Analys för strukturfonderna Östra Mellansverige Strukturfondsperioden

Transkript

1 Analys för strukturfonderna Östra Mellansverige Strukturfondsperioden

2 Innehållsförteckning 1.1 Inledning... 4 Rapportens disposition Allmän beskrivning av Region Östra Mellansverige... 6 Flera starka regioncentra... 6 Relativt få mellanstora kommuner... 7 Många mindre kommuner... 7 Geografin i förhållande till programmens inriktning Demografisk struktur och utveckling... 8 Befolkningsutveckling... 8 Utrikes födda allt viktigare för befolkningstillväxten Stora och växande skillnader avseende åldersstrukturen Befolkningsutvecklingen fram till år Slutsatser Näringslivets struktur Slutsatser Innovationer och entreprenörskap Näringslivet dynamik Nyföretagande Företagsklimat och attityder till företagande Innovationer och förnyelse i Östra Mellansverige Innovationsklimatet i Östra Mellansverige en jämförelse med andra europeiska regioner Grundläggande förutsättningar för innovationer Resultaten av näringslivets FoU Slutsatser Arbetsmarknad Sysselsättning

3 Arbetslöshet Skillnader i arbetslöshet mellan kvinnor och män Arbetslösheten bland unga Skillnader i arbetslöshet mellan inrikes- och utrikes födda Slutsatser Kompetensförsörjning Arbetskraftens utbildningsbakgrund Grundläggande utbildning Efterfrågan på arbetskraft med olika kompetenser Avhopp från skolan Ungdomar som vare sig jobbar eller studerar Skillnader och likheter mellan mäns och kvinnors utbildningsbakgrund och yrkesval Skillnader och likheter mellan inrikes- och utrikes föddas utbildningsbakgrund Slutsatser Kommunikationer och infrastruktur Persontransporter och pendling Kollektivtrafiken Godstransporter Bredband Slutsatser Energianvändning och klimatpåverkan Utsläpp av klimatpåverkande gaser Specifika utsläpp Energianvändning Tillförd energi Energianvändning per person Energianvändning inom offentlig verksamhet

4 Industrier och byggverksamhet Förnybar produktion Miljö- och energitekniksektorn struktur och utveckling i Östra Mellansverige Slutsatser Folkhälsa Skillnader i ohälsotal i Östra Mellansverige Slutsatser SWOT

5 1.1 Inledning Den 31 januari 2013 fick de tillväxtansvariga aktörerna i Östra Mellansverige (ÖMS) 1, i uppdrag av regeringen att ta fram ett operativt program för Europeiska regionala utvecklingsfonden fonden (ERUF) för perioden I uppdraget ingick även att ta fram en så kallad socioekonomisk analys för ÖMS som kan användas i skrivningen av det nationella programmet och den regionala handlingsplanen för Europeiska Socialfonden (ESF). ÖMS har valt att använda denna socioekonomiska analys som utgångspunkt för prioriteringar som gjorts inom ERUF:s operativa program för programperioden samt för den regionala handlingsplanen för socialfonden. Inledningsvis ska nämnas vilken geografi som speglas i analysen. EU har delat in Europas strukturfondsregioner utifrån en fördelningsnyckel kallad NUTS 2 som bygger på befolkningsmängd. Enligt denna nyckel så har Sverige åtta strukturfondsregioner där ÖMS utgör en. Denna indelningsgrund speglar en statisk syn på det geografiska territorium som fonderna ska verka inom. Att inhämta och återspegla data som enbart är relaterat till de fem länen ger enligt ÖMS en skev bild av verkligheten och gör de bakomliggande funktionella tillväxtdrivande- och tillväxthämmande faktorerna osynliga, och därmed svåra att nyttja i analysen såväl som att påverka. Om analysen ska kunna fånga och spegla den underliggande dynamik som påverkar och styr samhällsutvecklingen så är de lokala arbetsmarknadsregionerna FA-regionerna en långt mer ändamålsenlig geografisk indelningsgrund). Utifrån det perspektivet är Stockholms län en självklar del av Östra Mellansverige, men utgör utifrån EU:s definition ett eget NUTS 2-område. En betydande del av Östra Mellansverige och Stockholms län utgör idag en gemensam arbetsmarknadsregion och utvecklas allt mer till ett integrerat område. De många funktionella band som finns mellan ÖMS och framförallt Stockholmsregionen gör att analysen måste gå bortom strukturfondsregionens fördefinierade länsgränser för att bli relevant och meningsfull. Analysen blir möjligen än mer begriplig och relevant om vi kliver utanför Sveriges gränser. Med europeiska och internationella mått mätt betraktas Stockholm tillsammans med Östra Mellansverige som en sammanhängande medelstor stadsregion. Med 3,7 miljoner invånare, 39 procent av Sveriges befolkning, och 44 procent av Sveriges BNP är regionen landets starkaste region vad gäller sysselsättning, utbildning och FoU. Östra Mellansverige Läsanvisning: Denna analys ska först och främst presentera de fakta och de samband som förklarar varför vissa insatsområden prioriterats inom ERUF:s operativa program för Östra Mellansverige samt den regionala handlingsplanen för socialfonden. Därför finns ett behov av att spegla olika funktionella geografier inom ramarna för regionen, där många och allt fler bor i en kommun och jobbar i en annan. Samtidigt innehåller analysen sakområden och faktaunderlag som är relevanta för ESF:s regionala handlingsplan för ÖMS-regionen. I dessa fall kan den funktionella regionen sammanfalla med länsindelningen. Personer utanför arbetsmarknaden har exempelvis sin inkomst och sin försörjning knuten till kommunen i vilken de bor. 1 Östra Mellansverige består av de fem länen Uppsala, Västmanland, Sörmland, Östergötland samt Örebro 4

6 Till följd av detta kan fakta i denna analys presenteras utifrån olika geografi beroende på problematik och syfte. Konkret innebär detta att statistik antingen presenteras där Stockholmsregionen inkluderas till exempel då tillväxtperspektivet är centralt för analysen, eller så exkluderas Stockholm, till exempel i de fall då förvaltningsperspektivet är centralt för analysen. eller där Stockholm exkluderas, då förvaltningsperspektivet är centrala för analysen. I förekommande fall markeras detta som Östra Mellansverige (inklusive Stockholms län) eller Östra Mellansveriges FA- regioner, vilket är liktydigt med summan av alla berörda arbetsmarknadsregioner. Det är också värt att notera att vissa FA-regioner som Östra Mellansveriges kommuner tillhör, kan ha sitt tydliga centrum utanför Östra Mellansveriges länsgränser. Det innebär att det för dessa kommuner finns tydliga och avgörande funktionella kopplingar till kommuner i angränsande län som i sin tur hör till andra strukturfondsregioner. För indelningen av Östra Mellansverige i arbetsmarknadsregioner används Tillväxtverkets indelning av Sverige i funktionella analysområden (FA- regioner, se karta 1, avsnitt 1.2). Valet av analyserade områden i analysen bygger på prioriterade områden i länens regionala utvecklingsstrategier/utvecklingsplaner samt prioriteringar gjorda i det operativa programmet för regionalfonden samt den regionala handlingsplanen för socialfonden. Rapportens disposition Rapporten inleds i avsnitt 1.2 med en allmän beskrivning av Östra Mellansverige. Därefter följer i avsnitt 1.3 en analys av den demografiska utvecklingen i regionen. I avsnitt 1.4 behandlas utvecklingen av regionens näringsliv. Här konstateras bland annat att de växande näringarna i hög grad är koncentrerade till Östra Mellansveriges största arbetsmarknadsregioner. Avsnitt 1.5 ägnas åt innovationer och entreprenörskap i Östra Mellansverige och en jämförelse av förutsättningar och utveckling görs med såväl övriga delar av landet som med andra europeiska regioner. Därutöver analyseras utvecklingen inom nyföretagarområdet i Östra Mellansverige. I avsnitt 1.6 beskrivs arbetsmarknadens utveckling i Östra Mellansverige. Särskilt uppmärksammas skillnader i sysselsättning mellan olika grupper och inom olika delar av regionen. Regionens kompetensförsörjning och samspelet mellan utbildning och arbetsmarknad analyseras i avsnitt 1.7. Skillnader i befolkningens utbildningsbakgrund och arbetsmarknadens kompetenssammansättning i regionens olika arbetsmarknadsregioner analyseras särskilt. I avsnittet lyfts även frågan om den betydande andel som lämnar skolan i förtid särskilt fram. Avsnitt 1.8 behandlar hur tillgängligheten förändrats i regionen och hur de viktiga transportsystemen utvecklats. Särskilt uppmärksammas utvecklingen inom kollektivtrafikområdet, där målsättningen idag är att kollektivtrafikresandet i regionen skall fördubblas. Avsnittet avslutas med en genomgång av utvecklingen och de framtida utmaningarna inom bredbandområdet. Energiomvandling och klimatpåverkan behandlas i avsnitt 1.9,. I avsnittet redovisas utsläppen av växthusgaser, energiförbrukningen i Östra Mellansverige, de skillnader som finns mellan länen samt inom vilka områden den största potentialen för minskad användning av fossila bränslen finns. I det avslutande avsnittet 1.10 om folkhälsa konstateras bland annat att det finns mycket tydliga samband mellan hälsa och livsvillkor, där förutsättningarna för jobb är den avgörande faktorn. 5

7 1.2 Allmän beskrivning av Region Östra Mellansverige Faktaruta Regionen Östra Mellansverige i EU:s strukturfondsprogram för Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska socialfonden. Omfattar länen Södermanland, Uppsala, Västmanland, Östergötland och Örebro. Yta: ,31 km 2 (10% av riket). Källa: SCB Befolkning: invånare (17% av riket). Källa: SCB (år 2012) Sysselsättning: personer (16% av riket år 2011). Källa: SCB (år 2011) Största näringsgrenar (4 största näringsgrenarna med procentandel, dagsbefolkning år 2011) 1. Vård och omsorg; sociala tjänster 18% 2. Tillverkning och utvinning 16% 3. Utbildning 11% 4. Handel 11% Källa: SCB BRP: miljoner kr (14 % av rikets BNP år 2010) (Källa: SCB) Totalt 52 kommuner, varav de tio största kommunerna (med antal invånare 2012): Uppsala invånare Linköping invånare Västerås invånare Örebro invånare Norrköping invånare Eskilstuna invånare Nyköping invånare Motala invånare Enköping invånare Strängnäs invånare (Källa: SCB) Flera starka regioncentra I Östra Mellansverige finns flera stora regioncentra Uppsala, Linköping/ Norrköping, Örebro och Västerås, där en stor del av befolkningen (se faktarutan ovan) och näringslivet i länen är koncentrerade. Sörmland har två centra; Eskilstuna som har den största befolkningen och där högskola finns, samt Nyköping, som är länets administrativa centrum. Uppemot tre femtedelar av befolkningen i Östra Mellansverige bor i dessa regioncentra. Dessa är knutpunkter i väg-, järnvägs- och kollektivtrafiksnätet samtidigt som De är centra för lokala arbetsmarknader med ett flertal mindre omgivande kommuner. Universitet eller högskolor finns i samtliga regioncentra förutom i Nyköping. Befolknings- och sysselsättningsutvecklingen har en positiv trend i regioncentra, framförallt i Uppsala och Linköping, men även i Örebro och Västerås. 6

8 Relativt få mellanstora kommuner Fem av 52 kommuner har mellan och invånare Motala, Enköping, Strängnäs, Katrineholm och Karlskoga. Alla förutom Karlskoga betecknas enligt SCB:s definition av lokala arbetsmarknader som osjälvständiga. Med osjälvständiga menas att de har en större utpendling och än inpendling. Karlskoga räknas som centrum för en lokal arbetsmarknad med tre kommuner. Karta 1 FA-regioner i Östra Mellansverige Många mindre kommuner 40 procent av regionens kommuner har mellan och invånare. En tredjedel av kommunerna i regionen är små med en befolkning på under invånare. Alla betecknas enligt SCB som osjälvständiga (stor utpendling och mindre inpendling) förutom Fagersta och Hällefors, som har stor inpendling från grannkommunerna tack vare stora industriföretag. I de mindre kommunerna utgör ofta industri och offentliga tjänster (främst kommunal verksamhet) två tredjedelar eller mer av sysselsättningen. Enskilda större industriföretag betyder mycket för sysselsättningen i många av de mindre kommunerna och kan utgöra en sårbarhet (se sida 25) om större förändringar inträffar hos det dominerande företaget. Trenden för de mindre kommunerna i regionen, är att befolkningen minskar eller är oförändrad, med undantag för de med korta pendlingstider till regioncentra och Stockholmsområdet. I de fall invånarantalet hålls konstant beror detta till stor del på utrikes invandring såväl som en ökad utpendling till större orter. 7

9 Geografin i förhållande till programmens inriktning Östra Mellansverige omfattar en rad olika typer av kommuner. Här finns storstadsregioner, universitets- och högskoleregioner, regionala centra, sekundära centra och mindre kommuner. Olika delar av regionen har därför olika förutsättningar och behov,. Likaså är det viktigt att även notera de funktionella band som finns mellan dessa olika centra och som ger Östra Mellansverige en flerkärning struktur där olika centra representerar olika styrkeområden. En positiv utveckling i regionala centra kan spilla över på mindre kommuner inom de lokala arbetsmarknadsområdena. Arbetsmarknadsområdena tenderar att bli större och växa samman i många delar av Östra Mellansverige. Det får dock inte glömmas att nära hälften av invånarna i regionen bor i mindre och medelstora kommuner. 1.3 Demografisk struktur och utveckling Den demografiska utvecklingen har stor betydelse för utvecklingen i Östra Mellansverige. Befolkningsförändringar har exempelvis direkta effekter på det kommunala skatteunderlaget, arbetskraftsförsörjningen och på efterfrågan på kommunal och regional service. Ofta förknippas befolkningsminskning och en åldrande befolkning med mindre expansiva regioner medan en befolkningsökning och en högre andel unga och i arbetsför ålder förknippas med mer expansiva regioner. Befolkningsutveckling Befolkningsutvecklingen har haft ett relativt stabilt utvecklingsmönster under de tjugo senaste åren. Totalt har antalet invånare i Östra Mellansverige ökat med , åtta procent, under perioden. Skillnaderna inom regionen har dock varit betydande. Med några undantag är det samma arbetsmarknadsregioner (FA-regioner) som ökade respektive minskade sin befolkningsutveckling under 1990-talet som också gör det idag (diagram 1). Fyra FAregioner (Gävle, Eskilstuna, Nyköping och Tranås) som minskade sin befolkning under 1990-talet har emellertid vänt utvecklingen under 2000-talet. FA-Eskilstuna är den region som tydligast vänt utvecklingskurvan. Här har befolkningen växt med drygt 5000 personer under 2000-talet. Den enskilt starkaste drivkraften bakom befolkningsökningen är utrikes invandringen som ökat markant under 2000-talet. I landet som helhet har storstadsregionerna och regionala centra varit vinnare när det gäller att attrahera utrikes födda. 8

10 Diagram 1 Befolkningsförändring i Östra Mellansveriges arbetsmarknadsregioner , procent Befolkningsförändring sedan 1991, procent FA1 Stockholm FA2 Nyköping FA3 Eskilstuna FA4 Östergötland FA8 Tranås FA34 Örebro FA35 Hällefors FA36 Karlskoga FA37 Västerås FA38 Fagersta FA44 Ludvika FA45 Gävle Östra Mellansverige Sverige -30 Källa: Egna bearbetningar/tillväxtverket (raps)/scb De regioner som växt snabbast under 2000-talet är de största FA-regionerna. Svagast har befolkningsutvecklingen varit i de minsta regionerna. Samtliga regioner med en negativ befolkningsutveckling (Karlskoga, Hällefors, Ludvika och Fagersta) finns i Bergslagen. 2 Den utveckling som kan observeras i Östra Mellansverige gäller även för Sverige i sin helhet med få undantag, dvs. stora regioner tenderar att bli större, medan små regioner tenderar att bli mindre. En minsta kritisk massa för att växa som FA-region ligger runt invånare. Befolkningsutvecklingen påverkas självklart inte bara av flyttströmmar utan födsel- och dödstal är också av stor betydelse. Delar av Östra Mellansverige har en befolkning med en stor andel äldre. Generellt är det kommuner med mest negativa flyttnetton (inflyttning minus utflyttning) som också har mest negativa flyttnetton, vilket ytterligare förstärker de åldersmässiga skevheterna som finns på orterna. Detta gör att det i de flesta fall blir en dubbel påverkan i samma riktning på befolkningsutvecklingen. De mindre FA-regionerna tappar dels genom ett svagt flyttnetto, dels genom att det är fler i befolkningen som dör än det är som föds. Under perioden var det endast FA- Stockholm, som merparten av Uppsala län tillhör, som hade ett positivt födelseöverskott. Under de senaste åren har dock även FA-regionerna Örebro, Östergötland, Eskilstuna och Västerås haft höga ödelseöverskott. 2 Bergslagen är benämningen på ett oklart definierat område som omfattar norra och västra delen av västmanland samt de norra delarna av Örebro län 9

11 Från den senare delen av 1990-talet och framåt är det åringar som stått för i stort sett hela ökningen av det mellanregionala flyttandet. Under de senaste åren har denna trend förstärkts ytterligare på grund av de extremt stora kullarna födda i början av 1990-talet som börjat flytta hemifrån. Universitets- och högskoleorterna i Östra Mellansverige har blivit vinnarna när det gäller att locka till sig åringarna. I Östra Mellansverige rör det sig framför allt om Uppsala, Örebro och Linköping, men även Norrköping och Västerås märker av ökningen. Den omfattande utbyggnaden av högre utbildning under 1990-talet har resulterat i att byte av boendeort till följd av studier kommit att utgöra en allt större andel av det totala antalet flyttningarna. Uppskattningsvis står denna grupp för upp till en tredjedel av det totala flyttandet såväl i ÖMS som i landet i sin helhet. Den studierelaterade omflyttningen utgörs dessutom i högre grad av kvinnor än män. Detta bidrar till en könsmässig obalans i främst mindre regioner utan högskola eller universitet. Undersökningar visar att majoriteten av alla flyttningar sker av fyra olika orsaker; arbete, utbildning, kärlek och livsmiljö. 3 Flyttströmmarna inom Östra Mellansverige går främst från mindre kommuner till regioncentra men de flesta flyttare tenderar att stanna inom länsgränserna. Vid sidan av storlekens betydelse har universitet och högskolor stor betydelse för inflyttningen. Undersökningar som genomförts visar att en betydande andel av studenterna blir kvar på studieorten efter avslutade studier. 4 Utrikes födda allt viktigare för befolkningstillväxten En komponent som fått växande betydelse för regionernas utveckling är storleken på och förändringen av gruppen utlandsfödda. Förutom en ökande flykting- och anhöriginvandring är en bidragande orsak de mer förändrade reglerna för arbetskraftsinvandring som trädde i kraft Mer än 90 procent av den totala befolkningsökningen i Sverige utgörs av invandring av utrikes födda personer. De regionala skillnaderna är dock stora. Störst andel utrikesfödda återfinns i större regioncentra som exempelvis länshuvudorterna i Östra Mellansverige (tabell 1). Den starka befolkningstillväxten i ÖMS regionala centra drivs av tre faktorer; ett positivt migrationsnetto och inrikes flyttnetto, samt på senare år även av att födelsetalen är högre än dödstalen. Lägst andel personer med utländsk bakgrund finns i FA-regionerna Tranås, Ludvika, Gävle och Karlskoga. Som helhet har Östra Mellansverige en hög andel utrikesfödda, som i ett nationellt perspektiv endast kan mäta sig med storstadsregionerna. Andelen utrikesfödda förväntas också öka ytterligare kommande år främst på grund av ökad flykting- och anhöriginvandring. 3 Se exempelvis Regionalpolitiska utredningen (2000), rapport 2, Värdet av att flytta och stanna om flyttningsbeslut, platsanknytning och livsvärden 4 Se exempelvis Mattson P & Strömgren M, (2008), Vad händer efter examen? Lärarstudenters situation efter avslutad utbildning, Umeå universitet, Wictorin B, Högskolornas regionala betydelse. I SOU 1997:13, Bilaga 1, Stockholm 10

12 Tabell 1 Antal utlandsfödda i Östra Mellansveriges FA- regioner år samt andel utlandsfödda män och kvinnor av totalbefolkningen år 2013 FA- region Män Kvinnor FA Stockholm % 22% FA Östergötland % 13% FA Västerås % 18% FA Örebro % 14% FA Gävle % 13% FA Eskilstuna % 20% FA Nyköping % 13% FA Karlskoga % 13% FA Ludvika % 13% FA Fagersta % 20% FA Tranås % 10% FA Hällefors % 16% Källa: Tillväxtverket (raps)/scb Stora och växande skillnader avseende åldersstrukturen Vid sidan av inrikes och utrikes migration har åldersstrukturen i regionen stor betydelse för tillväxten, kompetensförsörjning och social hållbarhet. Som framgår av tabellen 2 finns det stora skillnader i åldersstrukturen mellan FA-regionerna i Östra Mellansverige och skillnaderna tenderar också att växa. I de större FA-regionerna, där befolkningen växer, ökar antalet äldre svagt eller inte alls. I de mindre FA-regionerna, där befolkning minskar, ökar andelen äldre i samma takt och detta beror då främst på att de yngre flyttar. Här är det framför allt FA-regionerna i Bergslagen som har den mest skeva åldersfördelningen som kommer att accentueras allt tydligare i framtiden. Tabell 2 Andel ålderspensionärer av totalbefolkning i Östra Mellansveriges FA- regioner år 2013 FA- region Män Kvinnor FA Stockholm 14,4% 17,6% FA Östergötland 18,0% 21,7% FA Västerås 19,2% 22,7% FA Örebro 18,1% 21,4% FA Gävle 19,6% 23,0% FA Eskilstuna 19,3% 22,7% FA Nyköping 22,2% 25,4% FA Karlskoga 22,8% 27,0% FA Ludvika 23,5% 27,4% FA Fagersta 23,2% 26,6% FA Tranås 22,4% 26,8% FA Hällefors 26,7% 30,6% Källa: Tillväxtverket (raps)/scb Befolkningsutvecklingen fram till år 2050 Den framtida befolkningsutvecklingen i Östra Mellansverige förutspås få en liknande geografisk spridning som utvecklingen har sett ut under de senaste decennierna (karta 2). Befolkningen förväntas främst öka i Stockholmsregionen men också i regionala centra i Östra Mellansverige. Även en del av de kommuner som ligger nära regionala centra och/eller gränsar mot Stockholmsregionen förväntas få en befolkningstillväxt. De mer perifera delarna av regionen förväntas få en fortsatt befolkningsminskning eller att storleken på befolkningen ligger relativt stabilt. 11

13 Karta 2 Befolkningsförändring i Östra Mellansveriges kommuner år Källa: Rapport i:2012 Befolkning, sysselsättning och inkomster i Östra Mellansverige reviderade framskrivningar till år 2050 Hur stor den faktiska befolkningsökningen fram till 2050 blir beror framför allt på hur stor invandringen till Sverige kommer att vara, och hur stor invandringen blir är tämligen svårt att förutspå. 12

14 Diagram 2 Befolkningsutveckling i Östra Mellansveriges län (exkl. Stockholm) år 2010 till 2050 utifrån tre olika scenarion Källa: Rapport i:2012 Befolkning, sysselsättning och inkomster i Östra Mellansverige reviderade framskrivningar till år I diagram 2 visas beräkningar av befolkningsutvecklingen i Östra Mellansverige utifrån tre olika scenarion. De tre alternativen skiljer sig åt i antaganden om nettoinvandringen till Sverige. I alternativ Bas används den nettoinvandring som antas i SCB:s befolkningsprognos I alternativen Hög och Låg antas en högre respektive lägre invandring än i SCB:s prognos. I alla de tre alternativa framskrivningarna antas en omflyttning av befolkningen i Sverige och mellan länen i Östra Mellansverige. Mönstret för omflyttningarna är detsamma i alla tre alternativen. Stockholms län beräknas växa i samtliga alternativ. I basalternativet innebär det en befolkningsökning med omkring fram till år 2030 och med ytterligare fram till år Motsvarande uppgifter är för Östra Mellansverige är en ökning med drygt respektive drygt invånare. Slutsatser De tydligaste mönstren i den demografiska utvecklingen är att de större FA-regionerna växer och blir mer tätbefolkade medan de mindre FA-regionerna blir mer glest befolkade. En äldre befolkning och därmed en allt mer snedfördelad försörjningskvot är en svårighet som främst de mindre FA-regionerna i Östra Mellansverige behöver hantera. Merparten av befolkningstillväxten i Östra Mellansverige går att härleda till utrikes invandring.den ökning av antalet personer i arbetsför ålder som härigenom sker skapar också förutsättningar för en sysselsättningsökning som annars inte vore möjlig. Av stor betydelse är dock om nyanlända kan etablera sig tidigare på arbetsmarknaden än vad som hittills ofta varit fallet. I all synnerhet som invandringen väntas öka ytterligare de närmsta åren. Befolkningsutvecklingen i Östra Mellansverige påverkas i stor utsträckning av utvecklingen i den angränsade huvudstadsregionen, då vissa delar av Östra Mellansverige utgör en integrerad del av 13

15 Stockholmsregionen. Huvudstadsregionen växer i dagsläget snabbare än vad bostadsmarknaden och infrastrukturen mäktar med. Detta kan bidra till en utflyttning av fler verksamhet och människor till den angränsande Östra Mellansverigeregionen. Här i ligger en stor potential. Ökad integration mellan kommuner och regioner inom Östra Mellansverige är också en stor potential för befolkningsutvecklingen. 1.4 Näringslivets struktur Branschstrukturen på en aggregerad nivå har ett liknande utseende i Östra Mellansverige som strukturen i hela Sverige. De små skillnader som finns är framför allt att det finns en större andel sysselsatta inom Finans och försäkring; Fastigheter; Företagstjänster; Information i Östra Mellansverige än i landet som helhet, samt att det är något färre sysselsatta inom Tillverkning och utvinning och Hälso- och sjukvård, vård och omsorg i Östra Mellansverige än i resten av landet. Inom Östra Mellansverige finns stora skillnader i näringsgrenarnas fördelning mellan olika arbetsmarknader (diagram 3). Diagram 3 Andel sysselsatta (dagbefolkning) per bransch i Östra Mellansveriges FA- regioner år % 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Övriga branscher Hälso- o sjukvård, vård och omsorg Utbildning, forskning o utveckling Finans och försäkring; Fastigheter; Företagstjänster; Information Handel; Transport och magasinering Byggverksamhet Tillverkning och utvinning Källa: Egen bearbetning, Tillväxtanalys (raps)/scb Framför allt är det två näringsgrenar som uppvisar stora skillnader mellan olika FA- regioner i hur stor andel av dagbefolkningen 5 som de sysselsätter. Det gäller Tillverkning och utvinning och Finans och försäkring; Fastigheter; Företagstjänster; Information. Generellt sett i Östra Mellansveriges FAregioner är Tillverkning och utvinning en viktig näringsgren för sysselsättningen i de mindre FA-områdena, medan den är mindre betydelsefull i de mellanstora FA-regionerna, framförallt i Stockholmsområdet. Det motsatta förhållandet gäller för Finans och försäkring; Fastigheter; Företagstjänster; 5 Med dagbefolkning avses förvärvsarbetande som redovisas efter arbetsställets geografiska belägenhet, t.ex. alla som förvärvsarbetar i en viss FA-region, oberoende av var de är folkbokförda. 14

16 Information. I de mindre FA-regionerna sysselsätter denna näringsgren endast en mindre del av dagbefolkningen, medan den sysselsätter fler i de större FA-områdena. Även Handel; Transport och magasinering uppvisar ett liknande mönster, det vill säga att det är en viktigare näringsgren i stora arbetsmarknader än i små, även om mönstret inte är lika tydligt som för Finans och försäkring; Fastigheter; Företagstjänster; Information. Näringsgrenarna Hälso- och sjukvård, vård och omsorg och Utbildning, forskning och utveckling uppvisar liten variation i relativ storlek mellan olika FA-områden. Stora delar av verksamheten i dessa näringsgrenar är kopplad till befolkningens storlek, samtidigt som större delen av verksamheten sker på en lokal nivå (äldreomsorg, grundskola och gymnasium), och därför blir storleken i relativa tal på näringsgrenarna likartad för alla arbetsmarknader. Olika näringsgrenar har vuxit olika mycket i Östra Mellansverige (diagram 4). På en aggregerad nivå har alla näringsgrenar vuxit, förutom Tillverkning och utvinning som har minskat med cirka sysselsatta mellan åren Störst ökning i absoluta tal återfanns i näringsgrenarna Finans och försäkring; Fastigheter; Företagstjänster; Information som ökade med cirka sysselsatta, och Hälso- och sjukvård, vård och omsorg som ökade med cirka sysselsatta. Det var också dessa två näringsgrenar som tillsammans med den relativt sett lilla näringsgrenen Byggverksamhet ökade mest procentuellt. Diagram 4 Sysselsatt dagbefolkning i Östra Mellansverige efter näringsgren år Antal sysselsatt dagbefolkning Tillverkning och utvinning Byggverksamhet Handel; Transport och magasinering Finans och försäkring; Fastigheter; Företagstjänster; Information Utbildning, forskning o utveckling Hälso- o sjukvård, vård och omsorg Övriga branscher Källa: Egen bearbetning/ SCB Tillverkning och utvinning har sysselsättningsmässigt gått tillbaka under 2000-talets första decennium. Till en viss del kan detta förklaras med att tillverkningsindustrin under en lång tid har genomgått en strukturomvandling. Omvandlingen har skett i Sverige genom att vissa typer av industrier mer eller mindre har försvunnit från landet framförallt verksamheter som är beroende av att ha många anställda. Omvandlingen sker också genom att tillverkningsindustrin blir mer specialiserad och att verksamhet som tidigare utfördes av industriföretagen själva överförs till underleverantörer. Dessa 15

17 underleverantörer återfinns ofta i näringsgrenen Finans och försäkring; Fastigheter; Företagstjänster; Information. Till viss del är alltså tillverkningsindustrins minskning en följd av hur företagen är klassificerade i statistiken. När tillverkningsindustrin omstruktureras, genom att företagen mer och mer går över till att köpa tjänster som de tidigare stod för själva, skapas en ny geografi för näringsgrenen. Branscher som är specialiserade på att leverera olika typer av tjänster till industrin tenderar att lokaliseras på andra ställen än där industrin är lokaliserad. Det beror på olika orsaker, men främst två är betydelsefulla att nämna. För det första har oftast ett specialiserat tjänsteföretag ett behov av att ha ett flertal kunder i en större region, nationellt och/eller internationellt. De opererar alltså ofta inom mycket stora funktionella regioner. Där industrin har en utspridd geografi och återfinns på de flesta orter och FA-områden, har istället de specialiserade tjänsteföretagen en tydlig koncentration till nationella och regionala centra. För det andra har specialiserade tjänsteföretag behov av specialiserad kompetens som inte alltid finns tillgänglig i mindre FA-områden. Stora arbetsmarknader ger möjlighet för människor att ha mer specialiserade arbetsuppgifter. Med en mer profilerad kompetens kan man ändå ha tillgång till många olika arbetstillfällen i en större arbetsmarknadsregion än inom en mindre. I Östra Mellansverige har tillverkningsindustrin minskat i nästan samtliga FA-områden (tabell 3). Finans och försäkring; Fastigheter; Företagstjänster; Information har samtidigt vuxit i nästan alla FAområden. Procentuellt har näringsgrenen vuxit med tämligen höga siffror i de flesta områdena, men i många fall har den vuxit från en väldigt låg nivå och de absoluta talen blir därför inte så höga. Tabell 3 Förändring av sysselsatt dagbefolkning år per näringsgren i Östra Mellansveriges FA- regioner Tillverkning och utvinning Byggverksamhet Handel; Transport och magasinering Finans och försäkring; Fastigheter; Företagstjänster; Information Utbildning, forskning o utveckling Hälso- o sjukvård, vård och omsorg Övriga branscher Totalt Procent Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal FA Eskistuna -25% % % % % 78 23% % % FA Fagersta 3% 95 12% 70-8% % % % 33 3% 41 1% 72 FA Gävle -16% % % % 882-4% % % % FA Hällefors -19% % 47 7% 24-6% -9-12% -37-6% % 118-3% -74 FA Karlskoga -19% % 55-1% -23-6% % % % 435-6% FA Ludvika 6% 299-9% % % % % 122 0% -11-1% -185 FA Nyköping -4% % 555 7% % 984 5% % % % FA Stockholm -14% % % % % % % % FA Tranås -9% % % % 102-2% -20 6% 69 1% 20 2% 227 FA Västerås -13% % % % % % % 336 7% FA Örebro -22% % % % % % % % FA Östergötland -25% % % % % % % % Östra Mellansverige -17% % % % % % % % Sverige -18% % % % % % % % Källa: Egen bearbetning, SCB Tillverkning och utvinning har i Östra Mellansveriges FA- regioner inkl. Stockholms FA-region minskat med cirka sysselsatta mellan åren Av minskningen avser cirka FA Stock- 16

18 holm och övriga Östra Mellansverige. Ökningen av antalet sysselsatta inom Finans och försäkring; Fastigheter; Företagstjänster; Information var i Östra Mellansveriges FA- regioner inkl FA Stockholm cirka sysselsatta, varav cirka i FA Stockholm och cirka i övriga regionen. Den nedgång i tillverkningsindustrin som har skett i Östra Mellansverige exkl. FA Stockholm har alltså inte motsvarats av en uppgång inom Finans och försäkring; Fastigheter; Företagstjänster eller Information. Det generella mönstret i Östra Mellansverige är att de mindre arbetsmarknaderna antingen har minskat, dvs. att antalet sysselsatt dagbefolkning har krympt, eller ökat måttligt, mellan år 2000 och De större FA-områdena i Östra Mellansverige har ökat sysselsättningen mer än det generella mönstret, och allra mest har antalet sysselsatta ökat i FA Stockholm och det närbelägna FA Nyköping. Handel; Transport och magasinering har i vissa FA-regioner vuxit betydligt mer än genomsnittet. Detta tyder på att dessa regioner antingen har lockat till sig partihandelsverksamhet och logistikverksamhet (FA Eskilstuna och Örebro), eller att de har utvecklats till detaljhandelscentrum som har ett upptagningsområde som överstiger FA-området (FA Tranås). På motsvarande sett har sannolikt de FA-områden som går tillbaka inom näringsgrenen (FA Fagersta och Ludvika) förlorat en del av dessa funktioner. Näringsgrenen Utbildning, forskning och utveckling är starkt beroende av befolkningsutvecklingen och befolkningsstrukturen. Det faktum att näringsgrenen har vuxit i de större FA-regionerna och minskat i de mindre ska tolkas i ljuset av att det finns universitet och högskolor i de större regionerna. När befolkningsstrukturen ger för handen att antalet elever i grund- och gymnasieskola minskar, samtidigt som antalet studerande på högskola ökar, blir detta resultat en naturlig följd. Behovet av utbildningsplatser minskar alltså med befolkningsminskningen. På liknande sätt minskar behovet av Hälso- och sjukvård, vård och omsorg när befolkningen minskar. I denna näringsgren finns också, när det gäller sjukvård, en koncentration av vårdenheter till de större orterna i regionen. Det medför att ökningen av sysselsatta i näringsgrenen är större i de stora FA-områdena än i de mindre. Utvecklingen av olika näringsgrenar i framtiden i Östra Mellansverige förväntas se liknande ut som den som har varit när det gäller vilka näringsgrenar som växer och vilka som går tillbaka (diagram 5). Tillverkningsindustrin förväntas få en fortsatt tillbakagång och tjänstenäringar som främst verkar som underleverantörer till andra näringar förväntas växa mycket i Stockholm, men ligga relativt still eller växa svagt i Östra Mellansverige. Tjänster som främst vänder sig till privata konsumenter är den näringsgren som förväntas växa kraftigast i hela regionen, både i Stockholm och i Östra Mellansverige. De offentligt finansierade tjänsterna förväntas växa kraftigt i Stockholmsregionen i takt med att befolkningen växer, och mera måttligt i Östra Mellansverige, men även här i takt med befolkningsutvecklingen. Skillnaden i förändring av olika branscher mellan Stockholms län och Östra Mellansverige, förklaras av bland annat att vissa branscher är betydligt mer beroende av stora arbetsmarknader och stora avsättningsmarknader (exempelvis Producenttjänster) och andra är mer beroende av stort befolkningsunderlag (exempelvis hushållsnära privata tjänster). Skillnaderna i branschernas förväntade utveckling mellan Stockholms län och Östra Mellansverige ligger alltså dels i en skillnad i befolkningstillväxt, dels i skillnader i branschstruktur. 17

19 Diagram 5 Sysselsättning per branschgrupp i Stockholms län och övriga Östra Mellansverige år Källa: Rapport i:2012 Befolkning, sysselsättning och inkomster i Östra Mellansverige reviderade framskrivningar till år 2050 Slutsatser Flertalet näringsgrenar i Östra Mellansverige har vuxit, mätt i antal sysselsatta, under talet. Antalet sysselsatta inom industrin har dock minskat med drygt Den mest expansiva näringsgrenen har varit Finans, försäkring, fastigheter, företagstjänster och information, där antalet sysselsatta ökat med cirka Även Hälso- och sjukvård samt vård och omsorg har vuxit betydligt med cirka sysselsatta. Inom regionen är det stora skillnader, där den sysselsättningsmässigt krympande industrin i hög grad dominerar näringslivet i Östra Mellansveriges minsta och mest perifera arbetsmarknadsregioner. De starkt växande tjänstenäringarna är omvänt i hög grad koncentrerade till framför allt Stockholmsregionen, men också till ett antal av regionens övriga större lokala arbetsmarknader. En allt mer kunskapsdriven och specialiserad ekonomi hör till en av de viktigaste drivkrafterna bakom de inomregionala skillnaderna i utveckling. Härutöver speglar också skillnaderna i många tjänstenäringars utveckling skillnader i befolkningsstorlek och befolkningstillväxt. I en allt mer specialiserad ekonomi är det således av största vikt att marknaderna (arbetsmarknader såväl som andra funktionella marknader) är så stora som möjligt för att kunna dra nytta av specialiseringen. Medlen för att uppnå detta är i första hand goda kommunikationsmöjligheter, med möjligheter till arbetspendling och andra resor. Det finns dock även andra metoder för att underlätta geografisk rörlighet och uppnå större funktionella regioner för människor och företag, som exempelvis att öka möjligheterna till flexiblare arbetstider och för fler att delvis arbeta hemma eller öka tillgängligheten till service på tider som är bättre anpassade till pendlarnas vardag. 18

20 1.5 Innovationer och entreprenörskap Näringslivets förmåga till förnyelse och anpassning till ständigt förändrade omvärldsvillkor är av avgörande betydelse för samhällets utveckling och en hållbar tillväxt. Förnyelsen äger rum genom att nya verksamheter och företag etableras, gamla läggs ned och genom att existerande verksamheter växer och krymper. Näringslivets förnyelse beror också på att människor etablerar sig på arbetsmarknaden, lämnar den eller byter arbete/arbetsgivare. Härigenom sker än ständig förnyelse och förändring av arbetskraftens kompetens, rörligheten på arbetsmarknaden bidrar till att sprida kunskap mellan företag och arbetsplatser. Grundläggande för näringslivets utveckling är att nya varor och tjänster utvecklas, medan andra fasas ut. Härigenom sker också en ständig förnyelse, genom skärpt global konkurrens och en snabbare spridning av kunskap och information. Förmågan att utveckla, ta till sig och omsätta ny kunskap i nya varor och tjänster och/eller nya affärsmodeller har blivit en allt mer avgörande faktor för företagens konkurrenskraft. Företagens liksom den offentliga sektorns innovativa förmåga är i synnerhet viktig för samhällets möjligheter att kombinera en positiv sysselsättningsutveckling med en högre produktivitet. Alternativet bidrar till en motsatt utveckling, det vill säga att arbetsgivarna generellt och företagen specifikt i högre utsträckning konkurrerar med lägre löner och/eller lägre priser på andra produktionsfaktorer. Dynamiken i näringslivet är således en mångfacetterad process som kan beskrivas i många olika dimensioner. Näringslivets dynamik I genomsnitt har knappt nya arbetsställen per år etablerats inom Östra Mellansverige FA regioner under talet, medan drygt har lagts ned. 6 Det innebär att det i genomsnitt har etablerats sju procent fler arbetsställen än det har lagts ned. Antalet arbetsställen har därmed successivt ökat under perioden. Särskilt hög har nyetableringsfrekvensen varit under andra halvan av talet, medan antalet nedlagda verksamheter förändrats i mindre grad (diagram 9). Sedan mitten av 2000-talet har varje år omkring 17 procent av samtliga arbetsställen etablerats samma år. Andelen nedlagda arbetsställen har motsvarat omkring 15 procent. 6 SCB:s FAD- statistik 19

21 Diagram 9 Antal nyetablerade respektive nedlagda arbetsställen inom Östra Mellansveriges FA- regioner år Nya Nedlagda Källa: Egna beräkningar/tillväxtverket (raps) Andelen sysselsatta som på detta sätt berörs av nyetableringar respektive nedläggningar motsvarar i båda fallen lite drygt tre procent av FA-regionernas arbetsmarknad. Under talet har antalet sysselsatta i de nyetablerade verksamheterna varit i genomsnitt varit cirka 350 färre per år än vid de arbetsställen som lagts ned. Det genomsnittliga antalet sysselsatta vid nyetablerade arbetsplatser har dock varit väsentligt fler under andra halvan av 2000-talet (omkring per år) än under den första (omkring per år). Det ökade antalet nya verksamheter som etablerats har, tillsammans med de strukturförändringar som ägt rum i det existerande näringslivet, bidragit till att antalet sysselsatta per arbetsställe minskat gradvis. Från 8,4 sysselsatta per arbetsställe år 2000 till 7,8 sysselsatta år Sysselsättningstillväxten tenderar med andra ord att bli mer beroende av att ett ökat antal verksamheter etableras, i takt med att den genomsnittliga storleken på arbetsstället har blivit mindre. Inom Östra Mellansveriges olika FA-regioner finns dock skillnader. I förhållande till det totala antalet arbetsställen var andelen nyetablerade högst i Hällefors år 2010, som samtidigt hade den högsta andelen nedlagda (diagram 10). Andelen nya respektive nedlagda verksamheter var 20 respektive 19 procent. 20

22 Diagram 10 Andel nyetablerade och nedlagda arbetsställen i Östra Mellansverige per arbetsmarknadsregion år % 20% 15% 10% 5% 0% -5% -10% -15% -20% -25% Nya Nedlagda Källa: Egna bearbetningar/tillväxtverket (raps)/scb Lägst andel nyetablerade arbetsställen har Tranås, som på motsvarande sätt också har lägst andel nedlagda. Andelarna var 12 respektive 11 procent. Detta stämmer väl med det generella mönstret, där en högre andel nyetablerade verksamheter motsvaras av en högre andel nedlagda och vice versa. Det var dock FA Stockholm och FA Gävle som hade det största nettotillskottet år 2010, då antalet nyetableringar ökade antalet arbetsställen med tre procent. I övriga arbetsmarknadsregioner var motsvarande uppgift omkring en procent, undantaget Nyköpings- (0 procent), Hällefors- (+2 procent) och Ludvikas arbetsmarknadsregioner (-1 procent). Sett över en längre period ( ) har Stockholms lokala arbetsmarknad haft den starkaste ökningen av antalet nyetablerade verksamheter, tätt följd av Nyköping, Örebro, Östergötlands och Gävles arbetsmarknader, samtidigt som antalet nedläggningar förändrats lite (tabell 4). I Tranås och Hällefors har däremot antalet nedläggningar minskat under perioden, medan antalet nyetableringar förändrats i mindre grad. I Eskilstuna, Karlskoga, Västerås och Ludvika lokala arbetsmarknader har såväl antalet nyetableringar som antalet nedläggningar förändrats i mindre omfattning. 21

23 Tabell 4 Genomsnittlig förändring av antalet nyetablerade respektive nedlagda arbetsställen samt genomsnittligt årligt nettotillskott i absoluta tal i Östra Mellansveriges arbetsmarknadsregioner år FA- region Nyetablerade Nedlagda Nettotillskott FA Stockholm 16% 3% 3991 FA Nyköping 14% -2% 28 FA Eskilstuna 4% -4% 75 FA Östergötland 12% -1% 278 FA Tranås 7% -10% 14 FA Örebro 13% 1% 25 FA Hällefors 4% -17% 4 FA Karlskoga 0% -5% 1 FA Västerås 6% -1% 114 FA Fagersta 1% 19% 2 FA Ludvika 4% 6% -10 FA Gävle 10% -4% 75 Källa: Egna bearbetningar/tillväxtverket (raps)/scb Sammanfattningsvis har den ökning som skett av nyetablerade arbetsställen under andra halvan av 2000-talet i första hand haft sin tyngdpunkt i Stockolms arbetsmarknadsregion, där också nettotillskottet av verksamheter i relativa tal är högre. Inom delar av Östra Mellansverige är bilden mer blandad, men den ökning av antalet nyetablerade verksamheter som skett är i första hand koncentrerad till några av de större lokala arbetsmarknaderna. Nyföretagande I enlighet med vad som redan har framgått är etableringar av nya verksamheter och nedläggningar av gamla en viktig del i den omvandlingsprocess som ständigt äger rum i näringslivet. Det är också uppenbart att näringslivsstrukturen trendmässigt förändras, där antalet verksamheter blir fler, men antalet sysselsatta per arbetsställe i genomsnitt blir färre. Nya verksamheter etableras både genom att existerande företag etablerar nya verksamheter och arbetsställen, men framför allt framstår nyföretagandet här som en strategisk viktig faktor för näringslivets förnyelse. Av diagram 11 framgår antalet nystartade företag per tusen invånare i Östra Mellansverige. Fram till år 2010 byggde statistiken på urvalsundersökningar. Därefter görs totalundersökningar baserade på registerdata. För år 2010 finns data för båda metoderna redovisade. 22

24 Diagram 11 Antal nystartade företag per tusen invånare i Östra Mellansverige, Stockholms län och riket år ,0 10,0 8,0 6,0 4,0 2,0 0, * 2010** ÖMS(exkl.Stockholm) Stockholm Riket *) Uppgifterna bygger på enkätdata **) Uppgifterna bygger på registerdata och är därmed en totalundersökning Källa: Egna beräkningar/tilläxtanalys och SCB Nyföretagandet i Östra Mellansverige (exkl. FA Stockholm) ligger genomgående, oavsett statistisk metod, på en lägre nivå än riket i sin helhet och framför allt lägre än inom Stockholms lokala arbetsmarknad. Efter en trendmässig ökning minskade antalet nystartade företag under Det gäller såväl Östra Mellansverige som riket i sin helhet. Inom Östra Mellansverige varierar emellertid nyföretagandet (tabell 5). Till stor del är det samma mönster som när det gäller etableringar av nya arbetsställen (se tidigare avsnitt). Antalet nyetablerade företag i förhållande till befolkningen är klart högre inom Stockholms arbetsmarknadsregion och varierar kring tio nystartade företag per tusen invånare. Vissa av de mindre lokala arbetsmarknaderna utmärker sig genom ett klart lägre antal nystartade företag. Det gäller Hällefors, Karlskoga och Tranås. Inom övriga arbetsmarknadsregioner varierar nivån mellan 5 och 6 nya företag per tusen invånare. Tabell 5 Antalet nystartade företag per tusen invånare i Östra Mellansveriges FA- regioner år FA- region År 2010 År 2011 År 2012 FA Stockholm 10,2 10,6 9,7 FA Nyköping 5,1 5,3 5,7 FA Eskilstuna 5,4 5,8 5,6 FA Östergötland 5,6 5,9 5,7 FA Tranås 4,8 5,4 4,7 FA Örebro 5,8 6,2 6,1 FA Hällefors 4,4 5,3 3,6 FA Karlskoga 4,3 3,8 4,0 FA Västerås 5,8 6,2 5,9 FA Fagersta 5,0 6,8 4,2 FA Ludvika 5,8 5,2 5,0 FA Gävle 5,7 5,8 5,6 Källa: Egna beräkningar/tillväxtanalys/scb Det är väsentligt fler män än kvinnor som startar företag. Omkring två tredjedelar av alla företag som startas har endast män i ledningen. Andelen nya företag med endast kvinnor i ledningen har dock successivt ökat något under det senaste decenniet. År 2011 var andelen nya företag med endast 23

25 kvinnor i ledningen 35 procent i Östra Mellansverige (exkl. FA Stockholm), vilket kan jämföras med motsvarande uppgift från år 2000 som var 27 procent. Ökningen skedde framför allt under år Under femårsperioden dessförinnan har andelen legat på mellan 30 och 31 procent. Med undantag av år 2011 har nya företag som leds av endast kvinnor varit en eller ett par procentenheter högre i såväl riket som helhet som i Stockholms län under större delen av det senaste decenniet. Andelen nya företag som leds av både kvinnor och män var sju procent i Östra Mellansverige år 2011 och har ökat med ett par procentenheter under 2000-talet. I landet som helhet och i Stockholms län är motsvarande andelar ett par procentenheter högre. Företagsklimat och attityder till företagande Attityder påverkar personers vilja och möjlighet att ta steg till att omsätta sina nya affärsidéer och innovativa lösningar till nya och växande företag. Enligt Tillväxtverkets Entreprenörskapsbarometer ligger samtliga län inom Östra Mellansverige, utom Uppsala, under riksgenomsnittet när personer svarar på frågan skulle du kunna tänka dig att bli företagare?. Detta visar att 51 procent inte kan tänka sig att bli företagare. Anledningen till detta är olika, men den största anledningen nationellt är att många saknar intresse för att driva företag. 53 procent nationellt nämner den orsaken. Samma undersökning visar även andel tillfrågande som anser att attityden till företagande i den egna kommunen huvudsakligen är positiv. Här ligger länen Örebro, Uppsala och Västmanland under riksgenomsnittet. 7 Karta 3 visar att flera av Östra Mellansveriges kommuner ligger i riskzonen för att vara sårbara kommuner i kopplat till företagande och lokalt företagsklimat. 8 Samtidigt visar en nationell servicemätning av kommunernas myndighetsutövning att företagen generellt är nöjda med den service som kommunerna tillhandahåller gentemot företagen. En sådan nöjd-kund-index (NKI)- undersökning kan vara ett mått på ett gynnsamt företagsklimat i kommunen. 19 av 40 deltagande kommuner i undersökningen från Östra Mellansverige låg under det genomsnittliga NKI-resultatet. Genomförda undersökningar på området visar att effektivitet och bemötande är de två faktorer som företagarna prioriterar högst i kontakten med kommunerna och kan därför vara prioriterade i utvecklingsarbetet för att förbättra servicen mot företagen. 9 7 Rapport Entreprenörskapsbarometern 2012, (2012), info 0499, Tillväxtverket 8 Rapport Genuint sårbara kommuner, (2011), rapport 0112, Tillväxtverket 9 Rapport Företagsklimat 2013, (2013), SKL 24

26 Karta 3 Företagande och lokalt företagsklimat i Sverige 2011 De små och medelstora företagens tillväxt Statistik visar att andelen företag med 0-49 anställda som vill växa inom Östra Mellansverige 2011 var 68,6 procent vilket ligger under riksgenomsnittet på 71,1 procent Samtidigt vill soloföretagen i Östra Mellansvige växa både när det gäller omsättning och antal anställda. Detta avviker från mönstret i övriga landet. Detta tyder på att det finns en stark vilja bland soloföretagen att växa och bli större i Östra Mellansverige i jämförelse med många andra regioner. Att vilja växa är en förutsättning för att skapa tillväxt. Det finns dock ett antal tillväxthindrande faktorer som gör det svårare för företagen att växa, exempelvis konkurrens från andra företag. Andelen 25

27 små och medelstora företag i Östra Mellansverige som upplever tillgång arbetskraft med rätt kompetens som ett hinder för tillväxt är högre i Östra Mellansverige än i riket. Detta gäller även om man tittar på andelen som upplever tillgången på externt ägarkapital som ett hinder för tillväxt. Internationaliserade små och medelstora företag har högre tillväxtvilja än andra företag. Internationalisering innebär nya möjligheter för företag att hitta nya marknader och skapar förutsättningar för tillväxt. På kort sikt kan internationalisering bidra till ökad försäljning medan det på längre sikt kan innebära förnyelse och innovationskraft i företagen. Fyra av fem län i Östra Mellansverige ligger dock under riksgenomsnittet av andel små och medelstora företag som är internationaliserade 10. Innovationer och förnyelse i Östra Mellansverige Östra Mellansverige (inkl. Stockholms län) svarar för omkring 50 procent av Sveriges totala forsknings och utvecklingsutgifter (FoU). Till stor del är dessa resurser koncentrerade till Stockholms län, viket ensamt svarar för 33 procent av rikets totala utgifter (2009). 11 Motsvarande andel för övriga delen av Östra Mellansverige är 18 procent. Tillgången till forsknings och utvecklingsresurser i regionen är med andra ord mycket god. För ett näringsliv där de mindre verksamheterna betyder allt mer för tillväxten och ett näringsliv som successivt blir allt mer kunskapsbaserat betyder också innovationsklimatet för näringslivet allt mer. I än högre grad än tidigare gäller det också innovationsförutsättningarna i de mindre företagen. Var och hur innovationer uppstår är ofta svårt att förutsäga. Någon fullständig kunskap om samtliga faktorer som påverkar förekomsten av innovationer finns inte, därtill är det förenat med stora svårigheter att mäta många av de förklaringsfaktorer som man känner till. Trots detta finns det en hel del kunskap om ett antal förhållanden som är mer eller mindre gynnsamma för att innovationer skall uppstå. Grundläggande är att nya varor och tjänster uppstår inom framför allt de affärsrelationer som företagen har med sina kunder och leverantörer. 12 Till stor del är dessa långsiktiga och det gäller i synnerhet de företag som också har ett organiserat utvecklingssamarbete. Den omfattande forskning som finns på området när det gäller industriella företag visar att ett företags fem viktigaste kunder vanligen svarar för mer än hälften av företagets omsättning och att den genomsnittliga tiden företagen haft en affärsrelation är omkring 20 år. Affärsrelationerna kan både vara lokala/regionala, men är till stor del också globala. Eventuella samarbeten mellan forskningsinstitutioner eller motsvarande centra och enskilda företag har större betydelse för möjligheterna att rekrytera rätt sorts kompetens och få fatt på rätt spetskunskaper än för företagets förnyelse av produkter och tjänster. Innovationsklimatet i Östra Mellansverige en jämförelse med andra europeiska regioner EU-kommissionen har publicerat en rapport som mäter innovationsförmågan på regional (NUTS 2) nivå. Undersökningen tar utgångspunkt i motsvarande undersökningar som gjorts på nationell nivå, där ett stort antal mått på förutsättningskapande faktorer och mått på innovationsaktiviteten i näringslivet ingår i studien. Den regionala studien innehåller dock färre mått än motsvarande studie på 10 Rapport Företagande i Sveriges regioner, (2012), info 0440, Tillväxtverket 11 SCB 12 Se exempelvis Håkansson, H & Snehota I, (1995), Developing Relationships i Business Networks, London, Routledge eller Markgren, B, (2001), Är närhet en geografisk fråga?, Uppsala, Företagsekonomiska institutionen, Uppsala universitet 26

28 nationell nivå, eftersom tillgängligheten till data är mer begränsad. En övergripande slutsats är att Östra Mellansverige, i jämförelse med flertalet europeiska regioner, har mycket goda förutsättningar för innovation och förnyelse och rankas bland de främsta. Det gäller även Stockholms län. Övriga NUTS 2-regioner i Sverige som också rankas högt är Syd- och Västsverige medan övriga regioner rankas lägre. I rapporten konstateras att det finns ett tydligt samband mellan hur motsvarande undersökning på nationell nivå bedömt skillnaderna i innovationsklimat mellan Europas länder. Den visar också i vilka länder de högt respektive lågt rangordnade regionerna ligger. Flertalet högt rangordnade regioner ligger i de länder som också rangordnas högt i den nationella undersökningen och vice versa. Innovationsklimatet mäts i tre huvudsakliga dimensioner. Den första kategorin gäller mer grundläggande förhållanden och mäts i termer av befolkningens (30-34 år) utbildningsnivå och omfattningen av offentlig finansierad forskning. Östra Mellansverige rankas här högt i jämförelse med många andra NUTS 2-regioner. Det gäller i synnerhet de östra i Europa. Vid en jämförelse med övriga NUTS 2-regioner inom Sverige framstår Östra Mellansverige som en medelregion när det gäller utbildningsnivån, vilken är ytterligare en parameter för att mäta innovationsförmåga. Skillnaderna mellan Östra Mellansveriges olika arbetsmarknadsregioner är dock betydande (se vidare avsnitt 1.7 Kompetensförsörjning). Grundläggande förutsättningar för innovationer När det gäller offentligt finansierad forskning (som andel av bruttoregionprodukten, BRP) rangordnas Östra Mellansverige som en toppregion där endast Berlin och Övre Norrland av totalt 190 regioner uppnår en högre placering. Ett alternativt mått för att mäta skillnader i tillgång på forskningsresurser är andelen av arbetskraften som har en forskarutbildning. I EU:s regionala undersökning gör man inte det, på grund av brist på data. Uppgifter för år 2012 visar dock att 53 procent av landets forskarutbildade personer (20-64 år) återfinns i Östra Mellansverige, inkl. Stockholms län. 13 Exklusive Stockholms län är motsvarande andel för Östra Mellansverige 20 procent. Andelarna är proportionella mot motsvarande andelar av de totala satsningar som görs på FoU i landet. Skillnaderna inom Östra Mellansverige är dock stora (tabell 6). Tillgången till forskningsresurser, mätt på detta sätt, är i hög grad koncentrerade till Uppsala och Östergötlands län. Övriga län har väsentligt lägre andelar. Under talet har utbudet av forskarutbildade ökat mycket kraftigt, eller med 43 procent i hela Östra Mellansverige. Framför allt har det skett en mycket snabb ökning av antalet kvinnor med forskarutbildning. Den snabbaste ökningen av forskarutbildade har skett i arbetsmarknadsregionerna med den lägsta andelen forskarutbildade och skillnaderna i utbud av forskarkompetens har med andra ord utjämnats mellan Östra Mellansveriges lokala arbetsmarknader. 13 SCB 27

29 Tabell 6 Andel av befolkningen (20-64 år) med forskarutbildning i Östra Mellansverige och Stockholms län samt förändring av antalet med forskarutbildning år År 2012 År Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Stockholms län 1,7% 1,2% 1,5% 19% 91% 41% Uppsala län 3,7% 2,7% 3,2% 15% 93% 38% Södermanlands län 0,5% 0,3% 0,4% 21% 192% 57% Östergötlands län 1,5% 0,9% 1,2% 30% 138% 55% Västmanlands län 0,7% 0,3% 0,5% 27% 138% 48% Örebro län 0,6% 0,4% 0,5% 46% 159% 76% Östra Mellansverige 1,6% 1,2% 1,3% 20% 98% 43% Källa: Egna bearbetningar/scb Företagens FoU- aktiviteter Den andra gruppen faktorer som EU:s undersökning tar fasta på är omfattningen av FoU- aktiviteter inom näringslivet och i synnerhet de mindre företagen. När det gäller omfattningen av företagens forskning och utveckling får Östra Mellansverige (exkl. Stockholms län) även här en topplacering. Flera regioner i Tyskland (ex. Baden-Würtemberg), Schweiz (ex. Zürich) och Finland (ex. Pohjois-Suomi) når dock en högre placering. I Sverige är Sydsverige, Västsverige och Stockholm högre rangordnade. Inom Östra Mellansverige har framför allt Östergötland en hög andel FoU i företagen i förhållande till BRP (tabell 7) och de svarar också för merparten av den forskning som bedrivs i länet. I övriga län dominerar också företagsforskningen, men omfattningen är väsentligt mindre. I Uppsala är situationen annorlunda, då det framför allt offentlig finansierad forskning som står för merparten av länets totala FoU-utgifter. Tabell 7 Totala samt företagens FoU- utgifter som andel av BRP år 2009 Totalt Företag Stockholms län 3,8% 2,7% Uppsala län 7,0% 1,9% Södermanlands län 1,9% 1,8% Östergötlands län 7,2% 5,5% Örebro län 2,1% 1,6% Västmanlands län 2,1% 2,4% Östra Mellansverige 4,6% 2,9% Riket 3,6% 2,6% Källa: Egna beräkningar/scb Anm. Enligt SCB:s statistik svarar företagens forskning för mer än hundra procent av länets totala FoU. Vad orsaken till detta fel beror på är osäkert. Med de mått som används för de mindre företagens FoU- aktiviteter, som exempelvis i vilken grad företagen samarbetar med andra, rangordnas Östra Mellansverige också högt. Resultaten av näringslivets FoU Vad gäller resultaten i näringslivet av de satsningar som sker på FoU står sig Östra Mellansverige i 28

30 jämförelsen med övriga europeiska regioner väl när det gäller i första hand patent och tekniska innovationer. Ett antal tyska regioner, som exempelvis Baden-Würtemberg och Bayern, framstår dock som de klart ledande. I jämförelse med övriga svenska regioner intar Östra Mellansverige en topposition. Däremot hamnar regionen på en väsentligt lägre placering när det gäller andra typer av innovationer, det vill säga marknads- eller organisatoriska innovationer. Inte heller på detta område har det varit möjligt att analysera skillnader mellan Östra Mellansveriges lokala arbetsmarknader. Slutsatser Ett bra lokalt företagsklimat och positiva attityder till företagande bidrar till att fler företag startas och fler företag som vill växa. Hinder för tillväxt är ofta konkurrens men tillgång till arbetskraft samt externt ägarkapital upplevs även som hindrande faktorer i Östra Mellansverige. Internationaliserade små och medelstora företag har större tillväxtvilja och även större förnyelse- och tillväxtförmåga. På många av dessa parametrar ligger Östra Mellansverige under riksgenomsnittet vilket kan anses som en utmaning för tillväxten i regionens små och medelstora företag. Grundläggande för innovationer och förnyelse i näringslivet är det samspel som sker mellan kunder och leverantörer. Därutöver kan kontakter med universitet, högskolor och andra forskningsinstitutioner spela en viktig roll. Östra Mellansverige (inklusive Stockholms län) är vid både en nationell och europeisk jämförelse generellt sett välförsörjd med forskningsresurser. Forskningsresurserna är dock till stor del koncentrerade till vissa delar av regionen. När det gäller de totala resurserna (företag + offentligt) intar Uppsala län och Östergötland en särställning med en mycket hög andel forskningsresurser i förhållande till BRP. I Uppsala län beror detta på en hög andel forskning vid universiteten och i Östergötland mer på grund av en omfattande företagsforskning. Innovationsklimatet i Östra Mellansverige framstår som särskilt gynnsamt för tekniska innovationer. Däremot tycks klimatet för organisatoriska eller marknadsinnovationer vara något svagare. Nyföretagandet i Östra Mellansverige (inklusive Stockholms län) har ökat trendmässigt under talet. I synnerhet gäller det Stockholms län. Vissa arbetsmarknadsregioner har dock en klart lägre omfattning av nyföretagandet, det gäller i första hand Hällefors, Karlskoga och Tranås. Antalet nya företag som etablerats har i en tilltagande grad varit fler än antalet verksamheter som lagts ned. Utvecklingen innebär att det genomsnittliga arbetsställets storlek tenderar att minska. Sysselsättningsutvecklingen blir alltså gradvis allt mer beroende av att tillräckligt många nya verksamheter etableras. 1.6 Arbetsmarknad Sysselsättning Mellan år 2000 och 2011 har antalet sysselsatta (dagbefolkning) i Östra Mellansveriges FA- regioner, inklusive Stockholms FA-region, ökat med cirka personer till sysselsatta. Majoriteten av ökningen har tillkommit i Stockholms FA-område som ökade med cirka sysselsatta. I 29

31 övriga Östra Mellansverige ökade antalet sysselsatta med cirka Sysselsättningsgraden för befolkningen år, det vill säga hur stor andel av befolkningen i åldrarna år som har ett arbete, i Östra Mellansverige år 2011 var 76 procent, vilket är aningen lägre än genomsnittet i landet. Inom regionen varierade sysselsättningsgraden mellan olika FA-regioner från 72 procent till 80 procent (diagram 12). Lägst var sysselsättningsgraden i FA-regioner som under en lång tid drabbats av tämligen stora strukturomvandlingar inom främst industrin, exempelvis FA Hällefors och Eskilstuna. Hög sysselsättningsgrad återfanns i FA-regioner som inte har drabbats av nedgångar i industrin, exempelvis FA Tranås, och i expansiva regioner som inte är eller på lång tid har varit särskilt beroende av industrin för sysselsättningen, exempelvis FA Nyköping och Stockholm. Diagram 12 Sysselsättningsgrad för män och kvinnor i Östra Mellansveriges FA- regioner år % 95% 90% 85% 80% 75% 70% 65% 60% Män Kvinnor Totalt 55% 50% Källa: Egen bearbetning, Tillväxtverket (raps)/scb Sysselsättningsgraden skiljer sig åt mellan könen - kvinnor har en lägre sysselsättningsgrad än män. Detta gäller i Sverige såväl som i Östra Mellansverige. Kvinnors sysselsättningsgrad var år 2011 fyra till fem procentenheter under männens. I Östra Mellansverige sticker några FA-områden ut genom att ha en något högre skillnad mellan kvinnor och män. FA Hällefors, Karlskoga och Ludvika har den största skillnaden i regionen. Dessa tre FA-områden är alla ganska små och har samtidigt en ganska stor andel sysselsatta inom industrin. Den lägsta skillnaden i sysselsättning mellan män och kvinnor har FA Stockholm, vilken kan sägas ha den mest integrerade arbetsmarknaden, när det gäller män och kvinnor, bland Östra Mellansveriges arbetsmarknadsregioner. Sysselsättningsgraden varierar kraftigt beroende på var i världen man är född. Högst sysselsättningsgrad har den svenskfödda befolkningen och lägst den del av befolkningen som är född utanför Europa. I Östra Mellansveriges FA-regioner sammantaget är sysselsättningsgraden för svenskfödda i 14 Egna beräkningar/tillväxtverket (raps)/scb 30

32 genomsnitt över 80 procent, samtidigt som sysselsättningsgraden för födda utanför Europa är omkring 55 procent. Ju längre bort från Sverige en person är född, desto lägre är chansen att personen är sysselsatt. I de olika grupperna av utrikes födda finns självklart en variation vad det gäller ålder, utbildningsnivå, när man har invandrat till Sverige etc. som kan påverka sysselsättningsgraden i gruppen. Speciellt kan detta påverka utfallet av sysselsättningsgraden i enskilda FA-områden. Den minsta skillnaden i sysselsättningsgrad mellan grupper med olika födelseland i Östra Mellansveriges arbetsmarknadsregioner inklusive Stockholm finns i FA Stockholm, vilket ytterligare förstärker bilden av att Stockholm har den mest integrerade arbetsmarknaden (diagram 13). Diagram 13 Sysselsättningsgrad år per födelseland i Östra Mellansveriges FA- regioner år % 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% Sverige Norden utom Sverige Europa utom Norden Övriga världen 10% 0% Källa: Egen bearbetning, Tillväxtanalys (raps)/scb Sysselsättningsgraden varierar mellan olika åldrar. I åldrarna mellan 35 och 54 år är sysselsättningsgraden över 80 procent för både män och kvinnor i Östra Mellansveriges FA-regioner sammantaget. I de yngsta grupperna 20 till 24 år understiger sysselsättningsgraden 60 procent. I den gruppen finns många som studerar, vilket drar ner sysselsättningsgraden något. I något högre grad är det fler kvinnor än män som studerar. En ytterligare faktor som bidrar till skillnaden är att kvinnor i långt högre utsträckning är föräldralediga. I åldersgruppen finns samtidigt en betydande andel som står utanför arbetsmarknaden av andra skäl. I de äldre grupperna mellan 60 och 64 år är också sysselsättningsgraden låg. I denna åldersgrupp finns relativt många som är förtidspensionerade eller av andra hälsoskäl står utanför arbetsmarknaden. Även i denna grupp finns många som står utan sysselsättning trots att de skulle vilja arbeta. Åldersfördelningen i olika FA-områden kan till en viss del förklara den skillnad i sysselsättningsgrad som finns mellan FA-områdena (diagram 14). FA-regioner som har en hög andel yngre vuxna och/eller en stor grupp som närmar sig pensionen får en något lägre sysselsättningsgrad än de som inte har så stor andel av befolkningen i dessa åldrar. Det förklarar dock endast en mindre del av variationen i sysselsättningsgrad mellan FA-områdena. 31

33 Diagram 14 Sysselsättningsgrad per åldersgrupp i Östra Mellansveriges FA- regioner år % 90% 80% 70% 60% 50% 40% Män Kvinnor 30% 20% 10% 0% år år år år år år Källa: Egen bearbetning, Tillväxtanalys (raps)/scb Situationen på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning Östra Mellansverige saknar i dagsläget statistiskt underlag för de funktionsnedsattas situation på arbetsmarknaden. Förhållanden som beskrivs i följande stycke är därför baserat på statistik för hela riket. Det finns dock anledning att anta att förhållandena i Östra Mellansverige i mångt och mycket liknar förhållandena på en nationell nivå. Drygt 16 procent av befolkningen i åldern år 2013 uppger att de har någon funktionsnedsättning. Det motsvarar nära en miljon (ca ) personer. Bland personer med funktionsnedsättning bedömer 70 procent att funktionsnedsättningen medför nedsatt arbetsförmåga. Kvinnor bedömer i högre utsträckning än män (74 respektive 65 procent) att deras funktionsnedsättning medför nedsatt arbetsförmåga. Åldersstrukturen skiljer sig från den i befolkningen totalt. Det är en högre andel äldre personer bland personer med funktionsnedsättning. I befolkningen totalt är 29 procent i åldern år, jämfört med ungefär 40 procent bland personer med funktionsnedsättning. Omkring 76 procent av befolkningen år var sysselsatta år Bland personer med funktionsnedsättning var andelen lägre, 62 procent. Andelen sysselsatta bland personer med funktionsnedsättning har legat på samma nivå sedan Bland sysselsatta personer med funktionsnedsättning med nedsatt arbetsförmåga var andelen 55 procent. 15 Arbetslöshet I mars 2013 var arbetslösheten i Östra Mellansveriges FA- regioner 8,8 procent av arbetskraften, vilket var något lägre än riksgenomsnittet. I de flesta av regionens FA-områden var arbetslösheten dock högre. Endast ett fåtal FA-regioner hade en arbetslöshet som understeg genomsnittet för riket (tabell 8). Det är framförallt Stockholms FA, där arbetslösheten är klart lägre än i riket, som på grund av sin 15 Rapport 1:2014 SCB, Situationen på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning 2013, information om utbildning och arbetsmarknad 32

34 storlek påverkar genomsnittet för Östra Mellansveriges arbetsmarknadsregioner sammantaget. Ludvikas, Nyköpings och Tranås FA- regioner ligger strax under genomsnittet för landet. Tabell 8 Arbetslöshet som andel av arbetskraften i Östra Mellansveriges FA- regioner i mars år 2013 Samtliga år Ungdomar år Utrikes födda år Män Kvinnor Båda könen Män Kvinnor Båda könen Män Kvinnor Båda könen FA Eskilstuna 14,7% 13,3% 14,0% 26,8% 24,4% 25,7% 32,7% 32,7% 32,7% FA Fagersta 11,1% 10,0% 10,6% 27,1% 24,0% 25,8% 26,2% 25,4% 25,8% FA Gävle 13,3% 12,6% 12,9% 29,1% 25,5% 27,5% 34,2% 34,0% 34,1% FA Hällefors 14,7% 11,8% 13,4% 27,5% 27,1% 27,3% 31,5% 22,8% 27,6% FA Karlskoga 11,0% 9,9% 10,5% 23,9% 17,1% 20,8% 25,8% 27,3% 26,5% FA Ludvika 8,2% 8,3% 8,2% 17,2% 18,2% 17,6% 23,0% 22,1% 22,6% FA Nyköping 8,7% 8,5% 8,6% 20,4% 17,2% 19,0% 22,3% 22,3% 22,3% FA Stockholm 7,0% 6,8% 6,9% 12,1% 8,9% 10,6% 14,8% 16,2% 15,5% FA Tranås 8,7% 8,6% 8,7% 19,3% 21,9% 20,4% 26,0% 22,6% 24,4% FA Västerås 10,7% 10,4% 10,5% 23,6% 20,1% 22,0% 22,8% 24,0% 23,4% FA Örebro 10,3% 9,1% 9,7% 21,8% 17,6% 19,8% 26,3% 25,0% 25,7% FA Östergötland 10,7% 9,6% 10,2% 22,4% 19,9% 21,3% 27,3% 25,8% 26,6% Östra Mellansverige 8,5% 8,0% 8,2% 16,8% 13,3% 15,2% 18,0% 18,8% 18,4% Riket 9,3% 8,2% 8,8% 19,4% 15,1% 17,4% 20,7% 20,1% 20,4% Källa: Egen bearbetning, Arbetsförmedlingen Det finns flera orsaker till skillnader i arbetslöshet. Många av Östra Mellansveriges arbetsmarknadsregioner, vid sidan om Stockholmsregionen, är historiskt och fortfarande starkt präglade av industriproduktion. Återkommande strukturkriser har sedan talet har haft effekter på arbetsmarknaden åtskilliga år därefter. En stor andel industrisysselsatta på samma ort innebär också att dessa blir särskilt känsliga för konjunkturvariationer. Stockholms FA-region har härvidlag en mer mångfacetterad arbetsmarknad, med ett större inslag av såväl kvalificerade som okvalificerade tjänster. Det bidrar till att storstadsregionen också får en mer robust arbetsmarknad. Skillnader i arbetslöshet mellan kvinnor och män arbetslösheten bland kvinnor är något lägre än bland män. Det är ett genomgående mönster som gäller såväl samtliga FA-regioner i Östra Mellansverige som riket i sin helhet. Skillnaden mellan män och kvinnor var lägre i Östra Mellansverige än i riket i genomsnitt. Framför allt är arbetslösheten bland män lägre, vilket framför allt beror på den lägre arbetslösheten i Stockholms län. I övriga FAregioner, med undantag av Nyköpings, Tranås och Ludvikas FA-regioner, är arbetslösheten bland både kvinnor och män högre än i riket som helhet. En bidragande orsak till den genomgående högre arbetslösheten bland män är att de i högre grad är sysselsatta inom den privata sektorn, som kortsiktigt påverkas mer av konjunktursvängningar, och i synnerhet inom industrin, där antalet sysselsatta minskar trendmässigt och där omfattande strukturförändringar i högre grad sker. Arbetslösheten bland unga I åldrarna år är arbetslösheten cirka 15 procent i Östra Mellansveriges FA- regioner, dvs. nästan dubbelt så hög som genomsnittet för hela arbetskraften. Stockholmsområdet har en låg ungdomsarbetslöshet och drar ner genomsnittet i nästan alla övriga FA-områden i regionen är ungdomsarbetslösheten 20 procent eller högre. I flera FA-områden överstiger ungdomsarbetslösheten 25 procent. Av diagram 15 framgår utvecklingen av andelen arbetslösa kvinnor och män av hela befolkningen 18-33

35 24 år i Östra Mellansverige sedan slutet av talet. Arbetslösheten bland unga män i Östra Mellansverige (exkl. Stockholms län) har var väsentligt högre under hela perioden än motsvarande andel för unga kvinnor. I Stockholms län är skillnaden mellan unga kvinnor och män väsentligt mindre. En bidragande orsak till detta är skillnaden i näringsstruktur mellan Stockholms län och Östra Mellansverige. Diagram 15 Andel arbetslösa kvinnor och män av befolkningen år i Stockholms län och Östra Mellansverige år % 18% 16% 14% 12% 10% 8% 6% 4% 2% 0% Kvinnor Stockholm Män Stockholm Kvinnor övr. ÖMS Män övr. ÖMS Källa: Egna bearbetningar/arbetsförmedlingen/scb Skillnader i arbetslöshet mellan inrikes- och utrikes födda Bland utrikes födda är arbetslösheten i Östra Mellansverige omkring 18 procent, vilket är mer än dubbelt så högt som genomsnittet för hela arbetskraften. Även bland utrikes födda är arbetslösheten låg i Stockholmsområdet jämfört med Östra Mellansverige. I de övriga FA-områden i regionen överstiger arbetslösheten bland utrikes födda 20 procent och i vissa FA-områden överstiger den 30 procent. Långtidsarbetslöshet I april år 2014 var personer arbetslösa i Östra Mellansverige (exkl. Stockholms län). Det innebär att fyra av tio arbetslösa hade varit arbetslösa i mer än 12 månader, vilka motsvarade 3,4 procent av arbetskraften. 16 Skillnaden mellan regionens 52 kommuner varierar dock betydligt (diagram 16). 16 Egna bearbetningar av uppgifter från Arbetsförmedlingen. 34

36 Diagram 16 Andel långtidsarbetslösa (arbetslösa > 12 månader) av arbetskraften i Östra Mellansveriges kommuner i april år ,00% 6,00% 5,00% 4,00% 3,00% 2,00% 1,00% 0,00% Flen Eskilstuna Norrköping Katrineholm Köping Motala Arboga Vingåker Fagersta Älvkarleby Kungsör Finspång Hallstahammar Hallsberg Tierp Degerfors Västerås Karlskoga Sala Nyköping Oxelösund Mjölby Laxå Örebro Surahammar Hällefors Nora Linköping Lindesberg Boxholm Ödeshög Gnesta Åtvidaberg Norberg Strängnäs Kumla Ljusnarsberg Skinnskatteberg Heby Vadstena Valdemarsvik Kinda Söderköping Enköping Trosa Askersund Uppsala Ydre Håbo Östhammar Lekeberg Knivsta Källa: Egna bearbetningar/arbetsförmedlingen De kommuner som tillhör Stockholms FA-region har, med något undantag, genomgående en lägre långtidsarbetslöshet är övriga delar av regionen. De som har högst andel långtidsarbetslösa är i första hand ett antal industrikommuner (eller tidigare industrikommuner). Flera av dessa återfinns inom samma FA-region (FA Eskilstuna) eller gränsar till denna (Norrköping, Finspång, Kungsör, Köping). 47 procent av alla långtidsarbetslösa är kvinnor och 53 procent är män. I nästan samtliga åldersgrupper är andelen långtidsarbetslösa högre för män än för kvinnor (diagram 17). Det gäller i första hand de yngsta åldersgrupperna. I åldersgruppen år är dock andelen långtidsarbetslösa kvinnor något högre. 35

37 Diagram 17 Andel långtidsarbetslösa (>12 månader) kvinnor och män år i Östra Mellansverige per åldersgrupp första kvartalet år ,5% 3,0% 2,5% 2,0% 1,5% 1,0% 0,5% 0,0% Kvinnor Män Källa: Egna bearbetningar/raps (Tillväxtverket)/SCB Tar man dessutom hänsyn till utbildningsbakgrund är andelen långtidsarbetslösa högst bland dem som endast har en gymnasieutbildning och är mellan 40 och 64 år (diagram 18). I något högre grad gäller detta männen. När det gäller kvinnor och män som endast har en grundskoleutbildning, eller mindre än så, är andelen långtidsarbetslösa i synnerhet hög i åldrarna mellan 25 och 39 år. Diagram 18 Andel långtidsarbetslösa män och kvinnor i Östra Mellansverige första kvartalet år 2014 efter ålder och utbildning. 12,0% 10,0% 8,0% 6,0% 4,0% 2,0% 0,0% Källa: Egna bearbetningar/raps (Tillväxtverket)/SCB 46 procent av alla långtidsarbetslösa i Östra Mellansverige är födda utomlands, vilket kan jämföras 36

38 med andelen utrikesfödda av arbetskraften som är 15 procent. Antalet utrikesfödda är således kraftigt överrepresenterade bland dem som är långtidsarbetslösa. Det är också inom denna grupp som variationerna mellan olika delar av länet är störst när det gäller andel långtidsarbetslösa. För födda i Sverige varierar andelen långtidsarbetslösa av arbetskraften mellan regionens kommuner med mellan 2,5 och drygt 20 procent (diagram 19). För födda i Sverige varierar andelen med mellan 0,7 och 3,5 procent. De skillnader som finns i andel långtidsarbetslösa totalt sett beror med andra ord i hög grad på andelen långtidsarbetslösa bland utrikesfödda. Diagram 19 Andel långtidsarbetslösa av arbetskraften för födda i Sverige respektive utomlands födda i Östra Mellansveriges kommuner första kvartalet år ,0% 20,0% 15,0% 10,0% 5,0% 0,0% Vingåker Motala Flen Boxholm Köping Norrköping Katrineholm Eskilstuna Kungsör Arboga Hallsberg Sala Hallstahammar Älvkarleby Degerfors Fagersta Finspång Karlskoga Åtvidaberg Kinda Tierp Nyköping Mjölby Kumla Nora Valdemarsvik Ödeshög Heby Linköping Örebro Ydre Västerås Norberg Lindesberg Hällefors Surahammar Gnesta Oxelösund Strängnäs Vadstena Laxå Skinnskatteberg Ljusnarsberg Enköping Lekeberg Östhammar Askersund Uppsala Trosa Söderköping Knivsta Håbo Utomlands Sverige Källa: Egna bearbetningar/arbetsförmedlingen En viktig faktor som förklarar skillnader i andel långtidsarbetslösa som födda utomlands är vistelsetiden i Sverige. Av diagram 20 framgår att andelen sysselsatta bland dem som är födda utomlands ökar gradvis i takt med vistelsetiden i Sverige. Andelen sysselsatta är omkring 20 procent i samtliga län, med undantag av Uppsala, bland dem som varit i Sverige en kortare tid än 2 år. Först efter tio år börjar andelen närma sig den som gäller för födda i Sverige. I likhet med jämförelsen av långtidsarbetslöshet mellan kommunerna, är skillnaderna mellan länen i andel sysselsatta som födda i Sverige mycket små. 37

39 Diagram 20 Andel sysselsatta år födda utomlands i Östra Mellansverige efter vistelsetid i Sverige samt andel sysselsatta födda i Sverige år Uppsala Sörmland Östergötland Örebro Västmanland < 2 år 2-4 år 4-10 år >10 år Sverige Källa: Egna bearbetningar/scb:s integrationsstatistik Arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättning Även för arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättning saknas statistiskt underlag för Östra Mellansverige. Nedan nämnd statistik i stycket visar förhållandena på nationell nivå. Arbetslösheten i befolkningen år är 8 procent, jämfört med 11 procent bland personer med funktionsnedsättning och nedsatt arbetsförmåga. Personer med funktionsnedsättning arbetar heltid i lägre utsträckning än befolkningen i stort. Av de som är sysselsatta arbetar 75 procent i befolkningen heltid, jämfört med 67 procent bland personer med funktionsnedsättning. Bland personer med funktionsnedsättning med nedsatt arbetsförmåga arbetar 60 % heltid, vilket är en ökning sedan 2008 då motsvarande andel var 48 procent. 17 Av personer inskrivna på arbetsförmedlingen hade 28 procent en definierad funktionsnedsättning (en så kallad kod) i december Det är cirka inskrivna personer på Arbetsförmedlingen som har en kod för funktionsnedsättning vilket även innefattar de som har anställning med eller utan lönestöd. Av dem är cirka arbetslösa. Antalet har stadigt ökat och dubblerats sedan Antalet förväntas öka genom fortsatt överföring från sjukförsäkringssystemet. Trots stor arbetslöshet är många personer med funktionsnedsättning i arbete. För dem är arbetsmiljö avgörande om arbetet ska kunna utföras på ett bra sätt. En bra arbetsmiljö ökar chanserna för fler att komma in på arbetsplatser. 18 Slutsatser Utvecklingen i Östra Mellansverige har varierat mellan olika delar under de senaste decennierna. Den 17 Rapport 1:2014 SCB, Situationen på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning 2013, information om utbildning och arbetsmarknad 18 Rapport, Myndigheten för delaktighet, Hur är läget?,

40 mest expansiva utvecklingen har funnits i FA-regioner med större regionala centra. Svagast har utveckling varit i de små och perifera FA-regionerna. Utvecklingen har liknande mönster för både sysselsättning och befolkning. De regioner som har haft en stark befolkningstillväxt har också haft en god sysselsättningsutveckling, och vice versa. Vad som är hönan och ägget här, dvs. om befolkningsutvecklingen driver sysselsättningsutvecklingen eller tvärt om, är svårt att säga. Det handlar antagligen om komplicerade samspel mellan de två utvecklingarna. Näringslivsstrukturen kan dock inte sägas vara till de små arbetsmarknadsregionerna fördel. Små arbetsmarknadsregioner tenderar att ha ett ganska smalt utbud av olika sorters arbeten och i en alltmer specialiserad ekonomi verkar de ha svårt att attrahera ersättningsbranscher för de näringsgrenar som går bakåt sysselsättningsmässigt. Detta avspeglas i en minskande befolkning och större problem med integration på arbetsmarknaden. Ett liknande mönster finns även inom arbetsmarknadsregionerna där de kommuner och orter som är minst integrerade med regioncentra i de flesta fall har en svagare utveckling än orter och kommuner med större närhet till regionala centra. Östra Mellansverige antas få en god utveckling de närmaste decennierna med en ökad befolkning och en ökad sysselsättning. Även i framtiden förväntas dock utvecklingen vara starkare i Stockholm och i regionala centra. För att motverka en ökad regional geografisk segregering mellan centrum och periferi är det av största vikt att så långt det är möjligt öka integrationen mellan olika delar av regionen. Detta gäller såväl mellan olika arbetsmarknadsområden som inom dem. Utvecklingen påverkas också av regionala kedjeeffekter, dvs. det är av största vikt att de mellanstora regionerna kan få en utökad integration med Stockholmsregionen, samtidigt som de små perifera regionerna kan få en utökad integration med regioncentrum. En viktig slutsats är också att de skillnader som finns mellan olika delar av regionen i andel sysselsatta eller arbetslösa till stor del beror på stora skillnader för utrikes födda och ungdomar. För födda i Sverige och arbetskraft i åldrarna år är skillnaderna väsentligt mindre. I Östra Mellansverige är också arbetslösheten bland män väsentligt högre än bland kvinnor, vilket återspeglar en starkt könssegregerad arbetsmarknad, där män i långt högre grad arbetar inom konkurrensutsatta och konjunkturberoende sektorer som industrin eller byggbranschen. Åtgärder riktade till ungdomar och nyanlända är särskilt viktiga för att minska skillnaderna i sysselsättning och arbetslöshet totalt sett inom regionen. Därutöver skulle sannolikt också mindre könsbundna yrkesval bidra till att minska skillnaderna i arbetslöshet mellan kvinnor och män. Arbetsförmedlingens åtgärder riktade till personer med funktionsnedsättning är omfattande Däremot behövs en bättre kunskap och attitydförändring hos arbetsgivarna om personer med funktionsnedsättning för att de ska lyckas ta sig in på arbetsmarknaden. 1.7 Kompetensförsörjning Befolkningens och arbetskraftens utbildningsnivå är en grundläggande och avgörande faktor för näringslivets och arbetsmarknadens möjligheter att möta strukturomvandlingen i ekonomin. Därutöver spelar befolkningens utbildningsnivå en avgörande roll för individernas möjligheter att delta aktivt i 39

41 samhällslivet. Näringslivets och arbetsmarknaden behov av kompetent och välutbildad arbetskraft ökar successivt. Det innebär samtidigt att efterfrågan på kompetens tenderar att bli allt mer specialiserad. En lång utbildning blir därmed inte en tillräcklig förutsättning för människor att få ett arbete. Det krävs dessutom att utbildningsinriktningen motsvarar de behov som arbetsmarknaden har. Matchningen mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden utvecklas därmed också till en allt mer komplex process. I huvudsak sker matchningen mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden inom respektive lokal arbetsmarknad. När nya företag och arbetsplatser etableras eller existerande läggs ned, verksamheter växer eller krymper, människor etablerar sig på arbetsmarknaden, lämnar den eller byter arbete sker en ständig anpassning till näringslivets förändrade behov av kompetens. Tio till femton procent av arbetskraften berörs på detta sätt årligen av de förändringar som sker. Av den sammanlagda rekrytering som sker på arbetsmarknaden är det endast några fåtal procent som innebär att människor byter bostadsort. 19 På ett motsvarande sätt fungerar även utbildningssystemet. I huvudsak väljer människor att utbilda sig inom den region där man bor, samtidigt som man huvudsakligen väljer att etablera sig på arbetsmarknaden inom samma region och tar gärna ett jobb på den ort där man studerat. 20 Förutsättningarna inom respektive funktionell arbetsmarknad blir därmed avgörande för hur matchningsprocessen fungerar. En viktig faktor för arbetsmarknadens funktionalitet är den lokala arbetsmarknadens storlek i sig. Inom större arbetsmarknadsregioner är förutsättningarna större för att matchningen mellan ett allt mer specialiserat utbud och en allt mer specialiserad efterfrågan skall fungera på ett tillfredsställande sätt. Av stor betydelse är därutöver utbildningssystemets anpassning till arbetsmarknadens efterfrågan. Trots de omfattande investeringar som skett under senare decennier i att öka befolkningens utbildningsnivå, hör brist på arbetskraft med den kompetens man söker till näringslivets främsta tillväxthinder. 21 Samtidigt är det många, med långa och kvalificerade utbildningar, som har svårt att hitta ett passande arbete. 22 Samspelet mellan regionernas utbildningsanordnare och näringslivet är således en strategiskt viktig fråga för att anpassningens skall bli bättre än idag.. Stora invandringsöverskott till Sverige under en lång följd av år i kombination med ett stagnerande och minskande antal inhemskt födda personer har inneburit att arbetskraften blir allt mer mångkulturellt sammansatt. Det gäller i synnerhet i Sveriges storstadsregioner och därmed också i särskild hög grad inom stora delar av Östra Mellansverige. En effektiv integration av nyanlända blir därmed i en ökande grad av särskild stor vikt för att klara näringslivets kompetensförsörjning. Arbetskraftens utbildningsbakgrund Utbildningsnivån hos arbetskraften har ökat väsentligt, inte minst sedan en omfattande utbyggnad av 19 Se exempelvis Förnyelse för framtiden (2013), rapport från Arena för tillväxt eller Regionalpolitiska utredningen (2000), Lokala arbetsmarknader i konkurrens arbetskraftens rörlighet under talet, Rapport 1, Fritzes 20 Jämför avsnitt Se exempelvis Nuteks årsbok Ibid 40

42 den högre utbildningen skedde under mitten av talet. Andelen personer i arbetsför ålder (20-64 år) med en eftergymnasial utbildning i Östra Mellansverige var 36 procent år 2012 (diagram 21). Av dessa har 21 procent av befolkningen en minst treårig eftergymnasial utbildning. Diagram 21 Andel av befolkningen respektive år i Östra Mellansverige med en kortare (< 3år) respektive längre (minst 3 år) eftergymnasial utbildning år % 40% 30% 20% 10% 0% år år Kort Lång Källa: Egna bearbetningar/ Tillväxtverket(rAps)/SCB I förhållande till riket är utbildningsnivån hos arbetskraften som helhet (20-64 år) såväl som bland yngre (30-34 år) något lägre inom Östra Mellansverige. De 36 procent (20-64 år) respektive 45 procent (30-34 år) som har en eftergymnasial utbildning kan jämföras med motsvarande uppgifter för riket som är 37 respektive 48 procent. I Stockholms län hade 46 procent av åringarna och 56 av åringarna en kortare eller längre eftergymnasial utbildning. Mellan Östra Mellansveriges olika lokala arbetsmarknader är dock skillnaderna stora. Andelen i befolkningen år med en eftergymnasial utbildning varierar mellan 21 och 45 procent (tabell 9). Det innebär att det endast är Stockholms FA-region som har en högre utbildningsnivå än riket. Överhuvudtaget är högutbildad arbetskraft i Sverige till stor del koncentrerad till rikets större arbetsmarknadsregioner. Av Sveriges totalt 290 kommuner är det endast 40 som har en utbildningsnivå som är över genomsnittet för riket. De allra flesta av dessa tillhör någon av storstadsregionerna. Därutöver är det ett antal universitets och högskoleorter som har en högre utbildningsnivå än riket. Det finns heller inga tecken på att skillnaderna mellan FA- regionerna skulle minska. Skillnaden i utbildningsnivå bland unga är till och med något större. Andelen av befolkningen inom ålderskategorin varierar mellan 26 och 54 procent. Samtidigt visar nationella siffror att utbildningsnivån bland personer med funktionsnedsättning är lägre än i befolkningen totalt. I befolkningen år är det 16 procent som har grundskoleutbildning som högsta utbildningsnivå jämfört med 20 procent bland personer med funktionsnedsättning. Omkring 39 procent i befolkningen har eftergymnasial utbildning, jämfört med 28 procent av personer med funktionsnedsättning. Bland personer med funktionsnedsättning med nedsatt arbetsförmåga förstärks mönstret ytterligare. I den gruppen är det 21 pro- 41

43 cent som har grundskoleutbildning och 26 procent som har eftergymnasial utbildning som högsta utbildningsnivå. 23 Av tabell 6 framgår också att det finns ett tydligt samband mellan utbildningsnivå och regionstorlek. Ju fler antal invånare, desto högre utbildningsnivå har befolkningen. Tabell 9 Andel av befolkningen år respektive år med en eftergymnasial utbildning samt antal invånare år, år FA- region Andel Andel Antal FA Stockholm 45% 54% FA Östergötland 37% 46% FA Västerås 33% 42% FA Örebro 35% 43% FA Gävle 32% 41% FA Eskilstuna 29% 36% FA Nyköping 30% 37% FA Karlskoga 24% 28% FA Ludvika 24% 32% FA Fagersta 21% 27% FA Tranås 25% 34% FA Hällefors 21% 26% 4029 Östra Mellansverige 36% 45% Sverige 37% 48% Källa: Egna bearbetningar/tillväxtverket (raps)/scb Det uppenbara sambandet mellan utbildningsnivå och den funktionella arbetsmarknadens storlek är således inget unikt mönster för Östra Mellansverige, utan är beskrivande för Sverige i sin helhet. Det gäller dock inte alla typer av utbildningar, utan beror i hög grad på utbildningsinriktning. I första hand gäller skillnaderna i andel av befolkningen med en eftergymnasial utbildning det samhällsvetenskapliga och humanistiska området respektive naturvetenskapliga och tekniska utbildningar (tabell 10). Däremot är skillnaderna i utbildningsnivå förhållandevis små när det gäller vårdutbildningar och pedagogiska utbildningar. Tabell 10 Andel av befolkningen (20-64år) med en eftergymnasial utbildning i Östra Mellansverige efter utbildningsinriktning per FA- region år 2011 FA- region Teknik/ Vård Pedagogik Övriga Samtliga Antal Naturvetenskap områden områden FA Stockholm 12% 7% 6% 21% 45% FA Östergötland 12% 7% 7% 11% 37% FA Västerås 7% 8% 7% 13% 35% FA Örebro 10% 6% 6% 10% 33% FA Gävle 9% 6% 7% 10% 32% FA Eskilstuna 7% 6% 6% 9% 29% FA Nyköping 7% 6% 6% 10% 30% FA Karlskoga 7% 5% 5% 6% 24% FA Ludvika 7% 5% 6% 7% 24% FA Fagersta 5% 4% 5% 7% 21% FA Tranås 5% 5% 7% 8% 25% FA Hällefors 3% 3% 5% 9% 21% SCB, Arbetskraftsundersökningar,

44 Källa: Egna bearbetningar/tillväxtverket (raps)/scb En orsak till att andelarna inom vård och det pedagogiska området inte skiljer sig åt är att yrken inom dessa områden utgör en ganska stor del av den totala arbetsmarknaden i alla typer av regioner. Det finns med andra ord förhållandevis goda förutsättningar för en fungerande arbetsmarknad även i mindre regioner. Detta gäller exempelvis lärare eller sjuksköterskor. En annan orsak är att det traditionellt funnits en relativt sett god geografisk tillgänglighet till utbildningar inom vårdområdet och inom det pedagogiska området. En bidragande orsak till den större koncentrationen av utbildad arbetskraft inom det tekniska/naturvetenskapliga området samt inom samhällsvetenskapliga eller humanistiska området är att i dessa ingår ett stort antal starkt specialiserade yrkesområden och att dessa därför i högre grad är koncentrerade till de större FA-regionerna. Det gäller exempelvis många yrken inom offentliga kulturinstitutioner eller domstolar. Många större företag har vanligen sina huvudkontor i storstadsområden. Historiskt har också den geografiska tillgängligheten varit jämförelsevis mindre, som exempelvis tekniska högskolor eller juristutbildningar. Grundläggande utbildning 63 procent av Östra Mellansveriges kvinnor och män mellan år har således inte någon eftergymnasial utbildning (tabell 11). Drygt en tredjedel av befolkningen har endast en grundskoleutbildning eller en kortare gymnasieutbildning (<3år). Skillnaderna mellan kvinnor och män generellt små. I vissa FA-regioner är andelen kvinnor som har en kortare utbildning än treårigt gymnasium något högre. Andelen med en kort gymnasieutbildning har hittills minskat i takt med att samtliga gymnasieutbildningar sedan länge är minst treåriga. Tabell 11 Andel kvinnor (K) och män (M) år med en kortare eller längre grundutbildning i Östra Mellansverige per arbetsmarknadsregion år FA- region Kortare än treårigt gymnasium Minst treårigt gymnasium Teknik/Na Minst treårigt gymnasium Samh/hum Minst treårigt gymnasium Yrkesförbered. Totalt ej eftergym. utbildning K M K M K M K M K M FA Stockholm 36 % 36 % 1 % 1 % 10 % 9 % 12 % 12 % 58 % 58 % FA Östergötland 44 % 42 % 1 % 1 % 7 % 7 % 17 % 17 % 69 % 67 % FA Västerås 46 % 45 % 1 % 1 % 7 % 6 % 18 % 19 % 72 % 71 % FA Örebro 45 % 45 % 1 % 2 % 7 % 7 % 17 % 18 % 71 % 71 % FA Gävle 49 % 48 % 1 % 1 % 7 % 6 % 18 % 19 % 75 % 74 % FA Eskilstuna 51 % 50 % 1 % 1 % 6 % 6 % 18 % 19 % 77 % 76 % FA Nyköping 47 % 47% 2 % 2 % 7 % 7 % 19 % 20 % 74 % 75 % FA Karlskoga 55 % 53 % 2 % 2 % 7 % 6 % 19 % 20 % 83 % 80 % FA Ludvika 57 % 53 % 1 % 1 % 7 % 6 % 20 % 20 % 85 % 80 % FA Fagersta 62 % 58 % 1 % 1 % 6 % 5 % 19 % 20 % 89 % 84 % FA Tranås 53 % 50 % 1 % 1 % 7 % 7 % 21 % 22 % 82 % 80 % FA Hällefors 59 % 55 % 1 % 2 % 5 % 5 % 24 % 22 % 89 % 84 % Östra Mellansveriges FA- regioner 40 % 39 % 1 % 1 % 9 % 8 % 14 % 14 % 63 % 63 % Källa: Egna bearbetningar/tillväxtverket (raps)/scb Trots gymnasieutbildningarnas förlängning har fortfarande 22 procent av den unga befolkningen (30-34 år) en utbildning som är kortare än treårigt gymnasium. Andelen har dock sjunkit med fem procentenheter de senaste fem åren. 43

45 Andelen av befolkningen (20-64 år) med en minst treårig teoretisk eller yrkesförberedande gymnasieutbildning är 24 procent (tabell 11). För den unga befolkningen (30-34 år) är motsvarande andel 33 procent. De med en teoretisk gymnasieutbildning har nästan uteslutande en examen från det samhällsvetenskapliga området. Återstoden eller 16 procent av befolkningen år - har en yrkesförberedande gymnasieutbildning. Bland de unga (30-34 år) är motsvarande andel 27 procent. Inom Östra Mellansverige är andelen av befolkningen år med en grundskoleutbildning eller kortare gymnasieutbildning lägre än inom Stockholms lokala arbetsmarknad. Detta gäller även andelen med en yrkesföreberedande gymnasieutbildning (tabell 11). Detta kan kopplas till FA-regionens storlek. Efterfrågan på arbetskraft med olika kompetenser En lika viktig del av förklaringen till skillnaderna mellan arbetsmarknadsregionerna ligger i tillgången till kvalificerade yrken. Små arbetsmarknadsregioner har inte samma förutsättningar som större att organisera samma mängd kvalificerade och därmed specialiserade yrken som större. Andelen anställda med ett mer eller mindre kvalificerad yrke i Östra Mellansverige och dess olika arbetsmarknadsregioner speglar ganska väl skillnaderna i arbetskraftens utbildningsbakgrund. Andelen anställda med ett kvalificerat yrke i regionen var 40 procent år 2011 (tabell 12). 24 På motsvarande sätt som när det gäller befolkningens utbildningsbakgrund framgår ett tydligt mönster där i första hand Stockholmsregionen, men även de större arbetsmarknadsregionerna generellt, har den högsta andelen anställda i kvalificerade yrken. I de mindre lokala arbetsmarknaderna är istället andel anställda med yrken där det krävs någon form av annan utbildning högre, medan andelen med yrken där det inte krävs någon specifik utbildning är i det närmaste lika stor. Det är bara i Stockholmsregionen som andelen anställda med kvalificerade yrken är högre än genomsnittet för riket. 24 Andel med kvalificerat yrke definieras i detta sammanhang som andel av samtliga anställda som enligt yrkesregistret är chef eller har ett yrke som kräver en kortare eller längre högskoleutbildning. 44

46 Tabell 12 Andelen anställda med ett kvalificerat yrke (Kval), yrke som kräver någon form av annan utbildning (Övr) och yrken utan speciella utbildningskrav (Ukrav), totalt antal anställda (Tanst)år 2011 samt förändring i antal anställda år samt totalt antal anställda i Östra Mellansverige och dess arbetsmarknadsregioner samt riket år FA- region Kval Övr Ukrav För Kval För Övr För Ukrav För Tanst FA Stockholm 51% 44% 5% 10% 6% 17% 8% FA Östergötland 43% 51% 6% 8% -2% 0% 2% FA Örebro 38% 56% 6% 8% 0% -1% 3% FA Västerås 41% 54% 6% 7% -1% -3% 2% FA Gävle 40% 55% 6% 8% -5% -6% -1% FA Eskilstuna 36% 59% 5% 0% 0% -11% -1% FA Nyköping 36% 57% 7% 4% 4% -2% 3% FA Karlskoga 34% 60% 5% -5% -8% -19% -7% FA Ludvika 34% 61% 5% 3% 0% -11% 1% FA Fagersta 29% 65% 6% -2% 0% -4% -1% FA Tranås 31% 65% 5% 4% -5% -18% -3% FA Hällefors 24% 69% 7% -9% -7% -15% -8% Östra Mellansverige 40% 54% 6% 6% 0% -2% 6% Riket 43% 51% 6% 7% 0% 1% 3% Källa: Egna bearbetningar/scb:s yrkesstatistik Stockholms arbetsmarknadsregion är den enda lokala arbetsmarknad som har haft en snabbare ökning av antalet anställda inom samtliga yrkeskategorier än i både Östra Mellansverige och i riket i sin helhet. En tydlig skillnad mellan Stockholmsregionen och övriga FA-regioner i Östra Mellansverige är att yrken där det inte ställs några speciella utbildningskrav är den yrkeskategori som vuxit mest i Stockholmsregionen, medan samma kategori minskat i stort sett genomgående inom övriga lokala arbetsmarknader. Där har i istället den snabbaste ökningen skett i kategorin med de mest kvalificerade yrkena. Inom olika yrkeskategorier kan dock skillnaderna mellan olika yrken vara stora. Ett antal olika undersökningar under senare år bekräftar att de största bristyrkesområdena återfinns inom vårdsektorn generellt, vissa delar av utbildningsväsendet (främst förskollärare), flera grupper av tekniker samt inom många hantverksyrken. Avsaknad av vissa typer av utbildningar utgör dock bara en del av förklaringen till att man räknar med brist på arbetskraft inom många områden. Även där adekvata utbildningar finns är det många gånger svårt att attrahera ungdomar till vissa yrken och utbildningar. Det gäller i fösta hand inom vård och omsorgsområdet, förskollärare, tekniska utbildningar i allmänhet eller flera hantverksyrken inom industrin. Orsakerna till detta kan vara flera, som exempelvis brist på kunskap om arbetsmarknadens utveckling, arbetsvillkor, olika yrkens arbetsinnehåll, med mera. Avhopp från skolan Med undantag av Stockolmsregionen är det i första hand inom gruppen kvalificerade yrken som antalet anställda ökar, samtidigt som motsatsen gäller yrken utan några särskilda utbildningskrav. Det gäller även riket i sin helhet. Gymnasiekompetens har därmed kommit att i stort sett bli en förutsättning för att få ett arbete. I kontrast till detta har en stor grupp unga, av olika skäl, ingen fullständig gymnasieutbildning. Exempelvis hade 17 procent av alla 20-åriga män och 13 procent av alla kvinnor i samma ålder som mest en grundskoleutbildning år Omkring en femtedel av den yngre i befolkningen (30-34 år) i Östra 45

47 Mellansverige har som mest en kortare gymnasieutbildning. Det bidrar givetvis till att skapa svårhanterliga matchningsproblem på arbetsmarknaden. En bidragande orsak till situationen är den förhållandevis höga andel personer som lämnar skolan i förtid. I diagram 22 och 23, som återger läget i kommunerna i Östra Mellansverige, framgår andelen elever som lämnade grundskolan läsåret 2012/13, men som saknar behörighet till gymnasieskolans yrkesprogram. I riket som helhet var det 14 procent som inte var behöriga till gymnasieskolans yrkesprogram. I Östra Mellansverige som helhet är andelen lika stor. Det innebär att det är en ännu högre andel som inte är behöriga till exempelvis gymnasieskolans samhällsvetenskapliga eller naturvetenskapliga program. Andelen pojkar i regionen som inte är behöriga till yrkesprogrammen är något högre eller 15 procent. Motsvarande andel för flickor är 13 procent. Spridningen mellan regionens kommuner är dock betydande. När det gäller ej behöriga till yrkesprogrammen varierar andelen för flickor mellan noll och 29 procent. Bland pojkar är variationen något större och varierar mellan noll och 33 procent. I vissa kommuner är skillnaden mellan pojkar och flickor stor, som exempelvis i Laxå, Ljusnarsberg eller Hällefors. I andra är skillnaden mycket liten eller ingen alls, som exempelvis i Uppsala, Boxholm eller Norberg. En del av dessa variationer, i synnerhet i de mindre kommunerna, kan sannolikt förklaras av slumpmässiga variationer. Diagram 22 Andel flickor som lämnade grundskolan läsåret 2012/13 och som inte är behöriga till gymnasieskolans yrkesprogram per kommun i Östra Mellansverige 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% Oxelösund Trosa Boxholm Kinda Söderköping Hällefors Laxå Lekeberg Nora Norberg Strängnäs Knivsta Håbo Uppsala Heby Gnesta Vingåker Linköping Sala Enköping Älvkarleby Mjölby Fagersta Motala Norrköping Arboga Tierp Eskilstuna Nyköping Ödeshög Örebro Köping Västerås Surahammar Åtvidaberg Degerfors Kungsör Finspång Karlskoga Kumla Hallsberg Hallstahammar Askersund Lindesberg Flen Östhammar Katrineholm Vadstena Valdemarsvik Ljusnarsberg Källa: Skolverket Anm. Ydre och Skinnskattebergs kommuner ingår inte i redovisningen ovan på grund av för små tal 46

48 Diagram 23 Andel pojkar som lämnade grundskolan läsåret 2012/13 och som inte är behöriga till gymnasieskolans yrkesprogram per kommun i Östra Mellansverige 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% Oxelösund Boxholm Kinda Ljusnarsberg Norberg Knivsta Arboga Enköping Uppsala Nyköping Nora Håbo Tierp Linköping Strängnäs Motala Eskilstuna Trosa Kungsör Östhammar Vingåker Finspång Söderköping Lekeberg Älvkarleby Gnesta Norrköping Karlskoga Örebro Västerås Heby Flen Kumla Sala Mjölby Köping Degerfors Ödeshög Askersund Vadstena Hallstahammar Hällefors Åtvidaberg Lindesberg Fagersta Laxå Surahammar Valdemarsvik Katrineholm Hallsberg Källa: Skolverket Anm. Ydre och Skinnskattebergs kommuner ingår inte i redovisningen ovan på grund av för små tal Det är också många som efter att ha påbörjat en gymnasieutbildning lämnar den utan att ha en fullständig utbildning. Av samtliga nybörjare på gymnasiet i Östra Mellansverige under perioden hade 24 procent inte fullföljt sina studier fyra år senare. 25 Det finns många orsaker till att man inte fullföljer gymnasieskolan. Orsakerna kan sökas både i och utanför skolan. Socioekonomiska förhållanden, som exempelvis föräldrarnas utbildningsbakgrund eller inkomstnivå spelar generellt en stor roll. Även faktorer som betyg från grundskolan, om man bor med en eller två föräldrar eller under hur lång tid man vistats i Sverige spelar in. Därtill kommer givetvis förhållanden i den aktuella skolan. Trots den betydelse olika socioekonomiska förhållandena har för resultaten i skolan förklarar de inte per automatik de skillnader i andel som inte fullföljt gymnasieskolan som finns mellan Östra Mellansveriges kommuner eller tätorter. Andelen som inte fullföljer gymnasieskolan inom fyra år varierar mellan tio och 37 procent mellan regionens kommuner och bland tätorterna är motsvarande uppgifter nio och 42 procent. I de analyser som gjorts bidrar inte socioekonomiska förhållanden till att förklara skillnader i andel som fullföljt gymnasiet mellan kommunerna mer än marginellt. På tätortsnivå bidrar föräldrarnas utbildning och ekonomi till att förklara ungefär hälften av skillnaderna. 26 Analyserna tyder också att mer segregerade bostadsområden förstärker sambanden ytterligare. De skillnader som finns mellan olika kommuner och bostadsområden beror framför allt på skillnader 25 Ungdomar som inte fullföljer gymnasiet i östra Mellansverige omfattning, orsaker och konsekvenser, gemensam rapport från Regionförbundet Sörmland, VKL i Västmanland, Regionförbundet Örebro och Regionförbundet Östsam år Ibid 47

49 mellan de grupper som har svagare socioekonomiska förutsättningar. Analyserna visar alltså att även kommuner och tätorter med svagare förutsättningar kan lyckas väl. Ungdomar som vare sig jobbar eller studerar Omkring en tiondel av alla unga (16-29 år) i Östra Mellansverige (exkl. Stockholms län) varken arbetar eller studerar. Det är en lika hög andel som i riket som helhet. Andelen ökade med 1,5 procentenheter i samband med lågkonjunkturen år 2009, för att därefter minska med omkring en halv procentenhet året därpå. Andelen ungdomar som vare sig arbetar eller studerar skiljer sig något mellan Östra Mellansveriges FA-regioner, där andelen är lägst (år 2010) inom Stockholms arbetsmarknadsregion (10 procent) och högst inom Ludvikas FA-region (14 procent) samt Karlskogas, Fagerstas och Eskilstunas arbetsmarknadsregioner. Skillnaderna ökade mellan FA-regionerna i samband med konjunkturnedgången och speglar alltså skillnaderna i utveckling inom ÖMS arbetsmarknader generellt. Skillnaderna mellan Östra Mellansveriges kommuner är dock väsentligt större (diagram 24). Diagram 24 Andelen åringar Östra Mellansveriges kommuner som vare sig arbetade eller studerade år % 16% 14% 12% 10% 8% 6% 4% 2% 0% Köping Arboga Hallstahammar Ljusnarsberg Degerfors Lindesberg Kungsör Flen Karlskoga Motala Surahammar Tierp Eskilstuna Sala Lekeberg Fagersta Norberg Älvkarleby Hallsberg Heby Oxelösund Katrineholm Mjölby Skinnskatteberg Finspång Kumla Vingåker Nora Valdemarsvik Västerås Boxholm Åtvidaberg Kinda Norrköping Nyköping Strängnäs Askersund Hällefors Enköping Ödeshög Laxå Gnesta Örebro Vadstena Söderköping Linköping Östhammar Håbo Uppsala Trosa Knivsta Källa: Egna bearbetningar/arbetsförmedlingen/scb Lägst andel ungdomar som vare sig arbetar eller studerar finns i ett antal mindre kommuner inom Stockholms FA-region, medan den högsta andelen finns i ett antal mindre kommuner inom Västerås arbetsmarknadsregion. Andelen ungdomar som vare sig arbetar eller studerar under en längre period tre år är väsentligt lägre och varierar mellan tre och sju procent. Rangordningen mellan kommunerna följer dock ungefär samma mönster som i diagram 24. Skillnader och likheter mellan mäns och kvinnors utbildningsbakgrund och yrkesval. Kvinnor och män skiljer sig åt när det kommer till i vilken mån de utbildar sig, vilka utbildningar de väljer samt inom vilka yrken de arbetar. 48

50 En tydlig trend är att unga kvinnor i väsentligt högre grad väljer en eftergymnasial utbildning idag jämfört med tidigare. Utbildningsnivån har samtidigt ökat väsentligt även bland unga män, men inte alls i samma omfattning som bland kvinnorna. Drygt 40 procent av kvinnorna i 35- årsåldern i Östra Mellansverige hade en minst treårig eftergymnasial utbildning år 2012 (diagram 25), medan motsvarande uppgift för männen är 27 procent. År 2000 var skillnaderna mellan kvinnor och män väsentligt mindre. Då var motsvarande uppgifter för kvinnor 14 procent och för män 12 procent. Diagram 25 Andel män respektive kvinnor i Östra Mellansverige med en minst treårig eftergymnasial utbildning år 2000 och 2012 per efter ålder. 45% 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% 20 år 25 år 30 år 35 år 40 år 45 år 50 år 55 år 60 år Män 2000 Kvinnor 2000 Män 2012 Kvinnor 2012 Källa: Egna bearbetningar/scb Skillnaderna är stora även när det gäller vilka utbildningsinriktningar män respektive kvinnor väljer. 23 procent av männen i Östra Mellansverige mellan år har en eftergymnasial utbildning med teknisk eller naturvetenskaplig inriktning, medan elva procent av kvinnorna i samma åldersgrupp har en motsvarande utbildning (diagram 26). När det gäller eftergymnasiala vård- respektive pedagogiska utbildningar är andelen unga kvinnor tre gånger högre än motsvarande andel för unga män. Även inom samhällsvetenskap och humaniora dominerar kvinnorna bland åringarna, även om den relativa skillnaden inte är lika påtaglig. I förhållande till åringarna är andelen unga män med en teknisk eller naturvetenskaplig utbildning respektive samhällsvetenskaplig eller humanistisk utbildning markant högre, medan andelarna med en eftergymnasial utbildning inom vård respektive pedagogik i stort sett är lika. Den generellt sett ökade utbildningsnivån bland männen är således koncentrerad till de två förstnämnda områdena. När det gäller kvinnorna tyder skillnaderna mellan åringar och åringar på att den 49

51 kraftigt ökade utbildningsnivån gäller samtliga utbildningsinriktningar, om än i mindre grad utbildningar inom vård respektive pedagogik. Diagram 26 Andel män respektive kvinnor med en eftergymnasial utbildning efter utbildningsinriktning och åldersgrupp år i Östra Mellansverige år % 25% 20% 15% 10% 5% 0% Män Kvinnor Män Kvinnor Teknik/Naturvet. Vård Pedagogik Samh.vet/Hum. Källa: Egna bearbetningar/tillväxtverket (raps)/scb Den könssegregerade arbetsmarknaden Skillnaderna i mäns och kvinnors val av utbildningsinriktning återspeglas även i de yrkesval man gör. Knappt 80 procent av alla tekniker med en eftergymnasial utbildning i Östra Mellansverige är män, medan mer än 90 procent av alla sjuksköterskor och förskollärare är kvinnor. Inom många samhällsvetenskapliga yrken, exempelvis företagsekonom och jurist, är det en förhållandevis jämn fördelning mellan kvinnor och män. Av tabell 13 framgår andel män inom flertalet av de vanligaste yrkesgrupperna på arbetsmarknaden, vilka tillsammans svarar för två tredjedelar av det totala antalet anställda i regionen. 50

52 Tabell 13 Andel anställda män år 2012 samt förändring av antalet anställda män respektive kvinnor år för större yrkesområden i Östra Mellansverige Yrke Andel män Män Kvinnor Chefer 66% 7% 53% Datatekniker och operatörer 80% 25% 5% Ingenjörer och tekniker 80% 3% 36% Hälso- och sjukvårdsspecialister 46% 1% 40% Sjuksköterskor,barnmorskor, sjukgymnaster 12% 36% 10% Högskollärare 54% -5% 17% Gymnasielärare 45% -13% -3% Grundskollärare 21% -22% -10% Förskollärare 7% 17% 15% Företagsekonomer och HRtjänstemän 43% 17% 41% Säljare, inköpare, mäklare 64% 12% 13% Lager- och transportassistenter 77% 15% 27% Vård- och omsorgspersonal 14% 39% 2% Försäljare i detaljhandeln 38% 44% 18% Byggnadsarbetare och hantverkare 96% 20% 43% Processoperatörer 85% -22% -26% Maskinoperatörer 79% -18% -21% Montörer 75% -16% -22% Fordonsförare 91% 11% 40% Städare 19% 19% 0% Köks- och restaurangbiträden 26% 37% -9% Källa: Egna bearbetningar/scb Av tabellen framgår även förändring av antalet anställda män och kvinnor mellan år 2002 och Det totala antalet anställda män utgjorde 50 procent av samtliga anställda år 2012 och antalet män respektive kvinnor har ökat med fyra respektive fem procent under tioårsperioden. I hög grad återfinns män och kvinnor inom olika yrkesgrupper. Männen dominerar framför allt tekniska yrken, yrken inom byggnadsbranschen och många yrken inom industri- och transportnäringarna. På motsvarande sätt är kvinnodominansen stor inom vårdyrken, bland städare och restaurangyrken samt bland för- och grundskollärare. Bland exempelvis ekonomer och lärare på gymnasiet eller högskolan är könsfördelningen förhållandevis jämn. Under de senaste tio åren har det dock skett en gradvis utjämning. Inte minst gäller det kvalificerade jobb, där antalet kvinnor ökat mer än antalet män inom flertalet mansdominerade yrken, som exempelvis civilingenjörer. På motsvarande sätt har antalet män ökat snabbare än antalet kvinnor inom flera kvinnodominerade yrken, som exempelvis sjuksköterska. Inom vissa yrken har däremot den ojämna könsfördelningen förstärkts när det gäller bland annat grundskollärare och datatekniker. Bland övriga yrkesgrupper har antalet män ökat kraftigare än antalet kvinnor inom flera kvinnodominerade yrken, som vård och omsorg, städare eller köks- och restaurangbiträden. Omvänt ökade antalet kvinnor mer än antalet män inom den mansdominerade byggbranschen. 51

53 Skillnader och likheter mellan inrikes- och utrikes föddas utbildningsbakgrund 17 procent av befolkningen mellan år i Östra Mellansverige är födda utomlands, medan motsvarande siffra för åringar är 22 procent. Inflyttningen från utlandet har med andra ord bidragit både till att öka utbudet av arbetskraft och föryngra arbetskraften i Östra Mellansverige i en betydande omfattning. Kvinnornas utbildningsnivå är generellt sett högre än för män (diagram 27). Det gäller såväl inrikes som utrikes födda och yngre såväl som äldre. Skillnaderna mellan inrikes och utrikes födda män är dock små. När det gäller kvinnorna är andelen högskoleutbildade åringar som är födda i Sverige väsentligt högre än motsvarande andel för unga utrikes födda kvinnor. För åringarna är dock skillnaderna mindre. Diagram 27 Andel inrikes respektive utrikes födda män och kvinnor, i åldersgrupperna år respektive år, med en kortare eller längre högskoleutbildning i Östra Mellansverige år % 50% 40% 30% 20% 10% 0% Män inrikes Män utrikes Kvinnor inrikes Kvinnor utrikes år år Källa: Egna bearbetningar/tillväxtverket (raps)/scb Skillnaden i andel högskoleutbildade in- och utrikes födda unga kvinnor beror framför allt på att andelen med en vård- eller pedagogisk utbildning är väsentligt högre bland inrikes födda. Däremot är det i stort sett en lika hög andel bland de inrikes som utrikes födda unga kvinnorna som har en teknisk/naturvetenskaplig- som samhällsvetenskaplig/humanistisk utbildning. När det gäller männen är andelen utrikes födda med en eftergymnasial utbildning något högre än motsvarande andel för inrikes födda män i båda åldersgrupperna. Skillnaderna mellan mäns och kvinnors val av utbildningsinriktning gäller dock både in- och utrikes födda. Slutsatser Under talet har utbildningsnivån inom Östra Mellansveriges samtliga arbetsmarknadsregioner ökat väsentligt, samtidigt som skillnaderna i utbildningsnivå har tenderat att öka. Högutbildad arbetskraft koncentreras framför allt till regionens största lokala arbetsmarknader då en större andel av de kvalificerade jobb också finns där. 52

54 Koncentrationen av högutbildad arbetskraft gäller i första hand personer med teknisk/naturvetenskaplig utbildning samt samhällsvetenskaplig/humanistisk utbildning, vilket samtidigt är de två helt dominerande utbildningsgrupperna. Däremot finns inte motsvarande mönster för de med en utbildning inom vård- eller det pedagogiska området. Det mesta tyder på att de utvecklingsmönster vi sett under talet kommer att förstärkas ytterligare framöver, i takt med näringslivets och arbetsmarknadens ökade kompetenskrav. I huvudsak rekryterar näringslivet kompetens inom den arbetsmarknadsregion där man är etablerad. Samtidigt söker människor i huvudsak arbete inom den region där man bor. På motsvarande sätt fungerar även utbildningssystemet, då människor i huvudsak utbildar sig inom den region där man är bosatt Det regionala utbildningssystemets anpassning till den regionala arbetsmarknadens efterfrågan på kompetenser är därmed en strategisk viktig faktor för näringslivets konkurrenskraft och regionens utveckling. Brist på arbetskraft har dock inte bara att göra med ett bristande utbud på utbildningar. Vissa yrken och utbildningar tycks, även då utsikterna att få ett jobb är goda, ha svårare än andra att attrahera tillräckligt många sökande. En bidragande orsak till detta kan vara bristande kunskap om arbetsmarknadens utveckling och arbetsvillkor. En ytterligare faktor är den förhållandevis stora andel ungdomar som lämnar skolan i förtid. I vissa kommuner i Östra Mellansverige är det mer än en fjärdedel av eleverna som lämnat grundskolan som inte är behöriga att fortsätta i gymnasieskolan. Detta tillsammans med en växande ungdomsarbetslöshet är ett klart växande problem på många håll inom Östra Mellansverige. Andelen av befolkningen i Östra Mellansverige som har en minst treårig högskoleutbildning har ökat mycket kraftigt, samtidigt som skillnaden mellan mäns och kvinnors utbildningsnivå har ökat dramatiskt. Det är ett mönster som går igen i alla delar av regionen. Skillnaden mellan män och kvinnor gäller även in- och utrikes födda. Bland inrikes födda kvinnor är andelen med en eftergymnasial utbildning högst och bland inrikes födda män är motsvarande andel lägst. Skillnaden mellan in- och utrikes födda män är dock inte stor. Den stora skillnaden finns i förhållande till kvinnorna. 1.8 Kommunikationer och infrastruktur Tillgänglighetsaspekter är grundläggande för att företag ska kunna fungera på ett effektivt sätt och ha förutsättningar att växa. Det handlar om: - Att det finns tillgång till kunnig och kompetent personal, vilka många gånger inte finns i företagets närhet, utan många måste pendla till och från jobbet. - Att infrastrukturen är av god kvalitet, så att varor och digital information kommer till och från företaget på ett smidigt, snabbt och kostnadseffektivt sätt. Detta gäller även för offentliga organisationer och arbetsplatser. Vidare måste infrastrukturen fungera för de som studerar eller arbetar på annan ort. De är också beroende av ett snabbt digitalt nät för distansutbildning och arbete, liksom arbetsgivare på mindre orter och landsbygd, som måste ha bra tillgång till Internet. 53

55 Persontransporter och pendling De lokala arbetsmarknaderna i Östra Mellansverige, dvs. kommuner som har stort inbördes samband vad gäller arbetspendling, växer kontinuerligt. Antalet lokala arbetsmarknader har nära nog halverats sedan 1985 (karta 4). Karta 4 Lokala arbetsmarknader år 1985 respektive 2011 i Östra Mellansverige Allt fler bor i en kommun och jobbar eller studerar i en annan. Yrkesspecialisering, fortgående koncentration av företag och arbetsplatser till större orter och storstadsområden, relativt låg nybyggnation av småhus samt barnfamiljers låga flyttbenägenhet, när de väl bestämt sitt boende, tenderar att successivt öka pendlingen till och från arbete och studier. Arbets- och studiependlingen har ökat successivt under 2000-talet, med undantag för finanskrisen och lågkonjunkturen år Trenden är en fortsatt pendlingsökning under nästa strukturfondsperiod och att arbetsmarknadsområdena tenderar att växa ihop, framförallt i de storstadsnära områdena med relativt korta tidsavstånd. Kartan 5 visar arbetspendling över länsgräns, som visar att även relativt långväga pendling som från Östergötland till Stockholm är stor. 54

56 Karta 5 Arbetspendling mellan länen i Östra Mellansverige år 2011 Källa: Egna bearbetningar/scb Det finns skillnader i pendling mellan könen. 31 procent av männen (20-64 år) i Östra Mellansverige pendlade över en kommungräns år Motsvarande andel för kvinnorna är 24 procent. Män pendlare också längre sträckor än kvinnor. Det finns flera förklaringar till skillnaden i andel pendlare. En orsak är skillnaderna i mäns och kvinnors yrkesval och inom vilka sektorer av arbetsmarknaden man arbetar. Exempelvis är andelen pendlare totalt sett lägre inom flera av de större och kvinnodominerade branscherna som vård och omsorg (diagram 28). På motsvarande sätt är andelen pendlare högre inom exempelvis industrin, där andelen män är högre. Oberoende av bransch finns det emellertid fortfarande en skillnad mellan kvinnor och män, som tyder på att skillnaderna i pendling även har andra orsaker. Exempelvis i barnfamiljer kan pendlingsmönstret, som det ser ut idag, bidra till negativa effekter för jämställdheten. Här har infrastrukturen för IT stor betydelse. Många långpendlare har möjlighet till distansarbete i hemmet en eller två dagar i veckan och även ett antal timmar vid tågresor. 55

57 Snabbheten och tillgängligheten i tekniken är då viktig. Förutom skillnader mellan kvinnor och män finns skillnader i pendlingsmönstret för personer med funktionsnedsättning. Jämfört med övriga befolkningen reser personer med funktionsnedsättning mindre. Minst reser personer med rörelsenedsättning. 27 Undersökningar visar att 28 personer med funktionsnedsättning skulle vilja resa mer med kollektivtrafiken men brister i tillgängligheten gör det svårt för många att åka kollektivt. 51 procent pekar på att tydligare och enklare information skulle underlätta. Det finns även brister i tillgängligheten vid bytespunkter samt att det behöver vara enklare att köpa biljetter. Diagram 29 Andel utpendlare över kommungräns bland män och kvinnor av nattbefolkningen per bransch i Östra Mellansverige år Kultur och personliga tjänster Vård och omsorg Utbildning Offentlig förvaltning Företagstjänster Fastighet Finans Infokom Hotell- och restaurang Logistik Handel Bygg Energi och miljö Industri Jord- och skogsbruk 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% Kvinnor Män Källa: Egna bearbetningar/tillväxtverket (raps)/scb Andra faktorer som påverkar pendlingens omfattning och tid är arbetstagarnas lön, utbildningsnivå och ålder. Högutbildade och höginkomsttagare är mer pendlingsbenägna. Denna grupp dominerar pendlingen då pendlingstiden ökar. Pendlingsbenägenheten ökar också med ålder och är som högst vid år, för att sedan avta. När det gäller skillnader i pendlingsmönster mellan inrikes och utrikes födda saknas för närvarande data. På goda grunder finns dock skäl att tro att andelen pendlare bland utrikes födda generellt är av mindre omfattning, vilket sannolikt främst är ett resultat av skillnader i inkomst och yrkestillhörighet. En bidragande orsak till den ökande arbetspendlingen är också det förhållandevis låga bostadsbyggandet i förhållande till folkmängdsökningen (diagram 22). En ökning av antalet nya lägenheter och småhus skulle innebära ett större utbud av bostäder och bättre möjligheter att flytta till arbetsorten istället för att pendla. 27 Trafikverket redovisning av delmål i En strategi för genomförandet av funktionshinderspolitiken Myndigheten för delaktighet, Rivkraft enkät 1,

58 Diagram 29 Färdigställda lägenheter och småhus i Östra Mellansverige Kollektivtrafiken Kollektivtrafikresandet med buss och tåg har ökat kontinuerligt i Östra Mellansverige i takt med att de lokala arbetsmarknaderna växer. Av det totala resandet arbets-, service och fritidsresor, är bilen dock det helt dominerande resesättet. Diagram 30 Persontrafikens marknadsandelar i Östra Mellansverige år 2010 För arbetspendling har dock kollektiva färdsätt högre andel än i diagram 30. Kollektivtrafikresandet har ökat under 2000-talet, men varierar mellan länen (diagram 31). 57

59 Diagram 31 Kollektivtrafikresandet i Östra Mellansverige per län år Miljoner resor Uppsala län Östergötlands län Örebro län Sörmlands län Västmanlands län År Källa: Trafikanalys Som en jämförelse till diagram 24 kan nämnas att resande med kollektiva trafikmedel i Stockholms län år 2011 var 722 miljoner resor. För de fem länen i diagrammet var totala antalet resor 87 miljoner. För att kollektivtrafik ska uppfattas som ett attraktivt alternativ till biltrafik för dagligt arbets-, studie- och fritidsresande är det viktigt att hela resan från startpunkt till målpunkt beaktas i planeringen av trafiken. Kollektivtrafikresor innebär i många fall byte av transportmedel (mellan lokal, regional och interregional kollektivtrafik) och de innehåller oftast en transport till och från kollektivtrafikens hållplatser och resecentrum. Kollektivtrafikresandet uppfattas som attraktivt om resan går snabbt, är bekväm och uppfattas som säker och pålitlig (dvs. kommer i tid). För att öka kollektivtrafikresandet på bilismens bekostnad är det således viktigt att arbeta med alla dessa aspekter. Väntetid vid byten av olika transportmedel och linjer i kollektivtrafiken uppfattas som mer en större tidsuppoffring än själva restiden av kollektivtrafikresenärer. Transport till och från kollektivtrafikens hållplatser bör uppfattas som en del av resan vid kollektivtrafikplanering. Resan kan bestå av cykel- eller gångtrafik, men också av biltrafik. För att öka kollektivtrafikresandet, framför allt på landsbygden, är det av stor vikt att det finns goda bytesmöjligheter mellan biltrafik och kollektivtrafik. I städerna och samhällen är det viktigt att resecentrum och hållplatser är väl integrerade i stadsmiljön, och att det uppfattas som attraktivt att ta sig till och från dessa med cykel- och gångtrafik. För att kollektivtrafiken ska fungera som ett kitt mellan städer och samhällen bör stationerna och hållplatserna integreras i den fysiska miljön på ett sätt som uppmuntrar till cykel- och gångtrafik till och från dem. 58

60 Godstransporter Godstransporterna inom landet går till övervägande delen med lastbilar (diagram 32). Diagram 32 Godstransporter inom Sverige 2011 (mätt i ton godsmängd) Sjöfart Järnväg 3% 11% Väg Källa: Trafikanalys Gods till och från landet transporteras dock främst med sjöfart. För avgående gods från Sverige går drygt 65 procent via en hamn, medan mer än 80 procent av det gods som anländer till Sverige, gör detta via en hamn. Diagram 33 Godsmängd för tunga lastbilar 2010 efter startlän Godstransportarbetet på väg har mer än fördubblats under den senaste 40 åren, samtidigt som den transporterade godsmängden snarast minskat. Detta innebär att samma mängd gods förflytttas betydligt längre sträcka idag jämfört med för 40 år sedan. Förklaringar till detta kan vara ökad specialisering inom industrin, minskade lager samt att volymgodset ökat i omfattning. Merparten av transporterna på väg görs med lätta lastbilar upp till 60 km vägsträcka. De största godsslagen är grus/sand/jord och dagligvaror. De mer långväga transporterna med tung lastbil har kontinuerligt ökat de senaste 20 åren, men har stabiliserats de senaste fem åren med ungefär samma årliga volymer. 59

61 Hamnar på västkusten och sydkusten hanterar störst volymer nationellt sett. Detta innebär att relationen landvägen mellan Östra Mellansverige och hamnarna på syd- och västkusten är viktig. Detta gör även att Östra Mellansverige har en hög andel transittransporter genom respektive län. Transportsystemet genom Östra Mellansverige är väl förgrenat med tre Europavägar E4, E18 och E20 järnvägsstambanenät från söder till norr genom Stockholm och från öster till väster både norr och söder om Mälaren (karta 6). Flera av dessa huvudstråk inklusive sjövägar ingår i EU-kommissionens utpekade transportnätverk TEN-T (Trans-European Transport Network). I transportsystemet är godsnoder centralt och har en avgörande betydelse för förutsättningarna för transportströmmarna. Noder kan vara hamnar, flygplatser, bangårdar, lastbilsterminaler, kombiterminaler, etc. I Östra Mellansverige finns ett antal sådana noder som är viktiga inte bara för regionen utan även för hela Sverige. Karta 6 Östra Mellansveriges godsflöden (inklusive Gotland och Stockholm) Källa: Rapport Godsflöden i Östra Mellansverige, 2013 Flera godshamnar av betydelse finns i området. De har betydelse främst för den internationella handeln med varor. 60

62 Hamnar i Östra Mellansverige (inkl. Stockholm) Milj. ton gods 2012 Norrköping 3,4 Oxelösund 4,0 Nynäshamn oljehamn 1,2 Mälarhamnar Västerås, Köping 2,6 Södertälje 1,3 Stockholm 4,3 Jmfr. Göteborg 42,1 Anm. Uppgifterna i tabellen avser totalvolymer där merparten utgörs av transittrafik. Liksom hamnar, är flyget viktigt för Sveriges och regionens import och export. Stockholm Arlanda är en nationell nod och står för den allra största flygfrakten i Sverige. Västerås och Örebro är de flygplatser i Östra Mellansverige som näst efter Arlanda har störst mängd flygfrakt. Flygfrakten står för en mycket liten del av de totala godstransporterna räknat i ton men en betydligt större andel mätt i varuvärde. Av den frakt av gods som sker på järnväg så är godsstråket genom Bergslagen störst och därefter kommer Västra stambanan och Södra stambanan söder om Katrineholm. I Östra Mellansverige finns rangerbangårdar i Hallsberg, Tomteboda och Västerås, där Hallsberg är den största rangerbangården och är central för godstrafiken i Sverige. 29 Bredband Tidigare utbyggnad med statligt stöd Med hjälp av statligt stöd genomfördes i början av 2000-talet en utbyggnad av IT-infrastrukturen i landet. I de flesta län byggdes ett ortssammanbindande nät med statsbidrag. Det innebar att telestationer i mer glesbebyggda områden anslöts med optisk fiber eller radiolänk och utrustades med ADSL-teknik. Utgångspunkten för utbyggnaden var de prioriteringar som gjorts i kommunernas IT-infrastrukturprogram. Utbyggnaden innebar att boende och företag i eftersatta områden snabbt fick tillgång till bredband via sitt fasta telefonnät (ADSL). Idag har procent av befolkningen i Östra Mellansverige möjlighet att få bredband via ADSL. Ytterst få telestationer är idag inte anslutna till ADSL med optisk fiber eller radiolänk. Idag görs dock inga investeringar för att bygga bort begränsningar för ADSL, då denna teknik är långsam och på väg bort till förmån för annan teknik. Teknik Bredbandsnäten består av fasta nät (kopparnät, koaxialkabelnät och optiska fibernät) och av radionät (publika mobila telefonnät och radiolänknät, figur 1). Bredbandstjänster levereras idag över fiber, kabel-tv-nät, fasta telefonnätet via xdsl, samt i de mobila näten över 3G-nät och 4G-nät. Satellit kan även användas för överföring av bredbandstjänster men med mycket begränsade möjligheter till interaktiv kommunikation. För att kabel-/ TV-näten ska kunna användas för bredbandsöverföring med hög kapacitet krävs att den senaste typen av elektronik installeras i näten (Docsis 3.0). I figur 1 redovisas hur överföringskapaciteten är för olika fasta nät och hur den skiljer sig åt mellan fasta nät och mobila nät. 29 Rapport Godsflöden i Östra Mellansverige,(2013), Mälardalsrådet 61

63 Figur 1 Kapacitet och överföringshastighet för olika bredbandsöverföringar Det är enbart fibernät och kabel-tv-nät som idag kan uppfylla regeringens mål om överföring av minst 100 Mbps och som ska vara uppfyllt år Mobilt bredband är ett bra kompelement till fast trådbundet bredband, men kan inte ersätta den prestanda som fiber kan leverera. Idag har större delen av Sveriges befolkning och företag möjlighet att koppla upp sig mot mobilt bredband. Fördelen med mobilt bredband är att det är möjligt att koppla upp sig var som helst, när som helst. Nackdelen är att hastigheten ofta är lägre än för trådbundet bredband och varierar med belastningen på nätet. Om det är många som är uppkopplade mot samma mast delar de på den kapacitet som finns i masten, vilket ger lägre hastighet till varje användare. Hastigheten avtar också snabbt med avståndet från masten. För att det ska finnas god kapacitet överallt krävs en hög täthet mellan masterna samt att masterna är anslutna med fiber eller kraftfull radiolänk. Nationell strategi för bredband År 2009 beslutade regeringen om en nationell bredbandsstrategi för Sverige. Det övergripande målet är att Sverige ska ha bredband i världsklass. En effektiv användning av IT och Internet är bra för Sverige vad gäller tillväxt, konkurrenskraft och innovationsförmåga. Det bidrar även till utvecklingen av ett hållbart samhälle. Det hjälper också till att möta utmaningar i form av en ökad globalisering, klimatförändringar och en åldrande befolkning i ett glest bebyggt land. En förutsättning för att möta utmaningarna är att det finns tillgång till bredband med hög överföringshastighet i hela landet. Konkreta mål i den nationella bredbandsstrategin är att: År 2020 bör 90 procent av alla hushåll och företag ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s. Redan år 2015 bör 40 procent ha tillgång till bredband med den hastigheten. Utbyggnaden i Östra Mellansverige enligt nationella strategin Utbyggnaden av bredband med fiber går relativt snabbt, där det finns kommersiella intressen. De 62

64 flesta sträckor byggs ut på kommersiell basis. Det gäller större tätorter och nät mellan dem. För utbyggnad på landsbygd och mindre orter finns inte samma kommersiella intresse. För dessa investeringar finns i nuläget bidrag att söka från PTS (Post- och Telestyrelsen), Landsbygdsprogrammet och kanalisationsbidrag via Länsstyrelsen. I Östra Mellansverige inklusive Stockholms län har utbyggnaden av bredband kommit längst i Stockholms län, följd av Örebro län och Västmanland. Eftersom den teknik som kan leverera minst 50 Mbit/s (fiber och uppgraderade kabel-tv-nät med bredband) också kan leverera hastigheter över 100 Mbit/s, kan PTS siffror användas för att följa upp graden av måluppfyllelse för den nationella strategin. I Östra Mellansverige har de fem länen redan år 2011 nått regeringens målsättning för år Det innebär att minst 40 procent av befolkningen har tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s (diagram 34). För arbetsställena återstår vissa bredbandsinvesteringar för att Södermanlands, Uppsala och Östergötlands län ska nå det nationella målet för Diagram 34 Tillgång till bredband på minst 50 Mbit/s (100 Mbit/s) år 2011 I viss mån är ovanstående diagram missvisande, då det inom länen finns stora skillnader såväl mellan kommuner, som mellan tätorter och glesbygd. Generellt har regioncentra och större tätorter en hög bredbandsutbyggnad med hög överföringshastighet, medan landsbygd/glesbygd har en mycket låg utbyggnad (diagram 35). 63

65 Diagram 35 Tillgång till bredband på minst 50 Mbit/s (100 Mbit/s) år 2011 på lands- och glesbygd Sammanlagt bor drygt personer på lands- och glesbygden i Östra Mellansverige. Det motsvarar 17 procent av befolkningen. Fortsatt bredbandsutbyggnad Om det nationella målet om 40 procent bredbandstillgång för 2015 ska nås även för lands- och glesbygden, uppskattar Länsstyrelsen i Örebro att det behövs investeringar för 250 miljoner kronor i Örebro län. Att uppnå målet om 90 procent täckning år 2020 beräknas kosta ytterligare 400 miljoner kronor bara i Örebro län. Om motsvarande schablonmässiga bedömning görs för alla de fem länen i utifrån uppskattningen i Örebro, innebär det följande ungefärliga behov av fiberbredbandsutbyggnad inom Östra Mellansverige: - 1,25 miljarder kr i investeringar för att nå målet om 40 procent täckning på lands- och glesbygd år miljarder kr ytterligare för att nå målet om 90 procent täckning år Över hälften av pengarna uppskattas behöva komma i form av offentliga medel från stat, kommun och EU, då det kommersiella intresset för utbyggnad av fiberkabel till hushåll och företag på landsoch glesbygd är litet. Slutsatser De funktionella regionernas storlek är av grundläggande betydelse för näringslivets och arbetsmarknadens utvecklingsförutsättningar. I takt med att kommunikationsinfrastrukturen förbättras har allt fler kunnat välja arbete, studier eller boende inom ett allt större omland. En växande del av Östra Mellansverige integreras därmed trendmässigt till integrerade arbets-, studie- och bostadsmarknader. Antalet lokala arbetsmarknader i Östra Mellansverige har nära nog halverats sedan mitten av talet, inte minst tack vare de investeringar kommunikationsinfrastruktur som genomförts. 64

66 Drivkrafterna bakom denna utveckling är framför allt ekonomins och arbetsmarknadens ökade specialisering. Till en del har dock den ökade pendlingen varit tvingade, beroende på det låga bostadsbyggandet och begränsade möjligheter att flytta inom delar av regionen. Bilen svarar fortfarande för omkring 80 procent av alla persontransporter som görs i Östra Mellansverige, även om resandet med kollektivtrafik har ökat under talet. För att utveckla resandet med kollektivtrafik ytterligare är det viktigt att planeringen av trafiken beaktar hela resan från start till målpunkt. Vid sidan om transportsystemet finns det även andra åtgärder som kan bidra till att underlätta arbetspendling. Hit hör att utveckla möjligheterna för distansarbete, där tillgång till en god IT- infrastruktur är en viktig förutsättning. Östra Mellansverige har totalt sett redan uppnått regeringens mål för 2015, som innebär att minst 40 procent av befolkningen skall ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s. För arbetsställen återstår dock fortfarande en viss utbyggnad i Sörmlands, Uppsala och Östergötlands län. För att motsvarande mål även skall uppnås i Östra Mellansveriges gles- och landsbygd krävs dock ytterligare investeringar på uppskattningsvis 1,25 miljarder kronor fram till år 2015 och ytterligare två miljarder för att nå 90 procents täckning år Energianvändning och klimatpåverkan Utsläpp av klimatpåverkande gaser Utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser har successivt stigit globalt, som en följd av den ökade förbränningen av fossila bränslen och förändrad markanvändning. Det påverkar klimatet med stigande medeltemperatur, vilket i sin tur på sikt får en mängd följdverkningar på mänsklig verksamhet och på det ekologiska systemet. I många tätbebyggda områden runtom i världen utgör dessutom den stora förbränningen av fossila bränslen från motorfordon och industri allvarliga luftproblem. Koldioxid (CO2) är den stora klimatpåverkande växthusgasen i atmosfären och svarar för cirka 75 procent av de totala utsläppen. Ett vanligt sätt att dela in utsläppen är efter vilket geografiskt område eller land utsläppen sker i. Man summerar då utsläppen som sker i olika produktionssektorer: energi, industri, jordbruk etc. inom landet. Detta kallas därför för ett produktionsperspektiv. Om man räknar på det sättet släpper Sverige årligen ut cirka 75 miljoner ton CO2-ekvivalenter eller cirka 7 ton/invånare. Utbyggd vattenkraft, kärnkraft, en ökning av de förnybara energikällorna och förhållandevis få invånare, innebär att Sverige ligger relativt bra till vid en sådan internationell jämförelse. Utsläppen kan också sorteras från användningssidan om man slår ut utsläppen som skett vid produktion av varor och tjänster på konsumenterna som använder dem. Detta kallas för ett konsumtionsperspektiv. Konsumtionsperspektivet innebär att utsläppen som sker i alla produktionssteg fördelas på slutkonsumenterna av varorna och tjänsterna. Från utsläppen som sker i Sverige ska alltså utsläpp som exporten orsakat dras ifrån och utsläpp som importen genererat i andra länder läggas till för att uppskatta utsläppen från svensk konsumtion. Enligt naturvårdsverket var Sveriges utsläpp sett ur ett konsumtionsperspektiv 95 miljoner ton CO 2-ekvivalenter år 2003, vilket motsvarar cirka 10 ton 65

67 CO2-ekvivalenter/person. Inkluderat Sveriges konsumtions klimatpåverkan låg Sverige enligt WHO senaste sammanställning på 13:e plats avseende utsläpp av klimatpåverkande gaser. Utsläpp av växthusgaser i Östra Mellansverige Utsläppen av CO2-ekvivalenter har minskat de senaste 20-åren i Sverige och Östra Mellansverige (diagram 26). Diagram 36 Utsläpp av CO2-ekvivalenter Östra Mellansverige Tusen ton CO2-ekvivalenter Energiförsörjning Industriprocesser Transporter och arbetsmaskiner Jordbruk Avfall och avlopp Källa RUS Den totala utsläppstrenden är minskande i Östra Mellansverige, främst på grund av en minskning av utsläppen från energiförsörjning. Det utgörs framför allt av fjärrvärmenät och industriproduktion. En minskning kan även ses inom avfall och avlopp, vilket till största delen beror på minskad deponering av organiskt avfall. Utsläppen är störst från sektorn energiförsörjning och transportsektorn, vilka svarar för 37 respektive 34 procent (diagram 37). Diagram 37 Utsläpp av CO2-ekvivalenter fördelat på olika sektorer i Östra Mellansverige % Energiförsörjning 13% Industriprocesser 34% 13% 37% Transporter och arbetsmaskiner Jordbruk Avfall och avlopp Källa RUS. 66

68 Minskningen inom energisektorn beror bl.a. på en övergång från olja och kol i fjärrvärmenäten till biobränslen. Den största relativa förändringen har skett inom uppvärmning av egna hem. Detta beror huvudsakligen på att uppvärmning med olja har fasats ut tack vare energi- och koldioxidskatter. Inom transportsektorn (inräknat arbetsmaskiner) har utsläppen slutat att öka samtidigt som det har funnits en tendens till minskning under de senaste åren. Orsaken till minskningen bedöms vara att effektivare motorer med bättre förbränning medför att utsläppen minskar något samtidigt som tranportarbetet inte ökat. Personbilstransporterna står för den största andelen, eller 60 procent, av utsläppen från transportsektorn i Östra Mellansverige. Antalet bilar med alternativa drivmedel har ökat, men deras andel av den totala fordonsflottan i Östra Mellansverige är emellertid fortfarande låg. År 2012 var andelen 6,1 procent, vilket kan jämföras med 6,4 procent i riket. Fordon med alternativa drivmedel är i huvudsak etanolbilar, vilka svarar för 5,1 procentenheter. Av övriga fordon står gasbilar för 0,6 och fordon som helt eller delvis drivs med el för 0,4 procentenheter. Specifika utsläpp Fördelat per person är de specifika utsläppen högre i Östra Mellansverige än i riket som helhet(diagram 38). Skillnaden beror på högre utsläpp/person från industriprocesser och uppvärmning inom industrin. Det är Västmanland och Södermanland som bidrar till regionens högre specifika utsläpp. I båda fallen beror det på att industrin använder en högre andel icke förnybara bränslen i produktionen och/eller processerna. I Södermanland beror de stora utsläppen huvudsakligen på SSAB:s järnverk i Oxelösund, där stålframställningen förbrukar stora mängder energi baserad på fossila bränslen. Den relativa minskningen av utsläppen i regionen under år är emellertid något större än i landet som helhet. Diagram 38 Utsläpp av CO2-ekvivalenter per person. ton CO2-ekv./invånare Avfall och avlopp Jordbruk Transporter Källa: RUS Energianvändning Uppgifterna för landet som helhet visar en relativt oförändrad total energitillförsel mellan 1990 och 2011 (diagram 39). Totalt användes knappt 614 TWh energi i Sverige år

69 Diagram 39 Energitillförsel i Sverige per energislag mellan 1990 och 2010, TWh Elimport minus elexport Vindkraft Kärnkraft, brutto2 Vatten-kraft, brutto1 Värme-pumpar i fjärrvärme-verk Bio-bränslen, torv Kol och koks Naturgas, stadsgas Råolja och olje-produkter Källa: Energibalanser SCB. Det är framförallt biobränslen som har ökat sin andel av energitillförseln. Under de senaste 20 åren har andelen ökat från 12 till 22 procent. Andelen fossila bränslen ligger trots detta kvar på en i stort sett oförändrad nivå. Kärnkraften har minskat elproduktionen under perioden. Det beror på att Barsebäcks två reaktorer togs ur drift 1999 respektive De återstående kärnkraftverken har ökat sin produktion, men totalt sett produceras mindre energi från kärnkraft idag än för 20 år sedan. Östra Mellansverige För Östra Mellansverige är utvecklingen ungefär densamma som för riket (diagram 40). Flertalet samhällssektorer har haft en i stort sett oförändrad energianvändning i Östra Mellansverige. Den enda sektorn som visar en svag minskning är hushållen, där bättre isolering av bostäder, energieffektivare hushållsmaskiner med mera, har inneburit energibesparingar. 68

70 Diagram 40 Energianvändning per samhällssektor, MWh, i länen i Östra Mellansverige mellan 1990 och MWh/år Jordbruk, skogsbruk, fiske Industri, byggverks. Offentlig verksamhet Transporter Övriga tjänster Hushåll Källa: Energibalanser SCB Av den tillförda använda energin var 46,2 procent förnybart år 2011, vilket är något lägre än för riket som helhet (48 procent). Av den tillförda elen baserades 60 procent på förnybara energikällor samma år. Motsvarande uppgift för regionens fjärrvärme är också 60 procent (diagram 41). Diagram 41 Fördelning av tillförd energi som slutligen används i Östra Mellansverige % 12% 06% 18% 09% 19% El förnybart Förnybara bränslen Fjärrvärme förnybart Fjärrvärme icke förnybart icke förnybara bränslen El icke förnybart Källa: Energibalanser SCB En stor del av fjärrvärmen baseras på torv, som klassas som icke förnybart bränsle och även en del avfallsbränslen som icke är förnybara. 69

71 Som framgår av diagram 42 använder flerbostadshus och småhus samt industri störst andel förnybar energi. En ökning av den totala andelen slutlig använd förnybar energi kan dock stimuleras genom att fortsatt påverka de största energianvändande sektorerna (transporter, industri och byggverksamhet) till att byta energikällor. Vidare kan en ändrad mix i fjärrvärmenäten ge effekt. Diagram 42 Andel förnybar slutligt använd energi i Östra Mellansverige fördelad på sektorer. 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Förnybar fjärrvärme Förnybar el förnybara bränslen Källa: Regionala energibalanser. Tillförd energi I diagram 43 visas den tillförda energin i Östra Mellansverige år Det är kärnbränsle för elproduktion som är den absolut dominerande energibäraren i regionen. Det beror på kärnkraftverken i Forsmark i Uppsala län. Näst kärnbränsle svarar fossila flytande bränslen för den största delen tillförd energi. Detta beror främst på transportsektorn. Det tredje mest betydelsefulla bränslet är fasta förnybara bränslen. I huvudsak utgörs de förnybara bränslena av olika typer av trädbränslen som används för värme- och elproduktion samt den förnybara andelen av det avfall som förbränns. De fasta fossila bränslena utgörs till stor del av torv. De flytande förnybara bränslena utgörs dels av lutar från pappers- och massaindustrins, dels av etanol och biodiesel som används inom transportsektorn. Andelen tillförd förnybar energi var 21 procent år

72 Diagram 43 Tillförd energi i Östra Mellansverige år Flytande (icke förnybara) 000% 2% 000% 11% 15% Fast (icke förnybara, exkl kärnbränsle) Kärnbränsle 2% 8% 8% Gas (icke förnybara) Flytande (förnybara) Fast (förnybara) Gas (förnybara) 54% Vattenkraft Vindkraft Källa: Energibalanser SCB, kompletterad med vindkraftstatistik ES 2012:02 Energianvändning per person Den totala användningen av energi per capita i regionen, industrisektorn undantagen, har inte förändrats särskilt markant under de senaste 20 åren (diagram 44). En viss minskning har ägt rum i hushållssektorn. Transportsektorns energianvändning är numer den största. Östra Mellansveriges per capita-användning av energi ligger något lägre än genomsnittet för landet i helhet. Variationen mellan de fem länen är marginell när industrisektorn inte är inkluderad. Diagram 44 Per capita-användning av energi per slutanvändande sektor (exklusive industrisektorn) år 2011, kwh/person, hela regionen Östra Mellansverige, jämfört med landet i helhet. kwh/capita Jordbruk, skogsbruk, fiske Offentlig verksamhet Transporter Övriga tjänster Hushåll Riket 2011 Källa: Energibalanser SCB 71

73 Energianvändning inom offentlig verksamhet Den offentliga verksamhetens och flerbostadshusens energiförbrukning är något som offentliga institutioner till stor del har direkt rådighet över och redovisas därför särskilt i detta sammanhang. Energiförbrukningen i dessa två sektorer utgör 16 procent av regionens sammanlagda energiförbrukning inom samtliga sektorer. Den direkta användningen av fossila bränslen i offentlig verksamhet och i flerbostadshus är mycket liten; endast en liten del eldningsolja finns kvar. Desto mer fossila bränslen härrör dock från fjärrvärmeproduktionen och elproduktionen som nämnts ovan. Den indirekta användningen av fossila bränslen genom elanvändning är beräknad utgående från energimyndighetens redovisning av elproduktionens sammansättning i Sverige år Det innebär att 60 procent av elanvändningen inom de två sektorerna baseras på förnybar energi och återstoden därmed på fossila (inklusive torv) bränslen och kärnkraft. Följaktligen har fjärrvärmens bränslesammansättning har mycket stor betydelse för flerbostadshusens användning av fossil energi. I de län där fossila bränslen utgör störst andel finns således störst klimatincitament för värmebesparande åtgärder. Den lokala variationen är dock stor. För offentlig verksamhet, som är mer elintensiv än flerbostadshussektorn, finns stora klimatmässiga incitament både för elbesparande och värmebesparande åtgärder. Studier som energimyndigheten genomfört visar att potentialen för energibesparing inom sektorn är stor. Upp till 50 procent av energianvändningen för lokaler skulle kunna sparas, enligt dessa beräkningar. Även stora besparingar kan göras inom bostadssektorn. Av diagram 45 och 46 framgår att andelen fossil energi varierar i regionen. Totalt i regionen uppgår användningen av fossil energi inom offentlig sektor till 41 procent år 2011 och till 40,4 procent inom flerbostadshussektorn. Diagram 45 Andel fossil energianvändning av total energianvändning i sektorn offentlig service. 50% 45% 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% Indirekt fossil energianvändning pga elanvändning Indirekt fossil energianvändning pga fjärrvärmeanvändning Eldningsolja Källa: Energibalanser SCB 72

74 Diagram 46 Andel fossil energianvändning av total energianvändning i sektorn flerbostadhus 50% 45% 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% Indirekt fossil energi användning pga elanvändning Indirekt fossil energianvändning pga fjärrvärmeanvändning Eldningsolja Källa: Energibalanser SCB Industrier och byggverksamhet Den industriella energianvändningen (inklusive byggverksamhet) var totalt ca 26 TWh i Östra Mellansverige år 2011 (diagram 47). Detta utgör cirka 15 procent av rikets industriella energianvändning. Andelen direkt användning av fossila bränslen i sektorn var 31 procent. Det tillkommer även en viss del indirekt användning av fossila bränslen genom fjärrvärme- och elanvändning. Diagram 47 Industrins energianvändning år 2011 i Östra Mellansverige. MWh/år el fjärrvärme gas (förnybara) fast (förnybara) flytande (förnybara) gas (icke förnybara) fast (icke förnybara) flytande (icke förnybara) Källa: Energibalanser SCB 73

75 Den relativa energianvändningen inom industrisektorn i Östra Mellansverige har trendmässigt minskat något under talet. Från 0,25 kwh/mkr till 0,20 kwh/mkr. Detta kan delvis förklaras av ökad energieffektivitet men det kan också vara uttryck för att industrier med olika stor energiintensitet har utvecklats olika mycket i regionen. Generellt bedöms det finnas en stor potential att både öka andelen förnybara bränslen inom industrisektorn genom att gå över från fossila bränslen, främst olja som fortfarande används för uppvärmning, och minska energianvändningen genom effektivisering. Många studier pekar på stora potentialer för energieffektivisering i företag och industrier. Energieffektiviseringsutredningen har i en litteraturgenomgång funnit varierande bedömningar av energieffektiviseringspotentialen inom industrin. Bedömningar av potentialen för lönsamma energieffektiviseringar varierar mellan 15 och 50 procent. IVA 30 uppskattar effektiviseringspotentialen i industrin till mellan tio och 15 procent. De ökade energipriserna är även de drivande i denna process. Under perioden mellan år 2000 och 2010 har de reala energipriserna i grova drag fördubblats för el och icke förnybara bränslen. Förnybar produktion Den förnybara energin i Östra Mellansverige domineras av fasta förnybara bränslen som används till elproduktion, fjärrvärmeproduktion och övriga sektorers bränsleanvändning (diagram 48). Därefter kommer elproduktionen i vattenkraftverk följt av användning av flytande förnybara bränslen. Utöver de energislag som redovisat i diagrammet nedan, finns även en mindre andel solvärme och solel i regionen. Potentialen att öka sol och vindproduktionen är stor. Dessutom finns fortfarande en stor potential att öka energiproduktion baserat på biobränslen. Diagram 48 Elproduktion i vattenkraftverk och vindkraftverk, förnybar bränsletillförsel till elproduktion, fjärrvärmeproduktion och övrig användning, samt biogasproduktion i Östra Mellansverige år MWh/år Källa: Vindkraftsstatistik 2011, ES 2012:02 samt Produktion och användning av skogsråvara, ES 2012:08 30 Kungliga ingenjörvetenskapsakademin 74

76 Miljö- och energitekniksektorn struktur och utveckling i Östra Mellansverige Vinnova har i en nyligen utgiven rapport analyserat företag inom miljötekniksektorn. 31 Av rapporten framgår att Östra Mellansverige har en jämförelsevis stor andel anställda inom segmenten Energi från icke-fossila bränslen och Miljötjänster och konsulter. Vidare är regionen jämförelsevis underrepresenterad inom segmentet Energi- och resursåteranvändning/effektiviseringar i byggnader. Västmanland finns på delad fjärde plats på listan över de miljötekniktätaste länen i Sverige. Här finns exempelvis ventilations- och elektroteknikföretag. I Östergötland bedrivs produktion och teknikutveckling inom flytande bränslen och biogas. Av rapporten framgår också att Uppsala län har en förvånansvärt låg andel miljöteknikföretag. Vid Uppsala Universitet och SLU finns dock en hög kompetens kring vågkraft (uppstartsbolaget Seabased), solceller, materialteknik och grön miljöteknik kopplad till växter. Slutsatser Utsläppen av klimatpåverkande gaser i regionen per invånare är större i Östra Mellansverige än i landet som helhet. Orsaken till detta beror främst på utsläpp från tung industri och en hög andel torv i fjärrvärmeverken. Utsläppen från regionen kan minskas inom alla sektorer. Störst potential finns inom transporter och arbetsmaskiner genom att byta till alternativa drivmedel såsom etanol, biogas och olika former av eldrivna fordon. Inom energiförsörjning till industri och värmeverk finns även en stor potential att byta till förnybara bränslen. Industrins användning av fossila bränslen styrs dock till stor del av hur priserna på olika bränslen utvecklas. Energianvändningen har inte förändrats särskilt mycket de sista 20 åren. Andelen förnybart har främst ökat inom energiförsörjningen. Det bedöms finnas en stor potential i att effektivisera energianvändningen inom industrin och byggnader som används till bostäder och lokaler. Regionen har förhållandevis starka kunskapscentra inom energi- och miljöteknik, vilket innebär att det finns goda förutsättningar för att genomföra effektiviseringar av energianvändningen och öka andelen förnybar energi. Det finns slutligen en stor potential i att öka produktionen av förnybar energi. Det gäller exempelvis solenergi som idag står för en försumbar andel av den totala energitillförseln Folkhälsa Folkhälsa är ett sammansatt begrepp som bland annat inkluderar människors sociala situation, arbets- och fritidsliv, vanor och boende. Den är ett utfall av samhälleliga strukturer, ekonomi, miljö samt av människornas möjlighet att själva påverka sina livsvillkor. I tidigare kapitel har flera olika faktorer beskrivits som påverkar folkhälsan. I kapitel 1.6 visas hur deltagandet och icke-deltagandet på arbetsmarknaden ser ut i olika delar av Östra Mellansverige och hur den skiljer sig mellan olika grupper i samhället. Deltagande på arbetsmarknaden och sysselsättning är faktorer som påverkar folkhälsan i positiv riktning. En hög arbetslöshet påverkar den negativt. I kapitel 1.7 lyfts utbildningsnivån fram. En hög utbildningsnivå ger ofta en högre socioekonomisk status, vilket också bidrar till en bättre hälsa. Det råder ett ömsesidigt samband mellan befolkningens hälsa och möjligheterna till tillväxt i en region. En god hälsa hos befolkningen är en förutsättning för tillväxt. Samma faktorer som 31 Rapport Företag inom miljötekniksektorn , (2013), Analys VA 2013:06, VINNOVA 75

77 påverkar tillväxt och en god arbetsmarknad utbildning, tillgång till arbete och förmåga att påverka och delta i samhällets utveckling är också grundläggande förutsättningar för en god folkhälsa. Folkhälsan påverkas av en mängd olika faktorer, vissa som individen kan styra över och vissa som samhället har större möjligheter att påverka. Ofta används mått som alkoholkonsumtion, dödlighet i olika sjukdomar, tobaks- och motionsvanor och liknande mått som indikatorer på folkhälsa. Dessa kan ses som utfallsmått, men förklaringen till en bra eller dålig folkhälsa ligger lika mycket eller mer i andra typer av företeelser. Folkhälsopolitiken syftar till att skapa förutsättningar för en god och jämlik hälsa för hela befolkningen. Folkhälsan, inom Östra Mellansverige, har analyserats regelbundet av landstingen i regionen under talet. 32 De faktorer som analyserats gäller dels hur människor upplever exempelvis tryggheten där man bor, dels mer objektiva faktorer som exempelvis om man röker dagligen eller inte. Den stora majoriteten i Östra Mellansverige är nöjda med sin livssituation. 83 procent av kvinnorna och 86 procent av männen trivs med sitt arbete. Andelarna är i paritet med motsvarande andelar för landet i helhet. Likaså uppfattar 90 procent av befolkningen bostadsområdet som en trygg plats att bo på. Många kvinnor 35 procent avstår trots detta från att gå ut vid vissa tillfällen av rädsla för att bli överfallna. Motsvarande andel för riket är lika hög. När det gäller levnadsvanor fortsätter trenden med allt färre rökare. Det är i stort sett en lika stor andel män (12 procent) som kvinnor (13 procent) som röker dagligen. Däremot snusar 18 procent av männen, men endast tre procent av kvinnorna. Alkoholkonsumtionen har ökat kraftigt i Sverige sedan mitten av talet. Sex procent av kvinnorna och 14 procent av männen berusar sig minst två gånger per månad. Andelen överviktiga eller med fetma har ökat gradvis, fast under senare år i en långsammare takt. 61 procent av männen och 45 procent av kvinnorna i Östra Mellansverige har övervikt eller fetma. Övervikt/fetma är något vanligare i regionen än i riket som helhet och särskilt gäller det vissa mindre kommuner. Motsvarande regionala mönster finns även när det gäller det upplevda generella hälsotillståndet. Andelen av befolkningen som upplever det allmänna hälsotillståndet som bra varierar mellan 61 och 75 procent, beroende på kommun. Högst andelar återfinns i de största kommunerna, där ofta utbildnings- och inkomstnivåerna är högre och möjligheterna att få jobb större. Lägst andelar finns framför allt i vissa mindre industrikommuner. Bland personer med funktionsnedsättning är det tio gånger vanligare att uppleva sin hälsa som dålig. Det kan finnas en viss förklaring i själva funktionsnedsättningen men en stor del kan kopplas till livsvillkor och levnadsvanor. Att ha en plats i samhället med möjligheten till sociala relationer, arbete, en stabil ekonomi, och bra levnadsvanor ger bättre hälsa. Det kan även handla om otillgängliga miljöer 32 Rapport Liv och hälsa i Mellansverige 2012, landstingen i Södermanlands, Uppsala, Västmanlands och Örebro län samt Folkhälsorapport Östergötland 2012, Regionförbundet ÖSTSAM 76

78 som försvårar möjligheten till motion, vilket i sin tur leder till sämre hälsa. Kvinnor, äldre och personer födda utomlands har på de flesta områden ytterligare sämre folkhälsa än övriga. 33 Skillnader i ohälsotal i Östra Mellansverige Det så kallade ohälsotalet, det vill säga det genomsnittliga antalet dagar man fått ersättning från Försäkringskassan per invånare och år, är något högre i Östra Mellansverige än i riket. Antalet ohälsodagar per person (20-64 år) var drygt 30 år 2012, varav 24,1 för män och 36,6 för kvinnor. Det kan jämföras med motsvarande uppgifter för riket som är drygt 29, varav 23,8 för män och 34,6 för kvinnor. För Stockholms län är antalet ohälsodagar per person väsentligt lägre och var samma år 20,2 för män och 27,2 för kvinnor. Skillnaden i ohälsotal mellan Östra Mellansverige och riket gäller nästan helt och hållet kvinnorna, medan skillnaden mellan männen är försumbar. Däremot är antalet ohälsodagar markant lägre för både kvinnor och män i Stockholms län. Skillnaden mellan kvinnorna i Östra Mellansverige och riket gäller i samtliga åldersgrupper. Mellan Östra Mellansveriges 52 kommuner finns betydande skillnader i ohälsotal (diagram 49). Antalet ohälsodagar bland männen varierar mellan 14 och 46. Bland kvinnorna varierar ohälsodagarna inom intervallet 24 och 65 dagar per invånare. Diagram 49 Antal ohälsodagar för män och kvinnor per kommun i Östra Mellansverige år Män 33 Folkhälsomyndigheten, Uppdrag om delmål inom ramen för en strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken,

79 Kvinnor Källa: Egna bearbetningar/statens folkhälsoinstitut/scb Det är i synnerhet i ett antal mindre industrikommuner i Bergslagen som ohälsotalen för både män och kvinnor är högst, medan de lägsta talen återfinns i och kring de större universitetsstäderna. Antalet ohälsodagar har minskat successivt sedan år 2003 (diagram 50). Fram till år 2012 har ohälsotalet för Östra Mellansverige minskat med drygt 35 procent för män och knappt 40 procent för kvinnor. Den relativa minskningen för riket som helhet har varit i stort sett lika stor. Den minskning som skett speglar knappast någon radikal förbättring av folkhälsan under perioden, utan är högst sannolikt först och främst resultaten av de förändringar av regelverket inom sjukförsäkringssystemet som genomförts. Diagram 50 Antalet ohälsodagar per person (20-64 år) och år i Östra Mellansverige och riket år ,0 60,0 50,0 40,0 30,0 20,0 10,0 0, ÖMS Män ÖMS Kvinnor Riket Män Riket Kvinnor Källa: Egna bearbetningar/statens folkhälsoinstitut/scb Även om flera studier har visat att det finns ett tydligt samband mellan arbetslöshet och ohälsa, så 78

80 innebär det inte omedelbart att regioner eller kommuner med hög arbetslöshet också har höga genomsnittliga ohälsotal. Sambanden mellan arbetslöshet och ohälsa framstår som mer komplexa än så. I Östra Mellansverige har exempelvis Lekeberg ett förhållandevis högt ohälsotal för kvinnor (46), medan däremot andelen arbetslösa kvinnor är jämförelsevis låg (4,3 procent). I Norrköping är arbetslösheten bland män hög (10,4 procent), medan däremot ohälsotalet för män är lägre än i många andra kommuner (24). Samtidigt finns det stora skillnader i antalet sjukskrivna kvinnor respektive män där de sjukskrivna kvinnorna generellt är nära dubbelt så många per 1000 invånare än männen. Diagram 51 Antal sjukskrivna kvinnor och män år per invånare i december år 2013 Källa: Egna bearbetningar/försäkringskassan/scb Slutsatser Det finns mycket tydliga samband mellan hälsa och livsvillkor. Bland livsvillkoren framstår förutsättningarna för jobb som en helt avgörande faktor, men det är inte den enda. Därmed blir folkhälsoperspektivet både en avgörande faktor för att behålla och vidga tillgången på nödvändig arbetskraft och kompetens och samtidigt en viktig indikator på hur väl samspelet fungerar mellan spelreglerna inom arbetslivet och organiseringen av välfärdssektorn. De skillnader som finns i ohälsotal mellan kvinnor och män och mellan olika delar av Östra Mellansverige tyder också på att det finns betydande skillnader i folkhälsa och livsvillkor inom regionen. Folkhälsan är uppenbart väsentligt bättre i flera av de större städerna än i flera av de minsta industrikommunerna i regionen. Däremot finns det inget omedelbart enkelt samband mellan ohälsotal och arbetslöshet, som skulle innebära att kommuner med hög arbetslöshet har höga ohälsotal. Sambanden framstår som mer komplexa än så. 79