av sorg över det öde som drabbat den lilla flickan, men även avsmak för sin egen reaktion: trots tragedin kunde hon inte undgå att känna en oerhörd lättnad över att hennes misstankar mot Donald visat sig ogrundade. Kunde hennes make ha tagit hand om ett barn vars förälder blivit dödad i ett av bombanfallen? Min lilla vän, viskade hon och satte sig på huk bredvid flickan. Det är klart att det inte var ditt fel. Vi visste inte vad som hänt. Förlåt oss. Flickan mötte nu Louises blick med ögon som var samtidigt vädjande och vaksamma. Don sa att du skulle bli min nya mamma. Louise fann sig för några sekunder mållös. Sa han det? frågade hon villrådigt 10

11 och kastade ett snabbt öga på Nicole. Svägerskan hade ställt sig med stöd mot trappräcket. Hon höll ena handen för munnen och ögonen var fuktiga. Herregud, tänkte Louise när hon såg ned mot den lilla flickan som väntade på ett svar, jag kan inte säga henne att jag ska bli hennes nya mor, men jag kan inte säga nej heller. Louise räddades emellertid i sista stund och räddningen kom från oväntat håll. Plötsligt dök en liten vitsvart kattunge upp i dörren till vardagsrummet. Den verkade lite vimmelkantig som om den sovit och blivit väckt av deras röster och den stirrade nyfiket på de två kvinnorna. Det är Cassie, sade Megan och pekade ifall de inte skulle förstå vem hon talade om. Det är min kattunge. Louise log åt katten som satte sig på stjärten och blinkade sömnigt. Så det är du som bajsar under soffor? sade hon till den. Cassie såg för ett ögonblick upp mot den främmande kvinnan som invaderat huset och sprang sedan kvickt och hemtamt ut i köket. Nu ska hon äta, förklarade Megan. Men det finns ingen mat, så hon kommer strax tillbaka igen. Louise nickade att hon förstått glad att flickans uppmärksamhet blivit avledd. Hon hade fortfarande händerna på barnets axlar. Var det Megan du hette? frågade hon och fick en nick till svar. Vad heter du mer då? Trevelyan. Och var träffade du Don? Flickan såg sig osäkert runt i hallen ungefär som om hon försökte reda ut väderstrecken. Ute, svarade hon sedan och pekade i riktning mot vardagsrummet. Hos mr Martin. De hann inte fråga vem mr Martin var. En nyckelknippa skramlade utanför ytterdörren och redan innan Donald kommit in i hallen, hörde Louise hur han ropade efter henne: Louise! Du är tillbaka? Dörren slog igen och han blev synlig bakom mörkläggningsdraperiet. Under ett halvt hjärtslag stirrade Donald och Louise på varandra, sedan stod de omfamnande mitt på hallgolvet. Megan betraktade lyckligt det känslosamma återförenandet, medan Nicole finkänsligt kontrollerade så att telefonluren hängde som den skulle. Louise, flämtade Donald när han slutligen givit upp sina försök att krama sönder henne. Jag såg bilen. Om du visste vad jag saknat dig. Vad gör du här? Han såg på sin svägerska. Är Nicole med dig? Nicole glodde på honom. Nej, jag är inte med, svarade hon ironiskt och blinkade åt Megan som skrattade. Så det måste väl vara min spegelbild som rymt. Jag har varit i Chester, viskade Louise och tryckte sig åter intill Donald. Nicky är där och alla andra också, utom pappa och Linda som är kvar i Bath. 11

12 Och Debbie? Hon är med pappa och Linda. Jösses, Louise, skrattade Donald. Du anar inte vad jag varit med om. Han släppte henne och nickade mot Megan. Jag ser att ni redan bekantat er. Ja, det har vi. Louise vände ansiktet mot Donald så att bara han kunde höra: Men jag tror vi gjorde ett misstag, viskade hon. Vi frågade om hennes mor. Donald nickade. Hans ansikte blev plötsligt allvarligt. Jag förstår. Nåväl Han kysste Louise på nytt och såg sedan på Megan. Skulle inte du kunna läsa lite Peter Kanin för Nicole? frågade han. Megans ansikte lyste upp; Nicoles avslöjade tvivel och bestörtning. Nog för att ni varit borta från varandra ett tag, sade hon, men någon måtta får det väl vara. Donald låtsades inte höra henne, utan vände sig direkt till Megan. Jag tror boken ligger i vardagsrummet. Det är väl bäst om du går och hämtar den. Ni kan väl gå upp i sovrummet, så kan jag och Louise prata lite. Sedan kan vi väl äta någonting tillsammans. Flickan skrattade och skyndade iväg. Donald vände sig till Nicole. Jag måste tala med Louise utan att Megan hör, viskade han. Flickans mor har blivit ihjälskjuten, men hon minns inte vad som hänt. Jag vill inte att vi talar om det i hennes närvaro. Men hon kommer ihåg, invände Louise. Hon berättade för oss. Gjorde hon? Donald såg förvånat på sin hustru. Lustigt, för hon har Han blev avbruten av att flickan kom tillbaka med Peter Kanin under armen. Kom, sade hon till Nicole, så ska jag läsa för dig. Nicole stirrade på henne. Ska du läsa för mig? Ja. Megan tog Nicole i handen och drog henne med sig. Jag kan läsa hela boken. Nicole gav sig och de försvann uppför trappan. Cassie dök upp i dörröppningen till köket och såg sig villrådigt omkring: först på Donald och Louise, sedan på de försvinnande benen i trappan. Hon valde benen och skyndade efter dem. Donald drog Louise till sig och gav henne en lätt kyss på kinden. Att du verkligen är hemma, sade han och kramade henne på nytt. Ja, egentligen kan jag knappt tro att jag är här själv. Mår Debbie bra? Louise nickade. Pigg som en mört. Och hon har inte? Fött, menar du? Nej, det är lite för tidigt ännu. Men om några veckor får vi se. Louise pressade pannan mot Donalds hals. Varför hörde du inte av dig? viskade hon. Jag har varit så orolig. Jag har varit fast bakom frontlinjen. Ända sedan den dag då du for. Frontlinjen? Louise sköt honom ifrån sig så pass att hon kunde se upp i hans 12

13 ansikte. Vad menar du? Det är en lång historia. Vi går in i köket så att inte Megan hör. Jag måste hämta in reservdunken och göra bilen obrukbar. Jag gör det. Strax därpå hade de slagit sig ned vid matbordet. Donald berättade hur han tvingats fara söderut med en vilsekommen utrymningsplan och hur han blivit av med sin bil när tre desertörer stoppat honom. Han berättade hur han funnit Megan, hur de båda stannat två nätter på The Coach & Horses och sedan hur de hamnat hos paret Culmers. När Donald förklarade hur han blivit så fäst vid den lilla flickan att han beslutat att ta hand om henne tills fadern kom tillbaka från Nordafrika, lyssnade Louise med stigande förundran. Sedan lyssnade hon med förfäran när hon fick höra om hans äventyr i nattmörkret utanför Fletching. När han sedan avslutat det dramatiska mötet med den tyske officeren, kände hon sig riktigt skamsen för de misstankar som tyngt henne, och hon visste att den kärlek hon känt för Donald under deras tidiga förälskelse även om den för en tid falnat till endast en ljummen, knappt värmande glöd aldrig riktigt slocknat. Paradoxalt nog var det kriget som åter fått den att flamma upp. Åh, Donald, viskade hon och avbröt honom mitt i en mening. Jag älskar dig så. Förlåt mig att jag har varit besvärlig den sista tiden. Han sträckte ut handen över bordet och fattade hennes. Det har inte bara varit ditt fel, älskling, sade han. Därute i skogen upptäckte jag så mycket som jag inte tidigare förstått, eller snarare som jag glömt. Han kramade hennes hand och fick någonting betänksamt, nästan vemodigt i blicken. Faran gav livet en mening, viskade han. Med så stor risk att förlora det, tycktes det plötsligt så oändligt värdefullt. Du kan inte ana hur mycket jag saknat dig. Jo, det kan jag, för jag har saknat dig lika mycket. Donald log. Alla de personer jag träffade i Ashdown visade mig någonting nytt, sade han och såg på henne med ett uttryck som han sällan använde, men som hon mindes från deras yngre år. Brian Martin lärde mig, genom sin egen olycka, att jag aldrig mer ska ta någon för given, Louise, allra minst min egen hustru. Det har funnits tillfällen när jag inte riktigt förstått mig på dig, men jag vill gärna lära på nytt. Bara du ger mig tid. Vi har all tid i världen, Don. Donald nickade. Ja, jag hoppas det. Vad mer lärde du dig ute i skogen, älskling? Donald gav Louise en kort, granskande blick kontrollerade om hon var speful. Han fann att så inte var fallet. Ja, sedan var det paret Culmers, fortsatte han. De visade mig frikostighet. Jag bodde hos dem i hela tio dagar, men de ville inte ha nå- 13

14 gonting i gengäld. Jag var en vilsen, ung man med en liten flicka som förlorat sin mor, och de tog hand om oss med samma generositet som om vi varit familjemedlemmar. De gav av sig själva kanske till och med äventyrade sin egen säkerhet utan att be om någonting i utbyte. Undrar om man någonsin kommer att träffa så generösa människor igen. Måste vara ett fantastiskt par, instämde Louise. Och Megan? Donald nickade i riktning mot hallen och trappan upp till övervåningen där Nicole och flickan läste djurfabler. Bara genom sin närvaro lärde hon mig en massa om livet. Tänk att ett litet barn känner till så oändligt mycket mer än vad vi vuxna gör. Donald log mot hustrun och släppte försiktigt taget om hennes hand. Jag tror till och med att jag lärde mig något genom mötet med den tyske officeren, sade han. Fast det ska erkännas att jag inte riktigt vet vad det var. Louise log. Jag har också mött en tysk officer. Donald höjde ögonbrynen. Har du mött en tysk? Ja under färden till Bath. Men den historien tror jag att vi ska ta när vi ätit. Du sa någonting om mat. Jag är fullkomligt utsvulten. Nå ropa på Nicole och Megan, så plockar vi fram något. Bathwick, lördagen den 14 september. Linda såg ned i tallriken medan hon åt. Det pratades friskt omkring henne, men hon var för upptagen med sina egna tankar för att kunna koncentrera sig på vad de andra sade. Ämnet för dagen var som alltid kriget, men för en gångs skull fanns det lite framtidstro med i samtalet. John talade optimistisk om sina planer att låta Geoffrey ta över verkstaden när kriget var över, och Geoffrey talade i sin tur med Debbie om hennes snara förlossning. Man talade även om Andrew, och John beskrev sonens romans med Jane som ett lustigt upptåg. Linda var extra noga med att inte dras in i denna del av samtalet. Hon hade ännu inte sagt någonting om det Crofts berättat, och detta var långt ifrån det rätta tillfället. Louises och Debbies dramatiska färd från London hade redan avhandlats kvällen före, men Geoffrey fick Debbie att berätta det en andra gång och på så vis löpte samtalet fritt utan att Linda behövde lägga sig i. Wynn sade inte heller så mycket. Hon skrattade med de andra och svarade på direkta frågor, men satt annars tyst bredvid Geoffrey. Linda gick igenom eftermiddagen i huvudet för kanske hundrade gången: hur hon och Crofts suttit och talat förtroligt framför fönstret; hur han kysst henne och hur nära det var att de hade blivit ertappade när en av läkarna plötsligt uppenbarat sig i korridoren. Varje gång hon tänkte på hur det hade känts när hon var i hans armar 14

15 eller erinrade sig värmen från hans läppar, kände hon att hon rodnade och var nära att börja svettas. Hon påminde sig om att hon skulle ta med sig Rebecca dagen därpå. Visst hade han lurat henne genom att låtsas ha ont i magen, men ett löfte var ett löfte. Linda tittade upp och mötte Wynns blick. De log åt varandra, men Linda hann se det granskande uttrycket i kvinnans ögon och förstod med ens att Geoffreys fästmö satt och gav akt på henne. Innan hon hann fundera mer över saken, distraherades hon emellertid av fadern som frågade om hon ätit klart. Vad? Jo, det har jag väl. All right, sade John. Då tycker jag att vi bryter upp ett ögonblick. Debbie har lovat att koka lite te, och jag har några papper som jag vill visa Geoffrey. Geoffrey rynkade pannan. Nu, pappa? frågade han och fingrade omedvetet på sin bandagerade hand. Javisst. John var på ovanligt gott humör. Har du någonting annat för dig? Geoffrey svarade att det hade han inte, blinkade i smyg åt kvinnorna och följde sin ivrigt pratande far uppför trapporna till dennes arbetsrum. Debbie reste sig och började duka av. Linda och Wynn erbjöd sig båda att hjälpa henne, men hon avböjde bestämt. Det är min dag idag, sade hon. När det blir er tur ska jag sitta bredvid och lata mig. Gå ni in i vardagsrummet så länge, så kommer teet inom tio minuter. De gjorde henne till viljes och lämnade matsalen. Det var första gången Linda var helt ensam med Wynn och hon visste inte riktigt vad de skulle tala om. Hon försökte hitta på någonting lämpligt, men scenen där hon och Crofts kysstes dök upp någonstans i bakhuvudet och distraherade henne. Det var Wynn som inledde samtalet. Geoffrey sa att det är du som spelar, sade hon och drog med ena handen över klaffen till det stängda pianot. Jag har aldrig kunnat spela något instrument. Jag är inte så bra på det själv, sade Linda som fortfarande stod i dörröppningen. Men det är i alla fall avkopplande. Geoffrey tycker att du spelar som en gudinna. Det är för att han är min bror. Han vågar inte säga annat. Kvinnan i flyglottauniformen övergick till att betrakta porträtten som stod i glasskåpet intill pianot. Linda väntade sig att hon skulle fråga vilka de föreställde, men när Wynn slutligen vände sig om, hade hon någonting helt annat på hjärtat: Du tycker inte om att jag kom hit, eller hur? Linda kände sig överrumplad. Jo, det Hon ryckte på axlarna. Jag tycker det är bra att Geoffrey har hittat en fästmö. Det är inte den känsla jag har fått. Linda mindes den vaksamma blick Wynn givit henne vid matbordet. Så detta var orsaken. Genom sin tystnad hade Linda oavsiktligt givit intryck av missnöje: att hon 15

16 inte accepterade en kvinna i Geoffreys liv. Under de första timmarna efter Geoffreys hemkomst innan den inledande chocken lagt sig hade detta varit sant. Men svartsjukan hade försvunnit så snart hon fått tillfälle att tänka efter. Hon kunde inte äga sin bror för evigt och borde istället vara glad att han fortfarande var vid liv. Dessutom höll hon ju själv på att bli förälskad. Hur skulle hon kunna förvägra Geoffrey rätten att även han slukas av detta förvisso skrämmande, men fullständigt ljuvliga tillstånd? Nej, hennes fåordighet berodde inte på fientlighet gentemot Wynn utan på att hon hela tiden hade tankarna hos Crofts. Jag ber om ursäkt om jag har fått dig att tro det, svarade hon och förvånades över sin vilja att ställa allt till rätta. För bara några månader sedan skulle hon ha svarat med aggressivitet. Om jag har varit svåråtkomlig, så är det för att jag haft så mycket att tänka på. Wynn betraktade henne allvarligt. Linda anade intelligensen bakom de grå ögonen och förstod att kvinnan inte nöjde sig med svaret. För att kunna övertyga henne att det inte fanns någon avoghet mellan dem, var hon tvungen att utveckla sin förklaring. Wynn hann emellertid före: Ja, det är hemskt med alla de skadade, mumlade hon. Jag antar att du vet att North Weald blev bombat? Linda nickade. Hennes svar hade blivit missförstått. Jo, jag hörde det, sade hon. De sa det på radion. Det gjorde mig hemskt orolig. Jag förlorade flera vänner där och jag vet vad det innebär att se skadade och döende människor. Jag kan förstå att det tynger dig. Arbetet nere vid brunnssalongen är otäckt ibland, sade Linda. Men det är inte bara det. Hon beslutade sig för att vara uppriktig mot Wynn; om inte annat så för att hon var skyldig Geoffrey det. Jag har gått och blivit kär, avslöjade hon Wynn höjde ögonbrynen och betraktade henne med en blandning av förvåning och nyfikenhet. Åh. Det är en av männen som skadats, fortsatte Linda. Han är kamrat till Andrew. Vi Hon visste inte riktigt hur hon skulle förklara vad som hänt mellan henne och Crofts och hoppade därför över det. Om jag har varit sluten och tyst, sade hon istället, så beror det på att jag inte kan få Brian ur tankarna. Jag har ingenting emot att du har förlovat dig med Geoffrey. Tvärtom, jag tycker det är roligt. Wynn såg länge på henne och log sedan. Förlåt om jag Hon kramade sina händer och såg menande mot soffan och fåtöljerna. Ska vi inte slå oss ner? Linda nickade och de satte sig i var sin fåtölj. Jag har varit lite orolig över att få träffa dig, förklarade Wynn. Geoffrey har inte pratat om annat än sin yngre syster. Han älskar dig ska du veta. Jag vet. Efter allt han har berättat för mig, blev jag lite förvånad när jag fann dig så tystlå- 16

17 ten. Jag trodde det berodde på mig. Linda försäkrade åter att det inte förhöll sig på det sättet. Det gör mig väldigt glad, Linn. Wynn hade nu uppriktig vänskap i ögonen. Linda tyckte om att bli tilltalad med det smeknamn som Geoffrey använde, men samtidigt avslöjade detta hur nära han och Wynn kommit varandra. Ingen orsak, svarade hon och vände bort blicken för att dölja sin inre konflikt. Wynn visade inte om hon noterat den eller ej. Vad tror du din far tycker om det här? frågade hon. Jag är ju hela fyra år äldre än din bror. Pappa gillar dig, det märks. Tror du verkligen det? Jag vet det. Wynn verkade lugnas av beskedet. Hon såg sig kring i rummet. Fantastiskt hus ni har. Ja, vi är lyckligt lottade. Pappas förtjänst alltihop. Man blir verkligen avundsjuk. Inte alls som den lilla lägenhet där jag växte upp: kalla nätter, små rum med tapeter svarta av sot från kaminerna, tåg som passerade så nära att saker föll ner från hyllorna. På nätterna kunde man höra folk tala i lägenheterna intill; ibland grälade de, eller slogs. Här är så tyst; fridfullt. Linda undrade för ett ögonblick om det låg någon bitterhet bakom Wynns ord, men kunde inte finna något spår av detta i hennes ansikte. Hon tyckte helt enkelt om Rosegarden. Varifrån kommer du själv? Leeds. Wynn log nästan urskuldande. Fabriker så långt ögat når och sedan mer fabriker. Bath är som en annan värld. Jag önskar att jag hade fått leva här som barn. Det skulle ha varit underbart. Linda nickade och sökte med blicken över rummet: det dyra möblemanget, den väldiga öppna spisen, stora orientaliska mattor. Hon hade till och med ett eget piano. Hur många i hennes ålder kunde stoltsera med det? Ibland skäms man för att man har det så bra, sade hon. Vi Baxters är så bortskämda att vi inte vet vad det innebär att behöva kämpa och spara för att köpa något. Det finns så många som lever under svåra förhållanden. Jag menar folk som var fattiga redan före kriget. Du skulle ha sett evakueringsbarnen vi hade här förra året. Geoffrey nämnde dem. Abigail och jag minns inte namnet på pojken. Leo. Leo, ja. London, eller hur? East End. Slumkvarteren. Herregud, de visste inte ens hur man använde toaletten och första morgonen efter deras ankomst hit, fann vi att de hade sovit under sängen, stackars satar. Deras kläder var i trasor och såg ut som om de hade sytts fast 17

18 på kroppen på dem. Vi fick bränna alltihop och köpa nya nere i stan. Så rena som de blev efter att ha varit här några dagar hade de väl aldrig varit förr. Bägge hade löss och Gud vet vad annat. Mina föräldrar har ett evakueringsbarn, sade Wynn. Kanske inte riktigt så illa som du beskriver de här, men vissa saker låter väldigt bekant. Tänk dig att Abigail aldrig hade sett kor och hästar tidigare. Utom på bilder. Hon trodde att en häst var lika stor som en katt. Och de hade aldrig sett att frukter växte på träd. För dem kom äpplen helt enkelt ur en kartong. När de bodde här tyckte jag att de var fruktansvärda, men efter allt jag sett Linda avbröt sig och suckade. Världen har förändrats, skulle jag tro eller så har den förändrat mig. Wynn såg tankfullt på Linda och nickade. Folk har det olika. Så är det och så har det alltid varit. Jag hade det inte så förspänt själv som barn, men klagar inte. Mina föräldrar gav mig en god uppväxt och det är jag tacksam för. Hon bytte ämne. Så du har blivit förälskad i en av de sårade soldaterna? Ja, jag tror det. Tror? Wynn skrattade. Vet du inte? Linda mötte hennes blick och rynkade pannan. Varje gång jag är hos honom börjar hjärtat banka i bröstet på mig, sade hon. Och jag blir alldeles svag i benen och har svårt att tala. Ändå skulle jag inte kunna tänka mig att vara någon annanstans i det ögonblicket. Något sådant har aldrig hänt mig förut. Här råder inget tvivel. Du är kär. Om jag bara vetat det tidigare, men varken John eller Debbie har sagt något. Jag har inte berättat det för någon annan ännu. Wynn höjde ögonbrynen. Är jag den första som får veta det? Linda bekräftade att så var fallet. Wynn granskade henne några sekunder och böjde sig sedan fram över stolsstödet så att hon kunde ta Lindas hand i sin. Förlåt för att jag sa så dumma saker nyss, viskade hon. Jag älskar Geoffrey så mycket och jag vill så gärna att du och jag ska vara vänner. Hon såg den lite förlägna Linda i ögonen. Du är speciell, Linda. Jag förstår det nu. Och historien med amuletten är alldeles fantastisk. Jag har faktiskt dig att tacka för Geoffreys liv. Lindas ögon smalnade. Den sista meningen var helt obegriplig. Nu vet jag inte riktigt Wynn släppte taget om Lindas hand och lutade sig bakåt i fåtöljen. Men har han inte berättat? Berättat vad? Om amuletten du gav honom. Den räddade hans liv. Räddade? Hur Linda hann inte fråga mer. De blev avbrutna av John och Geoffrey som kom in i 18

19 vardagsrummet. Geoffrey gick först och log varmt när han fick syn på Wynn och Linda; John var strax bakom honom uppenbarligen förlorad i någon ekonomisk kalkyl som sonen endast till hälften lyssnade till. De slog sig ned mitt emot kvinnorna och Geoffrey lyckades förmå sin far att åtminstone för en stund skrinlägga framtiden. All right, all right, suckade John och höll upp händerna för att visa att han gav sig. Men du måste tänka noga på det här. Geoffrey nickade och såg från Linda till Wynn. Och vad sitter flickorna och talar om? frågade han, fullt medveten om att han och fadern avbrutit någonting. Dig, så klart, svarade Wynn och log skälmskt. Vad annars? Mig? Geoffrey fick det att låta som om det var det sista ämne på jorden han skulle ha tänkt på. Så tråkigt. Kunde ni inte hitta på någonting bättre? Men vad kunde vara bättre, utbrast John med belåten min. Geoffrey har just meddelat att han tänker ta över firman efter mig. Det är nästan så att vi borde fira med något starkare. Pappa, invände Geoffrey. Jag sa att jag skulle tänka på det. Och att jag fortfarande befinner mig i uniform. Detaljer. John gnuggade händerna. Snart har vi rakat av Adolf mustaschen och givit honom en rejäl stövel där bak. Sedan ska vi få firman att blomstra igen. Men det låter väl spännande, sade Wynn. Debbie kom in med tekanna och koppar på ett fat. John flög upp ur sin fåtölj och skyndade sig att hjälpa henne. Lilla fröken ska vara försiktig, sade han. Vi vill ju inte att Lill-Clark ska vara deformerad då han kommer ut. Debbie skrattade och var av den anledningen nära att förlora kontrollen över brickan. Det är ju ditt fel att jag tappar det, fnissade hon åt John. Du får inte skämta på det där sättet. De drack sitt te medan Debbies havandeskap genomdiskuterades för andra gången samma kväll. Linda föll åter in i sina egna tankar, för nu hade hon fått ytterligare någonting att tänka på. Hon kunde inte förstå vad Wynn menat med att amuletten räddat Geoffreys liv. Att Linda själv trodde på det var ju en sak om hon nu verkligen gjort det. Men Wynn? Hon kände att hon måste få tala med sin bror i enrum. Inte bara om amuletten, utan även om Andrew och det hon fått veta av Brian. Hon var tvungen att dela sin oro med någon och det kunde bara bli Geoffrey. Frågan var bara hur hon skulle få honom för sig själv. Plötsligt yppades emellertid ett tillfälle. John frågade om Wynn var förtrogen med konsten att dra en spader, och Wynn ivrig att komma på god fot med sin nya familj svarade omedelbart ja. Debbie kunde som vanligt tänka sig att vara med, men Ge- 19

20 offrey suckade och grinade illa. Poker? Nej, tack jag skulle hellre vilja ta en promenad. Han såg på Linda. Vad säger du, Linn? Gärna. Geoffrey såg frågande på Wynn. Hon log och tecknade åt honom att det inte gjorde någonting om hon fick ta sig an Debbie och John på egen hand. Några minuter senare traskade Linda och Geoffrey nedför grusvägen som ledde till Bathwick Hill. Den första biten gick de under tystnad; bägge tillfreds med att äntligen vara ensamma. Samtidigt kände båda en underlig spänning nästan som om de var två främlingar som träffades för första gången. Det är väldigt fridfullt, sade Geoffrey och bröt slutligen tystnaden. Han gick med händerna i fickorna och såg upp mot en halvmåne som tillfälligtvis hittat en öppning i molntäcket och gav de omkringliggande husen och trädkronorna vita konturer. Så här avslappnad har jag inte känt mig sedan jag for. Linda mumlade någonting ohörbart till svar. Hon hade funderat över varför det kändes så främmande att gå bredvid den bror hon levt med hela sitt liv. Det var inte bara nu, när de promenerade i mörkret, det hade funnits där ända sedan han och Wynn anlänt dagen före. Det hade inte varit några glädjerop eller omfamningar, utan återseendet hade känts formellt och främmande långt ifrån hur hon väntat sig att det skulle bli. Visserligen fanns Wynn där emellan dem. Kanske Geoffrey var rädd att göra någonting som kunde såra henne och äventyra ett nytt och fortfarande bräckligt förhållande, men i så fall var det endast halva svaret. Han verkade lycklig utåt sett åtminstone när Wynn var i närheten men någonting hade försvunnit. En förklaring började emellertid att ta form i det virrvarr av tankar som snurrade i hennes huvud: att de upplevelser som hon och Geoffrey varit med om hade förändrat dem för alltid. På detta vis var de inte samma personer som skilts åt den där morgonen uppe i Lindas sovrum, utan två helt nya individer. Lindas erfarenheter var förknippade med de gräsligheter hon bevittnat efter att hon börjat sitt arbete vid brunnssalongen samt de förändringar som ägde rum inom henne varefter hennes känslor för Crofts blivit starkare. Geoffreys låg gömda i upplevelser han haft i samband med flygslaget och kanske även i hans förhållande till den fyra år äldre Wynn. Vi kan aldrig gå tillbaka till det som varit, tänkte Linda, men vi måste försöka återfinna varandra i nuet. Hon kände att hon måste berätta allt som hänt henne, och att hon måste förmå sin bror att öppna sig på samma vis. Hon beslutade sig för att att börja i hans ände. Du har inte berättat så mycket om flygningen, sade hon. Det är ganska otäckt, eller hur? Geoffrey ryckte på axlarna. Inget jag rekommenderar. Vill du inte berätta om det? 20

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15.

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15. Sömngångare När jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker: 1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade. Fast jag var rejält törstig. 2. När jag drog undan täcket märkte

Läs mer

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne.

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne. Del 1 Det är jag som är kvar. Det är jag som ska berätta. Jag kände dem båda två, kände till hur de levde och hur de dog. Det är inte länge sedan det hände. Jag är ung, som de. Som de? Kan det vara möjligt?

Läs mer

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö Min egen ö Tror du på gud? Han svarade inte genast. Fortsatte bara framåt i den djupa snön. Den var tung och blöt, som om den legat där i flera år och bara blivit tjockare. Säkert skulle det ta lång tid

Läs mer

Pojke + vän = pojkvän

Pojke + vän = pojkvän Pojke + vän = pojkvän Min supercoola kusin Ella är två år äldre än jag. Det är svårt att tro att det bara är ett par år mellan oss. Hon är så himla mycket smartare och vuxnare än jag. Man skulle kunna

Läs mer

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

Sophia höll på ute i köket. Det var antagligen bäst att ta samtalet med Madde nu, det hade ju visat sig att det bara blev värre av att inte svara

Sophia höll på ute i köket. Det var antagligen bäst att ta samtalet med Madde nu, det hade ju visat sig att det bara blev värre av att inte svara Anders Han gick in i hennes vardagsrum och slog sig ner i soffan. De skulle ta kaffe och efterrätt hemma hos Sophia. Hon fixade just nu med en överraskning ute i köket. Han såg sig omkring. Det var ett

Läs mer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer 2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Textbearbetning: Boel Werner Illustrationer: Per Hardestam 2005 Räddningsverket, Karlstad Enheten för samhällsinriktat säkerhetsarbete Beställningsnummer:

Läs mer

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003 2 Tant Doris hund heter Loppan. Hon är en långhårig chihuahua, och inte större än en kanin. Mycket mindre än en del av mina gosehundar. Men hon är riktig! Vit och ljusbrun och alldeles levande. Jag går

Läs mer

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Kapitel 2 - Brevet 6-7 Kapitel 3 - Nycklarna 8-9 Kapitel 4 - En annan värld 10-11 Albin Kapitel 5 - En annorlunda vän 12-13 Kapitel 6 - Mitt uppdrag 14-15 Kapitel 7 -

Läs mer

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen. En ko i garderoben j! är jag här igen, Malin från Rukubacka. Det har hänt He Det en hel del sedan sist och isynnerhet den här sommaren då vi lärde känna en pianotant. Ingenting av det här skulle ha hänt

Läs mer

Buslus. 1. Buslus flyttar inomhus

Buslus. 1. Buslus flyttar inomhus Buslus 1. Buslus flyttar inomhus Det var en gång en liten lus som hette Buslus. Hon bodde i ett träd med sin storebror och sin lillasyster. Deras mamma och pappa fanns inte längre, de hade hoppat upp på

Läs mer

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började Blodfrost Värsta samtalet jag någonsin fått. Det hände den 19 december. Jag kunde inte göra någonting, allt stannade, allt hände så snabbt. Dom berättade att han var död, och allt började så här: Det var

Läs mer

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Gå vidare Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Förutom smärtan och sjukhuset så känns det rätt konstigt. Hela min familj sitter runt mig, tittar på mig och är bara tysta. Mitt namn är Lyra Locker och jag

Läs mer

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det Ett Jag har älskat tre män. Tobias var den förste. Han gav mig Gud. Den andre, Christer, gav mig kärlek. Och ett barn han aldrig ville veta av. Den tredje mannen heter Bengt. Han kom med döden. j a g s

Läs mer

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.1 OCH Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.2 EXT. I SKOGEN/ÅN DAG SCEN 1 (10 år) - en söt liten flicka med en röd luva

Läs mer

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Sagan om Nallen Nelly

Sagan om Nallen Nelly Sagan om Nallen Nelly Titel Författare Det var en gång en flicka som hette Lisa som bodde i Göteborg. Lisa tog med sig skolans nalle Nelly på resan till mormor som bodde i Kiruna. Lisa åkte tåg med Nelly

Läs mer

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

kapitel 1 Publicerat med tillstånd Dilsa och den falska förälskelsen Text Petrus Dahlin Bild Sofia Falkenem Rabén & Sjögren 2013

kapitel 1 Publicerat med tillstånd Dilsa och den falska förälskelsen Text Petrus Dahlin Bild Sofia Falkenem Rabén & Sjögren 2013 kapitel 1 I morgon börjar sommarlovet och vi ska åka till Gröna Lund. Om sommaren fortsätter på det här sättet kommer det att bli den bästa i mitt liv. Jag sitter hemma på rummet och har just berättat

Läs mer

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han huvudet längre och nästan dubbelt så bred. Springer Med

Läs mer

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå.

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. ALBUM: NÄR JAG DÖR TEXT & MUSIK: ERICA SKOGEN 1. NÄR JAG DÖR Erica Skogen När jag dör minns mig som bra. Glöm bort gången då jag somna på en fotbollsplan. När jag dör minns mig som glad inte sommaren då

Läs mer

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en Den magiska sjön. (Saga från Chile) Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en dag få ärva hela kungariket, men han var så sjuklig och svag att kungen undrade om

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012 Hjälp! Jag Linn gjorde illa hjälp! jag gjorde illa linn Text: Jo Salmson 2012 Bild: Veronica Isaksson 2012 Formgivare: Sandra Bergström Redaktör: Stina Zethraeus Repro: Allmedia Öresund AB, Malmö Typsnitt:

Läs mer

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se Arbetsmaterial LÄSAREN Ensam och fri Författare: Kirsten Ahlburg Bakgrund Ensam och fri är en berättelse om hur livet plötsligt förändras på grund av en skilsmässa. Vi får följa Lena och hennes tankar

Läs mer

Första kapitlet. I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska.

Första kapitlet. I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska. Första kapitlet I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska. I detsamma hördes steg. Ingo vände sig om och fick se Roger komma gående mot hotellet i en sådan fart

Läs mer

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om författaren Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om boken Klara är elva år och har en kompis som heter Amanda. Det finns en dum kille som heter Tobias.

Läs mer

081901Brida.ORIG.indd 17 08-05-26 15.36.24

081901Brida.ORIG.indd 17 08-05-26 15.36.24 jag vill lära mig magi, sa flickan. Mästaren såg på henne. Urblekta jeans, T-shirt och det utmanande uttrycket som blyga människor gärna tar till helt i onödan. Jag måste vara dubbelt så gammal som hon,

Läs mer

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011 Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta var i klassrummet Emilia satt.

Läs mer

Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner.

Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner. Veronicas Diktbok Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner. Vi gör roliga saker tillsammans. Jag kommer alltid

Läs mer

RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika

RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika noga längre. Och sedan Pricknallen flyttat in fanns

Läs mer

1. Låt mej bli riktigt bra

1. Låt mej bli riktigt bra 1. Låt mej bli riktigt bra Rosa, hur ser en vanlig dag i ditt liv ut? Det är många som är nyfikna på hur en världsstjärna har det i vardagen. Det börjar med att min betjänt kommer in med frukost på sängen.

Läs mer

Inte minns hon allting, det stämmer inte, på den punkten har hon fel. Möjligen stämmer det att hon minns just detta som hon berättar om.

Inte minns hon allting, det stämmer inte, på den punkten har hon fel. Möjligen stämmer det att hon minns just detta som hon berättar om. 4 Inte minns hon allting, det stämmer inte, på den punkten har hon fel. Möjligen stämmer det att hon minns just detta som hon berättar om. Men mellan ett som hon minns och ett annat som hon också minns

Läs mer

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren. SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.

Läs mer

Martin Widmark Christina Alvner

Martin Widmark Christina Alvner Ne ly Rapp monsteragent: Vampyrernas bal Martin Widmark Christina Alvner Kapitel 1 Hälsningar från DU-VET-VEM Nelly! Sträck på dig! In med magen! Upp med hakan! Jag gjorde som jag blev tillsagd och försökte

Läs mer

Kapitel 1. Publicerat med tillstånd Bortdribblad Text Magnus Ljunggren Bild Mats Vänehem Bonnier Carlsen 2013

Kapitel 1. Publicerat med tillstånd Bortdribblad Text Magnus Ljunggren Bild Mats Vänehem Bonnier Carlsen 2013 Kapitel 1 Det är tisdag kväll och som vanligt har ABK:s lag träning. I små grupper dribblar man runt koner, tränar inkast, skjuter på mål eller övar väggpass. Bra! skriker Hanna när Yalam lyckas dribbla

Läs mer

...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell

...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Copyright 2012, Marika Sjödell Ansvarig utgivare: Marika Sjödell Illustratör: Åsa Wrange Formgivare: Patrik Liski Framställt på vulkan.se

Läs mer

ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA?

ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA? ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA? Den här uppgiften börjar med att du läser ett utdrag från romanen Talk Talk av TC Boyle. Boken handlar bland annat om Dana som är döv och hur hennes familj och pojkvän uppfattar

Läs mer

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011 En olydig valp Det var en varm dag fram på höstkanten. I en bil satt den lilla jack russell-valpen Puzzel. Hon var en terrier och rätt så envis av sig. När dörren öppnades slank hon snabbt ut. Tyst som

Läs mer

Originalets titel är Kemono no souja I Touda hen

Originalets titel är Kemono no souja I Touda hen Originalets titel är Kemono no souja I Touda hen Till svenska av Kami Anani Korrektur av Irene Elmerot, red.språkkonsult www.red.se Omslagsbild av Takahiro Asano Omslagsformgivning av Triturus HB Satt

Läs mer

Nu bor du på en annan plats.

Nu bor du på en annan plats. 1. Nu bor du på en annan plats. Ibland tycker jag det känns lite svårt borta är det som en gång varit vårt Aldrig mer får jag hålla din hand Mor, döden fört dig till ett annat land refr: Så du tappade

Läs mer

medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media

medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media 3 1934 5 måndagen den 26 november anatomiska institutionen, uppsala prolog Runtomkring honom var allt svart. Inte svart som mörker, utan bara svart och

Läs mer

Den kidnappade hunden

Den kidnappade hunden Den kidnappade hunden Lisa, Milly och Kajsa gick ner på stan med Lisas hund Blixten. Blixten var det finaste och bästa Lisa ägde och visste om. När de var på stan gick de in i en klädaffär för att kolla

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Textbearbetning: Boel Werner och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Grafisk form: Per

Läs mer

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida.

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Min bästa kompis heter Frida. Frida och jag brukar leka ridlektion

Läs mer

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen.

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen. Göm Enya! Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2011 Sagolikt Bokförlag 2011 Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se sagolikt@sagoliktbokforlag.se

Läs mer

Hon log, ett litet bittert leende. Så söt, så vacker hon var! Det var fest på slottet i går kväll, började hon. Bröllop. Alla var där och vi hade

Hon log, ett litet bittert leende. Så söt, så vacker hon var! Det var fest på slottet i går kväll, började hon. Bröllop. Alla var där och vi hade Hon log, ett litet bittert leende. Så söt, så vacker hon var! Det var fest på slottet i går kväll, började hon. Bröllop. Alla var där och vi hade många gäster från utlandet. En av dom tyska prinsarna uppvaktade

Läs mer

Det här är Maria. Hon har just badat och hennes mamma har bråttom. Men det har inte Maria. Hon vill inte ha bråttom, det är bara vuxna som har det.

Det här är Maria. Hon har just badat och hennes mamma har bråttom. Men det har inte Maria. Hon vill inte ha bråttom, det är bara vuxna som har det. 1 Det här är Maria. Hon har just badat och hennes mamma har bråttom. Men det har inte Maria. Hon vill inte ha bråttom, det är bara vuxna som har det. - Vi hinner inte om du ska hålla på och bråka. - Jag

Läs mer

Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6

Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6 Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6 Kapitel 1 David Drake är 28 år och bor i Frankrike.Han bor i en liten lägenhet långt bort från solljus.under sommaren

Läs mer

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1)

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1) LEKTIONER KRING LÄSNING Lektionsövningarna till textutdragen ur Sara Kadefors nya bok är gjorda av ZickZack Läsrummets författare, Pernilla Lundenmark och Anna Modigh. Billie: Avgång 9:42 till nya livet

Läs mer

Sune slutar första klass

Sune slutar första klass Bra vänner Idag berättar Sunes fröken en mycket spännande sak. Hon berättar att hela skolan ska ha ett TEMA under en hel vecka. Alla barnen blir oroliga och Sune är inte helt säker på att han får ha TEMA

Läs mer

2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se

2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se 2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se Trollhättans Stad Tekniska Förvaltningen Renhållningen Tingvallavägen 36 461 32 Trollhättan

Läs mer

En helande Gud! Av: Johannes Djerf

En helande Gud! Av: Johannes Djerf En helande Gud! Av: Johannes Djerf Jag tänkte att vi idag skulle läsa ifrån Mark.7:31 32. Vi läser Det här är en fantastisk berättelse tycker jag om en man, vars öron fick nytt liv. Vi vet inte riktigt,

Läs mer

Publicerat med tillstånd Blink Blink med stjärnan Text Ingrid Olsson Gilla böcker 2012

Publicerat med tillstånd Blink Blink med stjärnan Text Ingrid Olsson Gilla böcker 2012 En flicka kisar mot den ljusa strimman. Runt strimman är det svart. Svart som under sängen, svart som rullgardinen med julstjärnan där bakom. Svart som hela golvet fram till den ljusa dörrstrimman. 69

Läs mer

planet och den asfalterade flygplatsen för att äntligen äntligen få känna på marken.

planet och den asfalterade flygplatsen för att äntligen äntligen få känna på marken. Mitt möte med Tibet För drygt ett och ett halvt år sedan blev jag lycklig fadder till två tibetanska barn, Chokyi och Sonam, åtta år gamla. Alltsedan dess har jag haft ett foto på dem ståendes på mitt

Läs mer

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott.

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott. Hej! Hej! Jag heter Peter och jag är tio år. Jag går på Tallbergskolan. Det finns många snälla på våran skola, men våran vaktmästare är jag väldigt rädd för. Han ser sur ut. Jag har en bästis som heter

Läs mer

Men först skulle hon vila ut. Hon krängde av sig alla kläder som stank av svett och smuts, något som hon känt först när hon kom in i detta nystädade

Men först skulle hon vila ut. Hon krängde av sig alla kläder som stank av svett och smuts, något som hon känt först när hon kom in i detta nystädade Men först skulle hon vila ut. Hon krängde av sig alla kläder som stank av svett och smuts, något som hon känt först när hon kom in i detta nystädade och väldoftande rum. Förmodligen hade städpersonalen

Läs mer

MÅNS GAHRTON JOHAN UNENGE

MÅNS GAHRTON JOHAN UNENGE MÅNS GAHRTON JOHAN UNENGE HOTELL GYLLENE KNORREN: DEN MYSTISKA GÄSTEN Text: Måns Gahrton och Johan Unenge 2008 Bild: Johan Unenge 2008 En originalproduktion från Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm Formgivning

Läs mer

Själviskt att dö. Så verkade det slutligen som att han var ett gott skratt kort. och livet tog slut. Ovetandes om hur gammal eller ung, hur

Själviskt att dö. Så verkade det slutligen som att han var ett gott skratt kort. och livet tog slut. Ovetandes om hur gammal eller ung, hur Själviskt att dö Så verkade det slutligen som att han var ett gott skratt kort och livet tog slut. Ovetandes om hur gammal eller ung, hur vedertagen eller skonad från livets smädelser och kärlekar. Men

Läs mer

hade. Många har nationella konflikter med andra länder vilket drabbar invånarna och det sitter kvar även om de har kommit till ett annat land.

hade. Många har nationella konflikter med andra länder vilket drabbar invånarna och det sitter kvar även om de har kommit till ett annat land. Jag träffade Elmir för att prata om hans flykt från Bosnien till Sverige när kriget bröt ut och belägringen av Sarajevo inträffade i början på 1990-talet. Han berättade hur det var precis innan det bröt

Läs mer

CECILIA SVENSSON DET ÄR HUR ENKELT SOM HELST, DET ÄR BARA ATT FÖRÄNDRA HELA SITT LIV! VAJA

CECILIA SVENSSON DET ÄR HUR ENKELT SOM HELST, DET ÄR BARA ATT FÖRÄNDRA HELA SITT LIV! VAJA CECILIA SVENSSON DET ÄR HUR ENKELT SOM HELST, DET ÄR BARA ATT FÖRÄNDRA HELA SITT LIV! VAJA DET ÄR HUR ENKELT SOM HELST, DET ÄR BARA ATT FÖRÄNDRA HELA SITT LIV! av Cecilia Svensson Copyright 2011 Cecilia

Läs mer

Här kan du exklusivt läsa Lena Ollmarks manus: Flickan, kyrkan och ringen. Om du vågar

Här kan du exklusivt läsa Lena Ollmarks manus: Flickan, kyrkan och ringen. Om du vågar SPÖKET VALLONA SOM FILM OCH TV-SERIE Just nu pågår arbetet med att samla pengar för att göra film och tv-serie av Spökskeppet Vallona. I tv-versionen finns det plats för några extra specialskrivna spökhistorier

Läs mer

TÖI ROLLSPEL G 003 Sidan 1 av 7 Psykiatri

TÖI ROLLSPEL G 003 Sidan 1 av 7 Psykiatri TÖI ROLLSPL G 003 Sidan 1 av 7 Psykiatri Ordlista fundera uppleva åsidosatt övergiven pressad meningsfullt betydelsefullt spänning samtycke vårdnad befrielse överansträngd påverka uttrycka sina känslor

Läs mer

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man

Läs mer

www.nsf.scout.se/kindness eller www.facebook.com/48hoursofkindness

www.nsf.scout.se/kindness eller www.facebook.com/48hoursofkindness www.nsf.scout/vastervik/ 24/10-12/ HW. 48 Hour of Kindness Tillsammans kan vi göra världen lite vänligare! Den 13 november 2012 firas "World Kindness Day" runt om i världen. För att stödja och belysa denna

Läs mer

KAPITEL 2. Publicerat med tillstånd Bankrånet Text Anna Jansson Bild Mimmi Tollerup Rabén & Sjögren 2010. Bankrånet inl.indd 18 2010-08-24 10.

KAPITEL 2. Publicerat med tillstånd Bankrånet Text Anna Jansson Bild Mimmi Tollerup Rabén & Sjögren 2010. Bankrånet inl.indd 18 2010-08-24 10. KAPITEL 2 De hade knappt kommit ut på gatan förrän Emil fick syn på Söndagsförstöraren. Tant Hulda brukade komma och hälsa på varje söndag, fast Vega som bott i huset före familjen Wern hade flyttat för

Läs mer

Rita och Krokodil IGELKOTTEN

Rita och Krokodil IGELKOTTEN Rita och Krokodil IGELKOTTEN af SIRI MELCHIOR ANDERS SPARRING JANNE VIERTH Version 20 April 2011 Director Siri Melchior Kontakt Producer Lennart Ström Auto Images AB Monbijougatan 17E SE-21153 Malmö E-post.

Läs mer

Målet. När jag började på Tuna var jag en liten blyg tjej. Jag var ganska missnöjd med klasserna för jag

Målet. När jag började på Tuna var jag en liten blyg tjej. Jag var ganska missnöjd med klasserna för jag Målet Amanda Olsson 9b 1-13 Det känns som jag har sprungit ett maraton, ibland har det gått så lätt och ibland så tungt. Jag har varit så inne i allt så jag inte sett hur långt jag kommit, inte förrän

Läs mer

Om någon förblir i mig bär han rik frukt! Av: Johannes Djerf

Om någon förblir i mig bär han rik frukt! Av: Johannes Djerf Om någon förblir i mig bär han rik frukt! Av: Johannes Djerf Vi har under de senaste två söndagarna talat om längtan efter liv i den kristna tron. Längtan efter Guds Helige Ande och att fortsätta bygga

Läs mer

Prov svensk grammatik

Prov svensk grammatik Prov svensk grammatik Markera det alternativ som du anser vara rätt i meningarna nedan. Det är bara ett av alternativen som är rätt i varje mening. 1. När farfar hade ätit åt har ätit, sov han middag.

Läs mer

2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär

2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär 1.Hej! Hej jag heter Jakob. Jag är 9 år och går på Havsundaskolan. Jag gillar att spela fotboll och hockey. Jag älskar min t-shirt och mina jeanshorts. Vår lärare heter Kerstin, hon är så snäll. Min allra

Läs mer

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla Kapitel 1 Hej jag heter Albert och är 8 år. Jag går på Albertskolan i Göteborg. Min fröken heter Inga hon är sträng. Men jag gillar henne ändå. Mina nya klasskompisar sa att det finns en magisk dörr på

Läs mer

Martin Widmark Christina Alvner

Martin Widmark Christina Alvner Nelly Rapp monsteragent: Martin Widmark Christina Alvner Kapitel 1 På hotell Fjällvidden Nej, sa mamma. Jo, sa pappa. Nej, sa mamma. Du är finare utan. Det blir som jag har sagt, sa pappa. Det är jag

Läs mer

BYRÅN SE OM DU KAN LÖSA GÅTAN! LÄMPLIGT FRÅN 7 ÅR OCH UPPÅT - TIDSÅTGÅNG: CA 20 MINUTER

BYRÅN SE OM DU KAN LÖSA GÅTAN! LÄMPLIGT FRÅN 7 ÅR OCH UPPÅT - TIDSÅTGÅNG: CA 20 MINUTER SE OM DU KAN LÖSA GÅTAN! LÄMPLIGT FRÅN 7 ÅR OCH UPPÅT - TIDSÅTGÅNG: CA 20 MINUTER Cindy Sherman är nästan alltid själv med i sina fotografier. Hon klär ut sig och spelar olika roller framför kameran. I

Läs mer

1. 17 Juli 2000. - Ja du HP, eller förlåt, Hasse menar jag, sa fängelsedirektören.

1. 17 Juli 2000. - Ja du HP, eller förlåt, Hasse menar jag, sa fängelsedirektören. 1. 17 Juli 2000 - Ja du HP, eller förlåt, Hasse menar jag, sa fängelsedirektören. HP var det namn han haft de senaste åtta åren som han tillbringat på den slutna avdelningen på Kumla. HP hette egentligen

Läs mer

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 NYANS FILM 2015-04-26 EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv Tredje versionen Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 1. EXT. BALKONGEN- DAG, 70 år, står på balkongen, rökandes

Läs mer

En prinsessa möter sin Skyddsängel

En prinsessa möter sin Skyddsängel En prinsessa möter sin Skyddsängel rinsessan Ileana föddes 1909 i Bukarest i Rumänien och var den yngsta dottern till Kung Ferdinand och drottning Marie. När hon var liten hade hon ett möte med änglar

Läs mer

Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig. Det finns faktiskt ingen. Alla är döda. Mamma är död.

Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig. Det finns faktiskt ingen. Alla är döda. Mamma är död. Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig. Det finns faktiskt ingen. Alla är döda. Mamma är död. Pappa är död. Min lillebror Ludvig är död. Och förmodligen

Läs mer

In under mitt tak (3 e Trett, 1 årg, Högmässa och gtj)

In under mitt tak (3 e Trett, 1 årg, Högmässa och gtj) In under mitt tak (3 e Trett, 1 årg, Högmässa och gtj) 41Även om det är en främling, som inte tillhör ditt folk Israel utan kommer från fjärran land för att han hört om ditt namn 42ja, också där skall

Läs mer

JAG OCH BIBLIOTEKET MARIA STRANDVIK, 10 ÅR

JAG OCH BIBLIOTEKET MARIA STRANDVIK, 10 ÅR JAG OCH BIBLIOTEKET MARIA STRANDVIK, 10 ÅR 20 december Hej, dagboken! Jag heter Xara. Jag bor i Kyrkslätts bibliotek, oftast. Annars bor jag på ett hotell i England. Idag har jag mycket att göra. Nu sitter

Läs mer

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2 De gröna demonerna Jorden i fara, del 2 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-35-4 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Innehåll 8 noveller om otrohet

Innehåll 8 noveller om otrohet Innehåll 8 noveller om otrohet Frågan? 11 Herre, skydda mitt barn 15 Ärlig. Jävligt konstigt ord 51 Platt mage 63 Love 69 Nu talar jag 75 Tre (hon) 80 Klara 123 7 Frågan? När jag tittar ut från fjortonde

Läs mer

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå.

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå. Solen har gått ner Solen har gått ner, mörkret faller till, inget kan gå fel, men ser vi efter får vi se För det är nu de visar sig fram. Deras sanna jag, som ej får blomma om dan, lyser upp som en brand.

Läs mer

ATT MÅ DÅLIGT Vad kan orsaka att man börjar må dåligt?

ATT MÅ DÅLIGT Vad kan orsaka att man börjar må dåligt? ATT MÅ DÅLIGT De allra flesta har någon gång i livet känt hur det är att inte må bra. Man kan inte vara glad hela tiden och det är bra om man kan tillåta sig att känna det man känner. Man kanske har varit

Läs mer

Att leva med schizofreni - möt Marcus

Att leva med schizofreni - möt Marcus Artikel publicerad på Doktorn.com 2011-01-13 Att leva med schizofreni - möt Marcus Att ha en psykisk sjukdom kan vara mycket påfrestande för individen liksom för hela familjen. Ofta behöver man få medicinsk

Läs mer

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg Lilla Sju små sagor i urval av Annika Lundeberg Bockarna Bruse Med bilder av Christina Alvner Det var en gång tre bockar, som skulle gå till sätern och äta sig feta och alla tre hette de Bruse. Vägen till

Läs mer

tentasalen Spökena i Agrara TransLingvistiska AllmänSpexeriet Skövde presenterar ett minispex för SACO-mässan 1998: Jessika Torheden och Anders Juhlin

tentasalen Spökena i Agrara TransLingvistiska AllmänSpexeriet Skövde presenterar ett minispex för SACO-mässan 1998: Jessika Torheden och Anders Juhlin ATLAS 2 1998 - minispex Spökena i tentasalen - Sida 1 av 8 Agrara TransLingvistiska AllmänSpexeriet Skövde presenterar ett minispex för SACO-mässan 1998: Spökena i tentasalen av Jessika Torheden och Anders

Läs mer

Jag är visst smart! säger Patrik

Jag är visst smart! säger Patrik Jag är visst smart! säger Patrik Nu är mamma arg igen. Hon är nästan alltid arg på mig. Igår var hon arg, och hon blir säkert arg imorgon igen. Det är inget roligt. Idag är ingen bra dag. Imorse glömde

Läs mer

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 1 hej! Sid: 5 Kapitel: 2 brevet Sid: 6 Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 3 nycklarna Sid: 7 Kapitel: 4 en annan värld Sid: 9 Kapitel: 5 en annorlunda vän Sid: 10

Läs mer

Hjalmar Söderberg. Förvillelser

Hjalmar Söderberg. Förvillelser Hjalmar Söderberg Förvillelser Han stod en stund och betänkte sig med klappande hjärta och återhållen andedräkt innan han kunde besluta sig för att dra i det lilla röda och svarta klocksnöret. Han visste

Läs mer

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006 I huset vid havet var det lördag, och i köket stod mamma och diskade. Zackarina höll henne sällskap, så att hon skulle ha det lite roligare. Hon rullade omkring på golvet, fram och tillbaka, och ylade.

Läs mer

Pappa och påläggstjuven. av Joakim Hertze

Pappa och påläggstjuven. av Joakim Hertze Pappa och påläggstjuven av Joakim Hertze c 2006 Joakim Hertze. Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Inga bearbetningar 3.0 Unported licens. För att se en kopia av

Läs mer

istället, och reser än hit och än dit i tankarna. På en halv sekund kan han flyga iväg som en korp, bort från

istället, och reser än hit och än dit i tankarna. På en halv sekund kan han flyga iväg som en korp, bort från Reslust Tulugaq tycker att det är tråkigt att öva bokstäverna på tavlan. De gör det så ofta. Varje dag faktiskt! Så han ser ut genom fönstret istället, och reser än hit och än dit i tankarna. På en halv

Läs mer

2 Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den.

2 Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den. Flawless av Alexandra Loonin Tre kvinnor. Jag sitter på en bar med en kompis som har slutat äta. Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den. Han säger att han

Läs mer

Hur prins Siddharta blev Buddha

Hur prins Siddharta blev Buddha buddism Hur prins Siddharta blev Buddha En mycket konstig dröm En natt, i ett land som nu kallas Nepal, satte sig en kvinna plötsligt rakt upp i sin säng. Det var drottning Maya, kung Suddhodanas hustru,

Läs mer

Rissa von Hult. Tina Persson Hälsoinspiratören www.friskoteket.eu

Rissa von Hult. Tina Persson Hälsoinspiratören www.friskoteket.eu Rissa von Hult Det var en dag i april år 2000 jag var ute på min postrunda och stannade som vanligt till på fårfarmen i Hult för att lämna post. Den här dagen kom vi in på att jag gärna skulle vilja ha

Läs mer

Sigtuna projektet Ekilaskolan

Sigtuna projektet Ekilaskolan Sigtuna projektet Ekilaskolan Tre stenar och några träd. En kör längst bak i rummet. Några människor söker efter föda. För länge sedan Innan vi hade internet Och människan trodde Att solen var gud. Då

Läs mer

Latte i lådan Mette Vedsø

Latte i lådan Mette Vedsø Lärarmaterial SIDAN 1 Boken handlar om: Kamal vill gärna ha ett eget marsvin, men hans mamma tycker inte att man ska ha djur i bur. Nu ska Kamal ta hand om Klaras marsvin, Lotto. Han är jätteglad för det.

Läs mer

Men Zackarina hade inte tid, för hon var upptagen med sin cykel. Hon försökte göra ett

Men Zackarina hade inte tid, för hon var upptagen med sin cykel. Hon försökte göra ett Nere på stranden vid havet var Sandvargen och Zackarina mycket upptagna, var och en med sitt. Sandvargen var upptagen med att plaska runt i vattenkanten. Det sa plosch och det sa pläsch, och han stänkte

Läs mer