En analys av Ricardo Blaugs argument mot John Rawls teori om frihetens prioritet

Transkript

1 Göteborgs Universitet Filosofiska institutionen En analys av Ricardo Blaugs argument mot John Rawls teori om frihetens prioritet Mattias Söderberg C-uppsats i Praktisk filosofi Fördjupningskurs 1 Ht Handledare: Christian Munthe

2 Innehållsförteckning Innehållsförteckning 1 Inledning 3 Syfte och frågeställningar 3 Rättvisa som skälighet 4 Frihetens prioritet 6 Lexikalisk ordning 6 Rättviseprinciperna och legitima frihetsinskränkningar 7 Rawls idé om samhällelig frihet 11 Rawls argument 12 Gynnsamma omständigheter 12 Fundamentala intressen 13 Fria betingelser 14 Självrespekt 14 Ricardo Blaugs argument 15 Det första argumentet 17 Det andra argumentet 19 Diskussion 21 Att styra sina egna steg i livet 22 Liberala och socialistiska intuitioner i en teori 23 Lika formell frihet vid ojämlik resursfördelning 24 Personer i den sämst ställda gruppen prioriterar frihet 28 Sammanfattning av diskussionen 30 Värderingar kan skifta med verkligheten 30 Lika frihet som opartiskt regelverk 31 Människor vill styra sina egna steg 31 Människor vill råda över sina liv 32 Relationen mellan de samhälleliga aspekterna - slutord 32 Referenser 34 2

3 Inledning John Rawls politiska teori Rättvisa som skälighet är en mycket intressant och givande teori. Det är möjligen den mest tongivande politisk-filosofiska teorin i västvärlden under 1900-talet. Ändå lyser den med sin frånvaro på somliga samhällsvetenskapliga institutioner i Sverige. Jag tänker inte spekulera i anledningen till det. Möjligen är det ändå så att en förståelse för nyanserna i Rawls teori skulle innebära att motståndet mjukades upp. Det är inte ovanligt att höra att närapå alla samhälleliga problem skulle vara ur världen om bara människor gavs tillräckligt mycket materiella resurser, makt och inflytande. Det är, enligt min mening, inte konstigt eftersom mycket av samhälleliga problem verkligen grundar sig på den typen av missförhållanden. Problemet med ett sådant perspektiv är att värdet av enskilda personers inneboende potential att skapa och förändra sina liv och önskan om frihet att själv bestämma över sitt liv kan uppfattas som mindre väsentligt att värna. John Rawls ger sig, i boken En teori om rättvisa (1999) på den lovvärda uppgiften att förena uppfattningen att det är betydelsefullt med resursmässiga jämlikhetssträvanden med uppfattningen att den individuella friheten är orubbligt värde. Det innebär förstås att Rawls utsätter sig för kritik från både socialistiskt och liberalt håll. Den kritik mot Rawls teori om frihetens prioritet, vilken ingår i Rättvisa som skälighet, som denna uppsats uppmärksammar kan sägas komma från socialistiskt håll. Ricardo Blaug är politisk teoretiker från University of Leeds som framförde flera argument mot frihetens prioritet i en artikel 1986 i tidskriften Social Theory and Practice. Det framgår inte i artikeln vilken politisk-filosofisk position Blaug företräder i ett vidare hänseende men det är tydligt att det är Rawls höga värdering av individuell frihet som är objektet för hans kritik i artikeln. Den typ av konflikt mellan liberalism och socialism som blir tydlig i uppsatsens analys är central för flera frågor inom modern politisk debatt i Sverige. Den typ av frågor det rör sig om är sådana där jämlikhetssträvandena är av den arten att grundläggande friheter för enskilda medborgare riskerar att inskränkas. Syfte och frågeställningar Den del i teorin Rättvisa som skälighet som uppsatsen kommer att behandla gäller den första rättviseprincipens överordning i förhållande till den andra rättviseprincipen. Frihetens prioritet är ett avgränsat problemområde som kan analyseras och kritiseras på många olika sätt. Ricardo Blaug tar i sin artikel Rawls and the Protection of Liberty i tidskriften Social Theory and Practice upp två argument som denna uppsats syftar till att göra en analys och värdering av. Uppsatsen har en tredelad frågeställning. Genom att de frågeställningarna är besvarade kommer uppsatsens syfte att anses vara uppnått. 3

4 Vad innebär frihetens prioritet och vilka är dess proargument? Vilka är Blaugs argument? Hur hållbara är Blaugs argument? Svaren på frågorna ger en förståelse för vad frihetens prioritet innebär samt en bedömning av hur väl den står sig i förhållande till Blaugs två argument. Rättvisa som skälighet John Rawls teori Rättvisa som skälighet berättigas genom att hänvisa till vad tänkta parter i en kontraktssituation skulle komma fram till, vid bestämmandet av principer för samarbetet dem emellan. Genom att denna kontraktssituation, dvs. ursprungspositionen, är riggad på ett särskilt sätt kommer de principer som väljs att vara berättigade rättviseprinciper. Parterna är omedvetna om sina respektive positioner i samhället. De känner inte heller till några av sina personspecifika intressen och egenskaper förutom sådana som alla rationella personer förutsätts ha. Genom att på detta sätt vara okunnig om grunden för sådant som skulle kunna göra valet partiskt menar Rawls att valet av kontrakt blir opartiskt, dvs. skäligt. Man ska betrakta kontraktssituationen sådan att parterna är villiga att arbeta för att utveckla ett offentligt regelverk i samhället. Parternas val av principer är tänkt att ligga till grund för detta regelverk. Regelverket är det som ger samhällets institutioner dess form. Det samhälle som parterna ska föreställa sig att kontraktet bör gälla för är ett samhälle som är utformat för att befrämja sina medlemmars intressen och regleras effektivt av en offentlig rättviseuppfattning (Rawls, 1999:423). Ytterligare en premiss för teorin är att kontraktsparterna ska uppfattas som strikt rationella aktörer. Det innebär att de har förmåga att arbeta effektivt för att uppnå sina mål samt att de har förmåga att själv forma och revidera sina mål i livet (Rawls, 1999). Rawls menar att följande principer är de som rationella kontraktsparter, i enlighet med ovan nämnda premisser, skulle komma överens om. 4

5 Första principen Alla ska ha samma rätt till det mest omfattande system av grundläggande friheter som är förenligt med att alla har ett liknande frihetssystem. Andra principen Sociala och ekonomiska ojämlikheter ska ordnas så att de är både till största möjliga fördel för de minst gynnade, men förenligt med den rättvisa sparprincipen, och knutna till ämbeten och befattningar som står öppna för alla under förhållanden som ger alla skäligt jämngoda möjligheter. Rawls, 1999:291 Rawls menar även att rationella parter i ursprungspositionen skulle komma överens om en bestämd prioritetsordning mellan de båda principerna, för samhällen under gynnsamma förhållanden, som innebär att den första principen alltid går före den andra i de fall som de står i konflikt med varandra. De skulle däremot inte anse att denna prioritetsordning bör gälla under ogynnsamma förhållanden i samhället. (Rawls, 1999). Rawls teori har kritiserats hårt alltsedan publiceringen Att lägga en strikt prioritetsordning mellan två tunga principer uppfattas som problematiskt av många. Framstående filosofer som Brian Barry, Kenneth Arrow, H.L.A. Hart, Russell Keat, David Miller, Henry Shue, Joseph DeMarco, Samuel Richmond, Ricardo Blaug, och Norman Daniel har invänt mot denna prioritetsordning (Taylor, 2003). Den som har läst Rawls verk vet att han själv knappt hinner presentera sin idé om prioritetsordningen innan han själv faktiskt medger att hans förslag om en dylik ordning kan uppfattas som brist på gott omdöme. Efter sin första redogörelse av prioritetsordningen skriver han. Detta innebär i själva verket att samhällets grundstruktur ska göra ojämlikheterna i välstånd och makt sådana att de blir förenliga med de lika stora friheter som den föregående principen kräver. Vid första ögonkastet ser begreppet lexikalisk eller seriell ordning förvisso inte särskilt lovande ut. Det verkar faktiskt stötande på vår känsla för måttfullhet och gott omdöme. Rawls, 1999:61 5

6 Rawls medger alltså redan inledningsvis i boken En teori om rättvisa (1999) att det är problematiskt att ge den första principen absolut företräde under gynnsamma förhållanden. Samtidigt är det en starkt bärande komponent i teorin. Den inflytelserika filosofen Henry Shue skriver att ingenting är viktigare i Rawls teori än denna prioritetsordning (Shue, 1975). Frihetens prioritet Rawls skriver att [r]ättvisa som skälighet tycks hämta sin styrka från två håll: dels från kravet på att alla ojämlikheter ska kunna rättfärdigas inför de minst gynnade och dels från frihetens prioritet (Rawls, 1999:244). Det framgår här tydligt att Rawls anser att den första rättviseprincipens prioritet är en betydelsefull komponent i Rättvisa som skälighet. Innan argumenten för frihetens prioritet tydliggörs är det viktigt att förklara vad frihetens prioritet innebär. Vad reglerar den och hur ser regleringen ut? Det är en vägledande frågeställning för detta avsnitt. Efter att ha förklarat vad teorin om frihetens prioritet innebär kommer Rawls argument för teorin och Blaugs argument mot teorin att behandlas. Lexikalisk ordning Rawls skriver om prioritetsordningen mellan de båda rättviseprinciperna. De båda principerna står i lexikalisk ordning, och därför ska frihetens krav uppfyllas först. Innan detta är gjort kommer ingen annan princip till användning (Rawls, 1999:238). Lexikalisk ordning är samma typ av ordning som råder på ett rullande band vid någon form av produktion, skulle jag säga. Det är en seriell ordning där varje produkt är placerade i en serie och där den första produkten på bandet anländer vid slutdestinationen först. Den första principen, frihetsprincipen kommer alltid först. Det är fel att bortse från den, den måste tillämpas innan den andra får tillämpas. Man kan likna de båda principernas lexikaliska ordning med två verktyg som anländer på ett rullande band mot en person som är i behov av något av dem, eller båda, för att lösa ett problem. Varje gång personen i fråga behöver ett verktyg trycker denne på en knapp och de båda verktygen kommer emot denne. Verktyget som liknas vid frihetsprincipen kommer alltid först, om verktyget passar för problemet måste det verktyget användas. Först när det verktyget har tillämpats fullt ut får det andra verktyget användas. Syftet med denna liknelse är bland annat att förtydliga att det inte finns något som hindrar att det första verktyget läggs åt sidan varje gång, till fördel för det andra, det gäller när det första inte är tillämpbart på problemet. Kraften i den andra principen minskas således inte generellt, dvs. inte under alla tänkbara omständigheter. Det enda fall då den andra principen kan sägas bli åsidosatt är när en tillämpning 6

7 av den första begränsar en tillämpning av den andra, dvs. när förverkligande av grundläggande friheter för medborgare i ett samhälle försämrar möjligheten att förverkliga det som den andra principen syftar till att förverkliga. Henry Shue (1975) poängterar att Rawls uppfattning är att materiellt välstånd inte får prioriteras till nackdel för grundläggande friheter, även om de grundläggande friheterna reduceras jämlikt. Rättviseprinciperna och legitima frihetsinskränkningar De sociala nyttigheter som parterna i ursprungspositionen ska vilja maximera är friheter, möjligheter, ekonomiska resurser, statuspositioner och självrespekt. Dessa nyttigheter är det rationellt för alla personer att vilja maximera tänker sig Rawls. Den sociala nyttigheten frihet, som den första principen, frihetsprincipen, reglerar, kan in sin tur definieras vidare. De centrala friheterna för Rawls teori är: politiska friheter (rösträtt och rätten att inneha politiska ämbeten) yttrandefrihet mötesfriheten samvetsfriheten tankefriheten den personliga friheten frihet från psykologiskt förtryck fysiskt övervåld frihet från lemlästning friheten från fråntagande av personliga egendomar samt rättssäkerhet frihet från godtyckliga arresteringar och gripanden Rawls, 1999 & Rawls, 1981 Dessa friheter ska enligt första principen vara lika för alla (Rawls, 1999:77) skriver Rawls. Dessa friheter är vad som vanligen benämns negativa friheter. Det rör sig om rättigheter till skydd från yttre ingrepp på den egna tillvaron i vissa bestämda avseenden. Frihetsprincipen är, som vi har sett, formulerad på följande sätt: [a]lla ska ha samma rätt till det mest omfattande system av grundläggande friheter som är förenligt med att alla har ett liknande frihetssystem (Rawls, 1999:291). 7

8 Rawls teori om frihetens prioritet anger inte bara en ordning mellan de båda rättviseprinciperna. Den bestämmer även vilka undantag från frihetsprincipen som är tillåtna. Ingen av de grundläggande friheterna får reduceras, för alla, om det inte gynnar det totala systemet av friheter, för alla. Ett samhälles friheter kan tillåtas att vara inskränkt i något avseende om det är till hjälp för att säkerställa att summan av allas lika friheter blir större än vad de annars skulle ha varit. I ett annat avseende kan ett undantag, från en maximal tilldelning av lika friheter, tillåtas. Ingen person får ha en mindre omfattande frihet än andra om det inte är så att det gynnar dennes totala system av friheter. En person kan alltså tillåtas ha en mindre omfattande frihet jämfört med andra om det innebär en större mängd frihet, för denne, än vad som annars skulle vara fallet (jfr Shue, 1975). Det kan sammanfattas med Rawls ord friheten får inskränkas endast för frihetens egen skull (Rawls, 1999:239). Det har nu framgått att frihetens prioritet består av två typer av regleringar, vilka kan sammanfattas på följande sätt: Den reglerar ordningen för tillämpningen av de båda principerna, samt bestämmer de undantag från frihetsprincipen som är legitima. Undantag från frihetsprincipen får endast göra för frihetens skull. Det måste alltså finnas ett syfte med inskränkningarna, syftet är uppnå det mest omfattande systemet av grundläggande friheter. Rawls värdesätter alltså inte de de grundläggande friheterna så högt över ekonomiska resurser och makt att frihetsprincipen, under alla omständigheter, slår ut hänsynstaganden av dem. Det skulle vara ett uttryck för en vad jag kallar strikt liberal uppfattning, som Rawls inte ansluter sig till. Rawls poängterar att det finns vissa samhälleliga förhållanden där det är rationellt att värdesätta materiella resurser och makt högre än de grundläggande friheterna genom att vara villig att ge upp somliga grundläggande friheter för ekonomiska förbättringar eller för mer makt. Under vad som högst svepande kan kallas ogynnsamma förhållanden är det rimligt att tänka sig, menar Rawls, att en grupp i samhället har större intresse av ekonomiska medel och sociala positioner än av vissa grundläggande friheter. Rättviseprincipernas lexikala ordning antogs inte med tanke på sådana situationer (Rawls, 1999:240) skriver Rawls. Han medger att det är därför möjligt att de inte är hållbara där (Rawls, 1999:240). Den del av Rättvisa som skälighet som gäller för dessa situationer är den generella teorin. De grundläggande friheterna vägs där i jämvikt med övriga sociala nyttigheter möjligheter, ekonomiska resurser, statuspositioner och självrespekt (Rawls, 1999). 8

9 Alla sociala värden frihet och möjligheter, inkomster och förmögenheter, samt de sociala grunderna för självrespekt ska fördelas jämlikt om inte en ojämlik fördelning av något eller alla av dessa värden är till allas fördel. Rawls, 1999:78 Rawls motiverar den generella teorin genom att poängtera att intresset för grundläggande friheterna inte alltid är styrande för rationella personers val. Vi har även tidigare konstaterat att det endast är under gynnsamma förhållanden som frihetens prioritet bör gälla. För att dessa intressen ska förverkligas kan vissa sociala betingelser vara nödvändiga, liksom en viss grad av behovstillfredsställelse och uppfyllelse av vissa materiella önskemål, och detta förklarar varför de grundläggande friheterna ibland kan inskränkas. Rawls, 1999:501 Under ogynnsamma förhållanden, vilket specificeras i citatet, kan det alltså vara rationellt att acceptera inskränkta friheter. Det är, enligt min mening, ganska lätt att föreställa sig personer som är så upptagna av att försörja sig och sin familj att de inte har tid att ägna sig åt något annat överhuvudtaget. Det är även rimligt att tänka sig att vissa samhällsförhållanden är sådana att ett effektivt förverkligande av grundläggande friheter är praktiskt omöjligt att genomföra i ett slag. En grundläggande frihet måst vara möjlig att utnyttja för att det ska vara rationellt att önska sig en sådan, menar Rawls. Frihetsinskränkningar är det bästa under rådande omständigheter, kan man säga att kontraktsparterna skulle komma överens om. På samma sätt är det rationellt att alltid föredra grundläggande friheter framför andra hänsynstaganden så fort det är praktiskt genomförbart i samhället och till någon nytta för alla grupper i samhället. Rawls poängterar att det måste finnas ett syfte med alla inskränkningar av de grundläggande friheterna. Han poängterar att det kan vara legitimt att göra frihetsinskränkningar såvida de är nödvändiga för att bereda vägen för den tid då de inte längre är berättigade (Rawls, 1999:157). Syftet måste således alltid vara att nå det mest omfattande systemet av friheter som är lika för alla. Det verkar nu vara möjligt att tydliggöra vad gränsen mellan gynnsamma och ogynnsamma förhållanden kan tänkas gå. Samhälleliga förhållanden är gynnsamma: 9

10 när alla grupper av medborgare kan dra nytta av de grundläggande friheterna, åtminstone i någon mån. när de samhälleliga förhållandena är sådana att temporära frihetsinskränkningar inte är det bästa medlet att nå det mest omfattande systemet av grundläggande friheter som är lika för alla. När vi pratar om gynnsamma förhållanden bör det alltså förstås som gynnsamt för målet att uppnå det mest omfattande systemet av grundläggande friheter som är lika för alla. Frihetens prioritet bör alltså inte gälla när det inte är praktiskt genomförbart att ha en institutionsstruktur som tillskriver de grundläggande friheterna ett prioriterat värde. Man kan till exempel tänka sig att det under vissa förhållanden, av ekonomiska skäl, kan vara omöjligt för ett samhälle att ha en ordning där den politiska friheten är möjlig att dra nytta av, för alla grupper i samhället. Det kan tex vara för kostsamt att ordna allmänna val med ett välfungerande politiskt system. Den politiska friheten kan vara berättigat att göra en inskränkning av för en period, man kan bli tvungen att acceptera att skjuta upp ett val till en mer lämplig tidpunkt. Det är dock tydligt att Rawls inte anser att det endast är ekonomiska faktorer som avgör när det är möjligt för alla grupper att dra nytta av en grundläggande frihet. Andra sociala förhållanden och medborgarnas behovstillfredsställelse, i ospecificerade avseenden, avgör om det är rationellt för parterna i ursprungspositionen att önska grundläggande friheter, lika för alla, före andra hänsynstaganden. En viktig kommentar i sammanhanget är att vissa grundläggande friheters kan vara rationellt att vilja prioritera, medan det kan vara försvarligt att inskränka andra. Om möjligt bör dock friheterna av mer central betydelse förverkligas först (Rawls, 1999:242) skriver Rawls. De samhälleliga förhållandena avgör således när de enskilda grundläggande friheterna, var för sig, bör tillskrivas prioriterat värde (Rawls, 1999:242). Den relation mellan frihetsprincipen och den andra principen, differensprincipen som Ricardo Blaugs argument i första hand uppmärksammar är frihetsprincipens överordning i förhållande till differensprincipens första sats. Sociala och ekonomiska ojämlikheter ska ordnas så att de är både till största möjliga fördel för de minst gynnade (Rawls, 1999:291). Vi har konstaterat att Rawls anser att en grundläggande frihet måste vara möjlig att dra nytta av för att det ska vara rationellt att föredra den friheten framför andra hänsynstagande. Samtidigt ser vi att differensprincipen tillåter en ojämlik fördelning av maktmässiga och ekonomiska levnadsvillkor. Makt och ekonomiska levnadsvillkor är faktorer som är avgörande för hur stora möjligheter en person har att dra nytta av en grundläggande frihet. Rawls motiverar det med att en viss ojämlikhet är till fördel för den sämst ställda gruppen i samhället. Kraftigare jämlikhetsambitioner i ett samhälle, än de som är i enlighet med differensprincipen, riskerar att 10

11 medföra att incitamenten att vara produktiv försvagas. Samhället i stort skulle förlora på det, därigenom även den sämst ställda gruppen (Rawls, 1999). Rawls idé om samhällelig frihet Enligt Rawls kan frihet förstås som en viss institutionsstruktur, ett visst system av offentliga regler (Rawls, 1999:201). De delar av samhället offentliga lagar som reglerar vad personer får göra och inte behöver göra bestämmer personers frihet, menar han alltså. Det är frihetsprincipen vill säkerställa för medborgare i ett samhälle är främst att det ska vara tillåtet att utöva de grundläggande friheterna. Som Blaug (1986) påpekar finns det en diskrepans mellan att något är tillåtet och att det är möjligt, för en person. Jag skulle säga att i en mening kan man säga att, så länge friheterna garanteras, så finns det en potentiell möjlighet att utöva dem. Men om något ska vara fullt möjligt så räcker det inte att det är potentiellt möjligt. För att en person ska ha (den fulla) möjligheten att X måste den personen ha tillgång till de resurser som krävs för att förverkliga X. Rawls är tydlig med att frihetsprincipen endast är tänkt att garantera att samhällets offentliga lagar erbjuder en laglig rätt att agera obehindrat och efter egen vilja inom en rad olika områden i samhället, såsom frihet att rösta vid politiska val, frihet att organisera sig i intresse- och identitetsgrupper mm. Det är vad som här kommer att benämnas formell frihet. Denna frihet kan sedan ha olika värde för olika personer, beroende av deras kapacitet att främja sina mål inom de ramar systemet definierar (Rawls, 1999:203). De är enligt min mening lite oklart här om Rawls tänker sig att frihetsprincipen säkerställer ett grundläggande system av ämbetsverk som möjliggör förverkligande av de formella friheterna. Den dimensionen av frihet som Rawls kallar värdefull frihet kommer fortsättningsvis att gå under benämningen effektiv frihet. Man kan fråga sig om den möjlighet som erbjuds genom att staten håller sig med välfungerande ämbetsverk är en del av den formella eller effektiva friheten. För stora delar av uppsatsen kommer begreppet effektiv frihet förstås som de personliga resurser som krävs för att dra nytta av friheterna i ett samhällssystem, som när det är gynnsamt har möjlighet att finansiera ett grundläggande system av ämbetsverk. Rawls teori om frihetens prioritet innebär att han anser att det är rationellt att den formella friheten är överordnad den effektiva friheten under gynnsamma förhållanden. I meningen att det skulle vara rationellt att parterna i ursprungspositionen skulle välja att prioritera en sådan ordning för ett samhälle under gynnsamma samhälleliga förhållanden. Ogynnsamma förhållanden kännetecknas, som vi har sett, bland annat av de formella friheterna inte är effektiva för medborgarna. Även om Rawls tillåter en ojämlikhet, med avseende på friheternas effektivitet så måste de formella friheterna vara effektiva, i någon mån, för att de formella friheterna 11

12 bör prioriteras. De formella friheterna bör alltså prioriteras även om [s]omliga har större makt och förmögenheter och därmed större möjligheter att nå sina mål (Rawls, 1999:203). Från detta avsnitt kan vi konstatera att frihetens prioritet innebär en bestämd relation mellan två dimensioner av frihet. Den formella friheten, vilken är avgränsad till nio grundläggande friheter är det under gynnsamma förhållanden rationellt att föredra framför mer av sådana resurser som gör friheten mer effektiv. Här närmar vi oss Ricardo Blaugs intuitioner. Är det inte endast effektiv frihet som är verklig frihet, frågar han sig. Att Rawls hävdar att en formell frihet kan vara lika för alla samtidigt som det råder ojämlikhet, med avseende på friheternas effektivitet, är ett besynnerligt resonemang menar Blaug. Blaugs kritik består av två argument där det andra argumentet rör det som nämnts här ovan. Samtidigt grundar sig de båda argumenten mot frihetens prioritet på en mer djupgående kritik. Det rör Rawls föreställning om hur samhället ser ut och fungerar i det berörda avseendet. Rawls formulering av de två rättviseprinciperna grundar sig, som Blaug mycket riktigt konstaterar, på en uppfattning om samhälleliga aspekter, vilka de två rättviseprinciperna är tänkt att reglera. Frihetsprincipen reglerar samhällets regelmässiga institutionsstruktur, så att de ger uttryck för de grundläggande friheterna. Min tolkning av saken är att det förhåller sig på det viset att den verklighet som regleringen innebär för medborgarna är den formella frihetens aspekt i samhället. Differensprincipen första sats, å sin sida, reglerar den aspekt som präglas av differensprincipens fördelning av makt och ekonomiska resurser. De två samhälleliga aspekterna är detsamma som objekten för det institutionella regelverk som styrs av Rawls rättviseprinciper. När Blaug pratar om det sociala verkar han mena den formella frihetens aspekt i samhället, och det materiella är då den effektiva frihetens aspekt (jfr Blaug, 1986). Efter en redogörelse av Rawls argument kommer det att ges en presentation av. Ricardo Blaugs två argument. Efter det återvänder vi till en mer själständig analys av hållbarheten i Blaugs argument. Det återstår för läsaren att se om det finns ett skäl att låta sig övertygas av Blaugs invändningar mot frihetens prioritet. Rawls argument Gynnsamma omständigheter Detta första argument för frihetens prioritet har redan presenterats. Det kommer nu att presenteras i en mer sammanfattad form. Vilka faktorer avgör inträdet för frihetens prioritet i ett samhälle? Vi har sett att friheten bör prioriteras under gynnsamma omständigheter. 12

13 när alla grupper av medborgare kan dra nytta av de grundläggande friheterna, åtminstone i någon mån. när de samhälleliga förhållandena är sådana att temporära frihetsinskränkningar inte är det bästa medlet att nå det mest omfattande systemet av grundläggande friheter som är lika för alla. Det är rationellt för parter i ursprungspositionen att välja de formella friheternas överordning när man har möjlighet att använda sig av dem. När de samhälleliga förhållandena tillåter det och när personerna har en grundläggande behovstillfredsställelse. Det är alltid rationellt att vilja ha det största möjliga system av grundläggande friheter. När frihetsinskränkningar inte är det bästa under rådande omständigheter är det följaktligen bättre att sätta de grundläggande friheterna högst. Detta argument tydliggör vilka omständigheter som motiverar frihetens prioritet, eller hur gynnsamma omständigheter ska förstås. Följande argument är av en något annorlunda art. Vad är det som, under gynnsamma omständigheter, motiverar att de grundläggande friheterna bör prioriteras? Det är alltså som svar på den frågan som följande tre argument presenteras. Fundamentala intressen Parterna känner, som sagt, inte till vilka deras gruppmedlemmars fundamentala intressen är. De känner endast till att de har sådana, och att de har förmågan att vidta rationella medel för att uppnå dem. Rawls lägger stor vikt vid religiösa intressen när han förklarar vilka dessa fundamentala intressen är. Det är dock tydligt att det inte endast rör sig om religiösa intressen. När han förklarar syftet med samvetsfriheten (paragraf 33) ges en vidare definition av dessa intressen. Parterna har att välja principer som reglerar medborgarnas fundamentala friheter, med avseende på deras religiösa, moraliska och filosofiska intressen (Rawls, 1999:204). I paragraf 26 ser man att Rawls även inbegriper personlig integritet som ett fundamentalt intresse, dvs frihet från psykologiskt förtryck, övervåld och lemlästning. De fundamentala intressena bör, som jag ser det, ses som finala mål i livet. Det som medborgarna har intresse av ha tillgång till för dess egen skull. Rawls poängterar även att parterna inte bara är omedvetna om vilka fundamentala intressen som den grupp som de representerar har, de vet egentligen inte heller om det är så att de har några fundamentala intressen överhuvudtaget. Rawls anser dock att det är rimligt att utgå från att samhällsmedlemmar har fundamentala intressen. En enskild parts vetskap om att gruppmedlemmarna har fundamentala intressen medför att denne part är motiverade att se till att det institutionella regelverket garanterar ett skydd för deras rätt att ha dem och forma sina liv i enlighet med dem samt att arbeta för att förverkliga dem. Parten väljer frihetsprincipen för 13

14 detta syfte, menar Rawls. Det sker under betingelser som medför opartiskhet, vilket innebär att frihetsprincipen måste vara formulerad så att friheten är lika för alla. För att den särskilda institutionsstrukturen i detta avseende ska garanteras kommer parterna att rangordna den första principen högre än den andra (Rawls, 1999:157). De grundläggande friheterna bör prioriteras eftersom de gör att det är rationellt att ställa upp dylika mål. Utan samvetsfrihet och tankefrihet är det svårt att se att en person kan forma ett livsmål som den önskar att ha. Den politiska friheten, yttrandefrihet, samlingsfrihet mfl. kan anses vara centralt för arbetet att uppnå mål i livet. Fria betingelser Rawls skriver i samband med det ovan nämnda. Ännu mer som talar för de båda principerna kan man finna genom att redogöra mer ingående för begreppet fri person (Rawls, 1999:157). Det leder oss över till det andra argumentet som jag här har valt att kalla argumentet om fria betingelser. Fria personer tänker om sig själva att de kan revidera sina mål i livet. Fundamentala intressen-argumentet, här ovan, pekar på intresset av att förverkliga vissa mål i livet, religiösa och moraliska, men även intresset av skydd för den personliga integriteten. Argumentet om fria betingelser pekar på det intresset att välja dessa mål under betingelser som är fria. Rationella personer har ett intresse av frihet när det gäller vilka mål i livet denne ska välja. Detta intresse är på den högsta nivån (Rawls, 1999:157), skriver han. Rawls menar att de båda rättviseprinciperna talar för en ordning där intresset på den högsta nivån tillgodoses. Det är rationellt för parterna i ursprungspositionen att först och främst garantera ett skydd för intresset av att välja fritt mellan fundamentala mål. Det är ett skydd för intresset att revidera sina mål samt ett skydd för intresset att inte ha några mål alls (Rawls, 1999). De grundläggande friheterna bör prioriteras eftersom dessa behövs för att kunna ha egna livsprojekt, vilka väljs och behålls under fria betingelser, verkar Rawls mena. Intresset av att införskaffa medel för att uppnå dessa mål är ett underordnat intresse, menar Rawls. Detta argument skiljer sig alltså från fundamentala intressen-argumentet som pekar på intresset av att ge form åt och förverkliga de egna, i ursprungspositionen okända, målen i livet (Rawls, 1999 & Taylor, 2003). Självrespekt Rawls menar att det är rimligt att utgå från att människor inte är särskilt påverkade av avund och svartsjuka (Rawls, 1999). Han fortsäter: 14

15 för det mesta gör de vad som med tanke på deras och deras bundsförvanters livsplaner verkar bäst för dem, och detta utan att förfäras över att andra, socialt mindre närstående personer har mer av det som gör livet bekvämt och angenämt. Det finns alltså inga starka böjelser som driver dem att beskära sin frihet för en större absolut eller relativ ekonomisk välfärds skull. Rawls, 1999:503 Att byta ut de grundläggande friheternas företräde mot en relativt högre ekonomisk nivå skulle ge dem en lägre rang i det offentliga livet (Rawls, 1999:503) och det skulle verkligen vara förödmjukande och destruktivt för självkänslan (Rawls, 1999:503). Självrespekten är en av de primära nyttigheterna och för att garantera att det institutionella regelverket värnar den skulle parterna i ursprungspositionen prioritera frihetsprincipen framför differensprincipen, menar Rawls (Rawls, 1999). Avundsjukan som nämndes i citatet är inte så stark att man skulle ge upp den egna friheten för att få det som andra har. Känslan av självrespekt har sitt fundament i det att vara lika fri och ha samma rättigheter som andra, menar Rawls (Rawls, 1999). Ett centralt problem med självrespektsargumentet är, som jag ser det, att en jämlik reducering av samtliga friheter skulle kunna upprätthålla en jämbördig relation mellan medborgare i det offentliga livet. De formella friheterna skulle kunna reduceras kraftig utan att självrespektargumentet skulle kunna användas mot det. Om alla medborgare i ett samhälle har ett mycket svagt politiskt inflytande så verkar den jämlika grunden för självrespekt ändå vara tillgodosedd. Ricardo Blaugs argument Utifrån det som har behandlats i tidigare avsnitt kan formen för en invändning mot frihetens prioritet under gynnsamma förhållanden preciseras. Den som anser att frihetens företräde inte är ett rationellt val för personer i ursprungspositionen, är, som jag förstår det, tvungen att tillstå följande: det är rationellt att vilja ha ett institutionellt regelverk som styr tilldelningen av materiella resurser och makt på ett sätt som begränsar människors rätt till det mest omfattande system av grundläggande friheter, som är lika för alla. Resonemanget som ligger till grund för det påståendet är följande. Frihetsprincipen ska tillämpas fullt ut innan en tillämpning av den andra principen äger rum är inte ekvivalent med påståendet Det är inte så att den andra principen ska tillämpas fullt ut innan en tillämpning av frihetsprincipen äger rum Frihetens prioritet hindrar inte bara att den andra principen prioriteras, det hindrar även att den andra principen ges en lika stor vikt som frihetsprincipen, vid de fall där båda principerna är tillämpbara. Men följande logiska opera- 15

16 tion är dock giltig: Om det är så att frihetsprincipen ska tillämpas fullt ut innan en tillämpning av den andra principen äger rum då gäller även att den andra principen får tillämpas överallt och fullt ut, så länge inte en tillämpning av den hindrar en fullständig tillämpning av den andra principen. En invändning mot frihetens prioritet måste således inkludera uppfattningen: det är rationellt att vilja ha ett institutionellt regelverk som styr fördelningen av materiella resurser och makt på ett sätt som begränsar människors rätt till det mest omfattande system av grundläggande friheter, som är lika för alla. När detta är klart verkar det vara svårt att under gynnsamma förhållanden försvara en invändning mot frihetens prioritet. Vad hotas av att människor har ett maximalt system av friheter, kan man fråga sig? Är inte friheten att forma sina egna mål i livet ett okränkbart värde för människor som har möjlighet att dra nytta av en sådan frihet. Det verkar vara så. Samtidigt är det möjligt att Rawls sätt att förklara våra intutioner om frihetens värde brister. Ricardo Blaug verkar anse att den formella friheten inte har det värde som Rawls tillskriver den. Samtidigt är hans kritik mer grundläggande då han anser att Rawls teori är inbördes inkonsistent. Blaug presenterade sina argument mot frihetens prioritet i artikeln Rawls and the Protection of Liberty (1986) i tidskriften Social Theory and Practice. Utgångspunkten för kritiken är Rawls indelning av samhället i frihetsprincipens samhällsaspekt och den aspekt som differensprincipen reglerar. Han tycks hålla med om att det går att göra en sådan indelning av samhället, men att ifrågasätter Rawls beskrivning av dessa två aspekters relation till varandra. Blaug anser att aspekterna inte går att separera från varandra eftersom de hänger ihop och den materiella (den som differensprincipen reglerar) lägger begränsningar på den sociala. Frihetens prioritet innebär att den aspekt av samhället som frihetsprincpen reglerar under gynnsamma förhållanden kan vara jämlik för alla samtidigt som det råder ojämlika förhållanden mellan grupper i samhället i de aspekter som differensprincipen reglerar. Det innebär att de två aspekterna måste gå att separera från varandra. Blaug presenterar två argument för att visa att detta är en paradoxal beskrivning av verkligheten. Själva paradoxen beskrivs helt kortfattat. The paradoxical nature of Rawls` assertion then is this: the tenacity with which he seeks to keep separate the material and the social serves to show us just how inseparably they are linked. What begins as a proposal for a clear separation ends with a scramble to keep them apart. Blaug, 1986:242 16

17 Enligt Blaug medför Rawls teori om frihetens prioritet två särskilda typer av problem, vilka i sin tur gör det tydligt att det är omöjligt att beskriva de två samhällsaspekterna som separerbara. Min analys av problemområdet kommer att visa att Blaugs argument, i vissa avseenden, är behäftade med missförstånd och svag hållbarhet. Samtidigt är det så att Blaugs invändningar belyser områden i Rawls teori som det kan vara relevant att arbeta vidare med, genom att förtydliga Rawls position och/eller eventuellt utveckla och revidera teorin. Denna uppsats syftar däremot endast till att ge en grundläggande och skissartad bedömning av Blaugs direkta kritik. Det första argumentet I det första argumentet börjar Blaug med ett konstaterande om när grundläggande friheter bör tillges prioritet, vid vilken nivå det råder gynnsamma förhållanden. We might now characterize this point thus: it is the level of material wellbeing at which the adhesion that exists between the material and the social is sufficiently weakened to enable a priority rule to break them apart. Blaug, 1986:246 Blaugs tolkning av Rawls är att det är en viss ekonomisk nivå som avgör när friheten har prioritet. Vi denna nivå bör alla grundläggande friheter tillskrivas prioritet över det materiella, vilket är den aspekt av samhället som differensprincipen reglerar. Blaug går sedan vidare i argumentationen och poängterar att begränsningar av frihet kan vara ett resultat av många andra saker än materiell knapphet. Blaug hävdar att Rawls menar att det är materiella framgångar som banar vägen för frihet under ogynnsamma förhållanden. Han poängterar sedan att de metoder som används för att ge materiella framgångar kan påverka möjligheten att uppnå förverkligande av grundläggande friheter. Det är Rawls uppdelning mellan det materiella och det sociala som ger oss detta motsägelsefulla förhållande menar han. Många kommunistländers utveckling är exempel på fall där materiell utveckling har kunnat fortgå utan att det har lett till frihet, menar Blaug. Detta är det första delargumentet, för det första argumentet. Det andra delargumentet kritiserar inte det, till synes, paradoxala i att förespråka en aspekt (den materiella) som metod för att nå en annan (den sociala) då den första kan motverka förverkligande av den andra. Det andra delargument pekar istället på det faktum att det finns andra aspekter än materiella, i ett samhälle där friheten har prioritet, som kan utmana grundläggande friheter. Blaug vill visa på detta sakförhållande genom att hänvisa till att USA, vid 17

18 tiden för artikelns författande, skar ner i sociala program för att finansiera det militära försvaret i konflikten med Ryssland. Han förklarar problemet är på följande sätt. In this period then, we see a window for liberty open up, though Rawls should realize that the removal of material constraints may not in itself be sufficient to ensure the full utilization of this window. Blaug, 1986:248 Där friheten borde ha prioritet finns det alltså andra än materiella aspekter som kan begränsa grundläggande friheter. Enligt Blaug går inte det ihop med Rawls uppfattning att det är den materiella aspekten av samhället som står i motsatsförhållande till den sociala. Denna andra del av argumentet kan vi vederlägga ganska enkelt eftersom det bygger på ett missförstånd. Det är helt enkelt så att det inte finns något i Rawls teori som stödjer idén att det bara är materiella aspekter som kan utmana grundläggande friheter. Frihetsprincipen kan förstås gälla i andra fall än de fall där den principen står i konflikt med differensprincipen. Rawls säger inte att den aspekt som differensprincipen reglerar och den aspekt som frihetsprincipen reglerar är de enda aspekterna i samhället. Vad vi har kvar, så långt, av detta första argument är således det första delargumentet. Det argumentet är att materiellt välstånd inte kan anses vara en metod som förbereder möjligheten för samhället att nå en nivå där frihetens prioritet kan träda i kraft. Detta argument är möjligen något mer sofistikerat men förtjänar inte heller det annat än en kortare analys. Av ett citat i Blaugs text av Rawls från Tanner Lectures on Human Values (1981) framgår det tydligt att det inte endast är materiella faktorer som avgör när de grundläggande friheterna ska ges prioritet. These conditions are determined by a society s culture, its traditions and aquired skills in running institutions, and its level of economic advance (which need not be especially high), and no doubt by other things as well. Blaug, 1986:251 Det kan förstås vara materiella förhållanden som gör att ett samhälle inte har gynnsamma förhållanden, i den betydelse som gynnsamma förhållanden används här. Samtidigt är det som Blaug hävdar felaktigt: att de två aspekterna separeras med hjälp av prioritetsordningen vid en viss materiell nivå. Det är också så att Rawls bör förstås som att enskilda grundläggande friheter eventuellt bör ges prioritet vid olika tidpunkter i samhällets utveckling. Det är inte vid en 18

19 punkt som det övergår från att vara rationellt att önska att alla friheter är inskränkta till att alla friheter har prioritet (se. Rawls, 1999:242). Det är alltså en feltolkning av Rawls att materiella aspekter är den enda faktor som möjliggör inträdet för frihetens prioritet. Det som mest talar emot Blaugs första argument är faktumet att det finns tydliga förbud i Rawls teori mot att låta en frihetsinskränkning ske som motverkar ett förverkligande av den friheten. Rättvisa som skälighet ger alltså inte kommunistiska regimer rätt att inskränka friheter för att gynna materiella aspekter i samhället om inte syftet är att möjliggöra ett förverkligande av dessa friheter. Det blir uppenbart när vi läser Rawls ord: Vi måste dock se till att välja en väg mot förändring som leder till sociala förhållanden under vilka det inte längre är berättigat att inskränka dessa friheter (Rawls, 1999:242). Detta argument bör nu anses vara motbevisat. Låt oss lämna detta argument och istället uppmärksamma Blaugs andra argument. Det är en mer lovande utmaning för Rawls teori och förtjänar en djupare analys. Det andra argumentet Den aspekt i samhället som frihetsprincipen reglerar är objektet för det institutionella regelverket. För ett specifikt samhälle är alltså den verklighet som står under frihetsprincipens institutionella regelverk som är den aspekt som Blaug benämner det sociala. På samma sätt är den aspekt av ett samhälle som differensprincipen reglerar en självständig aspekt, den materiella. Blaug gör en rimlig tolkning av Rawls i detta avseende, även om det är tydligt att differensprincipen reglerar sociala förhållanden som tex. maktförhållanden. Differensprincipens aspekt benämns därför något bristfälligt för det materiella. Det har framgått i uppsatsen att Rawls anser att det är rationellt att prioritera jämlik frihet först när denna frihet kan vara effektiv för alla, åtminstone i någon mån. Rawls anser att jämlik formell frihet är beroende av en viss grad av effektiv frihet, för att lika formella friheterna ska kunna prioriteras. Detta visar, menar Blaug, att den materiella aspekten lägger begränsningar på den sociala och det innebär att de två aspekterna inte kan anses vara separerbara. Blaug hävdar att Rawls teori implicerar att det två aspekterna i samhället inte är separerbara, samtidigt som frihetens prioritet innebär att de två aspekterna måste kunna vara separerbara. Den sociala aspekten måste kunna prioriteras utan hänsynstaganden till begränsningar från den materiella aspekten (Blaug, 1986). Denna idé att dessa två aspekter i samhället kan separeras beskriver Blaug som idealiserad liberalism. 19

20 The classical liberal view on this is that equal liberty is assumed compatible with significant economic inequalities. Whether we are rich or poor, we are all supposed to have equal rights, equal freedom of conscience, equality before the law. To say that equal liberty and equal wealth ar compatible is to say that the social and material aspects of society are separate, that material events do not constrain social ones. Blaug, 1986:252 Det är när prioritetsordningen träder i kraft som det sker en separering mellan det sociala och det materiella som Blaug inte ställer upp på. Blaug ställer sig kritisk till föreställningen att det går att tala om en jämlikhet i samhällets sociala aspekt samtidigt som det råder ojämlikhet i den materiella (jfr. Blaug, 1986). Denna invändning är en högst relevant invändning. Rawls kan inte argumentera mot Blaug genom att säga att det inte är något problem att skilja på dessa två aspekter. Det som gör det svårt för Rawls att kategoriskt avfärda Blaugs kritik är att han uppenbarligen anser att jämlik frihet för alla i viss mån är beroende av materiella aspekter. Denna inställning hos Rawls är vad jag kommer att omnämna som Rawls socialistiska intuitioner. Denna invändning skjuter in sig på det faktum att Rawls verkar sitta mellan två stolar. Utifrån en strikt liberal position hade Blaugs invändning kunnat avfärdas mer lättvindigt. En renodlad socialistisk position skulle å andra sidan inte vara föremål för en invändning som den Blaug har mot Rawls teori. Det förefaller att vara så att Blaugs position är just någon form av socialistisk position där jämlik frihet inte kan förstås som på något annat sätt än jämlik effektiv frihet. Det måste råda jämlikhet med avseende på den materiella aspekten för att kunna hävda att det råder jämlik frihet, menar han. Rawls teori misslyckas med att säkerställa verklig rättvisa menar Blaug. Rawls is disturbed by unequal liberty, yet, because his theory is based on a misunderstanding of the relationship between the social and material aspects of society, his attempt to protect liberty leaves the basic injustice of the distibutive principle intact. Blaug, 1986:256 Begreppen formell frihet och effektiv frihet är synonyma med Rawls begrepp frihet och frihetens värde. Denna distinktion gör Rawls för att förklara förhållandet att det kan råda jämlik formell frihet (frihet) samtidigt som det råder ojämlikhet med avseende på frihetens effektivitet 20

21 (frihetens värde) (Rawls, 1999). Blaug anser att en analys av denna distinktion visar hur orimlig Rawls uppfattning att det går att separera det materiella från det sociala är. Yet far from successfully separating the material and social aspects of society, the distiction between liberty and its wort shows mor clearly still how inexorably they are interwined. Having now decided that worth of liberty (that is liberty that can be exercised) is to be distributed by the second principle, what is to be given priority is what remains, in other words, liberty that cannot be exercised worthless liberty. Liberty when it is worth something, is a direct function of economic power, while worthless liberty can be separated from economic considerations. It thus becomes clear that Rawls distinction between liberty and its worth unsuccessfully separates the social and material aspects of society. Blaug, 1986:253 Blaugs andra argument kan delas upp i två delar och preciseras på följande sätt. A) 1. Rawls menar att det rationella i att vilja prioritera friheten bero på om det finns tillgång till ett visst mått av, bland annat, materiella resurser 2. Rawls accepterar att om en aspekt i samhället är beroende av en annan kan den ena aspekten inte prioriteras utan hänsynstagande till den andra 3. Rawls menar att den formella friheten är en aspekt i samhället som bör prioriteras utan hänsynstagande till materiella aspekter Rawls resonemang är motsägelsefullt B) 1. Lika formell frihet för alla bör prioriteras, enligt Rawls 2. Effektiv frihet är frihetens värde, till skillnad från formell frihet. 3. Lika formell frihet garanterar inte lika effektiv frihet Formell frihet som ska prioriteras, enligt Rawls, saknar värde Diskussion Uppsatsens två första frågeställningar är nu besvarade. 21

22 Vad innebär frihetens prioritet och vilka är dess proargument? Vilka är Blaugs argument? Blaugs invändning mot Rawls teori har blivit preciserad här närmast ovan, det är det andra argumentet.. Det första argumentet har befunnits hålla svag relevans, eftersom invändningen inte grundar sig på en korrekt tolkning av Rawls teori. Det återstår att i detta avsnitt bedöma hållbarheten hos den ovan preciserade invändningen. Det är vad som är kvar för att besvara den sista frågeställningen. Det är viktigt att ha hela bilden klar för sig för att förstå Rawls teori om frihetens prioritet. Teorin präglas av en avvägning mellan det att de formella friheterna bör prioriteras och när de inte bör prioriteras. Hur avvägningen slår ut beror på medborgarnas behovstillfredsställelse i olika avseenden och de rådande samhälleliga förhållandena. När alla grupper i samhället har en grundläggande behovstillfredsställelse och de samhälleliga förhållandena är sådana att det är möjligt för dem att använda sig av de formella friheterna, då är det rationellt att vilja prioritera ett formellt skydd från frihetskränkningar, har vi sett att Rawls menar. Att styra sina egna steg i livet Min argumentation mot Blaugs invändning bygger på idén att det är rationellt för människor, under gynnsamma förhållanden, att vilja leva under sådana villkor att de kan styra sina egna steg i livet. Med att styra sina egna steg menar jag dels frihet att ge form, och arbeta för att förverkliga enga livsprojekt. Det är i enlighet med argumentet om fundamentala intressen. Min argumentation mot Blaugs invändning bygger även på uppfattningen att det är rationellt för människor att vilja råda över sina livsprojekt. Med att en person råder över ett livsprojekt menar jag: att en person har möjlighet att ändra livsprojektets form och har möjlighet att ge upp det närhelst personen önskar. Det är i enlighet med argumentet om fria betingelser. Även om jag anser att det är rationellt att, under gynnsamma förhållanden, föredra frihet framför andra hänsynstaganden, låter jag det vara öppet att det också kan vara rationellt att inte föredra frihet. För min argumentation räcker det att hävda att en rationell och genomtänkt önskan hos personer i den sämst ställda gruppen är att prioritera frihet. Om det är på det viset är det tillräckliga skäl för att rationella parter i ursprungspositionen ska enas om ett kontrakt som ger formellt skydd från frihetskränkningar. Parterna i ursprungspositionen kommer då att prioritera frihetsprincipen framför differensprincipens första sats eftersom de är tvungna att räkna in möjligheten att de representerar den sämst ställda gruppen. Min argumentation mot Blaugs invändningar består av tre motargument. Det första motargumentet syftar till att för- 22