Diarmaid MacCulloch: Christianity. The first three thousand years. Viking sidor.

Transkript

1 Diarmaid MacCulloch: Christianity. The first three thousand years. Viking sidor. Hans Furuhagen: Bibeln och arkeologerna. Natur & Kultur sidor. KRISTENHETEN I TID OCH RUM 1. För oss Européer är kristenheten en så integrerad del av vår kultur att vi kanske inte har reflekterat över hur egendomligt det egentligen kan framstå att vårt samhälle formats av tankar och föreställningar med rötter hos en liten grupp i Palestina för över tvåtusen år sedan. Alternativt kan fråga sig vad som finns kvar av Jesusrörelsens tankegods i den maktlierade kristendomen. I dag räknar sig ca en tredjedel av jordens befolkning som kristna. Det som vi uppfattar som kristenheten kunde ha förblivit en okänd judisk sekt, eller en religiös rörelse med centrum exempelvis på den Arabiska halvön. 2. Kristendomen blev s a s en statsreligion i södra Arabien under kung Abraha under 500-talet med stöd av Etiopens kristne kung Kaleb. Emellertid hade den över tusenåriga Maribdammen och dess bevattningssystem med anor 4000 år tillbaka i tiden låtits förfalla. Dammen var grunden för de blomstrande samhällena i området (i dagens Yemen). Dammens kollaps omkr 570 (som återbyggts först i modärn tid) fick vittgående följder. Muhammed använda katastrofen som ett tecken på Allahs straff för folkens otrohet. Islam började som en sorts judisk sekt med inblandning av gammal Kabaa-kult och man förrättade bönen vända mot Jerusalem, men efter strider med den lokala judiska församlingen i Medina gick Muhammed (som betraktade sig som den sista i raden av hebréernas profeter) och hans efterföljare egna vägar. Islam blev den främsta konkurrenten till kristendomen i Mellersta Östern och Afrika. 3. Historien om hur kristendomen utkristalliserade sig som en tämligen enhetlig ideologisk lära och maktfaktor i Europa utgör en fascinerande historia som Oxfordprofessorn (kyrkohistoria) MacCulloch panoramar in i sitt digra epos. En inspiration till boken är hans förundran: I live with the puzzle of wondering how something so apparently crazy can be so captivating to millions of other members of my species. Den senaste tidens dramatiska händelser i Medelhavsregionen kan vara en ytterligare motivering för att göra en exkursion i områdets historia. Norra Afrika med Cyrene, Hippo och Alexandria i spetsen var länge en tongivande del av kristenheten och det var ingalunda klart att tyngdpunkten i framtiden skulle komma att förskjutas mot Rom och Konstantinopel. En rad betydelsefulla teologer verkade i Afrika såsom Augustinus, Clemens, Tertullianus, Kyrillos fr Alexandria, Athanasius, Origenes, Cyprianus och Hieronymus. Under perioden talet är Norra Afrika ett drivhus för ett otal sekteristiska bildningar såsom arianism, gnosticism, manikeism, donatism, montanoism, novatism, pelaginism och tillochmed något som erinrar om dagens satanister, kainister (efter bibelns Kain), som ansåg att Gud var så ond att man borde ställa hans lagar uppochned; leva flärdfullt och följa Judas istället för Jesus. 4. Ett dominerande tema bland Jesusrörelserna är spänningen mellan inkluderande och exkluderande inställning, mellan uppfattningen att frälsningen gäller alla troende eller bara en andlig elit. Dagens religiöst betonade homodebatter verkar t ex ha drag av en liknande gränsdragning mellan vi och de, mellan de rena och orena. De tidigaste striderna gällde huruvida Jesusrörelsen skulle begränsas till judar eller ifall också icke-omskurna kunde accepteras. De flesta judar tog avstånd från Jesusrörelsen eftersom de ansåg att Jesus inte var den Messias som de judiska skrifterna profeterat om. Det var Paulus som i debatt med bl a Petrus och Jesu broder Jakob (dödad 62 av andra judar beskylld för att ha brutit mot den

2 judiska lagen), föreståndare för Jerusalems församling, började aktivt missionera också bland icke-judar och utanför Palestina även om judar i diasporan var till en början de främsta målen. Till de större judiska församlingarna hörde den i Rom som hade en nyckelroll för kristendomens spridning inom Romarriket och området för det framtida Europa. Den paulinska riktningen kom att segra medan traditionen i Jerusalem representerad av Jesu broder dog ut, som MacCulloch förundrat konstaterar. 5. Judendom och kristendom började tidigt divergera. Ett undantag är den märkliga kristna kyrkan i Etiopien som grundades någon gång på 300-talet och som bevarade många judiska seder såsom sabbaten och omskärelsen men erkände biskopen i Alexandria som sitt överhuvud. Om Jesus finns det få uppgifter vad han gjorde fram till 30 års ålder men han verkar för det mesta ha hållit till i Galiléen. Det speciella kanske var att han som en rabbi rörde sig även bland det mest föraktade samhällsklasserna och diskuterade med såväl män som kvinnor. Dåtidens Palestina var en del av det kosmopolitiska och polyglotta Romarriket med grekiskan som det dominerande språket bland handelsmän och noblessen. Jesus och hans lärjungar var därför antagligen förtrogna med grekiska vid sidan av modersmålet arameiska. Det grekiska kulturarvet fick stor betydelse för den framväxande Jesus-rörelsen. Tanakh (vårt Gamla Testamente) översattes till grekiska ca 100 f.v.t. från hebreiska. 6. De första människor som började kallas kristna var emellertid församlingsmedlemmarna i Antiokia i Syrien där Paulus verkade en tid. Syrien och Armenien hör till de platser som har de äldsta kristna traditionerna man känner till och det Syriska språket är därför ett av kristenhetens grundspråk. Den äldsta bevarade kyrkobyggnaden liksom den äldsta synagogan har båda hittats i ruinerna efter den Syrisk-hellenska staden Dura Europos som ödelades av Sassaniderna kring Spillror av den Syriska Kyrkan har bevarats till våra dagar i Aleppo med liturgier och hymner som går tillbaka till de första århundradena och traditionerna i Edessa. En paradox kanske är att i vår tid har de kristnas prekära situation i Mellersta Östern ignorerats av kristna i Väst av vilka många istället hyser en okritisk apokalyptisk vurm för den judiska staten Israel. Evangelisterna i USA utgör ett av de främsta hindren till fredsprocessen mellan Palestina och Israel. En av de mer (ö)kända evangelisterna från Republikanska partiet är senator James Inhofe som kallat al Qaidas attack mot WTC 2001 som Guds rättmätiga straff för att USA inte gett tillräckligt stöd åt Israel. 7. Till det mest meriterande för de tidiga kristna hörde martyrdöden för vilka det fanns rikliga möjligheter exv tack vare kejsaren Diclotianus' förföljelser och Sassanidernas härjningar. Martyrernas legendariska dödsförakt var tidens främsta PR för att dra till sig nya medlemmar. Dessutom var martyrskapet, som MacCulloch påpekar, öppet både för hög som låg, fri som slav, kvinnor och män. En av de mer gripande martyrhistorierna från Norra Afrika är den om Perpetua som trotsade sin faders och kallade sig kristen (montanoist) och som nybliven mor lät sig fängslas och slitas i stycken av vilddjur på arena tillsamman med sin tjänarinna Felicitas, som nedkom med barn strax före avrättningen 203. Montanoismen som hade två kända kvinnliga profeter, Maximilla och Priscilla, predikade Messias' snara återkomst och ville provocera fram förföljelser och genom martyrdom säkra sin plats bland de saliga. Sträng askes fodrades också av dem ville komma nära Gud. Speciellt de Syriska asketerna har blivit berömda där en viss Simon Styliten (d 459) slog sina konkurrenter s a s med flera hästlängder genom att tillbringa sitt liv på toppen av en 60 fot hög stenpelare. Ett mer socialt alternativ till emerittillvaron var att gå i kloster. 8. Det kristna klosterväsendet har Syriska och Afrikanska rötter. Mest känd i det sammanhanget är soldaten Pakhomius som på 320-talet samlade grupper av män och kvinnor vilka bildade klostersamhällen i Nildalen. Klostren kom att ha en central kulturbärande betydelse i Europa och erbjöd inte minst många kvinnor en fristad i samhällen där deras karriärmöjligheter i övrigt var milt sagt begränsade. Å andra sidan, då kristendomen blev en statsreligion med kejsar Konstantinus började den utöva religiös monopol och förföljde andra religioner. Speciellt munkar utmärkte sig med att i förstöra

3 antika helgedomar och kulturskatter. Ökänt är mordet på Hypatia år 415, en framstående nyplatonsk filosof och matematiker som verkade i Alexandria. 9. Jesus och hans lärjungar i Palestina var inställda på att tidens ände var nära och att Guds rike skulle förverkligas på jorden. De första generationerna kristna präglades av en eskatologisk tro på en snar messiansk revolution varför världsliga angelägenheter för dem var av lägre rang ( låt de döda begrava sina döda ). Efterhand som den messianska ivern svalnade kom den extatiska religionen alltmer att övergå i ett organiserat hierarkiskt system med kanoniserade texter som definierade och försvarade den rätta (ortodoxa) tron och den universella (katolska) läran mot villoläror som ständigt hotade att rota sig. Snart var det kristna som förföljde andra kristna eller otrogna såsom judar och muslimer. 10. Roms biskopar började fr o m Damasus (d 384) betrakta sig som förmer än andra biskopar ( papa ), en utveckling som ledde fram till påvedömet. Denna särställning för Roms biskop har motiverats med den apostoliska successionen som bygger på legenden om att Petrus var biskop i Rom, dog martyrdöden och begravdes där (liksom också Paulus), samt bibelordet om Petrus som klippan som församlingen skall byggas på (Matteus 16:18). Själva biskopsinstitutionen utvecklades som en formalisering av församlingsäldstens och övervakarens roll (episkopoi, presbyteroi). Den laglärde Gregorius (d 604) bidrog som påve till att anamma den romerska kanoniska rätten för kyrkans bruk. 11. Efter Romarrikets sammanbrott kom kyrkan att bli en sorts ideologiskt kitt för ett fragmentariskt Europa även om vi fick en delning i ett grekiskt Östrom och latinskt Västrom med Konstantinopel och Rom som motpoler. En annan officiell papa i kristenheten är kopternas patriark i Alexandria som i sin tur hävdar en succession från aposteln Markus. Idén om den apostoliska successionen var ett led i att försöka garantera en enhetlig lära inom kristenheten. Genom att en biskop kunde endast utses av andra biskopar med apostolisk succession fanns det en möjligt att kontrollera att inga vilda biskopar började sprida sina egna idéer (ungefär samma metod som använts inom psykoanalysen för att garantera Freudiansk succession). Vilkensomhelst kringvandrande predikant kunde ju hävda att hon/han var direkt inspirerad av Gud, och ett försök att hålla dylika stången är att ha auktorer med tolkningsföreträde som avgör vad som är den rätta läran. Därtill kom idén att kyrkan är den enda vägen till frälsningen enligt Cyprianus' formel extra ecclesiam nulla salus som upprepades bl a av påven Bonifatius i Unam Sanctam (1302) med en hänvisning till Noaks ark! Påven jämför sig med Noak, kapten på skutan, och alla som lämnas utanför skutan (Kyrkan) är dömda att förgås. 12. Kyrkomöten, synoder och koncilier utgjorde sin tids veritabla Gipfelkonferenser som kunde pågå i åratal och vars verkningar kunde ha konsekvenser för århundraden framåt. En av de principiella teologiska frågorna som stöttes och blöttes var kristologin; frågan om Jesu väsen och förhållandet till den Helige Anden och Gud. Kyrkomötet i Konstantinopel 481 befäste det som har kommit att kallas läran om Treenigheten. Semi-arianerna ville med begreppet homoiousios betona att Fadern och Sonen är liknande till sina väsen, medan Athanasius fick stöd för homoousios enligt vilken Fader och Son är av samma substans. (Därav uttrycket betyder inte ett iota.) Slutligen fördömdes också Pneumatomakerna som betraktade den Helige Anden som underordnad Fadern och Sonen. Till de många riktningar som fått stryka på foten är Monofytismen som förnekade Jesu mänskliga natur; Jesus uppfattades som Gud, och mänskliga och gudomliga väsen kunde inte blandas. Detta är anatema för dem som vill betona Jesu lidande och identifikationen med Jesus som människa. Att teologiska läror och strider kan avgöras av en sådan synbarligen trivial sak som en bokstavs placering är inget undantag. Mariekulten med den obefläckade avlelsen återgår delvis på översättningsfel från hebreiskan där i Jesaias profetia om en ung kvinna som skall föda en son uttrycket ung kvinna har översatts med jungfru (parthenos). Ifall Jesus fötts genom jungfrufödelse så vore f ö det fantasifulla patrilineära släktträdet som går tillbaka till David en ganska bortkastad möda. Avsikten med släktträdet har uppenbarligen varit att få Jesu historia att passa in i gammaltestamentliga profetior om en Messias som skall komma från Davids rot

4 och stam. (Marias härstamning har tydligen varit mindre intressant i sammanhanget. I en av författaren Robin Cooks senaste trillers kallad Intervention spelar spelar dock Jesu moders härstamning en central roll. Josef, hanrejad av den Helige Anden, har i sin tur fått ty sig till en undanskymd biroll.) 13. De tidiga kristna var närmast pacifister, att vara soldat uppfattades som oförenligt med att vara kristen och budet att älska sin fiende och vända andra kinden till, men denna inställning kom att ändras allteftersom kristenheten blev makthavarnas religion efter Konstantinus. Korstågen ( ) var erövringskrig som sanktionerades av påven Urban II m fl i Rom. Trots att korsriddarna kanske omges av en sorts skimmer i Europa så utmärktes korstågen av plundring och mord på judar och muslimer, och andra skändliga dåd vars minne fortfarande väcker avsky i Mellanöstern. I brist på muslimska offer vände sig korståget år 1204 mot Konstantinopel som plundrades vilket på sikt underminerade kyrkan i Öst och styrkte de grekisk ortodoxas förbittring mot Väst. 14. I vår tid har vi kanske vant oss att tänka att tron är fråga om en personlig övertygelse men under långa perioder är det kungens eller furstens religiösa tillhörighet som bestämt vad folket skall tillbe enligt principen cuius regio, eius religio som stadfästes genom fredsfördraget i Augsburg 1555 som gällde striden mellan protestanter och katoliker. Striden Öst och Väst har gällt vem som representerar den sanna kyrkan. År 1054 krävde en delegation från Rom att Konstantinopel skulle erkänna Rom som kyrkans överhuvud. Patriarken Cerularius vägrade varpå kardinal Humbert, ledaren for den Romerska delegationen exkommunicerade Ceralarius som svarade med samma mynt. (Bannlysningarna upphävdes ömsesidigt först 1965.) Öst och Väst skiljdes också av lärostrider, t ex om nattvardsbrödets konsistens och det latinska tillägget filioque till den Niceanska (Nicea 325, Konstantinopel 381) trosbekännelsen (den Helige Anden utgår från Fadern och Sonen). År 1231 brändes 13 grekiska munkar på Cypern beskyllda för att ha använt syrat bröd vid nattvarden istället för osyrat bröd (azyma) som den latinska traditionen föreskrev. 15. Inom sociologin och psykologin har man förstås länge forskat i religioner som både kulturella och psykologiska fenomen. Välfärdsutveckling leder ofta till sekularisering, och en förklaring härtill kan vara att desto tryggare tillvaro desto mindre behov av en förtröstan på gudars ingripanden. Tidigare gällde religionernas konkurrens inte sällan vem som hade de mäktigaste gudarna. Pastor Jones' offentliga bokbål på Koranen kan ha som baktanke att visa att trots den, ur muslimsk synpunkt, skändliga handlingen så drabbas inte pastorn av några ljungade blixtar från Allah; ergo, Allah är en bluff. Förstås samma sorts argument kan användas mot kristendomen. Ännu under 1:a Världskriget stred de Europeiska arméerna mot varandra, alla i Guds namn, i ett krig som dödade kristendomen (MacCulloch). Upplysningsfilosoferna trodde att upplysningen skulle eliminera religionerna när allt kunde förmodas ha naturliga orsaker. Upplysningstraditionen har inte eliminerat religionerna men kanske minskat på inflytande från religiös fundamentalism och bokstavstroende. 16. En sorts uttryck för bokstavstroende var hänförelsen kring Michael Drosnins Bibelkoden (1997) som m h a statistiska metoder påstod sig ha upptäckt dolda mönster i bibeln vilka många tog som ett tecken på att bibeln är direkt inspirerad av Gud och därför representerar Sanningen. Exemplet visar hur starkt påverkade människor fortfarande är av mytologi trots hög utbildningsnivå och omfattande textkritisk forskning kring bibeln. Man erinras om medeltiden då pilgrimer sprang Europa runt för vörda träflisor av Jesu kors eller få en skymt av Jesu törnekrona, eller Johannes Döparens skalle (som tycks finnas på tiotal olika ställen), vid diverse kloster som hade lyckan att kunna marknadsföra sådana dyrgripar. 17. De återkommande debatterna om äktenskap, homosexualitet, familjevärden o s v där kyrkan, diverse kristna och politiska grupper intagit olika ståndpunkter, aktualisera frågan vem som egentligen representerar de kristna värderingarna. Bibeltroende anser sig stå för den ursprungliga tron och tolkningen. Men vad betyder ursprunglig? Äktenskapet hade ingen speciell religiös eller teologisk status bland de första generationens kristna,

5 äktenskapet var ett juridiskt kontrakt. Under elfte och tolfte århundradena började kyrkan alltmer blanda sig i människors intima relationer och strävade att klassificera äktenskapet som ett sakrament såsom Augustinus förespråkat. Samtidigt började kyrkan kräva celibat av prästerna och den egentliga motivering var troligen mindre teologiskt än ekonomiskt betingad. Med gifta präster och biskopar fanns det en risk för att kyrkliga ämbeten och förläningar skulle börja gå i arv och att kyrkan på så sätt skulle mista kontrollen över egendomen och prästerskapet. 18. Antikhistorikern Hans Furuhagen berättar i sin bok om hur arkeologin i de bibliska områden ( Heliga landet ) först under de senaste årtiondena småningom kunna befria sig från den sortens biblisk arkeologi (ofta finansierade av amerikanska kristna samfund) som tolkar fynd utgående från bibeln och som i arkeologin sökt bekräftelse på bibelns berättelser. Den bild som framträder genom den s k nya arkeologin sedan 1960-talet är betydligt mer fascinerande och mångfasetterad än den historia man försökt extrahera ur Gamla Testamentet (judarnas Tanakh). Tanakh redigerades ca 600 f.v.t. av ett judiskt prästerskap som var bl a angelägen om att förhärliga hjältekonungen David och betona myten om Det Förlovade Landet samt svartmåla andra folkgrupper som t ex filisteérna, moabiterna och ammoniterna. Den uppenbara avsikten har varit att genom mytiska ättetavlor och sagor legitimera leviternas (prästerskapets) makt och israeliternas anspråk på områden gentemot grannfolk. 19. Moses och israelernas uttåg ur Egypten (Exodus), Josuas krigiska erövring av Kanaan, Davids och Salomons storslagna riken saknar alla arkeologiska stöd och förefaller höra till skaran av förklaringsmyter som prästerskapet i Jerusalem fabricerade under kung Josias tid ( f.v.t.). Arkeologin tyder istället på att israelerna var nomadfolk som bodde i de Palestinska bergen och som fr o m 1100 f.v.t. blev bofasta och beblandades stort sett fredligt med slättens jordbrukande folk kanaaneer vilket även antyds i Domarboken (1:27-35). Filistéerna är troligen ett folk som tillhörde den mykenska kulturen i norr och som bosatte sig längs Palestinas kust (inklusive Gaza) på flykt undan försämrade livsbetingelser i hemtrakterna. Israeliterna omtalas i bibeln som Guds utvalda folk som Gud ingått ett förbund med. Detta och Mose lagar återspeglar den sortens avtal och lojalitetsförklaringar som de assyriska kungarna slöt med besegrade furstar. 20. I kristendomen möts å ena sidan mythos (judarnas Tanakh) och å andra sidan logos (den hellenistiska kulturen). I evangelierna omges Jesusgestalten av myter (t ex Jungfrufödelsen) och gammaltestamentliga profetior (Messias) för att ge Jesus en guddomlig status. Samtidigt markerar kristendomen ett brott mot gamla sedvänjor såsom djuroffer och omskärelse. I kristendomen finns en anda av befrielse från gammal barlast. De kristna i Rom svarade på frågan om deras hemort endast med att de var kristna, de kände sig inte tillhöra någon bestämd ort. (Detta var en av orsakerna till att de väckte misstänksamhet hos myndigheterna.) De kristna fundamentalister som sätter försvar av hem och fosterland överst på listan handlar i direkt motsats till urkristendomen. 21. Kristenhetens framtid i Europa går förmodligen mot utökad ekumenism och synkretism med öar av ultrakonservativa bokstavstroende rörelser här och där. Kyrkan överlever ev som en diakoniorganisation, eller som en traditionsförvaltare ungefär som i senantikens Rom där religionerna förlorade sin glöd och prästerskapet bara var ceremonimästare i tomma tempel. Påvens försök att framställa sig som ofelbar i moraliska frågor har slagit slint (Vatikankonciliet 1870), folk struntar t ex i påvens absurda fördömelse av kondomer. Kyrkan kanske är ett arketypiskt exempel på en organisation som börjat levat sitt eget liv och blivit viktigare än själva människorna. 22. Den centrala kristna formeln blodet renar och Jesus dog för dina synder förutsätter för sin verkan människor med introjicerat synda- och orenhetsmedvetande tillika med idén om den förtappade mänskligheten, vilka kan antas var på avtagande i länder med allt högre utbildningsnivå och välfärd. Kan människan Jesus befriad från sin Messiasroll inspirera till ett genuint intresse för sanningen, andlighet och moraliska värden? Måste kristendomen gå

6 under för att kristenheten skall överleva? Under sin sista tid i fängelset innan han dödades av nazisterna skrev teologen Dietrich Bonhoeffer: Gud lär oss att vi måste leva som människor som klarar sig bra utan honom.