Sammanfattning av metodutveckling för nya presentationsmöjligheter av filmiska visioner.

Transkript

1 Sammanfattning av metodutveckling för nya presentationsmöjligheter av filmiska visioner. Bakgrund Utgångspunkten har varit en text med en historia som jag tidigare skrivit med avsikt att få producerad för bioduken eller TV. När jag presenterade storyn, både i form av ett synopsis och ett längre manus, för ett antal etablerade producenter så blev de alla intresserade. De tycktes dock inte till fullo förstå den audiovisuella helhetsvision som jag försökte beskriva trots att tagit fram en mängd av referenser och även ritat storyboards av vissa scener. Det förbryllade mig också att de alla, trots sin vana av att se film och läsa manus, sinsemellan tycktes få så helt olika ideer om vad projektet handlade om och hur det skulle se ut. Flera av producenterna trodde också att mina ideer, framförallt kring det visuella, var för ambitiösa och inte skulle gå att genomföra med en realistisk budget i Sverige. En producent sa tex att han var redo att gå in i projektet ifall jag kunde skriva om texten och ta bort de scener som var för tekniskt komplicerade. En annan sa att han skulle kunna tänka sig att producera om jag förla historien i nutid istället för på 1800-talet. En sådan kompromiss kändes omöjlig eftersom min historia delvis är baserad på sanna händelser som sägs ha inträffat på 1800-talet och eftersom att just miljön var så viktig för stämningen i min historia. För mig blev allt detta en bekräftelse på att ett textbaserat manus inte räcker om man verkligen vill förmedla en helhetskänsla av en filmisk vision till andra. Syfte Mitt syfte med DINo-aktiviteten har varit att försöka utveckla en ny presentationsmetod för filmideer där audiovisuella, scenografiska och andra tekniska aspekter redan på idestadiet är av lika stor betydelse för konceptet som det skrivna ordet och själva historien. Man kan säga att aktiviteten har haft två moment. Det första momentet som jag kallar för Ett AudioVisuellt Treatment har varit att undersöka om man genom att framställa en kombination av tecknade bilder, grafik och ljud kan förmedla en ide för långfilmsformatet på ett tydligare och/eller mer övertygande sätt än ett textbaserat filmmanus kan göra. Det andra momentet har handlat om att göra vissa tekniska testfilmningar, dels för att avgöra om det är möjligt att med små resurser realisera filmideer med historiska och avancerat scenografiska miljöer, och dels för att se om resultatet av testerna kan fungera som ytterligare en del av ett kraftfullare audiovisuellt kommunikationssätt gentemot etablerade filmproducenter och andra intressenter av långfilmsprojekt. Mål Enligt den arbetsplan som utarbetades från början var målen följande: 1.Att framställa ett ljudlagt bildspel på 15-20min, en s.k. animatic där en berättarröst skulle läggas över sekvenser av tecknade bilder och tillsammans med stämningsmusik bli Ett AudioVisuellt Treatment som på bättre sätt än ett textbaserat treatment/manus skulle kunna uttrycka visionen och den filmiska historia som den ursprungliga texten försökte berätta. 2.Att ta fram 2-3 testfilmningar i live-action, för att utröna om de invändningar som producenterna haft var relevanta, och om dessa invändningar skulle kunna neutraliseras genom att med små resurser hitta kreativa lösningar på de tekniska problem kring historiska miljöer och scenografi som producenterna sett framför sig. 3. Att hitta en effektiv metod att sammanfatta resultatet på, via att paketera materialet pedagogiskt i en interaktiv DVD-presentation. Genomförande Med hjälp av ett litet tekniskt team samt två skådespelare och några statister filmades två sekvenser i början på mars Miljöerna utgjordes av befintliga platser i Gamla Stan(Sthlm) och i Bonnstan(Skeå). De materiella resurserna vid inspelningen, såsom teknisk utrustning och rekvisita m.m., var ytterst små vid en jämförelse med liknande filmprojekt. Tanken var dock att i huvudsak jobba med scenografi, ljus och atmosfär digitalt under postproduktion, dvs i efterhand. Det blev därför nödvändigt att veta exakt vad vi skulle filma och planera hur varje bild skulle se ut i förväg. Nedan följer några bildexempel på resultatet från denna metod och arbetsprocess:

2 (Storyboardteckning av Anton Stenvall, fotograf David Grehn, postproduktion av Filterfilm och Dreamfield samt digitala glasmålningar av Pär Olofsson). Vi filmade också en tredje sekvens i skogsområdet väster om Falkträsket i Skeå. Syftet med denna handlade om att på ett scenografiskt sätt använda digitala metoder för att bearbeta filmsekvenser som innehåller människor och djur i rörelse bland befintliga organiska miljöer(öppna landskap, skog, berg och himmel osv) och åstadkomma en stark känsla av förhöjd verklighet (sagokänsla) som annars bara kan uppnås genom enorma studiobyggen. Liksom i de övriga sekvenserna från Bonnstan och Gamla Stan så ville vi i skogssekvensen också undersöka hur man med små resurser skulle kunna jobba med kamerarörelser, framförallt i sidled, även i bilder vars innehåll till stor del skulle skulle skapas i efterhand. Här bidrog fotograf David Grehn med en genial lösning som innebar att filma med fast kamera med ett större utsnitt, dvs på längre avstånd från motivet. Hans ide var att sedan, när de digitala delarna av bilden lagts till, i efterhand zooma in i bilden och därefter göra själva åkningen. Det hela visade sig att fungera mycket bra. Nedan följer några bildexempel från skogssekvensen: (Illustration av Mattias Marklund, fotograf David Grehn, postproduktion av Filterfilm och Dreamfield samt digitala glasmålningar av Per Olofsson).

3 Postproduktion av filmsekvenserna skedde i huvudsak under Maj-Sept Visserligen var jag medveten om att det mesta går att lösa med dagens digitala teknik men datorgrafikerna lyckades ändå överraska mig. De fann lösningar på vissa tekniska problem som jag trodde var alltför komplicerade även om det skulle ha funnits mer resurser. Det handlade bla om att i efterhand lägga in en animerad råtta som kilade förbi nära kameran och att få den att både se fullt naturtrogen ut och röra sig realistiskt (löstes av Magnus Jonsson-Filterfilm), samt om att skapa extremt naturtrogna atmosfäriska effekter digitalt såsom dimma och snöfall (löstes av Dreamfield). Ett audiovisuellt treatment togs fram under sensommaren och hösten med illustrationer av Anton Stenvall, Mattias Marklund och Per Olofsson, ljud och musik av Niklas Viklund samt redigering av Marcus Lundin och Kristina Frank. Allt färdigt material sammanställdes till sist på en interaktiv DVD av Dreamfield i samarbete med Albin Ehnmark som stod för design av menyer och bakgrunder.

4 Resultat De mål som utsattes från början har blivit uppnådda och jag tycker att resultatet är lyckat även om jag gärna sett att det funnits ekonomiska resurser att ta vissa aspekter ännu ett steg längre. Arbetet under inspelningarna flöt på mycket bra och likaså under postproduktionen. Momentet Ett Audiovisuellt Treatment visade sig dock svårare och långt mer tidsödande än jag trott men vi lyckades ändå få ihop ett material som kändes ungefär som jag hoppats på. Det långsiktiga resultatet av detta moment, dvs om det är en vinnande metod eller inte, återstår dock att se eftersom jag inte visat materialet för några utomstående intressenter ännu. Jag har dock visat själva filmsekvenserna för två etablerade filmproducenter som jag jobbade med i min ordinarie verksamhet som Art Director/Scenograf i höstas. De gillade materialet och jag kommer att att visa dem mer framöver. Tanken är att driva projektet vidare eftersom aktiviteten visade att målen kunde uppnås, problemen lösas och resulterade i ett material som såg lika fint ut som jag hoppats på. Om projektet får fortsatt finansiering hänger nu på om de producenter, finansiärer och intressenter som får ta del av hela materialet faller för konceptet. I December 2010 framförde jag en muntlig redovisning inför DINo's styrelse och presenterade den färdiga DVDn som bla innehåller Ett Audiovisuellt Treatment som visar på en alternativ metod för presentation av treatment/manusutkast. På DVDn finns också de tre filmsekvenserna som är exempel på hur de scenografiska aspekterna i ett sådant här ambitiöst projekt kan realiseras utan kostsamma och logistiskt krångliga fysiska byggnationer av kulisser. Utvärdering När det gäller själva inspelningen av de rörliga filmsekvenserna så känns det som något unikt att vi uppnådde så bra resultat trots begränsningarna i personal, tid och tekniska resurser. Jag är övertygad om att det har att göra med att vi var så välplanerade, förberedda och så säkra på vad vi ville ha. Redan vid aktivitetens start fanns ju en utarbetad idegrund, både i text och i bilder, som alla inblandade verkade känna för och det fanns dessutom en detaljerad arbetsplan. Det gjorde nog att alla kände att det fanns tydliga mål att jobba mot direkt från ruta ett. Det blev därför inte så mycket trial&error utan man kunde alltså jobba rätt så effektivt på alla fronter redan från början. Vissa saker går dock aldrig som man tänkt och vissa detaljer går inte att planera alls, tex hur vädret och levande djur ska bete sig. I skogsscenen som vi spelade in hade vi en levande ren som skulle dra skådespelaren i släde genom motivet. Vi hade extremt ont om tid att genomföra tagningen och det fick absolut inte snöa i bild. Det såg först lovande ut men plötsligt började det snöa våldsamt. Vi hade dock inget annat val än att filma ändå men precis när vi skulle sätta igång så lägger sig renen ner och vägrar dra släden. Renar vill inte jobba när det snöar, förklarade ägaren av renen som till slut ändå lyckades få renen att springa under en tagning med hjälp av sin skoter och sin dresserade lilla hund som jagade på renen. Under filmningen av sekvensen i Gamla Stan stördes inspelningarna stup i kvarten av en massa nyfikna ryska turister som trängde sig fram till filmteamet trots att vi hade gjort avspärrningar och skyltar med texten Filminspelning pågår-vänligen stör ej på engelska. Musiken till filmsekvenserna, som tidigt togs fram av Niklas Viklund och Peter Scartabello, har bidragit till att det färdiga materialet håller en jämnhög konstnärlig nivå och förhoppningsvis kommer deras insatser att på längre sikt kunna visa hur viktigt ljud och musik.är för att ett filmiskt koncept ska hålla hela vägen.. Om man ska försöka hitta någon nackdel så skulle man kunna säga att det här resultatinriktade arbetssättet kanske inte har gett så mycket utrymme till experimenterande och nytänkande kring just de tekniska detaljerna som man hade kunnat önska. Å andra sidan tror jag att genom att resultatet ser så pass bra ut kommer det att kunna leda till många fördelar på sikt;- de inblandade kommer att kunna använda det på sina showreels osv vilket förhoppningsvis kan ge fler jobb. Framtagning av representiva storyboards är ett enormt viktigt arbete som bör prioriteras i sådana här projekt. Efter arbetet med bildspelet(ett AudioVisuellt Treatment) har jag dock insett att eftersom det är så tidsödande och omfattande arbete att rita storyboards, speciellt till den här typen av visuellt ambitiösa projekt, så är det inte ett så flexibelt verktyg som jag hade trott. Regissören måste ha rätt klart för sig vilka bilder han vill ha innan storyboardtecknaren sätter igång. Det blir alldeles för betungande för personen som ska teckna om

5 regissören hela tiden ändrar sin historia eller vill att storyboardtecknaren ska vara kreativ och fundera ut vilka bilder som behövs samtidigt som han ritar. Det finns också några frågeställningar i konceptet som inte blivit helt utredda pga budgetens begränsning tex: -Kan man filma day for night i vintermiljöer med RED Camera för scener som ska innehålla omfattande postproduktion i form av digitala glasmålningar och snöfall? Kan man få detta att se bra ut inom en realistisk budget? -Kan man filma effektivt med rörlig kamera och samtidigt ha så mycket digitala effekter som i det här fallet? I vilken utsträckning man kan skapa rörlig kamera i postproduktion och i vilken typ av projekt är det lönsamt? Mattias Marklund Kontaktuppgifter: Mobil: marklundmattias@hotmail.com