STATSRÅDETS SKRIVELSE

Transkript

1 EKONOMIUTSKOTTETS UTLÅTANDE 12/2002 rd Statsrådets skrivelse med anledning av ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar (programvarupatent) Till stora utskottet INLEDNING Remiss Riksdagens talman sände den 6 september 2002 statsrådets skrivelse om förslaget till parlamentets och rådets direktiv om patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar (programvarupatent) (U 45/2002 rd) till stora utskottet för behandling och bestämde samtidigt att ekonomiutskottet skall lämna utlåtande i ärendet till stora utskottet. Sakkunniga Utskottet har hört - yngre regeringssekreteraren Minna Tukiainen, handels- och industriministeriet - direktör Eija Nuorlahti-Solarmo och byråchef Eero Bomansson, patent- och registerstyrelse - projektchef Matti Sihto, Teknologiska utvecklingscentralen TEKES - patentombudsman Antti-Jussi Savela, Finlands Patentombudsmannaförening rf - forskare Mikko Välimäki, Helsinki Institute for Information Technology. Dessutom har skriftligt utlåtande getts av Industrins och Arbetsgivarnas Centralförbund TT SSH Communications Security Abp. STATSRÅDETS SKRIVELSE Förslaget Tolkningen av gällande lag i fråga om patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar, särskilt datorprogram, har utvecklats på olika sätt i nationell rättspraxis i de länder som är parter i europeiska patentkonventionen. För tillfället varierar rättspraxisen i medlemsstaterna när det gäller det skydd som datorrelaterade uppfinningar kan ges. Den rättsliga osäkerheten får direkta negativa effekter på hur den inre marknaden fungerar. Syftet med direktivförslaget är, såsom statsrådet framhåller i sin skrivelse, att klargöra rättsläget när det gäller patentskyddet för datorrelaterade uppfinningar och omfattningen av skyddet. Det föreslagna direktivet angriper dessa förhållanden genom att harmonisera de nationella lagarna om patenterbarheten för uppfinningar och skapa strängare regler för patenterbarhet jämfört med den praxis som för tillfället följs av Europeiska patentverket: patentkravet får inte U 45/2002 rd Version 2.1

2 gälla datorprogram i sig (programprodukter som självständiga produkter eller på en bärare). Statsrådets ståndpunkt Enligt statsrådet är det aktuella rättsläget i fråga om patentskyddet för datorrelaterade uppfinningar, särskilt datorprogram, oklart. Motivet bakom direktivförslaget, att öka rättssäkerheten i Europa, är således välgrundat. Statsrådet anser att rättsliga regler skall utarbetas på gemenskapsnivå för att medlemsstararenas rättsliga regler och rättspraxis skall kunna harmoniseras. Man bör påskynda harmoniseringsarbetet för att rätta till det nuvarande oklara läget och för att verksamhetsbetingelserna för den europeiska programvaruindustrin inte försämras och dess internationella konkurrenskraft kan bibehållas. Statsrådet stöder den allmänna principen i direktivförslaget, nämligen att man i fråga om patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar bör säkerställa att endast uppfinningar som utgör ett tekniskt bidrag kan patentskyddas. Då kan man undvika situationer där patent utfärdas på uppfinningar som inte uppfyller kriterierna för patenterbarhet. Vid harmoniseringen skall man utgå från de allmänna kriterierna för patenterbarhet och undvika onödig specialreglering på sektorsnivå. Statsrådet anser det viktigt att man genom direktivförslaget inte inverkar på det upphovsrättsliga skyddet för datorprogram, utan att upphovsrätten skall kvarstå som en användbar skyddsform för datorrelaterade uppfinningar och att de som utvecklar programvaror också i fortsättningen med stöd av de undantag som meddelas i lagstiftningen om upphovsrätt skall kunna använda sig av dessa undantag när de utvecklar program som är kompatibla med andra sådana program som redan är i bruk. Till skillnad från kommissionens förslag anser statsrådet att direktivförslaget inte skall avvika från den praxis som Europeiska patentverket följer. Om patent på programvaror blir tillåtna ges patenthavaren en möjlighet att ingripa direkt i situationer med patentintrång och ersättningsskyldigheten vid rättskränkningar skulle omfatta större delar av distributionsledet än vad som är fallet i fråga om upphovsrätt eller patent som utfärdats på en anordning. Detta innebär att patenthavaren skulle kunna vidta åtgärder mot patentintrång redan i det skede då den produkt som gör intrång i patentet importeras, marknadsförs eller säljs. Om ett datorprogram inte är skyddat med ett produktpatent har patenthavaren i regel möjlighet att vidta åtgärder endast mot slutanvändaren. Det bör således vara tillåtet att patentera också datorprogram i likhet med andra uppfinningar, dvs. patentskyddet bör omfatta också datorprogrammet i sig. Ett välfungerande patentsystem har en stor betydelse som en faktor som främjar innovation inom näringslivet och skapar rättssäkerhet. Särskilt stora krav på patentsystemet ställer det faktum att datorrelaterade uppfinningar ofta har anknytning till nya och tekniskt svåra specialområden, där det är svårt att utreda var gränsen mellan en ny och en redan känd uppfinning går. Även om möjligheten att tillämpa invändningsförfarande delvis löser problemet, bör patentmyndigheternas möjligheter att granska förutsättningarna för patenterbarhet (nyhet och uppfinningshöjd) följas både i Finland och internationellt för att man också i fortsättningen skulle kunna undvika att patent utfärdas utan grund. UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN Motivering På grundval av de omständigheter som statsrådet anför i sin skrivelse samt erhållen sakkunnigutredning anser utskottet att kommissionens förslag är angeläget och förordar i överensstämmelse med statsrådets ståndpunkt att det godkänns. Både direktivförslagets motivering och statsrådets skrivelse understryker behovet av att lag- 2

3 stiftningen förenhetligas och harmoniseras. Utvecklingen inom branschen och marknadernas globalisering talar kraftigt för en förstärkning av rättssäkerheten genom att regleringen och praxis vid beviljande av patent förenhetligas. Av dessa skäl är det viktigt att direktivet kan godkännas så snart som möjligt. Enligt statsrådets skrivelse är syftet med direktivförslaget att säkerställa att tekniska uppfinningar som uppfyller de allmänna kriterierna för patenterbarhet (nyhet, uppfinningshöjd och industriell tillgodogörbarhet) och utgör ett tekniskt bidrag kan skyddas med patent. Direktivförslaget utvidgar inte området för patenterbarhet: det som i nuläget inte kan patentskyddas kommer i fortsättningen inte heller att ha rätt till patentskydd. Genom förslaget syftar man till att hindra att sådana uppfinningar patentskyddas som inte utgör ett tekniskt bidrag. Enligt en utredning som utskottet erhållit avviker direktivförslaget från Europeiska patentverkets nuvarande linje vad gäller patentkraven såtillvida att förslaget inte tillåter patent på programvaror (programvaror som självständiga produkter eller på en bärare). Enligt EPO kan programvarupatent utfärdas, och flera medlemsstater (bl.a. Storbritannien, Tyskland och Sverige) har också omfattat denna ståndpunkt. Andra medlemsstater, däribland Finland, har intagit en avvaktande hållning och omfattat en snävare tolkning av den europeiska patentkonventionen och sina nationella lagstiftningar. Dessa medlemsstater har för datorrelaterade uppfinningar utfärdat endast förfarandepatent eller systempatent men inte programvarupatent. Den senare tolkningen har motiverats med att meddelande av programvarupatent har uppfattats som om man tillät patent för datorprogram i sig, vilket är förbjudet enligt artikel 52 i europeiska patentkonventionen. Utskottet har erhållit i någon mån motstridiga sakkunnigutredningar om vilkendera linjen som är att föredra: å ena sidan att tillåta programvarupatent i överensstämmelse med statsrådets ståndpunkt och i strid med direktivförslaget, å andra sidan att i överensstämmelse med direktivförslaget ställa tekniskt bidrag som ett tillläggskriterium för patenterbarhet. Utskottet anser att den nämnda tilläggsdefinitionen är motiverad om direktivförslaget i överensstämmelse med statsrådets förslag ändras så att också programvaror kan patentskyddas. På så vis hindras patentering av programvaror med tvivelaktig eller obetydlig uppfinningshöjd. Statsrådets linje är följdriktig såtillvida att tillåtandet av programvarupatent utvidgar patenterbarheten för själva formen för hur en idé realiseras, medan en specificering av kriterierna på uppfinningshöjd begränsar denna patenterbarhet genom innehållsliga krav. Det är just frågan om programvarupatent skall tillåtas som är själva kärnfrågan då man skall ta ställning till statsrådets ståndpunkt. Merparten av dem som gett sakkunnigutlåtanden till utskottet omfattar statsrådets ståndpunkt och understryker programvarupatentets betydelse för att konkurrensen inom branschen tryggas, innovationerna utvecklas, rättssäkerheten tryggas samt för att säkra att marknadspremisserna är enahanda för alla aktörer. Företrädarna för den s.k. öppna källkodens skola har i sin tur konstaterat att programvarupatent har en skadlig effekt på utvecklingen av tekniskt kompatibla öppna programvaruprodukter och standarder. Bägge ståndpunkterna har motiverats med vikten av att trygga småföretagens levnadsvillkor. Utskottet har i det här skedet stannat för att stödja statsrådets ståndpunkt. En viktig grund för detta är att största delen av programvarumarknaderna i dagens läge finns i Nordamerika, där programvarupatent är tillåtna. De europeiska programvaruföretagens marknadsvillkor förutsätter en anpassning till en sådan miljö. Patenterbarheten kunde således främja också småföretags verksamhet på den globala marknaden. Enligt en utredning som utskottet erhållit har det dessutom visat sig vara svårt att på grundval av patentkravets form göra åtskillnad mellan datorrelaterade uppfinningar. Det faktum att det förekommer olika praxis vittnar om just detta. Därför är det följdriktigare att på ovannämnt sätt understryka de innehållsliga snarare än de formella kraven på patenterbarhet. Ett syfte med direk- 3

4 tivförslaget är också att höja rättssäkerheten och förenhetliga rådande praxis. Om direktivet godkänns i den form kommissionen föreslår, blir den rättsliga ställningen för de programvarupatent som Europeiska patentverket och vissa stora medlemsstater redan beviljat mycket oklar, vilket strider mot direktivets mål. Programvarupatent har kritiserats för att det bromsar upp den tekniska utvecklingen och försvårar en öppen programvaruutveckling. I synnerhet den programvaruutveckling som krävs inom den offentliga sektorn, i förvaltningen och i undervisningen, kan stöta på problem om datorprogram kan patenteras. I en utredning som utskottet erhållit hänvisar man också till att småföretag inte alla gånger kan bära kostnaderna för patentering och eventuella rättegångar mot patentintrång. Särskilt tillspetsade är dessa problem i u-länderna, som har allt mindre resurser till sitt förfogande då å ena sidan priserna på patenterade produkter stiger, å andra sidan alternativa produkter är tekniskt inkompatibla med de dominerande produkterna. Utskottet understryker därför vikten av ett fungerande patentsystem, en god myndighetspraxis och en tröskel för patenterbarhet. De allmänna förutsättningarna för patenterbarhet bör uppfyllas innan patent beviljas. En sådan förutsättning är att produkten skall vara industriellt tillgodogörbar. Den programvaruproduktion som bygger på öppen källkod är enligt den utredning utskottet erhållit inriktad på serviceverksamhet, vilket minskar de patenterade produkternas betydelse på detta område. Betydelsefullt är också kravet på uppfinningshöjd och tekniskt bidrag då man bedömer frågan med avseende på livsvillkoren för den programvaruproduktion som bygger på öppen källkod. Utskottet anser att frågan om patentering av programvaror ytterligare bör utredas i behandlingen i rådet. Härvid bör man dryfta vilka effekter de två alternativa skydden, upphovsrätt och patent, har på främjandet av den tekniska utvecklingen, småföretagens konkurrensläge, ställningen för den på öppen källkod baserade programvaruutvecklingen samt u-ländernas utvecklingsmöjligheter. Utlåtande Ekonomiutskottet meddelar som sitt utlåtande att utskottet med ovanstående anmärkningar omfattar statsrådets ståndpunkt i ärendet, och att utskottet förutsätter att riksdagen i överensstämmelse med 96 grundlagen ges information om utredningar i ärendet och om ärendets fortsatta behandling i EU:s organ innan direktivet godkänns av EU:s råd. 4

5 Helsingfors den 1 oktober 2002 I den avgörande behandlingen deltog ordf. Leena Luhtanen /sd vordf. Mari Kiviniemi /cent medl. Satu Hassi /gröna Klaus Hellberg /sd Susanna Huovinen /sd Mikko Immonen /vänst Reijo Kallio /sd Kalervo Kummola /saml Pekka Kuosmanen /saml Sekreterare var utskottsrådet Pekka Nurminen. ers. Mika Lintilä /cent Olli Nepponen /saml Antti Rantakangas /cent Ola Rosendahl /sv Mauri Salo /cent Juhani Sjöblom /saml Jari Leppä /cent Veijo Puhjo /vänst. 5